Frihandel i media vecka 34

2016-08-25 Vänsterpartiets Jens Holm är inte vidare förtjust i frihandel i Dagens Industri där han debatterar med statsrådet Ann Linde: "Det Ann Linde undviker att berätta är att både TTIP och CETA inte bara är enkla handelsavtal, de är också investering...

Frihandel i media vecka 34

2016-08-25

Vänsterpartiets Jens Holm är inte vidare förtjust i frihandel i Dagens Industri där han debatterar med statsrådet Ann Linde:

”Det Ann Linde undviker att berätta är att både TTIP och CETA inte bara är enkla handelsavtal, de är också investeringsavtal, som ska kopplas till särskilda investeringsskyddsdomstolar.

Domstolarna kommer endast att vara öppna för bolag att stämma stater om framtida vinster hotas, inte det omvända. Vad är det för fel på våra svenska, europeiska eller kanadensiska rättsväsenden? Det borde Ann Linde svara på.

(—)

Dessutom har förhandlingarna om TTIP och CETA förts i total lönndom. Vi riksdagsledamöter uppmanas åka ned till Bryssel för att ta del av det hemligstämplade materialet. Det är en demokratisk skandal i både form och innehåll. Att högern är såld på handelsdogmen kan vi förstå, men när socialdemokratiska ministrar också är det är det illa.

Gärna mer handel, men inte till priset av lägre ambitioner och en urholkad demokrati.

Ett allomfattande handels- och investeringsavtal som överordnar handelsintressena framför progressiva initiativ är inte vad Sverige, Europa eller Nordamerika behöver.”

 

2016-08-24

Men det finns andra uppfattningar. Vi skulle vara fattigare utan frihandel skriver Håkan Holmberg, politisk chefredaktör på UNT

”Lindholmens varv är borta och ger inga arbetstillfällen. Men processens andra sida är att nya jobb uppstår, i nya branscher och nya typer av företag. I båda fallen handlar det om effekten av öppenhet, globalisering och teknikutveckling. Omvänt blir effekten av tullmurar, stängda gränser och stopp för intellektuellt utbyte med omvärlden att ekonomin stagnerar, att framväxt av nya jobb och företag uteblir och att också de gamla till sist blir omöjliga att hålla vid liv.

Det finns politiska krafter som önskar just detta, i en föreställning om att inflytande utifrån är ännu skadligare än att ekonomi och välstånd förfaller. Men de som inte tycker så måste aktivt försvara frihandel och öppenhet. Ann Linde är därvidlag ett föredöme, både i Sverige och internationellt.

Donald Trump vill bygga både tullmurar och fysiska murar runt USA. Hillary Clinton är anhängare av frihandel och öppenhet, men låter i valkampanjen som om hon tyckte tvärtom.

Stämningarna, både i USA och i en rad andra länder, är just nu sådana att handel och öppenhet, invandring och ny teknik uppfattas som ett hot mot invanda livsmönster. En knapp majoritet i Storbritannien röstade för utträde ur EU, i Nederländerna avvisade väljarna EU:s handelsavtal med Ukraina.

Stämningarna går att förstå. Men svaret är inte att stänga gränserna eller lämna internationella organisationer som EU. Den trygghet man kan tro sig vinna på att stänga ute omvärlden förvandlas i nästa steg till otrygghet när den ekonomiska basen för välstånd och välfärd undermineras. Svaret är i stället att ha en väl fungerande arbetsmarknadspolitik, trygghetsförsäkringar och kvalificerad utbildning som gör det lättare att ta steget från något gammalt till något nytt.”

 

 

Också Expressens ledarsida har varit positiv till frihandel och menar att Hillary Clinton bör lyssna på Löfven när det gäller TTIP:

”Visst är det viktigt att avtalen innehåller starka skyddsmekanismer vad gäller miljöpåverkan och konsumentsäkerhet. Men många frihandelskritiker i väst verkar tro att alternativet till de föreslagna avtalen är status quo. Det är naivt. För om demokratier som EU-länderna och USA inte vill utforma regler för hur den globala handeln ska gå till kommer andra att göra det. Kina väntar redan i kulisserna och är berett att lansera ett eget alternativ till asiatiskt avtal om USA inte levererar.

Därför är frihandelsavtalen inte bara en ekonomisk fråga – det är i allra högsta grad politik. TTIP-avtalet skulle stärka kopplingen mellan Washington och Bryssel i en orolig tid när gränser i Europa åter flyttas med våld. Och ett avtal mellan tolv asiatiska länder och USA skulle vara ett allvarligt slag mot Kinas ambitioner att dominera sitt närområde.

