Det blev inte så bra.

Glöm aldrig: Brexit var en katastrofalt usel idé

Det går mycket fort från en situation där något närmast otänkbart inträffar till att den nya situationen känns normal. Att Donald Trump skulle kunna bli president kändes overkligt för 18 månader sedan, men vi har redan vant oss vid att ha en amerikansk president som sitter och twittrar slumpmässigt om nätterna, och kommer i bråk med alla från fotbollsspelare till Nordkoreas diktator.

Samma sak är det med Brexit. När Cameron löste ett privat problem han hade med sitt eget parti genom att lova en folkomröstning var det knappast någon som trodde att det skulle sluta med ett utträdesbeslut.

Men nu är vi där och den skenande galenskapen att Storbritannien är på väg att lämna EU känns som normal politik. Förhandlingarna och utspelen rapporteras i media som om det fanns någon rationalitet eller förutsägbarhet i det hela.

Vad man helt och hållet glömmer är hur osannolikt dum hela idén är. Man kan förstås reta sig på drygheterna som byråkrater och politiker i EU då och då undslipper sig, men det rationella förhållningssättet är ändå att se till den praktiska verkligheten. Vad är viktigt för moderna européer, människor som idag till stor del tillhör en ganska välbeställd medelklass? Mycket enkelt; resa, jobba, exportera, importera (eller i vilket fall konsumera importvaror), investera. Och detta i länder där det råder ordning och reda, som har en hyggligt fungerande rättstat.

Kort sagt, som vi har det i EU.

Att EU är byråkratiskt och pådyvlar oss regler är sant. Men de nationella politikerna och byråkraterna är ungefär lika effektiva i att hitta på lagar och regler. Alla med någon erfarenhet från nationellt politiskt arbete inser också att en stor del av överdrifterna och dumheterna beror på att nationella byråkrater tolkar EU-reglerna med lika stor nit som kreativitet. ”Så här måste vi göra enligt EU” sägs med

självförtroende, medan det visar att sig att andra EU-länder gör på hela andra vis.

Det förtjänar att upprepas att Camerons idé om folkomröstning var ett episkt misstag. Inte för att det är fel att folkomrösta — men för att Cameron ställde till en folkomröstning som gav britterna möjlighet att välja något som Cameron ogillade.  Att i onödan ta ett initiativ som innebär att man riskerar att förlora något man redan har är fantastiskt korkat. Att tänka efter vilka beslut man vill ha upp på bordet är grundkurs 1.A. i kursen att bli politiker.

Det är helt marginellt hur förhandlingarna om utträdesvillkoren går. Britterna kommer att förlora på Brexit och övriga medborgare i EU kommer att förlora på Brexit. Säkert kommer en rad frihandelsavtal med övriga världen att bli verklighet, men de blir i genomsnitt knappast bättre än de avtal som dessa länder har med EU. På ena eller andra sättet kommer vi också att fortsätta att handla med EU och resa fram och tillbaka.  Men det blir helt i onödan dyrare och krångligare.

Förhoppningsvis får vi nu ett par generationer i EU som lär sig att politik är på allvar och beslut man fattar har konsekvenser. Det kan gå extremt fort att omintetgöra framsteg som tagit decennier att uppnå.

 

 

 

 

Kommentarer

Perseptember 27, 2017
Hear, hear!

Frihandel i media vecka 8

2018-02-23 DN intervjuar Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium som just kommit med sin utredning till regeringen om hur Brexit kommer att påverkar svenska företag: "– Om vi inte hittar övergripande lösningar kommer alla områden att drab...

Frihandel i media vecka 8

2018-02-23

DN intervjuar Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium som just kommit med sin utredning till regeringen om hur Brexit kommer att påverkar svenska företag:

”– Om vi inte hittar övergripande lösningar kommer alla områden att drabbas. Det handlar om frågor som personrörlighet, fri etablering och rörlighet av tjänster. Allt detta är byggstenar i modern handel, säger Anna Stellinger, generaldirektör på Kommerskollegium.

Hon tar lastbilar som exempel. De går inte att leverera om inte också handel med tjänster och dataöverföring fungerar, enligt Anna Stellinger.

