Putin. Exempel på person som inte bör dominera världshandeln.

Viktigt att den internationella handeln domineras av demokratier

Under lång tid har alla tagit frihandeln för given. I USA har man haft en delvis protektionistisk retorik och politik, men retoriken har varit för inhemsk konsumtion och politiken inte värre än några andra stora länder. Att vara för frihandel i dekla...

Viktigt att den internationella handeln domineras av demokratier

Under lång tid har alla tagit frihandeln för given. I USA har man haft en delvis protektionistisk retorik och politik, men retoriken har varit för inhemsk konsumtion och politiken inte värre än några andra stora länder. Att vara för frihandel i deklarationerna, men synda på nåden och försöka skydda något särintresse hemmavid har varit normalt beteende för de flesta länder. I huvudsak har det internationella handelspolitiken ändå gått åt rätt håll.

Men Donald Trump har börjar försöka göra allvar av sin yviga retorik på området vilket fått andra ledare i världen att se behovet av någon form av moteld. Nu senast har japans premiärminister Shinzo Abe haft besök av WTO generaldirektör Roberto Azevedotillsammans. Tillsammans deklarerade de att frihandel är en central faktor för tillväxt och jobbskapande.

Detta tillsammans med Japans försök att hitta ett sätt att återuppliva TPP-avtalet skall ses både som en oro för ökad protektionism, och för att Kina har tagit över initiativet som kraft för global frihandel. Handel är förstås inte bara en fråga om ekonomi och välstånd, utan även en del i den globala kampen för makt och inflytande.  Kina och Japan har historiskt sett en rätt ansträngd relation och japanerna ser med viss oro på en framtid där det redan mäktiga Kina inte balanseras av USA.

Det är också i ett vidare perspektiv en angelägenhet för andra länder än Japan. En värld som domineras av demokratiska rättsstater är av allt att döma en bättre värld jämfört med en som domineras av Kina och Ryssland och och ytterligare ett antal länder med regimer som inte uppfattar demokrati som önskvärt.

Inte minst för att med demokratin kommer sådant som arbetsrätt, miljöhänsyn, rättssäkerhet.

Det är mot den bakgrunden man måste se CETA, TTIP, TPP, NAFTA. Det är avtal som omfattar demokratiska rättsstater (Vietnam ingår i TPP, men det är enda undantaget) och därigenom stärker dessa ekonomiskt, men också för länderna närmare varandra när det gäller politiskt och administrativt samarbete. Dessutom, och kanske viktigast av allt, stärks samarbetet mellan medborgarna i dessa länder. Ju starkare band mellan medborgarna, desto svårare är det för politiker och demagoger att skapa misstänksamhet och driva nationalistiska agendor.

Därför är det av godo att Sverige och EU har goda handelsrelationer även om skurkstater. Ett land är alltid mer än sin regim. Men det är också önskvärt att världen domineras av demokratierna, snarare än dess motståndare.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 20

2017-05-18 Regeringen skriver om EU:s nya regler för antidumping: "När EU:s handelsministrar träffades i rådet för utrikesfrågor (handel) i Bryssel 11 maj enades de om ett förslag till ny antidumpninglagstiftning. De diskuterade även ett antal handels...

Frihandel i media vecka 20

2017-05-18

Regeringen skriver om EU:s nya regler för antidumping:

”När EU:s handelsministrar träffades i rådet för utrikesfrågor (handel) i Bryssel 11 maj enades de om ett förslag till ny antidumpninglagstiftning. De diskuterade även ett antal handelsförhandlingar och förberedde WTO:s ministerkonferens som hålls i Buenos Aires i december i år. EU- och handelsminister Ann Linde representerade Sverige.

Rådet diskuterade ett förslag om ny antidumpningsmetod för att bedöma snedvridningar på marknaden i länder utanför EU. Den föreslagna antidumpninglagstiftningen ska garantera att företag inom EU inte drabbas av illojala handelsmetoder och snedvridning av marknaden. Förslaget handlar om hur EU räknar ut dumpningsmarginalen mot länder som Kina, som hittills klassats som icke-marknadsekonomier i EU:s lagstiftning.

Alla ministrar ställde sig bakom det förhandlingsmandat som EU-ambassadörerna enades om 3 maj. Rådets ståndpunkt är att metoden ska vara icke-diskriminerande och följa EU:s WTO-åtaganden. Ministrarna uppmanade också rådet att snabbt slutföra förhandlingarna med Europaparlamentet så att förslaget kan antas och genomföras så snart som möjligt.”

2017-05-12

Bloomberg skriver om det nya handelsavtalet mellan USA och Kina som bland annat innebär mer export från USA av nötkött och naturgas:

”The U.S. reached agreement with China to promote market access for American natural gas, financial services and beef that Commerce Secretary Wilbur Ross said was part of a broader effort to begin reshaping the trade relationship between the world’s two largest economies.

The agreement covers 10 areas where negotiators from the two sides have reached consensus, including agricultural trade and the issuance of both bond writing and settlement licenses to two qualified U.S. financial institutions. By mid-July, U.S. beef producers will have broader access to Chinese markets, while America will move forward on allowing the import of cooked poultry from China, according to a joint statement announcing the deal.

The statement didn’t appear to change access for Chinese companies to U.S. natural gas exports, but welcomed China to receive shipments and engage in long-term supply contracts with American suppliers. Ross said officials from Dow Chemical Co. gave assurances that increasing exports of natural gas wouldn’t harm the U.S. industry or consumers if sales remained less than 30 percent of total output.

“This will let China diversify, somewhat, their sources of supply and will provide a huge export market for American LNG producers,” Ross told reporters at a White House briefing on Thursday, using an acronym for liquefied natural gas.

The agreements, which grew out of a 100-day action plan announced during an April meeting between President Donald Trump and Chinese counterpart Xi Jinping, appeared to build on or repeat some commitments that China has already made. Still, they represented the first negotiated pact on trade for Trump, who campaigned on promises to get tough on China on trade before softening his tone as he’s sought cooperation on North Korea.”

