Houston. Visst välstånd. Det mesta beror på handel.

Hur fungerar Trumps gränsskatt och vad får den för effekter?

Kärnan i Trumps protektionistiska politik är ”the border tax” på 20 procent. Allt som importeras kommer att beskattas. Om ett företag importerar för 100 dollar kommer det att tvingas betala 20 dollar i skatt. Exporten blir däremot skattefri. Gränsskatten kommer att ersätta den vanliga bolagsskatten på 30 procent och dra in mer pengar. Anledningen är att det är lättare för företagen att komma undan den vanliga bolagsskatten än att komma undan gränsskatten.

Richard Parker på Dallas News har skrivit en ytterst intressant artikel om hur gränsskatten drabbar Texas.

Skatten är märklig och ytterst skadlig till sin konstruktion. En bolagsskatt betalar man på vinsten. En vanlig mervärdesskatt betalar man också på vinsten. Men gränsskatten betalar ett företag på sådant de importerar oavsett om de tjänar några pengar på importen eller inte. Den påminner alltså om vår annonsskatt som också är skatt på en utgift, inte skatt på en inkomst.

Intäkterna är tänkta att finansiera alla skattesänkningar och alla utgifter som Trump planerar.

Och det är stora pengar. Gränsskatten beräknas ge en trillion (en miljon miljoner) dollar över en tioårsperiod. Eller ”ge” — som alla skatter ger den inga pengar, utan omfördelar pengar. Från de stora importerande företagen som ligger i stater som Texas, Kalifornien, Florida, New York. De företag som gynnas är de i rostbältet som plötsligt slipper betala bolagsskatt.

Men omfördelningen sker förstås inte från företag till företag utan mellan olika individer. Det är bara ”hushåll” som kan betala, vare sig de är anställda eller aktieägare eller framtida pensionstagare med sitt sparande i värdepappersfonder. Skatten innebär minskad lönsamhet och minskat löneutrymme för importerande företag och högre priser framför allt för låginkomsttagare som köper mer importerade produkter och färre tjänster än höginkomsttagarna. Tanken är att detta inte skall märkas eftersom dollarn kommer att bli starkare, men den tanken är i bästa fall osäker och förmodligen helt enkelt en önskedröm.

Trump gynnar alltså sina väljare i den delar av USA som inte klarar av den globala konkurrensen på bekostnad av de delar av USA som är konkurrenskraftiga.

Den stat som drabbas värst är Texas som har extremt hög import, framför allt av olja. Texas har först på senare år börjat exportera olja och en viktig del av oljeindustrin är raffinering av olja från främst Mexiko. Texas handel fördelar sig rätt lika på Mexiko, Kanada och Kina, det vill säga de länder som Trump är mest angelägen om att starta handelskrig med.

Över tre miljoner (eller 20 procent) av jobben i Texas bygger på handel och en halv miljon texaner är anställda av företag med utländska ägare.

Till detta kommer Trumps vilja att kasta ut alla de mexikaner som vistas illegalt i Texas.Mexikanerna som är i Texas illegalt står för hälften av alla som jobbar i byggbranschen och tjänstesektorn. De beräknas vara 1,7 miljoner och räknar man bort kostnaderna för skola, sjukvård, polis är nettot de producerar kring 150 miljarder dollar. Om de försvann har det samma effekt som att hela Austin bara skulle utplånas.

Med andra ord är det inte så konstigt att en del republikanska politiker blir allt mer bleka om nosen inför tanken på att försöka försvara Trumps politik. Texas är i hög utsträckning ett republikanskt drömsamhälle och producerar enorma mängder välstånd och god levnadsstandard även för låga eller måttliga inkomster. Det finns ingen inkomstskatt och livsstilen är billig.

Plötsligt visar det sig att en republikansk president vill kasta grus i maskineriet som gör detta möjligt.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Kina vill inte bygga fler murar. De har så de klarar sig.

TPP är dött — leve RCEP?

Sedan TPP-avtalet avrättades av Trump har Kina försökt blåsa liv i förhandlingarna kring Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP) och APEC:s avtal Free-Trade Agreement of the Asia-Pacific (FTTAP). Förhandlingarna har pågått sedan 2012 och rör s...