Några sektorer identifieras ändå i rapporten som extra känsliga för Storbritanniens utträde ur EU. En är motorfordonsbranschen som till stor del är beroende av de av tekniska regler som råder inom EU. Utan ett tydligt regelverk kommer den handeln bli mycket krångligare. Som grädde på moset kommer dessutom motorfordonsbranschen att drabbas av betydande tullar om Storbritannien lämnar EU utan att avtal. Då kommer handeln att regleras av reglerna i Världshandelsorganistionen WTO. Det innebär tullar på 10 procent på personbilar och 22 procent på lastbilar.

– Det tillsammans gör att motorfordonsbranschen är extra utsatt, säger Anna Stellinger.

Även den för Sverige så viktiga pappersindustrin kommer då att beläggas av tullar utan ett avtal, om än inte lika höga. Förutom tullar tillkommer dock en ökad administrativ börda, vilket kostar pengar i sig.”

 

2018-02-22

Frihandel är bra, men bara om alla följer spelreglerna skriver Hans Stigsson på ledarplats i Norrköpings tidningar:

”Plötsligen har det blivit populärt att hacka på frihandel och globalisering. Nej förresten, inte plötsligen. Kritiken har funnits länge, men i åtminstone svenska medier uppfattats som politiskt korrekt eftersom den kommit från vänster.

Då blir det ju en smula tragikomiskt, när den nationalpopulistiska protektionismen plötsligen ses som ett mycket värre hot, än när motsvarande protektionism torgförts från vänsterhåll. Eller när Donald Trumps nyisolationism framställs som ett hot från samma håll som tidigare varnat för ”USA-imperialism”!

För seriösa politiker är det besvärligare. Ett exempel är näringsminister Mikael Damberg (S) som nyligen varnade för ökad protektionism, med anledning av det potentiella kinesiska hotet. Damberg förnekar inte hotet, men varnar klokt nog för överreaktioner.

Alla vinner på frihandel – fast bara om spelreglerna respekteras. Dessutom beror framgångarna på vilka mål som av olika anledningar anses politiskt önskvärda. Stater med imperialistiska ambitioner kan alltid misstänkas för att missbruka frihandeln, samtidigt som en protektionistisk politik kan ge inrikespolitiska fördelar på kort sikt.”

2018-02-19

Carl B Hamilton (professor i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot , Liberalerna) replikerar i DN på Johan Norbergs artikel om robotar, jobb och frihandel:

”I USA är välfärdsstaten däremot oftast svag. Förenklat: för att en individ ska få annat än passiviserande och magert ekonomiskt stöd vid arbetslöshet måste hen kunna visa att hens arbetslöshet är orsakad av ökad import. I USA är detta en snårig, utdragen och domstolsliknande process, som för facken går ut på att söka bevisa att importen är dålig och skadligt för medlemmarna. Ett av flera resultat är en vanemässig stigmatisering av import såsom skadlig för sysselsättningen. Därav en del av den amerikanska fixeringen vid import och protektionism som främsta orsak till arbetslöshet, och undertryckandet av andra orsaker till arbetslöshet såsom tekniska förändringar och robotar, som Norberg nämner.

(—)

I Nordeuropa – särskilt Norden – är man till skillnad mot i USA berättigad till stöd i form av ett batteri av åtgärder för att individen ska kunna komma tillbaka till egenförsörjning genom ett nytt arbete, till exempel omskolning. Detta misslyckas naturligtvis ibland, men kritiken brukar riktas mot politiker och myndigheter snarare än mot importen eftersom stödet här är oberoende av orsaken till arbetslösheten.

Även om globaliseringsdebatten i USA ibland innehåller bugningar inför, och hänvisningar till, den europeiska välfärdsstaten som ett bättre alternativ än protektionism, sker det ofta med uppgivenhet. Välfärdsstaten kostar, som bekant, och i dagens USA är skattesänkningar prioriterade och det växande budgetunderskottet tas närmast med en klackspark. Protektionism har också en lång historia i USA och efterkrigstidens frihandelsinriktning av amerikansk handelspolitik är snarast att se som ett undantag i USA:s historia.”