 

USA-Today avslöjar dock att Kina redan i September deklarerat att man var på väg att ta bort embargot på amerikanskt kött som införts 2004 på grund av galna ko-sjukan:

”Starting later this year, U.S. cattle ranchers will be able to sell their beef in China, which has refused American imports since the mad cow disease breakout in 2003. Trade bans of U.S. beef around the world, including China, contributed to the value of U.S. beef exports falling from $3 billion in 2003 to $1.1 billion in 2004, according to trade publication Food Safety News.

The U.S. beef industry has been lobbying for years to reopen the Chinese market. A breakthrough came in September when China announced its intent to lift the ban without specifying a time period, and further negotiations on technical details began.

The push to reopen the Chinese beef market likely was aided by the U.S. approval to allow fully-cooked Chinese chicken to enter the U.S., a deal that was also announced Thursday. Chinese chicken has been banned in the U.S. due to sanitary and health concerns.

Livestock industry officials welcomed the announcement. U.S. beef producers will sell more to Chinese customers who are increasingly willing spend on foreign meats, including Australian and Brazilian imports.
Allowing Chinese chicken to be sold in the U.S. would mean more global competition, but it could lead to the end of a ban on U.S.-produced chicken in China, says Jim Sumner, president of USA Poultry & Egg Export Council, an advocacy group. China stopped accepting American chicken imports in 2015 due to fears of bird (avian) flu. “It’s more important for us get that market back,” Sumner says.

“We’re making a lot of progress” on China, he says. “We can’t produce enough chicken wings to satisfy demand here. So it’s all good. We’re glad to see it happen because our industry believes in free, open trade.”

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Japan. Kan blåsa liv i TPP. Foto: Moyan Brenn.

Zombie eller Jesus är en smaksak — men handelsavtal har en tendens att sväva mellan liv och död

Gissar att protektionisterna snart kommer att kommer att försöka mynta termen "zombieavtal" (kom ihåg var du läste det först); de är döda, men vet inte om det. Vi frihandelsvännerna kommer istället att tala om jesusavtal, avtal som man tror är döda men ...

Zombie eller Jesus är en smaksak — men handelsavtal har en tendens att sväva mellan liv och död

Gissar att protektionisterna snart kommer att kommer att försöka mynta termen ”zombieavtal” (kom ihåg var du läste det först); de är döda, men vet inte om det.

Vi frihandelsvännerna kommer istället att tala om jesusavtal, avtal som man tror är döda men som kommer att återuppstå för att frälsa, om inte världen så i alla fall frihandeln.

Det handlar om främst om TPP, avtalet mellan USA och en rad andra länder kring Stilla havet som Trump skrotade sin första dag på jobbet och TTIP, avtalet mellan EU och USA som ligger på is i väntan på att amerikanerna skall ta ställning.

CETA, avtalet mellan EU och Kanada, är ett specialfall. Det är vid prima liv, men sitter i dödscellen och väntar på den slutliga domen: om minst ett av de nationella parlamenten i EU röstar emot det förvandlas det förmodligen också till ett jesusavtal. Avlidet, men med hopp om återuppståndelse. I praktiken måste det nog till att minst ett par tre parlament i lite mer betydelsefulla länder röstar emot för att det skall dö på allvar. Om ens då. EU har på gott och ont förmågan att driva projekt vidare även när de alldeles uppenbart saknar demokratiskt stöd — vilket dock inte är unikt för EU. Framgångsrika politiker utmärks av att de får igenom sina frågor oavsett motstånd. Det är en evolutionär process.

Det är i vilket fall klarlagt genom EU-domstolens beslut i veckan att EU inte ensamt kan godkänna ett avtal med tvistelösning genom internationell skiljedom, vilket berör främst utländska investeringar. Det är inte på något sätt oöverstigliga problem, förmodligen kommer man i framtiden dela upp handels- och investeringsavtalen i två delar. En som bara berör handel och omfattas av EU:s kompetens på området, och en del som berör investeringar och skall godkännas av varje medlemsland separat.

Men den senaste diskussionen gäller vad som skall hända med TPP. Avtalet är formellt dött, men hela texten, framförhandlad under många år finns förstås kvar och skulle med i sammanhanget små ändringar kunna antas av de återstående länderna. Problemet med den lösningen är att många av länderna gått med på eftergifter för att få tillgång till den enorma USA-marknaden. När den möjligheten är stängd är avtalet inte längre särskilt attraktivt. Japans regering har sagt att ett TPP utan USA är helt meningslöst och försöken att få ihop en lösning har stannat upp.

Men nu finns det tecken som tyder på att i vilket fall Japan ser möjligheten att få till stånd ett TPP utan USA och hoppas att USA skall vilja ansluta sig senare.

Tanken är inte orimligt. Donald Trump är inte för evigt. Det är fullt möjligt att nästa administration har kunnat ta till sig ekonomiska teorier om handel som tillkommit senare än 30-åriga kriget. Och framför allt tar det faktum att Kina stärker sina positioner på allvar. Kina har klivit fram som frihandelns främsta förkämpe, men lika lite som något annat land beror det på någon allmän människokärlek utan är en del i kampen för ökat internationellt inflytande på alla områden. Genom att skrota TPP har Trump skadat USA:s intressen, inte minst med tanke på att TPP innehåller regler för hållbarhet, arbetsförhållanden, statliga subventioner och mycket annat av just det som Trump efterfrågar när han talar om ”fair trade”.

Här två intressanta artiklar som argumenterar för att TPP kanske kommer att uppstå från de döda.

CNBC: Former Japanese lawmaker: Japan only pretending to negotiate US bilateral trade deal:

”Japan was expecting the U.S. to return to the Trans-Pacific Partnership (TPP) fold and was only ”pretending” to negotiate a bilateral deal, Kotaro Tamura, a Milken Institute Asia Fellow, told CNBC on Tuesday.

”Japan’s prime minister and government paid a tremendous amount of political capital to make [the TPP] happen. They won’t waste it,” said Tamura, who was a Japanese senator from Prime Minister Shinzo Abe’s Liberal Democratic Party (LDP) from 2002-2010.

