Frihandel i media vecka 22

2016-06-02

Anders Forss på Västerbottenskurirens blogg förundras över LO:s omsvängning i TTIP-frågan. Dock har han missat en detalj. Nämligen att LO och socialdemokraterna har varit för TTIP ända från början:

”Jag är mycket förundrad över att personer i LO:s ledning svängt i fråga om TTIP och nu stödjer avtalet – Alldeles speciellt så därför att TTIP är det största hotet mot fackföreningsrörelsens fortsatta inflytande som någonsin skådats.

TTIP är ett hot mot demokratin därför att de ger makten åt storföretagen i och med att nationella lagar inte kan ändras efter ett eventuellt införande om förändringarna på något sätt skadar ett företags affärsintressen.

Motståndet mot TTIP är massivt i en rad länder – Bland annat i Tyskland och Frankrike. Därför är det förvånande att LO som ska tillvarata svenska arbetstagares intressen svängt i frågan och är villiga att stödja ett avtal som ger dem minskat inflytande.”

 

SvD:s debattsida skriver Vänsterpartiets Malin Björk om TTIP. Man kan notera att kritiken bygger på i stort sett samma missförstånd som för två år sedan (utom att investerardomstolen ICS inte existerade då):

”Runt om i Europa växer motståndet mot TTIP. I flera länder är det den fackliga rörelsen som leder kampen. Det är naturligt eftersom ICS innebär en betydande maktförskjutning från arbetstagare och folkvalda till storföretagen. När folk inser den mörka sanningen bakom TTIP-propagandan så säger de nej; inte för att vara bakåtsträvande utan för att försvara demokratin. Och dessutom: I både EU och USA finns redan fungerande rättssystem därför behövs inget ICS.

Ett annat problem med TTIP är risken att grundläggande regelverk för miljö- och konsumentskydd försvagas. I EU finns den så kallade försiktighetsprincipen, som innebär att för att en produkt ska få säljas så måste den vara bevisat ofarlig. I USA är det i princip tvärtom, en produkt får säljas tills den bevisats farlig, då den i bästa fall förbjuds. Resultatet kan illustreras med kosmetikamarknaden. EU har idag förbud mot 1 200 substanser i kosmetika, medan motsvarande siffra i USA är 12. Nyligen avslöjade Greenpeace, genom en TTIP-läcka, att försiktighetsprincipen inte finns med i förhandlingsdokumenten.”

”Ge frihandeln en knuff” är rubriken på DN:s ledare till stöd för TTIP:

”Stockholm tjänade dock som frihandelsvänlig lagun under Malmströms och hennes motpart Fromans besök. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson vittnade om stoltheten i hans hemort Kosta över de småländska exportframgångarna med glas. Stefan Löfven kunde inte ha sagt det bättre själv, och Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne instämmer för ovanlighetens skull.

I god svensk tradition visar näringsliv, fackförbund och socialdemokrater enad front mot TTIP:s belackare.

Ann Linde (S) är ny EU- och handelsminister och har en tung portfölj med tanke på unionens alla kriser. Handeln förtjänar samtidigt extra omsorg. Linde har dessutom möjlighet att göra nytta. Vid regeringsombildningen presenterades hon som en kosmopolitisk socialdemokrat – utmärkt. I arbetsbeskrivningen borde ingå att lansera en övertalningskampanj riktad mot de tyska och franska kamraterna.

Utöver den transatlantiska frågan kommer Kina att bli ett stridsäpple senare i år, då EU har förbundit sig att ge mittens rike status som marknadsekonomi. Det kan låta som en titel Kommunistpartiet inte gjort sig förtjänt av. Men erkännandet sker som en följd av överenskommelser i Världshandelsorganisationen, WTO, och gäller egentligen beräkningsgrunderna för EU:s protektionistiska strafftullar. Vilken etikett Peking är värd spelar mindre roll, Ann Linde måste övertyga sina europeiska kollegor att inte starta handelskrig.

Frihandeln och globaliseringen har dragit på sig ett oförtjänt dåligt rykte de senaste åren. Inte minst i USA har det skett ett påtagligt skifte. Donald Trumps tal om ”dumhandel” får känslorna att svalla på presidentkandidatens valmöten. Vad gäller nivån på argumenten ligger Demokraternas Bernie Sanders inte så långt efter.

