Den som väljer bort fri handel väljer bort framtida välstånd

EU har många sidor. Båda goda och dåliga. Men den fria handeln är det viktigaste när det gäller Sveriges välstånd.  Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson har föreslagit en folkomröstning om Sveriges medlemskap i EU. Som opinionen ser ut idag skulle...

Den som väljer bort fri handel väljer bort framtida välstånd

EU har många sidor. Båda goda och dåliga. Men den fria handeln är det viktigaste när det gäller Sveriges välstånd. 

Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson har föreslagit en folkomröstning om Sveriges medlemskap i EU.

Som opinionen ser ut idag skulle resultatet bli att Sverige blev kvar i unionen. Britternas exempel lockar inte till efterföljd. Och kanske är Åkessons utspel bara ett sätt att locka borgerliga EU-skeptiker till det egna partiet. Han har förmodligen lagt märke till det säregna faktum att all kritik mot EU bemöts av borgerliga företrädare som vore de kvar i skyttegravarna från folkomröstningen för 25 år sedan.

Men rimligen är tanken att Sverige en dag skall lämna EU. Annars är det ju poänglöst med ett nytt beslut.

Vad skulle det innebära för handeln i vid bemärkelse?

För det första skulle Sverige få tullmurar och tullbyråkrati mot våra största marknader som Danmark, Tyskland och Finland och — förstås — övriga EU-länder Sverige handlar intensivt med.

För det andra skulle svenskar som arbetar i andra EU-länder, och EU-medborgare som arbetar i Sverige, få stora problem. Här talar vi om experter och annan högkvalificerad arbetskraft.

Och för det tredje skulle vi plötsligt ställas utanför de stora handelsavtalen med Kanada och Japan, samt en rad andra frihandelsavtal EU har med resten av världen.

Sverige står knappat först i kön till frihandelsavtal med våra stora exportmarknader. Till skillnad från Storbritannien är Sverige inte en ekonomisk stormakt med väl upparbetade relationer med ett tidigare imperium och ett det dominerande världsspråk som eget tungomål.

Om britterna har det svårt — och det har de — kommer vi får det etter värre.

Åkessons gissning att Sverige skulle kunna stå utanför EU men ändå vara del av den inre marknaden är obegripligt naivt och okunnigt.

Det finns argument för att lämna EU. Men de är vid en sammanvägning svagare än argumenten för att stanna.

Och inte minst därför att Sverige tillväxt skulle drabbas. Svårare att exportera, dyrare att importera.

Det är något som folk inte gärna erkänner, men när alla faktorer för och emot är inräknade, brukar pengarna vara den avgörande faktorn. För de allra flesta av oss är nämligen ekonomin det avgörande när det gäller hur bra liv vi kan leva. Kan vi förverkliga våra drömmar, ge våra barn en bra uppväxt, resa, spara för en trygg ålderdom? Det är pengarna som avgör.

Och den som väljer bort fri handel väljer bort en stor del av sitt framtida välstånd.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 24

2018-06-14 Martin Ådahl, chefsekonom i Centerpartiet skriver i SvD om nynationalismens pris:  "Protektionismen är ingen olycklig avigsida av nynationalismen, den är en del av kärnideologin. Den är fundamentet för Trumps världsbild, den enda konsistenta politis...

Frihandel i media vecka 24

2018-06-14

Martin Ådahl, chefsekonom i Centerpartiet skriver i SvD om nynationalismens pris: 

”Protektionismen är ingen olycklig avigsida av nynationalismen, den är en del av kärnideologin. Den är fundamentet för Trumps världsbild, den enda konsistenta politiska åsikt han hållit sedan han 1987 betalade en helsidesannons i New York Times för att kritisera Ronald Reagans frihandelspolitik.

Snart kommer brexit, som hälsades med hurrarop från Trump och SD, och som enligt en ny rapport från Stockholms Handelskammare kommer att kosta miljarder för svensk varu- och tjänsteexport. Samtidigt, i skymundan av de stora rubrikerna, har enligt OECD tusentals nya små handelshinder rests runt omkring i världen de senaste åren.

Än så länge är vi långt från 1930-talets handelskrig, som reducerade världshandeln med två-tredjedelar, och drev depressionen djupare och djupare. Men samtidigt är världsekonomin så mycket känsligare i dag än på 1930-talet. Då gjordes en Volvobil enkom i Sverige och såldes till ett fåtal länder. I dag består den av komponenter från över 40 länder och exporteras till många fler.

