Frihandel i media vecka 47

Även den här veckan saknas det i stort sett nyheter om frihandel i svenska media. I stället blir det ett antal klipp från den internationella scenen. 2017-11-22 Liam Fox, Storbritanniens handelsminister, har sagt att han tror att många frihandelsavtal med ...

Frihandel i media vecka 47

Även den här veckan saknas det i stort sett nyheter om frihandel i svenska media. I stället blir det ett antal klipp från den internationella scenen.

2017-11-22

Liam Fox, Storbritanniens handelsminister, har sagt att han tror att många frihandelsavtal med EU går att kopiera och använda vid Brexit. Andra konservativa politiker tror inte detta, och även experterna menar att det är en orealistisk tanke, enligt The Sun:

”Theresa May has said she wants existing trade deals we negotiated as EU members with more than 60 countries to roll over after Brexit – to give businesses certainty about our future trading arrangements.

And earlier this month International Trade Secretary Liam Fox said discussions with many countries had begun, while his chief negotiator Crawford Falconer said most third countries had signalled they were keen to keep current trading arrangements in place.

But speaking at a pro-Brexit conference in London yesterday, Mr Hands said: “Of course, there are 40-plus of these agreements, some of which are much more useful than others, so of course there isn’t a guarantee we’re going to get all 40-plus of these agreements transitioned.”

Last week international trade lawyers said copying and pasting the trade deals would be practically impossible.

Trade expert Philippe De Baere told the Commons International Trade committee: “You cannot just copy and paste these agreements.”

He said countries such as South Korea would object to replicating the deal like-for-like because they wouldn’t be guaranteed the same amounts of quotas and consumer demand as they get from their existing arrangements with the EU.”

 

2017-11-21

Global News´s Tasha Kheiriddin är emot ett frihandelsaval mellan Kina och Kanada, men inte på grund av handelsfrågor, utan därför att Kina är en diktaturstat som verkar även utanför Kinas gränser:

”China has no free press. The country ranks worst in the world for internet freedom, routinely censoring its citizens and monitoring their communications. Beijing is even working on a facial recognition system that reportedly will be able to track every one of its 1.3 billion people, via a network of cameras that will be able to ID faces within three seconds, with an accuracy level of 88 per cent or greater.

The greater problem with China, however, is that its authoritarian attitudes don’t stop at its borders.

It is notorious for pressuring members of the Chinese diaspora overseas to promote its agenda through a so-called “united front” effort. The United Front Work Department is an arm of the Chinese Communist party which pushes for global “soft power,” now one of the top priorities of President Xi Jinping’s government. United Front does so by burnishing the image of China overseas — funding development projects, endowing universities, even perhaps helping to overthrow a government now and then (looking at you, Zimbabwe).

China’s leadership isn’t even hiding its expansionist plans anymore.

READ MORE: Influential, misinformed Canadian media hurts China-Canada relations: envoy

In October, Xi used the 19th National Congress of the Communist Party of China to amend the party’s constitution to create a “guide to action for the entire Party and all the Chinese people to strive for the great rejuvenation of the Chinese race.” Ethnicity, not nationality, is deemed to be the unifying element: Premier Li Keqiang said earlier this year that “the Chinese race is a big family and feelings of love for the motherland, passion for the homeland, are infused in the blood of every single person with Chinese ancestry.”

Author Clive Hamilton, a professor at Charles Sturt University in Australia, recently chronicled Chinese efforts to exploit its diaspora in Australia by funding education systems and pushing Chinese-language media to sing the praises of Beijing. Hamilton’s book was spiked by its publisher because it was worried about “potential threats to the book and the company from possible action by Beijing.” The publisher, Allen & Unwin, cited “Beijing’s agents of influence” and said printing the book would raise “the very high chance of a vexatious defamation action against Allen & Unwin, and possibly against you personally as well.”

Even here in Canada, the regime targets so-called “ethnic” Chinese individuals. Denzil Minnan-Wong, a Toronto-area city councillor and Canadian-born son of a Chinese immigrant father, acknowledged to the Globe and Mail that he had been exposed to Chinese pressure over a trip he had planned to Taiwan. “I have travelled to Taiwan before. And the Chinese government has expressed concern to me that they’re not pleased,” Minnan-Wong said (he took the trip anyway).

So why, fresh after denouncing human rights violations in the Philippines, would Trudeau blithely ignore the state of affairs in China and contemplate a free trade deal with Beijing?

