För tillfället ingen vidare fart.

Harley Davidsson bygger fabrik i Thailand på grund av TPP

Att skrota TPP och starta handelskrig skulle enligt Donald Trump ge amerikanerna jobben tillbaka. Istället flyttar ett av de mest amerikanska av företag -- motorcykeltillverkaren Harley-Davidson -- delar av sin tillverkning till Thailand.  All politik få...

Harley Davidsson bygger fabrik i Thailand på grund av TPP

Att skrota TPP och starta handelskrig skulle enligt Donald Trump ge amerikanerna jobben tillbaka. Istället flyttar ett av de mest amerikanska av företag — motorcykeltillverkaren Harley-Davidson — delar av sin tillverkning till Thailand. 

All politik får oväntade konsekvenser.

Enligt Bloomberg bygger nu den amerikanska motorcykeltillverkaren Harley-Davidson en fabrik i Thailand.

Anledningen är att USA ställde sig utanför TPP i kombination med USA:s handelskrig med Kina. Råvarukostnaderna blir kring 200 miljoner kronor högre på grund av ståltullarna och importtullarna till den asiatiska marknaden blir kvar. Till saken hör att HD redan tappar försäljning i USA och riskerar tullar på importen till EU — också en effekt av Trumps handelskrig. Företaget har redan sagt upp 260 personer i USA som en konsekvens av försäljningstappet.

Sanningen att säga är den aktuella nedgången inte en direkt konsekvens av handelspolitiken. Den har ännu inte fått några mätbara konsekvenser. Däremot gör bortfallet av TPP och tullarna att en återhämtning kommer bli mycket svårare. Och medan man tappar på USA-marknaden blir den asiatiska marknaden allt viktigare. Välståndet ökar och HD är ett riktig statusmärke i Asien.

Därför är det viktigt att ha en sammansättningsfabrik i Thailand.

Enligt HD:s VD Matt Levatich är etableringen i Thailand ett direkt resultat av att USA (eller snarare Trump) valde bort TPP:

”The Thailand plant will allow Harley-Davidson to price its motorcycles more competitively in the region and stimulate growth for its U.S. supply chain, Levatich said. The factory will start making motorcycles later this year to circumvent what he called “unbelievable trade and tariff barriers” in “critical” Southeast Asian markets.

“We were very optimistic about what the TPP would enable for Harley-Davidson,” Levatich said. “It took seven years for it to come to fruition. We could see the writing on the wall, and we got busy with Plan B.””

Det var just det här Donald Trump trodde han skulle kunna stoppa genom olika protektionistiska åtgärder. Genom dyrare import skulle amerikanska konsumenter börja köpa inhemskt producerade varor. Men han glömde att dyrare import ger dyrare inhemska varor och dyrare exportprodukter.

Protektionism bygger på idén att man gör ett lands ekonomi starkare genom att göra dess medborgare fattigare. Men det har aldrig fungerat förr och fungerar inte nu.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Teknisk utveckling som minskat transportkostnader har alltid haft stor betydelse för handelns utveckling.

Kan Greider ens föreställa sig hur livet hade varit utan handel?

Göran Greider gnäller på världshandeln. Men som vanligt saknar hans artikel all form av verklighetskontakt. Det är lätt att ha en ambivalent inställning till Göran Greider. I huvudsak alla hans politiska artiklar bygger på total okunskap om i stort se...

Kan Greider ens föreställa sig hur livet hade varit utan handel?

Göran Greider gnäller på världshandeln. Men som vanligt saknar hans artikel all form av verklighetskontakt.

Det är lätt att ha en ambivalent inställning till Göran Greider. I huvudsak alla hans politiska artiklar bygger på total okunskap om i stort sett allt man kan vara okunnig om. Det är inte så konstigt, eftersom han uttalar sig tvärsäkert om exakt allt man kan uttala sig om. Bara en övermänniska kan vara påläst om allt.

Frågan är helt enkelt om man skall orka kommentera de mer eller mindre bisarra missförstånd hans artiklar består av. Och svaret är att ja, ibland är det nog tvunget eftersom karln har en position i samhällsdebatten.

I mars skrev Greider om frihandel i ETC, en vänstertidskrift som funnits sedan 70-talet.

