Jordens vänner pratar i nattmössan

Jorden vänner har gjort ett faktablad om TTIP.

Det är värt att kommentera eftersom deras argument återkommer med bedövande regelbundenhet i andra texter från vänstern/miljörörelsen.

Det handlar inte bara om idéologiska skillnader. Nästan ingenting av det de påstår stämmer i sak. Man kan säga att argumenten bygger på tre olika handgrepp:

  • Ett omfattande användande av termer som ”riskerar” och ”kan”. Med lite fantasi är det ytterst lite som inte kan hända. Men det väsentliga är naturligtvis om det finns en påtaglig risk att något verkligen händer. Riksdagen kan avskaffa barnbidraget, men det är knappast någon som går och oroar sig för.
  • Påståendet om att TTIP-avtalet förhandlas fram i hemlighet. Det stämmer helt enkelt inte. Alla vet att avtalet förhandlas fram och informationen om processen är massiv, och förhandlarnas uppdragsgivare kommissionen är informerad. Dock är en del av förhandlingsprocessen under sekretess — i likhet med alla andra förhandlingar i hela världen under hela världshistorien.
  • Man låtsas hela tiden som om TTIP-förhandlingarna inte är underkastade demokratisk kontroll. Men både starten, den pågående processen och det slutliga godkännandet av avtalet sker i total öppenhet och genom en rad demokratiska beslut.
  • Man blandar in saker som inte har med TTIP-avtalet att göra. Till exempel att avtalet är dåligt för ”klimatet”. Men TTIP-avtalet har ytterst lite med klimatfrågan att göra. Det kommer sannolikt underlätta handeln med fossila bränslen, men det är lagligt att handla med fossila bränslen och klimatfrågan hanteras i andra stora avtal. Man kan lika gärna säga att TTIP-avtalet är bra för klimatet för att det underlättar handeln med alternativ energiteknik.
  • Man beskriver USA:s utgångspunkter (eller det man gissar är USA:s utgångspunkter) i förhandlingarna som någon form av fakta. Men förhandlingsbud blir sällan verklighet. Och som sagt, det slutgiltiga avtalet skall beslutas demokratiskt efter offentlig debatt.

Nedan Jordens vänners text (kursiv) åtföljt av Frihandelsbloggens kommentarer (fetstil). I faktabladet finns källhänvisningar som länkar, men de är här borttagna.

1. TTIP HANDLAR OM mycket mer än handel: EU och
USA har redan avskaffat eller sänkt de flesta tullar, därför
siktar frihandelsavtalet främst mot att likrikta och standardisera
regler och lagar, märkningar och godkännandeprocedurer
över Atlanten. Kort sagt handlar TTIP om att ta bort det
som industrin kallar ”tekniska handelshinder”. Det betyder
att EU:s regler och standarder inom en lång rad områden
som t.ex. matsäkerhet, konsumentskydd och miljö riskerar
att bli sänkta eller avskaffade som en följd av avtalet. Målet
för avtalet är avreglering, så att industrin ska kunna sälja fler
produkter.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det stämmer inte. Inga gränsvärden eller regler riskerar att bli sänkta eller avskaffade. Det är mycket tydligt i EU-parlamentets instruktioner till förhandlarna. Målet är inte att avreglera utan att så långt som möjligt göra reglerna lika eller acceptera varandras regleringar.  Varför skulle EU:s politiker gå med på att i TTIP vattna ur de regleringar som de själva varit med om att införa? Dessutom är det en seglivad myt att USA är relativt sett avreglerat. På många områden är USA värre än EU.

2. UTLÄNDSKA BOLAG KOMMER att kunna stämma
stater vid sidan om det nationella rättssystemet: Som en del
av förhandlingarna ingår den kontroversiella tvistlösningsmekanismen
(ISDS – Investor State Dispute Settlement).
ISDS ger en utländsk investerare rätt att stämma stater i
internationella skiljedomstolar om staterna genomför en
politik som går ut över investerarens förväntade vinst. Det
kan få vittgående konsekvenser för staters möjlighet och
vilja att skärpa lagstiftningen för att skydda människor och
miljön. Exempelvis har Vattenfall stämt Tyskland, Philip
Morris har stämt Australien, Chevron har stämt Ecuador
och Veolia Egypten.
Förslaget till en reformerad tvistlösningsmekanism,
ICS eller Investment Court System, som EU:s ansvarige
kommissionär Cecilia Malmström har lagt fram, ändrar
ingenting i själva grundprincipen: Företag ska fortfarande
kunna stämma regeringar, även om rutinerna kanske blir
något sjystare.

Frihandelsbloggen kommenterar: Jordens vänner har missförstått totalt. Företag kan stämma länder redan idag om de anser att myndigheterna bryter mot lagar eller avtal. I en rättsstat lyder även staten under lagarna och kan således stämmas av vem som helst, inklusive företag. ”ISDS” är inte en specifik tvistelösningsmekanism utan egentligen benämningen på den klausul i ett internationellt avtal som talar om var en tvist skall biläggas. Den klausulen brukar hänvisa till internationell skiljedom som är ett system under FN:s kontroll som funnits i cirka 50 år. 160 länder är med i systemet. Det är alltså en internationell rättsordning som staterna — inte företagen — har skapat. Vitsen med en oberoende internationell rättsordning är att ett utländskt företag kan stämma till exempel en amerikansk delstat utan att behöva vara beroende av den delstatens rättssystem, vilket kan misstänkas vara partiskt. På samma sätt kan ett amerikanskt företag stämma ett EU-land utan att vara beroende av det landets domstolar. Generellt kanske man kan anta att rättssystemen i EU eller USA fungerar, men ett Europeiskt företag i en juryrättegång i Alabama eller ett amerikanskt i Rumänien eller Grekland kan nog inte räkna med en rättvis rättegång. Och då oaktat att man inte kan de nationella systemen. Internationell skiljedom är lika för alla.

Det nya system som Cecilia Malmström har föreslagit (ICS) är helt och hållet annorlunda jämfört med dagens internationella skiljedom. Här kommer det finnas en permanent domstol som styrs helt och hållet av EU och USA. 

Vad ett företag kan stämma för är helt beroende av vad som står i avtalet. I TTIP kommer det inte finnas möjlighet att försöka kräva skadestånd för uteblivna vinster eller så kallad ”indirekt exproriation”.