In the past, Canada has denounced race-based societies such as 1980s South Africa, whose apartheid system Canada helped bring down by encouraging sanctions and boycotts by major trading partners. The Progressive Conservative government of Brian Mulroney did not seek out trading opportunities with this oppressive regime; it sought to free the people there instead.”

2017-11-20

Bloomberg Ryan Beene skriver att bilindustrin har glädje av NAFTA och ber Trump att behålla avtalet:

”Instead of threatening to pull out of Nafta, the Trump administration should be courting new trade partners to boost U.S. jobs and exports, the head of a U.S. trade association for automobile manufacturers said Monday.

Trump has warned he will pull out of the Nafta trade pact if Mexico and Canada are unwilling to revamp the deal to be more favorable to the U.S. Among the Trump administration’s most contentious proposals is one to require automobiles built in the region to source half of their parts from U.S. factories. The fifth round of talks began in Mexico City on Nov. 15 and wrap up on Tuesday.

Current U.S. free trade deals allow automakers to export U.S.-made vehicles without tariffs to 20 countries, representing just 9 percent of the global auto market, said Mitch Bainwol, chief executive officer of the Alliance of Automobile Manufacturers, which represents automakers including General Motors Co., Ford Motor Co. and Daimler AG.

”The bottom line is, the problem isn’t free trade, but rather it is that we don’t have enough free trade agreements,” Bainwol said in prepared testimony submitted for a field hearing in San Antonio, Texas, called by Republican Senator John Cornyn on the administration’s North America Free Trade Agreement renegotiation.

Mexico has free trade pacts with 45 countries that allow automakers to export vehicles made there to 47 percent of the global auto market without facing tariffs, Bainwol said.

Bainwol warned that proposal and other changes to auto rules proposed by the U.S. in talks now underway would increase costs for automakers and fail to reduce U.S. trade deficits with Mexico, one of the Trump administration’s top priorities for the Nafta talks.

”While we wholeheartedly support this Administration’s goal of growing U.S. manufacturing and jobs, making Nafta’s auto rules of origin more stringent will have the opposite effect,” Bainwol said.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Att få byta grejer med varandra är en viktig mänsklig rättighet.

Frihandeln är inte bara effektiv för ökat välstånd — den är moraliskt rätt

Ett grundläggande argument för frihandel är äganderätten och kontraktsfriheten. Det finns inga rimliga skäl att den handels som är tillåten mellan Stockholm och Uppsala skall vara förbjuden mellan Stockholm och Oslo. Argumenten för frihandel brukar of...

Frihandeln är inte bara effektiv för ökat välstånd — den är moraliskt rätt

Ett grundläggande argument för frihandel är äganderätten och kontraktsfriheten. Det finns inga rimliga skäl att den handels som är tillåten mellan Stockholm och Uppsala skall vara förbjuden mellan Stockholm och Oslo.

Argumenten för frihandel brukar ofta vara rätt abstrakta och inriktade på tillväxt. Det är goda argument, men för många känns några bråkdelar av procent i tillväxt som resultat av ett frihandelsavtal inte superviktigt.

Men då skall man komma ihåg att de stora frihandelsavtalen (EU består till stor del av ett sådant) inte betyder att vi går från ingen handel till fri handel. I stort sett alla länder i världen handlar redan med varandra sedan hundratals år och ingår idag i WTO-systemet, det vill säga det råder redan ganska bra förhållanden för internationell handel. Om vi inte haft någon handel alls mellan länder — drömmen om ”självförsörjning” — skulle vi alla leva i yttersta fattigdom, och särskilt vi i små länder. I Sverige hade vi eldat upp all vår skog och levt på svältgränsen.

Det är viktigt att komma ihåg att länder exporterar för att kunna importera. Vi som bor i Sverige har egentligen ingen glädje av att det försvinner skogsprodukter eller Volvo-bilar ut ur landet. Det är saker vi blir av med. Skälet till att vi gör vårt bästa för att exportera är att det ger oss inkomster så att vi kan importera sådant vi inte kan göra själva. Merkantilister är alltså egentligen inte emot handel eftersom de gillar export. Däremot är de emot import. Vi skall alltså tillverkar värdefulla saker i Sverige och exportera för att få pengar. Problemet är att pengar har inget värde om man inte vill köpa något för dom. Man kan varken äta, bo eller klä sig i papperslappar. Först när man importerar förvandlas pengarna till ökat välstånd. Skälet för att staten i en modern, öppen ekonomi att intressera sig främst för exporten är att det är svårare att sälja än att köpa.