Rubriken är ”Frihandeln är vår tids religion” och dess märkliga tes är ungefär att ingen ifrågasätter frihandeln och därför finns det miljöförstöring.

”Mer än 20 år av ohejdad frihandelspropaganda har gjort det närapå omöjligt att debattera de enorma problemen med frihandeln. Antingen ställer du upp på en närmast religiöst färgad frihandelsprincip eller också stämplas du som protektionist och nationalist och däremellan finns intet.

Donald Trump har nu fört världen till randen av ett handelskrig med tullarna på stål och aluminium, men han har samtidigt fått världens alla marknadsliberaler att som en man ställa sig upp och försvara en ständigt fortsatt liberalisering av världshandeln.

Någon vänster som ännu vågar kritisera frihandeln som princip existerar knappast alls. Den globala proteststorm mot transnationella jättar och avreglering av världshandeln på bekostnad av miljö och fattiga länder som blåste upp mot slutet av 90-talet har för länge sedan lagt sig. Numera är den som knystar något negativt om frihandel i det närmaste något slags rasist.

(—)

Kina, EU och USA är storspelarna och har makten i dessa frågor. Små och fattiga länder har ingen chans att på allvar göra sina röster hörda i de förhandlingar som årligen förs i Geneve på WTO:s möten och ännu mindre inflytande har människorättsorganisationer och fackföreningar.

I en tidigare ledare i Dagens ETC konstaterade jag att världshandeln med tillverkade varor de senaste 60 åren har ökat 500 gånger om. Transporter med flyg, fartyg, tåg och lastbil har exploderat. Planetens hela yta har omformats, som efter en serie vulkanutbrott. Detta är egentligen den största gåtan i vår tid: Att den massiva påverkan på planetens biosfär som världshandeln lett till är så totalt icke-debatterad. Konceptet ”nio hållbara gränser” (planetary boundaries) för planeten lanserades av forskare 2009.

Det handlar om nio globala processer där mänsklig aktivitet hotar hela det väldiga och komplexa så kallade jordsystemet. Där ingår klimatförändringar, biogeokemiska flöden, förlust av biologisk mångfald, förändrad markanvändning, havsförsurning, färskvattenanvändning, ozonskiktets uttunning, aerosoler i atmosfären, nya kemiska substanser i omlopp. Fyra av dessa gränser anses redan passerade.

Bara en absolut faktaresistent människa kan blunda för att den exploderande världshandeln är en av de viktigaste faktorerna bakom överskridandet av dessa planetära gränser.”

Ibland anklagar debattörer åsiktsmotståndare för att vara okunniga, men sen talar de inte om vad okunskapen konkret består av.

I det här fallet är det mycket enkelt.

Förutom att vi haft 200 år av frihandelspropaganda, och inte som Greider tror, 20 år, är frihandeln ifrågasatt över hela världen.

Greider har förvisso rätt i att ingen angriper frihandeln ”i princip”. Men det beror på två saker. För det första att det är närmast omöjligt att angripa frihandeln i princip. Det är ostridigt att frihandel ger ökat välstånd med samma insatser av mänskliga resurser och att alla gynnas av frihandeln. För det andra finns det ingen anledning att ifrågasätta principen eftersom inget land tillämpar någon konsekvent frihandel (även om de säger det).

Här använder alltså Greider ett retoriskt trix som bygger på en dold premiss. Och den premissen är att det i huvudsak råder global frihandel. Men det stämmer inte. WTO-systemet är ofullständigt och förhandlingarna om ytterligare avreglering av handeln står i princip stilla. Anledningen är att alla länder har veto och många länder — både fattiga och rika — blockerar av varierande skäl förhandlingarna.

Världen består i praktiken av olika handelsblock som kompletterar WTO, men vare sig mellan eller inom handelsblocken råder total frihandel. EU har kommit långt, men det finns fortfarande begränsningar när det gäller data, tjänsteproduktion och fri rörlighet för arbetskraft. Under de senaste åren har det skett stora framsteg och ett stort bakslag (Trump och USA), men olika tekniska handelshinder ökar och världen står långt ifrån någon universell frihandel. När det gäller ”små och fattiga länder” har de full rätt att stå utanför WTO-systemet och bedriva exakt den handelspolitik de vill. Nordkorea är ett bra exempel. Landet deltar inte i världshandeln och kan inte ens tillverka en hygglig bil. De är bra på atombomber och missiler, men sådant görs ju i statlig regi i alla länder.

