Frihandel i media vecka 3

2017-01-19 Inför hotet från Donald Trump när det gäller NAFTA har mexikanerna ägnat tiden i Davos åt att hitta ny handelspartners.  Ett frihandelsavtal med Kina är en förhoppning. Allt enligt BBC: "Leading the charm offensive is Francisco N Gonzalez Diaz, Pr...

Frihandel i media vecka 3

2017-01-19

Inför hotet från Donald Trump när det gäller NAFTA har mexikanerna ägnat tiden i Davos åt att hitta ny handelspartners.  Ett frihandelsavtal med Kina är en förhoppning. Allt enligt BBC:

”Leading the charm offensive is Francisco N Gonzalez Diaz, ProMexico’s moustachioed director general – the man tasked with selling Mexico to the world.

He flits around the room posing with dignitaries, and engages in brief but important-looking ”bilaterals” (as they call them in Davos), with financiers in corners of the room.

”We have very good friends, and you don’t have to build new friends,” he tells me, but adds, diplomatically: ”You have to recover some of those… they are not lost… they are only [furnished] with bad information.”

Is he referring to the elephant in the room, President-elect Donald Trump?

”I’m referring to those who don’t believe in globalisation, who don’t believe in trade, who don’t believe in mutual investment,” he proffers.

That kind of measured language is common among Mexican business leaders attending this year’s WEF, with many preferring to wait until the new US administration takes office to fire their first shots.

Most would only speak to the BBC off the record, and are anxious about the future of their trade relationships.
But all dismiss the idea that while Mexico has profited from globalisation, it has come at the expense of others, such as workers at US car factories.

”No-one lost,” says Mr Gonzalez Diaz.

(—)

But in truth, as the ”Mexico in your pocket” handbook laid out on tables makes clear, one of the country’s chief exports is still cars and auto parts, and the US is their chief destination, by a country mile.

Exports to the US totalled $308bn (£250bn) in 2015, compared to $10bn with Mexico’s next biggest trading partner, Canada.

If the worst happens, and Donald Trump does impose tariffs on cars coming over America’s southern border, can Mexico weather the storm?
”We [may by then] have developed a free trade agreement with China,” says Mr Gonzalez Diaz, before sounding a warning: ”But remember, the worst is really the worst for the world, not only for Mexico.

”We have enough partners.”
Yet he adds, tellingly, ”and we are developing new ones”.”

2017-01-18

Carl B Hamilton fd professor i internationell ekonom ioch knuten till Entreprenörskapsforum, Stockholm, fd riksdagsledamot (L) skriver i SvD om att Trumps protektionism innebär nya möjligheter för EU och Sverige att ta initiativ i handelsfrågor:  

”Förhandlingarna om ett transatlantiskt frihandelsavtal EU–USA (TTIP) läggs nu i frysbox. Att Trump skulle acceptera att europeiska företag deltar på samma villkor som amerikanska vid offentliga upphandlingar är dessvärre verklighetsfrämmande. America First! Därmed bortfaller ett av EU:s viktigaste krav på innehållet i en TTIP-uppgörelse.

EU-kommissionär Cecilia Malmström bör nu prova ut sin ledartröja!
Sverige då? I dag är Sverige det EU-land som faktiskt är allra mest beroende av handel med USA. 150  000 jobb i Sverige är direkt och indirekt beroende av den handeln. Därför blir en sannolik effekt av Trumps protektionism att svenskt näringsliv blir än fastare sammanlänkat med företag i Asien – till exempel i Kina, Sydkorea, Vietnam och Japan.

När USA drar sig tillbaka bakom murar och tul­lar bör EU, Tyskland och även Sverige bereda sig på att de bör överta USA:s roll i världsekonomin som den främste beskyddaren av det multilaterala handels­systemet och internationella institutioner, som WTO. Det kan visa sig bli en av EU:s och Sve­riges alla viktigaste internationella uppgifter det närmaste årtiondet. Den ambitionen och det stabiliserande ansvaret bör EU-länderna klargöra att EU är berett att axla. EU-kommissionär Cecilia Malmström bör nu prova ut sin ledartröja!”

2017-01-17

Theresa May vill ha ett frihandelsavtal med EU (och med resten av världen) när Storbritannien lämnar EU enligt Europaportalen. Hon hoppas på att EU:s ledare skall agera rationellt och konstruktivt i sammahanget, vilket nog får anses vara en högoddsare: 

”Den brittiska premiärministern vill ha ett nytt partnerskap med EU men hotar bli skatteparadis och införa tullar om medlemsländerna inte går med på kraven.

I sitt första tal om hur hon vill att Storbritanniens framtida relation till EU ska bli efter att landet lämnat unionen slog den konservativa premiärministern Theresa May fast att skilsmässan ska bli fullständig – ett så kallat hårt brexit.

– [Vi vill inte ha] ett delmedlemskap i EU eller något som lämnar oss halvt inne, halvt utanför, sade May på tisdagen inför bland annat en rad utländska ambassadörer i London.

Ingen inre marknad

Det innebär att Storbritannien inte avser vara kvar som en del av EU:s inre marknad – det största frihandelsområdet i världen. Istället vill hon förhandla fram ett frihandelsavtal EU.

– Vi vill ha den största möjliga tillgången till [den inre marknaden] genom ett nytt, omfattande, djärvt och ambitiöst frihandelsavtal, sade May som tillade att landet inte avser betala något för en sådan tillgång, något som länder som Norge gör för att kunna handla på EU:s inre marknad.

Inget avtal bättre än ett dåligt

Om hon inte får som hon vill – om vissa EU-länder ”straffar Storbritannien” – hotar hon att sänka bolagsskatter, höja tullar för europeiska varor och begränsa tillgången till den brittiska finansmarknaden.

– [Att straffa Storbritannien för att landet lämnar EU] vore ett olyckligt självskadebeteende för Europas länder. Inget avtal är bättre än ett dåligt avtal, slog May fast.