Men det finns ett viktigt principiellt argument för frihandeln förutom de ekonomiska.

Frihandel en viktig del av respekten för äganderätten, den viktigaste specifika delen av individuell frihet. Människan är en social varelse. Det betyder att vi interagerar för att uppnå gemensam nytta. En viktig del av detta är att vi byter sådant vi äger mellan oss — handel. Det är en ytterst viktig naturlig rättighet. I dag kallar vid det kontraktsfrihet. Det betyder att om två personer vill göra ett avtal bör det krävas ytterst starka skäl för att en tredje part — exempelvis staten — skall gå in och reglera eller förbjuda. Den rätten är respekterad i alla demokratiska rättsstater. Vi har rätt att avtal om allt så länge det inte skadar någon. Exempelvis har vi inte rätt att handla med narkotika, vapen, farliga kemikalier eller receptbelagda mediciner hur som helst.

Äganderätten och kontraktsfriheten är alltså stark även om den inte betraktas som absolut. Utom när det gäller handel med människor som råkar bo i något annat land. Då uppfattar många att staten har rätt att gå in och förbjuda och reglera nästan hur som helst och utan några begriplig skäl. Men det finns inga rimliga argument för att tillåta handel mellan individer och företag i Stockholm och Uppsala, Enköping eller Luleå, men förbjuda samma sak mellan Stockholm och Oslo, Madrid eller Peking.

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Skepsisen mot handel existerar — men den är ogrundad

De flesta problem som tillskrivs frihandeln har inte med handel att göra. Skepsisen mot handel må vara ett faktum, men anledningen till skepsisen är ofta en rad missförstånd. Svenska Dagbladet skriver om WTO:s seminarium i Genève där statsminister Stefan...

Skepsisen mot handel existerar — men den är ogrundad

De flesta problem som tillskrivs frihandeln har inte med handel att göra. Skepsisen mot handel må vara ett faktum, men anledningen till skepsisen är ofta en rad missförstånd.

Svenska Dagbladet skriver om WTO:s seminarium i Genève där statsminister Stefan Löfven deltog. 

”Svenska regeringens Global Deal stod i centrum när hundratals handelsdiplomater på onsdagen möttes på Världshandelsorganisationen i Genève. Syftet var att tala om vikten av att handelsvinster fördelas bättre – inte minst mot bakgrund av kritik från globaliseringsmotståndare.

– Handel är främsta motorn för att skapa välstånd i världen. Det har ökat levnadsstandarden runtom i världen, och miljontals människor har lyfts ur fattigdom. Men när ojämlikheter ökar, och ett fåtal får allt välstånd på bekostnad av andra kan ekonomier destabiliseras på sikt, sa Stefan Löfven

– Att minska ojämlikheten är vår tids stora utmaning. Vi måste hantera den skepsis som finns omkring vinsterna från frihandel och globalisering.”

Citatet av Löfven är typiskt för den kritik mot frihandel som i dag är standard på menyn när globalisering och frihandelsfrågor debatteras.

Det förtjänar några kommentarer.

