EU

EU är definitivt ett frihandelsprojekt både internt och externt. Trots att det finns många frågetecken går utvecklingen mot fler handelsavtal.

Japan. Ett av många länder på väg mot handelsavtal med EU. Delvis tack vare Trump.

Avtalet mellan EU och Japan på upploppet — kommer det bli protester?

Det stora frihandelsavtalet mellan EU och Japan förväntas blir klart till årsskiftet. En enorm framgång för EU, Japan och världshandeln. Kommissionen har informerat bättre än med tidigare avtal och protesterna hittills uteblivit. Men erfarenheten säger a...

Avtalet mellan EU och Japan på upploppet — kommer det bli protester?

Det stora frihandelsavtalet mellan EU och Japan förväntas blir klart till årsskiftet. En enorm framgång för EU, Japan och världshandeln. Kommissionen har informerat bättre än med tidigare avtal och protesterna hittills uteblivit. Men erfarenheten säger att allt kan hända in i det sista.

Nu börjar det finnas allt mer detaljer kring frihandelsavtalet mellan Japan och EU.

Ann Linde, EU- och handelsminister, och Cecilia Malmström, EU:s handelskommissionär, skriver om avtalet i DI här.

Omfattande information från EU-kommissionen här.

Frågor och svar-dokument här.

Man kan utan vidare säga att kommissionen har lärt av TTIP- och CETA-processerna där brist på information gav öppet mål för alla som ville sprida myter och misstänkliggöra förhandlingarna och avtalen.

Det framgår tydligt att sådant som ofta dragits fram som argument mot frihandelsavtal inte stämmer.

Nej. Avtalen påverkar inte standarder kring miljö och produktsäkerhet.

Nej. Avtalen hindrar inte stater från att reglera för att skydda miljö eller konsumenter.

Nej. Avtalen förbjuder inte någon form av offentlig verksamhet i egen regi eller offentligt ägda anläggningar eller infrastruktur.

Nej. Avtalen tvingar inte fram privata lösningar eller förbjuder stater att återta verksamhet i offentlig regi. Om ingångna avtal bryts eller egendom exproprieras kommer förstås staten få betala ersättning, men det har inte med frihandelsavtalet att göra. Det beror på att EU-länderna är rättsstater där inte ens stat och myndigheter bara kan strunta i avtal eller roffa åt sig privat egendom.

Nej. Inga företag kommer att kunna stämma EU eller Japan för ny lagstiftning som minskar deras möjlighet att göra vinster i framtiden. Men återigen, om lagstiftningen gör att myndigheterna bryter kontrakt kan det förstås bli en fråga om ersättning.

Nej. Tvister om avtalet kommer att inte hanteras genom privata skiljedomsinstitut. Det är visserligen en utmärkt ordning som är reglerad av en FN-stadga och i stort sett alla världens länder har ställt sig bakom, men EU har valt att skapa ett eget organ för att hantera tvister. Hittills ingår nyordningen i avtalen med Kanada och Vietnam och nu alltså Japan.

När det gäller arbetsrätt så säger avtalet att ingen av parterna får avvika från gällande arbetsrätt för att stödja sin egen handel, en skrivning som kan uppfattas som svag. Men det är olämpligt att försöka reglera arbetsrätten i ett handelsavtal. Det finns redan internationella avtal om arbetsrätt inom ramen för ILO, men trots detta är de nationella skillnaderna stora. Det finns exempelvis inte en gemensam arbetsrätt i EU — se bara på skillnaderna mellan Sverige och Danmark eller Frankrike och Storbritannien.

EU exporterar för cirka 900 miljarder till Japan varje år. Varje tio miljarder kronor beräknas betyda 14 000 jobb i EU. Det ger perspektiv åt de förväntade förbättringarna av exporten på mellan 0,5 och 1 procent årligen. Till saken hör att Japan är ett av världens rikaste länder som i dag är mycket protektionistiskt med höga tullar och andra hinder för handeln. Det är en stor framgång för både EU och Japan om avtalet kommer på plats. Som det ser ut nu verkar det oproblematiskt, men när det gäller handelsavtal kan allt hända in i det sista.

