Karl-Petter Thorwaldsson. I huvudsak bra.

Hur kan media missa att avslöja planerna på demokratins avskaffande?

Påståendet om att TTIP-avtalet hotar demokratin återkommer ständigt i media. Det konstiga är att ingen journalist inser att de har en av världshistoriens största nyheter mitt framför näsan. Om demokratin i EU och USA är på väg att avskaffas genom ett handelsavtal borde väl någon orka ta sig mödan att hitta och publicera dokumentationen där planerna att införa diktatur framgår? Kunde tänkas ge en liten skjuts är karriären…

Det finns en på många sätt positiv artikel i Aftonbladet om LO och TTIP.

Mot bakgrund av den lika massiva som orimliga kritik som  riktas mot TTIP från vänster (även från socialdemokrater) får man nog säga att Karl-Petter Thorwaldsson och LO har hållit en stabil linje.

Det man hävdar sig vara emot, att miljöregler eller arbetsrätt påverkas eller kan komma att betraktas som handelshinder, har aldrig varit aktuellt. Framför allt arbetsrätt ingår inte i några handels- eller investeringsavtal. Men om tillräckligt många tror på en myt måste man som politiker (Thorwaldsson och LO har här som i så många andra sammanhang en politisk roll) låtsas som att den stämmer.

Artikeln är dock mest intressant ur en journalistisk synpunkt.

De två första meningarna lyder:

”Det planerade frihandelsavtalet mellan EU och USA har kritiserats för att sätta demokratin på spel.
Nu menar Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, att avtalet kan vara på väg att mjukas upp.”

Intressant. Demokratin är på väg att avskaffas genom ett handelsavtal, men nu vill LO ”mjuka upp det”.

Om Aftonbladets reporter Anette Holmqvist dessutom tror att TTIP-avtalet kan sätta demokratin ”på spel” — vilket är det enda rimlig skälet att publicera påståendet — är det konstigt att hon inte ringer kommissionens informatör och frågar ”det här TTIP-avtalet som är tänkt att avskaffa demokratin i Europa verkar lite spännande, skulle du kunna maila över förslaget till avtalstext och rödmarkera de paragrafer där demokratin avskaffas?”

Hon kanske också skulle kunna tänka sig att fråga Karl-Petter om det där med uppmjukningen: ”Exakt vad menas med uppmjukning, skall demokratin bara avskaffas till 45 procent och vad tror du vi kommer att få behålla?

Att publicera den texten och LO-ordförandens svar vore ju typ ett så kallat ”scoop” som förmodligen ger den som orkar en framskjuten plats i journalistikens historieböcker för evig tid.

