Vill inte vara med längre?

Fekl kommer att kräva att TTIP-förhandlingarna avslutas

Enligt uppgifter från i går i finska Hufvudstadbladet kommer Frankrikes handelsmininster Matthias Fekl i dag kräva att TTIP-förhandlingarna avslutas. "Frankrike kräver att frihandelsavtalsförhandlingarna med USA avbryts. Landets handelsminister Matti...

Fekl kommer att kräva att TTIP-förhandlingarna avslutas

Enligt uppgifter från i går i finska Hufvudstadbladet kommer Frankrikes handelsmininster Matthias Fekl i dag kräva att TTIP-förhandlingarna avslutas.

”Frankrike kräver att frihandelsavtalsförhandlingarna med USA avbryts. Landets handelsminister Mattias Fekl bekräftade på torsdagen att Frankrike kommer att framföra kravet till EU:s handelministrar på fredagen.

Mattias Fekl informerade om beslutet i en intervju i den franska tidningen Les Echos. Det första liknande budet kom för en månad sedan, men då förblev Frankrikes position aningen oklar.

– Vi har inte uppnått något alls under de gångna två åren, säger Fekl till tidningen.

– Nu är det dags att fatta beslutet att låta bli att forcera förhandlingarna som bara skulle leda till antingen ett slarvigt och förhastat avtal eller en byråkratisk återvändsgränd.”

Det är kommissionen som sitter vid förhandlingsbordet, och hittills har den haft stöd från alla medlemsländer. Utgångspunkten är att förhandlingsmandatet ska vara enhälligt.

 

 

Kommentarer

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 38

2016-09-22 Blekinge Läns Tidning försvarar frihandeln på ledarplats: "Sveriges ekonomiska framgångar sedan 90-talskrisen bygger till stor del på att staten har valt att inte subventionera tynande industrier. Bara fem år efter Saabs konkurs tycker inte ...

Frihandel i media vecka 38

2016-09-22

Blekinge Läns Tidning försvarar frihandeln på ledarplats:

”Sveriges ekonomiska framgångar sedan 90-talskrisen bygger till stor del på att staten har valt att inte subventionera tynande industrier. Bara fem år efter Saabs konkurs tycker inte ens Stefan Löfven att skattebetalarna borde ha räddat bolaget.

Frihandel måste försvaras av varje ny generation politiker. Och det kan bara göras med lika delar beslutsamhet och ödmjukhet. Det finns en direkt koppling mellan handelsutbyten, växande rikedom och minskad korruption, men digitaliseringen lär öka inkomstspridningen.

Protektionismens framryckningar är i mångt och mycket en väntad reaktion på att alla inte vinner allt på frihandel.

Så hur kompenserar vi förlorarna? Det är 10 000-kronors-frågan som kräver mer genomtänkta svar än att hemfalla till provinsiella drömmar om att göra den egna nationen störst igen.”

 

Stellan Hermansson i Flamman är inte överraskande av en annan uppfattning:

”Kanske TTIP faller. Men vi kan inte andas ut. Det färdigförhandlade handelsavtalet CETA, mellan EU och Kanada, är lika farligt. CETA är de nordamerikanska storbolagens trojanska häst. 40 000 USA-företag med kontor i Kanada skulle kunna använda CETA mot regeringar i EU-länder. Den europeiska fackliga konfederationen ETUC säger, tillsammans med sin kanadensiska systerorganisation CLC, nej till dagens CETA. De kräver fem grundläggande förändringar, bland annat avskaffande av specialdomstolarna. Men LO, som är medlem i ETUC, säger ja. Inom LO växer dock oppositionen. Flera förbund säger nej till CETA, däribland Kommunal.

I dag den 22 september möts EU:s handelsministrar för att diskutera om CETA ska skrivas under. Formellt beslut i rådet (som måste vara enhälligt) och signering sker i så fall i slutet av oktober. EU-parlamentet har sedan makten att säga ja eller nej. Om ja, så träder CETA-avtalet, åtminstone stora delar, i kraft. Därefter ska de nationella parlamenten inom EU säga sitt. I teorin räcker det med ett enda nationellt nej, så stoppas CETA.

Vi behöver internationella handelsavtal. Men inte sådana som hotar miljö, hälsa, arbetsrätt och dessutom skymfar demokratin. Därför måste slaget om CETA vinnas.”

2016-09-19

Miljömagasinet Syre skriver om frihandelsavtal i Afrika:

”Med tanke på att Afrika bara har en bråkdel av världens samlade handel av varor och tjänster menar många bedömare att kontinenten borde satsa på att öka den inre handeln. Argumentet är att detta är den hävstång som krävs för att skapa en bättre framtid för de mer än en miljard afrikaner som i många fall är i behov av både mat och arbeten.

Kanske kan bilden av Afrika som den fattiga kontinenten vara på väg att förändras. Om frihandelsavtalet Continental Free Trade Area, CFTA, undertecknas i december 2017, vilket är planen, så skulle Afrika kunna hitta nya vägar för utveckling.

I Afrika finns redan frihandelsavtalet TFTA, som undertecknades i juni förra året och som binder samman de tre största handelsblocken – det östafrikanska EAC, marknaden för östra och södra Afrika, Comesa, samt inom samarbetet SADC. Inom dessa tre ekonomiska samarbetsområden ingår länder med en sammanlagd befolkning på 565 miljoner invånare. TFTA har undertecknats av 16 av 26 medlemsländer, men ännu inte ratificerats.