Det skall också bli intressant att se om de protektionistiska krafterna som motarbetat TTIP och CETA i elfte timmen kommer att försöka mobilisera med avtalet med Japan. Ett par försök har gjort, men hittills verkar det inte ha tagit skruv.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Det blev inte så bra.

Glöm aldrig: Brexit var en katastrofalt usel idé

Det går mycket fort från en situation där något närmast otänkbart inträffar till att den nya situationen känns normal. Att Donald Trump skulle kunna bli president kändes overkligt för 18 månader sedan, men vi har redan vant oss vid att ha en amerikansk...

Glöm aldrig: Brexit var en katastrofalt usel idé

Det går mycket fort från en situation där något närmast otänkbart inträffar till att den nya situationen känns normal. Att Donald Trump skulle kunna bli president kändes overkligt för 18 månader sedan, men vi har redan vant oss vid att ha en amerikansk president som sitter och twittrar slumpmässigt om nätterna, och kommer i bråk med alla från fotbollsspelare till Nordkoreas diktator.

Samma sak är det med Brexit. När Cameron löste ett privat problem han hade med sitt eget parti genom att lova en folkomröstning var det knappast någon som trodde att det skulle sluta med ett utträdesbeslut.

Men nu är vi där och den skenande galenskapen att Storbritannien är på väg att lämna EU känns som normal politik. Förhandlingarna och utspelen rapporteras i media som om det fanns någon rationalitet eller förutsägbarhet i det hela.

Vad man helt och hållet glömmer är hur osannolikt dum hela idén är. Man kan förstås reta sig på drygheterna som byråkrater och politiker i EU då och då undslipper sig, men det rationella förhållningssättet är ändå att se till den praktiska verkligheten. Vad är viktigt för moderna européer, människor som idag till stor del tillhör en ganska välbeställd medelklass? Mycket enkelt; resa, jobba, exportera, importera (eller i vilket fall konsumera importvaror), investera. Och detta i länder där det råder ordning och reda, som har en hyggligt fungerande rättstat.

Kort sagt, som vi har det i EU.

Att EU är byråkratiskt och pådyvlar oss regler är sant. Men de nationella politikerna och byråkraterna är ungefär lika effektiva i att hitta på lagar och regler. Alla med någon erfarenhet från nationellt politiskt arbete inser också att en stor del av överdrifterna och dumheterna beror på att nationella byråkrater tolkar EU-reglerna med lika stor nit som kreativitet. ”Så här måste vi göra enligt EU” sägs med

självförtroende, medan det visar att sig att andra EU-länder gör på hela andra vis.

Det förtjänar att upprepas att Camerons idé om folkomröstning var ett episkt misstag. Inte för att det är fel att folkomrösta — men för att Cameron ställde till en folkomröstning som gav britterna möjlighet att välja något som Cameron ogillade.  Att i onödan ta ett initiativ som innebär att man riskerar att förlora något man redan har är fantastiskt korkat. Att tänka efter vilka beslut man vill ha upp på bordet är grundkurs 1.A. i kursen att bli politiker.

Det är helt marginellt hur förhandlingarna om utträdesvillkoren går. Britterna kommer att förlora på Brexit och övriga medborgare i EU kommer att förlora på Brexit. Säkert kommer en rad frihandelsavtal med övriga världen att bli verklighet, men de blir i genomsnitt knappast bättre än de avtal som dessa länder har med EU. På ena eller andra sättet kommer vi också att fortsätta att handla med EU och resa fram och tillbaka.  Men det blir helt i onödan dyrare och krångligare.