TPP är dött — leve RCEP?

Sedan TPP-avtalet avrättades av Trump har Kina försökt blåsa liv i förhandlingarna kring Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP) och APEC:s avtal Free-Trade Agreement of the Asia-Pacific (FTTAP).

Förhandlingarna har pågått sedan 2012 och rör sexton länder, halva jordens befolkning och 30 procent av planetens BNP.

Det är ingen diskussion om att Kina ser möjligheten att skapa ett alternativ till TPP där Kina har huvudrollen. I TPP var Kina utanför och USA den totalt dominerande aktören både i kraft av rollen som initiativtagare och som största ekonomi.

Just nu är entusiasmen inte överväldigande. Misstänksamheten mellan länder som Kina, Japan, Korea, Indien är stor och Kina uppfattas ha dominans för egen del som mål. En uppfattning som inte är direkt hämtad ur luften.

Men sannolikt kommer arbetet ändå resultera i ett avtal och i efterhand kommer Trumps stopp av TPP med säkerhet att framstå som ett historiskt misstag. Medan TPP-avtalet innehåller regler kring arbetsrätt, miljö, kapitel som försvårar för länder att subventionera sin egen export och tvistelösning kommer ett avtal dominerat av Kina innehålla betydligt mindre av detta. Det vill säga avtalet kommer att underlätta för länder att hålla låga produktionskostnader på ett sätt som inte kan accepteras i USA eller inom EU. Världen har tagit ett steg bort från det som Trump skulle kalla rättvis handel.

Läget nu är att det hölls en RCEP-konferens i Kobe i slutet av februari. Uttalandena handlar förstås om framsteg och enighet, men TPP är en elefant i rummet. Framför allt Japan satsade mycket prestige i TPP-avtalet där Indien och Kina inte fick vara med, och har tappat i prestige. Samtidigt dyker de vanliga problemen upp med exempelvis konflikter mellan immateriella rättigheter och tillgång till medicin i fattiga länder. Japan och Indien har olika intressen därvidlag, och Kina vill förstås slippa alla restriktioner på sitt beteende.

Någon konkret tidplan finns inte, men det är alldeles klart att TPP:s död innebär nytt liv för RCEP och att Kina har gått från läktaren till att bli en helt central spelare.

 

Kommentarer

coletterp4mars 23, 2017
Порно фото галереи - секс картинки ради взрослых http://siski.zvezd.replyme.pw/?post-bella Эротические фото с голыми женщинами и девушками

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
-- De ringde från regeringen och undrade om jag ville ha jobb som frihandelsförhandlare. De ville ha en kille som inte backar i onödan.

Frihandelsavtalet med Japan avgörande för EU

CETA, frihandelsavtalet mellan Kanada och EU klarade sig med ett nödrop och är ännu inte säkert i hamn. Visserligen kommer implementeringen påbörjas om några veckor, men något av EU:s medlemsländer kan fortfarande säga nej till avtalet. Vad som då hä...

Frihandelsavtalet med Japan avgörande för EU

CETA, frihandelsavtalet mellan Kanada och EU klarade sig med ett nödrop och är ännu inte säkert i hamn. Visserligen kommer implementeringen påbörjas om några veckor, men något av EU:s medlemsländer kan fortfarande säga nej till avtalet. Vad som då händer är oklart. EU-maskineriet brukar vara bra på att trassla igenom beslut, men det sker på bekostnad av den demokratiska legitimiteten. Länder skall kunna säga nej enligt reglerna, men när de säger nej blir det till sist ändå någon form av ja.

Ett annat problem för EU och kommissionen är att handelsavtal tillhör unionens kärnkompetenser. Enskilda länder kan (förstås) inte teckna sina egna frihandelsavtal med stater utanför unionen. Istället sköter EU den saken för alla. Tanken är att EU som en av världens största ekonomier med 500 miljoner invånare skall kunna få bättre avtal än vad enskilda länder kan åstadkomma. Den tanken är helt riktig. Men den förutsätter att EU verkligen har mandat att fatta besluten. Vem vill förhandla med EU i åratal om det visar sig att enskilda länder — eller ännu värre, som i fallet med Valloniet och CETA, en region — till sist i alla fall kan stoppa avtalet? Svaret är att ganska få länder är beredda att lägga ner pengar, energi och politisk prestige under åratal för förhandla med ett EU som inte har beslutsmakt.