Kampen är inte förlorad, långt därifrån. EU fortsätter att sluta frihandelsavtal, senast med några av de allierade Trump älskar att hata: Kanada, Japan och Mexiko. Men det är dags att inse hur högt nationalismens pris är, och vilken ideologisk fight som väntar Sverige.”

Mer centerpartister. Centerns EU-parlamentariker Fredrik Federley i Altinget:

”För Sverige som ett litet exportberoende land med verkstadsorter så som Olofström, Gnosjö och Oxelösund är frihandel helt avgörande och livsviktig för en långsiktig tillväxt. Jag vill se mer frihandel mellan fler länder. Både för att skapa fler jobb i Sverige och minska fattigdomen runt om i världen. Goda och stabila ekonomier skapas genom fri konkurrens, fri handel och stabila spelregler. Är det någonting som företag kräver är det förutsägbara förutsättningar.

Motåtgärder från EU är oundvikligt
I den verklighet som nu råder så blir EU:s svar med motåtgärder tyvärr oundvikligt. Det är också bra att EU tidigt lämnat in ett klagomål till världshandelsorganisationen WTO, och kommer kräva ersättning för Trumps beslut. Det behövs sättas hårt mot hårt. Men på lång sikt bör istället EU och USA snabbt hitta tillbaka till sin forna nära relation. Där vi tillsammans arbetar för att ta itu med Kinas otillbörliga handelspolitik, som är den verkliga orsaken till dagens obalans i världshandel och till överproduktion av stål och aluminium. Vi måste göra allt för att förhindra att västvärlden hamnar längre ner i en era av protektionism, något som skulle urholka det internationella handelssystemet som Europa hjälpt till att bygga. I en tid då Kinas makt ständigt växer med en politisk ekonomi i direkt motsats till vår egen måste EU och USA förbli partners.”

2018-06-13

Och mer handelskrig. Den här gången biltullar. Intervju med EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström på SvT:s web:

”EU:s strafftullar på en rad amerikanska varor kan komma att införas redan nästa vecka och inte i juli som tidigare aviserats. Det säger EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström till SVT. Cecilia Malmström bedömer också att handelskriget kommer att trappas upp under hösten med amerikanska importtullar på europeiska bilar.

EU:s strafftullar är ett svar på stål- och aluminiumtullarna mot EU som USA infört sen 1 juni.

– Nu gör vi ”balanserande åtgärder” som det kallas nästa vecka, inför tullar alltså. Vi följer världshandelsorganisationen WTO:s regler till varje kommatecken och gör det här på ett proportionerligt sätt, säger Cecilia Malmström.

Högst sannolikt att USA inför biltullar
Som svar på EU:s strafftullar har USA:s president Donald Trump har hotat med att införa upp till 25 procent höga importtullar på bilar. I en intervju med SVT Forum säger nu handelskommissionär Cecilia Malmström att det är troligt att president Donald Trump kommer att göra verklighet av hotet.

– Jag är säker på att han vill göra det, men han kan inte göra det imorgon utan det måste gå igenom en viss process så det är tidigast till hösten, säger Cecilia Malmström.

– Det vore extremt allvarligt för det handlar om hundratusentals jobb i hela världen. Jag tror att han tänker försöka göra det.

Hur smart är det av EU att införa strafftullar om nu USA svarar med importtullar på bilar?

– Om vi inte hade infört strafftullar så hade han infört biltullar ändå. Det här har inte med det att göra, han är nästan besatt av bilar och olika bilkomponenter och menar att det finns en djup orättvisa här.”

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Ekonomiskt rationell. Eller kanske inte...

400 000 jobb försvinner i USA på grund av ståltullarna

USA:s ståltullar kommer att kosta ungefär 400 000 förlorade jobb de första ett till tre åren.  Beräkningarna från amerikanska The Trade Partnership visar att förlusten av jobb blir större än de få jobb som skapas. För varje jobb som skapas i stål eller...

400 000 jobb försvinner i USA på grund av ståltullarna

USA:s ståltullar kommer att kosta ungefär 400 000 förlorade jobb de första ett till tre åren. 

Beräkningarna från amerikanska The Trade Partnership visar att förlusten av jobb blir större än de få jobb som skapas.

För varje jobb som skapas i stål eller aluminiumindustrin försvinner sexton jobb i andra delar av ekonomin. Skälet är att det bara jobbar 170 000 personer i stål- och aluminiumindustrin, medan företag som använder stål och aluminium i sin tillverkning har ungefär 6,5 miljoner anställda.

Och då är inte de jobb som hotas av att EU och Kina slår tillbaka inräknade.