– Jag tror inte att EU:s ledare på allvar kommer att säga till tyska exportörer, franska lantbrukare, spanska fiskare, unga arbetslösa i euroländerna och miljoner andra att de vill göra dem fattigare bara för att straffa Storbritannien och ta hem en politisk poäng, sade May som dock räknade med att förhandlingarna kommer att bli ”framgångsrika”.”

 

2017-01-14

Barometerns Martin Tunström intervjuar Krister Örnfjäder, S-riksdagsledamot och ordförande i Världshandelsorganisationens WTO:s parlamentariska organisation:

”Det går en våg av protektionism över världen. Donald Trump vände sig mot frihandel i sin kampanj. Brexit var en reaktion på globalisering och handel. I Frankrike har Nationella Frontens Le Pen en stark ställning inför presidentvalet senare i vår. Klockan vrids tillbaka när nationella lösningar söks på internationella problem.

Samtidigt pågår konstant diskussioner och förhandlingar i Världshandelsorganisationen WTO för att underlätta handelsförbindelser mellan medlemsländerna och där riksdagsledamoten Krister Örnfjäder (S) från Västervik har en nyckelroll som en av två ordföranden i dess parlamentariska organisation.

(—)

Sverige brukar ju ses som en av världens mest frihandelsvänliga stater. Och här finns en bred samsyn från Moderater till Socialdemokrater, från LO-fack till näringsliv om att frihandel är något som alla långsiktigt vinner på. Du möter samtidigt parlamentariker från ditt eget parti som är mer frihandelsskeptiska? Varför insåg den svenska Socialdemokratin så tidigt värdet av frihandeln?

– Ja det är annorlunda i Sverige, säger Örnfjäder och nämner den breda samsyn som präglat samhället sedan Saltsjöbadsavtalets tid. Den svenska modellen har levererat resultat. Hade de inte kommit hade vi kanske gått en annan väg.

– Vi har också många stora företag i Sverige i förhållande till vår folkmängd och en positiv handelsbalans. Denna framgångssaga hänger samma med frihandel och export.

Sedan understryker Örnfjäder, att Sverige i motsats till andra stater också hanterat även de ”negativa konsekvenserna” som frihandel kan föra med sig, när egen produktion slagits ut av billigare import. Eller av att verksamheter flyttat utomlands. Där har många andra länder mycket att lära.

Men är uppslutningen bakom frihandeln total och evig i Sverige? Eller är det mer en självbild: är det så att vi glömmer bort att värna och utveckla den fria handeln.

Krister Örnfjäder replikerar omgående:

– Ja institutionerna i Sverige står bakom frihandel. Men det händer att vi vill skydda enskilda produkter i den inhemska produktionen utan att tänka på att det därmed blir ett handelshinder. Andra länder kan då också svara med att som motdrag skydds sina marknader.”

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Davos. Ett mer fridfullt perspektiv.

För 18 månader sedan var den fria världen på väg att ta ledningen — nu är allt oklart

Det känns lite som upp och ner vända världen när det är Kina som står för öppenhet och marknad medan USA står för isolationism och protektionism. Nu är det förstås inte alls så enkelt. I Davos varnade Kinas president Xi Jinping för att Kina inte komm...

För 18 månader sedan var den fria världen på väg att ta ledningen — nu är allt oklart

Det känns lite som upp och ner vända världen när det är Kina som står för öppenhet och marknad medan USA står för isolationism och protektionism.

Nu är det förstås inte alls så enkelt.

I Davos varnade Kinas president Xi Jinping för att Kina inte kommer att acceptera en aggressiv handelspolitik från USA. Kina har redan höjt antidumpingtullarna på vissa djurfoder som importeras från USA. Samtidigt är olika handelshindrande åtgärder mellan de båda länderna inte ovanliga. USA har höga tullar på vissa typer av stål och har ifrågasatt Kinas aluminiumsubventioner inför WTO.

Så även om Xi Jinping framhåller att Kina inte vill ha ett handelskrig är det inte en alldeles konfliktfri zon Trump ger sig in i. Det är inte handelskrig, men det är inte heller någon helt och hållet harmonisk relation på handelsområdet.

Framför allt saknar Kina inte möjligheter att ställa till stora problem för USA. Amerikanska företag har fler och större fabriker och underleverantörer i Kina än tvärt om. Kinesiska staten kan ställa till med stora problem för USA:s företag.

Trump har byggt sin protektionistiska retorik på en alldeles för enkel verklighetsbild där USA bara accepterar att bli lurat av Kina som i övrigt saknar maktmedel. I själva verket har USA hela tiden svarat med motåtgärder när man antagit att Kina försöker skaffa sig orättvisa fördelar samtidigt som Kina kan slå tillbaka med kraft om USA går för långt.

Ingen kan vinna ett handelskrig. Vad Trump nog ännu inte har insett är hur mycket man kan förlora ett.

Det andra stora problemet med USA:s hållning är att Kina totalt sett kommer att kunna stärka sin ställning i både Asien och globalt. För 18 månader sedan såg det ut som om USA och den övriga demokratiska världen var på väg att ta ledningen på handelsområdet med TPP och TTIP. Tillsammans med CETA och NAFTA skulle i princip alla de viktiga demokratiska marknadsekonomierna bindas samman med ett antal frihandelsavtal. Inte perfekt frihandel förvisso, men en viktig ökning av öppenhet, samarbete och allt fastare förhållande.

Just nu är TPP dött, TTIP ligger på is, CETA under viss osäkerhet och NAFTA visserligen helt intakt, men även det under hot.

Kina var allvarligt bekymrat för 18 månader sedan. De skulle ha blivit kvar utanför och med begränsat inflytande över villkoren för den globala handeln. Nu är det uppenbart att Kina ser sin chans att ta ledningen.