 

Kommentarer

NimiBioffebruari 24, 2018
Bravo, you were not mistaken :) http://screenbucket48.canariblogs.com/free2play-rexuiz-fps-spiel-4067545 http://losslan75.full-design.com/ http://ferrypocket31.thezenweb.com/ https://twitter.com/good_choise

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Foto: Zairon

Ny rapport om frihandel av Johan Norberg på Frivärld

Det har kommit ytterligare en rapport om frihandel. "Globalisering i protektionismens tid" av Johan Norberg, utgiven av tankesmedjan Frivärld.  Som vanligt faktaspäckad och optimistisk. Dessutom med en avslutande fundering över hur den dynamik som bid...

Ny rapport om frihandel av Johan Norberg på Frivärld

Det har kommit ytterligare en rapport om frihandel.

”Globalisering i protektionismens tid” av Johan Norberg, utgiven av tankesmedjan Frivärld. 

Som vanligt faktaspäckad och optimistisk. Dessutom med en avslutande fundering över hur den dynamik som bidrar till protektionism skall kunna hanteras.

”… vad kan globaliseringsvänner göra annorlunda för att våra historiska
landvinningar inte ska gå förlorade?
Något måste göras åt den otrygghet som gör att många tror att öppenhet är
farligt, oavsett om den har med handel att göra eller ej. Även om vinsterna i
relation till kostnaderna är 20 mot 1, så är dessa kostnader koncentrerade till en
liten grupp som tar en stor smäll. Vi frihandlare har varit lite för nöjda med att
genomsnittet förbättras, men ingen tar entusiastiskt en förlust för att vinsterna
för alla andra i landet är 20 gånger större än deras förlust. När arbetslösheten
drabbar dig själv är inte arbetslöshetsnivån 5 procent, utan 100 procent.
Allt för ofta har stater i Europa och Nordamerika hanterat denna omvandling
genom att ta bort de drabbade ur arbetskraften. Den som har förlorat ett jobb
har fått arbetslöshetsersättning, förtidspension och invaliditetsersättning, vilket i
det korta loppet mildrar smällen, men i det långa loppet etablerar ett utanförskap
och en bitterhet. Färre tar ett annat jobb, vidareutbildar sig eller flyttar dit jobben
finns. Av en dollar som den amerikanska staten använder för att hantera ett förlorat
jobb används ungefär 99 cents till att få bort personen ur arbetskraften och
bara en cent till att hjälpa henne till ett nytt jobb.
Det krävs mer fantasi i utbildnings-, arbetsmarknads- och socialpolitiken för att
hjälpa människor till de nya jobben, så att fler känner att de är en del i det nya
som skapas. Vi kanske inte ska betala för arbetslöshet och pension, utan för att
man tar ett nytt jobb och för att man flyttar till en mer attraktiv region? Med nya
utbildningsplattformar online borde förutsättningarna vara större än någonsin
att ständigt uppgradera arbetskraftens kunskaper. Det förutsätter också att man
tar bort hinder för omställningar, som yrkeslicenser, hårda byggregleringar och
höga marginaleffekter för den som går från bidrag till arbete.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Det var inte bättre förr i stålindustrin.

Hur många jobb skulle idag försvinna av ståltullar? För 15 år sedan utplånade de 200 000…

Donald Trump driver på för att införa ståltullar, trots att inte ens stålindustrin vill ha dem. Trump fantiserar om att "bygga upp" den amerikanska stålindustrin igen. Men inga tullar i världen skulle hjälpa. Saken är den att stålindustrin i USA inte ...

Hur många jobb skulle idag försvinna av ståltullar? För 15 år sedan utplånade de 200 000…

Donald Trump driver på för att införa ståltullar, trots att inte ens stålindustrin vill ha dem. Trump fantiserar om att ”bygga upp” den amerikanska stålindustrin igen. Men inga tullar i världen skulle hjälpa.

Saken är den att stålindustrin i USA inte alls lider. Stålföretagen gör vinst och den inhemska industrin tillfredsställer 75 procent av USA:s stålbehov.

Anledningen till att jobben i stålindustrin har försvunnit sedan 80-talet  — för de har de verkligen — är teknikutveckling som lett till ökad produktivitet.