Jordens vänner har uppenbarligen misst att Australien vann mot Philip Morris. Dessutom bygger både Philip Morris-fallet och de andra exemplen på helt andra avtal. Skiljedomen tar bara hänsyn till vad som står i avtalen, och TTIP kommer till exempel inte ge möjlighet att stämma på grund av regleringar till förmån för folkhälsa. Vattenfall och Tyskland har överhuvud taget inget med handelsavtal att göra, utan är en separat överenskommelse för EU:s energimarknad.

3. TTIP KAN BETYDA fler kemikalier i leksaker och kosmetika:
EU ställer högre krav än USA på användning av och
märkning av kemikalier i en lång rad produkter. Medan EU
t ex har förbjudit över 1300 kemikalier och ytterligare reglerat
användningen av 250 ingredienser är bara 11 substanser
förbjudna i USA vad gäller kosmetika. Gemensamma regler
på kemikalieområdet kan betyda att EU ska acceptera hormonstörande
ämnen som ftalater i leksaker för barn eller
skadliga substanser i kosmetika.

Frihandelsbloggen kommenterar: Så är det inte. Kemikalieområdet är helt undantaget från förhandlingarna eftersom skillnaderna i sätten att reglera är så olika. 

4. TTIP KAN LEDA till mer GMO, klorkycklingar och
tillväxthormoner i EU: EU riskerar att tvingas tillåta
gen-modifierade matvaror utan märkning från USA, där
genmodifierade organismer (GMO) är mycket utbrett. Företag i
USA pressar förhandlarna för att få EU att minska
sina restriktioner på import av icke godkända GMO –
grödor, öka godkännandena och minska säkerhetstest av
GMO – grödor och ersätta obligatorisk märkning av
GMO – matvaror och – foder med frivilliga regler.
USA:s livsmedelsindustri använder dessutom
produktionsmetoder
som i dag inte är godkända i EU, t.ex. användning
av tillväxthormoner och klor. Det är samtidigt värt
att nämna att 48 milljoner om året blir sjuka av mat i USA
medan 3000 dör. I EU var motsvarande antal 70 000 och 93
under 2011.

Frihandelsbloggen kommenterar. Till att börja med är siffran 48 miljoner amerikaner årligen sjuka av mat helt bisarr. Skulle var sjätte amerikan drabbas av matförgiftning årligen? Det är förmodligen en högre andel än i Bangladesh.

Även på detta område är förhandlarnas instruktioner tydliga. Det som gäller nu i EU är det som skall gälla även efter TTIP-avtalet. Kanadensarna har ett motsvarande avtal (CETA) som är på väg att godkännas av EU. De kanadensiska producenterna säger sig inte ha några som helst problem att sätta upp separata produktionslinjer för att möta EU:s krav. Vi köper ju redan i dag produkter från USA som är anpassade och godkända enligt EU:s regelverk.

5. TTIP ÄR DÅLIGT för klimatet: Det är mycket sannolikt
att TTIP kommer att medföra ökad import av tjärsand,
olja och skiffergas från USA, där den beryktade fracking –
metoden är utbredd. Det framgår av ett läckt utspel från EU-Kommissionen
som beskriver hur export av fossilenergi över
Atlanten ska främjas via frihandelsavtalet med USA. Detta
kan få konsekvenser för EU-medlemsländernas möjlighet
att styra den nationella energipolitiken och genomföra en
ambitiös klimatlagstiftning.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det stämmer att EU är intresserat av att kunna köpa mer fossila bränslen från USA. Det är därför att EU uppfattar det som problematiskt att vara totalt beroende av Ryssland för gas och olja. Det är alltså främst vi som vill köpa, inte USA som vill sälja. Men problemet med fossila bränslen beror inte på TTIP utan på att EU-länderna är beroende av gas, kol och olja. Att TTIP-avtalet skulle påverka EU:s eller EU-ländernas energipolitik stämmer inte.  

6. TTIP KAN BETYDA adjö till EU:s försiktighetsprincip:
Europeisk och amerikansk lagstiftning bygger på olika
grundprinciper. I USA krävs vetenskapliga bevis ‘bortom
tvivel’ för att t.ex. förbjuda specifika kemikalier medan i EU
kan ämnen förbjudas på en väldokumenterad misstanke.
USA betraktar EU:s försiktighetsprincip som ett handelshinder
och menar at det t.ex. stänger ute det amerikanska
lantbrukets genförändrade produkter eller kycklingar tvättade
med klor från Europa.

Frihandelsbloggen kommenterar: Stämmer inte. EU behåller försiktighetsprincipen. 

7. TTIP KAN MEDFÖRA restriktioner på offentlig upphandling
som främjar inköp av lokala och hållbara produkter:
TTIP riskerar att motarbeta lokala matvaruprogram i USA
och EU som försöker främja hälsosammare, mer hållbara
och lokalt producerade matvaror genom offentliga inköp.
Detta eftersom prioriteringen av lokala matvaror ses som ett
handelshinder.

Frihandelsbloggen kommenterar: Jordens vänner uppvisar en häpnadsväckande okunnighet. De spekulerar tvärsäkert om vad TTIP-avtalet kan innebära, men har missat att just detta är verklighets i dagens EU. I offentlig upphandling får man inte ställa krav på var en produkt kommer ifrån. Man får ställa alla typer av miljö- och kvalitetskrav, men inte att den skall vara odlad i närheten. Det är för att EU:s inre marknad skall fungera och motarbeta korruption. Annars skulle politiker lova att köpa skolmaten av sina väljare, och byråkrater köpa från sina svågrar.

8. DE EKONOMISKA FÖRDELARNA med TTIP är starkt
övervärderade: Förespråkarna för TTIP framhäver ständigt
att ett handelsavtal med USA kommer att kunna pumpa upp
EU:s ekonomi med 120 miljarder euro och skapa åtskilliga
tusen arbetsplatser. Dessa påståenden bygger dock på studier
där det mest positiva alternativet förutser en BNP-tillväxt
i Europa på 0,3 – 1,3 % över en 10–20 – årsperiod. Detta
motsvarar en årlig BNP – tillväxt på 0,03 – 0,13 %. Samtidigt
är beräkningarna fulla med förutsättningar som EU:s
ekonomi inte lever upp till och bortser från väsentliga utgifter
förbundna med avtalet.