”Of course they were pretending to talk about a free trade agreement (FTA), but bottom in the heart, they will be welcoming the U.S. back,” he told CNBC’s ”The Rundown” on Tuesday. ”It’s not about FTA. It’s buying time, but in reality, they are looking for the U.S. coming back to the pact.”

CNBC: Trump calls it a ‘disaster,’ but top experts are saying TPP might still happen without him:

”Reports of the demise of the Trans-Pacific Partnership (TPP) trade agreement may be premature, as the deal’s members consider proceeding without the U.S.

That’s the wind in the air at the Institute of International Finance conference in Japan, despite U.S. President Donald Trump pulling the U.S. out of the TPP, a broad 12-nation trade deal, which he claimed was a ”disaster” that would hurt U.S. manufacturing.

Although Japan’s Prime Minister Shinzo Abe had initially said that the TPP would be ”meaningless” without the U.S., more recently, Japanese officials have begun to second Australia’s calls to proceed without the U.S.

Deborah Elms, executive director at the Asian Trade Centre, said the other 11 nations have decided they want to preserve the benefits of the deal.

”I think that’s hubris on the part of the U.S. to assume that once we pull out, then everybody else is going to go home,” she told CNBC’s ”Squawk Box” on the sidelines of the conference on Monday. ”This is a 12-party agreement. The other 11 are equally important on their own right.””

Vad detta betyder i realiteten är förstås oklart. När det gäller handelsförhandlingar karaktäriseras de av att man ofta tror att de har dött, men så drar de ett andetag och lever vidare. Det som läcker ut är också av oklart värde. Allt som sägs är en del i någon agenda och kan vara hur fel som helst (allt som sägs i förhandlingar är ju i någon mening osanningar). Fortsättning följer.

Men bortsett från förhandlingsspelet handlar det förstås om välstånd på nationell och global nivå och möjligheter för individer av kött och blod att förverkliga sina drömmar. Det måste man alltid ha i minnet.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Det är vackert i Norge.

Fråga den 17 maj: Varför är det lättare att handla med Bulgarien än med Norge?

Den evige Björn Rosengren har dykt upp i en artikel i DI. Som ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Stockholm har han tillsammans med sina motsvarigheter i Oslo och Göteborg* begått en debattartikel. De tre ordförandena invänder mot Kommerskollegiums beskr...

Fråga den 17 maj: Varför är det lättare att handla med Bulgarien än med Norge?

Den evige Björn Rosengren har dykt upp i en artikel i DI. Som ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Stockholm har han tillsammans med sina motsvarigheter i Oslo och Göteborg* begått en debattartikel. De tre ordförandena invänder mot Kommerskollegiums beskrivning av Norge som ett land som är krångligt att handla med:

”Som en liten present inför den norska nationaldagen, 17 maj, återlanserar Sveriges Kommerskollegium en undersökning som pekar ut Norge som en krånglig handelspartner för Sverige – i paritet med Kina. Generaldirektör Anna Stellinger sätter fingret i vädret och tycker sig ha uppsnappat ett problem.

(—)

Vi som representerar norsk-svenska handelskamrar i båda våra länder anser att när nu var tredje svenskt företag (32 procent) tycker att det är viktigt att Sverige får bättre handelsvillkor med Norge, så ska det tas till intäkt för en önskan om ökat samarbete – inget annat.

Låt oss först identifiera problemet. Vår erfarenhet säger att det främst är förstagångsexportörerna – speciellt mindre bolag utan egen administration – som har problem. Det är förståeligt. Norge är inte med i EU och står följaktligen utanför tullunionen. Reglerna är därför av förklarliga skäl något annorlunda. Handel med Norge kräver exempelvis import- och exportdeklaration. Det är inte svårt, och det behöver inte vara krångligt. Men man måste känna till det och man måste veta hur man gör.”

Anna Stellinger svarar att det inte handlar om ett finger i luften utan en rätt omfattande och intressant rapport där svenska företagare har intervjuats. Det är tydligt att man efterfrågar att handeln med Norge skall bli enklare.

Rosengren och de andras argument är lite underligt.

Han identifierar ju exakt vad företagarnas problem är. Nämligen extra administrativt arbete som är betungande främst för mindre företag som är nya på exportmarknaden.

Sådana företag (eller snarast företagare) har i normalfallet rätt mycket annat att stå i. Varje extra blankett som skall fyllas i och uppgift som skall kollas innebär erfarenhetsmässigt arbete mellan någon timma till någon dag att hantera. Allt som är besvärligt blir en tröskel att ta sig över i en tillvaro med många utmaningar som kräver tid och energi.

Rosengren har förvisso ett imponerande cv, men i huvudsak som fackpamp, politiker och byråkrat och framför allt inte som småföretagare. Han har alltid befunnit sig på en nivå där man har fast inkomst, inte tar egna risker och har underhuggare som gör det tråkiga pappersarbetet.

Självklart är merarbetet med att exportera till Norge hanterbart. Inte minst syns det i att Norge är Sveriges största handelspartner.

Till sist deklarerar Rosengren att samarbetet måste förbättras och att det redan görs en del på myndighetsnivå för att underlätta.

Och det kan man ju hålla med om.

Men det är lite udda att skriva en artikel som angriper den som visar på problem och möjligheter när det gäller handeln med Norge. Det är ju inte kommerskollegium som bestämmer reglerna. Måltavlan för Rosengren borde snarare vara regeringen, riksdagen och tullverket.

För det värsta med de regler som krånglar till handeln med Norge är att de är helt onödiga. Kan vi handla utan krångel med  Bulgarien borde det vara lika lätt att handla med Norge.

*(Harald Norvik, Ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Oslo, Catharina Olofsson, Ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Göteborg)

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Foto: Cédric Puisney

Enskilda länder måste godkänna frihandelsavtal enligt Europeiska unionens domstol (EU-domstolen)

ECJ har sagt att det kommande frihandelsavtalet med Singapore måste antas av samtliga medlemsländers parlament skriver nyhetssajten Euractiv. Frågan var väckt av EU-kommissionen för att bringa klarhet i hur långt EU:s kompetens sträcker sig när det gäll...