Problemen skapades i hög utsträckning av Juncker som under sin kampanj för att bli kommissionsordförande och även sedan han tillträtt backade ett antal gånger. Dels genom att falla undan för den felaktiga kritiken mot ISDS-mekanismen, och dels genom att acceptera att se CETA-avtalet som ett mixat avtal. Konsekvensen blev att delar av avtalet fick rivas upp och förhandlas om och att samtliga EU-länder måste godkänna avtalet. Juncker räddade hem sin nya position, men till stora kostnader för EU-systemet. Till skillnad från mycket annat där det är dumt och obegripligt att EU bestämmer är det faktum att handelspolitiken ligger på EU både nödvändigt och bra.

När det gäller TTIP är EU fortfarande i det lyckliga läget att Trump och USA förhindrar att förhandlingarna går framåt. Trump har inte dödat avtalet, som han gjort med TPP, men det ligger på is. Hoppet står till att Trump kan uppfatta TTIP som ett bilateralt avtal — vilket det faktiskt är — och framför allt hänvisa till att det inte är färdigt. Ur USA:s synvinkel kan de fortsatta förhandlingarna ge ett tillräckligt bra avtal. Samtidigt kan USA:s administration med rätta fråga sig om det är meningsfullt att förhandla. Kommer EU kunna driva igenom ett godkännande av TTIP-avtalet bland medlemsländerna?

Men som sagt, denna fråga ligger långt in i framtiden och för tillfället i USA:s händer. Men det finns ett annat avtal som kommer att bli kritiskt i närtid. Frihandelsavtalet med Japan har möjlighet att bli klart under 2017 och Japans premiärminister har varit mycket tydlig med att det är ambitionen. Med andra ord sätter han politisk prestige i frågan och lägger dessutom mycket av utfallet i EU:s knä. Det är ett viktigt avtal. Japan är världens tredje största ekonomi. Kanske en lite krasslig jätte, men odiskutabelt en jätte. Avtalet skulle alltså bli betydligt större än CETA och EU:s största avtal någonsin.

Mycket står på spel. Man kan sammanfatta det som att om frihandelsavtalet mellan EU och Japan går i lås blir det en symboliskt viktig seger för EU. Då har unionen visat att man kan leverera. Men om det spricker kommer EU:s omgivning få kalla fötter. EU klarar inte av att få till stånd frihandelshandelsavtal. Är det någon mening att förhandla? Kommer oförmågan att ingå handelsavtal spilla över till andra typer av internationella avtal? Hamnar EU i en situation där allt fler internationella avtal hamnar på nationell nivå och då används för utpressning av de enskilda staterna?

En sådan situation kommer otvivelaktigt att utnyttjas av EU-kritiker i unionen. Exakt vad skall vi vara med i EU för? Vi  får inte förhandla våra egna avtal på grund av EU, men som  inte kan förhandla avtal åt oss. Är det en bra deal?

Lyckas dessutom britterna få ett eller ett par avtal på egen hand (exempelvis med USA, något som Trump säkert gärna är med och levererar) blir det en närmast omöjlig debatt att ta för EU-anhängarna.

En besvärlig situation. Och lita på att Japans förhandlare till fullo förstår att EU är pressat att till nästan varje pris få fram ett avtal.

Kommentarer

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
-- Ju mer vi handlar, desto bättre blir det.

Ju större marknader desto större välstånd

Varför är det bra med handel? Det enkla svaret är att vi alla får det materiellt bättre genom att vi byter grejor med varandra. Det enklaste exemplet är köttbonden och potatisbonden som byter med varandra så att de kan äta både kött och potatis. Men varför...

Ju större marknader desto större välstånd

Varför är det bra med handel?