Förhoppningsvis får vi nu ett par generationer i EU som lär sig att politik är på allvar och beslut man fattar har konsekvenser. Det kan gå extremt fort att omintetgöra framsteg som tagit decennier att uppnå.

 

 

 

 

Kommentarer

Perseptember 27, 2017
Hear, hear!

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Japan. Ett av många länder på väg mot handelsavtal med EU. Delvis tack vare Trump.

Kommer gammal ost hindra frihandelsavtal Japan-EU på torsdag?

På torsdags, dagen innan G20-mötet startar, planerar Japans premiärminister Shinzo Abe, Europeiska rådets ordförande Donald Tusk och kommissionsordföranden Jean-Claud Juncker träffas och presentera  frihandelsavtalet mellan EU och Japan. Men in i det...

Kommer gammal ost hindra frihandelsavtal Japan-EU på torsdag?

På torsdags, dagen innan G20-mötet startar, planerar Japans premiärminister Shinzo Abe, Europeiska rådets ordförande Donald Tusk och kommissionsordföranden Jean-Claud Juncker träffas och presentera  frihandelsavtalet mellan EU och Japan. Men in i det sista förhandlas det.

Japans utrikeminister Fumio Kishida träffar i morgon, ondsdag, Cecilia Malmström för att lösa de sista knutarna inför torsdagen. Bland annat hotar japanerna med kvoter på vissa sorters europeisk ost för att driva igenom att tullarna på japanska bilar fasas ut på sju år istället för tio. De båda hade träffats i Tokyo redan förra veckan för att komma överens, men lyckades inte lösa de sista knutarna.

Att avtalet kommer på plats är viktigt. Det blir en stark signal till övriga världen — och inte minst USA — om två av världens största ekonomier får ett frihandelsavtal på plats.

I så fall kommer det ske samtidigt som CETA-avtalet mellan EU och Kanada börjar gälla vilket betyder att de senaste årens negativa trend på handelsområdet bryts.

Så det är bara att hålla tummarna för att EU låter oss få köpa japanska bilar en aning billigare och japanska regeringen inte vill begränsa sina medborgares tillgång till god europeisk ost. Europeiska bilarbetarjobb kommer ändå försvinna i takt med att robotiseringen ökar och biltillverkningen blir allt mer rationaliserad. Hur många japaner som arbetar med att tillverka briost är oklart. Men det kan inte vara någon betydande intressgrupp.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Brittisk och tysk industri oroade över Brexit

Financial Times har gjort en enkät bland brittiska företagsledare i samband med Brexitförhandlingarna. Frågorna har handlat om hur de vill se framtiden när Storbritannien har lämnat EU. Inte så förvånande vill de ha så små förändringar som möjligt. En ...

Brittisk och tysk industri oroade över Brexit

Financial Times har gjort en enkät bland brittiska företagsledare i samband med Brexitförhandlingarna. Frågorna har handlat om hur de vill se framtiden när Storbritannien har lämnat EU.

Inte så förvånande vill de ha så små förändringar som möjligt. En stor majoritet vill slippa alla handelshinder och kunna rekrytera arbetskraft från EU.

”The responses suggest that a trade deal that mirrors as closely as possible the access provided by the single market is considered vital by most sectors, as is the need to avoid exiting the EU with no agreement. TechUK, representing the technology industry, said this did not necessarily mean full membership of the single market in the long term “if a comprehensive deal which works for digital goods and services can be achieved”.

“Whatever the eventual outcome it is vital that we avoid a sudden cliff edge to our EU relationship,” it said. “We need a soft landing for Brexit and that will require a long runway.”

Companies and groups suggested that a liberal immigration regime would best ensure they had access to the skilled labour that they needed. Most also emphasised the urgency of confirming the right of existing EU workers to remain in the UK.

Merlin Entertainment, the FTSE 100 company, said any new immigration regime should be phased and “evidence-based” and warned of the dangers of any “knee-jerk reaction or arbitrary policy”.