Detta faktum gör att protektionister inte behöver försöka sig på den hopplösa uppgiften att angripa frihandeln som princip. Istället försöker man stoppa de enskilda avtalen. Kampen mot TTIP, CETA och avtalet mellan EU och Japan har varit delvis framgångsrik. Argumenten är inte heller de klassiska som säger att ett land skall driva en reglerad handelf för att öka sin export och minska sin import. Istället används olika mer eller mindre påhittade argument om klimat och miljö, mänskliga rättigheter och produktsäkerhet. Detta är viktiga frågor, men de har inte i handelsavtal att göra och har dessutom sina egna avtal och FN-organ.

Greider använder ytterligare en dold premiss. Nämligen att det inte skulle förekomma handel utan frihandel som ideologisk princip. Men global handel fanns långt innan Adam Smith och Ricardo hade formulerat teorierna och ideologin. Att handeln exploderade under slutet på 1800-talet berodde på tekniska framsteg som ångmaskinen, järnvägen, stålskroven. Kostnaden för att transportera varor långa sträckor föll med tusentals procent på några decennier.  Ideologi kommer i många fall efter tekniken och förändringar av de ekonomiska förutsättningarna. Marx hade generalfel om det mesta, men han gjorde en viktig iakttagelse i att produktivkrafternas utveckling får en ideologiska överbyggnad (men inte bara, idéer har konsekvenser, det är till exempel svårt att tänka sig USA som ekonomisk stormakt utan dess frihetliga konstitution…).

Och handel inom länder är lika mycket handel som mellan länder. De allra flesta företag i ett land agerar på hemmamarknaden eller med de närmsta grannländerna. Det gäller inte minst USA och andra större länder.

Till sist undviker Greider att tala om vilket alternativ han förespråkar.

Självklart hade en konsekvent handelsfientlig politik medfört radikalt lägre handelsvolymer, men vi kan nog knappast föreställa oss hur livet skulle vara helt utan handel. Man kan bara spekulera. Några av de största länderna (med mycket kol och olja) hade uppnått någon form av industrialisering på 1700-talsnivå. Vi andra hade i huvudsak levat på svältgränsen. I Sverige hade vi saknat exempelvis salt och landet skulle varit helt kalhugget. Så var det på 1600-talet. Järnverken stod stilla i åratal i brist på ved. I stort sett allt vilt var hotat — det finns ett skäl till att jakt fortfarande har en air av överklass. Bara kungar och adel hade rätt att jaga. Tjuvjakt bestraffades hårt, ibland med stympning eller avrättning. Man kan med säkerhet säga att även enkla infektioner oftast skulle dödat oss, och att cancer eller en allvarligare olycka varit en säker död. Tandvård hade knappast funnits utöver tandutdragning, och bara överklassen skulle haft råd med lyxen att dricka sig ordentligt full innan ingreppet.

Göran Greiders artikel i ETC är ett exempel på politisk debatt som förs under förutsättningen att ingenting av det som sägs egentligen spelar någon roll eller förväntas ha någon relation till verkligheten.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 16

2018-04-19 BBC rapporterar om Storbritanniens framtida förhandlingar om handelsvillkor med WTO: "Sitting grandly on the banks of Switzerland's Lake Geneva is the headquarters of the World Trade Organization (WTO), a free trade factory. Here the world's ...

Frihandel i media vecka 16

2018-04-19

BBC rapporterar om Storbritanniens framtida förhandlingar om handelsvillkor med WTO:

”Sitting grandly on the banks of Switzerland’s Lake Geneva is the headquarters of the World Trade Organization (WTO), a free trade factory.

Here the world’s nations meet to hammer out trade deals and reduce tariffs – taxes charged on imported goods.

But the system, which has been working in various guises since the 1940s, is under threat from two sides.

The USA has announced tariffs on imports of foreign steel and aluminium on the grounds of national security, and it is refusing to appoint new members to the WTO’s appellate body that settles disputes.