Det enkla svaret är att vi alla får det materiellt bättre genom att vi byter grejor med varandra.

Det enklaste exemplet är köttbonden och potatisbonden som byter med varandra så att de kan äta både kött och potatis.

Men varför strävar de inte efter att vara självförsörjande istället för att göra sig beroende av varandra? Det går ju att både odla potatis och föda upp kreatur.

Det är sant. Men det är bra att specialisera sig. Gör man en enda sak blir man extremt bra på det. Och man behöver bara en uppsättning av lokaler och övrig utrustning. Men är det inte tråkigt att bara göra en sak? Kanske, men inte nödvändigtvis. Det är också tillfredsställande att bli riktigt bra på något. För att inte tala om att det är ganska trevligt att vara ömsesidigt ”beroende” — att veta att en annan person gör något för mig och att jag gör något för den andra personen.

I ett modernt samhälle kan vi dessutom inte själva tillverka allt vi behöver så där är det ändå viktigare att byta med varandra. Själva bytesprocessen blir en särskild verksamhet med logistik, parti- och detaljhandel, finansiella system, riskspridning och informationssystem. Redan på stenåldern förekom långa transporter och specialisering. Om de även handlade med varandra vet vi förstås inte, men det är troligt att en del av verksamheten byggde på frivilliga byten och överenskommelser.

Ju mer vi byter med varandra, desto bättre får vi.

Kritiker mot handel brukar hävda att framför allt den internationella handeln bygger på att fattiga människor i tredje världen utnyttjas i låglönejobb, medan höglönejobb i västvärlden försvinner.

Men det stämmer inte. De som gick i skolan på 60-talet fick lära sig att Sydkorea var ett av världens fattigaste länder. De första utländska adoptivbarnen kom från Sydkorea.

Men Sydkorea satsade på snabb industrialisering där man utnyttjade sina låga löner för att konkurrera på världsmarknaden. Man tillverkade usla men billiga leksaker i plåt. I dag är Sydkorea ungefär samma levnadsstandard som Sverige. Man tillverkar telefoner, datorer, bilar. Stora delar av Asien har följt efter och i dag är till och med Vietnam på väg mot välstånd tack vare marknadsekonomi och handel.

Och detta har skett samtidigt som vi Sverige och västvärlden har fått det bättre. Vi har fler och bekvämare och bättre betalda jobb nu än någonsin.

Det är helt enkelt så att ju fler människor som samarbetar, desto mer får de gjort tillsammans och desto fler goda idéer förverkligas. Om miljarder människor som jobbar gör saker bara en aning smartare dag för dag eller år för år blir den samlade effekten enorm.

Det är därför det är viktigt med global frihandel. Så fort det fria flödet av varor och tjänster hindras minskar också samarbetet mellan människor. Möjligheterna som ligger i att lära av varandra och dra nytta av varandras specialkunskaper blir svårare att utnyttja. Det totala välståndet minskar.

En annan kritik mot frihandel är att lönerna stagnerar eller minskar. Det kan man faktiskt se på statistiken från olika länder. Men då missar man något viktigt. Nämligen att frihandeln gör att produkterna hela tiden blir billigare. Nästan allt, från TV-apparater och datorer till mat och måttsydda kostymer faller i pris samtidigt som de blir bättre. Det är en välståndsökning som är en aning svårt att fånga i siffror, men tänk efter vad en mp3-spelare eller en GPS kostade för 20 år sedan.

Även maten har blivit billigare, om än inte lika drastiskt som elektronik. På 70-talet var matpriserna ett stående tema i alla valdebatter och det förekom till och med demonstrationer mot de höga mjölkpriserna. I dag är det ingen som längre tar upp ”den dyra maten” i debatten. Snarare handlar det om att maten för för billig och att vi slänger för mycket.

Den utvecklingen kompenserar mer än väl för att lönerna inte ökar så snabbt. Välstånd är ju inte pengar, utan det du kan köpa för pengarna.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Presidenterna var bättre förr. Bush d y var en varm vän av frihandel och satte bland annat igång TPP-förhandlingarna.

