Jordens vänner pratar i nattmössan

Jorden vänner har gjort ett faktablad om TTIP.

Det är värt att kommentera eftersom deras argument återkommer med bedövande regelbundenhet i andra texter från vänstern/miljörörelsen.

Det handlar inte bara om idéologiska skillnader. Nästan ingenting av det de påstår stämmer i sak. Man kan säga att argumenten bygger på tre olika handgrepp:

  • Ett omfattande användande av termer som ”riskerar” och ”kan”. Med lite fantasi är det ytterst lite som inte kan hända. Men det väsentliga är naturligtvis om det finns en påtaglig risk att något verkligen händer. Riksdagen kan avskaffa barnbidraget, men det är knappast någon som går och oroar sig för.
  • Påståendet om att TTIP-avtalet förhandlas fram i hemlighet. Det stämmer helt enkelt inte. Alla vet att avtalet förhandlas fram och informationen om processen är massiv, och förhandlarnas uppdragsgivare kommissionen är informerad. Dock är en del av förhandlingsprocessen under sekretess — i likhet med alla andra förhandlingar i hela världen under hela världshistorien.
  • Man låtsas hela tiden som om TTIP-förhandlingarna inte är underkastade demokratisk kontroll. Men både starten, den pågående processen och det slutliga godkännandet av avtalet sker i total öppenhet och genom en rad demokratiska beslut.
  • Man blandar in saker som inte har med TTIP-avtalet att göra. Till exempel att avtalet är dåligt för ”klimatet”. Men TTIP-avtalet har ytterst lite med klimatfrågan att göra. Det kommer sannolikt underlätta handeln med fossila bränslen, men det är lagligt att handla med fossila bränslen och klimatfrågan hanteras i andra stora avtal. Man kan lika gärna säga att TTIP-avtalet är bra för klimatet för att det underlättar handeln med alternativ energiteknik.
  • Man beskriver USA:s utgångspunkter (eller det man gissar är USA:s utgångspunkter) i förhandlingarna som någon form av fakta. Men förhandlingsbud blir sällan verklighet. Och som sagt, det slutgiltiga avtalet skall beslutas demokratiskt efter offentlig debatt.

Nedan Jordens vänners text (kursiv) åtföljt av Frihandelsbloggens kommentarer (fetstil). I faktabladet finns källhänvisningar som länkar, men de är här borttagna.

1. TTIP HANDLAR OM mycket mer än handel: EU och
USA har redan avskaffat eller sänkt de flesta tullar, därför
siktar frihandelsavtalet främst mot att likrikta och standardisera
regler och lagar, märkningar och godkännandeprocedurer
över Atlanten. Kort sagt handlar TTIP om att ta bort det
som industrin kallar ”tekniska handelshinder”. Det betyder
att EU:s regler och standarder inom en lång rad områden
som t.ex. matsäkerhet, konsumentskydd och miljö riskerar
att bli sänkta eller avskaffade som en följd av avtalet. Målet
för avtalet är avreglering, så att industrin ska kunna sälja fler
produkter.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det stämmer inte. Inga gränsvärden eller regler riskerar att bli sänkta eller avskaffade. Det är mycket tydligt i EU-parlamentets instruktioner till förhandlarna. Målet är inte att avreglera utan att så långt som möjligt göra reglerna lika eller acceptera varandras regleringar.  Varför skulle EU:s politiker gå med på att i TTIP vattna ur de regleringar som de själva varit med om att införa? Dessutom är det en seglivad myt att USA är relativt sett avreglerat. På många områden är USA värre än EU.

2. UTLÄNDSKA BOLAG KOMMER att kunna stämma
stater vid sidan om det nationella rättssystemet: Som en del
av förhandlingarna ingår den kontroversiella tvistlösningsmekanismen
(ISDS – Investor State Dispute Settlement).
ISDS ger en utländsk investerare rätt att stämma stater i
internationella skiljedomstolar om staterna genomför en
politik som går ut över investerarens förväntade vinst. Det
kan få vittgående konsekvenser för staters möjlighet och
vilja att skärpa lagstiftningen för att skydda människor och
miljön. Exempelvis har Vattenfall stämt Tyskland, Philip
Morris har stämt Australien, Chevron har stämt Ecuador
och Veolia Egypten.
Förslaget till en reformerad tvistlösningsmekanism,
ICS eller Investment Court System, som EU:s ansvarige
kommissionär Cecilia Malmström har lagt fram, ändrar
ingenting i själva grundprincipen: Företag ska fortfarande
kunna stämma regeringar, även om rutinerna kanske blir
något sjystare.

Frihandelsbloggen kommenterar: Jordens vänner har missförstått totalt. Företag kan stämma länder redan idag om de anser att myndigheterna bryter mot lagar eller avtal. I en rättsstat lyder även staten under lagarna och kan således stämmas av vem som helst, inklusive företag. ”ISDS” är inte en specifik tvistelösningsmekanism utan egentligen benämningen på den klausul i ett internationellt avtal som talar om var en tvist skall biläggas. Den klausulen brukar hänvisa till internationell skiljedom som är ett system under FN:s kontroll som funnits i cirka 50 år. 160 länder är med i systemet. Det är alltså en internationell rättsordning som staterna — inte företagen — har skapat. Vitsen med en oberoende internationell rättsordning är att ett utländskt företag kan stämma till exempel en amerikansk delstat utan att behöva vara beroende av den delstatens rättssystem, vilket kan misstänkas vara partiskt. På samma sätt kan ett amerikanskt företag stämma ett EU-land utan att vara beroende av det landets domstolar. Generellt kanske man kan anta att rättssystemen i EU eller USA fungerar, men ett Europeiskt företag i en juryrättegång i Alabama eller ett amerikanskt i Rumänien eller Grekland kan nog inte räkna med en rättvis rättegång. Och då oaktat att man inte kan de nationella systemen. Internationell skiljedom är lika för alla.

Det nya system som Cecilia Malmström har föreslagit (ICS) är helt och hållet annorlunda jämfört med dagens internationella skiljedom. Här kommer det finnas en permanent domstol som styrs helt och hållet av EU och USA. 

Vad ett företag kan stämma för är helt beroende av vad som står i avtalet. I TTIP kommer det inte finnas möjlighet att försöka kräva skadestånd för uteblivna vinster eller så kallad ”indirekt exproriation”.

Jordens vänner har uppenbarligen misst att Australien vann mot Philip Morris. Dessutom bygger både Philip Morris-fallet och de andra exemplen på helt andra avtal. Skiljedomen tar bara hänsyn till vad som står i avtalen, och TTIP kommer till exempel inte ge möjlighet att stämma på grund av regleringar till förmån för folkhälsa. Vattenfall och Tyskland har överhuvud taget inget med handelsavtal att göra, utan är en separat överenskommelse för EU:s energimarknad.