These developments come as the WTO is of increasing importance to the UK. At the moment it is represented by the EU, but after Brexit the UK will negotiate on its own account. This should give the UK the ability to negotiate deals more specifically designed to suit it.

The downside is that the UK will no longer belong to the biggest single trading economy in the world – the EU.

Brexit consequences
The first job of the newly increased UK team at the WTO will be to negotiate a ”schedule”, an extensive list of goods, and the tariffs to be paid on them; ranging from avocados to zips.

The UK assumed it could just inherit the EU’s schedule. The trouble is that this requires the consent of other countries, and some of them have said no.

Take New Zealand, for instance. At the moment it can sell 228,000 tonnes of lamb and mutton to the EU every year, with no tariffs. The UK and the EU decided to split that quota between them, but New Zealand objected.

David Walker, is New Zealand’s ambassador to the WTO: ”Yes, we and a range of other WTO members made clear that a simple quota split like that is not acceptable to us.”

The reason is simple. At the moment New Zealand can sell that lamb anywhere in the EU, so it loses flexibility if it has to sell some in the UK and the rest of the EU.”

2018-04-19 

Business Times om att förhandlingarna att skapa ett frihandelsavtal mellan EU och Singapore är i sitt slutskede:

”IN the first step towards signing and concluding the European Union-Singapore Free Trade Agreement (EUSFTA), the European Commission has presented the outcome of the negotiations to the European Council.

The initialled agreement now needs to be approved by the Council of Ministers and ratified by the European Parliament.

The aim is for the EUSFTA to come into force before the European Commission’s mandate ends in 2019, said the EU delegation to Singapore in a statement on Thursday.

European Union Ambassador to Singapore Barbara Plinkert said that as the first deal between the EU and a South-east Asian economy, the EUSFTA is a stepping stone towards greater engagement between the regions, she added.Over 10,000 EU companies have a presence in Singapore, with Singapore also being the top South-east Asian destination for European investments.

Negotiations for the EUSFTA began in 2009 and concluded in 2014. Besides liberalising tariffs, reducing non-tariff trade barriers and promoting services and investment, the EUSFTA will also give improved access to government procurement opportunities.”

2018-04-18

”Trumps dröm, en mardröm för världsekonomin” är rubriken på Janerik Larssons artikel i SvD.

”Jag är verkligen inte ensam om att sedan Donald Trump på allvar under den republikanska primärvalskampen 2016 dök upp som en potentiell GOP-kandidat varna för att han som president skulle kunna skapa stora problem för världshandeln.

Hans merkantilistiska och protektionistiska agenda är väl känd sedan decennier.

Härom dagen signalerade han i ett möte med republikaner från de amerikanska jordbruksstaterna att han skulle ta upp frågan igen om inte USA borde gå med i det asiatiska TPP-avtal som han lämnat som en av sina första åtgärder som president.

Trump är omgiven av några starka frihandelsmotståndare som inte insett ens TPP-avtalets viktiga geopolitiska fördelar.

Nu har dessa rådgivare återfört Trump till sin gamla agenda och i en tweet passade han också på att än en gång också attackera WTO – en skapelse som amerikanska presidenter sedan 60-talet varit avgörande för att forma i deras strävan efter ett välstånds- och fredsskapande globalt frihandelsarrangemang.

(—)

Trumps dröm om bilaterala handelsavtal kommer att leda till stora problem för världsekonomin.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Handelsavtal med Japan i ljusets hastighet

EU och Japan är på väg att få sitt nya handelsavtal på plats i rekordfart. Priset är att avtalet saknar tvistelösningsmekanism vilket kan ge problem i framtiden. Men just nu är möjligheten att få avtalet underskrivet och implementerat viktigare än allt a...

Handelsavtal med Japan i ljusets hastighet

EU och Japan är på väg att få sitt nya handelsavtal på plats i rekordfart. Priset är att avtalet saknar tvistelösningsmekanism vilket kan ge problem i framtiden. Men just nu är möjligheten att få avtalet underskrivet och implementerat viktigare än allt annat.

Japan och EU gör sitt bästa för att skynda på undertecknandet sitt frihandelsavtalet som kommer att skapa det största frihandelsområdet i världen. Avtalet var klart i december 2017 och förutom dess ekonomiska effekter en viktig markering mot USA:s protektionistiska politik.