Polarisering kan också vara av godo — får folk att tänka efter vad som är viktigt

Det är uppenbart att vi nu har en polarisering på världsscenen när det gäller handel och öppenhet. För bara ett par år sedan fanns det en sorts ljum uppslutning kring frihandel, öppenhet och globalisering. Kritiken gällde i huvudsak problem som bara ...

Polarisering kan också vara av godo — får folk att tänka efter vad som är viktigt

Det är uppenbart att vi nu har en polarisering på världsscenen när det gäller handel och öppenhet.

För bara ett par år sedan fanns det en sorts ljum uppslutning kring frihandel, öppenhet och globalisering. Kritiken gällde i huvudsak problem som bara på marginalen hade med frihandel och globalisering att göra. I praktiken var det en standardretorik på temat att frihandel inte löser alla problem. Vilket naturligtvis är sant. Frihandel innebär att individer och företag kan sälja varor och tjänster över gränserna utan tullar, kvoter och byråkratiskt krångel och att nationella regler inte diskriminerar mot utländska produkter och företag. Annat, som länders arbetsmarknadspolitik, mänskliga rättigheter, socialförsäkringssystem eller miljöpolitik påverkas bara marginellt av handelspolitiken.

Däremot skapar handel ökat välstånd och öppnar för influenser från andra länder vilket med tiden ger en entreprenöriell medelklass som odlar en liberal livsstil och har makt att kräva rättigheter. Erfarenheten är ganska tydlig. En trygg demokratisk utveckling bygger på att det finns en stor medelklass som har intresse av stabilitet i form av lagstyre, marknadsekonomi och respekt för egendom och kontrakt.

De praktiska erfarenheterna av handel backas dessutom upp av ekonomisk och statsvetenskaplig teori.

Stödet för frihandel uppfattades med andra ord som stabilt. Särintressen argumenterade med varierande framgång för att just deras marknader borde skyddas av olika skäl. De hade viss framgång, men huvudsakligen för att politiker föll undan av ”pragmatiska” skäl (oro för att inte bli valda eller återvalda) — inte för att det fanns något generellt stöd för protektionism.

Under 2015-2016 skedde tre saker.

För det första att det amerikanska presidentvalet präglades av starka protektionistiska strömningar.

Det är förmodligen fel att uppfatta Trump och Sanders hållning som klassisk protektionism. Ingen av dem tror att handelshinder faktiskt ökar välståndet. Sanders uppfattning var att frihandel visserligen ökar välståndet, men att en konsekvens av frihandeln är att välståndsökningen blir ojämnt fördelad. Storfinansen och de multinationella företagen drar mer nytta av frihandeln än vad arbetarklassen gör. Den får i stället betala med lägre löner och utflyttade jobb.

Trumps verklighetsbild var att frihandel visserligen är bra, men att WTO, NAFTA- och TPP-avtalen på olika sätt var ofördelaktiga för USA och att Kina manipulerar sin valutakurs och subventionerar sina exportföretag på olika sätt. Konsekvensen är att tillverkningsjobb inom amerikansk industri försvinner och amerikanska arbetare får allt lägre löner. Vidare förefaller Trump se underskottet i handelsbalansen som ett problem och anklagar även Tyskland för att Euron skulle vara undervärderad.

Hillary Clinton tvingades också med i angreppen på frihandel. USA har en tradition av protektionism (det är i själva verket den normala inställningen hos amerikanska politiker), men den har i hög utsträckning bestått av retorik. I verkligheten har USA gått i spetsen för att skapa breda avtal och fungerande system. USA:s stora inflytande globalt har byggt på att man varit skicklig på att skapa institutionell stabilitet.

För det andra drabbades CETA-avtalet mellan EU och Kanada av oväntat motstånd. Avtalet var färdigförhandlat utan att möta några protester, men väckte plötsligt vänsterns uppmärksamhet. Sannolikt för att TTIP-avtalet kritiserades hårt av vänstern, och försvarades genom att jämföras med CETA. Att demonisera det senare blev därför nödvändigt. I sak är det dessutom fel att jämföra TTIP med CETA då USA och Kanada är ganska olika som samhällen. Både när det gäller arbetsrätt, miljö, produktsäkerhet och rättssystem liknar Kanada EU mer än USA.

