CETA

Kanada och EU. Projektionen gör att CETA-området ser enormt ut. Men det är stort i verkligheten också. Inte minst när det gäller ekonomisk aktivitet.

I dag blir CETA verklighet

Samtidigt som alla oroar sig för ökad protektionism och isolationism i världen träder frihandelsavtalet CETA mellan EU och Kanada i kraft. Det är det största frihandelsavtalet någonsin och framför allt ett avtal mellan länder med utvecklad ekonomi och stab...

I dag blir CETA verklighet

Samtidigt som alla oroar sig för ökad protektionism och isolationism i världen träder frihandelsavtalet CETA mellan EU och Kanada i kraft. Det är det största frihandelsavtalet någonsin och framför allt ett avtal mellan länder med utvecklad ekonomi och stabil demokrati. Chansen är stor att avtalet blir en modell får många framtida avtal. Det som duger åt EU och Kanada duger garanterat åt de flesta andra länder.

Handeln mellan Kanada och EU är 670 miljarder kronor och Kanada är därmed den största handelspartnern till EU förutom USA.

Tullarna på 98 procent av alla varor försvinner och i de flesta fall även kraven på olika standarder och godkännandeprocesser. Samtidigt tar CETA in hänsyn till miljö, produktsäkerhet och arbetsrätt. CETA kommer även i det sammanhanget att bli en modell för hur moderna handelsavtal skall se ut.

Nu vidtar en process då alla EU-länder skall godkänna avtalet. Men det gäller främst tvistelösningsmekanismen där CETA-avtalet innehåller en sorts domstolslösning snarare än den vanliga tvistelösningsmekanismen.

Nästa stora avtal som skall landas är avtalet mellan EU och Japan. Planen är att det skall vara klart i år, men som alltid när det gäller frihandelsförhandlingar är tidplaner osäkra. Hur som helst blir det också stort avtal. Tack vare Donald Trump har tyngdpunkten i arbetet med stora frihandelsavtal flyttats från USA till EU. Kina är förvisso stora när det gäller volym och retorik, men landets sätt att se på handel och handelsavtal är lite gammaldags. På gott och ont kräver moderna stater att handelsavtal inbegriper ganska mycket som strikt sett inte har med handelsutbytet att göra.

Kanadas handelsminister François-Philippe Champagne och EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström skriver i DI om avtalet.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Danmark andra landet efter Litauen att godkänna CETA

Den 1 juni godkände Danmarks parlament CETA-avtalet. Efter att CETA-avtalet (Comprehensive Economic and Trade Agreement) skrevs under av EU och Kanada den 30 oktober förra året har en process inletts för att alla EU-länder skall godkänna avtalet. Anledn...

Danmark andra landet efter Litauen att godkänna CETA

Den 1 juni godkände Danmarks parlament CETA-avtalet.

Efter att CETA-avtalet (Comprehensive Economic and Trade Agreement) skrevs under av EU och Kanada den 30 oktober förra året har en process inletts för att alla EU-länder skall godkänna avtalet. Anledningen är att CETA är ett så kallat mixat avtal, där en del av avtalsinnehållet anses beröra sådana angelägenheter som nationerna har exklusiv beslutanderätt över.

Litauen var först med att godkänna CETA, och nu för ett par veckor sedan Danmark. Det var inte någon omfattande debatt. Danskarna må vara mer skeptiska till multikulturalism än många andra folk, men när det gäller handel har de inga problem. Danmark är en handels- och sjöfararnation med rötter ett par tusen år bak i tiden.