Frihandelsbloggen kommenterar: ”Väsentliga utgifter”? Vad skulle det vara? Däremot stämmer det att de inledande ekonomiska vinsterna av avtalet kan ha överdrivits i en del beräkningar. Men på sikt är det ingen som ifrågasätter att mindre krångel vid handel är lönsamt. Vi handlar ju redan med USA, varför inte göra det så lätt som möjligt? Man skall komma ihåg att bakom alla siffror finns det människor som driver företag och arbetar hårt. Att förenkla för dessa personer har ett egenvärde, och de förbättringarna sker från dag ett, långt innan man ser några förbättringar av räkenskaperna. Det fina med frihandelsavtal är just att de inte kostar så mycket. Det finns inga jätteinvesteringar som måste göras — allt blir bara enklare.

9. FÖRHANDLINGARNA FÖREGÅR BAKOM slutna dörrar:
Medborgarna och det organiserade civilsamhället har
vägrats tillgång till förhandlingsbordet, medan näringslivets
lobbyister har haft privilegierad tillgång till information
och möjlighet att bli hörda. Allmänheten har tidigare bara
haft tillgång till en rad läckta dokument från förhandlingarna,
som det aldrig var meningen att befolkningen skulle
ha insyn i. Även om EU kommissionen sedan dess har lagt
ut en del bakgrundsdokument kommer förhandlingarnas
slutskede att innebära en ännu högre grad av sekretess och
ännu mindre insyn. Den bristande öppenheten gör det
svårt att följa förhandlingarna och tillförsäkra att den breda
allmänhetens intressen inte sätts åt sidan. Samtidigt har ett
läckt dokument beskrivit EU-kommissionens strategi för
hur TTIP ska kommuniceras positivt.

Frihandelsbloggen kommenterar: Alla förhandlingar sker under viss sekretess. Det går inte att förhandla i media. Titta på det den för tillfället aktuella valberedningen i Miljöpartiet. Där är det locket på, och ytterst få personer får veta hur diskussionerna förs. Samma sak gäller regeringsförhandlingarna, Riksbankens ledning eller Riksdagens utskott. TTIP-förhandlingarna är ovanligt öppna. Att näringslivets lobbyister haft en privilegierad ställning är rent nys. Likaså att andra intressen hållits utanför. Kommissionen har regelbundet hearingar och återföring med både företag och intresseorganisationer.  Det viktiga är den grundläggande demokratiska processen. Kommissionen är hela tiden informerad och när avtalet är klart kommer det offentliggöras, debatteras offentligt och beslutas av EU-parlamentet. Återigen, det finns inga förhandlingar eller demokratiska processer som sker helt och hållet öppet. 

10. ETT SÅ KALLAT råd för regulativt samarbete kommer
att ta makten från de nationella regeringarna: Med i förhandlingarna
hör etablerandet av ett gemensamt regleringsråd som
ska garantera att lagar och regler i framtiden utformas i tätt
samarbete mellan EU och USA och att dessa inte utgör ett
handelshinder. Det betyder att USA ska rådfrågas varje gång
medlemsländerna nationellt eller på EU-nivå önskar genomföra
ny lagstiftning, t.ex. på miljö- eller hälsoområdet. Rådet
för regulativt samarbete öppnar upp för att näringslivslobbyister
kan få inflytande på europeisk och därmed också svensk
lagstiftning innan allmänheten får kännedom om processen.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det handlar om en remissinstans som skall säkerställa att nya regleringar inte i onödan strider mot de som redan finns på andra sidan Atlanten, eller att både EU och USA sätter igång med regleringsarbete var och en på sitt håll utan samband. Återigen visar sig Jordens vänner sakna kunskaper om den verklighet de lever i. Rådet kommer inte ”öppna upp” för lobbyister. Hela EU-systemet bygger på att lobbyister från olika sektorer av samhället bidrar med sin kunskap och sina uppfattningar. Svenska kommuner ägnar sig åt lobbying, miljörörelsen, LO, Svenskt Näringsliv och självklart olika företag och branscher. När man tar fram regler för elsäkerhet är elbranschen med och har synpunkter, handlar det om förankring av flytbryggor är flytbryggetillverkarna med och så vidare. Och så är det även i Sverige. Tror Jordens Vänner att politikerna sitter ensamma i sina tjänsterum och fantiserar ihop regler för dialysapparater, ventilationssystem och kategorisering av vattendrag? Självklart inte. Det skulle bli katastrof. I alla dessa sammanhang är experter från myndigheter, intresseorganisationer och industrin med och bidrar med kunskap och synpunkter. 

På grund av det starka opinionstrycket beslutade EU parlamentet
i juli 1015 att begränsa kommissionens förhandlingsmandat
på flera viktiga punkter. De bestämde bl a att
EU- regler vad gäller vård, GMO, hormonkött och kemikalielagstiftning
inte är förhandlingsbara. USA har reagerat
negativt på dessa beslut. Tyvärr satte parlamentet inte ned
foten vad gäller den viktiga demokratifrågan ISDS. Domstolen
finns därför kvar i ny form och med nytt namn.

Frihandelsbloggen kommenterar: Ja, det är så demokrati fungerar. Det visar sig att det finns en opinion och politikerna tar hänsyn till den. Återigen, det är så en demokratisk process fungerar. Politikerna startar processen med vissa utgångspunkter och så har man lagt in avstämningstillfällen för att ändra och justera, bland annat för att det uppstår opinioner man vill kunna ta hänsyn till. USA gillar inte allt EU vill, och EU gillar inte allt USA vill. Det är därför man förhandlar. Om USA och EU hade varit överens om allt hade det inte behövts några förhandlingar.

Att domstolen finns kvar i ”ny form och med nytt namn” är inte så konstigt. Ett avtal måste ha en mekanism om parterna blir oense om vad avtalet betyder eller någon väljer att bryta mot det med berått mod. Det är helt meningslöst med ett avtal där svaret på frågan om ”vad händer om någon bryter mot avtalet” är ”ingenting!”. Avtalsvillkoren måste kunna genomdrivas, på samma sätt som att våra lagar måste backas upp med domstolar och polis.

11. CETA, COMPREHENSIVE ECONOMIC and Trade
Agreement, är ett liknande avtal mellan EU och kanada
som redan är färdigförhandlad men inte ratificerad. Avtalet
bekräftar miljö- fackliga och knsumentorganisationers värsta
farhågor och uppfyller inte heller de krav som EU parlamentarikerna
ställde på TTIP juli 2015.