“Currently the talk is all about exemptions for astrophysicists, doctors and engineers. However without chefs, cleaners and front-of-house staff, the hospitality industry will equally grind to a halt,” it said.”

I någon mening är företagens representanter verklighetens folk. De inser vilka problem det är att behöva hantera handelshinder och att utländsk arbetskraft inte existerar för att arbetsgivarna är så förtjusta i utlänningar, utan därför att medarbetare från andra länder desperat behövs för att få jobbet gjort.

Även tyskarna är oroade. Den som tror på handelshinder skulle kanske kunna tro att den tyska industrin vädrar morgonluft när ett av Tysklands konkurrentländer ställer till det för sig. Men återigen — företagare är verklighetens folk. Det förstår problemet med att det uppstår revor i det internationella nät av kunder och underleverantörer som de båda ländernas industriföretag är beroende av.

Tyskarna hoppas komma upp i en tillväxt på två procent i år. Brexit påverkar inte den förhoppningen, men för alla som tänker kring stora investeringar på fem eller tio års sikt är det uppenbart att en misslyckad Brexit kan bryta ryggen av uppgången.

”Brexit is “the greatest political risk” facing German foreign trade and investment, the head of the country’s leading industry group warned on Tuesday.

“Businesses urgently need clarity about the rules by which the transition and future relations will be shaped ,” said Dieter Kempf, echoing the demands voiced recently by British industry chiefs at the start of the UK’s formal exit negotiations.

But Mr Kempf, president German industry association the BDI, warned the British election had not made the situation easier and the ball still lay in the UK’s court.

“The EU negotiating position was correct. But let’s not fool ourselves: this is above all about limiting the damage as much as possible”, he said.

Mr Kempf was speaking at the BDI annual conference where German chancellor Angela Merkel and Martin Schulz, her social democrat rival, are due to go head to head over economic policy – ramping up their campaigns in advance of a September election.

The encounter comes as new forecasts confirmed the German economy is growing fast despite the global political uncertainty and the tensions between Berlin and US president Donald Trump.”

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Emmanuel Macron, Frankrikes president. Foto: Pablo Tupin-Noriega

Macron — så mycket bättre blir de inte

Ur frihandelssynpunkt är Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron ungefär så bra som franska presidenter kan vara. Det är en lågoddsare att Macron i vilket fall inte är mindre frihandelsvänlig än han sagt under sin valrörelse. Just nu är handel oc...

Macron — så mycket bättre blir de inte

Ur frihandelssynpunkt är Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron ungefär så bra som franska presidenter kan vara. Det är en lågoddsare att Macron i vilket fall inte är mindre frihandelsvänlig än han sagt under sin valrörelse. Just nu är handel och globalisering inte en vinnarfråga.

Han har uttalat ett generellt stöd för frihandel, är anhängare av EU, euron och framför allt av CETA, EU:s frihandelsavtal med Kanada — även om han har sagt att en expertkommitté skall utvärdera avtalet. Men Frankrikes förra regering uttalade sig starkt mot avtalet på hemmaplan, men agerade inte för att stoppa avtalet vid EU:s toppmöten, så risken att Frankrike nu när avtalet är på plats och börja implementeras skall sätta käppar i hjulen är begränsad.

Samtidigt lär Macron inte vara någon större förkämpe för frihandel. Det är inte franska politiker. För det första finns inte den grundläggande attityden på plats. Den som säger att politikerna är allmänhetens tjänare snarare än förmyndare och regleringar bör vara få och väl motiverade. Det är en anglo-saxisk föreställning, starkt även i Nordeuropa. I Frankrike är grundidén att den politiska eliten bestämmer och att undantagen från den regeln bör vara får och välmotiverade.

För det andra har det förhållandet i sin tur lett fram till ytterligare ett problem. Landet är i princip en kulturell, ekonomisk, teknisk och vetenskaplig stormakt med stor hemmamarknad och som ligger mitt i Europa. Man kan förvänta sig hög tillväxt, konkurrenskraftig industri med internationella framgångar, låg arbetslöshet och sunda statsfinanser. Frankrike borde vara ungefär som Tyskland eller bättre.