Läget är med andra ord extremt bekymmersamt. Trump har lyckats skjuta sig (eller snarare USA) i foten redan innan han tillträtt.

Nu gäller det för EU:s ledare att få CETA genom parlamentet, återge EU makten över handelsfrågorna, få upp TTIP på banan igen och få klart frihandelsavtalet med Japan.

Då vickas maktförhållandena till EU:s fördel. EU är en ekonomisk stormakt och vid sidan av USA den starkaste demokratiska och kreativa samhällsbildningen. Att lämna fältet fritt för Kina och Ryssland vore olyckligt. Ryssland är förvisso en ekonomisk dvärg, men definitivt en militär stormakt och hänsynslös global spelare.

I dag handlar internationella relationer förvisso inte bara om makt utan i hög utsträckning om samarbete — men relativa positioner är inte oviktigt och framför allt är det viktigt att ha allierade man kan lita på. Där är handel oslagbart som medel för att skapa tillit.

 

 

 

 

Kommentarer

Winona Krilljanuari 19, 2017
1/19/2017 @ 11:21:40 In my estimation, frihandelsbloggen.se does a great job of handling subject matter of this type! Even if frequently deliberately contentious, the information is in the main thoughtful and challenging. http://grd.pw/nativeamericanindianflute14113

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Frankrikes handelsminister Matthias Fekl. Ett exempel på politiker som har svårt att stå rakt när det blåser.

Stödet för frihandel stort bland demokratiska politiker — motståndet finns bland extremisterna

"Alla som vill ha tillväxt -- och jag litar på att kommande administration (i USA) är tillväxtvänlig -- måste vara för öppna marknader." Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble är i Wall Street Journal mycket tydlig i sitt stöd till frihandel. "Protektion...

Stödet för frihandel stort bland demokratiska politiker — motståndet finns bland extremisterna

”Alla som vill ha tillväxt — och jag litar på att kommande administration (i USA) är tillväxtvänlig — måste vara för öppna marknader.”

Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble är i Wall Street Journal mycket tydlig i sitt stöd till frihandel.

”Protektionism kan vara lönsamt på kort sikt, men på lång sikt är det nästan alltid destruktivt”.

Anledningen är att Trump har hotat med tullar på 35 procent på tyska bilar som importeras till USA. Det vore förstås ett hårt slag mot tyska biltillverkare i Tyskland, men kommer knappast att påverka försäljningen av de BMW och Mercedes som tillverkas i USA. I likhet med japanska tillverkare har tyskarna bilfabriker i USA och är stora investerare.

Men det intressanta med Schäubles uttalande är att det visar att EU:s viktigaste land faktiskt leds av ett frihandelsvänligt parti, CDU. Även regeringspartnern Socialdemokraterna är för frihandel även om de har svårt att stå emot extremvänstern och de grönas protektionism. Tyskland har i likhet med Sverige byggt sitt välstånd på internationell handel. Sanningen är att alla regeringar i EU är för frihandel. De vill ha TTIP, CETA och TISA för att de vet att handel ger välstånd och utveckling. Hittills har ingen velat lämna WTO.

Men många politiker är dåliga på att stå emot twitterstormar eller inse att vänstern har en stark tradition av att demonstrera. Särskilt i Tyskland brukar vänsterorganisationerna kunna få ut några hundra tusen personer på gatorna. Det är en bråkdel av det antal som går i högmässan varje söndag, men eftersom högmässobesökarna inte skriker och slår sönder butiksfönster får de inte så mycket uppmärksamhet.

Namninsamlingar på nätet är inte heller så mycket att bry sig om. De är i praktiken bara att skriva sitt namn och trycka på knappen. Opinionsbildning utan egen insats, utan kunskaper och utan att behöva stå för sin åsikt.

Därtill bygger den opinion som finns mot TTIP och CETA till minst 90 procent på lögner, missuppfattningar och grova överdrifter. Om motståndarnas påståenden om TTIP och CETAS vore sanna skulle naturligtvis ingen vara för dem. Exempelvis påstår Daniel Suhonen att TTIP-avtalet innebär att demokratin avskaffas. Skulle hans partikamrater i EU alltså vara i färd med att avskaffa demokratin? Självklart inte. Det är bara exempel på en av många mer eller mindre fantasifulla påståenden som motståndarsidan bygger sina kampanjer på.

Det är en viktig grundregel i all representativ demokrati. Alla har samma rätt att uttala sig och samma rätt att rösta. Men alla åsikter är inte lika mycket värda. Åsikter som bygger på en felaktig verklighetsbeskrivning bör inte tas på allvar. Det är de valda politikerna som har ansvaret att göra den bedömningen.

Välfungerande demokratiska system bygger just på att fakta är viktigt. Majoriteten i parlament och utskott kan inte fatta beslut hur som helst. Som regel måste beslut beredas ordentligt innan de kan klubbas. Många suckar över att man tillsätter utredningar och att frågor utreds i åratal utan att det kommer fram ett förslag till hur frågan skall lösas. Och det beror på att frågor kan vara så komplexa att det är svårt eller omöjligt att hitta en lösning. Oftast är det lätt att hitta lösningen på ett problem, men då uppstår i stället ett helt annat problem. Hur man än gör blir någon grupp ”förlorare” eller så offrar man ett värde för ett annat.

Här finns också grunden för en konstruktiv politisk debatt när det gäller handelsavtal. Vilka kompromisser ger en rimlig balans mellan olika intressen när det gäller öppenhet, självförsörjning, traditionella näringar, folkhälsa, investerarskydd. Den debatten har fört i åratal och det råder en bred samstämmighet kring dessa frågor.

Kontroverserna kring TTIP beror i huvudsak på att USA som avtalspart gjort det möjligt för grupper som inte vill ha frihandel och ofta är emot både EU och marknadsekonomi att få någon procent av befolkningen med starka känslor mot USA engagerade.