Frihandelsbloggens kommentar: Stämmer inte. Det finns en betydande enighet inom EU, även bland de stora facken, om att CETA är ett bra avtal. Sanningen är att ingen, inte ens miljörörelsen och extremvänstern/högern som brukar vara emot allt som har med frihandel att göra, sade något om CETA under hela den period som det förhandlades fram. Det var först när TTIP började förhandlas som motståndarna kom på att det fanns ett liknande avtal (man skall inte överdriva likheterna, Kanada är ett helt annat samhälle än USA) som redan var klart. Då måste det också demoniseras.  

 

Marknad och frihandel bygger på samarbete

Lagen om komparativa fördelar missförstås ofta. Ett skäl är att marknadsekonomi uppfattas som ett system byggt på konkurrens snarare än samarbete. Detta tas upp i en intressant artikel av ekonomen Deirdre McCloskey om lagen om komparativa fördelar. Den bör...

Marknad och frihandel bygger på samarbete

Lagen om komparativa fördelar missförstås ofta. Ett skäl är att marknadsekonomi uppfattas som ett system byggt på konkurrens snarare än samarbete.

Detta tas upp i en intressant artikel av ekonomen Deirdre McCloskey om lagen om komparativa fördelar. Den börjar med en bra anekdot om matematikern som frågar ekonomen om det finns någon princip i samhällsvetenskapen som är sann, men som inte också är helt trivial. Ekonomen svara lagen om komparativa fördelar, som är självklar för en matematiker, men missförstås av tusentals bildade människor — även ekonomer.

Detta är ett skäl till misstänksamheten mot frihandel. Många tror felaktigt att lågt utvecklade länder missgynnas genom samarbete med mer utvecklade länder.

Ett skäl till missförstånden är att Ricardo beskrev sin upptäckt rätt oklart.

Men ett viktigare skäl McCloskey anför är att ekonomi ofta uppfattas handla om konkurrens, och termen ”komparativa fördelar” ger ytterligare kraft åt föreställningen att vi analyserar en konkurrenssituation.

Men huvuddelen av ekonomisk verksamhet mellan individer, företag eller länder består av samarbete. Konkurrens existerar förstås också. Om att få en affär, om att prestera bättre än arbetskamraterna för att få högre lön eller göra karriär, om att bli ledande på världsmarknaden. Och när man gör affärer finns ofta inslag av förhandling, en sorts dragkamp kring priser och villkor som också har karaktär av konkurrens.  Men när en affärsrelation väl är inledd vidtar månader eller år av samarbete. På en arbetsplats sker också i huvudsak samarbete. Det är i normalfallet inte uppskattat att vara en person som är alltför tävlingsinriktad och konkurrensbenägen, som sätter ”jaget framför laget” som man säger. Marknaden tillhandahåller också en rad instrument för att minska konkurrens och transaktionskostnader. Långsiktiga kontrakt, paketlösningar, färdiga produkter och priser, incitament som belönar lojalitet.

Marknaden är inte heller de enda situationer där både konkurrens och samarbete förekommer på samma gång. Idrott, särskilt lagidrotter, politiken, familjelivet, akademin, kyrkan, ja det är svårt att hitta sammanhang där människor inte både konkurrerar och samarbetar, och framgång för individer eller organisationer beror ofta på att man har hittat en bra balans mellan konkurrens och samarbete och har väl definierat på vilket sätt och på vilka arenor konkurrens är acceptabel.

På marknaden är samarbete snarare än konkurrens regeln. Att vi inte ser det beror säkert till viss del på vad som är spännande att göra populärkultur och nyheter av.  Kamp, konflikt och starka känslor ger bra underhållning och engagerar. Företagande och marknadsekonomi illustreras av filmer som Wall Street.

Därför är det inte konstigt att många människor inte ser att marknadsekonomi, vare sig det handlar om lokalsamhället eller den globala marknaden, bygger på samarbete och att lagen om komparativa fördelar gör att alla vinner på att delta i samarbetet. Inte bara den person eller det land som är excellent på alla områden vinner, utan faktiskt även den person eller det land som är sämst på allt har glädje av att delta i frivilligt samarbete med andra.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 46

  2017-11-16 Frihandelsavtal mellan Filippinerna och USA på gång. Ett exempel på Trumps handelspolitik, ett land åt gången: "Metro Manila (CNN Philippines, November 16) — The United States is open to a free trade agreement with the Philippines, U.S. A...

Frihandel i media vecka 46

 

2017-11-16

Frihandelsavtal mellan Filippinerna och USA på gång. Ett exempel på Trumps handelspolitik, ett land åt gången:

”Metro Manila (CNN Philippines, November 16) — The United States is open to a free trade agreement with the Philippines, U.S. Ambassador Sung Kim said Thursday.

”The Philippine side has indicated their interest in doing a free trade agreement (FTA) with us. We’re willing to consider that possibility,” Kim told CNN Philippines’ The Source.

The Philippines raised the possibility of a bilateral free trade agreement with U.S. during the bilateral talks between President Rodrigo Duterte and U.S. President Donald Trump on the sidelines of the 31st ASEAN Summit and Related Summits.

Related: PH pushes for free-trade agreements with U.S.

During the meeting, Trump singled out how tariffs were imposed on U.S. automobiles, but not ones from Japan. Tariff reduction for Japan is provided for under the 2006 Japan-Philippines Economic Partnership Agreement, the only FTA the Philippines has with any country.

”We’ve explained the United States is open to trade, but we want reciprocal trade,” Trump said before departing the Philippines on Tuesday.

”Because with past administrations… the United States has been taken advantage of. They’re very giving, they don’t get in return,” he added.

Kim noted that one of Trump’s goals in his visit was to express ”deep commitment to promoting fair and reciprocal trade.”

The Philippines has an existing Trade and Investment Framework Agreement with the U.S., which is a requirement for countries working towards an FTA.

”We already have an existing trade framework that allows us to discuss economic, trade, investment-related issues. I think that process will continue, but we will explore the possibility of a free trade agreement,” said Kim.”

 

2017-11-13

NT:s Hans Stigsson skriver på ledarplats om Donalds Trumps oförmåga att gå från bombastisk retorik till handling, något som även omfattar hans handelspolitik:

”Fast även om det kanske inte är hans förtjänst, fungerar åtminstone arbetsmarknaden hyggligt. På nästan alla områden har Trump misslyckats kapitalt.