En tredje händelse är Brexit som av många uppfattas som driven av antiglobalisering. Men där var drivkrafterna snaras anti-Bryssel och motvilja mot immigration. Möjligheterna att bli en ännu mer framstående handelsnation genom frihandel med resten av världen när EU inte längre lade sig i var ett argument för Brexit. Det visar sig nu inte stämma riktigt. Många länder vill förvisso handla med Storbritannien, men de kommer inte i närheten av den betydelse som EU-länderna har haft som handelspartners.

Under en tid har det alltså sett ut som att protektionism varit en totalt dominerande strömning internationellt.

Men när man fått lite perspektiv på saken visar det sig lyckligtvis inte stämma.

Ledarna för världens stora ekonomier och handelsnationer deklarerar nu att de stöder frihandel och skyndar på arbetet med att få pågående förhandlingar i hamn.

Bloomberg skriver om Tysklands Angela Merkel och Japans Shinzo Abe, ledare för två av världens största ekonomier (om Merkel leder Tyskland eller hela EU är en akademisk fråga):

”German Chancellor Angela Merkel and Japanese Prime Minister Shinzo Abe called for a concerted effort to defend free trade, expanding the list of economic powers joining together to counter the U.S. shift toward protectionism.

Barely 48 hours after Merkel and President Donald Trump clashed on economic policy at their first White House meeting, the German leader called for swift conclusion of a trade accord between Japan and the European Union. That followed a renewed German-Chinese commitment to open markets on the eve of her trip to Washington and Merkel’s backing for a free-trade accord between the EU and Mercosur, the South American economic bloc.

“Of course we want fair markets, but we don’t want to put up barriers,” Merkel said Sunday evening in a speech in Hanover, Germany, pushing back against Trump’s pledge to enact “America First” policies. “At a time when we have to quarrel with many about free trade, open borders and democratic values, it’s a good sign that Germany and Japan aren’t quarreling about that.””

Förra veckan skrev Frihandelsbloggen om positiva tecken när det gäller världshandeln.

Polarisering uppfattas ofta som något negativt. Men den kan också leda till att människor tänker efter vad som egentligen är viktigt och gör tydligare ställningstaganden än de annars skulle ha gjort.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 11

2017-03-16 DN:s Johan Schuck sammanfattar vad som händer när Storbritannien lämnar EU. Handeln är en av de mest centrala frågorna:  "Om frihandeln samtidigt ska bibehållas, så finns ingen färdig modell för detta – utan en sådan måste förhandlas fram. Någon sn...

Frihandel i media vecka 11

2017-03-16

DN:s Johan Schuck sammanfattar vad som händer när Storbritannien lämnar EU. Handeln är en av de mest centrala frågorna: 

”Om frihandeln samtidigt ska bibehållas, så finns ingen färdig modell för detta – utan en sådan måste förhandlas fram.

Någon snabb lösning är inte i sikte. Man kan jämföra med frihandelsavtalet mellan EU och Kanada, där det krävdes sju år för att komma från start till mål.

Beträffande Storbritannien blir förhandlingarna ännu mer krävande än med Kanada, eftersom så stora värden står på spel.

För Storbritannien sker ungefär hälften av utrikeshandeln med EU-länder – och många av dessa har också en stor andel av sin handel med britterna.

Båda sidor har också stora utlandsinvesteringar på ömse håll, liksom tillverkningsprocesser där företag skickar produkter fram och tillbaka över Engelska kanalen.

Sådant kan inte rivas upp utan ett högt ekonomiskt pris. Både Storbritannien och EU har starkt intresse av att utbytet ska fortsätta. Men frågan är hur det ska gå till, först i ett avtalslöst tillstånd och sedan med något slags uppgörelse.

Självklart berör detta Sverige, som har Storbritannien som en viktig handelspartner. Som Kommerskollegium förklarar i en färsk rapport till regeringen, kommer kostnaderna och krånglet att öka.

Oavsett hur samarbetet utformas, blir det försämringar jämfört med nuläget.