Det är knappast förvånande att såväl Rysslands Vladimir Putin som Kinas Xi Jinping gläds åt att det kärvar i förhandlingarna.

Förre fackbasen Stefan Löfven har gjort näringslivet besviket på en lång rad punkter sedan han tillträdde som statsminister. Men han har inte fallit för de protektionistiska vindar som blåser över västvärlden, trots att krafter inom såväl Miljöpartiet som hans eget parti har verkat för det. Tvärtom är regeringen befriande tydlig på den punkten.

Frihandel ökar inte klyftorna, slog EU- och handelsminister Ann Linde på måndagen fast i Dagens Industri, och argumenterade pedagogiskt för hur Sverige har kunnat bli ett rikare land samtidigt som hundratusentals jobb har gått förlorade i tillverkningsbranscher som stål, textil och varv.

Om bara fler politiker på världsarenan vore lika kloka.”

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
EU och handel får en egen minister. Bra prioritering.

Interpellationsdebatt om CETA i Riksdagen

Länk till webbsändning och interpellationstext från dagens interpellationsdebatt om handelsavtalet CETA mellan vänsterpartiets Jens Holm och statsrådet Ann Linde (s). Kommerskollegiums rapport som Ann Linde hänvisar till. Kommerskollegium är statens ...

Interpellationsdebatt om CETA i Riksdagen

Länk till webbsändning och interpellationstext från dagens interpellationsdebatt om handelsavtalet CETA mellan vänsterpartiets Jens Holm och statsrådet Ann Linde (s).

Kommerskollegiums rapport som Ann Linde hänvisar till. Kommerskollegium är statens expertmyndighet i handelsfrågor.

Ann Linde klarade debatten mycket bra.

Jens Holms argumentation om skiljedom förtjänar ett par kommentarer.

För det första ökar inte stämningarna mot stater om man tar hänsyn till det växande antalet handelsavtal med tvistelösningsmekanism (ISDS), det växande antalet företag som exporterar och de totala volymerna av handel och investeringar. För 50 år sedan motsvarade världshandeln 10 procent av världens BNP, dag handlar det om 30 procent.

För det andra är inte Jens Holms påstående att företag kan stämma stater, men inte stater företag, korrekt. Stater stämmer ofta företag för miljöbrott, skattebrott, bokföringsbrott mm. Men staten stämmer alltid i nationella domstolar eftersom det alltid rör sig om nationell lagstiftning. Behovet av internationell skiljedom beror på att handelsavtal inte är nationell lagstiftning utan avtal mellan stater och framför allt därför att företag aldrig kan diskriminera stater eller expropriera (om privatpersoner eller juridiska personer exproprierar kallas det för ”stöld”). Något behov för stater att stämma företag i internationell skiljedom uppstår helt enkelt aldrig.

Holms resonemang visar att han inte förstår vad han talar om.

Lindes slutkläm om försiktighetsprincipen understryker det. Den är lag och behöver inte skrivas in i ett handelsavtal, lika lite som handelsavtalet stipulerar att utländska företag skall betala skatter eller ansluta sig till det kommunala avloppsnätet.

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George

Veckans handelspartner: USA

TTIP-debatten ger ibland intrycket att EU och USA inte handlar med varandra eller gör några investeringar. Kritikerna oroar sig för alla farliga produkter som riskerar att översvämma EU om TTIP-avtalet blir verklighet. Men så är det förstås inte. Volymern...

Veckans handelspartner: USA

TTIP-debatten ger ibland intrycket att EU och USA inte handlar med varandra eller gör några investeringar. Kritikerna oroar sig för alla farliga produkter som riskerar att översvämma EU om TTIP-avtalet blir verklighet.

Men så är det förstås inte. Volymerna av handel och investeringar mellan EU och USA är gigantiska. TTIP-avtalet kommer att göra handeln enklare och därmed bidra till lägre priser och högre tillväxt, men det handlas för glatta livet mellan kontinenterna. Handelsutbytet mellan USA och EU är det största i världen. USA investerar tre gånger mer i EU än i hela Asien. EU:s investeringar i USA är åtta gånger större än de totala investeringarna i länder som Indien och Kina.