Men istället knagglar sig landet fram. Tillväxten mellan noll och en procent, statsbudgeten har inte varit i balans sedan 70-talet, arbetslösheten strax under tio procent. Allt detta är resultatet av att landet är genomreglerat med överstarkt fack, klåfingrig stat och en kultur där även företagen kämpar om att få förmåner snarare än frihet att utvecklas och konkurrera.

De flesta upplever att de har förmåner på någon annans bekostnad men att de är för små, och resten tycker att de borde ha det.

Att backa ur ett sådant politiskt träsk är ytterligt svårt. Beskedet att vi tar bort din förmån, men du skall inte klaga, även din granne blir av med sin, är inte populärt. Särskilt inte när alla tycker sig ha varit förfördelade så länge de kan minnas.

I länder med svag ekonomisk utveckling är det svårt att skapa någon entusiasm för frihandel och globalisering. Ingen vill erkänna att man gör fel och inte presterar något vidare. Särskilt inte fransmän som har en tendens att se sin nation som fundamentalt överlägsen och att alla tecken på motsatsen beror på onda anslag från omvärlden.

Det gör att den protektionistiska tendensen alltid finns där. Macron har till exempel talat om att skydda franska företag från att tas över av utlänningar. I praktiken betyder det att usla företagsledningar skyddas på bekostnad av aktieägarna, och framför allt att tillgången på investeringskapital blir mindre. För enskilda entreprenörer betyder det mindre möjligheter att tjäna pengar på att sälja sina företag.

Det är förstås en i grunden felaktig tanke att det finns franska, tyska eller svenska företag, att företag tillhör en nation. Företag skapas och ägs av individer. Undantaget är förstås statliga företag, men de behöver knappast skyddas från att tas över av någon; staten väljer bara att inte sälja aktierna.

Sammanfattningsvis kan man säga att Macron ur handelssynpunkt är så bra man kan förvänta sig av en fransk president. Han kommer i vilket fall inte ställa till problem när det gäller EU-samarbetet, vilket trots allt fortfarande är den viktigaste faktorn när det gäller handel. Den dag EU:s frihandelsavtal med Japan, TTIP, TISA och liknande kommer på bordet får vi se. Men det kunde i alla händelser vara värre.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Krämarunion ja tack!

EU:s politiker talar ibland föraktfullt om att EU inte skall vara en "krämarunion". Men faktum är att just "krämarna" är de som bidrar till det mest positiva med EU. Ju mer frihet "krämarna" har, desto bättre får vi alla. Den amerikanska handelskammaren i Bryss...

Krämarunion ja tack!

EU:s politiker talar ibland föraktfullt om att EU inte skall vara en ”krämarunion”. Men faktum är att just ”krämarna” är de som bidrar till det mest positiva med EU. Ju mer frihet ”krämarna” har, desto bättre får vi alla.

Den amerikanska handelskammaren i Bryssel har låtit beräkna hur mycket EU:s inre marknad har betytt för medlemsländernas ekonomier sedan 1990.

Tack vare EU:s inre marknad är Sveriges BNP 1,5 procent högre än det skulle ha varit om vi stod utanför.

Det betyder kring 60 miljarder kronor och 70 000 arbetstillfällen.

För EU som helhet handlar det om att BNP är 1,7 procent högre än det varit utan den inre marknaden. Detta motsvarar närmare 10 000 kronor extra per hushåll i EU och att ungefär 3,6 miljoner arbetstillfällen har skapats.

Det kanske inte låter supermycket med mellan en och ett par procent eller 3,6 miljoner jobb spridda över hela EU eller 10 000 kronor årligen per hushåll.