Politikerna i EU bör vara på det klara med vad det handlar om. Det handlar inte om demokrati utan om särintressen i starkt behov av att skapa konflikt kring en symbolfråga.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Veckans handelspartner — Vietnam (på väg mot frihandel med EU)

Vietnameserna blev inte så glada när Donald Trump blev president i USA och gjorde utsikterna för TTP-avtalet ytterst dåliga. Vietnam är att av TTP-länderna och faktiskt det enda som inte är demokratiskt. Men de kan trösta sig med att de har ett frihand...

Veckans handelspartner — Vietnam (på väg mot frihandel med EU)

Vietnameserna blev inte så glada när Donald Trump blev president i USA och gjorde utsikterna för TTP-avtalet ytterst dåliga. Vietnam är att av TTP-länderna och faktiskt det enda som inte är demokratiskt.

Men de kan trösta sig med att de har ett frihandelsavtal med EU underskrivet och klart sedan ett år. Avtalet är nu under legal revision, det vill säga det gås igenom med luskam för att säkerställa att det inte finns kvar några oklarheter eller inkonsekvenser i texterna, därefter skall det översättas till alla EU-språken och till vietnamesiska. När det är klart skall kommissionen presentera det för ministerrådet och EU-parlamentet för godkännande. Planen är att avtalet kommer att träda i kraft till 2018.

Avtalet här.

Sammanfattning här.

Vietnam är förstås inte superstor handelspartner för EU. Importen av varor är 30 miljarder euro och av tjänster cirka 2 miljarder euro. Exporten av varor till Vietnam motsvara 1,4 miljarder, medan tjänsteexporten ligger på ett par miljarder, det vill säga export och import av tjänster är lika stor (eller liten).

EU investerar årligen drygt 4 miljarder i Vietnam medan det omvända, vietnamesiska investeringar i EU, är försvinnande 0,2 miljarder.

Men för Vietnam är EU förstås en viktig handelspartner som står för 19 procent av exporten, strax efter USA som ligger på 21 procent. Det handlar om både högteknologi som datorer och telefoner men också sportkläder, löparskor och jordbruksprodukter.

Det nya avtalet tar bort 90 procent av alla tullar och kvoter och hanterar en rad interna handelshinder som offentlig upphandling, regleringsfrågor och annat.

Tvistelösningsmekanismen (ISDS) är ett normalt modernt skiljedomsförfarande och EU/Vietnams rätt att reglera för miljö, säkerhet och folkhälsa (eller i princip alla andra skäl) är garanterad.

Avtalet med Vietnam är ytterst viktigt eftersom Vietnam är medlem i ASEAN, ett samarbetsorgan för länderna i Sydostasien, den del av världen som idag utvecklas snabbast när det gäller ekonomi och öppenhet. Många av länderna, exempelvis just Vietnam, saknar demokrati och i vissa länder är mänskliga rättigheter under stark press, men det är ändå ett område med fungerande och stabila stater.

Vietnam utvecklas också snabbt både när det gäller BNP, teknik, forskning och utveckling. Bland exporten till Vietnam märks bland annat kärnteknologi, även om Vietnams kärnenergiprogram för tillfället verkar ligga på is — kol och olja är just nu billigare än allt annat.

Det är förvånande att dessa frihandelsavtal med diktaturstater eller ytterst tvivelaktiga stater ur mänskliga-rättigheter-perspektiv inte möts med några som helst protester från vänstern och miljörörelsen. Det är självklart bra med frihandel även för länder utan demokrati. Ekonomisk tillväxt tar människor ur fattigdomen, skapar en medelklass som vill ha både demokrati och stabilitet och kan göra sig hörd. Men det är ändå förvånande att ett frihandelsavtal med Kanada, förmodligen ett av de mest demokratiska, miljömedvetna och anständiga länderna på jorden, möter hårdföra protester från exempelvis Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Sverige, medan de inte ens förefaller vara medvetna om frihandelsavtal med diktaturstater och länder på gränsen till anarki.

Dock är det bara att gratulera både Vietnam och EU till avtalet och hoppas att grönvänstern nu inte vaknar till tänker försöka ramponera även detta avtal. Det kommer att innebära billigare och bättre produkter till EU och ännu större investeringar och välstånd för vietnameserna.

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George

Frihandel i media vecka 2

2017-01-13 Cecilia Malmström skriver i det liberala nyhetsmagasinet Nu. Hon börjar med frågan om vi orkar anta utmaningen inför 2017 med tanke på att 2016 var ett riktigt skitår. Svaret är nog att vi inte har något val. Den pessimistiske kan svara att det...

Frihandel i media vecka 2

2017-01-13

Cecilia Malmström skriver i det liberala nyhetsmagasinet Nu. Hon börjar med frågan om vi orkar anta utmaningen inför 2017 med tanke på att 2016 var ett riktigt skitår. Svaret är nog att vi inte har något val. Den pessimistiske kan svara att det blir värre. Ännu har inte konsekvenserna av brexit eller Donald Trumps presidentskap börjat materialisera sig. Den mer optimistiske kan säga att världen statistiskt sett blev bättre även 2016 och att man alltid kan välja perspektiv genom att plocka ut olika händelser. Att popstjärnor inte uppnår genomsnittligt förväntad livslängd är knappast något unikt för 2016. Den mer optimistiske kan också säga att hoppet står alltid till att det händer sådant man inte förväntar sig:  

”Donald Trump som vann det amerikanska presidentvalet efter en kampanj som präglades av hat, mobbing, nationalism, anti-internationalism och grova förenklingar. Nedmonteringen av den liberala rättsstaten i Polen, men även Ungern. Putins Ryssland, Erdogans Turkiet. Och på kulturens område tystnade viktiga röster: David Bowie, Prince, Umberto Eco, Jenny Diski, Leonard Cohen, Kjell Albin Abrahamson och många fler.