(—)

Statistik från Comesa visar att handeln mellan länder i Afrika för närvarande bara utgör 12 procent, jämfört med de nästan 60 procent i länder i Europa och Asien. Främsta anledningen till detta är nationella handelshinder i länderna, vilket gör att det i många fall är lättare för afrikanska länder att köpa varor från Europa än att bedriva handel med varandra.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Vem är värst för handeln? Det mesta talar för att Trump är ett större problem. En katastrof, faktiskt, då han lovat handelskrig. Karikatyr av DonkeyHotey.

Varför Trump är värre än Clinton och tyskarna så arga på TTIP

Uppmärksamheten på handelsministermötet i Bratislava är stor när det gäller TTIP och CETA. Kommer Frankrikes handelsminister kräva ett stopp för TTIP-förhandlingarna eller inte? Under torsdagen eller fredagen får vi veta. Men en viktig faktor är också ...

Varför Trump är värre än Clinton och tyskarna så arga på TTIP

Uppmärksamheten på handelsministermötet i Bratislava är stor när det gäller TTIP och CETA.

Kommer Frankrikes handelsminister kräva ett stopp för TTIP-förhandlingarna eller inte? Under torsdagen eller fredagen får vi veta.

Men en viktig faktor är också vad som händer i presidentvalet i USA. Där har båda kandidaterna tvingats till en protektionistisk linje och både det stora avtalet med länderna kring Stilla Havet (TPP) och TTIP är hotade.

Spelar det då ingen roll (ur frihandelssynpunkt) vem som vinner presidentvalet i USA?

Svaret är att det spelar en enorm roll. Hillary Clinton kommer i bästa fall kunna trassla sig ur sina protektionistiska ståndpunkter även om chansen inte är stor. Men även det värsta scenariot är bättre än det blir med Trump. Han har nämligen mer eller mindre lovat att starta ett fullskaligt handelskrig med höga tullar mot främst Mexiko och Kina — Trump har talat om tullar på uppåt 45 procent, det vill säga de nivåer som var en viktig orsak till världsdepressionen på 30-talet.

Nu är det inte presidenten som bestämmer tullarna, men det är självklart att en sådan agenda i Vita Huset kommer att göra förutsättningarna för handeln radikalt sämre. Världen kommer snabbt att gå tillbaka 30 år (minst) och alla förhoppningar om förbättringar det kommande decenniet grusas.

Trump är också ett av skälen till att tyskarna tycker så illa om TTIP. Trots allt krävs det starka känslor för att få hundratusentals människor att demonstrera på gatorna. Inte sedan 80-talets fredsrörelse och protesterna mot Irak-kriget 2002 har så många demonstrerat. Den gemensamma nämnaren i de tre företeelserna är USA.

USA har inte varit populärt någonstans i Europa sedan 70-talet, och den radikala rörelsen i Tyskland har fått draghjälp av NSA-skandalen som gjorde det uppenbart att amerikanerna avlyssnade även sina närmaste allierade.

Det senaste årets debatt i USA har också spillt över Atlanten. Om det land som uppfattas ha mest att vinna på globalisering och handel uppfattar detta som ett hot är det svårt för frihandelsanhängarna att vinna debatten. Även EU-samarbetet som förknippas med öppenhet och internationalisering har fått sig en törn genom Eurokrisen där tyskarna på goda grunder uppfattar att de får ta en stor del av notan. EU och kommissionen har inte världens bästa rykte för tillfället och tyskarna känner en viss skepsis inför ytterligare grandiosa projekt. Från svensk horisont ser det ut som om tyskarna styr EU. Från tysk horisont ser det mest ut som om de betalar.

Samtidigt har Tyskarna det bättre än de någonsin har haft. Tillväxten är bra, pensionerna är bra, nästan 44 miljoner människor arbetar — fler än någonsin förr. Någon halv procent i ökad årligt tillväxt väcker ingen entusiasm jämfört med den oro som TTIP-motståndarna lyckas väcka genom mer eller mindre (oftast mer) påhittade hot som förknippas med TTIP.

Till saken hör också att tyska företagsledare inte är särskilt positiva till sina amerikanska kollegor. Den massiva mängden amerikanska direktinvesteringar har resulterat i en hel del kulturkrockar på ledningsnivå.

Och, på allt detta blir Donald Trump presidentkandidat. En person som personifierar allt tyskar fruktar, ogillar och föraktar med amerikaner. Klart TTIP-debatten får problem även i en av världens mest framstående handelsnationer.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Frankrikes handelsminister Matthias Fekl. Har dragit revolvern mot TTIP redan i augusti. Vågar han avfyra den i veckan?

Veckans kommande handelsministermöte i Bratislava avgörande för TTIP (kanske…)

Bratislava var förra veckan i centrum för i vilket fall EU-journalister och politikers intresse. Staden stod värd för det första EU-toppmötet utan Storbritanniens regeringschef. Nu ställer man fram nya mineralvattenflaskor på sammanträdesborden. Den 22-2...

Veckans kommande handelsministermöte i Bratislava avgörande för TTIP (kanske…)

Bratislava var förra veckan i centrum för i vilket fall EU-journalister och politikers intresse. Staden stod värd för det första EU-toppmötet utan Storbritanniens regeringschef.

Nu ställer man fram nya mineralvattenflaskor på sammanträdesborden. Den 22-23 september träffas handelsministrarna. Agendan kommer att domineras totalt av TTIP- och CETA-avtalen.

