Fjellner om handel och brexit

Moderaternas EU-parlamentariker Christofer Fjellner om vad som händer TTIP, CETA och andra handelsfrågor som konsvekvens av att britterna lämnar EU.

Fjellner om handel och brexit

Moderaternas EU-parlamentariker Christofer Fjellner om vad som händer TTIP, CETA och andra handelsfrågor som konsvekvens av att britterna lämnar EU.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
TTIP-motstånd. Lättare att demonisera än att argumentera.

Myter och demonisering: TTIP-motståndet påminner om britternas lämna-kampanj

Debatten inför den brittiska folkomröstningen om EU påminner inte så lite om debatten i Sverige och övriga Europa om TTIP och numera även CETA. Lämna-sidan arbetade systematiskt med att sprida och underhålla uppfattningar som bevisligen var felaktiga. Motstån...

Myter och demonisering: TTIP-motståndet påminner om britternas lämna-kampanj

Debatten inför den brittiska folkomröstningen om EU påminner inte så lite om debatten i Sverige och övriga Europa om TTIP och numera även CETA. Lämna-sidan arbetade systematiskt med att sprida och underhålla uppfattningar som bevisligen var felaktiga.

Motståndarna till TTIP arbetar på exakt samma sätt. Det är ingen nyhet, men just nu är tendensen starkare än tidigare.

Den holländske journalisten Joris Luyendijk skriver i DN om brexitkampanjen: Nu lever vi i en tidsålder efter sanningen.  Rätten till egna känslorna och uppfattningarna har blivit rätten till sina egna fakta.

”Ledarna för alla större politiska partier i  Storbritannien argumenterade för att stanna i EU. Minst 70 procent av de 650 parlamentsledamöterna. USA:s president och de politiska ledarna i Japan, Kina, Australien, Nya Zeeland, Kanada, Indien, liksom ledarna för varje betydande demokrati i Europa. 92 universitet. Ledarna för underrättelsetjänsterna MI5 och MI6 och ledarna för armén. Brittiska centralbanken. Anglikanska kyrkan. Finanslobbyn. Tusentals företagsledare. Brittiska läkaresällskapet.

(—)

Men det spelade ingen roll. En av de mest framträdande Brexitförespråkarna och märk väl förre utbildningsministern Michael Gove deklarerade stolt att ”folk i det här landet har fått nog av experter”. Hans Brexitkamrat och Ukips partiledare Nigel Farage blev så exalterad under kampanjen att han började röka igen. Han oroade sig inte för lungcancer, berättade han glatt för pressen: ”Jag tror att läkarna har fått det där om bakfoten.”

Med andra ord röstade 52 procent av britterna mot en illvillig karikatyr av EU av rädsla för hot som inte är tillnärmelsevis så akuta och farliga som faran av att bortse från allt mer desperata varningar från experter.

Detta är kärnan i post-sannings-politiken: friheten att uttrycka sina åsikter har blivit friheten att välja sina egna fakta.

(—)

Lämna-kampanjen dekorerade till exempel en buss med påståendet att Storbritannien skickar 350 miljoner pund i veckan till ”Bryssel”. När det påpekades att summan var fel, sade en kampanjarbetare helt enkelt till reportrarna att det inte spelade någon roll. Så länge de fick väljarna att prata om den här summan på 350 miljoner pund, hade de redan lyckats skada stanna-sidan. Lämna-sidan gick sedan ännu längre och hävdade att pengarna som sparades genom att lämna EU skulle gå till sjukvården. Varje expert på området invände att Brexit skulle skada ekonomin så svårt att sjukvården skulle få skära ned. I en sund demokrati med fungerande medier skulle det här ha tvingat lämna-sidan på defensiven. I stället hävde de bara ur sig fler lögner, till exempel att Turkiet snart skulle bli EU-medlem. På det följde mycket riktigt rubriker som att ”70 miljoner turkar kommer hit”.”

Gunnar Hökmark skriver också om samma fenomen på sin blogg:

”Faktoider är förmenta sanningar som bygger på föreställningar om hur vi tror något är, eller hur vi vill det ska vara. Under midsommarhelgen har många prövat på svenska jordgubbar. Det visar sig då att de inte är reglerade till att vara i vissa storlekar. Köper man en liter jordgubbar får man alla sorters storlekar. Faktoiden att EU reglerar jordgubbar stämmer inte med midsommarens verklighet. Likväl är det säkerligen många som bestämt har för sig att EU reglerar jordgubbar eftersom man som det heter inte lyssnar till det som kallas vanligt folk, eftersom man, EU, är isolerat från verkligheten.

(—)

Boris Johnson hävdade på fullt allvar att EU beslutat att barn inte ska få lov att blåsa upp ballonger och att bananklasar inte får innehålla fler än tre bananer. Det faktum att barn blåser upp ballonger för fulla muggar när möjlighet finns och det räcker att titta in i en engelsk eller svensk livsmedelsaffär för att se att bananklasarna är oroväckande oreglerade räcker inte. Faktoiden sitter där, delvis för att vi på något sätt gillar att hävda att EU reglerar och har sig in i minsta detalj. En god historia får inte förstöras av sanningen.”

När det gäller TTIP ser vi samma sak. Motståndarna utnyttjar bristen på information och lättheten med vilken EU (och USA) kan demoniseras genom att påstå saker som är helt felaktiga.

Framför allt sex påståenden återkommer ständigt:

Att förhandlingarna skulle vara slutna och inte kontrollerade av de folkvalda politikerna.