Nu vill EU:s ledare sätta den fortsatta processen på ett snabbspår, inte minst för att undvika en utdragen process som kan ge motståndarna utrymme tid att mobilisera. Det finns i EU en protektionistisk proteströrelse som bara väntar på något att protestera emot. Avtalet skall undertecknas i juni eller juli och träda i kraft i mitten av 2019. I frihandelssammanhang har i så fall avtalet hanterats med vad som närmast kan jämföras med ljusets hastighet.

Avtalet innebär stora sänkningar av tullar på bland annat japanska bilar och livsmedel från EU. Tullarna på EU:s export till Japan kommer att minska med cirka tio miljarder kronor.

EU-parlamentet, EU:s regeringar och Japans parlament måste godkänna avtalet. Det betyder alltså att regeringarna i de flesta fall har rätt att fatta beslutet utan att blanda in sina parlament.

Man hoppas slippa det debacle som drabbade CETA-avtalet när Valloniens delstatsparlament röstade nej och höll på att stoppa hela avtalet. Anledningen var att ISDS-klausulen (tvistelösning) i CETA gjorde det till ett mixat avtal, det vill säga ett som berör både nationella och EU-frågor, varför alla parlament i EU, inklusive några regionala, måste godkänna avtalet. För att undvika detta  har man ännu inte fört in något tvistelösningsmekanism i avtalet mellan EU och Japan.

Det är ett smart drag. Tvistelösningsmekanismen har seglat upp som den mest kontroversiella delen av moderna frihandelsavtal. Helt grundlöst förvisso.

ISDS:s klausulen brukar i normalfallet hänvisa tvister till internationell skiljedom, ett decentraliserat rättssystem baserat på en FN-konvention. 160 länder, däribland Sverige, har sedan snart 50 år ingått i systemet och Stockholms Handelskammare driver ett av de största och äldsta skiljedomsinstituten. Genom detta system kan tvister om internationella avtal hanteras utan att något nationellt rättssystem behöver blandas in.

Men sedan EU:s regeringar och kommissionen schabblat bort frågan under TTIP-debatten för tre år sedan finns det nog ingen återvändo. Att helt lämna ISDS-klausulen åt sidan är helt enkelt den enda möjligheten till framgång just nu.

Det hör till saken att EU i samband med CETA har inrättat en alldeles ny domstol för tvistelösning som inte är privat, utan står under EU:s kontroll. Men inte ens detta faktum har blidkat kritikerna, som i allmänhet inte ens låtsas om att det nu finns ett helt nytt system.

Det betyder främst att exportörer och de som gör investeringar kommer att få ett sämre rättsligt skydd. Det finns ganska många sätt för inhemska myndigheter och fackföreningar att göra livet besvärligt för en importör eller en utländsk investerare som försöker etablera ett konkurrerade företag. Att då behöva vända sig till en nationell domstol innebär en viss osäkerhet. Där har den internationella skiljedomen fungerat snabbare och med större förutsägbarhet. Nu kan man kanske lita på Japanska domstolar liksom man kan lita på svenska eller tyska. Men kan ett japanskt företag lita på en domstol i Grekland, Italien, Rumänien? Det behöver inte handla om nationella lojaliteter, utan mer om att förvaltningsdomstolar tenderar att döma till förmån för stat och myndigheter.

Men just nu är i alla fall detta problem ur världen genom att helt enkelt inte hanteras. Alla gör den helt riktiga bedömningen att det är bättre med ett avtal utan ISDS-klausul än inget avtal alls.

Nu återstår att se vad som händer i börja av sommaren.

Många håller tummarna. Kommer avtalet mellan EU och Japan i hamn blir det störst i världen, någonsin, och en viktig fingervisning om vart huvuddelen av världens viktigaste ekonomier är på väg.

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Sojaodling. Drabbas av motåtgärder.

Handelskrigets första offer är statsbudgeten

Handelskriget har knappast hunnit starta så kommer frågan upp om subventioner till lantbrukare som drabbas av de  kinesiska motåtgärderna. Det är helt fel väg att gå. Tullarna bör istället avskaffas så fort det är möjligt.  Alla politiska åtgärder orsa...