Enligt den danska nättidningen Lexology kommer CETA ha stor betydelse för den danska ekonomin:

”The CETA is expected to have significant implications for Denmark and Danish companies. It is intended to boost growth and new business opportunities, including for Danish Small and medium-sized enterprises. In fact, the agreement is expected to result in an increase in Danish exports to Canada worth 2.2 billion Danish kroner (DKK) annually. CETA will remove 98 percent of tariffs and thus improve Danish companies’ ability to compete on the Canadian market, an element, which particularly serves the Danish textile industry well. Moreover, the agreement also means that Danish companies will be able to bid on public works. The CETA lay down a whole panoply of rights providing investors with a stable and predictable legal framework. Danish companies and investment funds will thereby enjoy better conditions in terms of investment in Canada. ”

Sverige lär godkänna CETA i slutet av sommaren och för varje land som godkänner underlättas debatten kring CETA-avtalet. Motståndarna till CETA har i huvudsak byggt sin argumentation på olika missuppfattningar, en strategi som förstås blir svårare för varje land som godkänner. Det torde vara svårt att utmåla Danmark och Sverige som naiva inför hot mot miljö, arbetsrätt, sociala förmåner och offentlig service som CETA påstås föra med sig.

Nästa viktiga avtal är EU:s frihandelsavtal med Japan som man hoppas kunna skriva under i slutet av 2017. Det möts redan av samma smått bisarra kritik som drabbat CETA och tidigare TTIP.

Huvudargumentet från kritikerna bygger alltid på misstänkliggörandet av EU:s demokratiska institutioner. Förhandlingarna sägs vara ”hemliga” och ske i ”slutna rum”. Det stämmer förstås. Allmänheten tillåts inte vara med och lyssna på överläggningarna. Men samma sak gäller när man tar fram vilken kommunbudget som helst. Det går inte att förhandla inför TV-kamerorna.

Men självklart har kommissionen och de enskilda ländernas (demokratiskt tillsatta) regeringar full insyn i förhandlingarna och när avtalet är klart skall det godkännas av EU-parlamentet och förmodligen samtliga nationella parlament. Det betyder förstås att avtalet offentliggörs i sin helhet. Kritiker har till och med påstått att det finns hemliga delar av avtalet. Men det stämmer förstås inte. Det kan finnas hemliga avtal mellan regeringar i de fall de som tillämpar avtalet är regeringarna. Politikerna vill dölja för andra nationer eller medborgarna vad de håller på med. Men ett handelsavtal är avsett att tillämpas av medborgarna. Det är företag (eller individer) som handlar med varandra. De har förstås ingen som helst nytta av avtalstexter de inte känner till.

Hur som helst är varje land som godkänner CETA ett framsteg som ökar möjligheterna att alla länder till sist ställer upp bakom CETA.

 

 

 

 

Kommentarer

Björn Abelssonjuni 14, 2017
En ovidkommande kommentar: Den danska flaggan är mer kvadratisk och har ett smalare kors än den flagga som avbildats. Det är en smula respektlöst mot andra länder att inte visa korrekta bilder av deras flaggor.
Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

CETA tvingar fram Internt frihandelsavtal — 25 miljarder dollar högre BNP

Frihandelsbloggen skrev i går om CETA och Kanadas regleringar av mejerisektorn och den interna protektionism landet lider under. Men för rättvisans skull bör sägas av kanadensarna håller på att göra något åt problemet enligt Financial Post. I början ...

CETA tvingar fram Internt frihandelsavtal — 25 miljarder dollar högre BNP

Frihandelsbloggen skrev i går om CETA och Kanadas regleringar av mejerisektorn och den interna protektionism landet lider under.

Men för rättvisans skull bör sägas av kanadensarna håller på att göra något åt problemet enligt Financial Post.

I början av april presenterades ett internt frihandelsavtal för Kanada. Det påstås vara lösningen på 150 års gräl om handelsfrågor.

Ett av skälen till att avtalet äntligen är färdigt är att CETA-avtalet börjar gälla. Det öppnar bland annat upp för att företag från EU får rätt att delta i offentliga upphandlingar. Utan ett internt avtal skulle alltså kanadensiska företag ha mindre möjligheter än företag från EU att ta hem offentliga upphandlingar.

“Without the new Canadian Free Trade Agreement, we could have seen a circumstance where EU companies were getting greater access to the Canadian market than homegrown companies,” said Brad Duguid, Ontario’s minister of economic development and growth, who was chair of the negotiations. “That just didn’t make sense to any of us.”