  1. Det är förstås glädjande att Sveriges statsminister liksom de allra flesta ledare i världen står bakom frihandel i generella termer.
  2. Att något uppfattas som ett problem betyder inte att det är ett problem. Visst finns det ”skepsis” mot frihandel. Det är ett faktum. Men det betyder inte att ”skepsisen” är sakligt motiverad. De allra flesta problem som tillskrivs frihandeln har inte med frihandeln att göra. Det är antingen ärliga missförstånd eller medvetet skapade missuppfattningar.
  3.  Ojämlikheten i världen ökar inte när det gäller tillgång till resurser. Tvärt om får de allra fattigaste allt bättre. Den absoluta fattigdomen minskar radikalt. Ojämlikheten är i huvudsak ett fenomen som syns när man mäter förmögenhet som marknadsvärde på finansiella tillgångar på vissa sätt. Oavsett vad man tycker om detta har det inte så mycket med frihandel att göra.
  4. Frihandel är inte samma sak som globalisering. Det finns en rad andra faktorer som tillsammans med frihandeln utgör det vi kallar globalisering. Migration och att människor från olika länder reser och lär av varandra vilket utjämnar skillnaden mellan olika kulturer beror inte främst på handeln. Att sociala media skapar allt mer internationaliserade nätverk bland medelklassen är också en annan sak än handel. Handel är ett nödvändigt villkor för många av dessa processer, men inte ett tillräckligt. Indierna kommer inte att fira midsommar med sill och nubbe vare sig man kan importera produkterna eller inte.
  5. En rad av de processer som förknippas med handel har inte heller i huvudsak med frihandeln att göra. Att jobb försvinner beror på förändringar av ekonomin som digitalisering och robotisering eller att företag helt enkelt konkurreras ut av andra företag. Det uppstår nya och fler jobb — en process som frihandeln oftast bidrar till.
  6. Ett fritt flöde av kapital mellan länder är förstås en förutsättning för frihandel och globala investeringar. Men att olika länder har olika regler för sina finansiella sektorer eller olika nivåer på bolagsskatten är inte en förutsättning för, eller ett resultat av, frihandel.
  7. Frihandel kräver varken avregleringar eller regleringar i enskilda länder — förutom av tullar och kvoter förstås. Regelverket bestämmer politikerna i varje land. Det enda viktiga för frihandeln är att de nationella reglerna inte är utformade så de kan användas för att diskriminera produkter och företag från andra länder.
  8. Det är olämpligt att försöka reglera sådant som arbetsrätt, miljö, skatter, socialpolitik och liknande i handelsavtal. Vill länder att den typen av frågor skall regleras gemensamt görs det bäst i separata avtal som kan tas fram av experter på de olika områdena.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Japan. Ett av många länder på väg mot handelsavtal med EU. Delvis tack vare Trump.

Hopp om frihandelsavtal Japan-EU under 2017

Förra veckan talade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström med Japans handelsminister Taro Kono. Planerna kvarstår att få friandelsavtalet mellan EU och Japan klart under 2017. Endast en del tekniska detaljer återstår att klara ut. Avtalet som fö...

Hopp om frihandelsavtal Japan-EU under 2017

Förra veckan talade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström med Japans handelsminister Taro Kono. Planerna kvarstår att få friandelsavtalet mellan EU och Japan klart under 2017. Endast en del tekniska detaljer återstår att klara ut.

Avtalet som förhandlats under fyra år kommer i så fall bli EU:s största frihandelsavtal med ett enskilt land. Japans ekonomi är större än Kanadas, vilket gör CETA till det näst största avtalet. Japan är EU:s näst största handelspartner efter Kina. Handeln med Japan präglas också av att det är avancerade produkter med höga förädlingsvärden som passerar åt båda hållen. Direktinvesteringarna mellan Japan och EU är också betydande.

För EU:s del är två saker viktiga. Dels att Japan öppnar sig för mer import av livsmedel från EU, och dels att företag i EU får möjlighet att delta i offentliga upphandlingar på statlig nivå i Japan. Det kan handla om exempelvis järnväg.

Undantagen är att Japanerna inte velat inkludera frågor som har med skogsbruk och valfångst att göra, och att de även behåller sina regleringar när det gäller mejeriprodukter. Som alltid är livsmedelssektorn ett problem för handelsavtal. I alla länder är jordbruks- och livsmedelsindustrin skyddad, subventionerad och väl sammanväxt med politiken. Mat är också den kanske sista sektorn som är starkt nationellt präglad och dessutom förknippad med mycket känslor.

För EU:s del minskar man tullarna på japanska bilar, men har ett förbehåll om att importen skall kunna begränsas om inflödet av japanska fordon blir oväntat stort.

Men avtalet innebär ändå bland annat att tullar motsvarande ungefär en miljard Euro tas bort.

Stötestenarna just nu är detaljer kring offentlig upphandling och tvistelösning. Japan föredrar det beprövade systemet med internationell skiljedom, reglerat av en FN-konvention som 160 länder står bakom, framför den nya och oprövade domstolskonstruktion som EU konstruerade för CETA och vill få andra länder att ansluta sig till.

Nu är det ytterst osäkert om tidplanen håller. Endast drygt fem veckor av 2017 återstår och en del av den tiden upptas av julfirande, i vilket fall i EU. Men det spelar mindre roll. Handelsförhandlingar drar ofta ut på tiden och att man sätter ständigt nya deadlines som inte håller är en fullständigt normal del av verksamheten. Det går inte att säga att ”vi förhandlar tills alla är nöjda och vi har löst alla knutar” fungerar inte. Då skulle inget avtal någonsin bli färdigt. Med andra ord är det fullt möjligt att avtalet inte blir klart i år utan att det innebär någon dramatik.  Men snabbare är förstås alltid bättre.