Enskilda länder måste godkänna frihandelsavtal enligt Europeiska unionens domstol (EU-domstolen)

ECJ har sagt att det kommande frihandelsavtalet med Singapore måste antas av samtliga medlemsländers parlament skriver nyhetssajten Euractiv.

Frågan var väckt av EU-kommissionen för att bringa klarhet i hur långt EU:s kompetens sträcker sig när det gäller handel.

”The European Union will have to secure approval from national parliaments in order to finalise a free trade deal with Singapore. The bloc’s top court ruled that the agreement in “its current form” cannot be handled by the Commission acting alone.

The European Court of Justice (ECJ) today (16 May) said that the European Commission cannot finalise a free trade agreement (FTA) with Singapore, after the EU executive had asked for clarity on whether it has exclusive competence to handle the talks.

Today’s decision follows a December opinion issued by the Court’s Advocate-General, Eleanor Sharpston, who also decided that the agreement covered a number of issues that are shared competence between the member states and the EU.

It was the Commission itself that asked the ECJ to clarify if it alone can conclude the agreement. The executive chose the Singapore deal because of how similar it is in structure to a whole host of other agreements the EU has in the pipeline.”

Domen reser en rad frågor om hur framtida avtal skall hanteras. Det är framför allt internationell skiljedom som uppfattas vara en nationell kompetens:

”The Luxembourg court did acknowledge that a large part of the agreement does fall under exclusive EU competence, as provided by the Common Commercial Policy (CCP). But it highlighted that portfolio investment and dispute settlement between investors and the state cannot be established without member state consent.

While the Court’s final decision did not differ from the Advocate-General’s in its conclusions, it did disagree on a few issues. The AG’s opinion said that sustainable development and transport services, particularly maritime, were a shared competence while the Court ruled they are EU exclusive.

(—)

The executive will now have to decide whether to run the same gauntlet again and hope that the lower profile Singapore agreement can pass through unscathed.

Another option could be splitting the agreement into two halves, one of which would contain all the aspects over which Brussels has exclusive competence, while the other would need to be approved at national and regional level.

This decision by no means jeopardises the EU’s trade policy; it clarifies the increased powers granted to the Commission by the Lisbon Treaty.

The EU executive would no doubt have preferred the court to have ruled in favour of totally exclusive competence but it at least now has a blueprint as it moves forward with other FTAs like Mexico, Mercosur and, perhaps, TTIP.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
I Nordkorea förlorar ingen jobbet på grund av utländsk konkurrens. Foto: Joseph Ferris III

Kritik mot frihandel för låglönekonkurrens korrekt men irrelevant

Föreställningen om att globaliseringen drabbar människor är inte direkt felaktig. Men den är politiskt irrelevant. Den förutsätter nämligen att man tittar på någon isolerad faktor dessutom gör två felaktiga antagandet. För det första att tillvaron -- ...

Kritik mot frihandel för låglönekonkurrens korrekt men irrelevant

Föreställningen om att globaliseringen drabbar människor är inte direkt felaktig.

Men den är politiskt irrelevant. Den förutsätter nämligen att man tittar på någon isolerad faktor dessutom gör två felaktiga antagandet. För det första att tillvaron — eller i vilket fall ekonomin i varje land — skulle vara konstant om det inte existerade någon globalisering, och för det andra att eventuella negativa förändringar blir extra bekymmersamma enbart för att de kanske beror på globaliseringen.

Låt oss reda ut detta.

För det första måste man fråga sig vad man menar med termen. Den betyder förstås att medborgarna i en nationalstat får allt mer kontakter med medborgarna i andra nationalstater, passerar gränserna allt mer, samarbetar och utvecklar ömsesidiga beroenden.

När det gäller stater har dessa haft internationella kontakter under mycket lång tid. Nästan alla länder har beskickningar i andra länder och formella kontakter även med stater på andra sidan jordklotet. Relationerna till andre länders regeringar är en av statens kärnuppgifter. Globaliseringen handlar om medborgarnas — inte staternas — relationer med varandra.

I praktiken beror globaliseringen på vad vi inom EU kallar de fyra friheterna. Rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital.

Men dessa fyra faktorer hänger inte nödvändigtvis ihop.

  • Rörligheten för kapital kan vara helt separat.  Det kan vara svårt eller omöjligt att handla eller resa mellan två länder, men gå utmärkt för medborgarna att handla med värdepapper i andra länder än det egna hemlandet.
  • Varuhandel kan vara helt separat, med undantag för att betalningar måste kunna överföras.
  • Resor och migration kan var helt separat, men även där är det rimligt att folk får ta med sig lite pengar.
  • Tjänster är det värre med. Förutsätter både rörlighet för kapital och människor, även om det går att utföra en rad tjänster på distans.

Just frihandel är alltså en separat del som i vilket fall inte förutsätter migration. Däremot brukar frihandel förutom den fria rörligheten av varor över gränserna inkludera en del resor i samband med tjänsteproduktion, fria kapitalströmmar och rätten av investera (och skydd för investeringar mot diskriminering och expropriation). Frihandeln förutsätter därför hyggligt goda relationer och avtal.

På vilket sätt kan globalisering i den meningen vara negativ för medborgarna i de länder som är delaktiga i frihandeln?

Svaret brukar vara att om länderna har stora olikheter i levnadsstandard, socialförsäkringssystem och lönenivåer kommer arbetstagare i det fattigare landet att utnyttjas, samtidigt som arbetstagare i det rikare landet  riskerar att förlora sina jobb. Investeringar i produktionskapacitet sker i det fattigare landet och billigare produkter slår ut produktion i det rikare landet.

I en snäv mening stämmer detta. I Sverige har vår stolta teko-industri slagits ut av produktion från fattigare länder. Det finns inte längre några sömmerskor i Borås. Samma sak med varvsindustrin. Sveriges kostnadsläge blev för högt. Fartyg byggdes som omedelbart ankrades upp på redden och fick börja rosta bort. Arendalsvarvet, ett av världens modernaste när det invigdes på 60-talet med 5000 anställda, stängdes 1989. Isbrytaren Oden var det sista skepp som tillverkades där.