Dessa siffror ger ett perspektiv åt antagandena om i bästa fall på sikt 0,5 procents högre BNP-tillväxt i EU som ett resultat av TTIP-avtalet. Även om antagandet skulle vara grovt optimistiskt och i verkligheten skulle visa sig landa på kanske 0,1 procent, så blir det en avsevärd skillnad över ett eller ett par decennier och i reda pengar.

EU och USA lever inte i ett avtalslöst tillstånd. Båda är medlemmar i World Trade Organization och omfattas av de avtalen, men de är tyvärr inte så långtgående som de borde.

De stora investeringarna från båda håll är en viktig faktor när det gäller handelsvolymerna. Man beräknar att 30 procent av varuflödena över Atlanten sker inom enskilda företag.

De stora volymerna förklaras även av kulturell samhörighet, USA befolkades en gång i tiden av i huvudsak européer och det är lätt för amerikaner att göra affärer i EU och tvärt om. Man kan säga att kulturskillnaderna mellan USA och olika länder i EU ofta är mycket tydliga (det är ingen tillfällighet att det finns komedier som bygger på kulturskillnaderna), men de är oftast inte obegripliga.

Nästan alla länder och regioner utanför EU och USA har antingen EU eller USA som största handelspartner. Tillsammans står EU och USA för hälften av världens BNP och en tredjedel av all handel.

Det är ett viktigt argument för TTIP. Två ekonomiska stormakter kan tillsammans bestämma villkoren för resten av världen på stora delar av det ekonomiska området. Det kanske låter ”nykolonialt”, men USA och EU är världens två mest stabila politiska enheter och världsledande när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter, miljö, hälsa, produktsäkerhet och fackliga rättigheter. Man kan klaga på detaljer och inte minst här i Sverige är vi misstänksamma mot amerikansk arbetsmarknadslagstiftning som inte ger facket samma makt som i många EU-länder — men jämfört med resten av världen ligger EU/USA i topp när det gäller välorganiserade och civiliserade samhällen.

Villkoren för handel mellan EU och USA är redan i dag goda. Den genomsnittliga tullsatsen är 3 procent. Men då skall man vara medveten om att ett snitt bara är ett snitt. Många tullar är högre än 3 procent. Dessutom är 3 procent ganska mycket. Den som importerar varor till USA måste betala tullen innan en enda produkt är såld, det företag som hålla stora lager med reservdelar för att kunna ge kunder i USA snabb service måste betala tull för komponenter som ibland ligger på hyllan i månader i väntan på att kunden behöver en reservdel och därmed betalar för den.

Men de största hindren för handel är olika lagstiftning kring standarder, testmetoder, certifieringar, vad som är tillåtet när det gäller produktion och tillsatser och liknande som gör att produkter måste finnas i två snarlika versioner, testas och godkännas (brännas eller krocktestas exempelvis) två gånger. Det är främst sådant som TTIP är tänkt att undanröja. För att undvika missförstånd är det värt att påpeka att TTIP-avtalet inte tar över lagstiftning. Sådant som är förbjudet i EU (eller USA) kommer fortsätta vara förbjudet.

Mot bakgrund av den enorma ekonomiska dominansen för EU och USA och den intensiva handeln är det orimligt att det inte finns ett frihandelsavtal. Konsekvenserna av ett handelskrig mellan EU och USA — inte otänkbart med dagens politiska stämningar i USA och trots WTO — vore katastrofala.

Läs mer om handeln mellan USA och EU.

WTO-fakta om USA

 

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Det finns mycket teknik som kan ersättas av ny och miljövänligare teknik. Det gäller att det inte stoppas av handelshinder.

Avskaffade handelshinder nyckel till att nå klimatmål

Frihandel ger inte bara snabbare ekonomisk utveckling. Den bidrar också till att samhällsproblem får en lösning genom att underlätta spridandet av både idéer och produkter.  Parisöverenskommelsen antas kunna ratificeras och träda ikraft under 2016. En ...

Avskaffade handelshinder nyckel till att nå klimatmål

Frihandel ger inte bara snabbare ekonomisk utveckling. Den bidrar också till att samhällsproblem får en lösning genom att underlätta spridandet av både idéer och produkter. 

Parisöverenskommelsen antas kunna ratificeras och träda ikraft under 2016.

En viktig förutsättning för framgång är att icke-tariffära handelshinder (handelshinder som inte består av tullar) på miljöteknik avskaffas.

Det menar nättidningen Edie.net.