Istället för breda överenskommelser, har presidenten gjort sig ovän med nästan alla. Inte bara demokrater, utan också republikaner, sina egna ministrar, domare och till och med amerikanska fotbollsspelare. Någon mur till Mexiko har vi (tack och lov) inte sett och inte mindre än tre försök att försvåra för muslimer att besöka Förenta Staterna har ogiltigförklarats i domstolar. Obamacare har urvattnats, men utan att ersättas med något. Republikanerna har majoritet i kongressen, men inbördes oense och Trump har ingen aning om vad som eventuellt ska ersätta Obamacare. De stora investeringar i framför allt infrastruktur som presidenten utlovade på självaste valnatten, lyser i stort sett med sin frånvaro.

Presidenten har visserligen sagt upp det framförhandlade, men inte genomförda, frihandelsavtalet TTP och lagt ett motsvarande TTIP-avtal med EU i frysboxen, men utan att ersätta dem med något substantiellt (inte ens i protektionistisk riktning). Nafta-avtalet med Kanada och Mexiko omförhandlas i snigelfart, medan Trump sade upp det globala klimatavtalet från Paris, uppenbarligen utan att ha insett att detsamma lagligt äger kraft till 2020.”

2017-11-13

DI (Nyhetsbyrån Direkt) har rubriken ”EU antar mandat att förhandla om frihandel”

”EU:s utrikesministrar godkände på måndagen mandatet för förhandlingar med Chile om att uppdatera det existerande associationsavtalet.
Det tillkännagav ministerrådets presstjänst i ett pressmeddelande.
På handelsområdet ska förhandlingarna omfatta investeringar, icke tariffära handelshinder, immateriella rättigheter, hållbar utveckling och geografiska indikatorer (skydd av namn på livsmedel, som champagne och parmesanost).

EU-kommissionen sköter alla förhandlingar om frihandelsavtal å EU-ländernas vägnar. Den första förhandlingsrundan ska starta den 16 november.

Det befintliga associationsavtalet mellan EU och Chile undertecknades 2002. Delar av det började tillämpas provisoriskt 2003 och hela avtalet 2005.

Det moderniserade avtalet ska även omfatta samarbete inom politik, säkerhet och sektoriellt samarbete.”

 

2017-11-11

EU spurtar mot handelsavtal med Mexiko och Mercosur, skriver VA-finans:

”Tidigare i höst har Frankrikes president Emmanuel Macron förespråkat att slå av på takten med Mercosur. Men vid EU-toppmötet den 19-20 oktober fick hans mer försiktiga hållning inte stöd.

Mercosur består av Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay.

”Inget land sade att vi inte ska göra vårt yttersta för att slutförhandla med Mercosur. Vi har en realistisk chans att avsluta före årets slut”, sade Cecilia Malmström.

Hon påpekade att Mercosur-avtalet har mycket stor ekonomisk betydelse. De fyra länderna har en befolkning på 230 miljoner och har inte något frihandelsavtal med något annat land.

En förhandlingsrunda har hållits i Brasilia denna vecka. Till nästa runda i början av december ska EU lägga ett nytt bud om Mercosurs tillträde till EU:s marknad.

Frankrike och många andra EU-länder vill hålla ned EU:s bud inom känsliga områden, som främst är nötkött, socker och etanol.

Sverige och andra frihandelsvänner argumenterade för ett mer generöst bud.

”Vissa medlemsländer tycker en del frågor är oerhört känsliga. Men ett avtal skulle öppna fantastiska möjligheter för tjänster, varor och upphandling”, sade Cecilia Malmström.

EU-sidan vill å sin sida att sydamerikanerna erbjuder större tullfrihet. Mercosurs nuvarande bud ger tullfrihet på 87 procent av alla varor, jämfört med EU:s bud på 98 procent.

Det är viktigt att avsluta förhandlingarna i år eller möjligen en liten bit in på nästa år eftersom Brasilien sedan går in i en valkampanj.

Frihandelsavtalet med Mexiko är mindre kontroversiellt. Det är en uppdatering av ett befintligt avtal från 2000.

Före årsskiftet hoppas EU också avsluta frihandelsförhandlingarna med Japan. En preliminär överenskommelse nåddes i juli.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Vissa EU-länder bryter och använder kol. Skall de också få tullar?

Går det så går det…

Det saknas inte fantasi när protektionister försöker hitta på skäl att inskränka frihandeln. Emmanuel Macron driver på för att EU skall införa koldioxidtullar mot omvärlden för att försöka tvinga på länder utanför EU att ha högre ambitioner. Idén är dum, som...

Går det så går det…

Det saknas inte fantasi när protektionister försöker hitta på skäl att inskränka frihandeln.

Emmanuel Macron driver på för att EU skall införa koldioxidtullar mot omvärlden för att försöka tvinga på länder utanför EU att ha högre ambitioner.

Idén är dum, som nästan alla franska idéer när det gäller handel.

  1. Det finns redan ett internationellt avtal som rör koldioxid och klimat (framförhandlat i Paris, om staden är bekant?). Varför blanda in handelsavtal?
  2. En koldioxidtull drabbar alla produkter lika, oavsett om tillverkningen är koldioxideffektiv eller inte.
  3. Hur skall man göra med Norge? Landet har nästan inga koldioxidutsläpp för sin elproduktion, men samtidigt säljer landet gas och olja till andra länder. En stor del av norska investeringar är förstås finansierade med oljepengar.
  4. Varför bara mot omvärlden? Polen och Tyskland både utvinner kol och släpper ut stora mängder koldioxid från sin elproduktion.
  5. Hur skall man göra med importen av gas och olja till EU? Skall den också beläggas med tull? Enda anledningen till importen är att EU desperat behöver importera gas och olja — effekten blir att EU:s industri får högre kostnader.

Man skall inte säga att det inte går att göra. Även de knäppaste politiska idéer går att genomföra. Världshistorien består av ett pärlband av politiska dumheter. Macrons idé kommer inte döda någon eller ställa till svält och kravaller. Men man kommer knappast att få någon mätbar effekt av åtgärderna. Ekonomer är rätt överens om att det enda verkligt effektiva är att beskatta koldioxid vid källan. Det ger maximal tydlighet och enkelhet och ett minimum av kontrollproblem.

Det vet förstås Macron, men inget argument är för dåligt för att skydda ineffektiva franska producenter på konsumenternas bekostnad.  ”Går det så går det”, som man säger.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Ricardo. Upptäckte nyttan av arbetsdelning.