Utan frihandel skulle Sverige haft kvar teko- och varvsindustri och ingen skulle ha varit arbetslös? Solklart, eller hur?

Man kan med största säkerhet svara nej på den frågan. Varven försvann ju inte för att svenskar i Sverige köpte utländska skepp, utan för att olika rederier på världsmarknaden valde att köpa från Japan och Korea. Tullmurar hade knappast läst det problemet. När det gäller tekoindustrin hade protektionism kunnat rädda jobben. Men bara till priset av antingen extremt låga löner för sömmerskor, eller orimligt dyra kläder för konsumenterna i Sverige, eller stora skattesubventioner (eller någon kombination av dessa faktorer).

För att förstå vad som hände när teko och varv slogs måste man tänka en gång extra. Varför blev lönerna för sömmerskor och varvsarbetare på 60- och 70-talen högre i Sverige än i t ex Sydkorea?

Svaret är att den svenska ekonomin utvecklades mot allt högre produktivitet. Genom produktutveckling, allt bättre kunskap om konstruktionsmetoder och arbetsorganisation, mer produktionskapital (fler och bättre maskiner som hjälper människor att göra jobbet) och väl fungerande infrastruktur och samhällsorganisation kom det svenska näringslivet att kunna producera allt värdefullare produkter. Och ju värdefullare produkter desto mer kan de som jobbar få betalt.

Eftersom företagen slåss om arbetskraften med hjälp av löner drivs löneläget i ekonomin upp. Hur går det ihop med att det också finns arbetslöshet? Svaret är att arbetslösheten i hög utsträckning består av människor som förlorat sitt jobb och ännu inte hunnit får ett nytt, samt en mindre grupp som företagen inte tycker det är värt att anställa till den lägsta lön som facket kan acceptera.

Eftersom alla delar av ekonomin samverkar med varandra drar produktivitetsökningar inom industrin med sig lönerna inom tjänstebranscher där produktivitetsutvecklingen är sämre. Det är därför tjänster uppfattas som allt dyrare. För samma pris som det kostar att få sitt hem städat ett par gånger kan man få en utmärkt TV. För 50 år sedan kostade en med agens mått mätt usel TV ett par månadslöner.

Det är helt enkelt så att när ett land industrialiseras framgångsrikt slås de produkter som bygger på ”enkla jobb” ut. De enkla jobben i Sverige har för hög lön jämfört med samma typ av enkla jobb i exempelvis Vietnam. Vietnameserna jobbar för låga löner, men har också ett lägre kostnadsläge och, framför allt, blir de allt rikare. Sydkorea var på 60-talet ett av världens fattigaste länder, men genom låglönejobb och utländska investeringar kunde de utvecklas. I dag är Sydkorea en levnadsstandard fullt jämförbar med EU-snittet.

Att enkla jobb slås ut av konkurrens från andra länder är alltså priset man får betala för att ett land blir rikt.

Men kan inte regeringen helt enkelt skydda de enklare jobben från utländsk konkurrens genom tullar och kvoter?

Svaret är att det inte fungerar.

Om vi tar Sverige som exempel bygger vår rikedom på att vi kunnat exportera. Vår hemmamarknad är för liten för att svenska företag skulle kunna utveckla avancerade produkter. Moderna bilar, telefonväxlar, mediciner och mycket annat kräver en världsmarknad som tar kostnaderna för utveckling och produktion. Om vi stängde oss för import skulle vi knappast kunna exportera. Särskilt inte eftersom nästan alla våra exportprodukter innehåller importerade komponenter. Alla mikroprocessorer som sitter i en Volvo skulle aldrig kunna tillverka i Sverige.

Vidare bygger framgången på tillgången på arbetskraft. Människor måste byta jobb, men framför allt kan inte generation efter generation gå till samma arbetsuppgifter som deras förfäder hade. När det behövs datakonsulter i Borås kan folk inte sitta kvar framför sina symaskiner. Arbetslivet ställer högre krav, men å andra sidan har dagens medarbetare många gånger högre löner är deras föräldrar och farföräldrar hade.

Så påståendet att en del människor blir arbetslösa på grund av utländsk konkurrens stämmer.

Men att påståendet stämmer är irrelevant när det gäller politiska åtgärder.

  1. Folk blir arbetslösa även på grund av inhemsk konkurrens, teknikutveckling, demografiska förändringar eller nya moden och livsstilar. Inte heller dessa faktorer är rimliga att försöka reglera bort eller förbjuda — varför skall man angripa just frihandeln jämfört med alla andra faktorer som gör att arbetsmarknaden förändras?
  2. Frihandeln gör att det kommer till nya jobb i minst samma utsträckning som de försvinner på grund av frihandeln.
  3. Det är dessutom bättre jobb som tillkommer. Renare, trevligare och ofta mer välbetalda. Här kan man invända att ”välbetalda industrijobb” ersätts av låglönejobb i tjänstsektor. Bilmontörens son blir barista eller hankar sig fram som PT. Men det förklaras i huvudsak av att industrijobb försvinner på grund av automatisering. Det skulle ske även utan frihandel. Dessutom är testen om ett ”prekariat” av folk med tillfälliga låglönejobb en vänstermyt. Arbetsmarknaden i Sverige bygger i förvånande hög utsträckning på att folk har vanliga fasta heltidsanställningar med kollektivavtalade löner. Frihandel och globalisering har inte påverkat arbetsmarknaden i den mån som många nog trodde för 20-30 år sedan.
  4. Om vi inte importerade skulle vi tvingas vara utan alla de varor som vi idag njuter av. Odlarna av potatis, morötter och betor har fått stryka på foten för att vi skall kunna gå till en grönsaksavdelning som dignar av importerade frukter och grönsaker.
  5. Det är ett problem för en anställd att bli arbetslös eller för en företagare att tvingas till konkurs eller avveckling. Ibland till och med en tragedi. Men det är knappast värre att bli utkonkurrerad av ett företag i Kina jämfört med ett i grannstaden eller i samma industriområde.