The World Energy Council’s 2016 Energy Perspective report analyserar hur avskaffade handelshinder kan bidra till en snabbare utveckling.

“Reducing and eliminating trade barriers is key to catalysing the low-carbon economy and enabling countries to develop sustainable energy systems. It will have positive impacts on the energy trilemma – for example through reduced energy and technology costs, enhanced energy security, and transition to a low-carbon energy system.”

Idag står regler som har med standarder och tillstånd att göra för 80-90 procent av världens handelshinder. Det gäller inte minst utvecklingsländer. Exempelvis Indien, Afrika och Latinamerika har stora behov av modern teknik på miljöområdet, teknik som idag blir onödigt dyr genom att handel fördröjs och försvåras av regler och inte minst tullprocedurer.

Förhandlingar pågår inom EU för att underlätta handeln med miljöteknik och det vore en stor vinst om de kunde gå fortare.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Handel har alltid slagit ut jobb. Men den har också skapat nya företag och arbeten. Det är de flesta av oss tacksamma över.

Kreativ förstörelse låter dramatiskt — men är en naturlig process

Den nya handels- och EU-ministern Ann Linde är verkligen ett ljus i mörkret. I dagens DI förklarar hon varför internationell frihandel är bra och varför Sverige behöver både TTIP och CETA. "Många upplever att förändringar inte är förbättring. Tvärtom upple...

Kreativ förstörelse låter dramatiskt — men är en naturlig process

Den nya handels- och EU-ministern Ann Linde är verkligen ett ljus i mörkret.

I dagens DI förklarar hon varför internationell frihandel är bra och varför Sverige behöver både TTIP och CETA.

”Många upplever att förändringar inte är förbättring. Tvärtom upplever väldigt många att förändring är försämring. Människor upplever sina arbeten bli utslagna av den globala konkurrensen och teknikutvecklingen – och därmed sin livssituation hotad.

Det gäller att förstå att den här frustrationen finns. Att den är stark. Och att den tyvärr på många ställen är välgrundad. Både i EU och i USA har det funnits en utveckling mot ökande klyftor, där löntagare och särskilt de i mindre kvalificerade yrken får en allt mindre del av den växande kakan.

Den här frustrationen tar sig uttryck på olika sätt. Man kan inte rösta om globalisering och teknikutveckling, men det går att rösta mot EU, migration och handelspolitik. I Storbritannien ledde det till brexit. I Nederländerna röstade de ned handelsavtalet mellan EU och Ukraina. I USA är det migrationen och handelspolitiken som är i fokus.

Men lösningen är inte att stänga dörren för omvärlden och sluta utvecklas. Lösningen är att vara en del av utvecklingen och erbjuda ett starkt skyddsnät och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det vet den svenska regeringen. Och vi är bra på det.

Under 1970-talets varvskris, textilkris och stålkris försvann hundratusentals arbeten. Under 1990-talskrisen var det många som blev av med sitt jobb. Under den senaste finanskrisen var det också många som fick sluta när orderböckerna inte var lika tjocka som tidigare.

Denna strukturella omvandling har lett till att Sverige är en av världens ledande innovations- och industrinationer. Gamla jobb har försvunnit och nya vuxit fram. Det omoderna och ineffektiva har ersatts av det moderna och effektiva. Många har fått chansen att vidareutbilda sig och har dragit stor nytta av utvecklingen.”

Det finns två saker som är viktiga att inse.

Den första är att stora marknader och konkurrens leder till att det blir både fler jobb och mer välstånd.

Och det andra är att ett samhälle och en ekonomi som utvecklas innebär förändring eller det som ekonomen Schumpeter talade om som kreativ förstörelse.

Termen är kanske en aning drastisk, men i grunden innebär att det bara att utveckling förutsätter att resurser får nya användningsområden. Om en ny bilmodell skall kunna tillverkas måste den gamla modellen tas ur produktion som att arbetskraft och maskiner kan användas till att tillverka den nya modellen. På marknaden sker motsvarande process genom att företag som tillverkar produkter som håller på att konkurreras ut får att lägre omsättning och lönsamhet och anställer allt färre personer. Till sist läggs företaget eller i vilket fall produktionsenheten ner och de sista anställda går till nya jobb eller i värsta fall till arbetslöshet.

Att skylla den processen på utrikeshandel är fel. Ett företag kan lika gärna bli utkonkurrerat av ett företag i nästa kvarter, stad eller landsända. Den enda garantin mot kreativ förstörelse är att förbjuda kreativitet.