Stämmer inte. Kommissionen som tillsätts av det folkvalda Europaparlamentet har full kontroll och insyn. Cecilia Malmström är handelskommissionär och främst ansvarig. Malmström är förvisso inte direktvald men har alltså ett demokratiskt mandat. Det är inget konstigt. Exempelvis är Sveriges statsminister inte vald av folket. Sveriges övriga regering består av handplockade personer varav många inte är valda. De flesta var helt okända för folkflertalet innan de blev ministrar. Men nog är Sveriges regering demokratisk och ”folkvald” trots detta?

Vad TTIP-motståndarna dessutom alltid glömmer att berätta är att hela avtalet när det är färdigförhandlat kommer att offentliggöras, debatteras offentligt och godkännas (eller förkastas) av Europarlamentet och USA:s kongress. Antagligen kommer även EU:s samtliga medlemsländer var för sig att behöva godkänna avtalet.

Att TTIP innebär något som kallas ”ISDS” som är ”hemliga direktörsdomstolar där företag kan stämma stater för lagstiftning som hotar deras vinster”.

Stämmer inte. TTIP kommer förmodligen att ha ett investerarskydd som bygger på en ny offentlig domstol med domare utsedda av EU och USA. Men även den vanliga internationella skiljedomen är ett internationellt rättsystem reglerat av FN-konvention som 160 länder har skrivit under.  Företag kommer att skyddas mot diskriminering, expropriation och andra brott mot avtalet. Inget företag är garanterat några vinster eller att det inte stiftas lagar som är ogynnsamma.

Att det kommer införas ett organ som kontrollerar all lagstiftning och stoppar sådana lagar som kan skada handeln.

Stämmer inte. För att ny lagstiftning inte i onödan skall ställa till nya problem kommer det inrättas ett organ som går igenom lagstiftningen. Men det blir ett remissorgan utan makt att stoppa någon lagstiftning. Om EU eller USA tycker att lagstiftningen är motiverad kommer den ändå att genomföras.

Att TTIP skulle innebära tvång att privatisera offentlig verksamhet och förbud mot att åter göra privatiserad verksamhet offentlig.

Stämmer inte. TTIP kommer inte innebära att stater tvingas privatisera eller hindra att privat verksamhet görs offentlig. TTIP påverkar överhuvud taget inte den frågan. Men självklart kommer stater inte att kunna expropriera egendom eller företag hur som helst. Men det kan de inte i dag heller. EU och nationell lagstiftning skyddar egendom. EU är inte Zimbabwe.

Att TTIP hotar att göra det fritt fram att importera GMO-produkter och kött från djur behandlade med stora mängder antibiotika och hormoner.

Stämmer inte heller. TTIP-avtalet kommer inte stå över nationell lagstiftning eller EU:s regler. Det som är förbjudet i dag kommer att vara förbjudet även med TTIP-avtalet.

Att den så kallade försiktighetsprincipen skulle vara hotad

Stämmer inte. USA och EU har helt olika sätt att se på risker med nya kemikalier. Av allt att döma kommer det därför inte vara möjligt att nå någon större samsyn på kemikalieområdet. Men man har sedan länge accepterat att alla skillnader inte går att överbrygga. Försiktighetsprincipen blir kvar i EU. amerikanerna behåller sitt mer vetenskapligt grundade sätt att se på risker.

En ytterligare likhet mellan britternas lämna-sida och TTIP-motståndarna är att man helt ohämmat sprider misstro mot EU och EU:s institutioner. Den går långt utöver vad som är befogad och rimlig kritik mot EU och är framför allt helt felaktig. I grunden är EU ett demokratiskt förankrat samarbete på rättsstatens grund. Man kan tycka att EU har befogenheter som organisationen inte borde ha och fattar en del felaktiga eller obegripliga beslut. Men den kritiken kan även riktas mot valfri svensk kommun. Och när det gäller TTIP är det handelspolitik — något som både självklart och oundvikligen är en fråga för just EU.

Om man som jag är fritidspolitiker på kommunal nivå och dessutom har arbetat med vattenkraft är det lätt att hitta otaliga exempel på sådan EU inte borde lägga sig i. Men handelspolitiken är inte ett av dessa.

Det är obegripligt att organisationer med hyggligt förtroendekapital som Greenpeace och Svenska Naturskyddsföreningen helt okritiskt deltar i en kampanj som direkt syftar till att underminera förtroendet för EU och som bygger på ren mytbildning.

Gissningsvis tänker man som många på lämna-sidan i britternas omröstning och som nu bittert ångrar sig; nämligen att man kan strunta i det egna ansvaret för den demokratiska infrastrukturen eftersom andra kommer att göra jobbet.

Och i en mening är det sant. Andra kommer att ta det ansvar. Problemet är att de kanske inte lyckas.

Värt att tänka på nästa gång det kliar i fingrarna att skriva något man vet inte stämmer bara för att vinna en debatt.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Blir detta en framtidsbransch i EU?

Vad händer med handeln och TTIP när britterna lämnar EU?

Vad som kommer att hända med handeln när Storbritannien (England, Skottland, Wales, Nordirland) lämnar EU är för tillfället fundamentalt oklart. Det finns inga principer att stödja sig på för den som vill spekulera. Frågan sönderfaller i tre delfrågor:...

Vad händer med handeln och TTIP när britterna lämnar EU?

Vad som kommer att hända med handeln när Storbritannien (England, Skottland, Wales, Nordirland) lämnar EU är för tillfället fundamentalt oklart. Det finns inga principer att stödja sig på för den som vill spekulera.

Frågan sönderfaller i tre delfrågor:

Handeln mellan EU och Storbritannien.

Handeln mellan resten av världen och Storbritannien .

TTIP.