Hotet att EU-företag skulle få större möjligheter än de inhemska blev väl helt enkelt för mycket även för Kanadas protektionister.

Det är Kanadas regering, tio provinser och tre territorier som ingår The Canadian Free Trade Agreement  (hela texten här) som tar bort alla interna handelshinder — med undantag för 144 specifika undantag som någon av de 14 parterna har önskat. Undantagen tar upp 135 sidor, eller 60 procent, av det 335 sidor långa dokumentet. Undantagen är till exempel alkohol — där Kanada är ungefär lika restriktiva som Sverige — och marijuana — där Kanada är betydligt mer liberalt.

”It will come as little surprise that alcohol — an item that always comes up in discussions of Canada’s internal trade barriers — features prominently in the list of exemptions. Yet the deal does not shut the door to future liberalization. The deal gives the federal government, provinces and territories one year to come up with recommendations on how to enhance internal trade on wine, beer, and spirits.

The deal does, however, lay the groundwork for talks to eventually establish a process to help provinces and territories regulate the trade of recreational pot. “We’ve seen 100 to 150 years of acrimony and debate about the availability of alcohol across the country,” said Duguid. “We do have an opportunity, I believe, to get (marijuana regulation) right from the start.”

Detta är lite lustigt men förmodligen av något mindre betydelse. Självklart finns det mer skadliga undantag i avtalet.

Men inte desto mindre räknar man med stora vinster:

”Duguid, who until Friday chaired the internal trade negotiations, said CFTA improves on the 1995 agreement by building greater transparency into the deal.

“In many ways, this turns the old agreement upside down on its head,” he said. “Any province that has a concern about putting something on the table has to transparently put that in the agreement. That changes the whole dynamic. It’s put us in a position where now the entire economy is covered.”

If a recent study by the Bank of Canada is correct, removal of interprovincial trade barriers within Canada could add between 0.1 and 0.2 percentage points or between $2 billion and $4 billion to the country’s annual gross domestic product. Duguid was even more optimistic about the deal’s impact, saying it is expected to add $25 billion a year to the economy.

The central bank also suggests that if the removal of internal trade barriers is combined with three other big projects, the Trans-Pacific Partnership, the CETA deal, and the federal government’s infrastructure spending plan, the total effect could raise real Canadian GDP by 3 to 5 per cent or up to $100 billion by 2025.”

Som sagt. Internationella frihandelsavtal, i detta fallet CETA, tvingar fram interna liberaliseringar som ger större möjligheter och välstånd.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Fransk ost. Hotet bortom horisonten.

Vem får rätten att importera ost?

Kanadas mejerisektor är genomreglerad, genomsubventionerad och ineffektiv. Frihandelsavtalet CETA hotar de särintressen som hittills skinnat konsumenterna. Men det kommer ta tid. Ostkvoter en del av fördröjningsstriden. Det finns ett skämt som går ungef...

Vem får rätten att importera ost?

Kanadas mejerisektor är genomreglerad, genomsubventionerad och ineffektiv. Frihandelsavtalet CETA hotar de särintressen som hittills skinnat konsumenterna. Men det kommer ta tid. Ostkvoter en del av fördröjningsstriden.

Det finns ett skämt som går ungefär så här: Fråga: Vad är en kanadensare? Svar: En obeväpnad amerikan med sjukvårdsförsäkring. Svaret skulle dock lika gärna ha kunnat vara ”En obeväpnad amerikan som lever under en bisarr statlig regleringshysteri”.

Till att börja med finns råder det inte frihandel inom Kanada. Det är svårare att handla mellan provinserna än det är att handla mellan EU-länderna. Bland annat har de olika regler för transporter som gör att varor måste lastas om vid gränsövergångar.

Med tanke på att Kanada i någon mening är ett land förefaller det lite överdrivet. Som att ha en tullgräns mellan Stockholms Län och Uppsala Län ungefär — samt lokala regler för lastbilar.