I dag görs stål ofta av återvunnen metall i ganska små anläggningar. För att tillverka ett ton går det i dag åt två mantimmar, inte som på 80-talet tio. Det är därför som stålindustrin på 80-talet sysselsatte en halv miljon personer, mot 150 000 idag.

Däremot är sex miljoner personer anställda inom industri som är beroende av stål som insatsvara. Om stålet blir dyrare kommer de företagen att tappa kunder.

Hur många jobb som försvinner är naturligtvis omöjligt att säga. Men George Bushs ståltullar 2002 försvann efter bara 20 månader då effekterna blev synliga. 200 000 jobb utplånades i stålberoende sektorer av ekonomin. Bara ett fåtal räddades i stålindustrin.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Handel är bra både för fattiga och för miljön.

Fattiga har lägre inflation än rika — tack vare handel

Global handel både ökar välståndet och minskar miljöproblemen. Men just nu är tillväxten av handeln långsam, en utveckling som måste brytas. Tankesmedjan ECIPE har tagit fram en mycket intressant rapport, De ekonomiska vinsterna av globalisering för företa...

Fattiga har lägre inflation än rika — tack vare handel

Global handel både ökar välståndet och minskar miljöproblemen. Men just nu är tillväxten av handeln långsam, en utveckling som måste brytas.

Tankesmedjan ECIPE har tagit fram en mycket intressant rapport, De ekonomiska vinsterna av globalisering för företag och konsumenter, som visar en hel del både kända och mer oväntade perspektiv på värdet av global handel.

Exempelvis brukar man påpeka att det faktum att reallönerna inte ökar så snabbt i dag inte är särskilt viktigt när det gäller välståndsutvecklingen. En betydligt viktigare faktor är att varorna blir både billigare och bättre. Framför allt gynnar det människor med låga inkomster som lägger ner relativt sett mer av inkomsten på importerade produkter. Skillnaden är faktiskt så stor att man har olika inflation i olika inkomstskikt.

 ”Ta detta exempel från USA: 1980 kunde en amerikan köpa en 1,3-kubikfot mikrovågsugn för 399,95 dollar på Sears, den stora detaljhandelskedjan, men nu kan den få en mikrovågsugn av exakt samma storlek för 57,13 USD på Walmart. Standarden på mikrovågsugnen är dessutom mycket bättre idag – och den har nu många fler funktioner och håller längre. Priset på ugnen har trots detta sjunkit med 85 procent i rena nominella termer. ”

(—)

En amerikan med en genomsnittlig lön behövde 1984 arbeta 456 timmar för att kunna betala en mobiltelefon. Ett kvartssekel senare var det tillräckligt att arbeta fyra timmar för att ha råd med det samma produkt (dock ej med en smartphone).

Europa skiljer sig inte från USA. Produkter som på 1980-talet var lyxvaror är nu var mans egendom och eftersom hushåll med låga inkomster spenderar större andel av sin inkomst på typiska hushållsprodukter, har globaliserings effekt på priser varit större för dem än för hushåll med höga inkomster. En studie av amerikanska hushåll visar exempelvis att inflationen för låginkomsthushållen mellan 1994 och 2005 var 6 procentenheter lägre än inflationen för höginkomsthushållen.”

Här kan man naturligtvis invända att det finna andra faktorer än just handel som bidrar till lägre priser, som teknikutveckling och förbättrad inhemsk konkurrens. Men få skulle nog hävda att den tekniska utvecklingen och inhemska konkurrensen är oberoende av global handel. Tvärt om utvecklingen av produkter helt beroende av tillgången till stora marknader. Utveckling kostar, och ju fler konsumenter som den kostnaden kan spridas på, desto mer utveckling blir möjlig.