3. TTIP KAN BETYDA fler kemikalier i leksaker och kosmetika:
EU ställer högre krav än USA på användning av och
märkning av kemikalier i en lång rad produkter. Medan EU
t ex har förbjudit över 1300 kemikalier och ytterligare reglerat
användningen av 250 ingredienser är bara 11 substanser
förbjudna i USA vad gäller kosmetika. Gemensamma regler
på kemikalieområdet kan betyda att EU ska acceptera hormonstörande
ämnen som ftalater i leksaker för barn eller
skadliga substanser i kosmetika.

Frihandelsbloggen kommenterar: Så är det inte. Kemikalieområdet är helt undantaget från förhandlingarna eftersom skillnaderna i sätten att reglera är så olika. 

4. TTIP KAN LEDA till mer GMO, klorkycklingar och
tillväxthormoner i EU: EU riskerar att tvingas tillåta
gen-modifierade matvaror utan märkning från USA, där
genmodifierade organismer (GMO) är mycket utbrett. Företag i
USA pressar förhandlarna för att få EU att minska
sina restriktioner på import av icke godkända GMO –
grödor, öka godkännandena och minska säkerhetstest av
GMO – grödor och ersätta obligatorisk märkning av
GMO – matvaror och – foder med frivilliga regler.
USA:s livsmedelsindustri använder dessutom
produktionsmetoder
som i dag inte är godkända i EU, t.ex. användning
av tillväxthormoner och klor. Det är samtidigt värt
att nämna att 48 milljoner om året blir sjuka av mat i USA
medan 3000 dör. I EU var motsvarande antal 70 000 och 93
under 2011.

Frihandelsbloggen kommenterar. Till att börja med är siffran 48 miljoner amerikaner årligen sjuka av mat helt bisarr. Skulle var sjätte amerikan drabbas av matförgiftning årligen? Det är förmodligen en högre andel än i Bangladesh.

Även på detta område är förhandlarnas instruktioner tydliga. Det som gäller nu i EU är det som skall gälla även efter TTIP-avtalet. Kanadensarna har ett motsvarande avtal (CETA) som är på väg att godkännas av EU. De kanadensiska producenterna säger sig inte ha några som helst problem att sätta upp separata produktionslinjer för att möta EU:s krav. Vi köper ju redan i dag produkter från USA som är anpassade och godkända enligt EU:s regelverk.

5. TTIP ÄR DÅLIGT för klimatet: Det är mycket sannolikt
att TTIP kommer att medföra ökad import av tjärsand,
olja och skiffergas från USA, där den beryktade fracking –
metoden är utbredd. Det framgår av ett läckt utspel från EU-Kommissionen
som beskriver hur export av fossilenergi över
Atlanten ska främjas via frihandelsavtalet med USA. Detta
kan få konsekvenser för EU-medlemsländernas möjlighet
att styra den nationella energipolitiken och genomföra en
ambitiös klimatlagstiftning.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det stämmer att EU är intresserat av att kunna köpa mer fossila bränslen från USA. Det är därför att EU uppfattar det som problematiskt att vara totalt beroende av Ryssland för gas och olja. Det är alltså främst vi som vill köpa, inte USA som vill sälja. Men problemet med fossila bränslen beror inte på TTIP utan på att EU-länderna är beroende av gas, kol och olja. Att TTIP-avtalet skulle påverka EU:s eller EU-ländernas energipolitik stämmer inte.  

6. TTIP KAN BETYDA adjö till EU:s försiktighetsprincip:
Europeisk och amerikansk lagstiftning bygger på olika
grundprinciper. I USA krävs vetenskapliga bevis ‘bortom
tvivel’ för att t.ex. förbjuda specifika kemikalier medan i EU
kan ämnen förbjudas på en väldokumenterad misstanke.
USA betraktar EU:s försiktighetsprincip som ett handelshinder
och menar at det t.ex. stänger ute det amerikanska
lantbrukets genförändrade produkter eller kycklingar tvättade
med klor från Europa.

Frihandelsbloggen kommenterar: Stämmer inte. EU behåller försiktighetsprincipen. 

7. TTIP KAN MEDFÖRA restriktioner på offentlig upphandling
som främjar inköp av lokala och hållbara produkter:
TTIP riskerar att motarbeta lokala matvaruprogram i USA
och EU som försöker främja hälsosammare, mer hållbara
och lokalt producerade matvaror genom offentliga inköp.
Detta eftersom prioriteringen av lokala matvaror ses som ett
handelshinder.

Frihandelsbloggen kommenterar: Jordens vänner uppvisar en häpnadsväckande okunnighet. De spekulerar tvärsäkert om vad TTIP-avtalet kan innebära, men har missat att just detta är verklighets i dagens EU. I offentlig upphandling får man inte ställa krav på var en produkt kommer ifrån. Man får ställa alla typer av miljö- och kvalitetskrav, men inte att den skall vara odlad i närheten. Det är för att EU:s inre marknad skall fungera och motarbeta korruption. Annars skulle politiker lova att köpa skolmaten av sina väljare, och byråkrater köpa från sina svågrar.

8. DE EKONOMISKA FÖRDELARNA med TTIP är starkt
övervärderade: Förespråkarna för TTIP framhäver ständigt
att ett handelsavtal med USA kommer att kunna pumpa upp
EU:s ekonomi med 120 miljarder euro och skapa åtskilliga
tusen arbetsplatser. Dessa påståenden bygger dock på studier
där det mest positiva alternativet förutser en BNP-tillväxt
i Europa på 0,3 – 1,3 % över en 10–20 – årsperiod. Detta
motsvarar en årlig BNP – tillväxt på 0,03 – 0,13 %. Samtidigt
är beräkningarna fulla med förutsättningar som EU:s
ekonomi inte lever upp till och bortser från väsentliga utgifter
förbundna med avtalet.

Frihandelsbloggen kommenterar: ”Väsentliga utgifter”? Vad skulle det vara? Däremot stämmer det att de inledande ekonomiska vinsterna av avtalet kan ha överdrivits i en del beräkningar. Men på sikt är det ingen som ifrågasätter att mindre krångel vid handel är lönsamt. Vi handlar ju redan med USA, varför inte göra det så lätt som möjligt? Man skall komma ihåg att bakom alla siffror finns det människor som driver företag och arbetar hårt. Att förenkla för dessa personer har ett egenvärde, och de förbättringarna sker från dag ett, långt innan man ser några förbättringar av räkenskaperna. Det fina med frihandelsavtal är just att de inte kostar så mycket. Det finns inga jätteinvesteringar som måste göras — allt blir bara enklare.