Dessutom har man en jordbrukspolitik som får EU:s att framstå som en nyliberal feberdröm.

Bland annat har man en regel som säger att i Kanada får man bara sälja kanadensisk mjölk. Kunde kanske vara begripligt som historisk kvarleva. Mjölk är trots allt en färskvara som kan produceras var som helst. Men dessutom måste alla mjölkprodukter, exempelvis ost, vara tillverkad av kanadensisk mjölk. Konsekvensen är att osten i Kanada ofta är tråkig, men framför allt dyr. Även mjölken är dyr. Mjölkpriserna är reglerade och bönderna får bra betalt. Låter som en dröm att vara mjölkbonde i Kanada, men konsekvensen av de höga priserna är förstås inte välmående bönder utan ineffektiva bönder.

Hur går detta ihop med frihandelsavtalet CETA som nu håller på att implementeras? Svaret är ganska dåligt. CETA tvingar kanadensarna att importera en viss mängd Europeisk ost. Och det kommer garanterat inte vara frågan om lastfartyg fyllda med svensk hushållsost. Kvoterna är små.

:

”Canada has agreed to import 18,500 tonnes of European cheeses annually by Year 6 of CETA. That represents 2% to 3% of our domestic market. It might not seem like much, but given our highly protectionist supply management, in which Canada produces all of its own milk, CETA creates a significant breach.

Since the trade deal was first signed in 2014 by the former Conservative government, the quota-based dairy sector has been anxious. Ottawa still has offered no clear plans to make the Canadian cheese sector more competitive in response to high-quality European cheese imports.”

2-3 procent orsakar alltså ångest hos två grupper av kanadensiska producenter. Dels mjölkbönderna, och dels ostproducenterna. De befarar att den ost som kommer från EU inte blir vanlig standardost (som sagt, inga skepp kommer att komma lastade med hundratals ton svensk hushållsost) utan olika typer av delikatessostar. Den marknaden har hittills försörjts genom olika specialiserade tillverkare som levt på att deras kunder inte är priskänsliga och ändå inte haft några billigare alternativ att välja. Men importen från EU kommer vara betydligt billigare. Visserligen marknadsförs fransk ost som exklusiv och lokalt producerad, men större delen är förstås industriellt tillverkad i enorma mängder. Brieosten som är lockvara i ICA-butiken kan ju vara riktigt hygglig. Men dess rimliga pris är förstås inte välgörenhet utan beror på att den trycks ut industriellt i samma mängder som vår förkättrade hushållsost (som det faktiskt inte är något fel på givet vad den används till).

Dessutom blir det nu ett kattrakande kring vem som skall få tillgång till kvoterna. Detta är en oundviklig konsekvens av importkvoter. Någon måste tilldelas rätten att importera det som får importeras.

Fatta det: kanadensiska staten kommer att fördela rättigheterna att importera ost!

”However, the federal government’s best tools to offset CETA’s negative impact are import quotas, which we should expect soon. Under the deal, Canada will allocate annual cheese import licensing quotas. But who among grocers, processors, artisan cheese makers, dairy farmers and restaurants will get licences to import?

We know that at least 30% of the quotas will be available to new entrants every year. The rest is up for grabs. Canadian importers must apply every year. Applicants need to live in Canada and be active in the Canadian cheese sector. The eligibility is very broad.

Many of the licences should go to those most affected by CETA. Priority should be given to small dairy processors, mostly family-owned fine cheese makers. Farmer-owned co-operatives should also be considered, given their links to production.

If this isn’t done right, the dairy processing sector could suffer, because CETA makes it very vulnerable. Many great Canadian artisan cheese makers could disappear.”

Och tro inte att importen kommer att göra det billigare för konsumenterna att njuta av en bit hygglig ost.

”Consumers shouldn’t expect price breaks, however. Cheese has always been expensive in Canada, yet consumers have continued to buy it. Retailers could decide to sell more products at lower prices, but that’s highly unlikely.