Med andra ord finns det inget sätt att stoppa förändringar utan att också stoppa all utveckling. Lösningen är istället sociala skyddsnät och att på olika sätt göra arbetsmarknaden så rörlig och dynamisk som möjligt.

Hur balansen mellan olika åtgärder skall vara är en arbetsmarknadspolitisk fråga och inte en fråga för handelspolitiken. Som så ofta gäller det att analysera problemet rätt för att sätta in rätt åtgärder.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 33

2016-08-18 Christian Dahlgren kritiserar Fair Trade på ledarplats i Corren och efterlyser istället riktig frihandel: "Linköping är som bekant platsen där idéer blir till verklighet. Men ärligt talat. Var just denna Fairtrade City-idé så smart att förv...

Frihandel i media vecka 33

2016-08-18

Christian Dahlgren kritiserar Fair Trade på ledarplats i Corren och efterlyser istället riktig frihandel:

”Linköping är som bekant platsen där idéer blir till verklighet. Men ärligt talat. Var just denna Fairtrade City-idé så smart att förverkliga, egentligen? Visst, det tycker säkert LO och Svenska kyrkan, som står bakom det ”oberoende” Fairtrade i Sverige och dikterar vilka krav som gäller för att kvala in under dess banér.

Och visst, i mångas ögon förefaller det progressivt, kreddigt och världsförbättrande ansvarstagande att stoltsera som medlem i Fairtradeklubben.

Vi vill göra gott, vi vill hjälpa hårt arbetade människor i fattigare länder att få en drägligare tillvaro, det är absolut inget fel med att engagera sig för schyssta villkor inom den internationella handeln.

Men stå då upp för riktig marknadsekonomi, en fri handel över gränserna utan diskriminerande tullar och snedvridande subventioner.

Fairtrades alternativa handelssystem däremot är mindre lyckat, vilket visats av forskningsstudier från bland andra University of London 2014, från Berkeleyuniversitetet 2012, från Lunds Universitet, SLU och AgriFood Economics Centre 2009.

Produktionen är dyr och ineffektiv. Småskaligheten och de reglerade minimipriserna konserverar redan utsatta ekonomiska och sociala förhållanden.

Mekanismen för utbud och efterfrågan rubbas, följden är kostsam överproduktion av exempelvis kaffe. Mycket tvingas Fairtrades kontrakterade bönder dumpa på den vanliga marknaden, vilket gör det kärvare för reguljära kaffeodlare att klara plus och minus.

Kan vi inte fundera lite på hur vettigt det är att officiellt stödja sådan ”rättvisa” från Linköpings sida?”

 

2016-08-15

Tysklands ekonomi går bra och kinesiska investerare lockas att köpa tyska företag. Angela Merkel, annars en vän av öppenhet, oroar sig enligt Henrik Mitelman i DI:

”De industriella framgångarna har lett till ett betydande kinesiskt förvärvsintresse av tyska företag. Mest uppmärksamhet har kinesiska Mideas uppköp av tyska Kuka fått, och det är inte särskilt märkligt. Kuka är en nationalklenod som har omhuldats av många eftersom det tillverkar robotar och därför gifter ihop gammal tysk industri med den digitala framtiden.

På företagets hemsida kan man se när roboten häller upp en weissbier, vilket osökt för tankarna till att tyskarna under flera hundra år har producerat förstklassig öl och nu har kloka ingenjörer som till och med lyckats få fram en robot som kan servera den. Men nu har bolagets aktier köpts upp av kineserna, vilket upprör bland andra förbundskansler Angela Merkel. Hon är som bekant en vän av frihandel och marknadsekonomi, men under senare månader har hon i samtal med företagsledare också sagt att de är naiva om de inte ser vad som håller på att ske.”

 

Andrew Hammond skriver om TPP-avtalet– viktigt men kontroversiellt — i The Independent:

”TPP is strategically important for the US administration, and not just because the 12 countries – Australia, Brunei, Canada, Chile, Japan, Malaysia, Mexico, New Zealand, Peru, Singapore, Vietnam and the US – encompass around 40 per cent of world GDP. It also has important trade rules-setting functions: Obama has asserted that the TTP treaty would enable Washington, rather than Beijing, to create the foundation stone for “21st century trade rules”, including trading standards, investment, data flows and intellectual property.