På handelsområde såg vi vissa framgångar – frihandelsavtal med SADC- länderna i södra Afrika, samt med Ghana, Ecuador. Vi inledde flera viktiga förhandlingar med exempelvis Mexiko, Mercosur, Indonesien. Vi lyckades få en överenskommelse om bättre kontroll vad gäller handel med så kallade konfliktmineraler och varor som kan användas för tortyr och övergrepp.

Medlemsländerna och Kanada har skrivit under ett frihandelsavtal (CETA), men debaclet kring beslutet och Valloniens blockering bådar inte gott för framtiden. Fortfarande har inte CETA röstats i Europaparlamentet. TTIP ligger i frysen tills vidare och inga signaler från Trumpadministrationen tyder på ett snabbt tinande. Den inkommande administrationen verkar inte intresserad av regionala handelsavtal, inte av det multilaterala samarbetet och ett handelskrig med Kina hänger i luften. I Europa ökar populismen och nationalismen och många använder frihandel som redskap för att racka ner på globaliseringen.”

2017-01-12

Affärsvärlden skriver att Amazon i USA har lovat 100 000 nya jobb i USA. Jack Ma, ordföranden för kinesiska Alibaba, lovar en miljon jobb i USA. Men de jobben är beroende av amerikanska export till Kina och hotas av ett eventuellt handelskrig. Men är ändå inte dessa siffror imponerande och vittnar om framgång för Trumps hotfulla tal när det gäller handel och amerikanska jobb?

Inte direkt. 100 000 jobb skapas netto i den amerikanska ekonomin på två veckor. En miljon således på fem månader. Trump kommer säkerligen skryta om att han skapat åtta miljoner jobb i USA mot slutet av sin mandatperiod (som Obama i sitt avskedstal tog åt sig äran för annat utanför hans kontroll), men om inget riktigt anmärkningsvärt händer kommer den amerikanska ekonomin skapa de där jobben oavsett president. Om inte Trump verkligen ställer till handelskrig — då kan det gå riktigt illa.

 ”Amazon hakar på Trumptåget och lovar mängder av nya jobb i USA. Mer än 100.000 nya heltidsjobb ska skapas de närmsta 18 månaderna, skriver e-handelsjätten i ett uttalande.

De nya jobben ”är för människor över hela landet och med alla typer av erfarenhet – från ingenjörer och mjukvaruutvecklare till de som söker jobb utan krav på erfarenhet och arbetsmarknadsutbildning”, uppger bolaget enligt Bloomberg. Många kommer dock att skapas i Amazons pack- och lagercenter.

Trots den rejält tilltagna siffran bleknar Amazons jobblöfte mot konkurrentens. I veckan lovade Jack Ma, ordförande för kinesiska Alibaba, att skapa 1 miljon nya jobb i USA efter ett möte med Donald Trump.

Amazon kan däremot tänkas ha mer trovärdighet då bolaget anställt 150.000 personer i USA de senaste fem åren. Jack Mas löfte gällde i stället indirekta jobbökningar genom ökad export från USA till kinesiska konsumenter – Donald Trump har samtidigt varit minst sagt tveksam till ökad frihandel mellan de två länderna.”

2017-01-10

Dagens Nyheter skriver informativt om handel. Bland annat intervjuas Fredrik Sjöholm, professor vid Lunds universitet och expert på globalisering, och Henrik Isakson, analytiker och projektledare på Kommerskollegium. De oroar sig för konsekvenserna av Donald Trumps eventuella handelspolitik. Med Scania som exempel konstaterar de att varor i dag sällan är producerade i ett enda land. På den positiva sidan ligger att globaliseringen drivs av starka krafter och knappast går att hejda på längre sikt. 

”Donald Trumps seger i presidentvalet – liksom Brexitsidans vinst i den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet – har gemensamma drag. Ett av dem är att många väljare är motståndare till och känner oro för globaliseringen.

För även om vinsterna av globaliseringen – och den frihandel som underlättar den – är långt större än förlusterna, så är det inte alla som gynnas.

– I Sverige, med relativt höga löner, drabbas de som inte har så mycket utbildning eller specialkompetens, säger Fredrik Sjöholm, professor vid Lunds universitet och expert på globaliseringen.

Men i politiken kan dock de som förlorar ekonomiskt göra sig hörda.

– Det är vad vi sett nu med Brexit och med Trumps seger, menar Sjöholm.

Men där den brittiska regeringen – till övervägande del – ändå består av frihandelsvänner är USA:s blivande president Donald Trump en uttalad motståndare.

Problemet för globaliseringsmotståndare som Trump är att tillverkningsindustrin redan är sammanflätad i världsekonomin.

Det gäller också i hög grad Sverige. Se på grafiken här ovan. En gång var Scanias lastbilar och bussar genuint svenska – i dag är de sant globala. Delarna produceras där de bäst passar Scania. Ungefär halva innehållet i ”svenska” fordon kommer från andra länder.

(—)

Fredrik Sjöholm tror att kritiken mot globaliseringen kommer att växa. Synen på frihandel och en sammanflätad ekonomi kan därför komma att ändras – i synnerhet om en ”högljudd och verbal” grupp börjar förlora jobben.

– Jag hoppas att det inte leder till en protektionistisk era. Men däremot måste vi fundera mer på hur vi använder vinsterna av globaliseringen för att kompensera dem som förlorar på utvecklingen, fortsätter han.

Henrik Isakson menar för sin del att politiken kan sätta hinder i vägen, men knappast stoppa globaliseringen. Men försök görs, inte minst inom tjänstesektorn. På sina håll försöker regeringar tvinga företag att lägga sin interna information på servrar som ligger i de egna länderna.

– Inom EU finns det också ett grundförbud att föra viss persondata utanför unionens gränser, men det är ganska lätt att få undantag, säger Isakson.

– Facebook skulle knappast kunna fungera utan att sådana data fritt kan passera gränser, tillägger han.