Om din fiende skjuter sig i foten bör du inte hämnas genom att skjuta dig i foten

Britterna måste till varje pris undvika protektionism när Brexit blir verklighet.  Alexander C. R. Hammond skriver om riskerna med protektionistiska strömningar i Storbritannien för den amerikanska tankesmedjan Foundation for Economic Education. Viss...

Om din fiende skjuter sig i foten bör du inte hämnas genom att skjuta dig i foten

Britterna måste till varje pris undvika protektionism när Brexit blir verklighet. 

Alexander C. R. Hammond skriver om riskerna med protektionistiska strömningar i Storbritannien för den amerikanska tankesmedjan Foundation for Economic Education. Visserligen är Hamilton uppenbarligen anhängare av Brexit, men hans argument för frihandel påverkas inte av detta. Dessutom sätter han fingret på att EU fortfarande har höga tullar på bland annat matvaror. Konsumenterna i EU betalar onödigt mycket för sin mat: 

”The First Minister of Wales, Carwyn Jones, recently denounced the idea of a post-Brexit Britain entering into trade deals with poorer nations. Jones’s main objection lay in the premise that free trade with less developed countries would “undermine Wales’ farming sector.” Jones’s remarks came after meeting International Trade Secretary Liam Fox. Sensibly, Dr. Fox has not been deterred by this warning and remains focused on seeking new post-Brexit trade deals.

(—)

Jones is concerned about Welsh farmers being unable to compete with cheaper international produce. To overcome this “problem”, Jones favors either taking taxpayer money to give to farmers in the form of subsidies, or tariffs to tax international products. The former would mean the government extracting more from UK taxpayers; the latter would mean selling foreign produce at a higher price to British consumers.

Many more people lose out from protectionist policies.
As a member of the EU, the UK has become accustomed to artificially high food prices. Prior to entry into the European Economic Community in 1973 (before Britain had to accept high tariffs on non-EU imports), food prices were 40 percent lower. Even the OECD has conceded that the EU’s Common Agriculture Policy still adds 17 percent to our food bills. 

(—)

Among the most unreasonable tariffs on non-EU produce are the 54 percent tariff on dairy products, the 31 percent tariff on sugar and the 22 percent tariff on cereals.

(—)

Jones laid out his vision of post-Brexit Britain as follows: “What we can’t do is have free-trade deals that deliver cheaper goods in Britain but end up with us exporting jobs to somewhere else.” Like many protectionists who have come before him, Jones ignores both jobs lost to protectionism (more expensive inputs lead to more expensive outputs) and the very concept that for the last two hundred years has made his own nation prosper: comparative advantage.

(—)

If in the 19th century, the UK had followed the advice of the likes of Jones, rather than David Ricardo, we would all still be stuck with backbreaking labor in the fields. Importing cheaper foodstuff from abroad allowed us to work in factories at a significantly higher wage, while our agricultural jobs were exported internationally. If Jones’s ideas were applied to the UK in the 20th century, many of us would all still be working in the factories as opposed to having more comfortable jobs in the service sector.

If we in the developed world were never permitted to buy cheap products from China, not only would we be missing out on a plethora of Chinese goods, but the Chinese extreme poverty rate (less than $1.90 per person per day in 2011 at PPP) would not have fallen from 66.6 percent in 1981 to under 1.9 percent today. Comparative advantage, when allowed to work its magic, is a force that drives worldwide progress, prevents stagnation and allows the poorest nations to develop.

Whether it be wartime blockades or sanctions imposed against a rogue state, limiting a nation’s ability to freely trade with the outside world makes them worse off. As my Cato Institute colleague Ryan Bourne says, voluntarily imposing tariffs is like blockading your own ports during wartime. The English economist Joan Robinson paraphrased the great Frédéric Bastiat when she said, “Even if your trading partner dumps rocks into his harbour to obstruct arriving cargo ships, you do not make yourself better off by dumping rocks into your own harbour.”

Comments from the First Minister of Wales show a misunderstanding of basic concepts of economics and ignorance of practices that made Great Britain great. Following the U.K.’s departure from the E.U., we should slash the protectionist practices we’re currently obliged to follow and in doing so we’ll help both the poorest in our society and in the worldwide community. Let’s stick to the free-trade ideas that were at the heart of Brexit, whilst being cautious about dumping the rocks of protectionism around our own white cliffs.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
De (ganska) lyckliga kompisarna. Foto: APEC.

Slutdokumentet från Danang en kompromiss

Det är olyckligt att USA hamnar allt mer vid sidan av utvecklingen av den internationella handeln. Men det är tyvärr en oundviklig konsekvens av den nuvarande administrationens totala brist på insikter om hur handeln fungerar.  APEC-mötet i Danang, Vietn...

Slutdokumentet från Danang en kompromiss

Det är olyckligt att USA hamnar allt mer vid sidan av utvecklingen av den internationella handeln. Men det är tyvärr en oundviklig konsekvens av den nuvarande administrationens totala brist på insikter om hur handeln fungerar. 

APEC-mötet i Danang, Vietnam, avslutades i lördags.

Det gemensamma uttalandet om handel från mötet speglar krocken mellan Donald Trump och de andra ledarna för länderna kring Stilla Havet. Ambitionen om multilaterala handelsavtal var nedtonad.

Konflikten handlar alltså om synen på handelsavtal. APEC:s linje har sedan många år varit att försöka få till stånd multilaterala avtal; en grupp av länder enas om gemensamma regler för handel. Detta i brist på framsteg för ambitionen inom WTO-systemet att skapa samma regler för hela världen, vilket vore önskvärt men har visat sig mycket svårt. Förhandlingarna om detta, den så kallade Doha-rundan, har pågått i ett par decennier. Inte helt utan framsteg, men att det går långsamt är en underdrift.

Donald Trump å sin sida vill ha bilaterala avtal. Skälet är att USA har underskott i handelsbalansen mot vissa länder, men inte mot andra. Genom att göra separata avtal med enskilda länder tänker sig Trump att USA skall kunna använda sig storlek för att tvinga till sig ”rättvisa regler” för handel och därmed eliminera underskotten i handelsbalansen.

Detta kom fram under Trumps tal inför APEC. Han hade några viktiga poänger. Kina är inte den hygglige frihandlare man låtsas vara. Utländska företag som vill exportera eller etablera sig i Kina tvingas dela med sig av teknisk kunskap. Kina och många andra länder ägnar sig också åt industrispionage och struntar i intellektuella rättigheter.

Men en stor del av Trumps tal handlade om USA:s underskott i handelsbalansen, något han tror beror på valutamanipulation och orättvisa regler. Förutom att denna uppfattning är tvivelaktig är handelsunderskott inget problem.  Trump, och många i hans omgivning, är kvar på 1600-talet när det gäller ekonomisk teori.

USA köper mer från resten av världen än vad resten av världen köper från USA. Detta gäller inte minst Kina. Men skälet är helt enkelt att USA är ett av världens rikaste länder. Amerikanerna har råd att shoppa. Medan man i andra delar av världen jobbar för att spara och investera, jobbar amerikanerna för att leva loppan och konsumera.

Men vad händer när medborgare och företag i USA köper importprodukter? Andra länders medborgare och företag får dollar. Vad gör man med dollar? Svaret är enkelt. Investerar i USA. Möjligheterna är stora. Allt från att investera i den amerikanska statsskulden till fastigheter i NY eller aktier i amerikanska high tech-bolag, beroende på vad man tycker om risk och avkastning.

Amerikanernas dollar är i utlandet och vänder för att komma tillbaka som investeringar. Därför är underskott i handelsbalansen inget problem, något som dock verkar helt omöjligt att förklara för Trump.

Särskilt Kina har ett stort utflöde av valuta, beroende på att många kineser inte litar på sin egen regim. Kina är inte en rättsstat, man kan inte lita på offentlig statistik. Politiken är oförutsägbar. Därför investerar kineser med gott om pengar utomlands.

Läget förefaller vara att APEC-ländernas ledare inte direkt respekterar Trump, men ändå tvingas anpassa sig eftersom han är USA:s president. Samtidigt försöker många av dem gå vidare med TPP-avtalet utan USA. Amerikanerna står helt enkelt allt mer utanför möjligheterna att påverkar det internationella handelssystemet. Kinas betydelse växer i motsvarande mån.

Det är ett problem eftersom det är bättre att en demokratisk rättsstat håller i taktpinnen när det gäller internationella regelsystem, än att diktaturen Kina gör det.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Trump i Kina…

USA:s president Donald Trump har varit i Kina och bland annat talat om handel. Hans mest uppmärksammade uttalande var att han inte klandrar Kina för USA:s underskott i handelsbalansen. I stället menade Trump att hans företrädare var skyldiga. Men föru...

Trump i Kina…

USA:s president Donald Trump har varit i Kina och bland annat talat om handel.

Hans mest uppmärksammade uttalande var att han inte klandrar Kina för USA:s underskott i handelsbalansen. I stället menade Trump att hans företrädare var skyldiga.

Men förutom de politiska deklarationerna gjordes affärsöverenskommelser på kring 250 miljarder dollar. Hur stor del av detta som kommer att förverkligas är en annan fråga.

Några pressröster:

Financial Times:

”Donald Trump blamed his predecessors for the US’s widening trade deficit with China, praising Xi Jinping and telling an audience in Beijing he did not “blame” Chinese leaders for “taking advantage” of Washington.

In a striking change of tone from the US president, who portrayed China as an economic bogeyman throughout last year’s election campaign, Mr Trump appeared at pains to rekindle the bonhomie that characterised the leaders’ first meeting at his Florida compound in April, a tenor that quickly deteriorated over North Korea.

Although Mr Trump has been welcomed with a state dinner and extensive pomp, Mr Trump’s personal warmth towards Mr Xi was not reciprocated, with the Chinese leader using far more restrained language in his own comments.

“It’s a very good chemistry between the two of us, believe me,” said Mr Trump. “After all, who can blame a country for being able to take advantage of another country for the benefit of its citizens. I give China great credit. In actuality, I blame past [US] administrations for allowing this out-of-control trade deficit to take place and to grow.”

Despite the personal outreach, Mr Trump still used his remarks to push Beijing to rebalance their countries’ “out-of-kilter” economic relationship and “quickly” break the impasse over North Korea’s nuclear and missile development programmes.

“Trade between China and the US has not been over recent years very fair for the US,” the US president said after a morning of meetings with his Chinese counterpart. “We must immediately address the unfair practices that drove [our trade] deficit along with barriers to market access.”

Mr Trump thanked Mr Xi for China’s efforts to restrict its trading and financial relationships with North Korea but implied Beijing could do more. “China can fix this [North Korea] problem easily and quickly,” Mr Trump told an audience of US and Chinese officials and business executives. “I know one thing about your president, if he works on it hard it will happen. There’s no doubt about it.”

Mr Xi did not respond to Mr Trump’s challenges directly, instead highlighting how successful US car companies had been in China and the number of jobs created by Chinese investors in the US. “We will never close our doors,” he said. “They will only open wider and wider.”

“Co-operation is the only viable choice,” Mr Xi said. ”

New York Times:

”BEIJING — President Trump’s $250 billion in Chinese business deals probably won’t be enough to stop a trade fight.

Mr. Trump met with his Chinese counterpart, Xi Jinping, in Beijing on Thursday, offering personal praise and qualified criticisms of China’s trade practices. China, in return, offered modest concessions on some thorny trade issues. The two sides also pointed to what they claimed were billions of dollars of deals between Chinese and American companies to show face-saving progress.

But behind the scenes, Washington and Beijing are gearing up for what may well be months of contentious relations between the world’s two largest trading partners.

After initially focusing this year on renegotiating the North American Free Trade Agreement and the United States’ free-trade pact with South Korea, Trump administration officials plan to pursue previous promises to investigate what they call Chinese theft of American intellectual property. Lawmakers also plan to intensify scrutiny of Chinese investments in sensitive areas of the American economy.

Mr. Trump hinted at coming tensions on those fronts on Thursday, saying he hoped to address “the chronic imbalance in our relationship as it pertains to trade.”

“This includes addressing China’s market access restrictions and technology transfer requirements,” he said, “which prevent American companies from being able to fairly compete within China.””

Huffington Post:

”BEIJING/SHANGHAI (Reuters) – President Donald Trump can return to the United States claiming to have snagged over $250 billion in deals from his maiden trip to Beijing. Whether those deals live up to the lofty price tag is another question altogether.

Watched by Trump and China’s President Xi Jinping at a signing ceremony in Beijing, U.S. planemaker Boeing Co, General Electric Co and chip giant Qualcomm Inc sealed lucrative multi-billion dollar deals.

“This is truly a miracle,” China’s Commerce Minister Zhong Shan said at a briefing in Beijing.