As Obama has noted, “when more than 95 per cent of our potential customers live outside our borders, we can’t let countries like China write the rules of the global economy. We should write those rules, opening new markets to American products while setting high standards for protecting workers and preserving our environment”.

The precise economic impact of the proposed deal is hard to forecast with precision. However, the Peterson Institute for International Economics has indicated that it will provide an approximately $300bn (£230bn) boost to the TPP countries (which might expand, over time, to include other countries such as China) by 2025.

(—)

The White House recognises that passage of TPP will serve the goal of reassuring Asia-Pacific allies about the US’s enduring security and political commitments to them. And, in turn, the new free trade agreement will send a clear message to others – especially China – about US intent to continue to place greater strategic emphasis on the region, despite its involvement in other regions of the world including the Middle East.

Uncertainty over the fate of the TPP treaty is growing. A breakthrough remains possible that will help Obama define his White House legacy and also shape the contours of the 21st century world economy. But the prospects are increasing of the deal failing to secure congressional ratification, which will damage US prestige and leadership in Asia-Pacific and will have wider ramifications for trade and foreign policy for the next presidency.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
-- Vad tror du om att ha bra arbetsmarknadsstatistik, George? Min tanke är att framtida valrörelser blir bättre om kandidaterna har tillgång till fakta.

Hur många jobb kostar frihandeln USA?

Rapporter om att handeln med omvärlden, framför allt Kina och Mexiko, gör att jobb försvinner återkommer i amerikanska media. Här exempelvis redovisas att 2 000 000 jobb har försvunnit i USA mellan 1999 och 2011. Det är 14 000 jobb i månaden. Inte så ...

Hur många jobb kostar frihandeln USA?

Rapporter om att handeln med omvärlden, framför allt Kina och Mexiko, gör att jobb försvinner återkommer i amerikanska media.

Här exempelvis redovisas att 2 000 000 jobb har försvunnit i USA mellan 1999 och 2011.

Det är 14 000 jobb i månaden. Inte så många för hela USA. Men framför allt inte mot bakgrunden av att det tillkommer (netto) cirka 200 000 jobb i månaden. Med andra ord är jobbförlusten inom felmarginalen när man mäter tillskotten av jobb. Även om den högre siffran i artikeln, kring 3,5 miljoner jobb försvunna, är korrekt ligger det inom felmarginalen.

Kanske inte så mycket att klaga över?

Ett annat tema för kritiken är att lönerna pressas ner av handeln. Enligt artikeln cirka 1800 dollar.

Medianinkomsten i USA är ungefär 50 000 dollar per hushåll. Drygt 3,5 procent lägre lön på grund av handeln med anda ord. Men då kan man fråga sig, hur mycket dyrare skulle amerikanska produkter vara utan handel med Kina, Mexiko och övriga låglöneländer? Skulle exempelvis Apple vara ett lika stort företag utan sina leverantörer i Kina? De gör ju inte bara produkter för USA-marknaden utan till hela världen.

Som så ofta domineras politiken av småfrågor. Några procent lägre inkomster, knappt mätbart mindre ökning av jobbtillväxten. Och detta utan att ens fundera över hur den amerikanska ekonomin skulle fungera utan billigare produkter och konkurrenskraftiga underleverantörer.

Eller hur de stora amerikanska exportföretagen skulle klara sig utan sina kunder i de ekonomier som växer i rekordfart på grund av amerikanska investeringar och export till USA.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Marknad i Rwanda påminner oss om att textilier var industrialismens första stora exportprodukt. Och de vackra tygerna bygger på moderna spinnmaskiner, vävstolar, färger. Allt en del av de globala industrikapitalismen, men som här får sitt värde av den lokala kulturen och hantverket.

Handel ger ökat välstånd

Varför handlar vi överhuvud taget? Frågan måste ställas och besvaras ibland, eftersom debatten om internationell frihandel tenderar att bli ganska teknisk från dem som är för frihandel, medan motståndarnas argument ofta bygger på att frihandel bara är t...

Handel ger ökat välstånd

Varför handlar vi överhuvud taget? Frågan måste ställas och besvaras ibland, eftersom debatten om internationell frihandel tenderar att bli ganska teknisk från dem som är för frihandel, medan motståndarnas argument ofta bygger på att frihandel bara är till för att gynna storföretagen genom att skapa större marknader.