What will change, however, is the variety of products. European cheeses will set new flavour benchmarks for consumers. As a result, Canadian cheese makers will face a different, more demanding consumer.”

Man skall komma ihåg att vansinne av denna typ är vad som ofta döljer sig bakom retorik om ”lokalproducerat”, ”småskaligt”, ”traditionellt”. Det handlar om försvar av strukturer som skinnat konsumenter, hållit producenter kvar i gamla ineffektiva metoder och inte ens fått fram konkurrenskraftiga produkter. Intentionerna är goda, men alla har blivit förlorare.

Det fina med CETA och andra frihandelsavtal är att de sakta men säkert kommer att bryta upp gamla allianser mellan stat och kapital som skapat tvivelaktiga förmåner för producenter på konsumenternas bekostnad.

Vi skall ha klart för oss att en stor del av motståndet mot CETA och TTIP kommer från särintressen av den typen. De berättar förstås inte i klartext att de gillar protektionism för att de då lättare kan sälja sämre varor dyrare. De serverar sentimentaliserade historier (det som kallas ”berättelser”), fabricerade av PR- och reklambyråer.

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
EU är ett exempel på att globaliseringen inte är en spontan process.

Debatt om CETA/TTIP i SvD

SvD publicerade en debattartikel om CETA och TTIP av Daniel Suhonen m fl.  Zachari och Allvin. Jag skrev ett svar som inte togs in, istället publicerade SvD ett svar av Christofer Fjellner. Att välja Fjellners svar var fullt rimligt. Han är EU-parlamentariker och...

Debatt om CETA/TTIP i SvD

SvD publicerade en debattartikel om CETA och TTIP av Daniel Suhonen m fl.  Zachari och Allvin.

Jag skrev ett svar som inte togs in, istället publicerade SvD ett svar av Christofer Fjellner. Att välja Fjellners svar var fullt rimligt. Han är EU-parlamentariker och svaret är dessutom mycket bra.

Nedan publicerar jag dock mitt eget svar eftersom det framhåller ytterligare ett par vinklar.

”Suhonen med fleras uppmaning att rösta nej till CETA-avtalet den 1 december saknar i allt väsentligt verklighetskontakt. Argumenten i artikeln är typiska för den ideologiska ekokammare som EU:s protektionister befinner sig i.

Påståendena är i bästa fall grovt överdrivna men normalt sett helt fel. Exempelvis har Suhonen tidigare påstått att TTIP-avtalet skulle innebära att demokratin avskaffas i Sverige.
Till att börja med kan man göra ett enkelt rimlighetstest. CETA är avtal mellan EU och Kanada. Avtalsparterna är alltså demokratiska stater (inga företag är inblandade i avtalet). Om CETA-avtalet är så förfärligt som Suhonen m fl påstår, hur kommer det sig att samtliga EU:s regeringar och EU-parlamentet, kommissionen och Kanadas regering är för CETA? De enda som varit emot är Valloniens delstatsparlament – ett organ som inte ens en promille av EU-medborgarna visste fanns för fyra månader sedan. Ja, och så finns förstås ett litet antal politiker på den yttersta vänster- och högerkanten som är emot CETA. Marine Le Pen förmodligen den i Sverige mest namnkunniga. Självklart tänker inte en majoritet av Europas och Kanadas politiker genom ett handelsavtal ge bort sin makt att stifta vilka lagar de vill. De flesta av dem har ju kämpat hela livet för att skaffa och behålla politisk makt. Den tänker de inte ge bort frivilligt, och även om man kan ha synpunkter på politiken i EU så är de inga dumskallar.

Några av punkterna i Suhonens artikel förtjänar separata kommentarer.

Påståendet att CETA egentligen inte är ett frihandelsavtal är helt fel. Frihandelsavtal mellan moderna ekonomier kommer förstås aldrig mer kunna begränsas till tullsatser och kvoter. De måste hantera exempelvis olika standarder och sätt att testa produkter. Men att ett avtal skapar enhetlighet när det exempelvis tekniska standarder betyder inte att säkerhetskrav och gränsvärden blir desamma. Det regulativa samarbetet syftar bara till att ny lagstiftning inte i onödan ställer till problem för handeln, inte att viktiga värden som miljöskydd eller folkhälsa skall kompromissas bort.

