CETA

EU är ett exempel på att globaliseringen inte är en spontan process.

Debatt om CETA/TTIP i SvD

SvD publicerade en debattartikel om CETA och TTIP av Daniel Suhonen m fl.  Zachari och Allvin. Jag skrev ett svar som inte togs in, istället publicerade SvD ett svar av Christofer Fjellner. Att välja Fjellners svar var fullt rimligt. Han är EU-parlamentariker och...

Debatt om CETA/TTIP i SvD

SvD publicerade en debattartikel om CETA och TTIP av Daniel Suhonen m fl.  Zachari och Allvin.

Jag skrev ett svar som inte togs in, istället publicerade SvD ett svar av Christofer Fjellner. Att välja Fjellners svar var fullt rimligt. Han är EU-parlamentariker och svaret är dessutom mycket bra.

Nedan publicerar jag dock mitt eget svar eftersom det framhåller ytterligare ett par vinklar.

”Suhonen med fleras uppmaning att rösta nej till CETA-avtalet den 1 december saknar i allt väsentligt verklighetskontakt. Argumenten i artikeln är typiska för den ideologiska ekokammare som EU:s protektionister befinner sig i.

Påståendena är i bästa fall grovt överdrivna men normalt sett helt fel. Exempelvis har Suhonen tidigare påstått att TTIP-avtalet skulle innebära att demokratin avskaffas i Sverige.
Till att börja med kan man göra ett enkelt rimlighetstest. CETA är avtal mellan EU och Kanada. Avtalsparterna är alltså demokratiska stater (inga företag är inblandade i avtalet). Om CETA-avtalet är så förfärligt som Suhonen m fl påstår, hur kommer det sig att samtliga EU:s regeringar och EU-parlamentet, kommissionen och Kanadas regering är för CETA? De enda som varit emot är Valloniens delstatsparlament – ett organ som inte ens en promille av EU-medborgarna visste fanns för fyra månader sedan. Ja, och så finns förstås ett litet antal politiker på den yttersta vänster- och högerkanten som är emot CETA. Marine Le Pen förmodligen den i Sverige mest namnkunniga. Självklart tänker inte en majoritet av Europas och Kanadas politiker genom ett handelsavtal ge bort sin makt att stifta vilka lagar de vill. De flesta av dem har ju kämpat hela livet för att skaffa och behålla politisk makt. Den tänker de inte ge bort frivilligt, och även om man kan ha synpunkter på politiken i EU så är de inga dumskallar.

Några av punkterna i Suhonens artikel förtjänar separata kommentarer.

Påståendet att CETA egentligen inte är ett frihandelsavtal är helt fel. Frihandelsavtal mellan moderna ekonomier kommer förstås aldrig mer kunna begränsas till tullsatser och kvoter. De måste hantera exempelvis olika standarder och sätt att testa produkter. Men att ett avtal skapar enhetlighet när det exempelvis tekniska standarder betyder inte att säkerhetskrav och gränsvärden blir desamma. Det regulativa samarbetet syftar bara till att ny lagstiftning inte i onödan ställer till problem för handeln, inte att viktiga värden som miljöskydd eller folkhälsa skall kompromissas bort.

Det stämmer att de fackliga rättigheterna inte har en framträdande plats. Men det beror på att CETA-avtalet inte påverkar de fackliga rättigheterna och framför allt på att de fackliga rättigheterna inte är ett problem i de berörda länderna. Kanada har lika starkt skydd för fackliga rättigheter som Sverige eller något annat EU-land. Här antyder alltså CETA-motståndarna att det finns ett problem som i själva verket inte existerar.

Att CETA-avtalet skulle hindra förbud mot vinst i välfärden eller stoppa att privat verksamhet i offentlig sektor åter görs offentlig är en ren lögn. All privat verksamhet i offentlig sektor är upphandlad med tidsbegränsade avtal. Det gäller alla EU-länder eftersom det är en EU-regel. Vill en kommun välja egenregi när ett entreprenadavtal går ut är det bara att göra det. Ingen privat leverantör är någonsin garanterad att få sälja till offentlig sektor, vare sig det handlar om barnomsorg, plåtslageritjänster, IT-stöd eller stridsflygplan.

Slutligen skriver man om investeringsskyddet i CETA-avtalet. Det beskrivs som en sorts diversehandel för stämningar, men berör förstås bara villkoren i det aktuella avtalet. EU-ländernas rätt att lagstifta påverkas inte utom i det fall lagstiftningen skulle diskriminera kanadensiska företag. Grunden i CETA-avtalets investeringsdel är att kanadensiska företag i EU skall behandlas på samma sätt som företag med sitt säte i något EU-land. Om exempelvis Sverige förbjuder vinst i välfärden är det helt ok. Däremot inte om Sverige förbjuder vinst enbart för kanadensiska företag men inga andra.

Sammanfattningsvis har CETA-avtalet bara positiva effekter på handeln mellan Kanada och EU, och är det något alla ekonomer är överens om är det att handel ökar välståndet.”