Inte nog med att nationalister och populister i USA och Europa har utsett den internationella handeln till hackkyckling. En del politiker och debattörer i mittfältet hukar och tassar efter. Andra ställer den förment medkännande diagnosen ”globaliseringens förlorare”. Men det är en slapp tankefigur som inte förklarar västvärldens ekonomiska och politiska olyckor.

Det finns inga bevis för att frihandelsavtal ligger bakom exempelvis Sverigedemokraternas framgång. Få av sympatisörerna är ”losers”, och i den mån partiets popularitet beror på förändringar på arbetsmarknaden är ökad handel bara en liten pusselbit.

Vidgade marknader och internationalisering är grunden för Sveriges och Europas välstånd. Inga politiska band är dessutom viktigare än de till USA. Förhandlingarna om TTIP går in i slutskedet. Deal or no deal? Sverige och Ann Linde behöver hjälpa till att nå ett avslut.”

2016-05-30

Maten, jobben och miljön — därför skall du bry dig om frihandelsavtalet TTIP är rubriken på en faktasammanfattning i Sydsvenskan: 

”USA är Sveriges sjätte största exportmarknad. Varje år säljer vi varor och tjänster för runt 80 miljarder kronor till landet. Om hinder kan tas bort för svenska företag – till exempel genom TTIP – kan det alltså betyda väldigt mycket för oss.

En särskilt viktig del av EU:s önskemål är att företag från EU-länder ska kunna delta i upphandlingar i USA. Får EU grönt ljus kan avtalet ge en öppning för svenska företag inom tillexempel miljö- och vattenteknik, liksom i byggsektorn. Och nya affärer betyder i förlängningen fler jobb i Sverige – och pengar till välfärden.

Anhängare till avtalet menar också att TTIP kommer att stimulera investeringar och öka tillväxten i EU. 

Bland de svenska partierna finns en majoritet för TTIP. Mest positiva är Moderaterna och Liberalerna, följda av Centern och Kristdemokraterna.

Socialdemokraterna är positiva, med vissa invändningar. Miljö- och Vänsterpartierna är skeptiska. I Norden har fackföreningsrörelsen uttalat stöd för TTIP, vilket dock inte alla europeiska fack gör.

Ett problem för många socialdemokrater är förslaget är den föreslagna mekanismen för tvistlösning, ISDS, som ger företag möjlighet att stämma länder som tar beslut som påverkar deras lönsamhet.”

 

 

Frihandel i media vecka 38

2017-09-21 De senaste dagarna har nyheterna handlat mycket om CETA-avtalet som började gälla i dag, torsdag. I det liberala nyhetsmagasinet NU ( artikeln inte på nätet) skriver Erick Löfdahl om CETA: "I dag, den 21 september 2017, inleds temporärt hande...

Frihandel i media vecka 38

2017-09-21

De senaste dagarna har nyheterna handlat mycket om CETA-avtalet som började gälla i dag, torsdag. I det liberala nyhetsmagasinet NU ( artikeln inte på nätet) skriver Erick Löfdahl om CETA:

”I dag, den 21 september 2017, inleds temporärt handelsavtalet CETA mellan EU och Kanada. Men för att det ska kunna genomföras fullt ut krävs att varje EU-lands parlament godkänner det.
Det var i oktober förra året som EU-kommisionär Cecilia Malmström var med och skrev under avtalet tillsammans med Kanadas premiärminister Justin Trudeau.
I samband med att avtalet signerades, skrev Cecilia Malmström på sin blogg den 30 oktober 2016:

”Förutom att stärka våra handelsrelationer, bygger vi nu en bro till en av våra starkaste bundsförvanter. Kanada delar våra värderingar i frågor såsom arbetsrätt, miljöskydd och bekämpning av klimatförändringar. Att lägga fram nya, höga standarder för handel med Kanada hjälper oss att ge motivation åt andra handelspartner att följa efter denna ambitiösa och progressiva modell. ”

UNDER DET GÅNGNA året har många arbetat för att få igenom avtalet, som just nu är ett lika välkommet och aktuellt inslag som NU-numret som du håller i din hand. Kanada, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har gemensamt antagit avtalet, som förkortas CETA, ”The Comprehensive Economic and Trade Agreement”.
I samband med sitt årliga tal om tillståndet i unionen, den 13 september, gick Jean-Claude Juncker, tillsammans med Justin Trudeau, ut med ett meddelande om att det var dags för de nya handelsöverenskommelserna att träda i kraft. Allez! Go! , hördes från Ottawas och Bryssels korridorer.