Men även Isakson ser att motståndet mot globaliseringen växer.

– Motståndet har alltid funnits och det var särskilt starkt runt sekelskiftet, säger han.

– Sedan klingade det av – men nu har det delvis kommit tillbaka, fortsätter han.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
John Kerry talar om TPP och relationerna mellan länderna kring Stilla Havet. Just nu är det grus i maskineriet, men Kerry och Obama lade en bra grund att bygga vidare på.

Kan ett frihandelsavtal mellan Japan och USA bli TPP bit för bit?

Trump framställs normalt sett som protektionist. Det är han tvivelsutan i sina rent konkreta förslag. Men ideologiskt sett förefaller han inte vara en klassisk protektionist med merkantilistiska förtecken. Även om han talar om underskott i handelsbalansen mot M...

Kan ett frihandelsavtal mellan Japan och USA bli TPP bit för bit?

Trump framställs normalt sett som protektionist.

Det är han tvivelsutan i sina rent konkreta förslag. Men ideologiskt sett förefaller han inte vara en klassisk protektionist med merkantilistiska förtecken. Även om han talar om underskott i handelsbalansen mot Mexiko och Kina som ett bekymmer ser han snarast ett annat problem. Nämligen att de nu existerande handelsavtalen är till nackdel för USA. De är helt enkelt usla avtal som bör ersättas med bättre avtal. Trump återkommer ständigt till att det skall förhandlas fram nya avtal — budskapet är inte att USA skall bli mer självförsörjande och att handeln skall minska.

Om det är en rimlig idé eller inte kan diskuteras. De flesta skulle nog säga att det är en lätt absurd tanke att USA i decennier skulle haft inkompetenta förhandlare eller ägnat sig åt någon form av medvetet självskadebeteende på handelsområdet. Trump anklagar också Kina för att manipulera sin valutakurs för att stimulera exporten till USA. Det är svårt att visa, och framför allt är det en lite magstark anklagelse när USA bakom sig har ett decennium med extremt låga räntor.

Kort sagt håller Trumps argument mot frihandel inte för ens den mest basala rimlighetstest.

Det ger en öppning för att hantera det faktum att TPP nog verkligen har dragit sin sista suck. Avtalet är klart och underskrivet, men Trump har med extremt tydlighet deklarerat att det inte kommer att godkännas av kongressen. Frågan är också om Trump för tillfället skulle kunna få igenom TPP-avtalet ens om han ville.

Men vad skulle kunna ersätta TPP-avtalet? Vad skulle kunna ge en liknande effekt utan att vara TPP-avtalet och utan att amerikanska industriarbetare skulle känna sig hotade?

Svaret är ett frihandelsavtal med Japan. Åtminstone om man får tro Michael Auslin i Foreign Affairs.

Att ett sådant inte existerar är märkligt, men inte märkligare än till exempel att USA och EU inte har något frihandelsavtal. Förklaringen är att ambitionen under många år har varit att skapa globala handelsavtal inom ramen för WTO som har all infrastruktur och expertis på plats.  Det vore odiskutabelt det bästa. Men även om ryktet att WTO ingenting åstadkommer är fel — inom WTO sker det hela tiden framsteg på olika delområden och i viktiga detaljer — har det tyvärr varit extremt trögt att komma vidare när det gäller kärnuppgiften, att skapa en global handelsordning.

Det är förklaringen till varför man tagit initiativen till CETA, TPP och TTIP.

Är då inte ett avtal mellan bara Japan och USA ett steg tillbaka? Från WTO och en global ambition, till TPP som är en regional och till sist två enskilda länder.

Jo. I princip är det förstås en reträtt.

Men USA och Japan är inte så ”bara”. Det är världens största och tredje största ekonomier.

Varuhandeln mellan USA och Japan är värd 283 miljarder US-dollar. Det är en siffra som förvisso har stagnerat, men tjänstehandeln är på stadig uppgång. Kalifornien ligger på topp med en export på 100 miljarder vilket antyder att en stor del av den amerikanska exporten är högteknologi. Det stämmer, men även jordbruksprodukter är en stor sektor. Bara kött, fläsk, soyabönor och mejeriprodukter ger kring 2 miljarder dollar, och detta trots att tullarna i dag ligger på mellan 21 och 38,5 procent! Japanerna har också konstigt nog tullar på sådana varor som inte kommer från viktiga industrier i Japan, exempelvis exklusiva ostar och vin (Japanerna är duktiga på att göra vin och vinintresset växer, likaså finns det utmärkt japansk ost, men det är ingen jätteindustri direkt…).

Japanerna investerar stort i USA. Totalt äger Japanerna investeringar för 373 miljarder i USA, 1,6 miljoner bilarbetare jobbar för japanska bilföretag. Antalet japanska underleverantörer inom high tech är oräkneligt.

Med andra ord är potentialen i ett frihandelsavtal stor.

Grunddragen finns redan i TPP-avtalet. Trumps inställning att han vill omförhandla snarare än skrota handelsavtal lämnar en öppning för att gå vidare med den delen av TPP. Trump har också talat om att handelsavtal måste bli mer transparenta. Ett problem med TPP är att det är extremt omfattande. Ett skäl är detaljerade kapitel som har med miljö- och arbetsrätt att göra. Men eftersom Japan redan har höga standarder på de områdena kan de kapitlen skäras ner eller slopas. Men kommer närmare de klassiska frihandelsavtalen som huvudsakligen hanterar tullar och kvoter. Amerikanska fack och industriarbetare lär inte heller vara rädda för att Japan slår ut amerikanska jobb med låglönekonkurrens.

Det finna andra faktorer som talar för ett frihandelsavtal mellan USA och Japan.

Japan och USA har de senaste åren stärkt sitt samarbete när det gäller säkerhetspolitik, robotförsvar och IT-säkerhet. Ett närmande på det ekonomiska området är en naturlig fortsättning.