Om man börjar med det sista så påverkas TTIP-förhandlingarna av ett antal faktorer. Den första och största risken är att EU:s ledare reagerar i panik och stoppar allt som verkar vara impopulärt. CETA, TTIP, TISA, allt som ingår i olika aktivistgruppers affärsplaner att hetsa mot stoppas i vilket fall tillfälligt. Mot det talar att EU:s ledande politiker inte är några dumskallar. De inser självklart faran i att släppa alla framåtsyftande projekt och initiativ och hamna i ett läge där allt handlar om krisen: EU blir totalt reaktivt. Att vara reaktiv och tappa initiativet är ett av de farligaste lägena för en politiker. De vet också att populisterna och aktivisterna aldrig kommer att kunna tillfredsställas. De är beroende av ”hot” för att kunna skapa uppmärksamhet och motivera folk att engagera sig och ge pengar.

Det finns också ett inslag av prestigetänkande. Att låta allt gå i stå för att Storbritannien skall lämna EU är inte ett bra utgångsläge för utträdesförhandlingarna. Det är svårt att sitta och vara tuff mot (låt oss säga) Boris Johnson vid förhandlingsbordet för den som varje kafferast måste hantera sin egen kris på hemmaplan. Man vill kunna säga att ”vi har inga problem, vi kör på som vanligt, det är ni som sitter i klistret”.

Frankrikes premiärminister Manuel Valls har förvisso sagt att fransmännen inte vill ha TTIP, men liknande uttalanden har kommit ett par gånger under de tre år förhandlingarna pågått. Det är helt enkelt det franska sättet att förhandla och hantera opinionen. Man burrar upp sig med ett ultimatum då och då och sen fortsätter allt som vanligt. Även Frankrike är en rättsstat med demokrati. Premiärministern bestämmer inte utrikespolitiken helt på egen hand.

Till sist så är det också så att EU är en formaliserad organisation som styrs av lagar och regler. Kommissionen har ett uppdrag att förhandla fram avtalet och det finns en plan hur processen skall gå vidare.

Att stoppa det arbetet kräver gemensamma beslut.

Att vara tvungna att tala om för USA att man inte orkar ta TTIP i hamn av ”inrikespolitiska” orsaker är ytterst pinsamt. Detsamma gäller CETA, kanske rent av ännu värre: det avtalet är klart och underskrivet och kanadensarna har dessutom gått med på en ändring efter undertecknandet när det gäller investerarskyddet. Att komma nu och säga att ”vi fixar inte det här, kanske senare, eventuellt” är inte roligt.

Ett EU som visar sig vara både opålitligt (man backar från underskrivna avtal och hoppar plötsligt av förhandlingar man drivit i åratal) och därtill handlingsförlamat kommer förlora inflytande på världsscenen. Ryssar, kineser och amerikaner kommer att fylla det tomrummet.

Men det är ingen tvekan om att TTIP just nu lever farligt. Britterna var en av dess största tillskyndare och de är nu ute ur leken. Att EU:s ledare panikstoppar allt är tyvärr inte ett helt otänkbart scenario.

Vad gäller handeln mellan EU och Storbritannien är det fundamental osäkert vad som kommer att hända. På kort sikt ingenting. Sen blir det förhandlingar. De praktiska problemen att införa tullar och kvoter igen är enorma. Risken att inte göra det är att länder som funderar på att följa britterna i spåren ser att man kan lämna EU och ändå ha kvar frihandeln.

Ännu finns inga starka särintressen för protektionism på någon sida av kanalen — men de kommer med tiden att uppstå. Att ge britterna något som liknar EES-avtalet eller det avtal Schweiz har är möjligt — men som sagt; finns den politiska viljan? Spekulationerna kring handeln försvåras av att två andra delar av den fria rörligheten — människor och kapital — berörs. Ett antal miljoner människor mer eller mindre pendlar mellan Storbritannien och kontinenten och de är inte huvudsakligen lågutbildad arbetskraft. London som finansiellt center bygger på det fria flödet av kapital mellan Storbritannien och EU.  Det finns alltså starka intressen för att behålla rörligheten som begränsar EU-ledarnas önskan att klämma åt britterna, men också ett motverkande intresse: det måste finnas vissa fördelar av att vara med i en klubb om man i längden skall kunna ta ut medlemsavgiften.

Till sist, vad händer med handeln mellan Storbritannien och resten av världen? Också oklart, men inte så dramatiskt. Britternas viktigaste handelspartner utanför EU är USA. Det finns inget frihandelsavtal nu — det är därför TTIP förhandlas. President Obama var i England och hotade britterna med att de inte kan räkna med någon specialbehandling om de lämnar EU. De skulle komma sist i kön när det gäller handelsavtal. Utom att Obamas okänsliga hot antagligen bidrog till att kosta stanna-sidan segern är det förmodligen inte sant.

Tvärt om finns det starka krafter i USA:s kongress som gärna vill ställa Storbritannien först i kön. Främst är det republikaner som ser med viss sympati på att britterna kastat av sig kontrollen från Bryssel och upplever EU som byråkratiskt, socialistiskt, stagnerat och styrt av högfärdiga politiker utan handlingskraft.

Britterna är USA:s viktigaste handelspartner i Europa och direktinvesteringarna är massiva. Att få till ett bilateralt handels- och investeringsavtal antas vara enklare, främst av det skälet att det finns en stor kulturell gemenskap mellan länderna. På ingen sidan av Atlanten skulle ett sådant avtal leda till folklig misstänksamhet eller oro för lönedumpning, miljöregler och liknande. Till skillnad från TTIP skulle avtalet förhandlas mellan London och Washington, inte av okända byråkrater i Bryssel.

Liknande signaler har kommit från Kanada, Australien, Nya Zeeland. Britterna är populära, flera viktiga länder är engelskspråkiga och engelska är det vanligaste andraspråket i världen.