Historien från Bush d ä i början av 2000-talet upprepar sig av allt att döma. Då införde USA ståltullar. De togs snabbt bort när jobben började försvinna.

Men på den tiden präglades ändå Vita Huset och republikanerna av en grundläggande ekonomisk rationalitet som verkar saknas i dag.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
EU. Bör inte handelskriga.

EU bör stoppa beslutet om strafftullar mot USA

EU har fortfarande chansen att agera förnuftigt och inte bidra till att eskalera handelskriget med USA. Gör helt enkelt ingenting och njut av att ha billigare stål än amerikanska företag på världsmarknaden.  På torsdag väntas EU besluta om strafftullar mot USA p...

EU bör stoppa beslutet om strafftullar mot USA

EU har fortfarande chansen att agera förnuftigt och inte bidra till att eskalera handelskriget med USA. Gör helt enkelt ingenting och njut av att ha billigare stål än amerikanska företag på världsmarknaden. 

På torsdag väntas EU besluta om strafftullar mot USA på 2,8 miljarder euro.

EU har förberett en lista på amerikanska exportprodukter värda 2,8 miljarder kronor som kan beläggas med tullavgifter på 25 procent. På listan finns bland annat stål, livsmedel, kläder och industrivaror. Stödet för strafftullarna är stort bland EU-länderna.

Men ännu är inte för sent att hindra en eskalering av handelskriget mellan USA och EU. Trump började, men EU har som safgt bundit sig vid löftet att slå tillbaka med egna strafftullar. Då kommer USA svara med tullar på bilar från EU. Ingen vet hur detta kommer att sluta.

Det börjar handla om hundratusentals förlorade jobb i både USA och EU.

Vad kan då EU göra för att hindra utvecklingen? Att tala förnuft med Donald Trump är uppenbarligen utsiktslöst på alla områden, inte minst handel. Men kanske kan EU:s ledare tala förnuft med sig själva och varandra?

En möjlig lösning för EU är att i sista stund bestämma sig för att inte göra något alls mer än att försöka stoppa USA inom ramen för WTO-systemet. Det kommer förmodligen inte att fungera, men är i vilket fall i stort sett gratis.

Inga strafftullar mot USA helt enkelt.

För vad innebär strafftullarna mot USA? Dels att några amerikanska företag drabbas, både deras investerare och anställda. Några av dem kanske har röstat på Trump och kan därför med viss rätt sägas få skylla sig själva. Men många har inte röstat på Trump, och kommer tillsammans med sina familjer att drabbas oförskyllt.

Vidare kommer många inom EU att drabbas. Om exempelvis importen av amerikanska motorcyklar (Harley-Davidson) minskar på grund av tullarna drabbas alla de som investerat i och/eller arbetar för importörer och den serviceorganisation som finns uppbyggd med HD-ägarna som bas för intäkterna. Dessa företag har gjort sina kalkyler på ett visst antal sålda motorcyklar och decenniers behov av service. Den höga dollarn gör redan amerikanska produkter dyra i EU, och tullarna kommer göra det ännu värre.

Det här gäller förstås alla kategorier av produkter från USA. Varken bourbon, jeans eller jordnötssmör importeras av barmhärtighet, och ingen av produkterna säljer sig själva.

Exakt vad är vitsen med att göra livet surt för anställda i USA? Svaret är att de kanske bidrar till en opinion för att ta bort tullarna i USA. Kanske…

Men att göra livet surt för konsumenter, företag och anställda i EU?

Strafftullar är bland det mest idiotiska man kan hitta på. Trump gör livet dyrare och sämre för amerikanska konsumenter, anställda och företag.  Och EU hämnas genom att göra livet dyrare och sämre för europeiska konsumenter, anställda och företag. EU höjer sina tullar eftersom inte gillar höga tullar.

Vad bör EU göra då?

Svaret är ingenting.

EU:s industri har redan nu en konkurrensfördel mot USA:as industri, nämligen tillgång till billigt stål. Det finns en hel världsmarknad där amerikanska företag som använder stål i sin tillverkning nu drabbas av en väsentlig fördyring.

Det är extremt mycket mer värdefullt för att skapa jobb och välstånd i EU än de planerade strafftullarna, som bara innebär en självvald försämring.

Det är förvisso ett politiska problem att förklara detta för medborgarna i EU, särskilt när man börjat skramla med vapnen. Det är också ett EU-parlamentsval om ungefär ett år. Det går att ha förståelse för kommissionens och EU-ländernas agerande.

Men det hindrar inte att det finns ett förnuftigt vägval som går att förklara och försvara.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Det går bra där nere.