Det senare är förstås delvis sant. Företag gynnas av att ha tillgång till stora marknader. Men det viktiga är att inse att det inte bara är företagen som gynnas, utan att även konsumenterna vinner på att företag har en stor marknad. Den som köper en telefon, dator eller bil från någon av de stora tillverkarna får en bättre och billigare produkt eftersom samma produkt säljs över hela världen. Miljoner konsumenter delar på kostnaderna för forskning, utveckling, marknadsföring, produktionskapacitet. Maskinerna kan gå dygnet runt.

Massproduktion är en välsignelse.  Det är tack vare den man idag kan köpa en dator för en kostnad som motsvarar några timmars städning. Städning är en manuell tjänst som inte kan massproduceras. Datorn kan göras av maskiner i miljoner exemplar om det finns avsättning. Och avsättningen kräver globala marknader. Tänk om någon för 50 år sedan hade sagt att en dag kommer det kännas lite lyxigt att få städat hemma och skjortorna strukna, medan en egen personlig telefon uppfattas som en vardagsprodukt som även barn har tillgång till? Ingen skulle ha trott på den personen — och det alldeles bortsett från att det dessutom hade varit omöjligt att förklara vad telefonen skulle få för funktioner utom att vara telefon.

Men åter till de enkla principerna. Handel ökar välståndet genom tre mekanismer: bättre fördelning, arbetsdelning och specialisering/massproduktion.

Bättre fördelning av materiella resurser är det enklaste. Om A har mer potatis än han behöver och B mer kött än han behöver kan de öka sitt välstånd genom att byta en del av potatisen mot en del av köttet. A och B får det bättre trots att det inte har uppstått några nya resurser.

Arbetsdelningen är något knepigare ett förstå. Den bygger på något som kallas komparativa fördelar. Det är ett matematiskt förhållande som gäller även om man inte känner till eller förstår hur det fungerar. Om någon hade hittat på arbetsdelningen hade det varit en av de viktigaste uppfinningarna i mänsklighetens historia, helt i klass med hjulet.

Det magiska med arbetsdelningen är att den gör att alla människor (eller företag, eller länder) kan fylla en funktion och dra nytta av samarbetet i en marknadsekonomi även om de inte är särskilt konkurrenskraftiga på något område. Kritik eller misstro mot marknadsekonomi bygger ibland på föreställningen att den förutsätter konkurrens och därmed på utslagning av alla som inte är riktiga A-människor och toppkrafter.

Lyckligtvis är det inte så, konkurrens i en marknadsekonomi är inte samma sak som inom idrotten. Det är bara att titta på Sverige. 9 miljoner invånare varav 20 procent har det hyggligt, minst hälften har det riktigt bra och 10-20 procent har så mycket pengar att de inte hinner göra av med allt på ett meningsfullt sätt. Ingen av dessa människor är bäst på alla områden, de flesta är inte ens bäst på något område. Ändå tjänar de hyggligt med stålar inom ramen för den globala kapitalismen.

Det går till ungefär så här.

Karin är advokat. En riktigt bra advokat. Hon hann även läsa en ekonomexamen samtidigt som sin jur kand, tränar triathlon med damlandslaget, är med i Mensa, är mentor för unga kvinnliga jurister och meditationslärare. Allt hon gör blir hon bäst på. Full koll på allt hela tiden.

På sin advokatbyrå har hon en städfirma anlitad. Men varför det? Karin städar dubbelt så snabbt och betydligt noggrannare än den anlitade städaren.

Varför inte sparka städfirman?

Helt enkelt för att Karin fakturerar 5 000 kronor per timme som jurist medan städfirman kostar 1000 kronor per timme. Så trots att Karin städar dubbelt så snabbt som städfirman så skulle hon byta en intäkt på 5000 kronor mot en besparing på 2000 kronor och således förlora 3000 kronor. Städaren har ett jobb trots att han inte städar så bra. Detsamma gäller Karins redovisningsbyrå, IT-konsult och firman som vattnar blommorna på kontoret. Karin är bäst på allt, men det betyder inte att hon skall göra allt.

Detsamma gäller mellan länder.

Landet X (duktiga Karin, typ) kan tillverka 10 bilar på en timme eller 2 husvagnar på en timme. Alternativkostnaden för att tillverka en bil är 0,2 husvagnar och alternativkostnaden för att tillverka en husvagn är 5 bilar.

Landet Y (den stackars städaren, typ) kan tillverka 4 bilar per timme eller 1 husvagn per timme, alternativkostnaden för att tillverka en bil är 0,25 husvagnar och alternativkostnaden för att tillverka en husvagn är 4 bilar.