KANSKE ÄR DET många av Kanadas handelspartner runtom i Europa som i dag slår ett slag för vänskapen genom att bjuda sina anställda på tjocka pannkakor med smält smör och lönnsirap. För många företag runtom i unionen, inte minst i Sverige, är det nämligen något att fira. Varutullarna mellan länderna minskas drastiskt och Kanada öppnar även upp sin egen marknad för offentlig upphandling för företag från EU-länderna. Att många handelshinder slopas leder automatiskt till lägre priser och ett större utbud. För 98 procent av alla typer av produkter försvinner tullarna helt. Företagens anställda kan dessutom röra sig enklare mellan Kanada och EU.
En annan viktig faktor, om inte en av de viktigaste, är att yrkeskvalifikationer införs för olika yrkesgrupper, vilket underlättar personalutbyte och kompetensutveckling.

ENLIGT TULLVERKET SKA exportörer som önskar exportera ursprungsvaror för över 6000 euro till Kanada nu ansöka om att bli registrerad exportör. Den registrerade exportören tilldelas sedan ett så kallat rex-nummer som används för att upprätta ursprungsdeklarationer. Samtliga rex-nummer registreras i en databas som administreras av EU-kommissionen.

FÖR DET FÖRETAG som önskar sälja in sina produkter i Kanada öppnar alltså landet nu även sin marknad för offentlig upphandling till EU-medlemsstater. Det är första gången någonsin som den 150-åriga nationen öppnar upp för offentliga upphandlingar på alla statliga nivåer genom ett bilateralt avtal. Kanada kommer även att skapa en hemsida för att underlätta för exempelvis svenska företag att delta i offentlig upphandling på den kanadensiska marknaden.

SLUTLIGEN, GENOM AVTALET kommer tillfälligt boende och flytt av högutbildad personal att underlättas mellan EU och Kanada. Kanske viktigast av allt är det ömsesidiga erkännandet av professionella kvalifikationer för yrkesgrupper så som ingenjörer, arkitekter och revisorer.

Tidigare har det varit svårt för EU-medborgare att få ett kvalificerat arbete i Kanada om de inte kunnat visa upp en godkänd utbildning från något universitet i Nordamerika.”

 

I Dagens Arena skriver TCO:s ordförande Eva Nordmark om varför TCO ställde sig bakom CETA:

”Idag, torsdag, träder Ceta, det omtalade frihandelsavtalet mellan EU och Kanada, i kraft. Vägen fram har inte varit enkel.

Ett tag såg det ut som att det regionala parlamentet i Vallonien, den franskspråkiga regionen i Belgien, skulle sätta stopp för avtalet. Även fackliga organisationer runt om i EU har varit kritiska.

De svenska fackliga organisationerna har dock varit positiva. Varför är det så och hur hänger det ihop med den svenska arbetsmarknaden?

Svenska fackliga organisationer har en i grunden positiv inställning till frihandel. Det har sitt ursprung i två saker.

För det första är vi som litet land beroende av omvärlden. Utan handel med varor och tjänster över nationsgränserna skulle vårt välstånd och vår välfärd inte vara möjligt.
Svenska företag behöver kunna vara en del av de globala värdekedjorna. Handel och investeringar från andra avancerade ekonomier, som till exempel Kanada är därför viktigt.

För det andra har vi i Sverige varit framgångsrika i att hantera den strukturomvandling som följer i handelns och globaliseringens spår.
De som blivit av med jobben har kunnat få nya, ofta ännu bättre jobb. Att vi har en positiv grundinställning till frihandel innebär dock inte att vi förbehållslöst ställer oss bakom varje avtal. Så var det till exempel i fallet med just Ceta.

Vi och våra kollegor här i Sverige slog fast att avtalet måste respektera vår rätt att förhandla, teckna och tillämpa kollektivavtal samt att vidta stridsåtgärder. Vi fick gehör för det och det är nu rättsligt bindande i det avtal som träder i kraft idag.”

2017-09-18

Perspektiv på frihandel heter antologin i vilken sex forskare ger just olika perspektiv på frihandel. Det är en intressant och viktig skrift – inte minst i en tid då protektionismens vindar blåser på många håll i världen. Smålandsposten skriver om boken på ledarplats:

”En intressant vinkel som boken behandlar är städernas betydelse för frihandelns utveckling. De fysiska spåren av handeln och dess restriktioner är många. I huvudstaden talar man fortfarande om utanför respektive innanför tullarna. Även i Växjö finns sådana spår. Själva stadsnamnet kommer från en gammal marknadsplats som stod där staden i dag är belägen. Den låg vid en sjö där två vägar möttes, därav vägsjö, sedermera Växjö.