Vad EU kan lära av Hong Kong eller varför strafftullar mot USA är fel

EU gör rätt i att utmana USA:s agerande på handelsområdet i WTO. Men de egna strafftullarna mot innebär bara att vi skjuter oss själva i foten och dessutom skadar företag och anställda i USA, vilka knappast kan hållas ansvariga för Trumps handelspolitik. Varför är...

Vad EU kan lära av Hong Kong eller varför strafftullar mot USA är fel

EU gör rätt i att utmana USA:s agerande på handelsområdet i WTO. Men de egna strafftullarna mot innebär bara att vi skjuter oss själva i foten och dessutom skadar företag och anställda i USA, vilka knappast kan hållas ansvariga för Trumps handelspolitik.

Varför är Hong Kong så ekonomiskt framgångsrikt?

Naturtillgångar? Olja, diamanter, guld, järnmalm, bördig jordbruksmark?

Är det för att de drivit en framgångsrik industripolitik med stöd till framtidsbranscher och företag som industridepartementet valt ut för deras stora potential?

Eller är det för att de genom skickligt utformad handelspolitik — den exakt rätta blandningen av tullar, kvoter och smart utformade tekniska handelshinder — tvingat andra länder att öppna sina marknader för hongkongesiska industriprodukter? Har de därmed också kunnat behålla tusentals jobb i sina traditionella industrier och kunnat ståta med massiva överskott i handelsbalansen?

Svaret är förstås ingenting av detta. Hong Kong borde vara otroligt fattigt. Staden har ingenting av det som traditionellt anses skapa välstånd.

Istället är svaret marknadsekonomi och frihandel. Hong Kong har aldrig brytt sig om vilka tullar och handelshinder andra länder har. De har bara sett till att inte ha mycket små handelshinder själva. Det är extremt lätt att exportera till Hong Kong, etablera företag och invandra.

Hong Kong har skatter, men de är låga och skattesystemet är jämförelsevis enkelt.

Det är alltså inte så att Hong Kong helt saknar tull, kontroll, skatter. Landet har de legala strukturer och administration som är ryggraden i en modern stat.

Men Hong Kong har en jämförelsevis mycket fri ekonomi.

Det betyder att invånarna kan köpa till låga priser, arbeta och investera i trygg förvissning om att reglerna är transparenta och stabila. Det maximerar arbetsdelning, stimulerar till företagande och förkovran, drar till sig utländska talanger och företag och — inte minst — utländskt kapital.

Det både USA och EU i dag kan lära av Hong Kong är att det bästa när det gäller handel är att inte ha några handelshinder oavsett om andra länder har handelshinder eller inte. Det är förstås bättre om omvärlden inte heller har tullar och andra handelshinder, men oavsett hur protektionistisk omvärlden är vinner ett land alltid på full öppenhet.

Tänk efter. Om alla våra handelspartners har höga tullar kommer vi i Sverige få svårt att exportera. Men får vi det bättre genom att själva införa höga tullar? Svaret är förstås nej. Den enda effekten är att medborgarna blir fattigare genom att importvaror (och därmed i stort sett all inhemsk produktion) blir dyrare och mindre tillgänglig. Särskilt drabbar detta folk med låga löner. De lägger en större andel av inkomsten på varor, medan höginkomsttagare i större utsträckning konsumerar tjänster vilka i normalfallet produceras inom landet. I just Sverige är inhemsk produktion oftast exklusiv. Bra men dyr. Svenska möbler hittar man på Svenskt Tenn och Carl Malmsten, inte på IKEA.

Därför är det helt fel av EU att möta USA:s ståltullar med egna strafftullar. Det gör bara livet sämre för EU:s medborgare och drabbar dessutom amerikanska arbetare som knappast kan hållas ansvariga för vad Donald Trump hittar på.

EU håller nu på att skjuta sig i foten som hämnd för att USA skjuter sig i sin fot.

Hur skall EU och USA då agera mot Kina som kan misstänkas subventionera sin export av exempelvis stål?

Genom att njuta av det billiga stålet förstås! Det är väl fantastiskt att kineserna vill sälja stål till oss under produktionskostnaden!

Argumentet mot detta är förstås att EU:s och USA:s stålindustri hotas, men hittills lever både EU:s och USA:s stålindustri och har hälsan. Minskningen i antalet anställda beror på automatisering och följer ungefär utvecklingen i alla andra industribranscher.

Någon kanske invänder att Hong Kong i stort sett saknar den välfärdsstat som vi är vana vid i EU och även i USA.

Det stämmer, men det går utmärkt att kombinera välfärdsstat med fri ekonomi och frihandel. Skatterna måste förstås vara högre och därmed blir skattesystemet krångligare. Båda de faktorerna drar ner den ekonomiska tillväxten, men några övriga regleringar och handelshinder krävs inte för att ha en välfärdsstat.

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuni 11, 2018
Ja, gissar att rätt många av de som fattar besluten förstår det irrationella i strafftullar. Men de upplever nog att de inte har så mycket val. Svår pedagogisk uppgift att förklara varför man inte "försvarar sig".
Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuni 11, 2018
I en extremt abstrakt mening har du förstås rätt. Men samtidigt har du enskilda entreprenörer och anställda i exportföretag varav åtminstone några av dem inte röstat på Donald Trump. Trist för dem att kanske förlora jobbet. Vidare finns det företagare och anställda inom EU som drabbas. Ta HD-motorcyklar exempelvis. De har importörer, detaljister och serviceverkstäder där det finns anställda och ägare som gjort investeringar. Deras verksamhet hotas av att motorcyklarna blir dyrare så att färre köper.
Torbjörn jjuni 9, 2018
Utmärkt Magnus, har aldrig förstått diskussionen om att möta tullar med mottullar, med enda motiv att man är emot tullar. Det är en mkt underlig argumentation...
Robertjuni 8, 2018
Väl talat. Men du har fel i att amerikanska medborgare inte kan hållas ansvariga för vad Trumpen gör. Dom har valt honom. Man kan säga bad man vill om hur valsystemet i USA ser ut och att Trump är oförutsägbar. Men inget av detta är nyheter. Amerikanska folket har valt det styre dom har och måste ta ansvar därefter.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 23

2018-06-07 Europaportalen startar ny temasida om handelsfrågor:  "I dag lanserar Europaportalen en ny temasida om internationell handel. Läs det senaste om USA:s tullar, EU:s motåtgärder och risken för handelskrig. 18 aktuella frågor och svar. När US...

Frihandel i media vecka 23

2018-06-07

Europaportalen startar ny temasida om handelsfrågor: 

”I dag lanserar Europaportalen en ny temasida om internationell handel. Läs det senaste om USA:s tullar, EU:s motåtgärder och risken för handelskrig. 18 aktuella frågor och svar.

När USA:s president Donald Trump slutligen annonserade att tullarna på stål och aluminium skulle omfatta EU stod unionen redo med motåtgärder. Redan samma dag startade EU-kommissionen process mot USA inom Världshandelsorganisationen WTO då man anser att de amerikanska tullarna bryter mot de internationella handelsreglerna.

Idag, onsdag, annonserade också kommissionen att man svarar med strafftullar på utvalda amerikanska varor till ett värde av 2,8 miljarder euro, nästan 29 miljarder kronor. Det är betydligt lägre än den skada som de amerikanska stål- och aluminiumtullarna orsakar vilken uppskattas till 6,4 miljarder euro eller 65 miljarder kronor. EU har dock fler amerikanska varor på sin lista och kan införa ytterligare tullar till ett värde om resterande 3,6 miljarder euro beroende på hur WTO bedömmer USA:s tullar.

Svår balansakt för EU

Att EU inte går hårdare åt USA kan bero på att man vill undvika ett eskalerande handelskrig – Trump har hotat med nya tullar, bland annat på europeiska bilar, om EU skulle svara på de amerikanska tullarna.

För EU, som vill verka för global frihandel, innebär det en svår balansgång att dels markera mot Trump men samtidigt undvika ett större handelskrig som kan slå mot den globala tillväxten i ett läge där EU äntligen börjat lämna krisåren bakom sig.

Mer detaljer om de amerikanska tullarna och andra motåtgärder som EU har i rockärmen kan du läsa om i Europaportalens förklarande temasida om Internationell handel.”

 

De stenrika bröderna Charles och David Koch, stora finansiärer av republikanerna och konservativa rörelser i USA satsar stort för att opinionsbilda mot Donalds Trumps tullar. Di rapporterar:

”Måttet är rågat för bröderna Koch, multimiljardärer och ärkerepublikaner.

De blåste på måndagen till strid mot president Donald Trumps handelspolitik. De plöjer ner ”flera miljoner dollar” i en ny kraftfull kampanj mot tullar och för frihandel, rapporterar CNBC.

Kampanjen ska verka för att rulla tillbaka såväl redan införda stål- och aluminiumtullar som de föreslagna strafftullarna riktade mot kinesiska varor.

Kochbröderna – goda för vardera omkring 50 miljarder dollar, motsvarande nära 440 miljarder kronor – är välkända bidragsgivare bakom det republikanska partiet och konservativ politik.

Den nya reklam- och PR-kampanjen för frihandel ska drivas av deras etablerade opinionsbildande organisationer som Freedom Partners, Americans for Prosperity och Libre Initiative.

Koch Industries är världens näst största privata företagsimperium utanför börsen, med en omsättning på omkring 100 miljarder dollar, motsvarande 875 mdr kr, enligt Bloomberg. Industrikonglomeratet med huvudkontor i Wichita i Kansas omfattar bland annat oljeraffinaderier, oljeledningar, pappersmassaindustrier och råvaruhandel.

(—)Förutom krav på ett tullstopp riktar Koch-kampanjen fyra specifika frihandelskrav mot Donald Trump: Återuppta förhandlingar om frihandelsavtalet med EU, TTIP, liksom motsvarande med Stillahavsländerna, TPP. Slutför ett frihandelsavtal med Storbritannien och uppgradera Nordamerikaavtalet NAFTA.”

 

2018-06-04

Christian Dahlgren, ledarskribent på Corren, skriver om Herbert Hoover och hans tullar som störtade världen i depression och sedan andra världskriget. Dahlgren är med rätta kritisk till att EU svarar med motåtgärder:

”Tiden är kommen för att fasa ut tullarna, deklarerade Nationernas Förbund 1927. Första världskriget decenniet tidigare hade gjort slut på 1800-talets stora globaliseringsvåg, inledd av det brittiska imperiets beslut att – ensidigt, nota bene – öppna sina marknader för frihandel. De ekonomiska vinsterna blev enorma och andra länder började ta efter Storbritanniens exempel.

Varor och kapital flödade över gränserna, människor rörde sig utan pass, välståndsutvecklingen tog ett jättesprång. Tills krigsutbrottet 1914 satte sin fasansfulla punkt.

Massor av regleringar, tullar och andra handelshinder följde i den blodiga konfliktens spår. Freden innebar tyvärr ingen avveckling, trots det lovvärda initiativet från FN:s föregångare Nationernas Förbund. Till råga på allt valde USA 1928 en av sina sämsta presidenter någonsin: Herbert Hoover.

Han var en framgångsrik affärsman, men en ytterst klen politiker och tillhörde Republikanerna (déjà vu, någon?). I juni 1930 undertecknade han Smoot-Hawley-akten, uppkallad efter de republikanska kongressledamöterna Reed Smoot och Willis C Hawley som i ett lagförslag krävde hårda protektionistiska åtgärder för att skydda den amerikanska hemmamarknaden från utländsk konkurrens. Sånt kunde tyckas politiskt populärt mot bakgrund av den besvärliga lågkonjunktur som utlösts av det chockartade börsfallet 1929.

(—)

Att protektionisten Herbert Hoover nu åter spökar i Donald Trumps gestalt är mycket olyckligt. Presidentens förnuftsvidrigt höjda tullar hotar inte endast USA:s egen ekonomi. Risken är överhängande av lika korkade repressalier från EU och övriga drabbade handelspartners. Det kan bli en ond spiral som, om det vill sig illa, knäcker den öppna världsekonomin och gör oss alla till förlorare.

Men alla – hallå EU! – måste ju inte tvunget följa USA på vägen att låta Hoovers dumheter gå i repris. Man kan faktiskt lära sig något av historien också.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Kommer inte att öppna igen. Tullar eller inte. Foto: Bob Jagendorf

USA:s stålindustri lever och frodas

Trump motiverar USA:s ståltullar med att stålindustrin är hotad och att den är nödvändig för nationens säkerhet. Men det stämmer inte. Stålindustrin är i gott skick. I fredags införde USA tullar på stål och aluminium. EU hotar med egna tullar som motåtgärd...

USA:s stålindustri lever och frodas

Trump motiverar USA:s ståltullar med att stålindustrin är hotad och att den är nödvändig för nationens säkerhet. Men det stämmer inte. Stålindustrin är i gott skick.

I fredags införde USA tullar på stål och aluminium.

EU hotar med egna tullar som motåtgärd och alla G7-länder utom USA deklarerar att de är ”oroade och besvikna” över USA:s agerande. Det blir med andra ord inte en särskilt munter skara som Donald Trump möter i Kanada den 8 juni då G7 har sitt toppmöte.

Trump har två motiveringar för sin politik. Den ena är att USA har ett stort underskott i sin handelsbalans mot omvärlden. Den andra motiveringen är att stålindustrin i USA är hotad av billigt stål från Kina. Utan egen stålindustri går det knappast att klara ett krig.

Trump trycker hårt på detta eftersom det är motiveringen att använda artikel 232 i WTO:s stadga som säger att nationell säkerhet är ett legitimt skäl för skyddsåtgärder.

Trump har twittrat att ”We must protect our country and our workers. Our steel industry is in bad shape. IF YOU DON’T HAVE STEEL, YOU DON’T HAVE A COUNTRY!”

Den senare premissen stämmer förmodligen. Stål är absolut nödvändigt, om inte för att ha ett land, men väl för krigföring.

Men hur är det med den första premissen? Är USA:s stålindustri ”in bad shape”?

Svaret är att den första premissen är helt och hållet fel.

70 procent av USA:s totala stålbehov täcks av den inhemska produktionen. Med tanke på att bara cirka 3 procent av stålet används i försvarsindustrin är det fullständigt osannolikt att USA:s försvarsförmåga hänger på ytterligare självförsörjningsgrad.

Men Trump kan ju ha rätt på lång sikt. Om USA:s stålindustri är på väg att försvinna kanske det uppstår en kritisk situation om 20, 30 eller 50 år? När det gäller nationell säkerhet är de tidsperspektiven fullt relevanta.

Nej, så illa verkar det inte vara. Produktionen av inhemskt stål ligger relativt konstant de senaste decennierna och har till och med ökat lite sedan 2010.

Industrin tjänade 2,8 miljarder dollar och det har skapats 8000 jobb de senaste åren. Detta trots att dagens stålverk är små och hypereffektiva.

Men skulle jobben inom stålindustrin komma tillbaka till 50-talsnivåer bara Trump lyckades pressa kineserna att förvandla sitt land till en perfekt marknadsekonomisk aktör utan några subventioner eller manipulerad valuta?

Knappast. På 80-talet behövdes 10 mantimmar för att producera ett ton stål. Idag ligger siffran på drygt en timme. Moderna stålverk är små och tar stora delar av sin råvara från återvunnen metall. Det handlar bara i liten utsträckning om att lassa in järnmalm och kol i ena ändan av en jätteanläggning med tusentals anställda och få ut stål ur den andra.

Det är därför antalet anställda har minskat från 650 000 på 50-talet till drygt 140 000 i dag.

Stålindustrin har faktiskt inte minskat antalet anställda i samma takt som själva kärnverksamheten har blivit effektivare. Det är förstås inget problem i sig. Gissningsvis har de anställda i dag renare, hälsosammare och bättre betalda jobb.

Det hör till saken att stålindustrin har varit mer skyddad än någon annan industri i USA de senaste 25 åren. 90 procent av stålimporten från Kina till USA är redan påverkad av olika typer av handelshinder. Här har men möjligen ett argument för att skydda en industri: hade stålindustrin funnits kvar utan tullar? Gissningsvis, det finns få länder som inte har egen stålproduktion. I Sverige har vi 13 anläggningar som producerar järn och stål. Exportandelen är kring 90 procent. Och Sverige kan knappast anklagas för att vara ett land med låga löner och kostnader.

Med andra ord försöker Trump att lösa ett icke-problem genom att starta ett handelskrig som kommer att kosta miljarder dollar för konsumenter och företag i USA och resten av världen. Till det kommer att USA:s agerande försvårar för EU och andra länder att hantera Kina när det gäller sådant som intellektuella rättigheter, tekniköverföring och problematiska direktinvesteringar i strategiska resurser.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 22

Miljöpartiet, ståltullar och Byggnads kongress (där TTIP fortfarande är en fråga) i veckans pressklipp: 2018-06-31 I tidningen ETC beskriver miljöpartisterna i Europaraparlamentet sin idé om EU:s framtida handelspolitik: "Den gröna rörelsen i Europa h...

Frihandel i media vecka 22

Miljöpartiet, ståltullar och Byggnads kongress (där TTIP fortfarande är en fråga) i veckans pressklipp:

2018-06-31

I tidningen ETC beskriver miljöpartisterna i Europaraparlamentet sin idé om EU:s framtida handelspolitik:

”Den gröna rörelsen i Europa har förslag på lösningar.

1. Koldioxidtullar. För att bidra till ett rättvist resursutnyttjande i världen och motverka problem med att det är billigare att släppa ut koldioxid i vissa länder bör EU överväga införandet av koldioxidtullar. Det ska inte löna sig att flytta utsläppen till länder med svagare klimatlagstiftning. Vi vill gå vidare med en utredning kring hur den praktiska utformningen av ett sådant system ska se ut.