För båda avtalen är mötet avgörande. TTIP står inför ett direkt hot.  I Tyskland har vänstern samlat till stora demonstrationer och opinionen är totalt sett negativ. De tyska ekonomiministern Sigmar Gabriel har uttalat sig negativt om TTIP-förhandlingarna. Även fransmännen är skeptiska och deras handelsminister Matthias Fekl har sagt att TTIP-förhandlingarna har misslyckats.

Fekl har redan i slutet av augusti sagt att han kommer att kräva att förhandlingarna stoppas vid det kommande mötet. Frågan är om han kommer att göra detta? Han kan inte bestämma att förhandlingarna skall avslutas — risken är att Frankrike blir helt ensamt om kravet. Övriga EU-ländernas regeringar, inklusive den tyska, står fortfarande bakom att avtalet skall förhandlas fram.

Frankrike är naturligtvis en enormt viktig spelare i sammanhanget och kan sätta många käppar i hjulen. Men samtidigt bygger EU på regeringarna fattar gemensamma beslut och förmår stå bakom dessa. EU ger just nu ett intryck av total kris och oförmåga att fatta några beslut om någonting. Kommissionsordföranden ifrågasätts öppet för sina alkoholvanor och kriserna kring flyktingar, Turkiet och Greklands ekonomi är inte på något sätt under kontroll. En situation där Frankrike står ensamt och reagerar genom att försöka bråka sönder något som alla andra står bakom skulle vara ytterligare en spik i kistan för medborgarnas förtroende för EU.

Dessutom är firma Garbriel/Fekls verklighetsbeskrivning starkt ifrågasatt. Förhandlingarna gör framsteg. Det finns betydande oenigheter och låsningar, men det är inte på något sätt unikt för TTIP-förhandlingarna. Ambitionen av Merkel och Obama att stressa fram avtalet under 2016 var av allt att döma ett taktiskt misstag som i onödan har skapat en sorts krisstämning kring tidplanen för förhandlingarna. Att sätta upp orealistiska deadlines åt andra människor är inte exempel på gott ledarskap.

Men det taktiskt misstaget gör ingen skillnad. Om Fekl blir ensam har han ingen lätt situation. En sak är vara tuff när han talar med pressen och inga ifrågasätter honom. En helt annan sak är att sitta med sina kollegor från EU som ifrågasätter de fakta han baserar sitt beslut på och framför allt undrar varför TTIP var o´key innan sommaren men helt misslyckat nu? Var har egentligen hänt under semestern?

Det blir uppenbart att både Fekl och Gabriels ställningstaganden styrs av rädsla den utomparlamentariska vänstern och nationalistiska högern.

Men TTIP-förhandlingarna ligger i stöpsleven. Kanske går övriga EU-handelsministrar med på att försöka stoppa förhandlingarna. De slipper en obekväm debatt och kan skylla på Tyskland och Frankrike. Tyvärr är minst motståndets lag vad som tenderar att styra EU:s politiker just nu.

CETA-avtalet med Kanada är i ett lite annat läge. Det förhandlades klart helt utan protester redan 2014 och skall ratificeras av ministerrådet redan i oktober för att sen debatteras av EU-parlamentet. Meningen är att det omedelbart skall träda i kraft, men samtidigt vara preliminärt under den tid det tar för alla EU-ländernas regeringar och/eller parlament att godkänna det.

Sigmar Gabriel är anhängare av CETA, men kan som de tyska Socialdemokraternas partiledare få problem på hemmaplan. Nästa vecka samlas SPD till en särskild kongress för att diskutera frågan. Initiativet är taget av partiets vänsterfalang och ett negativt beslut kan tvinga Gabriel att lämna sin tidigare ståndpunkt. Då förändras förutsättningarna återigen. Men, som sagt, SPD är visserligen regeringsparti, men Merkel är kansler och har hittills uttalat tydligt stöd för både TTIP och CETA.

Dessutom. CETA är färdigförhandlat inte bara en utan två gånger. Kanadensarna gick med på att arbeta om tvistlösningsmekanismen (ISDS) i avtalet på grund av (obefogad) kritik. Om inte EU kan leverera ett godkännande ens under de förutsättningarna är unionens status som samarbetspartner seriöst försvagad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Att bryta det demokratiska samhällskontraktet

I lördags skrev miljöpartisterna Jabar Amin, Annika Lillemets, Valter Mutt och Carl Schlyter (alla riksdagsledamöter) en debattartikel i Aftonbladet om CETA/TTIP-avtalen. Artikeln är skäl till att allvarligt ifrågasätta författarnas syn på demokrati. D...

Att bryta det demokratiska samhällskontraktet

I lördags skrev miljöpartisterna Jabar Amin, Annika Lillemets, Valter Mutt och Carl Schlyter (alla riksdagsledamöter) en debattartikel i Aftonbladet om CETA/TTIP-avtalen.

Artikeln är skäl till att allvarligt ifrågasätta författarnas syn på demokrati.

Demokrati bygger på offentlig debatt. Tanken är att medborgarna skall delta i debatten, men framför allt att politiker och opinionsbildare med expertkunskaper som deltar i debatten gör sitt bästa för att klargöra positioner, handlingsalternativ och konsekvenser. Det finns ett outtalat kontrakt i den demokratiska debatten, nämligen att man inte ljuger medvetet och utnyttjar den genomsnittlige väljarens bristande faktakunskaper på olika områden för att vilseleda. Oavsett hur intelligent och bildad en person är har han inte kunskaper om allt från socialtjänstlagen till försvarsbudgeten och Sveriges flyktingpolitik. Det finns helt enkelt stora möjligheter för den samvetslöse debattören att försöka ta hem debatten genom att sprida falska påståenden. Donald Trump är mästare på detta. Och det fungerar. Motståndarna blir tvungna att försöka reda ut missförstånden snarare än att argumenter. Men taktiken har också en begränsning. Till sist kommer en stor del av väljarna strunta i det demokratiska samtalet. Allt är ljug. Den som struntar i det outtalade kontraktet och slutar göra sitt bästa för att vara sanningsenlig och rimlig tar på sig ett ansvar.