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmars 25, 2015
Att Monsanto kräver bönder på pengar för att grödor spridit sig är en ren skröna. Däremot stämmer det att Monsanto är ett av många företag (i praktiken större delen av livsmedelsbranschen) som har ifrågasatt Vermont när det gäller deras föreslagna lagstiftning om att produkter måste märkas om de innehåller GMO-råvara. Argumentet är att det saknas skäl eftersom GMO-produkter inte har kunnat visas vara vare sig bristfälliga eller farliga (var de farliga skulle de ju inte tillåtas i mat överhuvud taget). Monsanto har aldrig påstått att DDT skulle vara bra för hälsan, men de var en av tillverkarna. Problemet med DDT var främst att det användes fel; storskalig spridning på åkrar. Rätt använt, ex i inomhusfärg eller som impregnering av myggnät räddar det liv. Därför är också den användningen tillåten av WHO (FN) sedan 2006. Agent Orange är farligt för människor, men Monsanto var inte ensamt om att inte känna till det. I Sverige tillverkades samma substans av BT-Kemi under namnet Hormoslyr och användes bland annat av Statens Järnvägar. Jag har egentligen ingen anledning att försvara Monsanto, men vi har alla ett ansvar att bidra till att samhällsdebatten baseras på fakta snarare än skrönor. När det gäller Monsanto är det knappast förvånande att ett biokemiföretag som funnits sedan 1901 har producerat en del produkter som visat sig vara farliga (för 100 år sedan kunde man köpa heroin och kokain på apoteken). Men de var också det första företag som fick LED-lampor (miljövänliga lågenergilampor) i kommersiell produktion. Som alltid visar sig verkligheten vara mer komplex än vad som antas av dem som lever i olika ideologiska eko-kammare.
Evamars 25, 2015
Tack, Magnus Nilsson, för att visa oss var vi har dig. Monsanto kräver just nu stora summor från bönder i olika länder för att Monsantos GMO-frön har spridit sig från grannarnas mark över deras jordbruksmark och börjat växa. Monsanto anser att bönderna som fick fröna på sin mark har "stulit" Monsantos patenterade utsäde. Monsanto har även anklagat den amerikanska staten Vermont eftersom de håller på att införa en lag om etikettering av livsmedel som innehåller GMO-ingredienser. Sen får vi inte glömma att det var samma Monsanto som hävdade att DDT var så bra för hälsan, att Agent Orange inte skulle skada någon människa och att PCB's aldrig skulle nå matkedjan. Tala om lögner...
Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmars 25, 2015
1. Klart det inte finns några planer på att avskaffa demokratin. Det intressanta är att t ex Arenas Daniel Suhonen på allvar hävdar att TTIP innebär slutet för demokratin. Frågan är vilket förtroende man kan ha för en person som debatterar genom vad som inte ens är överdrifter utan faktiskt rena lögner? 2. TTIP kommer inte öka internationella företags inflytande på lokala marknader. Däremot hindrar TTIP diskriminering av t ex svenska företag som vill delta i offentliga upphandlingar i USA och harmoniserar regelsystem, t ex hur man testar tekniska produkter, så att produkter kan testas en gång i för både EU:s och USA:s marknader i stället för två gånger. 3. ISDS i TTIP-avtalet kommer inte att påverka politikernas möjligheter att stifta lagar. Däremot måste staterna hålla de avtal de redan har ingått. Men så är det redan i dag. Om stat eller kommun har skrivit avtal med ett företag om att ex bygga en väg, och sen ändrar sig, måste man ändå följa avtalet och betala. Så har det varit i alla rättsstater i över 100 år: även staten lyder under lagarna.
Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmars 25, 2015
Detta är en av alla vänstermyter som handlar om vad Monsanto gör i olika u-länder. Ungefär som myten att stater har privatiserat vattnet så att "indianerna inte längre får samla in regnvatten" o s v. Monsanto kan naturligtvis inte bestämma vad folk får odla på sina åkrar, vare sig i Colombia eller på annat håll.
Johanmars 23, 2015
Kan du då försvara vad som händer i ex Colombia just nu? Bönderna får inte odla sitt eget utsäde därför at Monsanto är involverat o äger patent på vad man får odla. Är det så DU vill leva ditt liv ?
Evamars 22, 2015
Som svar på rubrikens fråga: för att det inte finns sådana planer. Det finns däremot planer (som TTIP) för att öka internationella företagens inflyttande och bestämmande på lokala marknader. Det finns även planer (som ISDS) för att undvika det jobbiga upp-och-ner och höger-och-vänster som en folkvald demokrati medför och som kan krångla till företagens långtidsplanering. Det som vissa medier verkar missa, är att denna kombination oundvikligt leder till en ny form av låtsas-demokrati, där många viktiga saker som arbetsförhållanden, rättvisa, hälsa och miljö för all framtid hamnar utanför den demokratiska processen.

Frihandel i media vecka 25

2017-06-22 Jennifer Råsten och Jaime Gomez från Feministiskt initiativ skriver i tidningen OmVärlden att "frihandelsavtal är en fortsättning på det koloniala förtrycket": "I vår del av världen lyfts frihandeln ofta fram som något som, tillsammans med bistå...

Frihandel i media vecka 25

2017-06-22

Jennifer Råsten och Jaime Gomez från Feministiskt initiativ skriver i tidningen OmVärlden att ”frihandelsavtal är en fortsättning på det koloniala förtrycket”:

”I vår del av världen lyfts frihandeln ofta fram som något som, tillsammans med biståndet, lyfter länder i det globala syd. Resonemanget återfinns i flertalet riksdagspartiers politiska och visionära dokument. Det är problematiskt att dessa tankar inte tar hänsyn till att de senaste decennierna visat oss att tillämpningen av sådan politik inte får de önskade konsekvenserna i form av minskad ojämlikhet och ökad rättvisa.

Frihandelsavtalen kommer nämligen inte ensamma. Sällskapet består av påtryckningar på inhemska beslutsfattare och en massiv förskjutning av lagstiftningar till multinationella storföretags fördel.

Ett exempel är WTO:s patentregelsystem TRIPS. Utifrån det kan företag säga sig ”upptäcka” grödor som använts i årtusenden och ta patent på dem, varpå alla som vill odla sin traditionella mat eller medicinalväxt plötsligt måste betala för det. Småbönder som i alla tider lagrat utsäde från år till år är nu skyldiga att istället köpa nya frön varje säsong från internationella företag som patenterat deras grödor. På liknande sätt fungerar systemet för patent av läkemedel, som lett till att människor lider och dör av sjukdomar som det finns botemedel och lindring mot.

Andra lagstiftningar som går hand i hand med frihandelsavtalen handlar om att privatisera mark- och vattenrättigheter. Multinationella storföretag har åtagit sig uppgiften att ta hand om vattnet, för att sedan sälja tillbaka det till lokalbefolkningen. När människorna i det globala syd inte har råd att betala, lyder kapitalismens logik att efterfrågan på rent vatten helt enkelt inte är tillräckligt stor.”