Lägg märke till att landet Y är sämre på att tillverka både bilar och husvagnar. Enligt vänsterns kritik mot handel och marknadsekonomi skulle det landet bli utslaget eller utnyttjas på grund av sitt underläge. Intuitionen säger ju att den som är i ett absolut underläge inte har någon förhandlingsposition utan utlämnad till motpartens godtycke. Men som vi skall se stämmer inte detta.

X har en komparativ fördel av att tillverka bilar (0,2 husvagnar) och Y har en komparativ fördel av att tillverka husvagnar (4 bilar).

Alltså skall landet X specialisera sig på bilar och Y på husvagnar och sen handlar de med varandra. Båda länderna blir rikare.

Men kommer inte Y att utnyttjas av X? Landet Y är ju i absolut underläge och har således ingen förhandlingsposition. Eller? Nej, det stämmer inte. Förutsättningen för att X skall kunna specialisera sig och flytta över alla produktionsresurser till bilproduktion (och därmed bli rikare) är att Y går med på att tillverka och sälja husvagnar. Y har alltså en förhandlingsposition eftersom X vill ha husvagnar.  Priserna sätts efterhand genom tillgång och efterfrågan oavsett produktionskostnader (exemplet förutsätter alltså att både länderna vill ha både bilar och husvagnar).

Däremot är landet Y fortfarande är fattigast eftersom det har generellt lägre produktivitet, men det har inte med handel att göra utan sådana faktorer som lågutbildad arbetskraft, ekonomisk politik, brist på produktionskapital mm.

Den som kom på detta hette David Ricardo, en av världshistoriens mest berömda och kända ekonomer vid sidan av Adam Smith.

Men som alla förstår fungerar lagen om komparativa fördelar även om man inte känner till den. Utmärkande för duktiga entreprenörer är bland annat att de är bra på att se hur produktionsprocesser kan delas upp så att resurser används effektivare. Många duktiga entreprenörer har aldrig hört talas om Ricardo,

Så till sist specialisering och massproduktion.

Också relativt enkelt. Nästan all produktion kräver investeringar, om inte annat i att den som producerar skaffar sig kunskaper och rutiner. Ofta krävs det någon form av utrustning. Det betyder att även enkla verksamheter som att tillverka skor görs bättre av en person i byn, jämfört med att varje hushåll gör sina egna skor. Kan skomakaren även sälja till grannbyn kanske han kommer upp i volymer som bär en investering i en symaskin, sen anställa någon och expansion nästa grannby och till sist en butik i närmaste stad. Flera anställda som var och en är specialiserade, legotillverkning (underleverantörer), annonser i nationell press. Fler maskiner som nu går hela dagarna i stället för vid ett arbetsmoment då och då. Treskift, maskinerna går dygnet runt. Design, bokföring, städning, nya investeringar som sprids på allt fler par skor. Fler människor får bättre skor billigare. Kunskapsökningen gäller inte bara skotillverkning utan är även mer generell: hur man driver och utvecklar företag.

För mer avancerade produkter är stora marknader en nödvändig förutsättning. Sverige som marknad skulle knappt kunna bära utvecklingskostnaden för en enklare bil, och än mindre en dator, mobiltelefon eller läkemedel. En smartphone eller PC för 3000 spänn förutsätter en global marknad. Nordkorea är ett skräckexempel på land som vill vara självförsörjande, även om frånvaron av marknadsekonomi och demokrati gör problemen mångfalt värre.

Alla dessa tre processer förutsätter eller i vilket fall fungerar effektivare ju större marknaderna är. Att USA har varit ledande i utvecklingen av marknadsekonomin hänger samman med att USA faktiskt är den mesta välintegrerade marknad som finns. Ingenstans i världen finns det en marknadsekonomi med 300 miljoner människor som är så språkligt, kulturellt och institutionellt enhetliga. Det finns tydliga skillnader, för att ta EU som jämförelse så har vi olika juridiska system, olika språk och inte minst olika kultur. En annons- eller TV-kampanj från Sverige kan knappt ens användas i Danmark, Finland eller Norge. Frankrike eller Italien är helt uteslutet (med undantag för de allra mest banala annonserna för rengöringsmedel).

Sammanfattninsgvis måste all kritik mot frihandel och globala marknader — oavsett hur motiverad den är — ses mot bakgrund av att frihandel är en nödvändig förutsättning för välståndet.

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera poster