Jabar Amin och hans skribentkollegor har i sin Aftonbladetartikel valt att strunta i kontraktet. De fabulerar för att det passar deras politiska syften utan att ta ansvar för det demokratiska samtalet. Inga relevanta fakta, utom de allra mest grundläggande, i artikeln stämmer.

Det kanske mest anmärkningsvärda är att de för debatten som om CETA och TTIP skulle omfattas av det nuvarande ISDS-systemet med internationell skiljedom, när det i själva verket redan finns ett helt nytt system beslutat och på plats med en domstol kontrollerad av EU och Kanada. Att artikelförfattarna inte skulle känna till detta är helt otänkbart. Det är en betydande institutionell förändring som har debatterats under lång tid.

Nedan en genomgång av artikeln. Den feta kursiverade texten är debattartikeln av Jamin m fl, den övriga texten mina kommentarer.

”Beslut kan tas i demokratisk ordning – eller i annan ordning. De handels- och investeringsavtal som EU nu förhandlar med USA (TTIP) och redan färdigförhandlat med Kanada (CETA) handlar om beslutsvillkoren för detta sekel: demokrati eller något som ligger bortom folkstyret, postdemokrati.”

Detta är helt fel. Att CETA- och TTIP-avtalen skall förhandlas fram är beslutat av EU:s regeringar (demokratiskt valda) och EU-parlamentet (demokratiskt valt) efter öppen debatt. Besluten är dessutom konfirmerade ytterligare en gång efter avstämning. Både CETA (som är färdigförhandlat) och TTIP (under förhandling) kommer att godkännas av EU-parlamentet och samtliga nationella parlament. Mer demokratiskt kan det knappast bli.

Men varför har så få hört talas om dessa avtal tidigare? Svaret är att det allmänna intresset för internationella handelsavtal är lågt. Trots massiva informationsinsatser från EU-kommissionen hittar inte information om handelsavtal till löpsedlarna. Men det har rapporterats regelbundet i nyhetsmedia i åratal. Tyvärr läser de flesta av oss inte tidningarna så noga och missar sådant vi inte direkt berörs av.

Ett exempel: Hur många svenskar vet att det håller på att ta fram en ny kommunallag? Svaret är nästan inga. Inte ens majoriteten av kommunpolitiker känner till detta trots att det är ett extremt viktigt dokument för oss svenskar.

”Avtal som TTIP, CETA riskerar att bli till tvångströjor för demokratiskt beslutsfattande. Multinationella koncerner och deras advokatarméer kommer att kunna stämma länder som inför strängare miljölagstiftning eller återkommunaliserar verksamheter. Skärpt arbetsmiljölagstiftning utmålas som handelshinder.”

Hel fel. CETA-avtalet innehåller inga sådana möjligheter. Inte heller TTIP kommer att vara formulerat på så sätt. Det handlar om avtal mellan regeringar och demokratiskt valda politiker. Varför skulle de vilja göra sig av med sin makt — sätta på sig ”tvångströjor”? Skulle Sveriges riksdag vara en samling dumskallar?

EU har haft handelsavtal i decennier som alla innehåller klausuler som tvistelösning genom skiljedom. Under de senaste 50 åren har EU-länderna skärpt sin lagstiftning om miljö, arbetsmiljö, folkhälsa och mycket annat utan en enda stämning.

”Den globala eliten avfärdar all kritik. Philip Morris har dock redan stämt Australien för landets tobakslagstiftning om logotypfria cigarettpaket och Vattenfall har krävt skadestånd på 4,7 miljarder euro av den tyska staten för beslutet om kärnkraftsavveckling.”

När det gäller Philip Morris handlade det inte primärt om folkhälsa.  Australien har en av världens hårdaste regleringar av tobak och har aldrig blivit stämda för det — i själva verket går det utmärkt att lägga på 10 000 procent skatt eller helt förbjuda cigaretter. Fallet handlade om utformning av förpackningarna, så kallad plain packaging. Philip Morris fick inte rätt. I Sverige har vi inte plain packaging på grund av vår tryckfrihetslagstiftning. Kanske tycker Mp:s debattörer att även den är odemokratisk?

Att Vattenfall vill ha ersättning för att Tyskland tänker lägga ner deras kärnkraftverk är inte konstigt. När Barsebäck lades ner fick de ägarna (bland annat ett tyskt bolag) ersättning.

Det är inte konstigt alls. Elmarknaden i Tyskland är inte en marknad i den mening att vem som helst kan bygga ett kärnkraftverk och börja sälja el (så är det inte i något land). Tyska staten hade förstås beslutat om att satsa på kärnkraft och givit Vattenfall i uppdrag att investera mot att få driva kraftverket en viss tid för att få tillbaka investeringen och göra lite vinst. När tyska staten plötsligt ändrar sig och vill stänga kraftverket i förtid är det klart att Vattenfall har rätt att kräva ersättning.

”Exemplen där stora företag försökt tvinga stater till lydnad är flera:

• Kommunpolitiker i Mexiko nekar USA-baserade Metalclad en deponi för giftigt avfall för att skydda vattnet. Genom en stämning får företaget 15 miljoner dollar i skadestånd.”