En mindre väntad effekt är att global handel dessutom är bra för miljön:

”Internationell handel, hävdar en del, förorenar miljön på grund av koldioxidutsläppen från transporten av varor och det är därför mycket bättre att människor köper lokala varor. Och det är sant att handeln är en källa till koldioxidutsläpp, inte bara genom transport utan också för att handel ökar produktion och den ekonomiska tillväxten. Ändå är alternativet knappast bättre. Medan människor i Europa av olika skäl föredrar att köpa lokal mat, är det långt ifrån säkert att det minskar koldioxidutsläppen. Det är bättre för miljön att köpa lokalt odlade äpplen Europa än att importera dem – strax efter höstskörden. Men den stora delen av den mat vi konsumerar i Europa skulle medföra större utsläpp i produktionen än utsläppet från både produktion och transport när vi köper maten från södra halvklotet. Den energi som krävs för att producera mat i Europa är en betydligt större källa till koldioxidutsläpp än transporten. Det minskar koldioxidutsläppen att köpa snittblommor från Kenya i stället för Holland eller broccoli från Sydamerika i stället för Kontinentaleuropa. Handel är en metod för att hushålla med naturresurser och ett sätt för länder, företag och människor att få tillgång till ny teknik som minskar energiförbrukningen och koldioxidutsläppen. Hur skulle ett europeiskt land kunna nå sina klimatmål – utan tillgång till teknologi från andra länder? En klimatstrategi byggd på stängda gränser skulle vara höja utsläppen snarare än sänka dem. Solpaneler och vindkraftverk skulle existera i bara några länder, och elbilar skulle vara en lyx för de rika.”

Rapporten konstatera dock att perioden 1980-2010 varit unik när det gäller utvecklingen av internationell handel. Ökningen var mycket snabb och dessutom blev handeln på allvar global, snarare än bara mellan grannländer. Efter krisen 2007-2008 föll världshandeln en aning och ökningen har sen dess inte riktigt velat ta fart. Mellan 1980 och 2010 ökade de globala handelsvolymerna 35 gånger, så en marginell minskning eller utplaning  under några år är inte direkt någon katastrof, men en del tyder på att vi ser en ny våg av protektionism som består av regleringar snarare än tullar och kvoter. Den utvecklingen måste brytas. Det finns fortfarande miljoner fattiga människor i behov handelns välståndsskapande effekter.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 8

2018-02-15 Blekinge Läns tidning skriver på Kajsa Dovstad ledarplats om 68-vänstern och motståndet mot internationell handel som en av deras ståndpunkter: "68-vänstern fyller 50. Hur har samhället förändrats under de fem årtionden som gått sedan stud...

Frihandel i media vecka 8

2018-02-15

Blekinge Läns tidning skriver på Kajsa Dovstad ledarplats om 68-vänstern och motståndet mot internationell handel som en av deras ståndpunkter:

”68-vänstern fyller 50. Hur har samhället förändrats under de fem årtionden som gått sedan studentprotesterna 1968, starten på den moderna vänstervågen?

Mycket har förstås blivit bättre. Demokratierna har blivit fler. Välståndet har ökat, i Sverige och globalt. Rasismen har minskat. Allt som blivit bättre är dock knappast 68-vänsterns förtjänst – tvärtom. Med 50 år i backspegeln kan man konstatera att 68-vänstern har haft och fortfarande har ett alldeles för stort inflytande på samhällsdebatten.

Ett exempel är hur breda lager av vänstern har svårt att säga att demokrati är bättre än diktatur. Mellan andra världskriget och 1960-talet var det i princip bara Sveriges Kommunistiska Parti, nuvarande Vänsterpartiet, som uttryckte gillande inför kommunistdiktaturer. Så kom 68-vågen och engagemanget för länder som Kina, Vietnam och Kambodja växte. Och smittade av sig. Olof Palme blev den första västledaren att besöka Kuba år 1975.

(—)

Ett annat exempel är hur 68-vänstern och dess arvtagare motarbetat globalisering, frihandel och ekonomisk tillväxt. Få fenomen är så effektiva medel för att utplåna fattigdom som handel mellan länder. Som tur är har utvecklingen inte gått att stoppa. Tack vare frihandel lever en mindre andel än någonsin under fattigdomsgränsen.

(—)

Vilket land skulle Sverige vara utan 68-vänstern? Ganska annorlunda, men på många sätt ett bättre samhälle. I 50 år har 68:orna dominerat debatten. Låt det inte bli 50 år till.”