9. FÖRHANDLINGARNA FÖREGÅR BAKOM slutna dörrar:
Medborgarna och det organiserade civilsamhället har
vägrats tillgång till förhandlingsbordet, medan näringslivets
lobbyister har haft privilegierad tillgång till information
och möjlighet att bli hörda. Allmänheten har tidigare bara
haft tillgång till en rad läckta dokument från förhandlingarna,
som det aldrig var meningen att befolkningen skulle
ha insyn i. Även om EU kommissionen sedan dess har lagt
ut en del bakgrundsdokument kommer förhandlingarnas
slutskede att innebära en ännu högre grad av sekretess och
ännu mindre insyn. Den bristande öppenheten gör det
svårt att följa förhandlingarna och tillförsäkra att den breda
allmänhetens intressen inte sätts åt sidan. Samtidigt har ett
läckt dokument beskrivit EU-kommissionens strategi för
hur TTIP ska kommuniceras positivt.

Frihandelsbloggen kommenterar: Alla förhandlingar sker under viss sekretess. Det går inte att förhandla i media. Titta på det den för tillfället aktuella valberedningen i Miljöpartiet. Där är det locket på, och ytterst få personer får veta hur diskussionerna förs. Samma sak gäller regeringsförhandlingarna, Riksbankens ledning eller Riksdagens utskott. TTIP-förhandlingarna är ovanligt öppna. Att näringslivets lobbyister haft en privilegierad ställning är rent nys. Likaså att andra intressen hållits utanför. Kommissionen har regelbundet hearingar och återföring med både företag och intresseorganisationer.  Det viktiga är den grundläggande demokratiska processen. Kommissionen är hela tiden informerad och när avtalet är klart kommer det offentliggöras, debatteras offentligt och beslutas av EU-parlamentet. Återigen, det finns inga förhandlingar eller demokratiska processer som sker helt och hållet öppet. 

10. ETT SÅ KALLAT råd för regulativt samarbete kommer
att ta makten från de nationella regeringarna: Med i förhandlingarna
hör etablerandet av ett gemensamt regleringsråd som
ska garantera att lagar och regler i framtiden utformas i tätt
samarbete mellan EU och USA och att dessa inte utgör ett
handelshinder. Det betyder att USA ska rådfrågas varje gång
medlemsländerna nationellt eller på EU-nivå önskar genomföra
ny lagstiftning, t.ex. på miljö- eller hälsoområdet. Rådet
för regulativt samarbete öppnar upp för att näringslivslobbyister
kan få inflytande på europeisk och därmed också svensk
lagstiftning innan allmänheten får kännedom om processen.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det handlar om en remissinstans som skall säkerställa att nya regleringar inte i onödan strider mot de som redan finns på andra sidan Atlanten, eller att både EU och USA sätter igång med regleringsarbete var och en på sitt håll utan samband. Återigen visar sig Jordens vänner sakna kunskaper om den verklighet de lever i. Rådet kommer inte ”öppna upp” för lobbyister. Hela EU-systemet bygger på att lobbyister från olika sektorer av samhället bidrar med sin kunskap och sina uppfattningar. Svenska kommuner ägnar sig åt lobbying, miljörörelsen, LO, Svenskt Näringsliv och självklart olika företag och branscher. När man tar fram regler för elsäkerhet är elbranschen med och har synpunkter, handlar det om förankring av flytbryggor är flytbryggetillverkarna med och så vidare. Och så är det även i Sverige. Tror Jordens Vänner att politikerna sitter ensamma i sina tjänsterum och fantiserar ihop regler för dialysapparater, ventilationssystem och kategorisering av vattendrag? Självklart inte. Det skulle bli katastrof. I alla dessa sammanhang är experter från myndigheter, intresseorganisationer och industrin med och bidrar med kunskap och synpunkter. 

På grund av det starka opinionstrycket beslutade EU parlamentet
i juli 1015 att begränsa kommissionens förhandlingsmandat
på flera viktiga punkter. De bestämde bl a att
EU- regler vad gäller vård, GMO, hormonkött och kemikalielagstiftning
inte är förhandlingsbara. USA har reagerat
negativt på dessa beslut. Tyvärr satte parlamentet inte ned
foten vad gäller den viktiga demokratifrågan ISDS. Domstolen
finns därför kvar i ny form och med nytt namn.

Frihandelsbloggen kommenterar: Ja, det är så demokrati fungerar. Det visar sig att det finns en opinion och politikerna tar hänsyn till den. Återigen, det är så en demokratisk process fungerar. Politikerna startar processen med vissa utgångspunkter och så har man lagt in avstämningstillfällen för att ändra och justera, bland annat för att det uppstår opinioner man vill kunna ta hänsyn till. USA gillar inte allt EU vill, och EU gillar inte allt USA vill. Det är därför man förhandlar. Om USA och EU hade varit överens om allt hade det inte behövts några förhandlingar.

Att domstolen finns kvar i ”ny form och med nytt namn” är inte så konstigt. Ett avtal måste ha en mekanism om parterna blir oense om vad avtalet betyder eller någon väljer att bryta mot det med berått mod. Det är helt meningslöst med ett avtal där svaret på frågan om ”vad händer om någon bryter mot avtalet” är ”ingenting!”. Avtalsvillkoren måste kunna genomdrivas, på samma sätt som att våra lagar måste backas upp med domstolar och polis.

11. CETA, COMPREHENSIVE ECONOMIC and Trade
Agreement, är ett liknande avtal mellan EU och kanada
som redan är färdigförhandlad men inte ratificerad. Avtalet
bekräftar miljö- fackliga och knsumentorganisationers värsta
farhågor och uppfyller inte heller de krav som EU parlamentarikerna
ställde på TTIP juli 2015.

Frihandelsbloggens kommentar: Stämmer inte. Det finns en betydande enighet inom EU, även bland de stora facken, om att CETA är ett bra avtal. Sanningen är att ingen, inte ens miljörörelsen och extremvänstern/högern som brukar vara emot allt som har med frihandel att göra, sade något om CETA under hela den period som det förhandlades fram. Det var först när TTIP började förhandlas som motståndarna kom på att det fanns ett liknande avtal (man skall inte överdriva likheterna, Kanada är ett helt annat samhälle än USA) som redan var klart. Då måste det också demoniseras.  

 

Chongqing. Symbol för Kinas ekonomiska framsteg.

Vinner Trump handelskriget mot Kina?

Kina förefaller gå USA till mötes när det gäller handeln. Men inga konkreta utfästelser är gjorda och en stor del av de luddiga löftena kommer uppfyllas i vilket fall som helst på grund av Kinas tillväxt. Fördelen för Trump är att han kan framställa d...