Shinzo Abe’s ekonomiska politik har delvis byggt på att TPP blir verklighet och han har satsat mycket prestige på TPP. Ett frihandelsavtal räddar ansiktet för hans del.

Den nye ambassadören lär bli Tennesseeaffärsmannen William Hagerty som har bott i Japan en del av sitt liv, vilket antyder att Trump är inriktad på samarbete snarare än konflikt.

Ett frihandelsavtal mellan Japan och USA fyller högt ställda krav på att spela roll, visa att Trump levererar och kan dessutom vara en bas för andra länder att ansluta sig till. TPP bit för bit, men hela tiden med förklaringen att det är ett nytt avtal. Om det är bättre än TPP eller inte kommer knappast några vanliga väljare — eller ens experter — kunna avgöra med någon större säkerhet.

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Raketuppskjutningsramp. Ryssland är ett samhälle med hög standard på bildning, forskning och utveckling och en viktig affärspartner för EU. Men landets ekonomi hålls tillbaka av brist på rättssäkerhet, korruption och nepotism.

Veckans handelspartner: Ryssland

Nu när Ryssland ändå är så mycket på tapeten är en aktuell fråga hur viktigt landet är som handelspartner till EU. Ryssland är ingen stor ekonomi relativt sin storlek och folkmängd. Landet ligger trots sin storlek på 12:e plats i världen med sitt BNP...

Veckans handelspartner: Ryssland

Nu när Ryssland ändå är så mycket på tapeten är en aktuell fråga hur viktigt landet är som handelspartner till EU.

Ryssland är ingen stor ekonomi relativt sin storlek och folkmängd. Landet ligger trots sin storlek på 12:e plats i världen med sitt BNP på ca 1 300 000 miljoner US-dollar (som jämförelse ligger USA på 18 000 000 miljoner US-dollar och Sverige på 490 000 miljoner US-dollar). Rysslands BNP är alltså mindre än en tiondel av USA:s och knappt tre gånger så stort som Sveriges.

Men att Ryssland är en ganska liten ekonomi jämfört med länder av motsvarande storlek betyder inte att det är en liten ekonomi totalt sett. Kanada, Sydkorea, Australien, Spanien ligger i samma storleksordning och framför allt är Ryssland ett ”grannland” till EU. Det betyder att Ryssland är EU:s tredje handelspartner i storlek.

  • Import från Ryssland av varor: 136 miljarder Euro.
  • Export till Ryssland av varor: 74 miljarder Euro.
  • Import från Ryssland av tjänster: 12,5 miljarder Euro.
  • Export till Ryssland av tjänster: 29 miljarder Euro.
  • Direktinvesteringar från EU i Ryssland: 171 miljarder Euro.
  • Direktinvesteringar från Ryssland i EU 75 miljarder Euro.

Bilden är ganska tydlig av handelsrelationerna mellan en mer utvecklad och en mindre utvecklad ekonomi.

EU säljer verkstadsteknisk utrustning och tjänster till Ryssland och gör stora investeringar.

Ryssland säljer främst gas och olja till EU och gör något mindre investeringar.

Observera att ”mindre utvecklad ekonomi” inte nödvändigtvis behöver betyda att ett land inte är tekniskt och vetenskapligt framstående. När det gäller Ryssland är det främst bristande rättssäkerhet i kombination med korruption, nepotism och regleringar som gör att landets ekonomi inte levererar i nivå med landets allmänna standard när det gäller utbildning, forskning och utveckling.

Ryssland är sedan 2012 medlem i WTO men bryter på många områden mot WTO:s regelverk vilket har lett till att förhandlingar om ett handelsavtal mellan Ryssland och EU sedan ett par år har avstannat. Ryssland har också en tullunion med Vitryssland, Kazakhstan och Armenien vilket ytterligare komplicerar möjligheterna att få till ett handelsavtal mellan EU och Ryssland.

Dessutom har EU just nu handelssanktioner mot Ryssland på grund av Rysslands konflikt med Ukraina. För tillfället är beslutet att sanktionerna skall förlängas, men debatten pågår. Många EU-länder som Belgien och Grekland menar att sanktionerna skadar deras ekonomier. Dessutom är det oklart hur USA:s regering, som hittills varit pådrivande för en hård linje mot Ryssland, kommer att ställa sig när den nya administrationen tillträder.

Sammanfattningsvis kan man säga att Ryssland är en viktig handelspartner, men att det är sorgligt hur lite av dess ekonomiska potential som tas tillvara.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Ryssland är en stormakt militärt, men en dvärg ekonomiskt. Ledningen upplever TTIP och CETA som allvarliga hot. Foto: Ilya Plekhanov

Uppenbart att Ryssland motarbetar TTIP och CETA

Att Ryssland lagt sig i debatten om TTIP är inte en fråga om spekulation. Så är det. Sputnik News, en statlig rysk nyhetstjänst, publicerar återkommande nyheter om CETA och TTIP med tydlig negativ vinkel. Bland annat citeras återkommande Michel Chossu...

Uppenbart att Ryssland motarbetar TTIP och CETA

Att Ryssland lagt sig i debatten om TTIP är inte en fråga om spekulation. Så är det.

Sputnik News, en statlig rysk nyhetstjänst, publicerar återkommande nyheter om CETA och TTIP med tydlig negativ vinkel. Bland annat citeras återkommande Michel Chossudovsky som är chef för Centre for Research on Globalization, en organisation som driver en bisarr mix av antiamerikanism och konspirationsteorier om EU.

Frågan är förstås om Ryssland också agerat genom bulvaner.

Det är i så fall ingen ny företeelse. Den under 70- och 80-tal mycket synliga ”fredsrörelsen” i Europa försvann ungefär när Sovjet kollapsade. Fredsrörelsens budskap hade udden mot USA och NATO och framför allt etablering av kärnvapenbestyckade medeldistans- och kryssningsmissiler i Europa. Sovjets kärnvapen fick inte samma uppmärksamhet. En frånvaro av kärnvapen på NATO-sidan skulle ha givit Sovjet ett avgörande övertag genom sin överlägsna konventionella styrka i Europa.