Viktiga fakta saknas i artikelns beskrivning. Metalclad hade köpt en gammal och vanskött deponi och fått tillstånd av Mexikanska staten att driva den vidare mot att man gjorde den mindre miljöfarlig. Lokala myndigheter vägrade acceptera detta och Mexikanska staten klarade inte att hålla sitt avtal till Metalclad. Med andra ord handlade det om att staten bröt ett avtal. Alla civilicerade länder bygger på att avtal skall hållas, även av stater.

• Veolia har stämt Egypten för att landets regering beslutat höja den lagstadgade minimilönen.

Även här saknas viktiga fakta. Veolia hade ett avtal med staden Kairo där en klausul sade att om minimilönen höjdes skulle priset justeras. Kairo vägrade. Åtgerigen; problemet är inte beslutet att höja minimilönen utan att det fanns ett avtal som den ena parten inte ville hålla,

• Den amerikanska gruvkoncernen Renco har stämt Peru. Landets regering vill försvara folkhälsan i La Oroya genom att kräva att företaget åtgärdar giftiga utsläpp från Renco:s smältverk där.

Återigen saknas viktig information. Renco hade köpt en anläggning med svåra miljöproblem mot garantier att åtgärda dessa i samarbete med företaget som anläggningen köptes från. Det företaget har nu gått i konkurs och tagits över av Peruanska staten som vägrar att betala sin del av miljöåtgärderna. Det är fult möjligt att Renco är en miljöbov, men beskrivningen som säger att företaget vägrar åtgärda giftiga utsläpp i största allmänhet stämmer inte.

”Hot om jättelika skadestånd begränsar det som hittills utgjort normalt parlamentariskt lagstiftningsarbete. Dessutom går besluten inte att överklaga, ens i högsta domstolen.”

Fel. Länder kan stifta vilka lagar som helst, men de får inte bryta mot ingångna avtal, expropriera eller diskriminera.

Och oavsett detta har förutsättningarna för CETA och TTIP varit helt annorlunda än de avtal dessa exempel bygger på; ofta decenniegamla investeringsavtal som är skrivna under en tid då miljöhänsyn och liknande inte var lika viktigt som i dag.

Att besluten inte går att överklaga stämmer inte heller. Beslut går att överklaga i nationell domstol om man kan visa på att det eventuellt begåtts formfel. Däremot går det inte att överklaga själva beslutet. Men det missgynnar företagen snarare än staterna, då företagen oftast förlorar skiljedomen.

Men vad som framför allt är anmärkningsvärt är att debattörerna från MP vägrar låtsas om att CETA-avtalet inte bygger på vanlig internationell skiljedom. Istället inrättas en domstol kontrollerad av EU och kanadensiska staten och förmodligen kommer TTIP-avtalet ha samma konstruktion.

Denna förändring har fått mycket uppmärksamhet. Det är helt otänkbart att inte till exempel Carl Schlyter känner till den. Här ljuger alltså författarna garanterat. De låtsas föra ett demokratiskt samtal med läsaren, men litar i själva verket på att läsaren är okunnig nog för att inte avslöja lögnen.

Fackföreningsrörelsen (med undantag av svenska LO) och miljörörelsen på båda sidor av Atlanten kämpar mot TTIP och CETA.

Fackföreningsrörelsen kämpar i hög utsträckning mot CETA och TTIP därför att de är protektionister. De vill inte att de företag där medlemmarna arbetar skall utsättas för konkurrens även om det på sikt leder till bättre betalda jobb, lägre priser och högre tillväxt. Dessutom är stora delar av facken i EU radikala vänsterorganisationer snarare än företrädare för sina medlemmar. Sverige och Skandinavien är unikt i att ha en fackföreningsrörelse som byter politiskt inflytande mot att ta samhällsansvar. Facken hos oss vet att frihandel gynnar deras medlemmar.

”Dessa avtal ger även en gräddfil in i lagstiftningsprocessen och särskilda mötesgrupper sätts upp där företag får chans att kräva omförhandling av redan gjorda kompromisser i lagstiftningen när de tycker att handeln störs. Istället för normal debatt ska utländska företag först få säga sitt och kanske stoppa bra förslag, innan vi andra ens får diskutera dem.”

Detta är också ett påstående som författarna av artikeln rimligen vet är helt fel. Redan i dag deltar på EU-nivå företrädare för näringslivet i ett tidigt skede när det gäller att ta fram lagstiftning. Det är inte konstigare än att en svenska myndighet har arbetsgrupper med företrädare för näringslivet när de tar fram regler och föreskrifter. Politiker och tjänstemän kan ju knappast sitta själva på kammaren och fantisera. De måste ha tillgång till sakkunskap. Att det finns kommittéer för att undvika att skapa handelshinder i onödan genom att EU och USA lagstiftar utan att kommunicera är inget konstigt. Politikerna har ju full möjlighet att strunta i kommittéernas utlåtanden.

”Det finns ett fungerande rättsväsende. Det finns redan nationella förvaltningsdomstolar, högsta domstolen, Europadomstolen etc. De duger åt alla andra, de får duga åt utländska företag också. Är rättsväsendet korrupt är det bättre att rätta till det än att införa specialdomstolar för utländska företag. De nya avtalen går mycket ut på att acceptera andra länders regelverk som sina egna, varför då inte acceptera domstolarna?”