Efter att under en lång tid ha tagits för given väcker frihandeln i dag starka känslor och åsikter. Man talar inte sällan om handelns vinnare och förlorare. Det gör även denna antologi, tyvärr, om än mer nyanserat än i den vanliga politiska debatten. Motståndarna till frihandeln och näringsfriheten under 1700- och 1800-talen var rädda för att förlora på reformerna. I dag skulle dock ingen tvivla på att Sverige blev ett rikare och bättre land för alla. Handel har bara förlorare på synnerligen kort sikt.

I en tid då protektionismens vindar blåser i världen och i Sverige är detta viktigt att veta om.

Utan frihandeln skulle vi alls inte ha något välstånd att tala om – och om vi försöker möta framtiden med protektionism kommer vi med all säkerhet att återigen bli av med det.”

Kommentarer

beige fascinatorseptember 25, 2017
http://pinkfascinator.com/beige-fascinators-looking-beautiful/

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Carl Marx. 1800-talsteoretiker.

Okunnighetens överstepräst tycker till om handel

En egenhet i svensk samhällsdebatt är att den mest anlitade och högröstade personen också är den som är absolut okunnigast. Nämligen Göran Greider. Han får uttala sig om allt, och på alla samhällsområden är han oöverträffat okunnig. Det är häpnadsväcka...

Okunnighetens överstepräst tycker till om handel

En egenhet i svensk samhällsdebatt är att den mest anlitade och högröstade personen också är den som är absolut okunnigast. Nämligen Göran Greider. Han får uttala sig om allt, och på alla samhällsområden är han oöverträffat okunnig. Det är häpnadsväckande att man kan delta i samhällsdebatten i decennier utan att lära sig någonting.

I normalfallet brukar den som skriver om ett ämne bli mer kunnig och nyanserad helt enkelt för att processen att skriva om något nästan alltid inbegriper att läsa in sig på ämnesområdet.

Och för den som deltar i debatter är en återkommande erfarenhet att man tvingas inse att man har fel. Man kollar källor och citat och det visar att sig att något man var absolut säker på inte alls stämmer. De processerna leder i normalfallet till en ökad kunskapsnivå.

Men när det gäller Greider kan det nog vara så att han aldrig läser på, och om någon hävdar att han har fel avfärdas det bara med att, typ, den som påstår något en gång har skrivit en rapport för Timbro. Om den personen har rätt eller fel är därmed ointressant. Arbetarklassens kamp gynnas ändå inte av att dess intellektuella spjutspetsar erkänner sina misstag.

Den 12 juli skrev Greider en ledarartikel om frihandel i Dalademokraten.

Den innehåller en rad underligheter.

Tesen är att frihandeln skadar miljön dels eftersom att transporterna bidrar till ökade koldioxidutsläpp och dels att de globala transporterna ger underlag för att tillverka och sälja många fler produkter.

Greider har hört talas om teorin om komparativa fördelar och Ricardo.

”Den teoretiska motiveringen bakom frihandelns välsignelser är den gamla 1800-talsidéen om komparativa fördelar (David Ricardo formulerade den). Den säger att alla vinner på att varje nation satsar på att tillverka det den är bäst på.”

Det är intressant med det lätt avståndstagande påpekande att idén är gammal — ända från 1800-talet! Ricardo var även mot slaveriet (en annan 1800-talsidé?) och en generation äldre än 1800-talsmannen Karl Marx (Das Kapital kom ut 1867).

Men den ovan citerade meningen av Greider är fel i en absolut grundläggande detalj. Nämligen att länder skall tillverka det de är bäst på. Slutsatsen av detta vore ju att de flesta länder inte borde tillverka något alls. Men lagen om komparativa fördelar säger att ett land skall koncentrera sig på att tillverka det de är minst dåligt på. Då har de glädje av att delta i ett bytesförhållande med andra länder jämfört med att isolera sig från världsmarknaden. Det är det som är det fantastiska med lagen om komparativa fördelar; alla, oavsett hur dåliga de är, vinner på att specialisera sig och byta med andra.

Och det följande stycket innehåller två allvarliga felslut:

”Hur ska världshandel, och världshandel bör naturligtvis finnas, kunna bli förenligt med biosfären själv? Varutransporter står idag för kanske 13 procent av koldioxidutsläppen globalt. Men egentligen är det ju dramatiskt mycket mer, eftersom det är dessa transporter som möjliggör en oavbrutet växande produktion av industri- och jordbruksvaror som kan saluföras i världsskala.”

För det första sker större delen av alla transporter inom nationer, och de största volymerna av internationell handel sker med grannländerna. Så är det över hela världen. Vi handlar med folk av samma nationalitet som vi själva eller med grannländerna. Volymen av varor som rör sig över halva jordklotet är ganska liten.

Och för det andra har vi ju inte fler produkter på grund av världshandeln. Om vi i Sverige inte importerade disk- och tvättmaskiner skulle vi ju inte vara utan dessa vitvaror. Vi skulle förstås ha disk- och tvättmaskin, men kanske lite sämre och betydligt dyrare. Vissa produkter skulle förstås inte finnas utan världshandel. Datorer, mobiltelefoner och internet exempelvis. Men andra produkter skulle vara större, dyrare, mer energislukande.

Till sist skulle man förstås vilja veta vad Greider menar att man bör göra åt det problem han ser? Skall FN inrätta en världsregering som i detalj bestämmer vad som får importeras och exporteras och exakt vilka länder som skall få delta i utbytet?

Men Greider serverar förstås inga konkreta förslag. Bara bombastiska hotbilder baserade på fria fantasier.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Kanada och EU. Projektionen gör att CETA-området ser enormt ut. Men det är stort i verkligheten också. Inte minst när det gäller ekonomisk aktivitet.

I dag blir CETA verklighet

Samtidigt som alla oroar sig för ökad protektionism och isolationism i världen träder frihandelsavtalet CETA mellan EU och Kanada i kraft. Det är det största frihandelsavtalet någonsin och framför allt ett avtal mellan länder med utvecklad ekonomi och stab...

I dag blir CETA verklighet

Samtidigt som alla oroar sig för ökad protektionism och isolationism i världen träder frihandelsavtalet CETA mellan EU och Kanada i kraft. Det är det största frihandelsavtalet någonsin och framför allt ett avtal mellan länder med utvecklad ekonomi och stabil demokrati. Chansen är stor att avtalet blir en modell får många framtida avtal. Det som duger åt EU och Kanada duger garanterat åt de flesta andra länder.

Handeln mellan Kanada och EU är 670 miljarder kronor och Kanada är därmed den största handelspartnern till EU förutom USA.

Tullarna på 98 procent av alla varor försvinner och i de flesta fall även kraven på olika standarder och godkännandeprocesser. Samtidigt tar CETA in hänsyn till miljö, produktsäkerhet och arbetsrätt. CETA kommer även i det sammanhanget att bli en modell för hur moderna handelsavtal skall se ut.

Nu vidtar en process då alla EU-länder skall godkänna avtalet. Men det gäller främst tvistelösningsmekanismen där CETA-avtalet innehåller en sorts domstolslösning snarare än den vanliga tvistelösningsmekanismen.

Nästa stora avtal som skall landas är avtalet mellan EU och Japan. Planen är att det skall vara klart i år, men som alltid när det gäller frihandelsförhandlingar är tidplaner osäkra. Hur som helst blir det också stort avtal. Tack vare Donald Trump har tyngdpunkten i arbetet med stora frihandelsavtal flyttats från USA till EU. Kina är förvisso stora när det gäller volym och retorik, men landets sätt att se på handel och handelsavtal är lite gammaldags. På gott och ont kräver moderna stater att handelsavtal inbegriper ganska mycket som strikt sett inte har med handelsutbytet att göra.

Kanadas handelsminister François-Philippe Champagne och EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström skriver i DI om avtalet.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Handel är inte bara principer. Det krävs avtal och infrastruktur också. Hur bra fungerar byråkratin där nere?

Omförhandlingen av NAFTA kan få goda konsekvenser för handeln

Omförhandlingen av NAFTA brukar beskrivas som en dramatiskt protektionistisk åtgärd, inte minst för att president Donald Trump beskrev den på det viset. Men NAFTA var ändå moget för en revidering. När avtalet togs fram för 30 år sedan (det trädde i k...

Omförhandlingen av NAFTA kan få goda konsekvenser för handeln

Omförhandlingen av NAFTA brukar beskrivas som en dramatiskt protektionistisk åtgärd, inte minst för att president Donald Trump beskrev den på det viset. Men NAFTA var ändå moget för en revidering. När avtalet togs fram för 30 år sedan (det trädde i kraft 1991) existerade inte e-handel, det saknades också en rad miljöregler på båda sidor om gränsen. Framför allt var ekonomierna radikalt annorlunda jämfört med i dag. Den största förändringen står Mexikos ekonomi för. Då var det en u-landsekonomi som i huvudsak byggde på att låga löner gav enkla men billiga produkter. Idag är stora delar av Mexikos ekonomi utvecklad — inte minst beroende på amerikanska direktinvesteringar — och värdekedjorna passerar ofta gränsen flera gånger. Mexikanernas löner har också ökat i de delar av ekonomin som är mest utvecklad.

Ett område som fortfarande är kraftigt reglerat och där länderna har stora olikheter är transporter. Där skulle det kunna skapas stora effektivitetsvinster genom förenklingar och harmoniseringar av regelsystemen. Det gäller främst USA och Kanada, två länder som historiskt har genomreglerade transportsektorer.

Värdet och volymerna av det som transporteras mellan USA och Kanada är stort. Nästan 60 procent av det som transporteras går på långtradare och värdet är över 91 miljarder dollar (800 miljarder kronor, kan jämföras med Sveriges BNP som är drygt 4400 miljarder miljarder kronor).

USA:s handelsdepartement kom i augusti med förslag på de förändringar av NAFTA som de önskade. Förslagen var relativt modesta vilket minskar oron för att NAFTA bara rivs upp, men att länderna sen inte klarar av att sy ihop ett nytt avtal. Skillnaden mellan Trumps retorik och verkligheten förvånar knappast längre. Trumps förutsättningar i handelsfrågor har ju i princip varit alla som förhandlat de existerande avtalen varit idioter som inte förmått ta tillvara amerikanska intressen och att det därför funnits stora vinster att ta hem genom omförhandlingar. Men så har det förstås inte varit. USA:s förhandlare har varit i huvudsak smarta och tuffa personer som väl tagit tillvara USA:s intressen.

Men det finns fortfarande förbättringar att göra för att förbättra handeln mellan länderna. Amerikanska transportbranschen ser främst tre reformer som skulle kunna underlätta transporterna.

För det första att dokumenthanteringen för handeln digitaliseras. Detta är en ny möjlighet som helt enkelt inte existerade för 30 år sedan. Då hanterades alla tillstånd och all dokumentation genom att papper skickades, kopierades, sparades och kontrollerades manuellt. Det är förstås inte så konstigt att denna möjlighet saknas i dagens NAFTA-avtal eftersom tekniken inte existerade när det kom till. I framtiden kommer tullprocessen vid gränserna att kunna ske betydligt snabbare och enklare.

För det andra kommer det att finnas möjlighet för importörer, exportörer och transportföretag att certifiera sig och därmed visa att de är extra säkra. Alla aktörer i en transportkedja kan från början genomgå noggrann kontroll och därigenom få tillgång till ett snabbspår genom tullen.

Och för det tredje kommer man öppna för att amerikanska och kanadensiska transportföretag kan ta jobb på båda sidor av gränsen. En kanadensisk transportör som kör varor till Texas får idag ta ett uppdrag på vägen tillbaka enbart om uppdraget innebär transport till en destination i Kanada. Det nya förslaget innebär att man i framtiden kommer att kunna ta ett uppdrag på vägen hem till Kanada även om destinationen är i USA och inte hela vägen till  Kanada.

Vi som lever i EU kan bli lite förvånade över att två länder som är så integrerade som USA och Kanada inte redan ha alla dessa förenklingar på plats. Men det är svårt att överskatta med vilken entusiasm frihandels- och förenklingsfrågorna har drivit i EU, och vilket motstånd det finns i USA och Kanada mot handel och avregleringar.

Kanada tvingas ju exempelvis genom CETA-avtalet med EU att avreglera sin egen inre marknad, men behåller exempelvis de rent löjeväckande reglerna kring ostimport.

Frihandeln tar helt enkelt ofta två steg framåt och ett tillbaka (eller i värsta fall tvärt om). Dessutom är frihandel inte bara en fråga om principer utan i högsta grad även en fråga om praktiskt politik och institutionella förhållanden.

Det krävs helt enkelt tålamod och ett sinne för detaljer för att driva processen framåt.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Att stater säljer viktiga anläggningar till främmande makt har inte med frihandel att göra.

Statliga direktinvesteringar är inte detsamma som frihandel

Enköpingsposten har i dag en märklig ledarartikel där tidningen tanklöst blandar ihop frihandel med direktinvesteringar och naivitet när det gäller främmande makts intentioner. "Handel och öppenhet var i fokus när europeiska Kommissionens ordförande Jean-Clau...

Statliga direktinvesteringar är inte detsamma som frihandel

Enköpingsposten har i dag en märklig ledarartikel där tidningen tanklöst blandar ihop frihandel med direktinvesteringar och naivitet när det gäller främmande makts intentioner.

”Handel och öppenhet var i fokus när europeiska Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker på onsdagen höll sitt årliga tal om tillståndet i unionen. Huvudbudskapet var att EU ska fortsätta verka för ökad frihandel när andra länder går mot protektionism.

Men Juncker betonade också att EU inte får vara en naiv anhängare av frihandel. Därför lovande han skarpa förslag om starkare samarbete för att upptäcka när främmande statsmakt agerar genom företag för att köpa upp strategiskt viktiga europeiska intressen. Som exempel nämnde Juncker hamnar, delar av energisystem och företag inom försvarssektorn. Kommissionen vill ha former för tydligare genomlysning av utländska avtalspartners av eventuella strategiska betydelse av investeringar som kommer utifrån.

Det är välkommet om EU kan stärka sitt samarbeta för att trygga medlemsländernas strategiska intressen gentemot tredje land. I Sverige har vi ju exemplet med Nordstreamprojektet där ryska gasledningar på svenskt vatten sätter oss i ett mer utsatt säkerhetsläge. Ett annat exempel är det svenska 450 MHz-nätet som används av samhällsskyddande myndigheter och Vattenfall. 2014 avslöjade Veckans affärer att nätet budats in av en rysk oligark.”

Inget av de ovanstående exemplen har med frihandel att göra. Frihandel mellan två länder betyder att varor och tjänster kan handlas mellan producenter och konsumenter i de båda länderna utan att påverkas av tullar, kvoter eller nationella regler som diskriminerar utländska produkter.

Det artikeln egentligen handlar om är direktinvesteringar mellan länder, och dessutom mycket speciella fall när stater är inblandade och har intressen utöver rent kommersiella överväganden. Det finns självklart goda skäl att vara misstänksam i många fall. Men exemplen har inte med frihandel att göra.

Det är värt att påpeka att det finns otaliga exempel på handelspolitiska åtgärder som faller utanför debatten om frihandel eller protektionism. Dessa kan vara bra eller dåliga och måste bedömas var för sig. Junckers och Enköpingspostens exempel är undantagslöst från den kategorin.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel populärare i USA men politikerna sitter fast i gamla föreställningar

Opinionsundersökningar (här Gallup) visar att amerikanska väljare blir att mer positiva till frihandel. Bland demokraterna är det nu 80 procent som uppfattar handel som en möjlighet snarare än ett hot. En ökning med 17 procent sedan det amerikanska presid...

Frihandel populärare i USA men politikerna sitter fast i gamla föreställningar

Opinionsundersökningar (här Gallup) visar att amerikanska väljare blir att mer positiva till frihandel. Bland demokraterna är det nu 80 procent som uppfattar handel som en möjlighet snarare än ett hot. En ökning med 17 procent sedan det amerikanska presidentvalet. Totalt sätt är 72 procent av USA:s väljare positivt inställda till handel. Ökningen är inte förvånande. Under primärvalen och valrörelsen var samtliga kandidater mycket negativt inställda till frihandel och utmålade USA:s två viktigaste handelspartners (Kanada, Mexiko) som hot mot amerikansk industri och amerikanska jobb.

Med andra ord är handel inte längre ett kontroversiellt politiskt ämne och president Trumps massiva protektionistiska offensiv har i viss mån kommit av sig, även om det som genomförs är illa nog.

Men tyvärr verkar inte politikerna i Washington ha uppfattat förändringen i opinionen. Särskilt gäller det demokraterna som nu snarast försöker bjuda över Trump när det gäller protektionistiska åtgärder. Deras budskap är att frihandeln gynnar företag på löntagarnas bekostnad och politiska åtgärder är nödvändiga för att skapa rättvisa förhållanden. Man jagar påstådd valutamanipulation, försöker få till tuffare villkor när det gäller omförhandlingarna av NAFTA, tuffare regler för att gynna amerikanska företag i offentliga upphandlingar och straffskatter på företag som investerar utomlands.

Om detta låter bekant beror det förmodligen på att det politiken närmast är en blåkopia av de åtgärder Trump gick till val på.