2018-02-15

På amerikanska CATO-Institutes blogg skriver Colin Grabow om handel med blommor på alla hjärtans dag: 

”Today millions of Americans will celebrate Valentine’s Day by purchasing roses for their loved ones and, in so doing, will participate in one of the everyday miracles of capitalism which too often escape our notice. As a recent Washington Post article points out, these roses will most likely have been grown thousands of miles away in Colombia, flown to the United States aboard cargo jets, and then delivered to florists and other retailers at the cost of a mere $1.50 per stem. That this is possible is not only a tribute to the magical powers of capitalism, but—as the newspaper notes—free trade and a 2012 agreement between the United States and Colombia which permanently lifted U.S. import tariffs on Colombian flowers. Indeed, a close reading of the piece reveals some of the many advantages of free trade and the benefits it confers.

Among them:

Imports save consumers money: One of the most straightforward benefits of free trade is the reduced cost to consumers for the goods they purchase as a result of reduced tariffs and the ability of businesses to develop more cost-effective supply chains. By importing flowers from Colombia, according to the article, the price of roses has been kept almost unchanged for decades with a dozen red roses often available this week for less than $20.

Imports create jobs: Unsurprisingly, the growth of Colombia’s flower industry has helped provide jobs in that country—to the tune of 130,000 according to The Washington Post (including, it seems, for thousands of Venezuelans fleeing from that country’s experiment in socialism). Often overlooked, however, is that imports also create new employment opportunities for Americans, both through the actual process of importation and as an intermediate good. The numerous planes full of flowers, for example, require logistics personnel to offload, store, and transport them to their final destination. Cheaper flowers, meanwhile, mean increased sales and more workers at the distributors and retailers which carry them. Indeed, the article cites the example of the USA Bouquet Company in Doral, Florida which employs 75 workers to put “imported red roses into vases and then carefully [pack] them in boxes for a Valentine’s shipment to Walgreens.”

2018-02-12

Petter Birgersson på Kristianstadsbladets ledarsida skriver positivt om regeringens linje i handelsfrågor:

”Frihandel och gott företagsklimat gör Sverige rikt. Regeringens skatteförslag hotar det.

Sverige har en näringsminister i Mikael Damberg (S) och en handelsminister i Ann Linde (S) som förstår vikten av företagande och handel över gränserna. Handelsministern är tydlig i sitt budskap till omvärlden om att handel gynnar välståndet för alla, skapar fler jobb och är ett av de effektivaste sätten för att bekämpa fattigdom.

Ann Linde står så föredömligt upp för frihandeln att den moderata EU-parlamentarikern Christofer Fjellner inte kan låta bli att göra tummen upp. ”Sällan jag delar något en sosse gjort men denna regering har varit bra på att stå upp mot protektionism och de myter som sprids om frihandel, även av deras egna fackförbund.” twittrade Fjellner nyligen och länkade till en video där Ann Linde föredömligt redogör för frihandelns förtjänster.

Näringsminister Mikael Damberg är mycket aktiv både på hemmaplan och utomlands för att framhålla hur väl svenska entreprenörer och företag lyckas i världen. Han lyfter bland annat fram Ikea, Spotify, turistföretagen och uppskattar basindustrins ambitioner att minska koldioxidutsläppen. Damberg åker till Kuala Lumpur för att förklara att svensk innovation förändrar världen genom att kombinera marknadsframgångar med hållbarhet.

Det är just de värden som ett öppet och ekonomiskt framgångsrikt Sverige ska stå för. Sverige har sedan 1990-talskrisen klarat av att kombinera relativt bra villkor för företag med en omfattande välfärdssektor. Reformer för lägre skatter på arbete och kapital och avregleringar av offentliga monopol har gjort att Sverige åter vuxit sig så starkt att både företag och välfärdssektorn kunde övervintra även i en stor internationell finanskris utan större frostskador.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel är inte viktigare än mänskliga rättigheter — men diktaturstater böjer sig inte för hot

Den svenske medborgaren Gui Minhai är fängslad och kanske torterad av kinesiska myndigheter. Röster höjs för att handelspolitiken borde användas som påtryckningsmedel. Tanken är inte principiellt orimlig, men i praktiken helt utsiktslös.  För två veckor...