Ibland kan man stöta på det standardmässiga utopiska argumentet som går ut på att det skulle vara ”uppgivet” att acceptera verkligheten. Stridsropet är ”en annan värld är möjlig” och man menar att argumenten ovan är ett uttryck för ”nyliberal hegemoni” eftersom de bygger på den outtalade premissen att ekonomisk tillväxt är viktigt. Och visst torde det vara möjligt att åstadkomma en situation där inga jobb försvinner. Jobben ”jägare” och ”samlare” existerade ju faktiskt i hundratusentals år. Nordkorea är ett modernt exempel på stabil ekonomi där jobben inte är hotade. DDR och Sovjetunionen ett annat. Exemplen brukar avfärdas som billig retorik men sanningen är att om människor skall kunna hindras från att vara kreativa, handla med varandra eller helt enkelt flytta från landet måste det till ett avsevärt mått av förtryck. I praktiken måste demokratin avskaffas.

 

.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George

Frihandel i media vecka 19

Till att börja med är det värt att uppmärksamma den här artikeln från den 14 april i finska Hufvudstadsbladet (bakom  vägg men snabb och gratis registrering) där Maria Rankka vd, Stockholms handelskammare och Risto E.J. Penttilä vd för finska Centralhande...

Frihandel i media vecka 19

Till att börja med är det värt att uppmärksamma den här artikeln från den 14 april i finska Hufvudstadsbladet (bakom  vägg men snabb och gratis registrering) där Maria Rankka vd, Stockholms handelskammare och Risto E.J. Penttilä vd för finska Centralhandelskammaren skriver om EU och frihandelsarvet från Anders Chydenius, präst i Österbotten på 1700-talet som var en föregångare till Adam Smith. Frihandelsidéerna låg i tiden, men skotten Adam Smith hade förstås fördelen av att skriva på engelska när England var en verklig stormakt på alla områden:

”Det bästa alternativet för hela Europa skulle vara vad Juncker kallar för ”endast” den gemensamma marknaden. Det sämsta vore förmodligen att fortsätta som nu. Det finns, som vi ser runtom i de olika medlemsländerna, mycket motstånd mot politisk integration som styrs från Bryssel. I både Nederländerna och Frankrike vill stora väljargrupper helt lämna EU. För att inte samarbetet ska kollapsa krävs ett omtag. Att fokusera på handeln och den gemensamma marknaden skulle kunna bidra till att skapa jobb och en bättre ekonomisk utveckling i EU, något som i sin tur kan ge framtidshopp. Det skulle sannolikt också vara enklare att nå en bra kompromiss med Storbritannien om man endast fokuserade på den gemensamma marknaden och lät medlemsländerna ta ansvar för andra frågor själva.

För det nya Norden – de gamla nordiska staterna tillsammans med Baltikum – skulle detta alternativ ge en möjlighet att skapa ett starkt nordiskt politiskt samarbete. Säkerheten skulle förbättras om vi kombinerar det här scenariot med ett svenskt och finskt medlemskap i Nato.

Men den gemensamma marknaden-scenariot är inte det enda tänkbara för det nya Norden. Scenariot ”de som vill göra mer kan göra mer” innebär ett Europa som avancerar i olika takt. I det här scenariot kan de nordiska länderna gå längre än de övriga EU-länderna. Utmaningen skulle vara att undvika en klyfta mellan euroländerna och de länder som står utanför valutaunionen. En sådan klyfta skulle splittra Finland och de baltiska staterna från resten av det nya Norden.

Scenariot ”färre saker, men effektivare” – passar oss alldeles utmärkt. De höga ambitionerna kombinerat med ett bristfälligt fgenomförande har som känt varit EU:s största problem. Tillsammans med de övriga nordiska länderna borde vi se till att prioriteringarna är realistiska. Kommissionens önskedrömmar leder ingen vart.

Om man följer Junckers lista, kan man konstatera att de bästa scenarierna är, i denna ordning: den gemensamma marknaden, ”less is more” och integration i olika takt. De två övriga scenarierna borde vi däremot protestera kraftigt emot.

Scenariot – ”vi fortsätter som tidigare” – är det ingen som gillar. Inga beslut fattas. Framtiden för euron är osäker. Missnöjet med Bryssel är stort. Vi slopar alltså det alternativet. Scenariot ”vi gör mycket mer tillsammans” innebär ett federalistiskt EU, vilket är en omöjlighet i det politiska läge som råder i dag. Det här alternativet är heller ingenting att bygga Europas framtid på.

Brexit behöver inte betyda att Adam Smith lämnar EU. Finland och Sverige har en stark tradition inom frihandel tack vare Anders Chydenius, österbottningen som anses vara den svenska liberalismens fader. Han publicerade Den nationnale winsten redan 1765, elva år innan Smith gav ut sitt uppmärksammade verk Nationernas välstånd.

Det är dags för Sverige och Finland att ta Anders Chydenius frihandelsarv på allvar. Det är dags att samarbeta med de övriga baltiska och nordiska länderna för att skapa en nordisk superregion. Det handlar om en dynamisk region som baserar sig på högteknologi och gemensamma satsningar inom infrastruktur, och en stark tro på att det går att kombinera en väl fungerande marknadsekonomi med ett väl utvecklat välfärdsystem – ett samhälle som inkluderar alla.”

2017-05-12

TTIP-förhandlingarna med USA ligger på is. De kan startas upp, men EU måste reda ut villkoren med USA. EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström intervjuas i SvD:

”Innan EU återupptar förhandlingarna om frihandelsavtalet TTIP med USA måste EU veta att USA inte vill riva upp de två tredjedelar som är färdiga.
Det sade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström till Nyhetsbyrån Direkt efter EU:s handelsministermöte på torsdagen.

”Det måste vi veta innan vi börjar med förhandlingarna. Den nya Trump-administrationen behöver tid att titta på var vi lämnade förhandlingarna. Sen får vi ses”, sade hon.

 

”Vi väntar på svar på en lång lista från den amerikanska administrationen”, sade hon.

Hon besökte den nye handelsministern (commerce secretary) Wilbur Ross den 24 mars, men den nye handelsrepresentanten Robert Lighthizer är ännu inte godkänd av senaten.