Men då skall man komma ihåg följande:

10 000 kronor mer eller mindre är pengar man även i Sverige kan vara beredd att strejka för.

Det finns många hushåll i EU-länder där redan ett par tusen kronor årligen gör skillnad.

För Sveriges del är 60 miljarder ungefär vad hela försvaret och rättsväsendet kostar.

De extra pengarna beror bara på institutionella förhållandet, det vill säga att regelverket har blivit mer rationellt så att det underlättar för människor att tjäna sitt levebröd och kanske förverkliga sina drömmar om att studera och arbeta utomlands eller starta företag. I en mening arbetar vi hårdare inom EU, men det beror främst på att fler arbetar. De som kommit i arbete tack vare den inre marknaden hade knappast levat en playboy-tillvaro om de varit arbetslösa.

Tillväxten har alltså inte skapats enbart genom mer sparande och investeringar utan genom bättre resursutnyttjande. Det är förstås inget fel i att spara och investera, men det bästa är förstås att all den kunskap människor har, alla maskiner i fabrikerna, all transportkapacitet och all infrastruktur utnyttjas till 100 procent innan man börjar investera i mer produktionskapital. Större marknader innebär att resurserna utnyttjas bättre.

Ett enkelt exempel är skomakaren som har sina kunskaper, sin verkstad och sin utrustning och kan laga tio par skor per dag, men finns i en liten by där man bara behöver laga fem skor per dag. Han kanske kan njuta lite av att inte jobba så hårt, men om byn växer och hans marknad blir större kan han laga tio par per dag och tjäna mer pengar utan att behöva investera mer. I princip är det detta som händer för miljoner företagare när de nationella marknaderna öppnar upp genom frihandel. Någon kanske invänder att detta resonemang bygger på tanken att arbete och inkomster är det enda viktiga. Men det är ett felslut. Vår skomakare kan välja att bara ta fem kunder om dagen och vila resten om han vill det.

Störst fördel av den inre marknaden har Estland haft där ekonomin är tre procent större än om man inte hade haft tillgång. Minst har Italien tjänat med 0,5 procent.

En ytterligare förbättring av den inre marknaden (det finns hur mycket som helst att göra, framför allt på tjänstesidan) beräknas det ge en BNP-ökning på 0,6 procent och ytterligare 1,3 miljoner arbetstillfällen.

Med andra ord är det lätt att se att EU:s politiker (och väljare) i stor utsträckning har fel fokus när de tror att ett EU med mer nationella egenintressen kommer leda till att EU:s medborgare också får det bättre.

Det viktigaste med EU är att medlemsstaterna inte så lätt kan komma i krig. Men det näst viktigaste är öppna marknader som ger individuella möjligheter och ekonomisk tillväxt. Detta är tyvärr lätt för EU:s politiker att glömma eftersom frihandel sällan ger upphov till grandiosa politiska projekt.

Det är tyvärr så att EU är fullt med statyer av fältherrar och minnesplatser över slag och stupade söner, medan det är rätt sparsmakat med monument över handelsmän eller politiska frihandelskämpar.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

EU handlar allt mer med omvärlden — och det är bra

Ju mer världen utanför EU utvecklas, desto mer kommer länderna i EU handla med omvärlden.  EU-länderna handlar enligt Europaportalen allt mer med omvärlden jämfört med andra EU-länder. Rapporten några veckor gammal men helt aktuell för övrigt och innehåll...

EU handlar allt mer med omvärlden — och det är bra

Ju mer världen utanför EU utvecklas, desto mer kommer länderna i EU handla med omvärlden. 

EU-länderna handlar enligt Europaportalen allt mer med omvärlden jämfört med andra EU-länder. Rapporten några veckor gammal men helt aktuell för övrigt och innehåller en hel del snygg grafik.

Länder som Kina, Brasilien, Indien och Sydkorea har stark tillväxt. Det har gjort dessa marknader mer attraktiva för företag i EU, samtidigt som dessa länder ökar sin export till EU.