Just nu visar demokraterna ingen förståelse för att handel skapar nya allianser internationellt, att import av råvaror och komponenter gör amerikanska produkter mer konkurrenskraftiga på världsmarknaden eller att import gör att den vanliga amerikanen får mer för sina pengar. Inte heller verkar man vara medveten om att över 4o miljoner amerikaner arbetar i företag som är direkt beroende av import och export.

Att demokraterna inte uppfattar att de går på tvärs med opinionen är mycket beklagligt. Just nu går det inte att sätta något som helst hopp till republikanerna. Tvärt om gör de allt fel och amerikanska företag anpassar sig eller till och med utnyttjar situationen. Boeing har exempelvis bearbetat regeringen för att försvåra för kanadensiska Bombardier att sälja flygplan till amerikanska flygbolag — detta trots att den klass av flygplan Bombardier erbjuder inte tillverkas av Boeing. Amerikanska skogsbolag har lyckats övertyga regeringen om att lägga höga tullar på kanadensiskt virke — något som gör det dyrare för alla vanliga amerikaner som vill bygga och bo.

Det är extremt tydligt att protektionism är en politik som låter förrädiskt enkel och självklar när man pratar om den, men i verkligheten bara skapar ökade kostnader och ställer till en oöverskådlig röra av negativa och oväntade konsekvenser.

Man får hoppas att någon demokrat vaknar till och ser att det finns en opinionsförändring att dra nytta av.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 31

2017-07-31 Sydsvenskan skriver om den nya sidenvägen:  "Allfartsvägarna österut håller på att öppnas upp ytterligare till gagn för både européer och asiater. Ett nytt frihandelsavtal mellan EU och Japan är i det närmaste i hamn och kineserna håller på a...

Frihandel i media vecka 31

2017-07-31

Sydsvenskan skriver om den nya sidenvägen: 

”Allfartsvägarna österut håller på att öppnas upp ytterligare till gagn för både européer och asiater. Ett nytt frihandelsavtal mellan EU och Japan är i det närmaste i hamn och kineserna håller på att bygga en ny sidenväg.

USA är etta, EU tvåa, Kina trea och Japan fyra på listan över världens största ekonomier. Hur de interagerar med varandra har onekligen stor betydelse för många människor.

(—)

Och vad kan ett frihandelsavtal betyda? Japan är en av EU:s viktigaste handelspartners. Europeiska företag exporterar dit för 86 miljarder euro årligen. Mer än 600 000 arbetstillfällen i EU är knutna till export till Japan och för varje ny miljard euro européerna säljer kan 14 000 nya jobb skapas.

Framför allt är det mer livsmedel som kan komma att skeppas iväg till de japanska öarna när det nya avtalet träder i kraft. Tullarna på biff, ostar, vin och choklad kapas. Men även mer läkemedel, medicinteknik och fordon kan gå på export. Europeiska konsumenter kan glädja sig åt billigare japanska bilar till exempel. EU och Japan blir också överens om gemensamma standarder, vilket ytterligare kommer att underlätta utbytet.

Alla initiativ som knyter människor närmare varandra genom bättre kommunikationer och handel är bra. I en tid när spänningen stiger mellan många grupper och länder är frihandel mellan japaner och européer och en modern sidenväg mycket välkomna tillskott.”

 

2017-07-24

I The Daily Signal skriver Bryan Riley om varför NAFTA inte skall reglera minimilöner:

”Progressives want to include minimum wage laws in trade agreements because they see them as a way to help low-wage workers in other countries by magically increasing wages. For example, President Barack Obama repeatedly called the Trans-Pacific Partnership the “most progressive” trade deal in history, and never the “most free” trade deal in history.

Protectionists like the idea of imposing minimum wages on other countries because it is a sneaky way to restrict competition.

Economist Burton Folsom has explained how in the United States, Northern politicians proposed minimum wage laws to handicap Southern factory workers. In the 1930s, Gov. Charles Hurley of Massachusetts called for a national minimum wage so that “Massachusetts [would] have equal competition with other sections of the country, thus affording labor and industry of Massachusetts some degree of assurance that our present industries will not move out of the state.”

According to Rep. Sam McReynolds, D-Tenn., at the time: “Northern industries are trying to stop the progress of the South, and they feel if they can pass this [minimum wage] bill it will really be a tariff against Southern goods.”

That may help explain why progressives and anti-trade interest groups both want to include a minimum wage in NAFTA.”

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera posten