Britternas minsta problem är sannolikt vad som kommer att hända med den internationella handeln utanför EU. Problemet är relationerna med EU, men de är också de viktigaste för britternas ekonomi.

Så allt är inte nattsvart, men britternas ställningstagande är av allt att döma dåligt för världshandeln, för britterna och för EU.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Oklart exakt vad som händer med handeln vid brexit — men sämre blir det

Typiskt nog är det företagarna snarare än politikerna som oroar sig över hur det går med frihandeln, tillväxten och jobben om Storbritannien lämnar EU.  5,5 miljoner jobb i EU:s medlemsländer, varav en majoritet i Tyskland, beror på handeln med Storb...

Oklart exakt vad som händer med handeln vid brexit — men sämre blir det

Typiskt nog är det företagarna snarare än politikerna som oroar sig över hur det går med frihandeln, tillväxten och jobben om Storbritannien lämnar EU. 

5,5 miljoner jobb i EU:s medlemsländer, varav en majoritet i Tyskland, beror på handeln med Storbritannien. Om en engelsk lämna-röst skulle innebära att EU reser handelshinder riskeras en del av de jobben. Det säger Mark Kerber, chef för BDI som är Tysklands största arbetsgivarorganisation.

Tyskland är Storbritanniens största handelspartner, medan England är Tysklands fjärde största. Totalt omfattar handeln mellan länderna nästan 1000 miljarder svenska kronor (för jämförelse, Sveriges BNP är cirka 4500 miljarder).

Det är således inte förvånande att Kerber oroar sig för ett handelskrig mellan England och EU:

“Imposing trade barriers, imposing protectionist measures between our two countries – or between the two political centres, the European Union on the one hand and the UK on the other – would be a very, very foolish thing in the 21st Century.

“The BDI would urge politicians on both sides to come up with a trade regime that enables us to uphold and maintain the levels of trade we have, although it will become more difficult.”

Detta till skillnad från tysklands finansminister Wolfgang Schäuble som hotar med handelshinder. ”Out is out” är hans linje och han delar slagordet med flera andra av EU-ländernas ledare.

Här ser vi tydligt skillnaden mellan företagen och politikerna. De senare är förtjusta i stålblanka one liners och det har inte varit någon brist på hotfullheter från EU:s ledare.

Och det är självklart inte bara Tyskland som drabbas av nya handelshinder som ett resultat av att Storbritannien lämnar EU. För Sverige är England en mycket viktig marknad. Dessutom bor kring 50 000 svenskar i England. De behöver idag inga arbetstillstånd. Om England lämnar, kommer de alla tvingas åka hem och söka någon form av tillstånd? Eller räcker det med att de går till den lokala polisstationen? Samma gäller alla andra EU-länder.

Näringslivet är pragmatiskt och ser mer till välstånd än till retorisk tuffhet. Och NATO:s Jens Stoltenberg är som tjänsteman självklart diplomatisk och pekar på de praktiska konsekvenserna:

 “What I can do is tell you what matters for Nato, and a strong UK in a strong Europe is good for the UK and it’s good for Nato, because we are faced with unprecedented security challenges, with terrorism, with instability and an unpredictable security environment, and a fragmented Europe will add to instability and unpredictability,”

Det är kort sagt svårt att inte uppfatta en stor del av den politiska debatten som överraskande infekterad av prestige och irritation mellan personer som gör anspråk på att vara statsmän och ta ansvar. En förklaring är att de alla sneglar på den lilla men engagerade väljargrupp som ogillar EU och drömmer om nationellt oberoende.  Cameron har fått lära sig att den gruppen inte kan hanteras genom att ges legitimitet och en debattarena i förhoppningen att en rationell politisk debatt skall lösa problemet. Att det skall vara annorlunda i andra EU-länder är en from förhoppning, men som förmodligen inte kommer att infrias om fler länder försöker sig på en folkomröstning. Om stanna-sidan vinner i Storbritannien kommer det vara med ett nödrop.

Om England lämnar EU och om det blir en kedjereaktion med folkomröstningar i fler länder tror många att hela EU kommer att falla samman. Det är ingen omöjlig utveckling, men även om det inte skulle gå så illa kommer EU:s ledare fokusera på krishantering snarare än den kanske viktigaste framtidsfråga: att få EU:s inre marknad att fungera och öppna upp EU som helhet för handel med resten av världen. TTIP-avtalet kommer definitivt att vara hotat då Storbritannien är en av avtalets största tillskyndare.

De som bekymrar sig över att EU inför en massa onödiga regler och ställer till problem har rätt. Men det allra mesta av det som sätter käppar i hjulet för den ekonomiska utvecklingen i EU är lagstiftningen på den nationella nivån. Ser vi till Sverige så är det inte EU som har tvingat på oss arbetsrätten, skatterna, regleringarna som lägger en död hand över hyresmarknaden eller våra skolproblem. EU gör det i vissa fall värre, men utgör inte huvuddelen av våra bekymmer. Och så är det i alla andra EU-länder. Även Storbritannien har en helt egen uppsättning av regler och byråkrater.  De kommer garanterat inte bli färre om England lämnar EU. Snarare tvärt om. De kommer få nya kollegor inom tullverket. Frågan är bara hur många.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
LO har gjort ett positivt ställningstagande om TTIP. Foto: Holger Ellgaard

LO stöder TTIP (men med förnuft…)

LO-kongressen gjorde i går ett uttalande om TTIP. LO har en positiv syn på frihandel och även när det gäller TTIP-avtalet en saklig och förnuftig hållning. Uttalandet är positivt till TTIP men stadgar en rad villkor för att LO skall ställa sig bakom ett...

LO stöder TTIP (men med förnuft…)

LO-kongressen gjorde i går ett uttalande om TTIP. LO har en positiv syn på frihandel och även när det gäller TTIP-avtalet en saklig och förnuftig hållning.

Uttalandet är positivt till TTIP men stadgar en rad villkor för att LO skall ställa sig bakom ett avtal.

Villkoren är helt rimliga. Faktiskt så rimliga att det förmodligen aldrig har varit någon som ifrågasatt dem.

LO är förstås angelägna om att garantera arbetstagarnas rättigheter, men i relation till USA torde detta inte vara något problem. EU har ingen enhetlig arbetsrätt och det är ingen vild gissning att facket och arbetstagare kan ha det hårdare i en del EU-länder än i USA. Och det räcker att resa över Öresund så finner man ett land där exempelvis anställningstryggheten är mindre (men a-kassan bättre) än i Sverige. USA har fulla fackliga rättigheter även om de av kulturella skäl har en lägre organisationsgrad och en lagstiftning med annan maktbalans mellan arbetsgivare och fack jämfört med Sverige. Men på vissa områden, exempelvis vissa delar av offentlig sektor och den traditionella bilindustrin är facket extremt starkt.

Det märkliga är oron just när det gäller TTIP . Sverige och EU handlar med i stort sett alla länder i hela världen varav förmodligen alla (kanske med undantag av Finland, Norge, Frankrike, Tyskland) har svagare fackliga rättigheter än i Sverige. Vietnam, Kina, Ryssland, Indien, Bangladesh, Nigieria; det finns inget land från vilket EU förbjuder import på grund av dåliga arbetsförhållanden eller svaga fack. I vissa av de länder vi importerar ifrån blir fackligt aktiva mördade och i några av länderna förekommer slaveri. Oerhört tragiskt och förstås helt oacceptabelt, men det höjs sällan röster för att vi skall sluta handla med dessa länder. Därför är det en aning märkligt att man i samband med ett handelsavtal med en av världens mest utvecklade demokratier och rättsstater oroar sig för arbetsrätt, demokrati och mänskliga rättigheter.

Man kan vidare konstatera att LO inte tar ställning emot investeringsskydd (ISDS), men menar att ett sådant inte får hota ”demokratin och mänskliga rättigheter”. Nu är det naturligtvis ingen som har tänkt sig att ett handelsavtal mellan EU och USA skall hota demokratin och mänskliga rättigheter. Ett eventuellt avtal kommer att offentliggöras, debatteras och godkännas av EU-parlamentet och sannolikt även av EU:s medlemsstater. Det är svårt att föreställa sig att ingen under den processen kommer att märka om avtalet skulle hota demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Det är som sagt inget fel i att vilja ha garantier, hängslen och livrem när man skall ställa sig bakom ett avtal och det är lätt att förstå den politiska verkligheten bakom LO:s uttalande.  Men LO:s ställningstagande visar tydligt att TTIP-debatten har hamnat helt bortom alla rimliga proportioner.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
LO har gjort ett positivt ställningstagande om TTIP. Foto: Holger Ellgaard

Finns det många TTIP-avtal? — eller ”kunde de inte ha kollat basfakta innan de skrev”?

Fem LO-ordföranden skriver en artikel om den viktigaste frågan för svensk industri, för jobb, tillväxt, utveckling, sedan EU-inträdet. Men man gör det utifrån närmast total okunskap. Detta trots att det i den egna organisationen finns en genomtänkt ståndpunk...

Finns det många TTIP-avtal? — eller ”kunde de inte ha kollat basfakta innan de skrev”?

Fem LO-ordföranden skriver en artikel om den viktigaste frågan för svensk industri, för jobb, tillväxt, utveckling, sedan EU-inträdet. Men man gör det utifrån närmast total okunskap. Detta trots att det i den egna organisationen finns en genomtänkt ståndpunkt och heltidsanställda experter att fråga. Samstämmiga uppgifter talar för att det går att ringa till LO-borgen. Det borde skribenterna kanske ha gjort.  

En gång i tiden framstod LO som en möjligen lite trög och toppstyrd men ytterst kompetent organisation. Genomtänkta beslut och ståndpunkter formulerades centralt och följdes av hela organisationen. Den svenska modellen för arbetsfred byggde på det. Strejkvapnet var i normalfallet inlåst på Norra bantorget (lockoutvapnet rostade stillsamt hos SAF på Blasieholmen) och även i andra frågor hade LO en ståndpunkt som följdes av hela organisationen.

På dagens Brännpunkt i SvD skriver fem fackförbundsordföranden en debattartikel om TTIP som helt och hållet rubbar den bilden.

Det är till att börja lätt att fnissa åt följande:

”TTIP debatteras mycket men många vet väldigt lite om de pågående förhandlingarna om fri­handels­avtalet. TTIP är ett av de många frihandels- och investeringsavtal som förhandlas mellan EU och USA.”

”…ett av de många”? Finns det fler än ett frihandelsavtal mellan EU och USA som förhandlas? Då kan vi snacka om ”hemliga förhandlingar” eftersom ingen utanför kretsen av de sex skribenterna har hört talas om något annat avtal än TTIP.

Skämt åsido kan man nog ha förhoppningen om att ovanstående är ett skrivfel. Artiklar som är ”grupparbeten” innehåller påfallande ofta märkligheter.

Men artikeln är förvånande på många andra sätt.

Inte för att den strider mot LO:s centrala uppfattning — det är LO-kongress om en vecka och självklart förs det en debatt — utan av ett helt annat skäl. Det framstår som om de fem LO-ordförandena inte har en susning om att LO centralt har en genomtänkt uppfattning och att organisationen har experter som närmast arbetat heltid med frågan under ett par år.

De har inte heller lyckats förstå att deras krav redan är uppfyllda eller helt enkelt inte är relevanta. De kräver tre punkter skall uppfyllas:

• Att investeringsskyddet, som ger företag möjlighet att stämma stater för genomförande av demokratiska fattade beslut, inte accepteras i avtalet.

• Att förhandlingarna om TTIP föregår med full öppen­het så att medborgare, organisationer och företag i både EU och USA kan granska avtalet och hålla politiker ansvariga för resultaten.

• Att arbetstagarnas rättigheter i varje enskilt land ska respekteras fullt ut. Varje lands arbetsmarknadsmodell ska vara suverän och inte påverkas av handelsavtalet.

Nu ser vi fram emot att regeringen ger offentlighet åt denna hållning. Svenska riksdagsbeslut och skyddet för arbetstagarna är en icke förhandlingsbar del av ett nytt handelsavtal. Fackliga fri- och rättig­heter måste alltid väga tyngre än marknadens.

Punkt ett, om ”investeringsskyddet” är det första missförståndet. Ingen har någonsin föreslagit att företag skall kunna stämma stater för ”demokratiskt fattade beslut” enbart för att de inte gillar beslutet. Däremot kommer företag att kunna stämma stat och myndigheter för avtalsbrott, olaglig expropriation eller diskriminering även om dessa avtalsbrott är resultat av demokratiska beslut. Att företag (och medborgare) kan ifrågasätta myndighetsbeslut i domstol är en central del av den demokratiska rättsstaten. I Sverige sker det varje ögonblick, mest på kommunal nivå. Detaljplaner överklagas av medborgarna, upphandlingsbeslut överklagas av företag. Både detaljplaner  och upphandlingsbeslut är demokratiskt fattade beslut, men kan ändå utmanas i domstol. Det är en del av rättsstaten. Och Sverige, liksom de flesta andra länder, har massor med internationella avtal som hänvisar tvister till internationella rättsorgan.

Att TTIP-avtalet inte skulle ha någon mekanism för att slita tvister om avtalets betydelse eller hantera avtalsbrott är otänkbart. Då blir avtalet meningslöst. Det vore som att ha en lag man kunde bryta mot utan att riskera åtal eller straff. Vem skulle bry sig om den?

LO-ordförandena förefaller helt ha missat den debatt som förts i ett par års tid och som resulterat i att den traditionella internationella skiljedomen (kontrollerad av en FN-konvention)  kommer att ersättas av en helt ny domstol på EU-nivå. Anledningen är just att kommissionen lyssnat på kritiken mot det tidigare systemet. Att en artikel på området har missat den ”lilla detaljen” antyder att artikelförfattarna faktiskt inte har några som helst kunskaper om det de skriver om.

Punkt två är också märklig. Artikelförfattarna förefaller att även ha missat att utkastet till TTIP-avtal när det är färdigförhandlat kommer att offentliggöras i sin helhet (vartenda litet komma), debatteras offentligt och godkännas eller förkastas av EU-parlamentet och de nationella parlamenten eller regeringarna.

När det gäller kravet på att förhandlingarna genomförs i ”full öppenhet” bygger även det på ett missförstånd. Ordningen är följande. EU:s regeringar och EU-parlamentet har uppdragit åt kommissionen att förhandla fram TTIP-avtalet. De har också utfärdat en instruktion (mandatet) vilken är offentlig. Kommissionen och främst Cecilia Malmström har naturligtvis full koll på förhandlingarna. EU:s förhandlare arbetar på hennes uppdrag. Det är alltså en helt normal ordning som förekommer i alla förhandlingssituationer: förhandlingarna delegeras till en mindre grupp som arbetar under viss sekretess och sen levererar ett resultat som antas eller förkastas. Vad ”full öppenhet” skulle betyda är oklart. Att alla samtal i förhandlingsrum, korridorer och lunchköer streamas på nätet?

Och nej, riksdagsledamöter, EU-parlamentariker med flera grupper har inte tillgång till all information om TTIP-förhandlingarna. Men det är inte konstigare än att svenska riksdagsledamöter inte har tillgång till alla dokument som regeringen hanterar eller full insyn i UD:s dialog eller förhandlingar med främmande makt. Moderna rättssamhällen bygger på funktionsuppdelning, delegationer, sekretessregler, strukturerade processer. Alla har inte åsikter om alla andras verksamheter hela tiden.

Det förekommer regelbundet ”läckor” av ”hemliga dokument” som påstås avslöja upprörande saker. Men sanningen är att dessa dokument aldrig innehåller något mer uppseendeväckande än  att USA och EU har olika förhandlingspositioner. Det är helt enkelt mer eller mindre inaktuella förhandlingsbud och textutkast som Greenpeace och Naturskyddsföreningen lyckas hetsa upp mer eller mindre okunniga journalister kring.

Ett annat exempel på ”hemliga förhandlingar” är regeringsbildningen i Sverige. De är totalt hemliga annat än för en liten grupp politiker, och sen träder den tilltänkte statsministern fram, läser upp ministerlistan och regeringsförklaringen. Men detta är demokratiskt acceptabelt eftersom Riksdagen sen skall godkänna regeringen. Ingen begär att regeringsförhandlingarna skall ske under ”full öppenhet”.

Malmström redovisar vad som hänt i förhandlingarna efter varje förhandlingsrunda och dessutom ges det regelbundet ut sammanfattningar av hur förhandlingarna går.

LO-ordförandena måste rimligen ha egen erfarenhet av detta sätt att förhandla. Hela LO:s affärsidé är ju att de enskilda medlemmarna uppdrar till facket att sköta förhandlingarna om löner och andra arbetsvillkor. Efter hemliga nattmanglingar kommer ”parterna” ut med ett förhandlingsresultat. Alla som varit aktiva i facket inser rimligen varför själva förhandlingsprocessen inte kan vara helt offentlig. Systemet bygger på tillit och kontroll av resultatet — inte alla får veta allt i varje ögonblick.

Den sista punkten är också mycket märklig. Handels- och investeringsavtal brukar förvisso beröra arbetsrätt, men det handlar i huvudsak om att länder följa internationella konventioner och  följa sina egna lagar. USA har till exempel stämt Guatemala för allvarliga brott på området. Mellan USA och EU är det knappast ett problem. Till saken hör att EU inte har en gemensam arbetsrätt. USA skulle förmodligen kunna ifrågasätta arbetsrätten i länder som Rumänien och Bulgarien.

Men kanske finns förklaringen till LO-ordförandenas oro i följande inledande formulering:

”Den svenska regeringen måste nu tydligt och offentligt ge garantier om att fackliga rättigheter eller beslut fattade av Sveriges riksdag aldrig kan betraktas som ett handels­hinder. Om inte en sådan juridiskt bindande garanti säkerställs tvingas vi inom 6F att säga nej till ett nytt handelsavtal. Detta måste vara reglerat. Vi vill inte se en liknande rättsutveckling som blev följden av det svenska EU-medlemskapet.”

Detta är ytterligare en svindlande formulering. Vad som hänt med arbetsrätten i Sverige som följd av EU-inträdet har inte med handel att göra, utan med den fria rörligheten av arbetskraft inom EU. Tror fackkillarna att förhandlingarna gäller USA:s medlemskap i EU? Att tanken är att införa fri rörlighet? Då är nog en mer befogad oro att delar av EU skulle tömmas på stora delar av sin befolkning, snarare än att amerikanska byggjobbare kommer till Vaxholm…

Sammanfattningsvis är det märkligt att se en artikel av företrädare för en av Sveriges mäktigaste och resursstarkaste organisationer som gör det uppenbart att skribenterna inte ens har orkat till telefonen, ringa sin centralorganisation och tala med de personer som arbetat med frågan i flera år. Man gör utspel i den för svensk industri förmodligen viktigaste frågan sedan EU-inträdet som om man var en samling 17-åringar i en lokal SSU-klubb.

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 24

2016-06-16 Mark Mardell skriver för BBC om protektionismens återkomst: "Donald Trump has said he would put a swingeing 45% tax on goods from China and 35% on many from Mexico. Many economists mock this as crazy stuff, but it is a sentiment that goes d...

Frihandel i media vecka 24

2016-06-16

Mark Mardell skriver för BBC om protektionismens återkomst:

”Donald Trump has said he would put a swingeing 45% tax on goods from China and 35% on many from Mexico.
Many economists mock this as crazy stuff, but it is a sentiment that goes down well with many Americans.

I remember well talking to a wide variety of people at ”the biggest little flea market in the world” in Kentucky, including a man sadly selling Western-style cowboy belts made in China.Just about everyone I spoke to complained about ”the jobs going to Mexico and China”.

Trump is not alone, and this is a sentiment not only of the right. Bernie Sanders has made it very clear he is opposed to NAFTA, the free trade bloc with Mexico and Canada, and the planned Asia Pacific agreement.

He has been saying it for a while. This is him in 2011: ”Let’s be clear: one of the major reasons that the middle class in America is disappearing, poverty is increasing and the gap between the rich and everyone else is growing wider and wider, is due to our disastrous unfettered free trade policy.”

The fringe has come to the fore. That changes the mood of the mainstream too.

The person still most likely to end up in the White House, Hillary Clinton, was once a fierce defender of the Asia deal.

She now says: ”I do absorb new information. I do look at what’s happening in the world. Take the trade deal. I did say, when I was secretary of state three years ago, that I hoped it would be the gold standard.
”It was just finally negotiated last week, and in looking at it, it didn’t meet my standards…. I want to make sure that I can look into the eyes of any middle-class American and say: ‘this will help raise your wages’. And I concluded I could not.”

 

2016-06-13

LO:s tidning Arbetet rapporterar från en studiecirkel med byggnadsarbetare om LO:s kongressrapport:  

”Diskussionen blir hetsig. Då och då slår Renen med pennan i en kaffekopp för att få fördela ordet:

– Vänta Ingvar, det är Älgens tur.

Ingvar Tobiasson säger att byggstädning är ett genomgångsjobb, något man tar för att komma vidare i branschen. Fel, i dag måste städare kunna mycket om miljö och kemikalier, så jobbet är mer kvalificerat än förr, invänder pensionerade arbetsförmedlaren Carina Röjdner. Renen får ändå stöd för beskrivningen att det har blivit mer av ett A-, B- och C-lag i byggbranschen, en spegelbild av de ökade klyftorna i samhället.

När en hel timme har gått ropar någon:

– Syret är slut!

Det har det i själv verket varit länge. Äntligen paus, hoppas Arbetets utsända, som har gjort misstaget att komma i långärmad skjorta. Men det är en from förhoppning. Frihandeln kommer emellan. Ett läger, anfört av Renen, är kritiskt mot TTIP, frihandelsavtalet mellan USA och EU, som de anser utgår helt från företagens behov. Sverige lever på sin export, vi är beroende av handel, invänder Ingvar Tobiasson och Carina Röjdner.

Än en gång går diskussionen på högvarv. Den rör sig mellan det globala och det lokala utan motstånd. I ena stunden är tonen i hård, i nästa skrattar alla. En torr tegelsten om ekonomisk politik är utgångspunkten, men stämningen påminner om en fotbollsmatch.”

 

2016-06-12

Företrädare för plastindustrin skriver på debattplats i tidningen Folkbladet om att lagstiftning och handelspolitik måste ta hänsyn till att det finns olika sorters plast:

”Bioplast är ett nytt område med stor potential, både miljömässigt och för svensk tillväxt, men det kräver att politiken hänger med. Lagstiftning och regleringar som finns bör inte bli hinder i utvecklingen bara för att de tillkom innan denna möjlighet fanns.

Naturvårdsverkets förslag gör exempelvis ingen skillnad på plast gjord av fossila eller biologiska råvaror.
SEKAB, (svensk Etanolkemi AB) arbetar med frågorna och har stött på flera fall där detta inte fungerat och möjligheterna till, exempelvis fler arbetstillfällen i Västernorrland, inte tagits till vara.

Tekniken har fortsatt gå framåt, och är redo för uppskalning men oklar finansiering och det politiska regelverket skapar osäkerhet. Det finns redan en uppbyggd infrastruktur kring skogsbranschen i västra Norrland som skulle kunna användas för att ta tillvara på rester från skogs- och massabruk och producera nästa generations plast. Men några faktorer gör att fler investeringar just nu känns osäkra.

Vi anser att regeringens val av hur införandet av EU:s plastpåsedirektiv ska ske måste ta hänsyn till skillnaden på olika sorters plast. Innan vi vet mer om dess slutsatser vågar få satsa.

Att vi har tullar och regleringar på import av etanol från exempelvis Brasilien är ett annat hinder. Etanol är viktigt för oss i vår produktion, och vi borde diskutera Mercosur, frihandelsavtalsförhandlingar med länder i Sydamerika, mer när vi nu talar om TTIP och frihandel med USA. Vi behöver även göra gemensam sak med staten om finansieringen.
Dessa frågor är bara några av de utmaningar vi behöver möta för att fortsätta utvecklingen av bioekonomin. Vi hoppas att politiken kan se fördelarna med att utforma regelverk så att utvecklingen inte bromsas.

Med friare handel och smartare investeringar för fler jobb och regional utveckling får vi positiva följder för både miljön, Västernorrland och Sverige. Det är dags att ta stegen mot nya svenska industriinnovationer, vi är gärna med och bidrar på den resan.”

 

2016-06-11

Sveriges Radio gör ett reportage om vilka som är frihandelns förlorare. Lyssna här.  Kommentar från Frihandelsbloggen här

***

Anna Dahlberg i Expressen konstaterar att västvärlden sammanhållning är hotad både från höger och vänster:

”Samtidigt växer kritiken mot det planerade frihandelsavtalet mellan USA och EU – TTIP. Ängsliga politiker har sträckt upp sitt blöta finger i luften och börjat vackla i sitt stöd till det som EU-länderna gemensamt har kommit överens om.
Det spelar ingen roll hur många gånger vår EU-kommissionär Cecilia Malmström avfärdar påståenden om klordoppade kycklingar och sänkta standarder. Myterna har börjat leva sitt eget liv med aktivt understöd från ryska propagandakanaler som Sputnik.

För Moskva inser naturligtvis vad som står på spel. Ett historiskt frihandelsavtal mellan USA och EU skulle inte bara vara en stor symbolisk framgång. Det skulle öka välståndet, knyta kontinenterna närmare varandra och ge västvärlden en ledarroll i att sätta globala standarder för världshandeln.
Ett misslyckande skulle vara lika symboliskt laddat. USA skulle vända sig bort mot Asien och Latinamerika i stället och Europa skulle med tiden tappa i ekonomisk betydelse.

Om Donald Trump vinner presidentvalet den 8 november är det inte bara frihandeln som står på spel. Då hotas ytterst hela den västledda världsordningen. Trump har ifrågasatt USA:s säkerhetsgarantier till såväl Natoländer som till Japan och Sydkorea. Och han har gjort klart att Vladimir Putin är en person som han skulle ha en utmärkt relation till.

Man behöver inte komma dragandes med hotet om fascismens återkomst för att inskärpa vad som står på spel. Värsta-scenariot är illa nog som det är.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
I mitten av juli är det nya TTIP-förhandlingar.

Vieuws om handel i EU 15 juni till 30 juni

Det händer mycket på handelsområdet sista hälften av juni. 16-15 juni, INTA-kommittén sammanträder och följer upp läget för EU:s olika frihandelsförhandlingar. Bland annat ett partneravtal mellan EU och sex länder i the Southern African Development Community, ...

Vieuws om handel i EU 15 juni till 30 juni

Det händer mycket på handelsområdet sista hälften av juni.

  • 16-15 juni, INTA-kommittén sammanträder och följer upp läget för EU:s olika frihandelsförhandlingar. Bland annat ett partneravtal mellan EU och sex länder i the Southern African Development Community, en rapport om kommissionens presentation av den nya handelsstrategin och en rapport om moderniseringen av EU:s handelsavtal med Mexiko.
  • Den Holländske ordföranden kommer försöka få till en överenskommelse med parlamentet om konfliktmineraler.
  • 20 juni. Ok för att starta handelsförhandlingar mellan EU och Indonesien.
  • 21 juni. INTA och Committee on Development (DEVE) håller en offentlig hearing om TTIP med Cecilia Malmström.
  • 23 juni. Britterna röstar om sitt EU-medlemskap.
  • EU och Mercosur träffas i Montevideo för fortsatta handelsförhandlingar.
  • 28 juni. Cecilia Malmström och USA:s handelsrepresentant Michael Froman träffas inför nästa runda av TTIP-förhandlingarna den 11-15 juli.
  • 28-29 juni, EU:s ledare diskuterar TTIP på initiativ av kommissionsordförande Juncker.
  • 30 juni. Rådet antar den uppdaterade versionen av EU:s regler för handel med produkter som kan användas för tortyr och avrättningar.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera poster