Kina har till exempel under 2000-talet ersatt USA som den största exportören till EU. USA tappar men är fortfarande den viktigaste exportmarknaden för europeiska företag. Därefter kommer Kina och Schweiz.

Även för Sveriges har USA minskat i betydelse, främst när det gäller varuhandeln. Tyskland och Norge är de viktigaste svenska exportmarknaderna. Tyskland den största exportören.

Men regeln att länder handlar mest med sina grannar gäller fortfarande. Trots ökningen av handeln utanför EU är unionen det viktigaste handelsområdet för import och export för majoriteten av medlemsländerna.

Sverige finns i  den grupp medlemsländer där handeln med övriga EU-länder spelar en relativt mindre roll. Men övriga medlemsländer tar emot strax under 60 procent av Sveriges varuexport. Störst är beroendet av EU i Slovakien och Tjeckien som ligger kring 80 procent av sin utrikeshandel med andra EU-stater. Storbritannien exporterar mindre än hälften av sina varor till andra EU-länder.

Men sammantaget är detta inget problem. Tvärt om är det i grunden positivt. Många länder utanför EU har god tillväxt, vilket gör att de köper allt mer från EU, samtidigt som de (fortfarande) har ett lägre kostnadsläge än EU-länderna och därför exporterar mer till unionen.

En bidragande orsak är förmodligen att EU generellt driver en frihandelsvänlig politik mot omvärlden. Det finns en rad exempel på motsatsen och den som vill kritisera EU för delar av sin handelspolitik (vilket bör göras!) kan lätt hitta sorglustiga detaljer. Men generellt arbetar EU i rätt riktning vilket rimligen avspeglar sig i statistiken.

Lärdomen från EU är viktig för andra regioner, inte minst för Afrika. Det är lockande att få möjligheter att handla med rika länder långt bort, men den stora potentialen ligger i att handla med grannländerna. Hemmamarknader är alltid viktigast och ju större ”hemmamarknad” desto bättre. Mycket talar för att traditionella affärsmodeller måste modifieras eller totalt omprövas på grund av e-handel och marknadsföring genom sociala media där ett företag kan nå hela världen omedelbart, men det gäller ännu så länge bara på marginalen.

För den som säljer vin, potatis, verkstadsteknisk utrustning, traktorer, arbetskläder, vattenledningsrör eller kraftverk gäller det att först etablera sig på hemmamarknaden och sen expandera en marknad i taget. Då gäller det att företagsklimatet i det egna landet är bra, och sen att grannländerna är maximalt tillgängliga för export.

Slutsatsen är att den inre marknaden fortfarande är mycket viktig för EU:s tillväxt och utveckling. Där finns fortfarande en del lågt hängande frukter och goda förutsättningar att förbättra dess funktionssätt. Exempelvis finns det ett politiskt system på plats där frågor kan tas upp, drivas och i vissa fall beslutas. På samma sätt som tänker om det nationella företagsklimatet måste vi tänka om företagsklimatet i EU.

Det finns ingen motsättning. Både EU och vår omvärld bör bli rikare och handla mer. Då får alla det bättre.

 

Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George

Storbritannien bör lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet

Gör totalt slut med EU:s tullunion när Brexit genomförs. Kompromisslösningar är inte värt kostnaden menar brittisk tankesmedja. Frihandelsbloggen har inte skrivit särskilt mycket om Brexit. Stora oklarheter har gjort andelen lös spekulation i textern...

Storbritannien bör lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet

Gör totalt slut med EU:s tullunion när Brexit genomförs. Kompromisslösningar är inte värt kostnaden menar brittisk tankesmedja.

Frihandelsbloggen har inte skrivit särskilt mycket om Brexit. Stora oklarheter har gjort andelen lös spekulation i texterna hade blivit alltför stor. Men nu börjar det finnas en mer konkret insikt om både problem och eventuella lösningar.