Handelskrigets första offer är statsbudgeten

Handelskriget har knappast hunnit starta så kommer frågan upp om subventioner till lantbrukare som drabbas av de  kinesiska motåtgärderna. Det är helt fel väg att gå. Tullarna bör istället avskaffas så fort det är möjligt. 

Alla politiska åtgärder orsakar oväntade och oönskade konsekvenser. Politiker tenderar att möta dessa konsekvenser med nya politiska åtgärder.

En konsekvens av USA:s tullar mot Kina är förstås att Kina inför motåtgärder. Dessa drabbar amerikanska bönder varpå Trump-administrationen börjar fundera över riktade bidrag till bönderna.

Man undrar om detta är Trumps idé om att vinna en handelskrig (vilket enligt honom är enkelt); att tvingas göra jordbrukssektorn ännu mer bidragsberoende?

Dessutom spär jordbrukssubventionerna på det amerikanska budgetunderskottet ytterligare. Varje amerikan är i dag skyldig 600 000 kronor och budgetunderskottet förväntas öka med 1 trillion (1 000 000 000 000) dollar per år de närmaste åren. Det betyder att lockelsen i att skapa nya statliga utgifter är begränsad. Särskilt bland republikanerna som försöker vinna någon form av trovärdighet när det gäller att hålla ordning på ekonomin.

Många republikaner menar också att de skattesänkningar och avregleringar som har genomförts under Trumps mandatperiod varit framgångsrika och dessutom ideologiskt riktiga. Protektionism och ökade utgifter för bidrag och subventioner till industrin kommer varken ge tillväxt eller stärka den republikanska linjen.

De republikanska protesterna mot Trumps protektionism är tydliga, men saknar inflytande.

Det kommer att bli mycket intressant att se hur debatten utvecklas inför valet i november. Blir protektionismen eller frihandelslinjen starkast och kommer det finnas någon skillnad mellan partierna?

Som alla krig är handelskrig attraktivast fram till det ögonblick då de startar.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

USA återvänder till TPP?

USA hamnar allt mer ute i kylan när det gäller handelsfrågor. En öppning att åter gå med i TPP-avtalet kan vara ett första steg för att ta tilllbaka initiativet. President Trump har uppenbarligen insett att USA står vid sidan om när det gäller handelsfrå...

USA återvänder till TPP?

USA hamnar allt mer ute i kylan när det gäller handelsfrågor. En öppning att åter gå med i TPP-avtalet kan vara ett första steg för att ta tilllbaka initiativet.

President Trump har uppenbarligen insett att USA står vid sidan om när det gäller handelsfrågor. Det står inga länder på kö för nöjet att få frihandelsavtal med USA. TPP-avtalet som han skrotade för ett drygt år sedan dog inte heller. De övriga länderna går vidare med avtalet som dessutom innehåller mycket av vad Trump efterfrågar.

New York Times skriver:

WASHINGTON — President Trump, in a sharp reversal, told a gathering of farm-state lawmakers and governors on Thursday morning that the United States was looking into rejoining a multicountry trade agreement known as the Trans-Pacific Partnership, a deal he pulled out of days after assuming the presidency.

Mr. Trump’s reconsideration of an agreement he once denounced as a “rape of our country” caught even his closest advisers by surprise and came as his administration faces stiff pushback from Republican lawmakers, farmers and other businesses concerned that the president’s threat of tariffs and other trade barriers will hurt them economically.

Larry Kudlow, Mr. Trump’s top economic adviser, said in an interview on Thursday with The New York Times that the request to revisit the deal was somewhat spontaneous. “This whole trade thing has exploded,” Mr. Kudlow said. “There’s no deadline. We’ll pull a team together, but we haven’t even done — I mean, it just happened a couple hours ago.””

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 15

Vad händer i handelskriget, Kina säger en sak men gör det motsatta och Brexitförhandlarna bör ta migrationen först och handelsfrågorna sen menar nationalekonomer i veckans pressklipp. 2018-04-11 Handelskriget mellan USA och Kina dominerar fortfarande medier...

Frihandel i media vecka 15

Vad händer i handelskriget, Kina säger en sak men gör det motsatta och Brexitförhandlarna bör ta migrationen först och handelsfrågorna sen menar nationalekonomer i veckans pressklipp.

2018-04-11

Handelskriget mellan USA och Kina dominerar fortfarande medierapporteringen om handelsfrågor. Gunilla von Hall i SvD reder ut de senaste turerna:

”Vad är det som har hänt?

Handelstvisten började den 8 mars i år. Då meddelade USA att man inför strafftullar på importerat stål och importerat aluminium på 25 respektive 10 procent. Skälet är att skydda amerikanska ståltillverkare och amerikanska ståljobb. Beslutet väckte bestörtning bland stora stålexportörer till USA som Kanada, Sydkorea, Mexiko, EU, Brasilien och Kina.

USA gick med på att pausa införandet av strafftullarna för bland annat Kanada, Mexiko, Australien, Sydkorea och EU. Men inte för Kina där USA har ett handelsunderskott på omkring 305 miljarder euro.

Tullarna infördes 23 mars, vilket fick Kina att gå i taket. Landet hotar med strafftullar på amerikanska varor, och har nu anmält USA till WTO för brott mot internationella handelsregler.

(—)

Vad händer nu inom WTO?

Kina har begärt ”konsultationer” med Washington inom WTO:s tvistlösningssystem. USA har tio dagar på sig att svara kineserna. Länderna har sedan 60 dagar på sig att lösa tvisten genom förhandlingar. Kina hoppas sannolikt att USA tillfälligt upphäver stål- och aluminiumtullarna under denna tid.

Hittar de ingen lösning upprättar WTO en tvistlösningspanel. Den ska inom sex-nio månader besluta om de amerikanska tullarna strider mot världshandelsreglerna. Detta beslut kan överklagas, och slutgiltigt beslut kan vara klart efter omkring tre månader.

Det kan alltså ta upptill 14 månader innan WTO har avgjort om de amerikanska tullarna är förenliga med internationella handelsregler. Först i augusti 2019 kan tvisten vara avgjord.

Kan WTO tvinga USA att lyfta tullarna?

Nej, riktigt så fungerar det inte. Om WTO finner att de amerikanska tullarna strider mot handelsreglerna bör USA dra tillbaka dem. Men USA kan vägra. Då har Kina rätt att slå tillbaka med strafftullar på amerikanska varor som en sorts ”kompensation”.

Då är handelskriget ett faktum. Peking har redan släppt en lista med 128 amerikanska varor som exporteras till Kina, som kommer att drabbas av kinesiska strafftullar.”

 

New York Times rapporterar från Boao-forum, en konferens för främst asiatiska länder som Kina håller varje år. Det framgår hur skickliga kineserna är att på att kombinera en retorik om öppenhet och frihandel med protektionistiska åtgärder som gynnar dem: 

”“I congratulate you, Xi Jinping, for this new life that you have identified, for the openness that you have celebrated and advocated,” Christine Lagarde, the managing director of the International Monetary Fund, said in a speech, “for the innovation and inclusiveness that you have encouraged.”

Yet even as Ms. Lagarde and Mr. Xi talked about that openness, forum attendees were unable to use Google, log on to Facebook or post to Twitter about the event unless they found a way to bypass China’s army of internet censors. In fact, aspects of the forum stand in stark contrast with the many ways China remains closed and intransigent.

Not only does the country restrict access to the internet, it has ramped up surveillance efforts in recent years. And while Chinese companies increasingly look overseas for new markets, foreign businesses routinely complain that they are unable to freely sell to customers in China.

To some of the more cynical China watchers, there is a sense that the pledges Mr. Xi offered to the forum, and the world, may amount to less than they appear.

While Mr. Xi’s vow at the forum to ease tariffs and open China’s markets cheered investors, it mostly repeated Beijing’s earlier promises. His plan to lower charges on imported cars, an oft-cited complaint of Mr. Trump’s, came with a new deadline — before the end of the year — but left out crucial details, like by how much they would fall. He promised to improve intellectual property safeguards, another longtime American frustration, as well.