I fall det inte blir någon övergångslösning kommer reglerna från världshandelsorganisationen WTO att gälla i handeln mellan EU och Storbritannien. Det blir en återgång till tullar och byråkratiska procedurer som försvårar utbytet.”

2017-03-15

Ann Linde intervjuas i Europaportalen. Det finns ännu hopp för TTIP: 

”Som en av del i regeringens jobbprogram betonade ministern för Europaportalen behovet av fria dataflöden mellan sakernas internet som ett viktigt del av företagens produktionsutveckling. Något som Sverige enligt henne har drivit tillsammans med 16 andra EU-länder i konflikt med Tysklands och Frankrikes vilja. EU-kommissionen har enligt regeringen i sitt förslag valt att gå på den fransk-tyska linje om att begränsa flödena men ännu är frågan inte avgjord.

TTIP inte dött
Att fortsätta förhandlingarna om frihandel med olika länder är en annan del av årets prioriteringar. Hon noterade med viss hoppfullhet att den nya amerikanska Trump-administrationen ännu inte sagt sig vilja stoppa det framtida frihandelsavtalet, TTIP, mellan EU och USA, inte ens i går när landets nya handelsministern utfrågades i kongressen.”

2017-03-10

Nyhetssajten Omni skriver att EU och ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) skall börja tala frihandel igen:

”EU och den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean är överens om att försöka blåsa nytt liv i förhandlingarna om ett frihandelsavtal. Men ännu finns ingen plan för när de nya samtalen ska inledas, skriver Reuters.
– Vi tror att det är viktigt att förbinda två växande marknader och ta bort så många handelshinder som möjligt, säger EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström enligt nyhetsbyrån.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
--- Så här små kommer USA:s tullar bli om jag får bestämma.

Merkel kämpar vidare för frihandeln

Tyskland är just nu den starkaste rösten för frihandel i världen. På G20:s finansministermöte i helgen kommer Angela Merkel att försöka förmå länderna att anta ett dokument med 20 punkter för en väl fungerande ekonomi. Punkterna kommer handla om sådant so...

Merkel kämpar vidare för frihandeln

Tyskland är just nu den starkaste rösten för frihandel i världen.

På G20:s finansministermöte i helgen kommer Angela Merkel att försöka förmå länderna att anta ett dokument med 20 punkter för en väl fungerande ekonomi. Punkterna kommer handla om sådant som Tyskland uppfattar som viktigt för stabilitet och tillväxt som finans- och penningpolitik, stabilt bankväsendet och inte minst frihandel.

Enligt anonyma källor har frasen ”resisting all forms of protectionism” strukits ur texten i ett försök att få med USA på båten, medan Kina motsätter sig den typen av kompromisser.

USA är kritiska mot vad de menar är en undervärderad Euro som stimulerar export från EU till USA och Trump har talat om en gränsskatt på 35 procent på europeiska bilar.

Säga vad man vill om Trump, men han flirtar fortfarande med sina marginalväljare. Gränsskatten gynnar dem på bekostnad av demokraterna i de stora kuststaterna (och Texas, men där har han inte marginalväljare utan kärnväljare — fortfarande…) och en 35-procentig skatt på Audibilar lär inte drabba så många i rostbältet. Å andra sidan tillverkas Mercedes och BMW:s SUV:ar i USA och drabbas således inte av någon gränsskatt. Istället gynnas exporten (70 procent) från de fabrikerna (medan vinsterna till sist hamnar i Tyskland…). Den amerikan som vill ha en vräkig tysk bil kan helt enkelt köpa en amerikansk tysk bil istället för en tysk tysk bil.

Men just nu är allt oklart. Kina och Tyskland i kamp mot USA för friheten. Vem hade kunnat tro det?

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Här skapas inget välstånd.

Sju skäl till optimism om frihandeln

Trots USA:s defensiva och destruktiva roll på handelsscenen finns det en rad positiva faktorer, både när det gäller teknikutveckling och internationella avtal. Bland annat blockkedjetekniken och att WTO har gjort ett genombrott när det gäller att få ha...