(—)

På handelsministermötet rapporterade hon om goda framsteg med Japan, Mexiko och Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay). Goda chanser finns att alla tre avtalen kan gå i mål före årsskiftet.

Cecilia Malmström hoppas också att kommissionen ska kunna börja förhandla frihandelsavtal med Chile, Australien och Nya Zeeland i höst.

Men vad gäller USA är EU över att Trump-administrationen har startat en undersökning om landets handelsunderskott med stora länder. USA misstänker att det beror på diskriminering. På onsdagen skickade EU ett brev till USA med synpunkter.

”Vi förklarade att EU har en enda handelspolitik och att det inte går att titta på handelsbalansen mot enskilda EU-länder”, sade hon.

Ett ihärdigt handelsunderskott beror på andra faktorer, som otillräckligt sparande, sade EU.

Vidare kompenseras USA:s underskott i varuhandel med EU till 40 procent av ett överskott i tjänstehandeln.

Och USA har fel i sin syn att handelsunderskott orsakar arbetslöshet, menade EU. USA har låg arbetslöshet medan EU har handelsöverskott och högre arbetslöshet.”

 

2017-05-11

Om vi går vidare med mer aktuella nyheter från den gångna veckan kan man se att EU på central nivå i allt högre utsträckning använder missförstånd om handel och globalisering för att skapa centralisering. Här kommissionens förste viceordförande Frans Timmermans (TT, Aftonbladet):

”Globaliseringen är bra – men fördelarna måste komma alla till del, manar EU-kommissionen som nu försöker dra igång en debatt om hur avigsidorna kan hanteras.
– Vi måste skriva om reglerna så att globalisering fungerar för alla européer. Så att fri handel blir det samma som rättvis handel, säger kommissionens förste viceordförande Frans Timmermans på en presskonferens i Bryssel.

I det diskussionsunderlag som samtidigt läggs fram utlovas på utrikessidan arbete mot skatteflykt och social dumpning och på inrikessidan en ”kraftfull socialpolitik”.
Rent praktiskt lär det dock dröja innan debatten resulterar i färdiga förslag från kommissionen. Nästa steg väntas när kommissionsordförande Jean-Claude Juncker i september håller sitt nästa linjetal om läget i unionen inför EU-parlamentet.”

 

2017-05-09

Om inte sunt förnuft finns i Bryssel finns det i alla fall i Västerbotten. På VK-bloggen skriver Håkan Rombe, pensionerad rektor och lektor i företagsekonomi pedagogiskt om textilföretaget Algots och globaliseringen:

”Säg Algots, det räcker” är en slogan som många i mogen ålder känner igen. Algot Johansson, född 1886, startade ett textilföretag 1907 som slutade med konkurs 1977. Företaget tillverkade skjortor och andra kläder till bra priser och kvalitet. När det började gå knackigt tack vare import från låglöneländer lockades Algots att utnyttja floran av lokaliseringsstöd och i Västerbotten var 700 personer anställda i textilindustrin år 1974, bl a i Lycksele. Företrädesvis kvinnor, vilket ju var bra och helt i linje med samhällets målsättning att öka kvinnornas frihet och valmöjligheter.

Lokaliseringsstöden har en trist historik med skjortor, plastcyklar mm men det tar vi en annan gång. Förhoppningarna (fantasierna) tog tvärt slut i och med Algots konkurs 1977.

Var Algots konkurs bra eller dålig? Vi kan konstatera att om Sverige skulle ha envisats med med en stor textilindustri fram till våra dagar hade det krävts ett löneläge som knappast skulle ha accepterats. 5 000 kr i månadslön?

En annan bransch i kris åren 1969 – 1985 var varvsindustrin. Supertankers tillverkades i Göteborg och Malmö i konkurrens med bl a Sydkorea och Japan. Priserna blev sedermera så låga att priset på den färdiga båten motsvarade värdet på stålplåten som köptes från SSAB om jag minns rätt. Enorma belopp skyfflades in i statligt stöd till en konkursmässig bransch.Eländet tog alltså slut omkring år 1985. Kanske även denna bransch hade räddats med en månadslön på 5 000 kr?

I stället för att jobba för 5 000 kr i månaden har Sverige ställt om näringslivet till mer lukrativa verksamheter. Tack vare frihandel och medlemskap i EU har vi en betydligt högre levnadsstandard än vi annars skulle ha haft. Sverige har även varit bra på omställningar vid nedläggningar av företag genom omskolning och studiestöd till vuxna. De länder som övertagit våra nedlagda verksamheter har ökat sin levnadsstandard och blivit kunder till våra högteknologiska produkter och tjänster. Frihandel är bra för alla. Det Trump och andra bakåtsträvare borde göra är att studera Sveriges metoder för omställningar i stället för att försöka skydda dödsdömda verksamheter.

Arbetskraften bör också vara beredd att omskola sig och inte säga som den nyss arbetslöse som sa, ”aldrig att jag sätt mig på en skolbänk na mer”!

 

2017-05-05

Vi slutar som vi började med Maria Rankka,  VD för Stockholms Handelskammare som tillsammans med Andreas Hatzigeorgiou skriver i DI om Brexit och TTIP:

”Förbättrade villkor för entreprenörer, företag och handel globalt är helt nödvändigt för att klara av utmaningarna. Specifikt måste det till bättre villkor för svenska företag att göra affärer med våra två viktigaste transatlantiska exportmarknader, USA och Storbritannien. Tillsammans står dessa två länder för nästan en sjättedel av den svenska varuexporten.

Det transatlantiska frihandels- och investeringsavtalet TTIP har förhandlats mellan EU och USA sedan 2013. De potentiella vinsterna är betydande, särskilt för Sverige. Vår BNP beräknas kunna öka med uppemot 19 miljarder kronor. Det beror på att handeln alltjämt begränsas av hinder och krångel.

Fortfarande i dag måste svenska konsumenter betala tull på en rad varor från USA. Detta gör bilar uppemot 10 procent dyrare, cyklar 15 procent dyrare, kläder 12 procent dyrare och skor 17 procent dyrare. Och på grund av regelkrångel är det i praktiken omöjligt att exportera svenska äpplen till USA. Efter brexit kan motsvarande hinder och krångel även omfatta Storbritannien.