Frihandel är inte viktigare än mänskliga rättigheter — men diktaturstater böjer sig inte för hot

Den svenske medborgaren Gui Minhai är fängslad och kanske torterad av kinesiska myndigheter. Röster höjs för att handelspolitiken borde användas som påtryckningsmedel. Tanken är inte principiellt orimlig, men i praktiken helt utsiktslös. 

För två veckor sedan arresterades den svenska förläggaren Gui Minhai för andra gången på kort tid i Kina.

Kritikern Maja Thrane frågar i SvD om ”frihandeln är viktigare än mänskliga rättigheter”.

Anledningen är att Vänsterpartiets Yasmine Posio Nilsson den 26 januari ställt följande fråga i Sveriges Riksdag: ”Kommer utrikesministern att agera för att Sverige, både som enskilt land och som medlem i EU, ska skärpa handelspolitiken gent­emot Kina för att tydligare markera mot de allvarliga brott mot grundläggande demokratiska fri- och rättigheter som sker?”

Ann Linde, EU- och handelsminister (s) svarar då att ”Regeringen fäster mycket stor vikt vid situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina”, och vidare att ”Regeringen anser att fungerande handelspolitiska relationer stärker förutsättningarna för förbättringar av MR-situationen i Kina” samt att ”Sverige verkar aktivt, både inom EU och i regeringens bilaterala kontakter, för att Kina ska fortsätta reformarbetet för att öppna upp ekonomin för internationell handel”. Slutligen skriver hon att ”Kinas WTO-medlemskap har bl.a. haft betydelse för att påskynda rättsutvecklingen i Kina – även om brister återstår”.

Thranes inledande fråga är självklart berättigad.

Man skulle kunna invända att den är felställd. Det råder inte i någon mening ”frihandel” mellan Sverige (EU) och Kina. Kina är med i WTO så det finns ett gemensamt regelverk kring vissa handelsfrågor, men i allt väsentligt är handeln mellan Kina och EU hårt reglerad. Regleringarna syftar dock inte till att direkt motverka handel, utan mer till att hantera olika nationella särintressen. I många fall är länders handelspolitiken till för att främja handel. Staterna både gasar och bromsar på en gång.

Men det moraliska problemet är förstås inte kopplat till frågan om frihandel eller inte. Man skulle kunna sammanfatta det med frågan ”borde Sverige som nation offra möjligheter till affärer med Kina för att förbättra mänskliga rättigheter i Kina?”

Maja Thranes svar på frågan är uppenbarligen ”ja”. Att hon inte riktigt har klart för sig på vilket sätt handelsrelationerna är reglerade påverkar inte om svaret är rätt eller fel.

De flesta av oss lutar nog åt att svaret är riktigt i en mycket enkel principiell mening. Om Sverige (EU) genom att inskränka handeln mellan länderna kunde hindra kineserna från att bryta mot mänskliga rättigheter borde man göra det. Kina torterar och avrättar människor eller fängslar dem i åratal utan ordentlig rättegång. Kunde EU stoppa detta genom handelshinder skulle knappast någon komma dragande med BNP-siffror och handelsstatistik.

Men nu är det förstås inte alls så enkelt. Kina är en diktatur som extremt hårt motsätter sig alla försök till yttre inblandning i sina interna affärer. Men kan tryggt påstå att inskränkningar i handeln med Sverige eller till och med EU som helhet vore totalt verkningslösa i sammanhanget.

”Bör implicerar kan” som man brukar säga inom moralfilosofin. Det är helt enkelt meningslöst att rekommendera åtgärder som är omöjliga att genomföra eller helt verkningslösa. Mot det argumentet kan man invända att Sverige gjort tydliga uttalanden till stöd för Gui Minhai som förmodligen inte heller gör någon skillnad. Dock har detta skett inom ramarna för internationell diplomati som är en arena där principiella uttalanden och symbolpolitik har en viktig plats — och dessutom ett lågt pris; världen är inte alltigenom idealistisk inrättning.