The timing of reducing trade restrictions may not matter. China’s tariffs in the automotive sector, for example, have already been successful in getting foreign companies to shift a large part of their supply chains to China, where they make most of the cars they sell in the country. In this respect, Mr. Xi’s gesture is seen as too little too late. For many years, Chinese officials have said that they would reduce protectionist policies in the automotive industry when they are ready to move into Western markets in order to prevent the possibility of reciprocal tariffs.”

2018-04-09

Rikard Forslid och Sten Nyberg, båda professorer i nationalekonomi vid Stockholms universitet skriver i SvD om Brexitförhandlingarna. Det bästa är om migrationsfrågorna tas först, och handelsfrågorna sedan:  

”En viktig slutsats i denna studie är att det är viktigt att först förhandla frågor där parterna har direkt motsatta intressen som migrationsfrågorna och att sedan förhandla handelsfrågorna där Storbritannien och EU egentligen har sammanfallande intressen. Skälet till detta är att handelsfrågorna annars riskerar att dras in i förhandlingsspelet om migrationen, och vår analys visar att detta faktiskt skulle leda till sämre utfall för både EU och Storbritannien. Hur illa utfallet kan bli påverkas av hur EU ser på odelbarheten av den inre marknadens frihet för varor och individer att röra sig över gränserna. Ju mer EU betraktar dessa friheter som odelbara, ju viktigare blir det att först göra upp om migrationsfrågorna.

Hittills tycks EU ha haft den mest rationella synen på förhandlingarna. Medan Storbritannien gärna har velat tala om det framtida handelsförhållandet har EU krävt att man först ska komma till avslut när det gäller en del stötestenar där parterna har helt motstridiga intressen, och EU har här fått igenom sin vilja.

Från svensk horisont kan vi nu bara hålla tummarna för att rationaliteten får råda i förhandlingarna så att handeln mellan EU och Storbritannien förblir så fri som möjligt. Att först klara av migrationsfrågorna skulle hjälpa.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
NAFTA. Tar sin tid.

Inget NAFTA i närtid — men skäl för optimism

Trump har mildrat sitt tonfall när det gäller NAFTA. Planen kan vara att nöja sig med handelskriget mot Kina. Han har visat sina väljare att han menar allvar. Det förefaller inte bli något nytt NAFTA-avtal mellan Mexiko, USA och Kanada till Summit of the...

Inget NAFTA i närtid — men skäl för optimism

Trump har mildrat sitt tonfall när det gäller NAFTA. Planen kan vara att nöja sig med handelskriget mot Kina. Han har visat sina väljare att han menar allvar.

Det förefaller inte bli något nytt NAFTA-avtal mellan Mexiko, USA och Kanada till Summit of the Americas i Lima den 13 till 14 april.

USA:s handelsrepresentant Robert Lighthizer, Mexikos ekonomiminister Ildefonso Guajardo och Kanadas ekonominminister Chrystia Freeland kommer att mötas igen i slutet av denna vecka, för att försöka komma fram till en principöverenskommelse att presentera. Men den klar skulle detaljerna kunna arbetas ut av tjänstemän. Men enligt källor i Lighthizers närhet kommer det inte att lyckas. Tvistefrågorna är främst hur stor andel av komponenterna i en bil tillverkad i Mexiko som måste komma från USA. Från början var USA:s bud 50 procent, men nu lutar det mot att en viss andel måste komma från områden med höga löner. I praktiken betyder det USA eller Kanada.

President Donald Trump har sagt att det är viktigare att avtalet blir bra än att det blir färdigt fort, vilket är en rimlig ståndpunkt. Tonfallet från presidenten är något mildare nu än för ett par månader sedan. Trump är förmodligen inte intresserad av att öppna ytterligare en front i sitt handelskrig. Med EU råder för tillfället vapenvila. Utgår man från att Trump är rationell har han redan visat att han menar allvar med sin hållning när det gäller handel. Att ställa till allt för mycket röra är inte i hans intresse — det blir bara svårkommunicerat. Kanske är planen att försöka avsluta handelskriget mot Kina och deklarera seger lagom till valrörelsen inför valet i november. Konsekvenserna av de åtgärder som genomförs nu kommer inte vara synliga och materien är ändå så komplex att huvuddelen av marginalväljarna inte ser igenom en eventuell lögn. För övrigt är det förstås oklart vad det innebär att ”vinna” ett handelskrig.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Visa flera poster