Trots vissa framgångar i TTIP-förhandlingarna råder nu stiltje. Det finns tre förklaringar till varför utsikterna för ett ambitiöst och heltäckande TTIP, något Sverige är starkt beroende av, har försämrats i kölvattnet av brexit-omröstningen och valet av Donald Trump till president.

(—)

En lösning för att ta itu med dessa problem och förverkliga tanken på ett ambitiöst och heltäckande transatlantiskt ekonomiskt partnerskapsavtal är att förnya och förändra TTIP. Ett förnyat frihandels- och investeringsavtal behöver bygga vidare på TTIP, där Storbritannien som EU-medlem deltagit i förhandlingarna, men öppna upp för att även inkludera icke-EU-medlemmen Storbritannien.

Givetvis finns ingen brist på hinder som kan fälla en sådan lösning. Illvilja från EU:s sida gentemot Storbritannien under skilsmässoprocessen och en ovilja från britternas sida att bära de rättmätiga kostnaderna för att lämna unionen kan ställa till problem. Vissa skulle kanske hänvisa till juridiska och tekniska svårigheter. Men dessa går och bör övervinnas eftersom de potentiella vinsterna är betydande. Storbritannien skulle förmodligen vara öppet för en sådan lösning eftersom man nu formellt inte tillåts förhandla egna frihandelsavtal.

Genom ett nytt och trilateralt TTIP kan EU sluta ett avtal med sina två viktigaste transatlantiska handelsfränder samtidigt som drivkraften för USA med Trump i spetsen att förhandla med Europa upprätthålls. Svenska folket har allt att vinna på detta.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Emmanuel Macron, Frankrikes president. Foto: Pablo Tupin-Noriega

Macron — så mycket bättre blir de inte

Ur frihandelssynpunkt är Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron ungefär så bra som franska presidenter kan vara. Det är en lågoddsare att Macron i vilket fall inte är mindre frihandelsvänlig än han sagt under sin valrörelse. Just nu är handel oc...

Macron — så mycket bättre blir de inte

Ur frihandelssynpunkt är Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron ungefär så bra som franska presidenter kan vara. Det är en lågoddsare att Macron i vilket fall inte är mindre frihandelsvänlig än han sagt under sin valrörelse. Just nu är handel och globalisering inte en vinnarfråga.

Han har uttalat ett generellt stöd för frihandel, är anhängare av EU, euron och framför allt av CETA, EU:s frihandelsavtal med Kanada — även om han har sagt att en expertkommitté skall utvärdera avtalet. Men Frankrikes förra regering uttalade sig starkt mot avtalet på hemmaplan, men agerade inte för att stoppa avtalet vid EU:s toppmöten, så risken att Frankrike nu när avtalet är på plats och börja implementeras skall sätta käppar i hjulen är begränsad.

Samtidigt lär Macron inte vara någon större förkämpe för frihandel. Det är inte franska politiker. För det första finns inte den grundläggande attityden på plats. Den som säger att politikerna är allmänhetens tjänare snarare än förmyndare och regleringar bör vara få och väl motiverade. Det är en anglo-saxisk föreställning, starkt även i Nordeuropa. I Frankrike är grundidén att den politiska eliten bestämmer och att undantagen från den regeln bör vara får och välmotiverade.

För det andra har det förhållandet i sin tur lett fram till ytterligare ett problem. Landet är i princip en kulturell, ekonomisk, teknisk och vetenskaplig stormakt med stor hemmamarknad och som ligger mitt i Europa. Man kan förvänta sig hög tillväxt, konkurrenskraftig industri med internationella framgångar, låg arbetslöshet och sunda statsfinanser. Frankrike borde vara ungefär som Tyskland eller bättre.

Men istället knagglar sig landet fram. Tillväxten mellan noll och en procent, statsbudgeten har inte varit i balans sedan 70-talet, arbetslösheten strax under tio procent. Allt detta är resultatet av att landet är genomreglerat med överstarkt fack, klåfingrig stat och en kultur där även företagen kämpar om att få förmåner snarare än frihet att utvecklas och konkurrera.

De flesta upplever att de har förmåner på någon annans bekostnad men att de är för små, och resten tycker att de borde ha det.

Att backa ur ett sådant politiskt träsk är ytterligt svårt. Beskedet att vi tar bort din förmån, men du skall inte klaga, även din granne blir av med sin, är inte populärt. Särskilt inte när alla tycker sig ha varit förfördelade så länge de kan minnas.

I länder med svag ekonomisk utveckling är det svårt att skapa någon entusiasm för frihandel och globalisering. Ingen vill erkänna att man gör fel och inte presterar något vidare. Särskilt inte fransmän som har en tendens att se sin nation som fundamentalt överlägsen och att alla tecken på motsatsen beror på onda anslag från omvärlden.

Det gör att den protektionistiska tendensen alltid finns där. Macron har till exempel talat om att skydda franska företag från att tas över av utlänningar. I praktiken betyder det att usla företagsledningar skyddas på bekostnad av aktieägarna, och framför allt att tillgången på investeringskapital blir mindre. För enskilda entreprenörer betyder det mindre möjligheter att tjäna pengar på att sälja sina företag.

Det är förstås en i grunden felaktig tanke att det finns franska, tyska eller svenska företag, att företag tillhör en nation. Företag skapas och ägs av individer. Undantaget är förstås statliga företag, men de behöver knappast skyddas från att tas över av någon; staten väljer bara att inte sälja aktierna.

Sammanfattningsvis kan man säga att Macron ur handelssynpunkt är så bra man kan förvänta sig av en fransk president. Han kommer i vilket fall inte ställa till problem när det gäller EU-samarbetet, vilket trots allt fortfarande är den viktigaste faktorn när det gäller handel. Den dag EU:s frihandelsavtal med Japan, TTIP, TISA och liknande kommer på bordet får vi se. Men det kunde i alla händelser vara värre.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera poster