Det stämmer att de fackliga rättigheterna inte har en framträdande plats. Men det beror på att CETA-avtalet inte påverkar de fackliga rättigheterna och framför allt på att de fackliga rättigheterna inte är ett problem i de berörda länderna. Kanada har lika starkt skydd för fackliga rättigheter som Sverige eller något annat EU-land. Här antyder alltså CETA-motståndarna att det finns ett problem som i själva verket inte existerar.

Att CETA-avtalet skulle hindra förbud mot vinst i välfärden eller stoppa att privat verksamhet i offentlig sektor åter görs offentlig är en ren lögn. All privat verksamhet i offentlig sektor är upphandlad med tidsbegränsade avtal. Det gäller alla EU-länder eftersom det är en EU-regel. Vill en kommun välja egenregi när ett entreprenadavtal går ut är det bara att göra det. Ingen privat leverantör är någonsin garanterad att få sälja till offentlig sektor, vare sig det handlar om barnomsorg, plåtslageritjänster, IT-stöd eller stridsflygplan.

Slutligen skriver man om investeringsskyddet i CETA-avtalet. Det beskrivs som en sorts diversehandel för stämningar, men berör förstås bara villkoren i det aktuella avtalet. EU-ländernas rätt att lagstifta påverkas inte utom i det fall lagstiftningen skulle diskriminera kanadensiska företag. Grunden i CETA-avtalets investeringsdel är att kanadensiska företag i EU skall behandlas på samma sätt som företag med sitt säte i något EU-land. Om exempelvis Sverige förbjuder vinst i välfärden är det helt ok. Däremot inte om Sverige förbjuder vinst enbart för kanadensiska företag men inga andra.

Sammanfattningsvis har CETA-avtalet bara positiva effekter på handeln mellan Kanada och EU, och är det något alla ekonomer är överens om är det att handel ökar välståndet.”

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Skäl för optimism kring CETA...

När stridsdammet lagt sig — vad hände i Bratislava?

Rubriken är alldeles för dramatisk. Det blev ingen strid om TTIP-förhandlingarna under handelsministermötet i Bratislava torsdag-fredag förra veckan. Som väntat stoppade Frankrikes handelminister Matthias Fekl tillbaka revolvern i hölstret efter att ha...

När stridsdammet lagt sig — vad hände i Bratislava?

Rubriken är alldeles för dramatisk.

Det blev ingen strid om TTIP-förhandlingarna under handelsministermötet i Bratislava torsdag-fredag förra veckan.

Som väntat stoppade Frankrikes handelminister Matthias Fekl tillbaka revolvern i hölstret efter att ha viftat frenetiskt med den under ett par tillfällen efter sommaren. Det blev inget krav på att avsluta eller pausa TTIP-förhandlingarna. Fekl kom snarast med en försiktig förfrågan om ett stopp och nöjde sig med de andra ländernas besked om att det inte var aktuellt.

Däremot blev det enighet om att släppa ambitionen om ett avslut under 2016 — vilket ändå var en helt orealistisk tidplan. Räknar man bort julhelgen är det bara drygt tio veckor kvar av 2016. Och på den tiden skall amerikanerna hinna med sitt presidentval.

Självklart betyder det inte att TTIP är i hamn. Säkerligen återstår år av förhandlingar och beroende på vem som blir president i USA kommer förutsättningarna att vara antingen dåliga eller katastrofala. Fortsättning följer.

Men trots allt är situationen för TTIP ljusare än den var för en vecka sedan.

När det gäller CETA finns det mycket starka skäl till optimism.

Där fanns det en oro för att Tysklands vice kansler och partiledare för de tyska socialdemokraterna Sigmar Gabriel skulle få order av sitt parti att gå emot CETA-avtalet vid ett extrainkallat partimöte. Men istället fick CETA starkt stöd.