Ett skäl till att avtalet tagit en del tid är att Japan under flera år fokuserade på TPP-avtalet. Med rätta. Även politiskt fokus är en begränsad resurs och TPP var viktigare för Japan än ett avtal med EU. Men när Trump skrotade TPP ökade japanernas intresse. Avtalet mellan EU och Japan fick också ett symboliskt värde. Plötsligt blev det viktigt för både Japan och EU att visa att USA:s protektionism inte skulle vara exemplet för resten av världen. Man skulle kunna säga att med vänner som Trump behöver protektionismen inga fiender, eller åtminstone får protektionismens fiender lättare att argumentera, samtidigt som protektionisterna förknippas med Trumps förgrovade, nationalistiska retorik. Modern protektionism är ju ofta draperad i miljöargument, konsumentskydd och arbetsrätt snarare än nationell egoism.

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Marknad och frihandel bygger på samarbete

Lagen om komparativa fördelar missförstås ofta. Ett skäl är att marknadsekonomi uppfattas som ett system byggt på konkurrens snarare än samarbete. Detta tas upp i en intressant artikel av ekonomen Deirdre McCloskey om lagen om komparativa fördelar. Den bör...

Marknad och frihandel bygger på samarbete

Lagen om komparativa fördelar missförstås ofta. Ett skäl är att marknadsekonomi uppfattas som ett system byggt på konkurrens snarare än samarbete.

Detta tas upp i en intressant artikel av ekonomen Deirdre McCloskey om lagen om komparativa fördelar. Den börjar med en bra anekdot om matematikern som frågar ekonomen om det finns någon princip i samhällsvetenskapen som är sann, men som inte också är helt trivial. Ekonomen svara lagen om komparativa fördelar, som är självklar för en matematiker, men missförstås av tusentals bildade människor — även ekonomer.

Detta är ett skäl till misstänksamheten mot frihandel. Många tror felaktigt att lågt utvecklade länder missgynnas genom samarbete med mer utvecklade länder.

Ett skäl till missförstånden är att Ricardo beskrev sin upptäckt rätt oklart.

Men ett viktigare skäl McCloskey anför är att ekonomi ofta uppfattas handla om konkurrens, och termen ”komparativa fördelar” ger ytterligare kraft åt föreställningen att vi analyserar en konkurrenssituation.

Men huvuddelen av ekonomisk verksamhet mellan individer, företag eller länder består av samarbete. Konkurrens existerar förstås också. Om att få en affär, om att prestera bättre än arbetskamraterna för att få högre lön eller göra karriär, om att bli ledande på världsmarknaden. Och när man gör affärer finns ofta inslag av förhandling, en sorts dragkamp kring priser och villkor som också har karaktär av konkurrens.  Men när en affärsrelation väl är inledd vidtar månader eller år av samarbete. På en arbetsplats sker också i huvudsak samarbete. Det är i normalfallet inte uppskattat att vara en person som är alltför tävlingsinriktad och konkurrensbenägen, som sätter ”jaget framför laget” som man säger. Marknaden tillhandahåller också en rad instrument för att minska konkurrens och transaktionskostnader. Långsiktiga kontrakt, paketlösningar, färdiga produkter och priser, incitament som belönar lojalitet.

Marknaden är inte heller de enda situationer där både konkurrens och samarbete förekommer på samma gång. Idrott, särskilt lagidrotter, politiken, familjelivet, akademin, kyrkan, ja det är svårt att hitta sammanhang där människor inte både konkurrerar och samarbetar, och framgång för individer eller organisationer beror ofta på att man har hittat en bra balans mellan konkurrens och samarbete och har väl definierat på vilket sätt och på vilka arenor konkurrens är acceptabel.

På marknaden är samarbete snarare än konkurrens regeln. Att vi inte ser det beror säkert till viss del på vad som är spännande att göra populärkultur och nyheter av.  Kamp, konflikt och starka känslor ger bra underhållning och engagerar. Företagande och marknadsekonomi illustreras av filmer som Wall Street.