(artikeln kommenteras nästa vecka på bloggen)

 

2017-06-23

Cecilia Malmström intervjuas i tidningen Arbetsvärlden (som alltid har bra bevakning av handelsfrågor):

”Vad händer då med TTIP, när president Trump har sagt att han vill lägga ned förhandlingarna?

Enligt Cecilia Malmström ligger förhandlingarna visserligen på is, men nu under våren har hon träffat USA:s nye handelsminister Wilbur Ross.

– Han sa att vi ju kan sätta oss ned och diskutera vad som redan finns.

När Donald Trump tillträdde i som president i vintras var två tredjedelar av TTIP färdigförhandlat.

Vad har konkret förändrats?

– Om Trumps ”Buy American” och ett antal andra förslag i protektionistisk riktning stärks så kanske villkoren ändras, säger Malmström.

– Det har varit råddigt med nya administrationen, kommenterar hon.

Trump vill också begränsa utländska företags möjligheter att delta i offentlig upphandlingar i USA.

– Där har de lagt en del förslag som går direkt emot det vi hade hoppats på, konstaterar Cecilia Malmström.

Men idén att förenkla handeln mellan de två största ekonomierna i världen är fortfarande lika viktig – för EU.

– Den är fortsatt stark, och det verkar medlemsländerna också tycka.”

 

2017-06-20

VA Finans skriver om USA:s planerade ståltullar:

”Cecilia Malmström ville dock inte använda ordet ”handelskrig” för situationen som ser ut att uppstå.

Men hon sade att USA:s åtgärder kommer att slå hårt mot EU:s stålindustri och att EU måste reagera.

Exakt hur EU-kommissionen reagerar kommer också ske i samråd med EU-länderna, sade hon.

Beträffande diskussionen på EU-toppmötet på torsdag-fredag om skärpt kontroll av utländska företags uppköp av EU-företag i känsliga branscher sade handelskommissionären att det juridiska läget först måste klargöras.

”Vi måste se vad som är juridiskt möjligt att göra på EU-nivå. Många EU-länder har nationell lagstiftning. Kanske kan länderna lära av varandra”, sade hon.

Hon underströk att EU vill attrahera utländska investeringar och att det handlar om att hitta rätt balans.

Förslaget är tänkt att skärpa granskningen av uppköp som görs av till exempel kinesiska statsägda företag.

Förslaget drivs bland annat av Frankrike. De frihandelsvänliga EU-länderna, däribland Sverige, motsätter sig förslaget.”

 

Wall Street Journal skriver om Merkels kamp för frihandel i samband med G20-mötet nästa månad:

Divisions over trade policy emerged when world finance chiefs met a G-20 meeting in Baden-Baden, Germany in March to find common ground on boosting international trade. At the time, U.S. Treasury Secretary Steven Mnuchin got finance officials to drop a disavowal of protectionism from a closely watched policy statement issued by the G-20.

For Washington, the watered-down language ensures the U.S. can still use sanctions or other policy tools to punish trade partners and thwart economic policies the Trump administration believes to be unfair.

In her speech to German business leaders, Ms. Merkel also vowed to discuss the steel industry at the G-20 meeting amid growing tensions about overcapacity and fair trade in the sector.

“It isn’t simply about trade, but it must be rules-based, it must be fair,” Ms. Merkel.

Germany has sharply criticized U.S. plans for anti-dumping duties that Berlin believes are violating World Trade Organization rules with the aim of damaging international rivals. In its turn, the U.S. has accused Germany and other countries of subsidizing their steel exports and dumping steel in the U.S.

Ms. Merkel also told business leaders that it would make sense for Germany and France to aim for an harmonization of the base rate for their corporate taxation, given plans in the U.S. and U.K. to cut corporate taxes.

“We have to counter with something if this downward tax competition begins,” she said.

At the conference, BDI chief Dieter Kempf called on Berlin to do exactly that.

“If two big nations such as the U.S. and the U.K. plan to cut corporate taxes…than we would of course have to react to this tax competition because investment outflows into these countries wouldn’t be unlikely,” Mr. Kempf said.

Kommentarer

Lynseyjuni 23, 2017

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Den dummaste handelspolitiska åtgärden på en generation

Daniel W. Drezner, professor i internationell politik skriver roligt i Washington Post om de ståltullar som Donald Trump är på väg att införa. Motiveringen gäller nationell säkerhet enligt artikel 232. Enligt Drezner -- som inte är någon radikal frihande...

Den dummaste handelspolitiska åtgärden på en generation

Daniel W. Drezner, professor i internationell politik skriver roligt i Washington Post om de ståltullar som Donald Trump är på väg att införa. Motiveringen gäller nationell säkerhet enligt artikel 232.

Enligt Drezner — som inte är någon radikal frihandelsvän — dyker det upp riktigt dum protektionistisk åtgärd per generation i USA.

”To clarify: most “fair trade” policies are imperfect, but most of them at least do a passable job of trying to address the concerns of a decent swath of Americans. Every 20 years or so, however, there is a trade policy that is so galactically stupid that whatever meager benefits it brings to one group is wiped out by the massive but hidden costs to everyone else. I am talking about trade policies that are so bad that mercantilists and free-traders can agree that they are dumb.”

Han exemplifierar med de ”frivilliga” restriktioner på import av japanska bilar som infördes under president Reagan för att skydda USA:s egen bilindustri och arbetskraft inom bilindustrin. De behövde skydd huvudsakligen på grund av problem de själva orsakat sig. En konservativ syn på hur  bilar skulle vara konstruerade kombinerad med ett starkt fack som gav ett svindlande kostnadsläge gjorde amerikanska bilar allt mindre konkurrenskraftiga. De påstods börja falla sönder redan i utställningshallen.

Ett resultat blev att amerikanska konsumenter fick betala mer för sina bilar. Ett annat, och långsiktigt mer bekymmersamt för USA:s bilindustri var att japanerna började göra större och lyxigare bilar. Kvoterna tillät import av ett visst antal bilar. Japanerna — som dittills varit specialiserade på små bilar — använde sin tekniska kompetens för att bygga riktigt bra SUVA:r, pickuper och lyxigare sedaner som de förstås tjänade mer pengar på. Detta slog rakt in i det segment där amerikanerna trots allt producerade rätt attraktiva åkdon. Resten är — som man säger — historia. USA:s bilindustri är inte på något sätt död, men Detroit är inte längre bilvärldens Mecka.

Vidare nämner han sockerkvoterna i början på 2000-talet. Sockret blev 350 procent dyrare jämfört med världsmarknadspriset. Det räddade ett par tusen jobb i sockerindustrin, men kostade kring 10 000 jobb när godistillverkare flyttade ut tillverkning från USA.

Man kanske i sammanhanget skall nämna kvoterna på japanska motorcyklar som infördes för att rädda Harley Davidson. Förmodligen räddades även BMW eftersom det tyska märket som var ganska dyrt gynnades av på bekostnad av japanerna och fick en skjuts på USA-marknaden. HD och BMW konkurrerar inte alls. Visserligen är båda gubbmärken. Men HD säljer bara till gubbar med tatueringar, medan BMW har specialiserat sig på gubbar utan tatueringar.

Men till listan över riktigt korkade protektionistiska åtgärder kommer nu ståltullarna. De får flera effekter. Ingen av dem goda.

  • USA är världens största importör av stål. Åtgärderna mot Kina har minskat stålimporten därifrån till en rännil. Istället importerar USA från Kanada, Brasilien, Sydkorea och Tyskland. Med andra ord drabbar stålkvoterna länder som är vänligt inställda eller allierade till USA. På vilket sätt detta stärker den nationella säkerheten är oklart.
  • En betydande del av den amerikanska industrin använder stål, medan en ytterst liten del producerar stål. Ökade kostnader för stål skadar alltså en större del av näringslivet än den del som hjälps.
  • Bara tre procent av stålet i USA går till försvarsindustrin. Ur en synvinkel är det en hög siffra, men risken att USA:s försvar inte skulle kunna försörjas med stål är förstås obefintlig. Pentagon stödjer inte Trumps åtgärder.
  • Risken är förstås stor att de länder som drabbas kommer att slå tillbaka med egna åtgärder. Enligt DI planerar EU redan detta.

Sammanfattningsvis kommer ståltullar inte att öka USA:s säkerhet. De kommer kosta fler jobb än de räddar. De kommer öka priserna på varor som innehåller stål. De kommer orsaka fördyrande motåtgärder som drabbar främst långinkomsttagare. Men vet nämligen att folk med låga inkomster använder en större del av sin inkomst till importerade produkter, framför allt eftersom de inte köper inhemska tjänster.

Så benämningen generationens dummaste handelspolitiska åtgärd är av allt att döma motiverad.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Brittisk och tysk industri oroade över Brexit

Financial Times har gjort en enkät bland brittiska företagsledare i samband med Brexitförhandlingarna. Frågorna har handlat om hur de vill se framtiden när Storbritannien har lämnat EU. Inte så förvånande vill de ha så små förändringar som möjligt. En ...

Brittisk och tysk industri oroade över Brexit

Financial Times har gjort en enkät bland brittiska företagsledare i samband med Brexitförhandlingarna. Frågorna har handlat om hur de vill se framtiden när Storbritannien har lämnat EU.

Inte så förvånande vill de ha så små förändringar som möjligt. En stor majoritet vill slippa alla handelshinder och kunna rekrytera arbetskraft från EU.

”The responses suggest that a trade deal that mirrors as closely as possible the access provided by the single market is considered vital by most sectors, as is the need to avoid exiting the EU with no agreement. TechUK, representing the technology industry, said this did not necessarily mean full membership of the single market in the long term “if a comprehensive deal which works for digital goods and services can be achieved”.

“Whatever the eventual outcome it is vital that we avoid a sudden cliff edge to our EU relationship,” it said. “We need a soft landing for Brexit and that will require a long runway.”

Companies and groups suggested that a liberal immigration regime would best ensure they had access to the skilled labour that they needed. Most also emphasised the urgency of confirming the right of existing EU workers to remain in the UK.

Merlin Entertainment, the FTSE 100 company, said any new immigration regime should be phased and “evidence-based” and warned of the dangers of any “knee-jerk reaction or arbitrary policy”.

“Currently the talk is all about exemptions for astrophysicists, doctors and engineers. However without chefs, cleaners and front-of-house staff, the hospitality industry will equally grind to a halt,” it said.”

I någon mening är företagens representanter verklighetens folk. De inser vilka problem det är att behöva hantera handelshinder och att utländsk arbetskraft inte existerar för att arbetsgivarna är så förtjusta i utlänningar, utan därför att medarbetare från andra länder desperat behövs för att få jobbet gjort.

Även tyskarna är oroade. Den som tror på handelshinder skulle kanske kunna tro att den tyska industrin vädrar morgonluft när ett av Tysklands konkurrentländer ställer till det för sig. Men återigen — företagare är verklighetens folk. Det förstår problemet med att det uppstår revor i det internationella nät av kunder och underleverantörer som de båda ländernas industriföretag är beroende av.

Tyskarna hoppas komma upp i en tillväxt på två procent i år. Brexit påverkar inte den förhoppningen, men för alla som tänker kring stora investeringar på fem eller tio års sikt är det uppenbart att en misslyckad Brexit kan bryta ryggen av uppgången.

”Brexit is “the greatest political risk” facing German foreign trade and investment, the head of the country’s leading industry group warned on Tuesday.

“Businesses urgently need clarity about the rules by which the transition and future relations will be shaped ,” said Dieter Kempf, echoing the demands voiced recently by British industry chiefs at the start of the UK’s formal exit negotiations.

But Mr Kempf, president German industry association the BDI, warned the British election had not made the situation easier and the ball still lay in the UK’s court.

“The EU negotiating position was correct. But let’s not fool ourselves: this is above all about limiting the damage as much as possible”, he said.

Mr Kempf was speaking at the BDI annual conference where German chancellor Angela Merkel and Martin Schulz, her social democrat rival, are due to go head to head over economic policy – ramping up their campaigns in advance of a September election.

The encounter comes as new forecasts confirmed the German economy is growing fast despite the global political uncertainty and the tensions between Berlin and US president Donald Trump.”

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Blir det någon ny sidenväg?

Friandel är inte bara avtal och principer, utan även i högsta grad en fråga om infrastruktur. Även i vår tid med digital kommunikation och digitala tjänster måste varor förflyttas. Att avstånden spelar mindre roll är uppenbart för världsresenären, men avstånden...

Blir det någon ny sidenväg?

Friandel är inte bara avtal och principer, utan även i högsta grad en fråga om infrastruktur. Även i vår tid med digital kommunikation och digitala tjänster måste varor förflyttas. Att avstånden spelar mindre roll är uppenbart för världsresenären, men avstånden är inte borta och transporter kostar fortfarande tid och pengar.

Kina satsar på ett enormt projekt, One Belt One Road – förkortat Obor. Det lanserades 2013 och har varit ständigt närvarande i kinesisk politik. ”The belt” är ett system av motorvägar, järnvägar och pipelines genom Centralasien till Europa medan ”The road” är sjöfart.

Obor är tänkt att binda ihop Kina med Europa via handelsleder genom Centralasien. Leden till går från Kinas östkust till Medelhavet via Malackasundet, Pakistan, Afrikas östkust och Röda havet. För att sköta finansiering har Kina startat upp utvecklingsbanken Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) där även Sverige är medlem.

I mitten av maj hölls en stor Obor-konferens i Peking med deltagande av 29 stats- och regeringschefer, bland annat president Vladimir Putin från Ryssland, Recep Tayyip Erdoğan från Turkiet och Rodrigo Duterte från Filippinerna.

Konferensen var ingen entydig succé. Många frågor återstår. Inte ens namnet är solklart. One Belt One Road kallas även BRI, Belt and Road Initiative.  ”Belt” benämns även separat som the 21st Century Maritime Silk Road. ”Den nya Sidenvägen” på svenska.

Projektet är gigantiskt. 65 länder, 2/3 av jordens landyta, 4,5 miljarder människor. Frågan är dock vad det är mer än gigantiskt. Kina har uppenbarligen många olika idéer och behov.

  • Avsättning för överkapacitet i stål, betong, glasindustri. OBOR skulle effektivt lösa det problemet för decennier framåt.
  • Att ersätta investeringar i amerikanska värdepapper med låg avkastning med mer lönsamma investeringar i infrastruktur.
  • Militär hamnkapacitet. Sjövägen till Europa kommer kräva utbyggnad av hamnar och kan i förlängningen hjälpa Kina att bygga upp ett bassystem för sina sjöstridskrafter. För att vara en  verklig global stormakt, vilket är ett av Kinas viktigaste mål, räcker det inte med att ha oceangående hangarfartyg. Man måste också ha ett globalt bassystem. Det är vad USA har, men Kina saknar.
  • Möjligheterna att skeppa varor. Men där uppstår en fråga. Det är mycket dyrt att transportera varor landvägen. Även det billigaste sättet, järnväg, är dubbelt så dyrt som att transportera varor per båt. Lastbilstransporter är ännu dyrare. De många långtradare vi ser på vägarna är ofta lokala och regionala transporter. Det finns långtradarchaufförer som lever sitt yrkesliv i en kommun eller ett län.  Det betyder att en stor del av Kinas infrastruktursatsning inte kommer att bidra till att transportera kinesiska varor till de stora marknaderna i Europa.
  • Strategisk kontroll över den stora landmassan. Kina har av historiska skäl varit inriktat på att kontrollera landyta, medan stormakterna i Väst av tradition försökt kontrollera haven och kustområdena. Det är olika traditioner och synsätt Kina försöker sannolikt kombinera de båda metoderna.
  • Internationellt samarbetsprojekt. Kina har bjudit in ett stort antal länder att delta, men då både mål och villkor är oklara har intresset varit lågt. Man kan konstatera att inga betydande politiker från USA eller EU var närvarande på Xi Jinpings konferens.

Lägg därtill att en rad länder i grannskapet är inte är överlyckliga över att se Kinas inflytande i området öka.

Obor är värt att hålla ögonen på, men någon större påverkan på världshandeln kan inte förväntas de närmaste tio åren. För Kinas del är detta ett problem. Landet behöver ett stort projekt att samlas kring och har dessutom behov av att exportera. Tillväxten har mattats av en aning, och de kinesiska bankerna stora fordringar som är osäkra på grund av dåliga investeringar. Exakt hur det ser ut är svårt att säga då de kinesiska siffrorna är mycket opålitliga. Det är fullt möjligt att kinesiska statens senaste prognoser helt enkelt är ett närmande till verkligheten snarare än en verklig nedgång.

Så svaret på frågan om det blir någon ny sidenväg är både ja och nej. Ja, eftersom projektet på ena eller andra sättet kommer att gå vidare och avsätta resultat. Nej, eftersom de storstilade planerna som finns i dag förmodligen inte kommer att förverkligas.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 24

2017-06-15 Ost har blivit ett stridsäpple när det gäller implementeringen av CETA-avtalet den 1 juli enligt kanadensiska CBC-News. Det handlar om ostkvoter och vem som kommer få rätten att importera ost från EU till Kanada: "Canadians haven't been transp...

Frihandel i media vecka 24

2017-06-15

Ost har blivit ett stridsäpple när det gäller implementeringen av CETA-avtalet den 1 juli enligt kanadensiska CBC-News. Det handlar om ostkvoter och vem som kommer få rätten att importera ost från EU till Kanada:

”Canadians haven’t been transparent enough about several aspects of CETA’s implementation, the source said, and presented the cheese quota decision as a non-negotiable fait accompli. It was a final straw for upset Europeans who had been otherwise eager to get on with the deal.

The source said Canada informed the EU that 60 per cent of the new import quota would go to domestic dairy producers and processors. Europeans fear they won’t use it, so fewer new cheeses compete with their domestic products.

If the quota’s unused, or there’s any incentive to delay imports, Europe could be effectively denied the market access it fought for years to get. CETA provides a way for complaints like this to be resolved, but Europeans would prefer not to have to sue Canada after the fact, the source said.

A spokesperson for the EU delegation in Ottawa would not comment on rumours about why the July 1 date hasn’t yet been confirmed.

But a Canadian dairy industry source, also not authorized to be named, cited European pushback as the reason CETA’s implementation may be delayed. Domestic sources say their sector has not been told how much quota is coming their way.”

 

 

2017-06-12

Handelsminister Ann Linde intervjuas i Dagens Nyheter. Hon tror fortfarande på frihandelsavtal med USA:

”Både i EU och i USA har bland annat fackföreningsrörelserna tidigare varit skeptiska till frihandelsavtal. Ann Linde träffade fackföreningsledaren för den största fackföreningen i USA och fick ett annat intryck.

– Han sa att det är positivt för amerikansk ekonomi om vi har någon form av handelsavtal.

TTIP hann med 15 förhandlingsrundor innan samtalen lades på is. Bland annat kom man överens om tullfri handel med 97 procent av alla varor och nivåer för olika standarder. Andra frågor, som offentlig upphandling, strandade.

– Men det finns en grund om båda sidor bestämmer sig för att titta på någon form av avtal.

Ann Linde förde också fram synpunkter på hur den gränsskatt på import som Trump pratat om att införa skulle påverka de svenska företag som är verksamma i USA. Svenska företag sysselsätter 330.000 amerikaner. Ann Linde konstaterar att de företagen måste importera för att exportera produkter. Exempelvis importerar Volvo 10.000 delar från 98 länder för sin produktion.

– Jag förklarade att svenska företag som bara anställer amerikaner har sagt att de kommer att lägga ned sin verksamhet i USA om skatten införs eftersom de då inte längre är konkurrenskraftiga. De måste importera för att exportera.”

2017-06-11

Slutet på en era? Per T Ohlsson spekulerar i Helsingsborgs Dagblad om betydelsen av att USA vänder sig inåt i bland annat handelsfrågor: 

”Resultatet av Roosevelts och Churchills flytande rendezvous blev Atlantdeklarationen, ett dokument som lade grunden till en ny världsordning, konstruerad och beskyddad av de två anglosaxiska stormakterna.

Deklarationen slog bland annat fast att alla folk har rätt till självbestämmande, att alla stater skall ha tillgång till fria handelsvägar och att världen, när det nazistiska tyranniet väl hade krossats, måste bygga en fred som värnar alla nationers säkerhet och människors möjligheter att ”leva sina liv i frihet från fruktan och armod”.

Från denna deklaration löper trådarna till FN och den moderna folkrätten, till avkoloniseringen, till världshandelns liberalisering och till internationella samarbeten som Nato, IMF, Världsbanken, EU, WTO och OSSE.

(—)

Konflikter har inte saknats; Suezkrisen 1956 är ett exempel. Men på det hela taget har den amerikansk-brittiska alliansen varit en stabil konstant i världspolitiken, definierad av en gemensam känsla av internationellt ansvar: USA som militär och säkerhetspolitisk skyddsmakt för andra demokratier, Storbritannien som traditionell frihandelsnation och pålitlig supporter.

(—)

Trumps klimatbesked föregicks av hans första utlandsresa som president. Där deltog han i ett möte i Bryssel med andra ledare för Nato som i praktiken blev utskällda för att åka snålskjuts på amerikanska skattebetalare. Trumps uppträdande chockerade Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Strax efteråt lät hon förstå att Europa inte längre kan ”lita på andra”, det vill säga USA.

Trump, fullblodsprotektionist, har redan brutit loss USA från handelssamarbetet i Stillahavsregionen, TPP, och begärt omförhandling av frihandelsavtalet med Kanada och Mexiko, Nafta.

Steg för steg ser Donald Trump till att USA abdikerar från sin internationella ledarroll för att göra ”America great again”.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Dags att blåsa liv i Doha-rundan

Peru är på väg att börja förhandla ett frihandelsavtal med Indien och Australien. Det är symptomatiskt. Vi ser många handelsavtal mellan olika grupper av länder, mer eller mindre kompletta regionala avtal. Anledningen är att många länder har givit upp ...

Dags att blåsa liv i Doha-rundan

Peru är på väg att börja förhandla ett frihandelsavtal med Indien och Australien.

Det är symptomatiskt. Vi ser många handelsavtal mellan olika grupper av länder, mer eller mindre kompletta regionala avtal.

Anledningen är att många länder har givit upp tanken på att WTO skall kunna få till ett globalt avtal. Doharundan är inte död, men den lever inte riktigt heller.

Vad som nu händer är att ”spagettiskålen” blir allt större och mer välfylld. Det är en metafor för att världen får allt fler handelsavtal mellan olika länder vilka påverkar varandra på ett sätt som till sist blir oöverskådligt. Om land A har separata avtal med land B och C, och villkoren skiljer sig åt jämfört med de villkor B och C har med varandra, kommer det i vissa fall kanske bli lönsamt att låta varor mellan två länder ta vägen över det tredje landet. I praktiken smuggling. Då krävs det allt mer av kontroll och byråkrati. Ju fler länder som har olika avtal med varandra, desto fler möjligheter uppstår.

Det är därför handelsavtal skall vara så geografiskt omfattande som det bara går. Det är en stor styrka för EU. Alla länder omfattas av alla avtal.

President Trumps idé att förhandla separat med olika länder, där han hade för sig att han skulle kunna göra det med enskilda EU-länder, är så farlig. Den leder oundvikligen till mer byråkrati och krångel jämfört med geografiskt heltäckande avtal.

Det gäller också att vara försiktig när handelsavtal med EU nu måste delas upp efter en dom i Europadomstolen. En del av avtalen kan godkännas av EU-kommissionen och EU-parlamentet, medan en annan del som berör de enskilda ländernas kompetensområden, måste godkännas av varje enskilt lands parlament. Det är förstås frestande att försöka dela upp den senare delen i flera olika delar, anpassade efter de enskilda ländernas önskemål och i förlängningen få en EU-intern ”spagettiskål”.