2. Bindande miljökrav. EU:s nya handelsavtal innehåller kapitel om miljömässig och social hållbarhet, men till skillnad från andra avsnitt finns det inga sanktioner att tillgå om någon av parterna bryter mot dessa delar av avtalet. Miljö- och klimatkrav samt fackliga rättigheter behöver vara en bindande del av EU:s handelspolitik. EU behöver även stödja FN-processen med att ta fram ett avtal för mänskliga rättigheter, som skulle tvinga stor­företag att ta ansvar för de lagbrott och brott mot mänskliga rättigheter som begås av deras underleverantörer. Ett sådant avtal kommer att ta år att förhandla fram och det blir inte lättare med Donald Trump i Vita huset. Därför anser vi att Sverige ska gå före och införa ett sådant företagsansvar på nationell nivå, vilket exempelvis Frankrike redan gjort.

3. Använd EU:s inflytande. EU:s förordning om illegalt fiske (IUU) är i dag det enda rättsliga verktyget som kan stoppa handel med fisk till EU och därmed pressa länder till att förbättra miljö- och sociala standarder. Fiske är ett utmärkt exempel på när EU kan visa ledarskap vad gäller miljö och social hållbarhet. EU är världens största inre marknad för fiskeriprodukter och är dessutom nettoimportör av fisk och fiskprodukter – vilket ger makt. Ett hot om exportstopp till EU-marknaden fungerar som ett effektivt handelsvapen. Ett exempel är Thailand med sin fiskesektor som bygger på både slavarbete och miljömässig degradering av ekosystemen. Efter att EU-kommissionen gett Thailand en skarp varning så har landet höjt sina standarder radikalt.

4. Förändring av det globala patentsystemet. Vi vill underlätta överföring av klimatvänlig teknik för att skapa mer handlingsutrymme för företag i det globala Syd. Detta kan uppnås genom att låta WTO ta fram en deklaration om intellektuella rättigheter och klimatet. Genom att använda undantagen i det så kallade TRIPS-avtalet om immateriella rättigheter vill vi även möjliggöra för de länder som vill och behöver använda patent för att minska sin klimatpåverkan att göra så i utbyte mot en rimlig ersättning. Ett sådant system är inspirerat av undantaget för aidsmediciner.”

I övrigt domineras media av USA:s stål- och aluminiumtullar och EU:s reaktion på dessa. TT:s material används, här i DI:

””USA:s president Donald Trump har beslutat att införa tullar på stål och aluminium från EU, enligt källor till The Wall Street Journal.

EU kommer att svara, är beskedet från Frankrikes finansminister Bruno Le Maire och hans tyske kollega Peter Altmaier.

(—)
EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström har tidigare i veckan uttryckt sig pessimistiskt om förutsättningarna att göra upp i handelsfrågorna med USA:s regering.

”Realistiskt sett, om USA bestämmer sig för att avstå från tullarna så väntar jag mig att de kommer att vilja lägga någon form av tak på EU:s export”, sade Malmström inför ledamöterna i EU-parlamentet i Strasbourg i tisdags.

EU har utlovat motåtgärder, i linje med WTO-reglerna, om Trump tar bort undantaget från ståltullarna. Det handlar om tullar på amerikanska varor för 2,8 miljarder euro, bland annat Harley Davidson-motorcyklar, bourbon, jeans och jordnötssmör.

”Vi är redo att vidta åtgärder enigt och tydligt oavsett vilket beslut presidenten (Donald Trump) fattar”, sade Tysklands handelsminister Peter Altmaier på en presskonferens i Paris i onsdags kväll.”

2018-05-30

Arbetet skriver om handelsfrågor på Byggnads kongress:

”På det svenska fackförbundets kongress, som inleds torsdagen den 31 maj, så har flera av Byggnads avdelningar lyft internationella frågor.

Avdelningen Stockholm-Gotland vill att fackförbundet ska satsa mer på att anordna seminarier i samband med att utländska gäster besöker svenska fackförbund.

I sin motion skriver avdelningen att facket ”ska verka för att stärka den internationella fackföreningsrörelsen genom att skapa fler tillfällen för möten med fackliga kämpar från andra länder”.

Motionen får bifall från förbundets styrelse.

Avdelningen är också orolig för att frihandelsavtal som TTIP – avtalet som förhandlades mellan EU och USA – leder till en orättvis handel som missgynnar fattiga länder.

I motionen skriver den att frihandelsavtal kan äventyra demokratin i och med att tvistelösniningmekanismer gör det möjligt för företag att stämma stater som ändrar marknadsförhållandena. Avdelningen vill inte heller att Sverige inte ska gå med TTIP.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera poster