Man kan nog sluta sig till att kommissionen och Kanadas diplomater har gjort ett bra jobb.  De starkaste motståndarna Belgien, Österrike, Bulgarien och Rumänien är med på tåget.

För att lugna en rad socialdemokratiska partier i EU har Kanada och EU-kommissionen gått med på att en gemensam deklaration skall bifogas avtalet som garanterar länderna rätt att reglera och ett skydd för staternas rätt att bedriva offentlig verksamhet. En sådan deklaration är i sak helt onödig eftersom ingenting i CETA-avtalet innebär ett hot mot staterna rätt att beskatta, reglera, eller driva offentlig verksamhet i egen regi. Det handlar om en reaktion på totalt osaklig kritik från CETA/TTIP-motståndarna från extremvänstern. Flera av EU:s ledare började på ett tidigt stadium backa för att slippa trycket från de hårdaste kritikerna, vilket naturligtvis bara stärkte uppfattningen att kritiken hade en saklig grund.

Tidplanen för CETA:

  • Formellt godkännande vid utrikesministermötet den 17-18 oktober.
  • Undertecknande vid toppmötet Kanada/EU den 27 oktober.
  • December 2016 eller januari 2017: godkännande av EU-parlamentet. Enligt parlamentets talman Marin Schulz kan man förvänta en stark majoritet där.
  • Avtalet träder i kraft provisoriskt i väntan på att alla EU:s regeringar och/eller parlament skall godkänna avtalet. Vissa delar som har med transporter och investerarskydd kommer inte att träda i kraft förrän hela godkännandeprocessen är klart.

Tidplanen för TTIP:

  • Nästa förhandlingsrunda sker som tidigare planerat under nästa vecka i New York.
  • 17-18 oktober samlas handelsministrarna för överläggningar och avstämning.
  • Målet är att komma så långt som möjligt under Obamas administration.

Sammanfattningsvis har förutsättningarna förändrats radikal från förra måndagen då det fanns starka skäl till pessimism för både CETA och TTIP till dagens situation; starka skäl till optimism för CETA och viss optimism för TTIP.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Så kallat "hopp".

Utsikterna för TTIP är bättre än man kan tro

Under denna vecka pågår den fjortonde rundan av TTIP-förhandlingarna. I dag, onsdag, är det möten med olika intressegrupper för att höra deras synpunkter. På fredag hålls förmodligen en presskonferens om resultatet av förhandlingsrundan. Målet är att bli ...

Utsikterna för TTIP är bättre än man kan tro

Under denna vecka pågår den fjortonde rundan av TTIP-förhandlingarna. I dag, onsdag, är det möten med olika intressegrupper för att höra deras synpunkter. På fredag hålls förmodligen en presskonferens om resultatet av förhandlingsrundan. Målet är att bli klar under 2016. Ett mål som är — som man säger — högt ställt.

Det finns en berättigad fråga om meningen med det hela. Är inte TTIP-processen död i och med att Storbritanniens lämnar EU och det faktum att CETA kommer att anses som ett blandat avtal, det vill säga att det påverkar nationella förhållanden och därför skall godkännas av alla nationella parlament och även en del regionala parlament. Totalt sett kan det handla om en bra bit över 30 organ som alla måste säga ja. Risken är överhängande att helt andra frågor utan relation till avtalet kommer ett påverka besluten. Rumänien har redan hotat att rösta nej om inte Kanada tar bort kravet på visum för rumänska medborgare — ett agerande som har karaktären av utpressning snarare än förhandling. Frankrikes premiärminister har gjort ett utspel med stålblanka ultimatum mot TTIP.

Många CETA och TTIP-kritiker utropar lyckligt att ”nu är avtalen döda”.

Och även anhängare till avtalen som SvD:s Janerik Larsson är djupt pessimistiska på — får man tyvärr säga — goda grunder.