The quarter of a trillion dollar haul underscores how Trump is keen to be seen to address a trade deficit with the world’s second-largest economy that he has long railed against and called “shockingly high” on Thursday.

But U.S. businesses still have many long-standing concerns to complain about, including unfettered access to the China market, cybersecurity and the growing presence of China’s ruling Communist Party inside foreign firms.

William Zarit, chairman of the American Chamber of Commerce in China, said the deals pointed to “a strong, vibrant bilateral economic relationship” between the two countries.

“Yet we still need to focus on leveling the playing field, because U.S. companies continue to be disadvantaged doing business in China.”

U.S. tech companies like Facebook Inc and Google are mostly blocked in China. Automakers Ford Motor Co and General Motors must operate through joint ventures, while Hollywood movies face a strict quota system.

″(These deals) allow Trump to portray himself as a master dealmaker while distracting from a lack of progress on structural reforms to the bilateral trade relationship,” Hugo Brennan, Asia analyst at risk consultancy Verisk Maplecroft, said in a note.

Some huge deals were announced. Among them is a 20-year $83.7 billion investment by China Energy Investment Corp in shale gas developments and chemical manufacturing projects in West Virginia, a major energy-producing state that voted heavily for Trump in the 2016 election. [

“The massive size of this energy undertaking and level of collaboration between our two countries is unprecedented,” West Virginia Secretary of Commerce H. Wood Thrasher said in a statement.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 45

2017-11-09 Norska Dagens Näringsliv har rubriken "Frihandelens framtid under lupen når Trump deltar på APEC-toppmøte i Vitenam fredag": "Under rundreisen i Asia har Trump vært spesielt opptatt av å samle støtte for en hard og enhetlig linje mot Nord-K...

Frihandel i media vecka 45

2017-11-09

Norska Dagens Näringsliv har rubriken ”Frihandelens framtid under lupen når Trump deltar på APEC-toppmøte i Vitenam fredag”:

”Under rundreisen i Asia har Trump vært spesielt opptatt av å samle støtte for en hard og enhetlig linje mot Nord-Korea og landets atomvåpenprogram. Men han har også langet ut mot det han kaller urettferdig handel, slik han også gjorde under valgkampen i fjor.

Ifølge Trumps sikkerhetsrådgiver H.R. McMaster ønsker presidenten å hindre at andre land gir urettferdige statlige subsidier til egen industri, at de diskriminerer utenlandske selskaper og at de begrenser utenlandsk investering.

Canadas statsminister Justin Trudeau var allerede onsdag på plass i Vietnams hovedstad Hanoi. På en pressekonferanse med sin vietnamesiske motpart Nguyen Xuan Phuc tok han til orde for frihandel som skaper arbeidsplasser og vekst både i Vietnam og Canada.

Men han understreket at Canada ikke har hastverk med å signere en frihandelsavtale hvis den ikke tjener Canada og canadierne. Han framholdt også at Canada vil ta i betraktning eventuelle menneskerettighetsbrudd før en avtale inngås.

– Jeg har alltid vært veldig klar på at jeg vil stå opp for canadiske arbeidsplasser og canadiske verdier hver eneste gang vi engasjerer oss i verden, sa Trudeau.

Samme dag var APEC-landenes utenriksminister og handelsministre samlet i Danang for å bli enige om en felles erklæring som vanligvis blir offentliggjort mot slutten av toppmøtet. Målet er at den også skal inneholde et punkt om at landene er enige om å jobbe for global frihandel, selv om Trump har signalisert at han går inn for det motsatte.”

 

2017-11-09

Staden Grimsby  i Storbritannien röstade massivt för att lämna EU, men nu vill de enligt Euronews ha kvar frihandeln på grund av fisken:

”Grimsby, a seaside town in north-east England, voted overwhelmingly to quit the European Union.

More than two-thirds of people from the area backed leaving Brussels, making it one of the most Eurosceptic regions in Britain.

But now food chiefs from the town, a key player in the UK fishing industry, have been lobbying the government to keep its free trade status with Europe.

Simon Dwyer, from Seafood Grimsby & Humber, told MPs there should be a special exemption for the region’s seafood industry, reported the Grimsby Telegraph.

Producers in the town import around 90 percent of the fish they process, making it vulnerable to the introduction of import tariffs, added the newspaper.

The revelation prompted mocking on Twitter, while Professor Brian Cox jokingly asked for an exemption for the whole of the UK.”

 

2017-11-08

Trumps syn på handel är kvar på 1900-talet är rubriken på Dagens Industris artikel (Johan Nylander) om presidentens besök i Kina:

”Pradeep Taneja, expert på kinesisk politik vid University of Melbourne, säger att det är viktigt för Trump att ge intryck av att pressa Kina kring handel. Trump kritiserade gång på gång Kinas handelsöverskott under sin valkampanj. Men även här råder diskrepans mellan de båda männen.

”Trump är kvar i ett 1900-talstänk gällande handel, och talar om stål och tillverkning av bilar. Kinas agenda är för 2000-talet och handlar om modern teknologi, som artificiell intelligens. Trump och Xi är inte alls på samma våglängd”, säger Pradeep Taneja.

Medan Trump vill pressa Kina kring handelsöverskott, vill Xi att USA ändrar sina policyer och ger Kina möjlighet till samarbete med amerikanska teknologiföretag vilket i dag är blockat inom många sektorer.”

 

2017-11-04

DN (Marianne Björklund) skriver om vad som hänt med Trumps vallöften med anledning att Donald Trump vann  presidentvalet i USA (om handel):

”Här har Trump fört en politik i linje med de löften han gav i valrörelsen där ”America first” var slagordet. Han har påbörjat en omförhandling av Nafta, ett frihandelsavtal mellan Mexiko, Kanada och USA. Samtidigt har USA dragit sig ur TTP, ett frihandelsavtal där bland andra länderna kring Stilla havet ingår. Dessutom har förhandlingarna om ett avtal med EU, TTIP, helt lags på is. Däremot har det än så länge inte blivit något av de tullar på 35 procent respektive 45 procent gentemot mexikansk och kinesisk import som Trump utlovade. Om det är smart för USA att dra sig ur frihandelsavtal rådet det delade meningar om. Amerikanska företag med tillverkning i Kina och Mexiko är säkert lättade att några handelshinder ännu inte har införts. Drabbas de av tullar blir det inte till någon större fördel för USA.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Visa flera posten