Internationell skiljedom är ett fungerande rättsväsende. Det har funnits i över 50 år och styrs av en FN-konvention som i stort sett alla länder har skrivit under. Det finns en rad olika internationella domstolar för energisektor, arbetsmarknad med mera. I en globaliserad värld där länder samarbetar genom olika avtal finns det behov av många olika rättsinstanser. De vi har i på nationell nivå hanterar i huvudsak nationella fall. Om svenska staten vill stämma ett internationellt företag hamnar ett sådant fall förstås i en svensk domstol. Den nya domstolen på EU-nivå kommer bara hantera tvister som rör CETA och eventuellt TTIP.

Kommerskollegium har snabbgranskat CETA, de kom fram till att allt är frid och fröjd. Detta står i stark kontrast till de hundratals professorer i internationell rätt och domare runt om i EU som i skarpa ordalag kritiserar CETA/TTIP.

Det finns alltid folk som tycker saker av idéologiska skäl, särskilt om de inte behöver ta ansvar för vad de sätter sitt namn under.  Det finns hundratals forskare med bra positioner på kända universitet som påstår att växthuseffekten inte finns.

Men det är ju inte så att CETA-avtalet och TTIP inte har granskats av juridiska experter inom EU och EU-ländernas regeringar och på partikanslier runt om i EU. Ändå finns det en massiv majoritet bland EU:s regeringar och i EU-parlamentet. Ingen regeringschef krävde vid helgens möte i Bratislava att förhandlingarna skall avslutas.

”En regering som ställer sig bakom CETA och TTIP – i stället för att kräva omförhandlade avtalstexter som inte bakbinder demokratin – är inte längre rödgrön.

Det rödgröna projektets trovärdighet kräver att regeringen sätter ner foten när EU:s ministerråd inom kort tar beslut om CETA. Den proposition som följer måste otvetydigt utgå från att folkstyret gäller, utan gräddfiler för transnationella bolag.”

Slutklämmen på artikeln är ett gigantiskt slag i luften. Det finns inget i CETA eller TTIP som hotar ”folkstyret”. Tvärt om är det artikelförfattarna som visar ett stort förakt för demokratin i sitt försök till massiv vilseledning. Det är ansvarslöst att fullständigt strunta i fakta och skriva artiklar baserade på rena fantasier.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 37

2016-09-15 Trelleborgs Allehanda skriver om Lindes initiativ till stöd för TTIP: "– Jag kände att vi behövde ta ett initiativ. Många av de synpunkter som luftats underminerar ju EU:s förhandlingsposition, säger hon till TT. EU-kommissionens förhoppning är att i ...

Frihandel i media vecka 37

2016-09-15

Trelleborgs Allehanda skriver om Lindes initiativ till stöd för TTIP:

”– Jag kände att vi behövde ta ett initiativ. Många av de synpunkter som luftats underminerar ju EU:s förhandlingsposition, säger hon till TT.

EU-kommissionens förhoppning är att i höst få klartecken från såväl EU:s ministerråd som EU-parlamentet för det tilltänkta frihandelsavtalet med Kanada (Ceta) och på så vis låta det träda i kraft provisoriskt redan från årsskiftet, även om det då ännu inte fått slutligt klartecken från EU-ländernas nationella parlament.

EU:s tänkta frihandelsavtal (TTIP) med USA har länge kämpat i motvind. Och nu har starka röster i bland annat Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Österrike börjat morra mycket ljudligt och aggressivt även om Ceta.

Ann Linde säger att de amerikanska och kanadensiska motparterna därför börjat undra över om EU verkligen har ett intresse av att göra upp.

– Det är inte bra för de pågående diskussionerna.

För att visa att många EU-länder verkligen är för avtalen har Linde och hennes kollegor från elva andra EU-länder givit eldunderstöd till försöken, och därför skrivit ett brev till EU-kommissionären Cecilia Malmström. Där står bland annat: ”Vi upprepar vårt åtagande och stöd som givits kommissionen i förhandlingarna”.”

2016-09-14

Rättvisepartiet Socialisterna är däremot mindre positiva till TTIP, CETA och andra frihandelsavtal:

”Den europeiska protestdagen mot TTIP (EU:s och USA:s handelsavtal som är världens hittills mest omfattande) och CETA (EU:s handelsavtal med Kanada) den 17 september följd av demonstrationen i Bryssel tre dagar senare kommer att sända nya kalla kårar utefter de styrandes ryggrad. Särskilt i Tyskland där ”näringslivet samlar sig bakom TTIP och manar regeringen att med kraft sluta upp bakom det avtal som riskerar att aldrig slutas till följd av allmänhetens motstånd” (tyska Handelsblatt den 7 september).

Till skillnad från många andra europeiska fack tillhör svenska LO, TCO och SACO den krympande skaran TTIP-anhängare.

Efter att de tyska och franska regeringarna har börjat vackla, och nu även den brittiska, skrev LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson tillsammans med Ann Linde, EU- och handelsminister (S), på Aftonbladet Debatt den 2 september:

”Ett frihandelsavtal med USA är viktigt för att skapa fler konkurrenskraftiga jobb i Sverige. Vare sig den svenska regeringen eller LO delar bilden av att förhandlingarna om TTIP, frihandelsavtalet mellan EU och USA, har havererat eller borde avslutas. Det finns få verktyg för att faktiskt öka antalet arbetstillfällen – ett sådant verktyg är nya progressiva och omfattande handelsavtal.”

Varje stavelse i debattartikeln var en direkt avskrift av vad kapitalisternas många lobbyorganisationer säger om TTIP och det dödläge som idag råder i förhandlingarna. Gemensamt med Svenskt Näringsliv kampanjar LO-topparna för TTIP.