Därför är det inte konstigt att många människor inte ser att marknadsekonomi, vare sig det handlar om lokalsamhället eller den globala marknaden, bygger på samarbete och att lagen om komparativa fördelar gör att alla vinner på att delta i samarbetet. Inte bara den person eller det land som är excellent på alla områden vinner, utan faktiskt även den person eller det land som är sämst på allt har glädje av att delta i frivilligt samarbete med andra.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 46

  2017-11-16 Frihandelsavtal mellan Filippinerna och USA på gång. Ett exempel på Trumps handelspolitik, ett land åt gången: "Metro Manila (CNN Philippines, November 16) — The United States is open to a free trade agreement with the Philippines, U.S. A...

Frihandel i media vecka 46

 

2017-11-16

Frihandelsavtal mellan Filippinerna och USA på gång. Ett exempel på Trumps handelspolitik, ett land åt gången:

”Metro Manila (CNN Philippines, November 16) — The United States is open to a free trade agreement with the Philippines, U.S. Ambassador Sung Kim said Thursday.

”The Philippine side has indicated their interest in doing a free trade agreement (FTA) with us. We’re willing to consider that possibility,” Kim told CNN Philippines’ The Source.

The Philippines raised the possibility of a bilateral free trade agreement with U.S. during the bilateral talks between President Rodrigo Duterte and U.S. President Donald Trump on the sidelines of the 31st ASEAN Summit and Related Summits.

Related: PH pushes for free-trade agreements with U.S.

During the meeting, Trump singled out how tariffs were imposed on U.S. automobiles, but not ones from Japan. Tariff reduction for Japan is provided for under the 2006 Japan-Philippines Economic Partnership Agreement, the only FTA the Philippines has with any country.

”We’ve explained the United States is open to trade, but we want reciprocal trade,” Trump said before departing the Philippines on Tuesday.

”Because with past administrations… the United States has been taken advantage of. They’re very giving, they don’t get in return,” he added.

Kim noted that one of Trump’s goals in his visit was to express ”deep commitment to promoting fair and reciprocal trade.”

The Philippines has an existing Trade and Investment Framework Agreement with the U.S., which is a requirement for countries working towards an FTA.

”We already have an existing trade framework that allows us to discuss economic, trade, investment-related issues. I think that process will continue, but we will explore the possibility of a free trade agreement,” said Kim.”

 

2017-11-13

NT:s Hans Stigsson skriver på ledarplats om Donalds Trumps oförmåga att gå från bombastisk retorik till handling, något som även omfattar hans handelspolitik:

”Fast även om det kanske inte är hans förtjänst, fungerar åtminstone arbetsmarknaden hyggligt. På nästan alla områden har Trump misslyckats kapitalt.

Istället för breda överenskommelser, har presidenten gjort sig ovän med nästan alla. Inte bara demokrater, utan också republikaner, sina egna ministrar, domare och till och med amerikanska fotbollsspelare. Någon mur till Mexiko har vi (tack och lov) inte sett och inte mindre än tre försök att försvåra för muslimer att besöka Förenta Staterna har ogiltigförklarats i domstolar. Obamacare har urvattnats, men utan att ersättas med något. Republikanerna har majoritet i kongressen, men inbördes oense och Trump har ingen aning om vad som eventuellt ska ersätta Obamacare. De stora investeringar i framför allt infrastruktur som presidenten utlovade på självaste valnatten, lyser i stort sett med sin frånvaro.

Presidenten har visserligen sagt upp det framförhandlade, men inte genomförda, frihandelsavtalet TTP och lagt ett motsvarande TTIP-avtal med EU i frysboxen, men utan att ersätta dem med något substantiellt (inte ens i protektionistisk riktning). Nafta-avtalet med Kanada och Mexiko omförhandlas i snigelfart, medan Trump sade upp det globala klimatavtalet från Paris, uppenbarligen utan att ha insett att detsamma lagligt äger kraft till 2020.”

2017-11-13

DI (Nyhetsbyrån Direkt) har rubriken ”EU antar mandat att förhandla om frihandel”

”EU:s utrikesministrar godkände på måndagen mandatet för förhandlingar med Chile om att uppdatera det existerande associationsavtalet.
Det tillkännagav ministerrådets presstjänst i ett pressmeddelande.
På handelsområdet ska förhandlingarna omfatta investeringar, icke tariffära handelshinder, immateriella rättigheter, hållbar utveckling och geografiska indikatorer (skydd av namn på livsmedel, som champagne och parmesanost).

EU-kommissionen sköter alla förhandlingar om frihandelsavtal å EU-ländernas vägnar. Den första förhandlingsrundan ska starta den 16 november.

Det befintliga associationsavtalet mellan EU och Chile undertecknades 2002. Delar av det började tillämpas provisoriskt 2003 och hela avtalet 2005.

Det moderniserade avtalet ska även omfatta samarbete inom politik, säkerhet och sektoriellt samarbete.”

 

2017-11-11

EU spurtar mot handelsavtal med Mexiko och Mercosur, skriver VA-finans:

”Tidigare i höst har Frankrikes president Emmanuel Macron förespråkat att slå av på takten med Mercosur. Men vid EU-toppmötet den 19-20 oktober fick hans mer försiktiga hållning inte stöd.

Mercosur består av Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay.

”Inget land sade att vi inte ska göra vårt yttersta för att slutförhandla med Mercosur. Vi har en realistisk chans att avsluta före årets slut”, sade Cecilia Malmström.

Hon påpekade att Mercosur-avtalet har mycket stor ekonomisk betydelse. De fyra länderna har en befolkning på 230 miljoner och har inte något frihandelsavtal med något annat land.

En förhandlingsrunda har hållits i Brasilia denna vecka. Till nästa runda i början av december ska EU lägga ett nytt bud om Mercosurs tillträde till EU:s marknad.

Frankrike och många andra EU-länder vill hålla ned EU:s bud inom känsliga områden, som främst är nötkött, socker och etanol.

Sverige och andra frihandelsvänner argumenterade för ett mer generöst bud.

”Vissa medlemsländer tycker en del frågor är oerhört känsliga. Men ett avtal skulle öppna fantastiska möjligheter för tjänster, varor och upphandling”, sade Cecilia Malmström.

EU-sidan vill å sin sida att sydamerikanerna erbjuder större tullfrihet. Mercosurs nuvarande bud ger tullfrihet på 87 procent av alla varor, jämfört med EU:s bud på 98 procent.

Det är viktigt att avsluta förhandlingarna i år eller möjligen en liten bit in på nästa år eftersom Brasilien sedan går in i en valkampanj.

Frihandelsavtalet med Mexiko är mindre kontroversiellt. Det är en uppdatering av ett befintligt avtal från 2000.

Före årsskiftet hoppas EU också avsluta frihandelsförhandlingarna med Japan. En preliminär överenskommelse nåddes i juli.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Vissa EU-länder bryter och använder kol. Skall de också få tullar?

Går det så går det…

Det saknas inte fantasi när protektionister försöker hitta på skäl att inskränka frihandeln. Emmanuel Macron driver på för att EU skall införa koldioxidtullar mot omvärlden för att försöka tvinga på länder utanför EU att ha högre ambitioner. Idén är dum, som...

Går det så går det…

Det saknas inte fantasi när protektionister försöker hitta på skäl att inskränka frihandeln.

Emmanuel Macron driver på för att EU skall införa koldioxidtullar mot omvärlden för att försöka tvinga på länder utanför EU att ha högre ambitioner.

Idén är dum, som nästan alla franska idéer när det gäller handel.

  1. Det finns redan ett internationellt avtal som rör koldioxid och klimat (framförhandlat i Paris, om staden är bekant?). Varför blanda in handelsavtal?
  2. En koldioxidtull drabbar alla produkter lika, oavsett om tillverkningen är koldioxideffektiv eller inte.
  3. Hur skall man göra med Norge? Landet har nästan inga koldioxidutsläpp för sin elproduktion, men samtidigt säljer landet gas och olja till andra länder. En stor del av norska investeringar är förstås finansierade med oljepengar.
  4. Varför bara mot omvärlden? Polen och Tyskland både utvinner kol och släpper ut stora mängder koldioxid från sin elproduktion.
  5. Hur skall man göra med importen av gas och olja till EU? Skall den också beläggas med tull? Enda anledningen till importen är att EU desperat behöver importera gas och olja — effekten blir att EU:s industri får högre kostnader.

Man skall inte säga att det inte går att göra. Även de knäppaste politiska idéer går att genomföra. Världshistorien består av ett pärlband av politiska dumheter. Macrons idé kommer inte döda någon eller ställa till svält och kravaller. Men man kommer knappast att få någon mätbar effekt av åtgärderna. Ekonomer är rätt överens om att det enda verkligt effektiva är att beskatta koldioxid vid källan. Det ger maximal tydlighet och enkelhet och ett minimum av kontrollproblem.

Det vet förstås Macron, men inget argument är för dåligt för att skydda ineffektiva franska producenter på konsumenternas bekostnad.  ”Går det så går det”, som man säger.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Ricardo. Upptäckte nyttan av arbetsdelning.

Om din fiende skjuter sig i foten bör du inte hämnas genom att skjuta dig i foten

Britterna måste till varje pris undvika protektionism när Brexit blir verklighet.  Alexander C. R. Hammond skriver om riskerna med protektionistiska strömningar i Storbritannien för den amerikanska tankesmedjan Foundation for Economic Education. Viss...

Om din fiende skjuter sig i foten bör du inte hämnas genom att skjuta dig i foten

Britterna måste till varje pris undvika protektionism när Brexit blir verklighet. 

Alexander C. R. Hammond skriver om riskerna med protektionistiska strömningar i Storbritannien för den amerikanska tankesmedjan Foundation for Economic Education. Visserligen är Hamilton uppenbarligen anhängare av Brexit, men hans argument för frihandel påverkas inte av detta. Dessutom sätter han fingret på att EU fortfarande har höga tullar på bland annat matvaror. Konsumenterna i EU betalar onödigt mycket för sin mat: 

”The First Minister of Wales, Carwyn Jones, recently denounced the idea of a post-Brexit Britain entering into trade deals with poorer nations. Jones’s main objection lay in the premise that free trade with less developed countries would “undermine Wales’ farming sector.” Jones’s remarks came after meeting International Trade Secretary Liam Fox. Sensibly, Dr. Fox has not been deterred by this warning and remains focused on seeking new post-Brexit trade deals.

(—)

Jones is concerned about Welsh farmers being unable to compete with cheaper international produce. To overcome this “problem”, Jones favors either taking taxpayer money to give to farmers in the form of subsidies, or tariffs to tax international products. The former would mean the government extracting more from UK taxpayers; the latter would mean selling foreign produce at a higher price to British consumers.

Many more people lose out from protectionist policies.
As a member of the EU, the UK has become accustomed to artificially high food prices. Prior to entry into the European Economic Community in 1973 (before Britain had to accept high tariffs on non-EU imports), food prices were 40 percent lower. Even the OECD has conceded that the EU’s Common Agriculture Policy still adds 17 percent to our food bills. 

(—)

Among the most unreasonable tariffs on non-EU produce are the 54 percent tariff on dairy products, the 31 percent tariff on sugar and the 22 percent tariff on cereals.

(—)

Jones laid out his vision of post-Brexit Britain as follows: “What we can’t do is have free-trade deals that deliver cheaper goods in Britain but end up with us exporting jobs to somewhere else.” Like many protectionists who have come before him, Jones ignores both jobs lost to protectionism (more expensive inputs lead to more expensive outputs) and the very concept that for the last two hundred years has made his own nation prosper: comparative advantage.

(—)

If in the 19th century, the UK had followed the advice of the likes of Jones, rather than David Ricardo, we would all still be stuck with backbreaking labor in the fields. Importing cheaper foodstuff from abroad allowed us to work in factories at a significantly higher wage, while our agricultural jobs were exported internationally. If Jones’s ideas were applied to the UK in the 20th century, many of us would all still be working in the factories as opposed to having more comfortable jobs in the service sector.

If we in the developed world were never permitted to buy cheap products from China, not only would we be missing out on a plethora of Chinese goods, but the Chinese extreme poverty rate (less than $1.90 per person per day in 2011 at PPP) would not have fallen from 66.6 percent in 1981 to under 1.9 percent today. Comparative advantage, when allowed to work its magic, is a force that drives worldwide progress, prevents stagnation and allows the poorest nations to develop.

Whether it be wartime blockades or sanctions imposed against a rogue state, limiting a nation’s ability to freely trade with the outside world makes them worse off. As my Cato Institute colleague Ryan Bourne says, voluntarily imposing tariffs is like blockading your own ports during wartime. The English economist Joan Robinson paraphrased the great Frédéric Bastiat when she said, “Even if your trading partner dumps rocks into his harbour to obstruct arriving cargo ships, you do not make yourself better off by dumping rocks into your own harbour.”

Comments from the First Minister of Wales show a misunderstanding of basic concepts of economics and ignorance of practices that made Great Britain great. Following the U.K.’s departure from the E.U., we should slash the protectionist practices we’re currently obliged to follow and in doing so we’ll help both the poorest in our society and in the worldwide community. Let’s stick to the free-trade ideas that were at the heart of Brexit, whilst being cautious about dumping the rocks of protectionism around our own white cliffs.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Visa flera poster