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Skäl för optimism kring CETA...

När stridsdammet lagt sig — vad hände i Bratislava?

Rubriken är alldeles för dramatisk. Det blev ingen strid om TTIP-förhandlingarna under handelsministermötet i Bratislava torsdag-fredag förra veckan. Som väntat stoppade Frankrikes handelminister Matthias Fekl tillbaka revolvern i hölstret efter att ha...

När stridsdammet lagt sig — vad hände i Bratislava?

Rubriken är alldeles för dramatisk.

Det blev ingen strid om TTIP-förhandlingarna under handelsministermötet i Bratislava torsdag-fredag förra veckan.

Som väntat stoppade Frankrikes handelminister Matthias Fekl tillbaka revolvern i hölstret efter att ha viftat frenetiskt med den under ett par tillfällen efter sommaren. Det blev inget krav på att avsluta eller pausa TTIP-förhandlingarna. Fekl kom snarast med en försiktig förfrågan om ett stopp och nöjde sig med de andra ländernas besked om att det inte var aktuellt.

Däremot blev det enighet om att släppa ambitionen om ett avslut under 2016 — vilket ändå var en helt orealistisk tidplan. Räknar man bort julhelgen är det bara drygt tio veckor kvar av 2016. Och på den tiden skall amerikanerna hinna med sitt presidentval.

Självklart betyder det inte att TTIP är i hamn. Säkerligen återstår år av förhandlingar och beroende på vem som blir president i USA kommer förutsättningarna att vara antingen dåliga eller katastrofala. Fortsättning följer.

Men trots allt är situationen för TTIP ljusare än den var för en vecka sedan.

När det gäller CETA finns det mycket starka skäl till optimism.

Där fanns det en oro för att Tysklands vice kansler och partiledare för de tyska socialdemokraterna Sigmar Gabriel skulle få order av sitt parti att gå emot CETA-avtalet vid ett extrainkallat partimöte. Men istället fick CETA starkt stöd.

Man kan nog sluta sig till att kommissionen och Kanadas diplomater har gjort ett bra jobb.  De starkaste motståndarna Belgien, Österrike, Bulgarien och Rumänien är med på tåget.

För att lugna en rad socialdemokratiska partier i EU har Kanada och EU-kommissionen gått med på att en gemensam deklaration skall bifogas avtalet som garanterar länderna rätt att reglera och ett skydd för staternas rätt att bedriva offentlig verksamhet. En sådan deklaration är i sak helt onödig eftersom ingenting i CETA-avtalet innebär ett hot mot staterna rätt att beskatta, reglera, eller driva offentlig verksamhet i egen regi. Det handlar om en reaktion på totalt osaklig kritik från CETA/TTIP-motståndarna från extremvänstern. Flera av EU:s ledare började på ett tidigt stadium backa för att slippa trycket från de hårdaste kritikerna, vilket naturligtvis bara stärkte uppfattningen att kritiken hade en saklig grund.

Tidplanen för CETA:

  • Formellt godkännande vid utrikesministermötet den 17-18 oktober.
  • Undertecknande vid toppmötet Kanada/EU den 27 oktober.
  • December 2016 eller januari 2017: godkännande av EU-parlamentet. Enligt parlamentets talman Marin Schulz kan man förvänta en stark majoritet där.
  • Avtalet träder i kraft provisoriskt i väntan på att alla EU:s regeringar och/eller parlament skall godkänna avtalet. Vissa delar som har med transporter och investerarskydd kommer inte att träda i kraft förrän hela godkännandeprocessen är klart.

Tidplanen för TTIP:

  • Nästa förhandlingsrunda sker som tidigare planerat under nästa vecka i New York.
  • 17-18 oktober samlas handelsministrarna för överläggningar och avstämning.
  • Målet är att komma så långt som möjligt under Obamas administration.

Sammanfattningsvis har förutsättningarna förändrats radikal från förra måndagen då det fanns starka skäl till pessimism för både CETA och TTIP till dagens situation; starka skäl till optimism för CETA och viss optimism för TTIP.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Så kallat "hopp".

Utsikterna för TTIP är bättre än man kan tro

Under denna vecka pågår den fjortonde rundan av TTIP-förhandlingarna. I dag, onsdag, är det möten med olika intressegrupper för att höra deras synpunkter. På fredag hålls förmodligen en presskonferens om resultatet av förhandlingsrundan. Målet är att bli ...

Utsikterna för TTIP är bättre än man kan tro

Under denna vecka pågår den fjortonde rundan av TTIP-förhandlingarna. I dag, onsdag, är det möten med olika intressegrupper för att höra deras synpunkter. På fredag hålls förmodligen en presskonferens om resultatet av förhandlingsrundan. Målet är att bli klar under 2016. Ett mål som är — som man säger — högt ställt.