Tankemsmedjan Open Europe har skrivit en rapport Nothing to declare : A plan for UK-EU trade outside the Customs Union där man argumenterar för att det bästa för Storbritannien när man lämnar EU är att göra sig helt oberoende av EU:s tullsamarbete och satsa på frihandel utan några begränsningar. Det sämsta är att behålla en del av samarbetet eftersom det innebär restriktioner på avtalen man kan få med resten av världen.

Även den korta sammanfattningen är ganska lång (sen finns en längre sammanfattning och så förstås själva rapporten) men huvudpunkterna är följande:

  1. Storbritannien bör lämna EU:s tullunion (EUCU) helt och hållet.
  2. Att försöka finna en kompromisslösning mellan att vara inne och ute kommer att leda till den sämsta kombinationen av två världar.
  3. Målet är att skapa ett komplett frihandelsavtal mellan EU och Storbritannien.
  4. Det kommer att uppstå kostnader del av engångskaraktär men också på grund av att handel kommer att kompliceras en aning. De kostnaderna antas bli kompenserade genom frihandel med övriga världen.
  5. Storbritannien måste omedelbart börja anpassa sig till det nya läget och snabbt utnyttja möjligheterna. Bland annat kommer det behövas förhandlingar med Irland och andra EU-länder.
  6. Det kommer även bli kostnader för andra EU-länder, främst de som handlar mest med Storbritannien. De kan minimeras genom ett snabbt frihandelsavtal.
  7. Kostnaderna för att lämna tullunionen kommer att variera mellan olika branscher och även mellan olika företag i samma bransch. Det måste hanteras genom att varje företag ser över sina leverantörskedjor och gör snabba justeringar.
  8. Frihandel kräver inte tullunioner. Mer än hälften av Storbritanniens handel sker med länder utanför EU. Dess största enskilda exportmarknad är USA (över 16 procent) — det finns ingen tullunion eller frihandelsavtal mellan länderna.
  9. En tullunion är inte nödvändig för att värdekedjor skall kunna passera en gräns. Mellan USA och Kanada finns ingen tullunion. Det hanteras på annat sätt genom NAFTA.
  10. Det är möjligt att kopiera frihandelsavtal mellan EU och andra länder, exempelvis Kanada, som grund för frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU.
  11. Tullsamarbetet mellan EU och Storbritannien blir relativt enkelt. Tekniskt sett är det väl samkört, och eftersom man startar från ett läge utan tullar finns det inga starka särintressen för tullar.
  12. Att komma överens om en övergångsperiod är angeläget. Den kan börja gälla redan innan övriga Brexitförhandlingar är färdiga för att undvika att företag tvingas stressa fram anpassning till nya förhållanden.

Tankarna i rapporten är rimliga. Det är förmodligen bättre att försöka skapa frihandel med resten av världen än flirta med EU just nu, när båda parter så tydligt deklarerar att man inte vill ha varandra.

I själva verket behövs inte några frihandelsavtal för att britterna skall kunna dra nytta av frihandeln med resten av världen. Ensidiga liberaliseringar ger alla fördelar utan att man behöver kompromissa med något annat land.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmars 29, 2017
Tack! Intressant. Skall läsa. Olika tankesmedjor har sina upp- och nedgångar. Svårt att hålla koll trenderna. / M
Kristofermars 28, 2017
Förvånansvärt nyanserat för att komma från Open Europe. Annars trodde jag inte att någon tog OE på allvar längre. Resonemanget i rapporten är inte orimligt om än präglat av en sorts cocker-spaniel-aktig naivitet. Man anar att författarna inte har så mycket egen erfarenhet av handelsförhandlingar. Om man vill ha en osentimental analys av UKs handelsmöjligheter efter Brexit rekommenderar jag http://www.friendsofeurope.org/media/uploads/2017/03/Friends-of-Europe-How-to-Brexit.pdf
Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Visa flera poster