När Sovjet upplöstes blev fredsrörelsen betydligt mindre synlig, trots att den ursprungliga anledningen till dess uppsving under 70- och 80-tal inte försvunnit. Det som försvann var stödet från Sovjet.

Kunskaperna om hur man arbetar med påverkan i de demokratiska Europa har däremot inte försvunnit i den ryska administrationen. Ryssarna är otvivelaktigt mästare i propaganda och har snabbt blivit skickliga på att utnyttja moderna sociala medier.

Står de också bakom eller finansierar frihandelsmotståndet? Det är förstås fullt tänkbart, men en berättigad fråga är om man i dagens mediesamhälle ens behöver ta till sådana åtgärder för att sprida ett budskap?

En del av frihandelsmotståndet är dessutom redan finansierat av EU-kommissionen eller offentliga bidrag från de olika EU-länderna.

Däremot står det helt klart att Ryssland har stort intresse av att sätta käppar i hjulen när det gäller CETA och TTIP. Båda avtalen innebär en stärkning av den demokratiska världen, av länder vars system bygger på marknadsekonomi, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Stora handelsavtal innebär samarbete vilket innebär styrka och stabilitet. Dessutom är samarbete kring ökad handel alltid lockande. Till skillnad från de flesta andra internationella samarbeten orsakar frihandelsavtal ingen fet nota som skall fördelas och betalas. Andra länder vill gärna ansluta sig. Turkiet ingår redan i en tullunion med EU, vilket innebär att de indirekt drar nytta av CETA som nu träder i kraft.

Den utvecklingen är otvivelaktigt ett hot mot Ryssland.  Landet är stort med enorma naturtillgångar och stor befolkning. Det är också en militär stormakt. Men Ryssland är samtidigt en ekonomisk dvärg. Dess BNP motsvarar de skandinaviska länderna plus Finland. Den som reser i Ryssland ser småstäder och landsbygd där det råder ren nöd. Ryssland är på gränsen till att vara ett u-land. BNP per capita ligger på cirka 9 000 dollar, mellan Turkiet och Mexiko. Exporten består huvudsakligen av råvaror, främst gas och olja, en export som dessutom använts som utpressningsmedel mot grannländerna. En del av CETA och TTIP handlar om just möjligheten för EU att köpa olja och gas från Kanada och USA, något som skulle hota både Rysslands ekonomi och dess möjligheter att utöva utpressning.

Det är ingen tvekan om att Ryssland skulle vara välkommet i ett handelssamarbete. Ingen vill stänga Ryssland ute — tvärt om finns det starka intressen av göra Ryssland så delaktigt som möjligt i ett internationellt samarbete. Men ett samarbete med handel- och ekonomi som grund och byggt på fasta förhållanden är inte lockande för Ryssland. USA, Kanada, EU är världens starkaste ekonomier. I det sammanhanget kan Ryssland inte dominera.

Men det finns två egenheter i TTIP-motståndet inom EU som känns inspirerat från Putins Ryssland med dess rötter i KGB och Sovjets propagandaapparat.

Det första är att argumentationen mot TTIP och CETA i så hög utsträckning bygger på att skapa, förstärka och utnyttja misstro mot de demokratiska institutionerna i EU. Förhandlingarna sägs vara hemliga, ”industrin” påstås ha någon form av gräddfil för inflytande eller veto mot lagstiftningen, tvistlösningsmekanismen i avtalen (ISDS) påstås vara någon form av ”privata direktörsdomstolar”, TTIP-avtalen påstås också kunna driva fram eller cementera privatiseringar av offentliga tjänster i strid med folkviljan. Allt detta är uppenbara lögner. Att samtliga demokratiska nivåer inom EU och medlemsstaternas regeringar står bakom besluten att förhandla fram avtalen, har full insyn i förhandlingarna och skall fatta beslut om det färdiga TTIP-avtalet (exakt som CETA-avtalet) förtigs helt och hållet. Det är förvånande att svenska miljöpartister, vänsterpartister och socialdemokraternas hårda vänsterflygel tillsammans med Europas extrema nationalister helt okritiskt ställer sig bakom den verklighetsbilden.

Det andra karaktärsdraget i anti-TTIP-argumentationen är att de uppenbara felaktigheterna upprepas bokstavligt talat år efter år. Det är som att motståndarna till TTIP helt och hållet har lämnat bakom sig idén om ett demokratiskt samtal. I det finns en outtalad överenskommelse att när man blivit beslagen med att ljuga eller ha helt och hållet fel så slutar man använda just de argumenten. Men när det gäller TTIP-motståndet fortsätter bara propagandamaskinen att mala ut lögnerna.

Inget av dessa två fenomen är nya eller okända i andra sammanhang. Men det som är unikt för att vara en demokratisk debatt är bredden, konsekvensen och uthålligheten. Alla från Greenpeace och Jordens vänner över miljöpartiet, socialdemokraternas vänsterflygel och vänsterpartiet till Putins Sputnik News säger exakt samma sak — år efter år.

Där kan man också lägga märke till att Trumps frihandelsmotstånd — om än lika vansinnigt — bygger på en helt annan föreställning. Trump är inte direkt mot frihandel. Men han förefaller däremot övertygad om att alla frihandelsavtal som USA någonsin ingått är till USA:s nackdel. Alla länder har på något magiskt sett haft politiker och förhandlare som varit smartare i handelsfrågor än de stackars amerikanerna. Utom när det gäller NAFTA. Där blev USA:s förhandlare förvisso inte lurade av kanadensarna, men väl av de listiga mexikanerna.

Sammanfattningsvis är det solklart att Ryssland motarbetar CETA och TTIP, frågan är bara hur.

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera poster