Thrane har en annan uppfattning som inte heller stämmer. ”…det går utmärkt att bedriva handel med en demokratiskt sinnad omvärld och samtidigt förbli en fullfjädrad diktatur, något som Kina genom sitt agerande och omvärldens svar står i färd med att få en bekräftelse på”.

Nyckelordet här är ”bekräftelse”.  Att diktaturer handlar med demokratier är inget nytt. På gott och ont lever demokratier och diktaturer sida vid sida. Sverige och EU har handlat med Kina i decennier och handlar med Saudiarabien och  Vitryssland — för att bara nämna två hårda diktaturstater.

Och detta gäller inte bara handel. I princip har Sverige lika utvecklade och respektfulla förbindelser med alla länder som är med i FN.

Om man uppfattar det som moraliskt stötande är det en naturlig reaktion. Men lång erfarenhet visar att andra länder i stort sett aldrig böjer sig för hot och påtryckningar.  Framför allt inte diktaturstater. Regeringens hållning är förmodligen den enda rimliga. Men det beror inte på att just handeln skulle vara viktigare än mänskliga rättigheter.

Och i stort har regeringen rätt. Samarbete och dialog är viktigt eftersom hot och påtryckningar inte fungerar. Generellt bidrar dessutom handeln till att alla får det bättre. Hur detta skall vägas mot alla andra faktorer är förstås oklart, men som så ofta har vi att göra med storheter som inte kan jämföras och målkonflikter som inte kan lösas.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Har Trumps handelspolitik förbättrats i det tysta?

Handelspolitiken under president Donald Trump har inte varit riktigt så illa som många fruktat med tanke på han retorik under valrörelsen.  Då var det 45 procent tullar mot Kina, 35 procent från Mexiko och krav på att bara amerikanskt stål och aluminiu...

Har Trumps handelspolitik förbättrats i det tysta?

Handelspolitiken under president Donald Trump har inte varit riktigt så illa som många fruktat med tanke på han retorik under valrörelsen. 

Då var det 45 procent tullar mot Kina, 35 procent från Mexiko och krav på att bara amerikanskt stål och aluminium skulle få användas i pipelinebyggen. Frihandelsavtalet TPP skulle skrotas.

Det sistnämnda skedde förvisso omedelbart, men det var å andra sidan ganska enkelt med tanke på att det ännu inte implementerats. Det fanns inga, varken inte näringslivet eller administrationen, som börjat anpassa sig till de nya reglerna. TTIP, frihandelsavtalet mellan USA och EU var inte ens färdigförhandlat och ligger nu på is.

Sen dess har inte så mycket hänt. NAFTA är under omförhandling och det har införts tullar på tvättmaskiner och solceller. Trump har till och med antytt att USA skulle kunna gå med i TPP. Förmodligen för att många inom Trumps administration känner att USA kommer vid sidan av utvecklingen när alla andra TPP-länder går vidare, och därför att TPP innehåller ganska mycket av det som Trump kritiserat andra frihandelsavtal för att sakna.

Men det finns ytterligare komplexa anledningar. Dan Ikenson skriver om  handelsfrågor i Forbes och går pedagogiskt igenom de komplexa frågor som införande av handelshinder trots allt är beroende av. Trump är oborstad, men han är inte alldeles dum i huvudet och inser sakta men säkert att det finns en verklighet därute som USA måste ta hänsyn till.

”A year and change into his presidency, however, Trump’s making noises about rejoining the TPP, the odds are looking better for NAFTA renegotiation over withdrawal, and the president’s only overtly protectionist actions have been to impose safeguard tariffs on solar cells and tariff rate quotas on washing machines. Of course, imposing tariffs is as aggressive as it is self-destructive, so use of the word “only” is not to excuse the actions, but to suggest that the administration has exercised relative restraint. There is near consensus that the bark has been worse than the bite.

Have Trump’s views changed? Is he beginning to recognize that his protectionist impulses are economically and politically constrained? Are we merely in the eye of the hurricane? What to make of the state of U.S. trade policy?

(—)

But then again, just today President Trump threatened new border taxes to remedy unfair foreign practices. Such are the risks of bringing reasoned analysis to current public policies.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Visa flera posten