Sju skäl till optimism om frihandeln

Trots USA:s defensiva och destruktiva roll på handelsscenen finns det en rad positiva faktorer, både när det gäller teknikutveckling och internationella avtal. Bland annat blockkedjetekniken och att WTO har gjort ett genombrott när det gäller att få handeln att gå smidigt över gränserna.

Det finns onekligen en del goda skäl att vara lite moloken som frihandelsvän just nu.

Men det finns också ett antal positiva faktorer när det gäller handel.

  1. CETA är på plats. Inte helt i hamn ännu, men implementeringen är redan på gång.
  2. TTIP är inte stendött. Givet förutsättningarna är det en positiv utveckling. Angela Merkel träffar Trump idag och då kommer handelsfrågorna vara i centrum. Merkel är en skicklig politiker och och för hennes och hennes väljares del är handel en nyckelfråga.
  3. Världshandelsorganisationen WTO antog den 27 februari  the Trade Facilitation Agreement, en överenskommelse om att uppgradera och standardisera alla formella processer kring internationell handel. Ett stort antal länder är med på tåget från börja och andra kommer att följa. Avtalet innebär att olika länder implementerar åtgärderna i den takt de kan och att på området mer utvecklade länder hjälper den som inte kommit så långt. Detta är ett extremt viktigt arbete. Det spelar ju mindre roll att länder går med på att ta bort tullar och kvoter om varor ändå fastnar i hamnar och terminaler på grund av trög byråkrati, korruption eller formella fel orsakade av att varje land har sina egna krångliga regler och blanketter.
  4. Blockkedjeteknikens genombrott. En utveckling som hänger ihop med punkt nummer tre här ovan. Ett praktiskt problem för all logistik och internationell handel är att man fortfarande har manuella och i värsta fall pappersbaserade administrativa system för att skeppa saker över världen. Administration och pappershantering tar tid.  Småfel och missförstånd ställer till problem för enskilda personer och företag och kostar stora summor totalt sett. Med blockkedjor kan i praktiken allt sådant elimineras. Informationen blir total och spårbarheten hundra procent. Gissningsvis kommer detta också kraftigt reducera smuggling och annan internationell brottslighet kopplad till handel. Att praktiska problem blir lösta är minst lika viktigt som att legala hinder försvinner. Under 1800-talet fick världshandeln sitt genombrott framför allt på grund av järnvägen, ångmaskinen och skepp med stålskrov. Tiden och kostnaderna för att transportera varor sjönk radikalt. Innan 1800-talet var det mesta som tillverkades helt enkelt inte värt att transportera eller så förstördes det på vägen. Idag är transportkostnaderna så låga och transporterna så snabba att man kan transportera bröd över halva jordklotet eller skicka norsk fisk fram och tillbaka till Kina för att rensas. Det senare är ett faktum som brukar orsaka kritik, men det beror mest på att rensning av fisk uppfattas som en så banal verksamhet. Men i själva verket är att rensa fisk värdeskapande på samma sätt som att slutmontera bilar eller mobiltelefoner; konsumenterna har lika mycket glädja av att spara en krona på sin fisk som på sin telefon. Blockkedjeteknik tar bort tidsutdräkt och osäkerhet i handelssystemet och kommer säkerligen att ha en närmast revolutionerande effekt.
  5. En rad bilaterala avtal är på gång, bland annat mellan EU och Japan.
  6. Länderna i TPP-avtalet har som ambition att rädda vad som räddas kan. Förvisso är entusiasmen begränsad bland många länder då de gjort eftergifter just för att få tillgång till USA-marknaden, men samtidigt finns det ett synnerligen bra avtal som kan sättas i sjön med ganska små förändringar.
  7. Kina har tagit ledartröjan när det gäller internationell frihandel. Det är inte enbart av godo att en diktatur med tvivelaktig inställning till miljö, mänskliga rättigheter och internationella avtal får en ledande roll och en del av ambitionerna är säkert bara prat, men det är inget tvivel om att Kina riktar sig utåt snarare än inåt. Handel innebär trots allt dialog och ömsesidig anpassning.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera posten