Det finns en berättigad fråga om meningen med det hela. Är inte TTIP-processen död i och med att Storbritanniens lämnar EU och det faktum att CETA kommer att anses som ett blandat avtal, det vill säga att det påverkar nationella förhållanden och därför skall godkännas av alla nationella parlament och även en del regionala parlament. Totalt sett kan det handla om en bra bit över 30 organ som alla måste säga ja. Risken är överhängande att helt andra frågor utan relation till avtalet kommer ett påverka besluten. Rumänien har redan hotat att rösta nej om inte Kanada tar bort kravet på visum för rumänska medborgare — ett agerande som har karaktären av utpressning snarare än förhandling. Frankrikes premiärminister har gjort ett utspel med stålblanka ultimatum mot TTIP.

Många CETA och TTIP-kritiker utropar lyckligt att ”nu är avtalen döda”.

Och även anhängare till avtalen som SvD:s Janerik Larsson är djupt pessimistiska på — får man tyvärr säga — goda grunder.

Så varför fortsätter TTIP-förhandlingarna?

Ja, ett viktigt skäl är att kommissionen och förhandlarna inte har fått instruktioner om att göra något annat än att fortsätta förhandla. Man kan säga mycket om EU, men det är trots allt en organisation som i viss utsträckning styrs av formella beslut. Inget land eller någon i EU-parlamentet har formellt begärt att det skall fattas ett beslut om förhandlingarna skall avslutas, än mindre har ett sådant beslut fattats. Det vill säga kritiken och hoten följs inte upp av någon handling. Ett talesätt i vilda västern säger att om man drar revolvern måste den avfyras innan den stoppas tillbaka. Undvik tomma hot. Men i EU-sammanhang är det snarast regel att olika aktörer drar fram puffran, viftar lite med den och stoppar tillbaka den igen, medan omgivningen gör sitt bästa för att låtsas som om ingenting egentligen har hänt (vilket det inte heller har).

Dessutom har kommissionen hittat en väg framåt när det gäller CETA. Avtalet börjar implementeras redan i höst och kommer således att gälla preliminärt under tiden det ratificeras av de olika medlemsländerna. Det betyder att frågan avdramatiseras samtidigt som det uppstår grupper av medborgare som har nytta av avtalet. Risken är inte över — Holländarna exempelvis kommer säkert att ha en folkomröstning — men chanserna är i vilket fall större att CETA till sist blir verklighet.

En liknande process är trolig med TTIP och förhandlingarna rullar på med gott tempo.

Så ryktet om att TTIP är dött är kraftigt överdrivet.

Men samtidigt är EU inne i ett viktigt psykologiskt uppvaknande. Ytterst få EU-medborgare verkar lyckliga över att Storbritannien lämnar. Etablissemanget utmanades av lämna-sidan och många tittade roat på. Men betydligt färre verkar särskilt roade över resultatet. Boris Johnson som var både populisterna och de mer reflekterade konservativas favorit utplånades. Nigel Farage smet ut genom bakdörren. Britternas premiärminister är från och med idag av en person ytterst få hört talas om och som varken har någon betydande karisma eller särskilt entusiasmerande rykte som politiker.

Segerfesten uteblev.

Brexit torde ha en ganska avkylande effekt på stora delar av den EU-skeptiska opinionen.  Man fick vad man ville ha, och det var plötsligt inte så roligt. Att Juncker och andra politiska ledare i EU beter sig direkt ovärdigt och barnsligt har knappast nått en bredare allmänhet.

I Sverige ser vi en tydlig ökning av stödet för EU som ett resultat av brexit.

Kanske stärker det möjligheterna för EU:s ledning att få igenom sådant som har tydlig bäring mot öppenhet, utveckling och globalisering.

Och nesan det innebär för Junker, kommissionen och EU:s regeringschefer att efter åratal av förhandlingar inte kunna leverera skall inte underskattas. Vem vill tala med EU när dess ledare inte ens kan få igenom ett handelsavtal?

Utsikterna är med andra ord inte så dåliga som man kan tro just nu.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuli 19, 2016
Hmm. Du har nog missförstått en del. Varken CETA eller TTIP innebär att EU-länderna får in nya eller andra typer av produkter från Kanada och USA. EU handlar redan med USA och Kanada sen ett par hundra år. Det fåtal amerikanska och kanadensiska varor som är förbjudna i EU kommer att fortsätta vara förbjudna även under CETA/TTIP-avtalen.
Anna Wigervalljuli 15, 2016
Jag tycker inte om varken CETA eller TTIP. Avtalen är inte till för konsumenterna utan ett gynnande av i första hand storföretagare. EU är ju grundat för storföretagens bästa som också styrt EU:s regelverk till stor del. Vi konsumenter vill inte ha undermåliga produkter som i konkurrensens namn ska tvinga oss att ideligen köpa ny "skit". Vi behöver inga komprometterande handelsavtal - vad vi behöver är funktionsdugliga och kvalitetsmärkta varor.
Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George