Så varför fortsätter TTIP-förhandlingarna?

Ja, ett viktigt skäl är att kommissionen och förhandlarna inte har fått instruktioner om att göra något annat än att fortsätta förhandla. Man kan säga mycket om EU, men det är trots allt en organisation som i viss utsträckning styrs av formella beslut. Inget land eller någon i EU-parlamentet har formellt begärt att det skall fattas ett beslut om förhandlingarna skall avslutas, än mindre har ett sådant beslut fattats. Det vill säga kritiken och hoten följs inte upp av någon handling. Ett talesätt i vilda västern säger att om man drar revolvern måste den avfyras innan den stoppas tillbaka. Undvik tomma hot. Men i EU-sammanhang är det snarast regel att olika aktörer drar fram puffran, viftar lite med den och stoppar tillbaka den igen, medan omgivningen gör sitt bästa för att låtsas som om ingenting egentligen har hänt (vilket det inte heller har).

Dessutom har kommissionen hittat en väg framåt när det gäller CETA. Avtalet börjar implementeras redan i höst och kommer således att gälla preliminärt under tiden det ratificeras av de olika medlemsländerna. Det betyder att frågan avdramatiseras samtidigt som det uppstår grupper av medborgare som har nytta av avtalet. Risken är inte över — Holländarna exempelvis kommer säkert att ha en folkomröstning — men chanserna är i vilket fall större att CETA till sist blir verklighet.

En liknande process är trolig med TTIP och förhandlingarna rullar på med gott tempo.

Så ryktet om att TTIP är dött är kraftigt överdrivet.

Men samtidigt är EU inne i ett viktigt psykologiskt uppvaknande. Ytterst få EU-medborgare verkar lyckliga över att Storbritannien lämnar. Etablissemanget utmanades av lämna-sidan och många tittade roat på. Men betydligt färre verkar särskilt roade över resultatet. Boris Johnson som var både populisterna och de mer reflekterade konservativas favorit utplånades. Nigel Farage smet ut genom bakdörren. Britternas premiärminister är från och med idag av en person ytterst få hört talas om och som varken har någon betydande karisma eller särskilt entusiasmerande rykte som politiker.

Segerfesten uteblev.

Brexit torde ha en ganska avkylande effekt på stora delar av den EU-skeptiska opinionen.  Man fick vad man ville ha, och det var plötsligt inte så roligt. Att Juncker och andra politiska ledare i EU beter sig direkt ovärdigt och barnsligt har knappast nått en bredare allmänhet.

I Sverige ser vi en tydlig ökning av stödet för EU som ett resultat av brexit.

Kanske stärker det möjligheterna för EU:s ledning att få igenom sådant som har tydlig bäring mot öppenhet, utveckling och globalisering.

Och nesan det innebär för Junker, kommissionen och EU:s regeringschefer att efter åratal av förhandlingar inte kunna leverera skall inte underskattas. Vem vill tala med EU när dess ledare inte ens kan få igenom ett handelsavtal?

Utsikterna är med andra ord inte så dåliga som man kan tro just nu.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuli 19, 2016
Hmm. Du har nog missförstått en del. Varken CETA eller TTIP innebär att EU-länderna får in nya eller andra typer av produkter från Kanada och USA. EU handlar redan med USA och Kanada sen ett par hundra år. Det fåtal amerikanska och kanadensiska varor som är förbjudna i EU kommer att fortsätta vara förbjudna även under CETA/TTIP-avtalen.
Anna Wigervalljuli 15, 2016
Jag tycker inte om varken CETA eller TTIP. Avtalen är inte till för konsumenterna utan ett gynnande av i första hand storföretagare. EU är ju grundat för storföretagens bästa som också styrt EU:s regelverk till stor del. Vi konsumenter vill inte ha undermåliga produkter som i konkurrensens namn ska tvinga oss att ideligen köpa ny "skit". Vi behöver inga komprometterande handelsavtal - vad vi behöver är funktionsdugliga och kvalitetsmärkta varor.
Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln