Houston. Visst välstånd. Det mesta beror på handel.

Hur fungerar Trumps gränsskatt och vad får den för effekter?

Kärnan i Trumps protektionistiska politik är ”the border tax” på 20 procent. Allt som importeras kommer att beskattas. Om ett företag importerar för 100 dollar kommer det att tvingas betala 20 dollar i skatt. Exporten blir däremot skattefri. Gränsskatten kommer att ersätta den vanliga bolagsskatten på 30 procent och dra in mer pengar. Anledningen är att det är lättare för företagen att komma undan den vanliga bolagsskatten än att komma undan gränsskatten.

Richard Parker på Dallas News har skrivit en ytterst intressant artikel om hur gränsskatten drabbar Texas.

Skatten är märklig och ytterst skadlig till sin konstruktion. En bolagsskatt betalar man på vinsten. En vanlig mervärdesskatt betalar man också på vinsten. Men gränsskatten betalar ett företag på sådant de importerar oavsett om de tjänar några pengar på importen eller inte. Den påminner alltså om vår annonsskatt som också är skatt på en utgift, inte skatt på en inkomst.

Intäkterna är tänkta att finansiera alla skattesänkningar och alla utgifter som Trump planerar.

Och det är stora pengar. Gränsskatten beräknas ge en trillion (en miljon miljoner) dollar över en tioårsperiod. Eller ”ge” — som alla skatter ger den inga pengar, utan omfördelar pengar. Från de stora importerande företagen som ligger i stater som Texas, Kalifornien, Florida, New York. De företag som gynnas är de i rostbältet som plötsligt slipper betala bolagsskatt.

Men omfördelningen sker förstås inte från företag till företag utan mellan olika individer. Det är bara ”hushåll” som kan betala, vare sig de är anställda eller aktieägare eller framtida pensionstagare med sitt sparande i värdepappersfonder. Skatten innebär minskad lönsamhet och minskat löneutrymme för importerande företag och högre priser framför allt för låginkomsttagare som köper mer importerade produkter och färre tjänster än höginkomsttagarna. Tanken är att detta inte skall märkas eftersom dollarn kommer att bli starkare, men den tanken är i bästa fall osäker och förmodligen helt enkelt en önskedröm.

Trump gynnar alltså sina väljare i den delar av USA som inte klarar av den globala konkurrensen på bekostnad av de delar av USA som är konkurrenskraftiga.

Den stat som drabbas värst är Texas som har extremt hög import, framför allt av olja. Texas har först på senare år börjat exportera olja och en viktig del av oljeindustrin är raffinering av olja från främst Mexiko. Texas handel fördelar sig rätt lika på Mexiko, Kanada och Kina, det vill säga de länder som Trump är mest angelägen om att starta handelskrig med.

Över tre miljoner (eller 20 procent) av jobben i Texas bygger på handel och en halv miljon texaner är anställda av företag med utländska ägare.

Till detta kommer Trumps vilja att kasta ut alla de mexikaner som vistas illegalt i Texas.Mexikanerna som är i Texas illegalt står för hälften av alla som jobbar i byggbranschen och tjänstesektorn. De beräknas vara 1,7 miljoner och räknar man bort kostnaderna för skola, sjukvård, polis är nettot de producerar kring 150 miljarder dollar. Om de försvann har det samma effekt som att hela Austin bara skulle utplånas.

Med andra ord är det inte så konstigt att en del republikanska politiker blir allt mer bleka om nosen inför tanken på att försöka försvara Trumps politik. Texas är i hög utsträckning ett republikanskt drömsamhälle och producerar enorma mängder välstånd och god levnadsstandard även för låga eller måttliga inkomster. Det finns ingen inkomstskatt och livsstilen är billig.

Plötsligt visar det sig att en republikansk president vill kasta grus i maskineriet som gör detta möjligt.

Davos. Snart världens centrum.

Trump kommer tala handel i Davos — frågan är vad han skall säga

Trump reser till Davos. Hans tal kommer garanterat beröra handelsfrågor. Där har han dock mest knäckt en del ägg. Någon omelett har det inte blivit.  För första gången på 18 år åker en amerikansk president till det ekonomiska toppmötet i Davos i Schwe...

Trump kommer tala handel i Davos — frågan är vad han skall säga

Trump reser till Davos. Hans tal kommer garanterat beröra handelsfrågor. Där har han dock mest knäckt en del ägg. Någon omelett har det inte blivit. 

För första gången på 18 år åker en amerikansk president till det ekonomiska toppmötet i Davos i Schweiz.

Senaste gången en av USA:s presidenter besökte den exklusiva skidorten var år 2000, då Clinton var där under sin andra period som president.

Med andra ord prioriterar Donald Trump plötsligt det sammanhang och de personer/institutioner som var en av hans viktigas måltavlor under valrörelsen. Den neo-liberala ekonomiska elit vars frihandelspolitik enligt Trump skadar USA och framför allt USA:s arbetarklass. En stor del av de amerikanska företagsledare som är där tillhör knappast hans kärnväljare.

Samtidigt har Trumps ekonomiska politik på senare tid varit i linje med Davos-majoritetens uppfattningar; avregleringar och skattesänkningar tänkta att få fart på den ekomiska tillväxten och jobbskapande. Få kommer att påpeka att den nuvarande ekonomiska uppgången i USA startade långt innan Trump tillträdde som president.

Man kan säga att det är ganska typiskt för Trump. Han kliver rakt in på att party där de flesta förmodligen inte gillar honom, väl medveten om att han kommer att dominera tillställningen och att alla måste lyssna. Många i Davos är rikare än Trump, men ingen har mer politisk makt.

Vad kommer då Trump säga om  handel?

Man kan anta att Trumps tal i slutet av veckan får America first som tema. På handelsområdet betyder att minska USA:s underskott i handelsbalansen mot omvärlden genom att ersätta multilaterala frihandelsavtal med bilaterala. Tanken är att varje land för sig kommer att gå med på villkor som är förmånliga för USA — i Trumps föreställningsvärld mindre oförmånliga — så att underskottet minskar.

Trump är alltså inte motståndare till internationell handel, han är bara övertygad om att tidigare presidenter och regeringar i USA har varit usla förhandlare och lämnat efter sig en rad avtal som gör USA till förlorare. Nu måste han lösa detta problem genom att säga upp och omförhandla avtalen.

Trump har förvisso visat en del handlingskraft på området. TPP-avtalet som var klart åkte i papperskorgen med en gång. TTIP-avtalet med EU ligger på is, NAFTA är under omförhandling och utgången oklar.

Samtidigt är det uppenbart att Donald Trump har knäckt en del ägg men utan att lyckas göra någon omelett.

Underskottet i handelsbalansen ökar fortfarande. Och anledningen är förstås att det inte har med villkoren för handel att göra, utan med det faktum att USA är ett av världens rikaste länder, med hög tillväxt, hyggliga socialförsäkringssystem och där nästan varenda person som kan knyta sina egna skor har ett jobb. Ett sådant samhälle konsumerar. Amerikanerna har verkligen shopping som livsstil mer än något annat folk. De köper förstås mycket inhemska produkter och framför allt mycket tjänster, men det köps förstås enorma mängder importerade produkter också.

De höga tullarna mot Kina har inte blivit av. Att utmana kineserna på handelskrig när flera av USA:s viktigaste företag har sin tillverkning där är ett vågspel.

Och framför allt har inte världens länder ställt sig i kö för att få till separata handelsavtal med USA. Och det är knappast förvånande. Trump har ju utlovat att det kommer att  bli frågan om utpressning snarare än förhandling. Istället har länderna i omvärlden intensifierat sina ambitioner att skapa multilaterala avtal med varandra. Inte minst gäller detta EU där Cecilia Malmström uppenbart gjort ett bra jobb i att ta initiativ och driva på processerna. De länder som ingick i TPP-avtalet arbetar också vidare på att genomföra avtalet utan USA. Kina driver fram ett handelsområde kopplat till APEC.

Så Trumps ambition att USA skulle bli centrum i ett system med bilaterala handelsavtal, alla förmånliga för USA, har inte förverkligats. Istället står USA allt mer vid sidan av utvecklingen. Mot den bakgrunden är frågan vad Trump skall säga som har någon större relevans för de andra deltagarna på mötet.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 2

Den här veckans medieklipp handlar om svenska företag i Japan, frihandeln i de tyska regeringsförhandlingarna och amerikanska bönder som gillar både Trump och NAFTA.  2018-01-11 DI skriver om det svenska företaget Babybjörn hoppas på mer försäljning tack vare ...

Frihandel i media vecka 2

Den här veckans medieklipp handlar om svenska företag i Japan, frihandeln i de tyska regeringsförhandlingarna och amerikanska bönder som gillar både Trump och NAFTA. 

2018-01-11

DI skriver om det svenska företaget Babybjörn hoppas på mer försäljning tack vare frihandelsavtalet mellan EU och Japan: 

”Babybjörn Japan har i dag en omsättning på 112 miljoner kronor och är därmed koncernens andra största marknad efter USA. Totalt uppgår koncernens omsättning till 631 miljoner kronor och Japan står därmed för 25 procent av den totala försäljningen.

I december stod det klart att EU, med Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström (L) i spetsen, lyckats förhandla fram ett frihandelsavtal med Japan. Nu hoppas Babybjörn se sina försäljningssiffror öka ännu mer i världens femte största ekonomi.

”Japan är den absolut viktigaste marknaden i för oss i Asien. De står för 69 procent av den totala försäljningen i regionen. Störst effekt förväntar vi oss att det nya avtalet kommer att ha på köks- och badrumssortimentet där tullavgifterna i dag är dyrast”, säger Lars Wennerström.”

2018-01-11

Frihandeln är en stötesten i de tyska regeringförhandlingarna. De tyska socialdemokraterna upplever att de förlorat röster på sitt stöd för CETA, frihandelsavtalet med Kanada. Euractiv skriver att tonen fortfarande är frihandelsvänlig men att det sannolikt kommer att förändras:

”Trade deals TTIP and CETA are particularly controversial in Germany, where they have been met with fierce resistance. As negotiators continue to try and form a new government, the Socialists may come out on the losing side on trade policy. EURACTIV Germany reports.

TTIP primarily failed because of Donald Trump rather than the European protest movement organised against it. CETA, the agreement with Canada, was adopted at EU-level after a lot of back and forth and a range of amendments and modifications. Since then, the agreement has been applied on a provisional basis.

But although the controversy cooled down, the free trade debate is still on the table. TTIP could come back any time as there are contradicting signals coming from the US.

In Europe, CETA still has to be ratified in the member states in order to be rolled out fully. This will raise controversies. Beyond that, the EU is currently in the midst of negotiating a range of similar trade agreements with trade partners around the world, including Japan.

(—)

The SPD has always had its difficulties with CETA, as it has always been unpopular with the party base.

A considerable number of voters walked out on the Social Democrats because the CETA agreement allegedly weakens workers’ rights instead of strengthening them and because the party leadership nevertheless forced it through at its party convent against all odds.

As things stand, the SPD could lose out once more. But the current consultation paper is just an intermediate result of the ongoing coalition negotiations.

It is likely that a revival of the grand coalition would not be a free trade-friendly government, which, given the many upcoming trade agreements, must be able to withstand one or two critical debates.”

2018-01-09

Bloomberg rapporterar om amerikanska bönder som både gillar frihandel och Donald Trump:

”They loved President Donald Trump at the American Farm Bureau Federation convention in Nashville, cheering during his speech and praising his policies. Well, most of them.

On trade, Trump still has farmers worried. The fat “I Support NAFTA” pins spotted on scores of lapels made that clear. While he didn’t repeat past threats to pull out of the free-trade pact with Canada and Mexico — two of the top three buyers of U.S. agriculture exports — he didn’t reassure his audience either. He just briefly touched on the deal, saying he was working to “make it fair for you people again” without saying how.

Attendees like Ray Allan Mackey, who farms grain, cattle, hogs and tobacco in Hardin County, Kentucky, had been hoping for a clear message that would, as he put it, “console our minds” as commodity prices remain depressed and the trade future looks so uncertain. Mackey was pleased Trump at least brought the matter up but disappointed not to hear “a convincing note” that the White House has farmers’ backs.

“These markets we’re looking at are flat, and if we don’t push exports they’re going to remain flat,” Mackey said. “We’re going to be looking at even a bigger surplus if we don’t push these products overseas. You clear that out and the face of American farmers will look a lot brighter.””

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Krångla inte till handelspolitiken med miljö och arbetsrätt — de har redan sina egna avtal

Protektionism är inte särskilt gångbart i Europa. Argumenten från protektionisterna bygger i stället på klimat, miljö, arbetsrätt. Sådant bör arbetas in i frihandelsavtalen. Men alla dessa områden har redan sina egna avtal och FN-konventioner. Syftet är ...

Krångla inte till handelspolitiken med miljö och arbetsrätt — de har redan sina egna avtal

Protektionism är inte särskilt gångbart i Europa. Argumenten från protektionisterna bygger i stället på klimat, miljö, arbetsrätt. Sådant bör arbetas in i frihandelsavtalen. Men alla dessa områden har redan sina egna avtal och FN-konventioner. Syftet är att göra handelsavtal allt mer komplexa och omöjliga att få igenom.

Protektionismen i Europa är inte riktigt lika den som vi ser i USA och som bidrog till att föra Donald Trump till makten. Ett skäl är EU-ländernas beroende av internationell handel. Dels mellan varandra, och dels handel med resten av världen, främst USA, Kina och Japan. Inom EU är det en betydligt större andel av arbetskraften som arbetar i företag som importerar eller exporterar jämfört med USA. De allra flesta amerikanska företag agerar främst på sin enorma hemmamarknad. Det förklarar oron för att billigare import slår ut det företag man jobbar på. Det är ganska lätt för politiker att locka med handelshinder som skydd för arbetstillfällen. Det är förklaringen till att amerikanska politiker som regel är ganska protektionistiska; Trump är inte unik i att vara protektionist, utan i sin förgrovade retorik.

Inom EU fungerar det inte riktigt så. Allt för många arbetar i företag som exporterar och importerar. Det vet av egen erfarenhet att handel är en viktig del av välståndet.

Så protektionister i EU tvingas välja en annan argumentationslinje. De spelar på föreställningar om att EU på något vis skulle vara unikt framstående när det gäller miljö, produktsäkerhet och arbetsrätt. I andra länder struntar man i miljön, producerar farliga produkter, plågar djur och anställda.

Och därför bör EU genom handelspolitiken försöka tvinga på andra länder intern lagstiftning.

Ett bra exempel är Laurens Ankersmit, advokat och handelsexpert för aktivistorganisationen ClientEarth:

”On the website promoting the EU-Canada trade deal (CETA), the Canadian government proudly lists the ‘opportunities and benefits of CETA for Canada’s oil and gas exporters’. However, provisions on combatting climate change are completely absent from this ‘progressive’ agreement. It was one of the main criticisms of a recent report commissioned by French president Macron on CETA.

This is a perfect example of current EU trade policy: a single-minded focus on trade liberalisation and empowering transnational corporations, without considering the downsides of globalisation.

EU trade policy needs a much stronger focus on the regulation of trade in the public interest and they can do this in three ways.

First, the EU should ensure that we keep our hands clean when we allow products on our market. Oil from dirty tar sands, unsustainably produced biofuels and palm oil must not be allowed to compete with more sustainable solutions. The EU should take regulatory action to keep dirty products off our market.

Second, environmental, social and human rights commitments in trade agreements should genuinely add value and not simply be window dressing for the sake of a ‘green’ or ‘responsible’ image. So far, sustainable development and environment chapters in agreements like CETA have been little more than hot air.”

(—)

EU trade policy should be inspired by the EU’s own goals and ambitions. The EU is about more than just trade and should be proud of its regulatory achievements, like the EU’s flagship chemicals regulation, REACH.

Commission president, Jean-Claude Juncker, said “trade is about exporting our standards, be they social or environmental standards, data protection or food safety requirements”. If Mr Juncker is serious about these words, trade policy cannot continue with business as usual.”

Varför är detta dumheter?

Till att börja med därför att handel inte förutsätter internationella handelsavtal. Om man exemplifierar med CETA-avtalet är det inte så att EU och Kanada började handla med varandra för några månader sedan när avtalet delvis trädde i kraft. Tvärt om har man handlat i flera hundra år. USA och EU handlar för fullt trots avsaknaden av ett separat avtal. Samma sak med EU och Japan. Handeln pågår trots att det nya avtalet som tecknades före jul inte har trätt i kraft. Mycket av handeln sker inom ramen för WTO:s regelsystem. Det är inte perfekt, men i huvudsak fungerar världshandeln hyggligt.

Att andra länder skulle vilja gå med på omfattande förändringar i sin lagstiftning för att få till handelsavtal med EU är inte sannolikt.

Vidare är miljöfrågan inte helt okomplicerad. Macron har talat om att lägga någon form av ”klimattullar” på varor från länder utanför EU. Utom att det förutsätter förändringar i EU:s handelspolitik som han knappast får med andra länder på vittnar det om en total enögdhet inför situationen i EU. I Europa är vi beroende av kol, naturgas och olja. Vi bryter dessutom kol och brunkol, utvinner gas och olja och köper stora mängder gas och olja från Ryssland. Ryssland är extra intressant i sammanhanget då Macron har ambitioner att förbättra relationerna med ryssarna (eller i vilket fall Putin). Han lär knappast driva på klimattullar eller hårda miljöregler mot Ryssland.

Och skulle Kina underkasta sig en politik de inte önskar genom att den införs i ett tänkbart handelsavtal? Knappast. Kineserna är ganska nöjda med att vara med i WTO och har ingen anledning att gå med på saker de inte vill.

Man skall inte heller tro att länder i omvärlden kommer att låta EU ställa krav på interna förhållanden utan att få något i gengäld. Om handelsavtalen blir belastade med villkor som berör enskilda EU-länders interna förhållanden kommer den bli extremt svåra att få godkända av de enskilda EU-staterna. EU-länderna har inte gemensamma regler på alla områden. Det rör sig fortfarande om enskilda, suveräna, stater — även om Juncker förmodligen glömmer bort det emellanåt.

Ankersmit skriver också om arbetsrätt och nämner särskilt Peru och Korea. Återigen känns det som att han är selektiv. Ryssland, Kina, hela arabvärlden, Indien, Pakistan, Bangladesh är alla länder där arbetsförhållanden och arbetsrätten på många håll är fullständigt katastrofala. Gissningsvis undviker Ankersmit att ta upp dessa länder som exempel eftersom de skulle visa hur absurd tanken är att försöka reglera dem genom handelsavtal.

Missförstå nu inte. Klart det vore bra med internationella överenskommelser om bättre villkor när det gäller miljö, arbetsrätt och liknande. Men att allt EU vill åstadkomma internationellt skulle klämmas in i handelsavtalen är förstås fullständigt orealistiskt.

Det är därför det finns separata avtal och FN-konventioner för klimat och miljö, arbetsrätt, folkhälsa och mycket annat.

Men förmodligen är just bristen på realism hela poängen med Ankermits artikel. Det är frågan om smygprotektionism och taktiken är att försöka göra handelsavtal så komplicerade och beröra så mycket nationell lagstiftning att de i första hand blir omöjliga att enas kring, i andra hand omöjliga att få godkända av den enskilda EU-länderna.

Ankersmit vill helt enkelt skapa en situation där olika aktivistorganisationer som hans egen har maximal möjlighet att sätta käppar i hjulen på handelsförhandlingar.

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Xi Jinping. I väntan på Macron.

Macron träffar Jinping — vill sälja mer mat

Frankrikes president Emmanuel Macron reser i morgon till Kina på sitt första statsbesök i Asien. Det är förstås inget dåligt val för en president som med viss rätt ser sitt land som en stormakt. Frankrike är världens tredje starkaste kärnvapenmakt efter USA oc...

Macron träffar Jinping — vill sälja mer mat

Frankrikes president Emmanuel Macron reser i morgon till Kina på sitt första statsbesök i Asien.

Det är förstås inget dåligt val för en president som med viss rätt ser sitt land som en stormakt. Frankrike är världens tredje starkaste kärnvapenmakt efter USA och Ryssland. Kina är en viktig partner med sin plats i säkerhetsrådet och som alternativ till USA när president Trump vänder landet från dess traditionella internationella engagemang och ledarskap.

När det gäller handel har Macron ett intresse av att stärka relationerna med Ryssland och Kina. Förmodligen ser han möjligheter i kinesernas projekt ”den nya sidenvägen”, ett sätt att knyta ihop Asien och Europa landvägen. Projektet omfattar en betydande del av jordens ytan, men inte en lika imponerande andel av dess befolkning eller BNP. Hur som helst är det ett gigantiskt projekt som kineserna kommer att investera i under decennier. Franska företag har säkert goda möjligheter att få leverera delar av den teknik och infrastruktur som kommer att krävas.

Men när det gäller handelsvolymer är Frankrike fortfarande mycket beroende av Storbritannien och USA.

Frankrike importerar för cirka 500 miljarder kronor från Kina, men exporterar bara för 150 miljarder. När det gäller USA importerar man för 370 miljarder och exporterar för 350, och mot Storbritannien har man en överskott i handelsbalansen (export 340 miljarder, import 120 miljarder). Ryssland är en i sammanhanget lite handelspartner med export och import kring 50 miljarder, en siffra som var nästan dubbelt så stor före sanktionerna mot Ryssland — men även då förhållandevis liten.

Macrons tanke är säkerligen att Kina skall öppna upp för mer import av kött och vin och andra livsmedel från Frankrike. Kina har en allt större och rikare medelklass och redan är hälften av Frankrikes export till Kina spritdrycker. Även om många glömmer hur framstående Frankrike är teknologiskt och vetenskapligt är marknadspositionen som landet med världens godaste mat och vin ohotad.

En fråga som säkert kommer upp på bordet är också villkoren för direktinvesteringar i Kina respektive EU. Anledningen är en gemensam investeringsfond med tio miljarder kronor i startkapital. Kina har hårda krav för investeringar där utländska företag förväntas ha med kineser i ledningen och dela med sig av teknologi. Inga sådana krav finns i EU. Däremot börjar EU på franskt initiativ resa krav på att utländska intressen inte skall kunna köpa hamnar, energiföretag och andra verksamheter som anses vara strategiskt betydelsefulla. Kinas investeringar i EU uppgick 2016 till ungefär 350 miljarder kronor.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel i media vecka 51

2017-12-21 VA Finans skriver om avtalet mellan EU och Mexiko:  "Mexiko har accepterat EU:s nya modell för investeringsskydd, att bilda ständiga investeringsdomstolar (ICS) med fristående domare. De ska ersätta de kritiserade tvistelösningspanelerna mella...

Frihandel i media vecka 51

2017-12-21

VA Finans skriver om avtalet mellan EU och Mexiko: 

”Mexiko har accepterat EU:s nya modell för investeringsskydd, att bilda ständiga investeringsdomstolar (ICS) med fristående domare. De ska ersätta de kritiserade tvistelösningspanelerna mellan stater och företag, som sätts upp ad hoc och där domarna utses av parterna (ISDS).

Kanada har förenat sig med EU och är nu medsponsor för modellen, medan Japan är mer skeptisk. EU försöker även starta en internationell investeringsdomstol.

”För Mexiko är det mycket attraktivt att arbeta med ICS. Vi har endast ISDS-avtal med 16 av EU-länderna och de är av skiftande kvalitet. Att få ett enhetligt avtal på samma höga nivå vore mer effektivt”, sade den mexikanske ministern.

Mexikanska företag aktiva i östliga EU-länder har begärt ett sådant avtal, sade han.

Bland andra utestående frågor finns varumärkesskydd för vissa europeiska livsmedel (geografiska indikatorer) och urprungsregler, sade de två. Däremot har man enats om hur mycket Mexiko ska öppna sin energimarknad.”

 

2017-12-19

NSD skriver på ledarplats om frihandelns värde för EU och Sverige:

”Den 9 november presenterade EU-kommissionen en rapport om vad EU:s handelsavtal gett. Den drar fyra slutsatser:

– Att EU:s export ökat och inneburit fler arbetstillfällen.

– Att det är jordbruket och bilsektorn som tjänat mest.

– Att avtalen fungerar som stöd för en rättvis och balanserad handel i världen.

– Att EU fortfarande har en stor exportpotential som inte nyttjas.

(—)

Fler frihandelsavtal mellan EU och omvärlden är i grund och botten något positivt för svenska löntagare och för de internationella relationerna.

Tyvärr är det inte alla delar av den politiska vänstern som delar den uppfattningen.

Det har varit sorgligt att höra Vänsterpartiets attacker mot Ceta (handelsavtalet mellan EU och Kanada) .

Avtalet framställs som värsta sortens rövarkapitalism. Men det är en kritik som saknar förankring i verkligheten.

Kanada är ett av de mest demokratiska länderna i världen. Det har en progressiv och proeuropeisk regering som samarbetar nära med EU om globala frågor som klimat och migration.

Därför är Kanada en högst logisk handels- och samarbetspartner för både EU och Sverige. Det är enbart till glädje att Ceta blir verklighet.

För en socialdemokratisk regering och utrikeshandelsminister är det dessutom en självklarhet att verka för ökad frihandel.

Svensk socialdemokrati har en lång frihandelsvänlig historia.

Milstolparna är många: Bildandet av Efta 1960, frihandelsavtalet med EG 1973, EES-avtalet 1994 och medlemskapet i EU 1995.

Vid varje sådant tillfälle har även V – och den historiska föregångaren VPK – stått på motståndarsidan och motsatt sig förändringarna.

Oavsett om det har handlat om Efta, EEC, EU eller Ceta har vänsterpartisterna framställt utvecklingen som hot mot de svenska löntagarnas rättigheter. Men historien har gett socialdemokratin rätt. Utrikeshandeln har lyft Sverige och svenska löntagare.

Sverige har inte utvecklats inte genom isolering utan genom att stärka handel och andra relationer med omvärlden.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Mexiko City.

Frihandelsavtal mellan Mexiko och EU rycker närmare

Ett frihandelsavtal mellan EU och Mexiko är ytterligare ett i rad av avtal som skyndats på när USA blir mer protektionistiskt och NAFTA är hotat. Nu är avtalet inte alldeles nytt utan en uppgradering av ett avtal från år 2000. Livsmedel, offentlig upphan...

Frihandelsavtal mellan Mexiko och EU rycker närmare

Ett frihandelsavtal mellan EU och Mexiko är ytterligare ett i rad av avtal som skyndats på när USA blir mer protektionistiskt och NAFTA är hotat.

Nu är avtalet inte alldeles nytt utan en uppgradering av ett avtal från år 2000. Livsmedel, offentlig upphandling och investeringar läggs till det gamla avtalet som i huvudsak omfattade industriprodukter.