Det vore förstås extremt olyckligt.

Trenden mot att fler och mindre handelsavtal kommer att fortsätta så länge som länderna inte har något hopp om Doharundan.

Det är dags för politikerna att försöka blåsa liv i den igen.

Man gjorde ju faktiskt ett framsteg med Bali-paketet 2013 som handlar om jordbruk och handelsprocedurer, enormt viktiga frågor där man nådde en uppgörelse.

Det är inte alls omöjligt att komma vidare.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Danmark andra landet efter Litauen att godkänna CETA

Den 1 juni godkände Danmarks parlament CETA-avtalet. Efter att CETA-avtalet (Comprehensive Economic and Trade Agreement) skrevs under av EU och Kanada den 30 oktober förra året har en process inletts för att alla EU-länder skall godkänna avtalet. Anledn...

Danmark andra landet efter Litauen att godkänna CETA

Den 1 juni godkände Danmarks parlament CETA-avtalet.

Efter att CETA-avtalet (Comprehensive Economic and Trade Agreement) skrevs under av EU och Kanada den 30 oktober förra året har en process inletts för att alla EU-länder skall godkänna avtalet. Anledningen är att CETA är ett så kallat mixat avtal, där en del av avtalsinnehållet anses beröra sådana angelägenheter som nationerna har exklusiv beslutanderätt över.

Litauen var först med att godkänna CETA, och nu för ett par veckor sedan Danmark. Det var inte någon omfattande debatt. Danskarna må vara mer skeptiska till multikulturalism än många andra folk, men när det gäller handel har de inga problem. Danmark är en handels- och sjöfararnation med rötter ett par tusen år bak i tiden.

Enligt den danska nättidningen Lexology kommer CETA ha stor betydelse för den danska ekonomin:

”The CETA is expected to have significant implications for Denmark and Danish companies. It is intended to boost growth and new business opportunities, including for Danish Small and medium-sized enterprises. In fact, the agreement is expected to result in an increase in Danish exports to Canada worth 2.2 billion Danish kroner (DKK) annually. CETA will remove 98 percent of tariffs and thus improve Danish companies’ ability to compete on the Canadian market, an element, which particularly serves the Danish textile industry well. Moreover, the agreement also means that Danish companies will be able to bid on public works. The CETA lay down a whole panoply of rights providing investors with a stable and predictable legal framework. Danish companies and investment funds will thereby enjoy better conditions in terms of investment in Canada. ”

Sverige lär godkänna CETA i slutet av sommaren och för varje land som godkänner underlättas debatten kring CETA-avtalet. Motståndarna till CETA har i huvudsak byggt sin argumentation på olika missuppfattningar, en strategi som förstås blir svårare för varje land som godkänner. Det torde vara svårt att utmåla Danmark och Sverige som naiva inför hot mot miljö, arbetsrätt, sociala förmåner och offentlig service som CETA påstås föra med sig.

Nästa viktiga avtal är EU:s frihandelsavtal med Japan som man hoppas kunna skriva under i slutet av 2017. Det möts redan av samma smått bisarra kritik som drabbat CETA och tidigare TTIP.

Huvudargumentet från kritikerna bygger alltid på misstänkliggörandet av EU:s demokratiska institutioner. Förhandlingarna sägs vara ”hemliga” och ske i ”slutna rum”. Det stämmer förstås. Allmänheten tillåts inte vara med och lyssna på överläggningarna. Men samma sak gäller när man tar fram vilken kommunbudget som helst. Det går inte att förhandla inför TV-kamerorna.

Men självklart har kommissionen och de enskilda ländernas (demokratiskt tillsatta) regeringar full insyn i förhandlingarna och när avtalet är klart skall det godkännas av EU-parlamentet och förmodligen samtliga nationella parlament. Det betyder förstås att avtalet offentliggörs i sin helhet. Kritiker har till och med påstått att det finns hemliga delar av avtalet. Men det stämmer förstås inte. Det kan finnas hemliga avtal mellan regeringar i de fall de som tillämpar avtalet är regeringarna. Politikerna vill dölja för andra nationer eller medborgarna vad de håller på med. Men ett handelsavtal är avsett att tillämpas av medborgarna. Det är företag (eller individer) som handlar med varandra. De har förstås ingen som helst nytta av avtalstexter de inte känner till.

Hur som helst är varje land som godkänner CETA ett framsteg som ökar möjligheterna att alla länder till sist ställer upp bakom CETA.

 

 

 

 

Kommentarer

Björn Abelssonjuni 14, 2017
En ovidkommande kommentar: Den danska flaggan är mer kvadratisk och har ett smalare kors än den flagga som avbildats. Det är en smula respektlöst mot andra länder att inte visa korrekta bilder av deras flaggor.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Visa flera posten