Det finns inget ”progressivt” i TTIP som har initierats av storföretagen på bägge sidorna av Atlanten. Inte heller skapar TTIP fler jobb, tvärtom. TTIP:s nyliberala och odemokratiska agenda är ett hot mot jobb, arbetsrätt, miljö- och konsumentskydd.

Vidare öppnar TTIP för nya privatiseringar – ett av skälen till varför de största brittiska fackförbunden är emot TTIP är att avtalet hotar den offentliga sjukvården (NHS) – samt skapar nya hinder för återkommunalisering eller återförstaligande av privatiserad verksamhet.”

2016-09-13

Kristianstadsbladets ledarskribent Lars Kriss skriver om Kommerskollegiums rapport om protektionism och det 20:e århundradet och påpekar det orimliga i protektionismen:

”Tänk om hamburgerkedjan från Norrland krävdes på en särskild avgift när den etablerade sig söder om Dalälven. Om byggföretaget från Stockholm behövde anställa minst en gotländsk snickare för renoveringen på Sudret, eller den småländska skogsarbetaren tvingades använda Husqvarnas motorsågar. Precis så fungerar protektionism.

Regelkrångel drabbar inte bara enskilda företag, utan hämmar tillväxt och göder korruption. Trots att G20-gruppen redan i november 2008 lovade att finanskrisen inte skulle leda till fler handelshinder är det precis vad som sker. Det visar Kommerskollegiums rapport Protektionism i det 21:a århundradet, som diskuterades vid ett seminarium i Stockholm förra veckan.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Är den svenska alkohollagstiftningen ett handelshinder?

Dagens protektionism komplex företeelse

Den som vill ha en trygg anställning skall söka jobb som förhandlare av frihandelsavtal. Risken att arbetsuppgiften blir avklarad i brådrasket får anses som begränsad. Handelsförhandlingar tar nämligen mycket tid. De som klagar över att TTIP har drag...

Dagens protektionism komplex företeelse

Den som vill ha en trygg anställning skall söka jobb som förhandlare av frihandelsavtal. Risken att arbetsuppgiften blir avklarad i brådrasket får anses som begränsad. Handelsförhandlingar tar nämligen mycket tid. De som klagar över att TTIP har dragit ut på tiden efter drygt tre år vet inte vad de talar om. Ett så komplext avtal kan förväntas ta fem eller tio år (eller längre) att arbeta fram.

Ett skäl är att det inte finns någon gemensam definition av vad protektionism är och att protektionism kan utgöras av en rad olika åtgärder. Kommerskollegiums rapport Protectionism in the 21th century tar upp en rad möjliga sätt att se på vad protektionistiska åtgärder kan vara — alla med sina brister och förtjänster.

Att bara se till åtgärder som minskar handeln med färdiga produkter över landgränser är numera ett alldeles för snävt synsätt.

Det enklaste är att se vad WTO accepterar i sina avtal. Fördelen är att det finns en bred acceptans för synsättet, nackdelen är att avtalen är ett resultat av politiska förhandlingar snarare än analyser av vad som är handelshinder. Konsekvensen är att en del handelshinder hamnar utanför en definition baserad på WTO.  Att WTO accepterar en del tullar och kvoter skulle ge närmast absurda konsekvenser för en sådan definition.

Om man ser till intentionerna hos en regering som inför vissa åtgärder missar man sådant som skadar handel utan att det var avsikten. Med tiden kommer även uppenbart protektionistiska åtgärder att motiveras på andra sätt.

Det i princip enklaste är förstås att se om politiska åtgärder minskar handeln. I praktiken är det nästan omöjligt att avgöra. Handelsströmmar påverkas av annat än politik. Dessutom finns det protektionistiska åtgärder som kan antas öka handeln, nämligen industri- och jordbruksstöd samt exportsubventioner. Förvisso får vi undanträngningseffekter men det är inte säkert att dessa helt proportionerliga mot ökningen.

Det kanske bästa kriteriet är om utländska varor och tjänster diskrimineras eller inte. Det täcker in allt från tullar och kvoter till inhemska regler som missgynnar utländska investeringar, begränsningar av dataöverföring och onödigt komplicerade certifieringar och tillstånd för utländsk arbetskraft. Som tidigare påpekats är handel i dag mer än bara försäljning av en fysisk produkt, utan en rad flöden av data, tjänster och människor och finansiering.

Till sist kan man även tänka sig att rena störningar av marknaden i form av skatter och regleringar fungerar som ett handelshinder. Men ett sådant synsätt suddar ut skillnaden mellan inhemska regleringar och protektionism på ett sätt som de flesta regeringar inte skulle acceptera. Exempelvis skulle den svenska alkohollagstiftningen kunna uppfattas som ett handelshinder av vinproducerande länder och därmed utmanas med handelspolitiska argument, något som den svenska regeringen självklart inte skulle uppskatta.

Sammanfattningsvis är den rimligaste synen på protektionistiska åtgärder att de antingen hindrar handel som tullar och kvoter, eller är tydligt diskriminerande, exempelvis att importerade produkter måste genomgå mer rigorösa tester än inhemska produkter för att tillåtas eller vara märkta på vissa sätt förutom ursprungsland.