Men det återstår ännu en hel del förhandlingar men målet är att avtalet med Mexiko skall vara klart under 2018. Innan dess kommer sannolikt EU:s avtal med Mercosur att vara i hamn.

”EU Trade Commissioner Malmstrom told reporters at the end of a round of talks this week that the two sides were edging towards a deal, with more work needed at the start of 2018.

”We are very close to a deal, but not really there yet … We can see the skeleton of this agreement. We know how to get there, we know what to do,” she said.

Mexico and the EU still have to sort out how much to open up their markets to products that include Mexican beef, sugar, poultry and fruit and EU pork and dairy produce.

They also have to bridge differences over a system to settle disputes between states and companies and the EU system of protecting region-specific products, known as geographical indications (GIs), so that, for example, only sparkling wines from the French region of Champagne can call themselves champagne.

”We started talking about almost 400 (GIs) and there are a couple remaining where we need to find solutions,” Malmstrom said.

Mexican Economy Minister Ildefonso Guajardo also said the two parties were ”very close, very near” to revamping their 17-year-old accord and said his country saw some merit in a system that would, for example, protect tequila as a Mexican product.

For Mexico, a deal with the European Union would be part of a strategy to reduce its reliance on the United States, the destination of nearly 80 percent of its exports. This has become even more urgent given Trump’s threat to scrap the NAFTA trade deal.

Guajardo said his country was working on six fronts in Latin America, Asia and Europe as well as with NAFTA partners, the United States and Canada.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Ett traditionellt julbord är inte extremt importberoende, men det vore ju inte så himla kul utan peppar och salt...

Julbordet hade inte varit tomt utan världshandel — men bra tråkigt

Vi hade kunna fira en traditionell svensk jul utan världshandel. Men det vore inte så roligt. Vad hade vi haft på julbordet utan världshandel? En hel del faktiskt. Skinka, nubbe, öl, sill, ost, potatis, lax, bröd, pressylta. Julbordet är djupt tradit...

Julbordet hade inte varit tomt utan världshandel — men bra tråkigt

Vi hade kunna fira en traditionell svensk jul utan världshandel. Men det vore inte så roligt.

Vad hade vi haft på julbordet utan världshandel?

En hel del faktiskt. Skinka, nubbe, öl, sill, ost, potatis, lax, bröd, pressylta. Julbordet är djupt traditionellt och består därför av en hel del inhemska rätter.

Men å andra sidan är Sverige inte självförsörjande ens på grisskött. Och inte heller på det mesta av det andra som räknas upp ovan. Det skulle vi kunna vara, men då vore maten betydligt dyrare.

Samtidigt är det mycket av vår traditionella julmat som är helt importberoende. Pepparkakor, saffransbullar, russin, nötter, kryddorna till glöggen, chokladen, apelsinerna, kaffet, många av de ostar vi äter i dag är importerade och lämnar vi det strikt traditionella är vin, champagne, ostron och hummer delar av ett modernt julbord. En så osexig produkt som vanligt salt är importerat och var en importprodukt redan på vikingatiden.

Och tittar vi under granen blir glädjen vi har av global handel än tydligare. Det mesta vi har på julbordet skulle till stora kostnader och kanske kvalitetsförluster kunna produceras i Sverige.

Men många julklappar skulle inte kunna produceras i Sverige eller i något annat enskilt land. Allt som har med datorer, internet eller mobiltelefoni att göra kräver enorma marknader för att kunna utvecklas. Den svenska marknaden ensamt kan inte bära utvecklingskostnaderna för några moderna system.

Vi hade knappast haft Kalle Anka. Eller TV. I vilket fall inte en modern TV.

Så tack vare världshandeln är maten på julbordet betydligt godare och julklapparna under granen består inte enbart av typ stickade tröjor och träpliggade skor.

Kommentarer

Flavianjanuari 5, 2018
Utan salt dör man.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Visa flera posten