Vinner Trump handelskriget mot Kina?

Kina förefaller gå USA till mötes när det gäller handeln. Men inga konkreta utfästelser är gjorda och en stor del av de luddiga löftena kommer uppfyllas i vilket fall som helst på grund av Kinas tillväxt. Fördelen för Trump är att han kan framställa det hela som en framgång.

Håller USA under ledning av president Donald Trump på att vinna handelskriget mot Kina?

Den som läser DN kan få den känslan.

Men i verkligheten är det just nu kineserna som hanterar situationen rationellt och går vinnande ur första ronden av diplomatiskt spel.

Kineserna inser att någon form av prestigevinst är ointressant.  Man kan inte äta prestigevinster. Det är för övrigt ingen idé att låta Trump framställa Kina som omedgörliga. Så de spelar med och låtsas som om de gett efter för kraven från USA att minska underskottet i handelsbalansen mot USA. Kineserna har lovat att minska USA:s handelsunderskott på 375 miljarder dollar ”substantiellt”. Kineserna lovar att köpa mer, det som nämns är energi och jordbruksprodukter.

Men samtidigt innehåller det nuvarande löftet inga siffror. Trumps ekonomisk-politiske rådgivare Larry Kudlow deklarerade visserligen i fredags att det handlade om 200 miljarder dollar, något som kineserna omedelbart förnekade.

Trumpadministrationens uttalande här.

Men även om kineserna i något sammanhang har nämnt siffran 200 miljarder är det svårt att se att den kan realiseras. Kina handlar för tillfället jordbruksprodukter för 20 miljarder dollar och och energi (olja och gas) för 7 miljarder. Även om de ökar den siffran med 300 procent kommer de bara upp i knappt 110 miljarder dollar.

Mycket talar dessutom för att Kina ändå kommer att öka sin import ordentligt de kommande decennierna. Både befolkning och BNP per capita växer snabbt. Att lova att köpa mer kol, olja, gas, kött och spannmål är knappast att ta en risk. Dessutom. Allt fler kineser får inte bara hög utan mycket hög levnadsstandard. Behovet av att spara och investera fylls allt mer och kineserna övergår till att shoppa. Med andra ord kommer på sikt handelsunderskottet att bli allt mindre. När det har försvunnit vågar förstås ingen gissa, men förmodligen tar det decennier. Om det nu sker alls. När Kina köper mer från USA är det fullt möjligt att amerikanerna använder inkomsterna till att köpa mer import från Kina. Skälet till att exportera är i princip att kunna importera.

När det gällde intellektuella rättigheter påstår Trump att Kina har stulit sådana i åratal till ett värde av mellan 250 och 600 miljarder dollar. Men även där är överenskommelsen vag. Kina förbinder sig till ”ökat samarbete” och att stärka sin lagstiftning på området. Om det kommer att ske, och om lagstiftningen i så fall kommer att följas, återstår att se.

Nu spelar detta kanske ingen större roll. Trump kan presentera detta som en seger och sätta även handelskriget med Kina på vänt, som han gjort med EU och en rad andra länder.

Som taktik inför valen i höst är det kanske inte direkt genialiskt men Donald Trump har skapat en bild av att han bedriver handelskrig, utan att ställa till alltför mycket skada hittills. Därmed inte sagt att hans agerande är oproblematiskt. Tvärt om sprids stor osäkerhet i en situation där världshandeln börjar komma igång igen efter flera års stagnation. Och självklart går det inte att blåsa faran över. Det kommer helt olika signaler från olika delar av administrationen.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 20

2018-05-17 DN har en TT-intervju med Stefan Löfven från EU-ledarnas möte i Sofia:  "EU-ledarna är överens om att hålla fast vid sina åsikter om att USA:s tullkrav inte går att rättfärdiga. ”EU kommer inte att förhandla med en pistol mot huvudet”, hete...

Frihandel i media vecka 20

2018-05-17

DN har en TT-intervju med Stefan Löfven från EU-ledarnas möte i Sofia: 

”EU-ledarna är överens om att hålla fast vid sina åsikter om att USA:s tullkrav inte går att rättfärdiga.

”EU kommer inte att förhandla med en pistol mot huvudet”, heter det från gårdagskvällens möte.

Samtidigt öppnas ändå för samtal på fyra områden, om USA ger EU ett permanent undantag:

Det handlar främst om att ”fördjupa energisamarbetet, särskilt vad gäller naturgas” – något som president Trump har tryckt på för att sälja mer av till EU. Dessutom är EU öppna för regleringssamarbete, WTO-reformer och att ”förbättra ömsesidig marknadstillgång”.

”De här samtalen kommer att baseras på principen om ömsesidighet och WTO-kompabilitet med målet att undvika ett handelskrig”, uppgav EU-källan i natt.

Diskussionerna har kallats för ett ”TTIP Light” – en bantad version av förhandlingarna om det stora frihandelsavtal som för tillfället ligger nere. Den benämningen vill dock inte Stefan Löfven använda.

– Utan att använda den beteckningen så är det ju klart att det är viktigt för EU att ha en dialog med USA om hur vi kan utveckla handeln. Det är viktigt att EU och USA har en bra relation på handelsområdet, säger Löfven i Sofia.

 

2018-05-17

DI:s ledarskribent Frida Wallnor kommenterar ett tal av moderatledaren Ulf Kristersson som bland annat berörde handelsfrågor:

”Moderatledaren Ulf Kristersson lade på onsdagen fram sin syn på EU-politiken under ett tal i Europahuset i Stockholm. Det var på tiden. Det har varit ovanligt tyst kring just EU- och utrikespolitik från M den senaste tiden.

Därför var det upplyftande att höra Kristersson säga att han vill leda en regering som prioriterar Sveriges engagemang som EU-medlem. Det är vi knappast bortskämda med.

Talet innehöll också en del lovande besked. Bland annat presenterade Kristersson sex områden där partiet vill att EU ska göra mer. Det gäller fred och säkerhet, miljö och klimat, frihandel och konkurrenskraft, forskning, lag och ordning samt migrationspolitiken.

Gällande frihandel vore det önskvärt om moderatledaren verkligen menar det han sa, att Sverige ska ”slåss mot europeisk protektionism”. Dels mot bakgrund av att det är en företeelse som växer sig allt starkare på flera håll i Europa. Dels eftersom Kristersson själv visat liknande tendenser när det gäller kinesiska investeringar (Di Debatt 12/4-18).”

 

2018-05-12

Nyhetssajten Breakit skriver om Trumps tullar och andra handelshinder som riktar sig mot utländska biltillverkare:

”Redan för ett år sedan uttryckte Volvo Cars sin oro för att USA:s president Donald Trump skulle införa skyhöga importtullar på utländska fordon.

”Det är en väldigt dålig affär för oss, om vi inte överför hela extrakostnaden på våra listpriser. Kunden är förloraren, eller så är vi förloraren. Alla är förlorare”, sade Lex Kerssemakers, chef för Volvo i Nordamamerika till Reuters.

Vd:n Håkan Samuelsson upprepade så sent som i mars oron.

”Vi får avvakta och se vad som händer, men skulle det bli tullar på bilar så skulle det få konsekvenser för hela bilindustrin”, sade han till Expressens Allt om Motor.

Nu står det klart att Volvos mardröm tycks bli sann.

Under ett möte i Vita Huset på fredagen, med cheferna för världens största fordonstillverkare, ska president Trump ha sagt att han tänker införa en ny tullskatt på 20 procent på importerade fordon. Det rapporterar The Wall Street Journal, enligt nyhetsbyrån Direkt.

Som jämförelse är tullen i dagsläget 2,5 procent för personbilar som importeras till USA. Dessutom vill Trump införa tuffare utsläppskontroller jämfört med inhemska fordon.

Under årets första kvartal stod USA för 13 procent av Volvo Cars försäljningsvolym. Volvo bygger för närvarande en fabrik i South Carolina, som ska vara klar under året. Målet är att kunna bygga uppemot 100.000 bilar årligen i USA. Dessa ska dels säljas i landet, och dels gå på export.

”Volvo tror starkt på fördelarna med investering och bidrag till de viktigaste marknaderna där företaget vill sälja bilar, och vi investerar och skapar tusentals jobb i South Carolina”, säger Annika Bjerstaf, presschef för Volvo Cars till Breakit.

Bolaget vill ännu inte dra några slutsatser utifrån uppgifterna i The Wall Street Journal.

”Volvo Cars bevakar det som händer kring skatt på tullar, men det är för tidigt att kommentera vad det potentiellt kan betyda. Som en global tillverkare, är Volvo för frihandel och öppna marknader. Frihandel skapar jobb, välstånd och ekonomisk tillväxt”, säger Annika Bjerstaf.”

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Bilverkstad på den gamla goda tiden. Charmigt på bild. Dyrt, dåligt och nedbrytande i verkligheten.

USA:s handelsunderskott mot Kina ökar — men är det felberäknat?

När Trumps administration beskriver underskottet i handelsbalansen glömmer de USA:s omfattande tjänsteexport. Det är där ökningen av exporten kommer att ske, men i stället är handelspolitiken inriktad på det utopiska projektet att få tillbaka klassiska...

USA:s handelsunderskott mot Kina ökar — men är det felberäknat?

När Trumps administration beskriver underskottet i handelsbalansen glömmer de USA:s omfattande tjänsteexport. Det är där ökningen av exporten kommer att ske, men i stället är handelspolitiken inriktad på det utopiska projektet att få tillbaka klassiska industrijobb.

Ett av Donald Trumps viktigaste argument för sin protektionistiska handelspolitik är att USA har underskott i handelsbalansen med omvärlden.

Störst är det mot Kina och i Trumps föreställningsvärld kostar detta jobb och välstånd.

Efter nästan ett och halvt år vid makten har Trump inte lyckats göra något åt underskottet mot Kina. Tvärt om blir det större, och framför allt större än prognoserna visade.

Kinas handelsöverskott mot USA var över 80 miljarder dollar under årets första fyra månader. Kinas utrikeshandel växte kraftigt i april. Allt enligt kinesiska myndigheter.

Handelsbalansen mellan Kina och USA visar ökade med 28,78 miljarder dollar, jämfört med förväntade 24,7 miljarder dollar.

Kinas totala export var 12,9 procent högre än under samma period föregående år. Betydligt högre än den förväntade tillväxten på 6,3 procent, och USA står för en stor del av ökningen.

Detta är oroande eftersom Donald Trump förmodligen inte drar slutsatsen att om USA:s ekonomi går bättre trots det ökade handelsunderskottet är det inte ett problem. Istället kan man förvänta sig att han blir ännu mer militant i sin protektionism. Handelskrig är bra och lätta att vinna, har Trump sagt, och därmed gjort det till en prestigesak att visa förbättrade siffror.

Dock finns det ekonomer som menar att USA handelsunderskott i själva verket är felberäknat. En stor del av USA:s export består av tjänster, medan Trumps administration enbart räknar varuexporten.

Brian Peck, Center for Transnational Law and Business vid the USC Gould School of Law, säger att tjänsteexporten till Kina visade ett överskott på 38 miljarder dollar 2016. USA:s totala BNP består i dag till 70 procent av tjänsteproduktion och inom det området ökar dessutom exporten snabbare än när det gäller varor enligt CCTV:

”He said that the United States magnifies its trade deficit with China, as the calculation used by the administration excluded the U.S. surplus in service trade with China, which was worth 38 billion U.S. dollars in 2016. Moreover, trade in services actually represents over 70 percent of the U.S. GDP and the vast majority of the country’s employment.

”And the U.S., with most trading partners including China, has a trade surplus in services. So the deficit that the administration refers to is simply only for trade in goods. So it’s not an accurate reflection of the true trade relationship between China and the United States, or the U.S. and its other trading partners,” said Peck.

Peck warned that Trump’s tariffs on China may backfire and undercut the U.S. trade system, as well as lead to China’s retaliation and the disruption of global trade.

Peck varnar också för att stora amerikanska företag som Walmart och Amazon riskerar att skadas av ett handelskrig. De är beroende av import från Kina.

”There are major U.S. manufacturers, retailers like Amazon and Walmart and others, that depend a lot on imports from China, whether it’s for manufacturing purposes, whether it’s to sell consumer goods. And they are concerned, because this will have a major impact on the economy. And not only on raising the cost of goods, either for production or for consumers in the U.S., but indeed, if a trade war were to ensue, or to start, as we know China has already threatened to retaliate against certain types of U.S. products,” Peck said. ”

Just presumtiva problem för Walmart understryker att handelshinder alltid drabbar de med lägst inkomster som är beroende av importerade produkter med lägre priser. Walmart är också en viktig arbetsgivare för ungdomar och minoriteter.

Det bästa sättet för USA att komma till rätta med sitt underskott i handelsbalansen, om man nu uppfattar det som ett problem, är att minska sitt stora federala budgetunderskott och stimulera amerikanerna att spara, framför allt till ålderdomen. Amerikanerna shoppar för mycket och sparar för litet.

Till det kommer uppenbarligen att öka sin tjänstesektor och tjänsteexport. Förmodligen går det inte att göra med politiska åtgärder, men Trumps fokus på just den varutillverkande industrin, exempelvis bilindustrin, bidrar inte till något.

Industrisamhället förklaras ibland vara på väg bort. Men det är fel i den mening att det aldrig tidigare har tillverkats så mycket industriprodukter som i dag. Välstånd består fortfarande av främst hus, mat, kläder, utbildning, transportmöjligheter, kommunikation all den utrustning och de mediciner som behövs för sjukvård samt infrastruktur. Man kan inte tänka sig välstånd utan materiella produkter. Däremot försvinner industrisamhället allt mer som sociologisk företeelse. Det finns ingen arbetarklass i form av otaliga utbytbara människor vid ett löpande band. De jobben har successivt försvunnit sedan 70-talet och ersätts av industrirobotar eller tillverkningsprocesser som av andra skäl behöver allt färre människor.

Istället ökar tjänsteinnehållet i produkterna. En modern bil är otänkbar utan miljoner mantimmar programmering, design, marknadsföring, service, finansieringstjänster. Detsamma gäller verkstadsteknisk utrustning. Att det inte finns så många människor som tillverkar något på en industri längre, betyder inte att den automatiserade industrin är ett självspelande piano som tuffar och går av sig själv vecka ut och vecka in. Det krävs människor för att hålla den igång.

Men de klassiska industrijobb som Trump drömmer om kommer aldrig tillbaka. Oavsett hur många nävar grus i handelsmaskineriet han slänger.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 19

2018-05-10 Veckan Affärers Olof Manner skriver att tullarna nu är värre än någonsin: "De flesta prognosmakare ser en fortsatt god global tillväxt för innevarande år med en begynnande avmattning och något lägre global tillväxt 2019. Men allt kan naturl...

Frihandel i media vecka 19

2018-05-10

Veckan Affärers Olof Manner skriver att tullarna nu är värre än någonsin:

”De flesta prognosmakare ser en fortsatt god global tillväxt för innevarande år med en begynnande avmattning och något lägre global tillväxt 2019. Men allt kan naturligtvis hända i en miljö där Donald Trumps Twitter-missiler momentant kan förändra eller omkullkasta vedertagen status quo. Ett just nu brännhett tema är den eskalerande handelskonflikten mellan USA och Kina samt eventuella skyddstullar på stål och aluminium från EU till USA.

Efterkrigstiden har kännetecknats av en liberaliserad handel. Alltsedan Gatt-avtalet (General Agreement on Tariffs and Trade) signerades i Genève 1947 och ombildandet till WTO (World Trade Organization) 1995 har ett friare flöde av varor och tjänster gynnat den globala tillväxten. Särskilt gynnsamt har det varit för små öppna ekonomier med inriktning på export som de nordiska länderna, och de senaste åren även de baltiska. Men även större ekonomier har dragit stor nytta av en friare världshandel. Tyskland är ett bra exempel.

(—)

Effekter av skyddstullar och handelskrig är kända sedan länge – de har trots allt existerat under hundratals år. Men låt mig påminna om några och också förklara varför jag tror den globala ekonomin nu är känsligare för störningar i frihandeln än normalt. Allt annat lika leder högre importtullar till minskad handel och förändrade handelsmönster. Det innebär minskad konkurrens och därmed lägre innovationsgrad i ekonomin. För exportberoende länder leder det till svagare tillväxt och lägre sysselsättning. Osäkerheten om hur handelskonflikter kan utvecklas innebär också störningar i investeringscykeln, och investeringar är en av de bärande byggstenarna i tillväxten. Högre importtullar innebär högre priser för de länder som inför dem. Det ökar risken för inflation samtidigt som köpkraften försämras. Det allmänt sämre affärsläget ökar också risken för fallande börskurser i exportorienterade ekonomier – som till exempel den svenska.

I ett läge där den europeiska ekonomin äntligen börjat återhämta sig efter såväl finans- som eurokris och tillväxten nu tagit fart även i länder som Frankrike och Spanien skulle ett hack i den internationella handelskurvan komma synnerligen olämpligt. För en liten och öppen exportberoende ekonomi som Sverige skulle generella skyddstullar vara direkt förödande. De flesta bedömare anser att amerikanska importtullar på stål och aluminium är hanterbart om de införs. Handelshinder mot bilindustrin skulle däremot vara katastrofalt för såväl EU som Sverige. Där är vi inte ännu, men Trump har kommenterat det på Twitter.”

2018-05-09

Handeln är enligt VLT:s ledarskribent Richard Appelbom en av faktorerna när Donald Trump får USA att backa från avtalet med Iran:

”Det var inte förvånande att USA drog sig ur kärnenergiavtalet med Iran. Donald Trump använde redan som presidentkandidat avtalet som ett exempel på ett värdelöst avtal företrädaren Barack Obama hade förhandlat fram.

Men inte desto mindre beklagligt. USA har nu lämnat klimatavtalet i Paris, frihandelsavtalet TTP, givit upp tanken på ett transatlantiskt TTIP-avtal samt vill omförhandla frihandelsavtalet Nafta. Trump tycks se sig som mästerförhandlaren, att bara avtal han själv har förhandlat fram duger.

Agerandet väcker dock frågor om USA:s pålitlighet. Världens mäktigaste land är inte att lita på, utan kan lämna avtal även nära allierade tydligt står bakom. Även om Nordkorea den här gången faktiskt skulle vilja förbättra förbindelserna, vågar landet lita på att USA står fast vid avtalet? Trump ser sin oberäknelighet som en tillgång, men den kan slå tillbaka som opålitlighet.

(—)

Så en hel del tyder på att USA tar i med hårdhandskarna och kommer att tvinga europeiska företag att delta i sanktionerna mot Iran trots att de egna regeringarna försvarar handel med Iran och det gällande avtalet. Men i valet mellan att straffas av USA och fortsätta att handla med Iran lär utbytet med USA väga tyngst.

Vi får hoppas att USA inte agerar så hårt och ensidigt. Men hittills är tecknen olycksbådande. Även om EU säger sig sätta till motvärn kan det bli att USA bestämmer och tvingar regeringar och företag att göra något de inte vill. Skulle påminna väl mycket om maffiafilmer: Don Donald ger ett erbjudande du inte kan säga nej till…”

2018-05-07

DI skriver om ECB:s bulletin om handelsfrågor:

”ECB konstaterar att perioden före finanskrisen karaktäriserades av en kraftigt ökad frihandel, med 500 nya avtal under perioden 1990-2010.

Historiska samband pekar mot att 1 procentenhets ökad handelsfrihet leder till att de reala inkomsterna per invånare ökar med 3-5 procent på lång sikt, även om effekten har avtagit efter finanskrisen.

Den samlade takten i handelsliberalisering har dock minskat under senare år, medan policyagerande som minskar handeln har ökat. Antalet nya handelsavtal har minskat kraftigt det senaste decenniet, även om avtalen haft bredare täckning vad gäller länder och sektorer.

Samtidigt har nedgången i tullnivåer som sågs före finanskrisen stannat av, medan antalet andra handelsrestriktioner har ökat sedan 2012.

Antidumpingåtgärder och importtullar har varit de vanligaste åtgärderna, och stod för cirka 30 procent av alla åtgärder som infördes 2017. Andra åtgärder, som statligt stöd till exportföretag, har också ökat.

(—)

Under de senaste ett och ett halvt åren har också den globala handeln visat en cyklisk uppgång. Global import ökade mer än 5 procent 2017, 1,5 procentenheter mer än snittet 2011-2016. Det cykliska uppsvinget i aktiviteten, särskilt i investeringarna, tycks ha bidragit till den senaste uppgången i världshandeln.

De senaste veckorna har däremot riskerna för ökade handelsspänningar ökat i spåren av USA:s nya tullar på stål och aluminium och på tullar på varor för 50 miljarder dollar från Kina, åtgärder som mötts av motåtgärder från Kina.

De annonserade tullarna påverkar bara en liten del av USA:s handel eller världshandeln och inverkan väntas bli blygsam. De varor som påverkas utgör bara cirka 2 procent av USA:s import och Kinas export och mindre än 0,5 procent av världshandeln.

”Isolerat sett kommer den direkta inverkan sannolikt inte att bli betydande. Men riskerna associerade med en eskalering av handelsspänningarna och en bredare vändning i globaliseringen har tydligt ökat. Detta kan påverka investeringsbesluten runt om i världen, och testa motståndskraften i den globala handelns momentum”, skriver ECB.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
ECB:s kontor i Frankfurt.

Vatten och vin från ECB

Den dåliga nyheten är att utvecklingen mot mer frihandel gått i stå under flera år. Den goda nyheten är att det nu kanske blir bättre. ECB:s senaste rapport om handelns utveckling visar att under det senaste decenniet har trenden mot mer frihandel har ko...

Vatten och vin från ECB

Den dåliga nyheten är att utvecklingen mot mer frihandel gått i stå under flera år. Den goda nyheten är att det nu kanske blir bättre.

ECB:s senaste rapport om handelns utveckling visar att under det senaste decenniet har trenden mot mer frihandel har kommit av sig, men också att det verkar vända.

En osäkerhet är dock den amerikanska politiken.

Varje procent i ökad öppenhet för internationell handel innebär på sikt en ökning av inkomsten per capita på mellan 3 och 5 procent. Nu uteblir en en stor del av den ökningen för en period. Ett mindre problem för medelklassen i rika länder, men ett stort problem för fattiga människor i fattigare länder. Att integreras i den globala marknaden är det snabbaste sättet för ett land att bli rikare.

”Increasing trade openness contributed to the increase in global livingstandards. Cross-country evidence indicates that a one percentage point increase
in trade openness tends to raise real per capita income by 3 to 5% in the long run, though a smaller effect is detected in the years following the financial crisis. In
addition, the integration of many emerging economies into global trade, including through participation in global value chains, has been identified as an important
driver of poverty reduction.”

I välmående länder inser vi inte hur viktig varje procent i ökade inkomster är för fattiga människor. De flesta av oss kan använda en inkomstökning till sådant som inte är helt nödvändigt men gör livet bättre, eller till och med ren lyx. Vi väljer inte mellan att har råd med medicin eller mat, eller vilket av våra barn vi skall ha råd att skicka till skolan. Vi lever inte heller i samhällen där man ännu inte fått råd med vatten och avlopp i hela landet.

När det gäller fattigdomsreduktion kan inte ens de mest ambitiösa biståndsprojekt mäta sig med marknadsekonomi och frihandel.

ECB avslutar dock med att ge lite hopp. De senaste 18 månaderna förefaller handeln öka igen.

”Over the past one and a half years, however, global trade has staged a cyclical revival. World imports expanded by more than 5% in 2017, 1.5 percentage points
higher than the 2011-16 average. In 2017 world imports outpaced economic activity for the first time in three years. The cyclical upswing in activity, particularly in
investment, appears to have contributed to the recent pick-up in world trade. Global investment bottomed out from very low levels at the start of 2016 and in recent
quarters it has been expanding at a rate close to its pre-crisis average.”

Nu står hoppet till att Trump får annat att tänka på än USA:s handelsavtal och att handelskriget som ännu är begränsat inte eskalerar.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media vecka 18

2018-05-03 Tidningen Forskning.se intervjuar Louise Johannesson som efter sin disputation med avhandlingen Settling disputes at the World Trade Organization vid Örebro universitet börjat vid OECD i Paris där hon nu arbetar som analytiker med frågor om ...

Frihandel i media vecka 18

2018-05-03

Tidningen Forskning.se intervjuar Louise Johannesson som efter sin disputation med avhandlingen Settling disputes at the World Trade Organization vid Örebro universitet börjat vid OECD i Paris där hon nu arbetar som analytiker med frågor om internationell tjänstehandel:

”Hon har i flera studier undersökt hur tvistlösningsmekanismen inom WTO fungerar och hur den kan förändras. I WTO ingår en majoritet av världens länder och avtalet har som syfte att sänka handelshinder. Modellen för att lösa tvister har varit i bruk i 20 år och använts flitigt.

– Som med alla avtal så uppstår det konflikter om någon medlem anser att en annan medlem bryter mot reglerna. För att förhindra att sådana konflikter leder till regelrätta handelskrig finns det ett formellt juridiskt system för att lösa tvister, förklarar Louise Johannesson.

Metoden inom WTO för att lösa tvisterna är en panel med domare och Louise Johannesson har undersökt hur dessa tillsätts.

– Många gånger väljs de ut genom en överenskommelse med parterna, en ibland omstridd process som kan ta lång tid.

Brist på domare är en orsak till fördröjningen. Konflikterna har också blivit mer invecklade vilket lett till att det har blivit svårare att hitta tillgängliga och tillräckligt kunniga domare, konstaterar Louise Johannesson.

– En konsekvens är att medlemmar väljer alternativa vägar att lösa tvisterna, vilket gynnar ekonomiskt starka länder, säger hon.

Louise Johannesson föreslår i sin avhandling en reform med permanent tillsatta domare, vana med att arbeta med varandra, för att vinna tid.

Hon har också studerat utvecklingsländernas möjlighet att använda WTO-systemet på lika villkor med de rikare länderna.

– Det är väl känt att de allra fattigaste medlemsländerna i stort sett aldrig använt sig av tvistlösningsmekanismen, trots att de utgör majoriteten av medlemsländerna. Det gör att systemet lätt kan uppfattas som en ”rikemansklubb” vilket kan undergräva de fattigare ländernas förtroende för WTO.

Ett sätt för WTO att väga upp ojämlikheten har varit att garantera att minst en av domare av tre kommer från ett utvecklingsland, om en fattigare medlem möter en rikare i en dispyt.

– Data visar att utvecklingsländer inte verkar bli hjälpta av att ha med en domare från andra utvecklingsländer. Tvärtom, vilket är överraskande, verkar denna åtgärd minska sannolikheten att vinna, säger Louise Johannesson.

Något motsägelsefullt, men kan förklaras av utvecklingsländer driver tvister som har lägre sannolikhet att utfalla till egen fördel.”

2018-05-02

Mer WTO. Washington Posts kolumnist professor Rachel Browster skriver om hur USA:s nuvarande agerande hotar organisationen:

A U.S. trade team is in China this week to discuss the countries’ trade disputes and the U.S. threat of $150 billion in sanctions. Dispatching Treasury Secretary Steven Mnuchin, Commerce Secretary Wilbur Ross, U.S. Trade Representative Robert E. Lighthizer, White House trade adviser Peter Navarro and White House economic adviser Larry Kudlow is a high-powered diplomatic move — and a departure from the past 20 years of trade practice, which focused on the multilateral and legal adjudication of disputes at the World Trade Organization (WTO) in Geneva.

The fact that these talks are bilateral — and in Beijing — heralds a broader question of the WTO’s future as a meaningful constraint on countries’ trading practices, and a core institution of the international legal order.

The Trump administration has dealt three hard blows to the WTO thus far. As a major global economic power whose interests increasingly are not served by the WTO’s trade rules, China is paying close attention to how the U.S.-WTO relationship evolves.

(—)

China may see U.S. trade actions as an opening to reshape the WTO. Unlike other major developed economic powers (the United States, the European Union and Japan), the WTO’s rules often do not fit China’s model of economic growth.

(—)

With two of the world’s major economic powers making unilateral decisions on trade matters, the WTO’s ability to moderate countries’ trade policy would be fundamentally undermined. At a minimum, the real threat of trade wars through unilateral retaliation and escalating counter-retaliation, which the WTO prevents, would return.

At the extreme, this may lead to a two-track international trade system in the future, in which major economies make their own rules and settle their own disputes while WTO laws apply only to those who do not have the economic power to demand otherwise.”

2018-05-01

Sydöstran skriver på ledarplats om att handelsminister Ann Linde förstamajtalade i Blekinge:

”Tisdagens förstamajtåg och förstamajtal i landet blev ett avstamp för arbetarrörelsens valrörelse i år. Det blev ett fint demonstrationsväder och handelsminister Ann Linde höll ett klassiskt långt förstamajtal i Karlskrona och Karlshamn.

Som handelsminister lyfte hon fram betydelsen av frihandel och en fortsatt stark svensk exportindustri. Det går bra för Sverige eftersom det går bra för svensk exportindustri och Blekinge ligger högst i exportstatistiken i landet.

Industrilänet Blekinge är en vinnare och det tål att upprepas att Blekinge med sina hamnar och färjelinjer som ligger vänt ut mot växande exportmarknader kräver bättre kommunikationer. Det hade varit bra om Ann Linde hade gett besked om bygget av Sydostlänken mellan Olofström och Blekinge kustbana. Att inte bygga den är direkt industrifientligt och exporthämmande. Det måste ett stort regeringsbärande arbetarparti inse.”

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Det bästa i livet (och EU) är gratis

Det bästa med EU är den fria rörligheten, den inre marknaden och unionens frihandelsavtal. Och detta är i stort sett gratis. Sveriges avgift till EU kommer att gå upp kring 15 miljarder (35 procent) på grund av att britterna lämnar unionen och därmed...

Det bästa i livet (och EU) är gratis

Det bästa med EU är den fria rörligheten, den inre marknaden och unionens frihandelsavtal. Och detta är i stort sett gratis.

Sveriges avgift till EU kommer att gå upp kring 15 miljarder (35 procent) på grund av att britterna lämnar unionen och därmed inte längre kommer att betala något. De kvarvarande länderna kommer att dela på bördan. Den svenska hållningen är att avgiften inte bör höjas eller i vilket fall hållas nere. Tappet skall i stället hanteras genom besparingar.

Frida Wallnor skriver på ledarplats i DI:

”Stefan Löfven vill att storleken på EU-budgeten ska minska, att vår EU-avgift ska hållas nere samt att EU-rabatten ska bevaras (cirka 6 miljarder per år). Finansminister Magdalena Andersson har dessutom otaliga gånger hörts upprepa frasen ”vi är snålast i EU”.

Det kan förvisso låta som en sund inställning. Problemet är att Sverige sticker ut med den här hållningen. Majoriteten av medlemsländerna har låtit meddela att man är beredda att betala mer. Det gäller exempelvis Finland, Tyskland och Frankrike.

Det gäller även Estland, där president Kersti Kaljulaid motiverade ställningstagandet med de många gemensamma utmaningar som EU-länderna står inför framöver.

Det är en beundransvärt offensiv inställning som signalerar en vilja att påverka framtidens EU.

Självklart är det inget självändamål att betala mer. Men detta är ändå vår viktigaste utrikespolitiska arena. För ett icke-euro-land som Sverige är ”snålast i EU” knappast en slogan som kommer att ge oss mer inflytande i Bryssel. Tvärtom.

Dessvärre tycks den här bakåtsträvande EU-attityden delas även av Moderaterna. Men i stället för att ständigt tala om hur mycket mer Sverige kan få betala vore det uppfriskande att höra svenska politiker tala om vad vi faktiskt får för pengarna.

Sverige är exempelvis ett av de länder som tjänar allra mest på EU:s inre marknad med våra internationella företag. Vi får även ta del av resultatet från det Bryssel-maskineri som i imponerande takt förhandlar fram handelsavtal med världens länder, vilket den svenska exportberoende ekonomin gynnas av i stor utsträckning.”

Frihandelsbloggen har ingen uppfattning i kärnfrågan om avgiften.

Men när det gäller den inre marknaden och EU:s frihandelsavtal med andra länder och delar av världen är dessa två faktorer närmast gratis. Det finns förstås en del administrationskostnader, men de bärs i huvudsak av de företag som importerar och exporterar snarare än av EU:s skattebetalare.

Det är det fina med frihandel. Den kostar inte. Den ger vinst.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera posten