Men även med dessa kriterier kan uppenbara handelshinder gå under radarn. Exempelvis krav på att en produkt skall innehålla en viss minimiandel komponenter från det importerande landet: konsekvensen är att produkten importeras bara delvis färdig och slutmonteras i importlandet med lokalt producerade delar. Är det diskriminering? Nej, inte formellt sett. Alla importörer drabbas av samma krav, och även inhemska tillverkare måste sätta in samma andel inhemska komponenter.

Det är uppenbart att handelsavtal kan ta mycket tid i anspråk om alla dessa detaljer skall redas ut och alla kryphål täppas till. Det är också uppenbart att det finns stora möjligheter för kreativa regeringar att missgynna import på olika sätt som inte strider mot eventuella ingångna handelsavtal.

 

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Den gamla tidens handelskrigare: Reed Smoot och Willis Hawley.

Dåligt: Protektionismen ökar. Bra: Det börjar uppmärksammas

Dagens protektionism liknar inte 30-talets handelskrig med höjda tullar. Den mer sofistikerade världsekonomin öppnar också för mer sofistikerade och mindre synliga sätt för regeringar att skydda sina marknader. Det är skadligt för alla, Förhoppningsvis kommer up...

Dåligt: Protektionismen ökar. Bra: Det börjar uppmärksammas

Dagens protektionism liknar inte 30-talets handelskrig med höjda tullar. Den mer sofistikerade världsekonomin öppnar också för mer sofistikerade och mindre synliga sätt för regeringar att skydda sina marknader. Det är skadligt för alla, Förhoppningsvis kommer uppmärksamheten kring problemet att leda till förändring. 

Per Nuder skriver i DI och Dagens Nyheter på ledarplats om att protektionismen i världen har ökat sedan finanskrisen 2008.

DN hänvisar till ett seminarium på Kommerskollegium i fredags. Där presenterades en ny rapport om den växande protektionismen, den första sammanställningen av vad som har hänt de senaste åren. Bilden är entydig. Visserligen har både protektionistiska och liberaliserande åtgärder genomförts, men de protektionistiska dominerar starkt. Den snabba sänkningen av tullnivåer som sågs i början av 2000-talet har planat ut. Tullarna har inte ökat, men istället blir länder allt skickligare på att införa andra typer av hinder för import. Transparensen minskar också.

Utvecklingen underlättar i viss mån för regeringar att skapa hinder. Handel i dag är inte bara att råvaror eller färdiga produkter passerar från ett land för konsumtion i ett annat. Snarast skall man se handeln som en rad flöden som passerar många gränser, kanske flera gånger. En produkt kan i dag vara en del i ett paket som kräver installation och service på plats, dataflöden för uppgraderingar av programvara och återföring av driftsinformation till tillverkaren. Komponenterna i produkten kan vara från en rad länder vilket gör det oklart var produkten egentligen är tillverkad; en produkt tillverkad i EU kan ju huvudsakligen bestå av elektronik från Asien. Här gömmer sig stora möjligheter för att skapa medvetna eller omedvetna hinder för handel.

Kommerskollegium exemplifierar i rapporten med löparklockor (GPS, puls mm) som kopplas upp mot tillverkarens databas. Australiska staten stoppade en amerikansk tillverkare då medicinsk information inte fick föras över till USA, medan den australiensiska tillverkaren kunde fortsätta. Exemplet är trivialt, möjligheten för den amerikanska tillverkaren att sätta upp en server i Australien torde vara stor. Men exemplet är också illustrativt, det är lätt att tänka sig viktigare information än pulsen hos motionärer och information som dessutom blir värdefull just för att den finns tillgänglig och kan analyseras på en plats.

Att den ökande protektionismen uppmärksammas är bra. Under den sena delen av 90-talet och tidiga 2000-talet uppfattades globalisering och frihandel som närmast ostoppbara trender. Inte bara är det positiva med frihandel en av de få saker ekonomer är totalt ense om, de flesta politiker delade uppfattningen att handel var något bra — i den mån frågan alls debatterades.

Därför har de flesta tagit för givet att trenden har fortsatt. Hoten mot handeln har uppfattats ligga i framtiden; Trump, Clinton, Le Pen eller en effekt av britternas olyckliga beslut att lämna EU.

Först nu står det klart att protektionismen har ökat under en följd av år trots deklarationer från många världsledare — en stående punkt vid G20-mötena har sedan 2008 varit att handelskrig till varje pris måste undvikas. Men de olika regeringarna har vidtagit åtgärder de uppfattat som små, välmotiverade och isolerade utan att riktigt se vad andra länder gör eller den helhet som uppstått.

Förhoppningsvis vaknar många till och inser att det trots allt ligger i deras intresse att handeln ökar, inte minskar. Det paradoxala är att ett rekordstort antal frihandelsavtal förhandlas eller ligger för godkännande samtidigt som protektionismen ökar. Det talar för att de flesta regeringars intentioner inte har varit att öka protektionismen, det har hänt ändå. Var och en som håller på med politik på någon nivå eller arbetar i stora organisationer känner förmodligen igen sig — man upptäcker plötsligt att det sker en utveckling som ingen önskat eller beslutat om. En rad mindre åtgärder utan tydligt sammanhang ger ett resultat som ingen kunnat förutse.

Den allmänna uppslutningen kring frihandel har säkerligen bidragit till att den intellektuella beredskapen att försvara frihandel har minskat. Koncensus — även kring de mest vällovliga uppfattningar — är fördummande.

Därför är det bra att den ökande protektionismen uppmärksammas och de metoder den bygger på friläggs.

I några kommande blogginlägg kommer en rad olika sätt att minska handel beskrivas för att öka medvetandet om hur ”nyprotektionismen” ser ut.

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera poster