EU

EU är definitivt ett frihandelsprojekt både internt och externt. Trots att det finns många frågetecken går utvecklingen mot fler handelsavtal.

Brittisk och tysk industri oroade över Brexit

Financial Times har gjort en enkät bland brittiska företagsledare i samband med Brexitförhandlingarna. Frågorna har handlat om hur de vill se framtiden när Storbritannien har lämnat EU. Inte så förvånande vill de ha så små förändringar som möjligt. En ...

Brittisk och tysk industri oroade över Brexit

Financial Times har gjort en enkät bland brittiska företagsledare i samband med Brexitförhandlingarna. Frågorna har handlat om hur de vill se framtiden när Storbritannien har lämnat EU.

Inte så förvånande vill de ha så små förändringar som möjligt. En stor majoritet vill slippa alla handelshinder och kunna rekrytera arbetskraft från EU.

”The responses suggest that a trade deal that mirrors as closely as possible the access provided by the single market is considered vital by most sectors, as is the need to avoid exiting the EU with no agreement. TechUK, representing the technology industry, said this did not necessarily mean full membership of the single market in the long term “if a comprehensive deal which works for digital goods and services can be achieved”.

“Whatever the eventual outcome it is vital that we avoid a sudden cliff edge to our EU relationship,” it said. “We need a soft landing for Brexit and that will require a long runway.”

Companies and groups suggested that a liberal immigration regime would best ensure they had access to the skilled labour that they needed. Most also emphasised the urgency of confirming the right of existing EU workers to remain in the UK.

Merlin Entertainment, the FTSE 100 company, said any new immigration regime should be phased and “evidence-based” and warned of the dangers of any “knee-jerk reaction or arbitrary policy”.

“Currently the talk is all about exemptions for astrophysicists, doctors and engineers. However without chefs, cleaners and front-of-house staff, the hospitality industry will equally grind to a halt,” it said.”

I någon mening är företagens representanter verklighetens folk. De inser vilka problem det är att behöva hantera handelshinder och att utländsk arbetskraft inte existerar för att arbetsgivarna är så förtjusta i utlänningar, utan därför att medarbetare från andra länder desperat behövs för att få jobbet gjort.

Även tyskarna är oroade. Den som tror på handelshinder skulle kanske kunna tro att den tyska industrin vädrar morgonluft när ett av Tysklands konkurrentländer ställer till det för sig. Men återigen — företagare är verklighetens folk. Det förstår problemet med att det uppstår revor i det internationella nät av kunder och underleverantörer som de båda ländernas industriföretag är beroende av.

Tyskarna hoppas komma upp i en tillväxt på två procent i år. Brexit påverkar inte den förhoppningen, men för alla som tänker kring stora investeringar på fem eller tio års sikt är det uppenbart att en misslyckad Brexit kan bryta ryggen av uppgången.

”Brexit is “the greatest political risk” facing German foreign trade and investment, the head of the country’s leading industry group warned on Tuesday.

“Businesses urgently need clarity about the rules by which the transition and future relations will be shaped ,” said Dieter Kempf, echoing the demands voiced recently by British industry chiefs at the start of the UK’s formal exit negotiations.

But Mr Kempf, president German industry association the BDI, warned the British election had not made the situation easier and the ball still lay in the UK’s court.

“The EU negotiating position was correct. But let’s not fool ourselves: this is above all about limiting the damage as much as possible”, he said.

Mr Kempf was speaking at the BDI annual conference where German chancellor Angela Merkel and Martin Schulz, her social democrat rival, are due to go head to head over economic policy – ramping up their campaigns in advance of a September election.

The encounter comes as new forecasts confirmed the German economy is growing fast despite the global political uncertainty and the tensions between Berlin and US president Donald Trump.”

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Emmanuel Macron, Frankrikes president. Foto: Pablo Tupin-Noriega

Macron — så mycket bättre blir de inte

Ur frihandelssynpunkt är Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron ungefär så bra som franska presidenter kan vara. Det är en lågoddsare att Macron i vilket fall inte är mindre frihandelsvänlig än han sagt under sin valrörelse. Just nu är handel oc...

Macron — så mycket bättre blir de inte

Ur frihandelssynpunkt är Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron ungefär så bra som franska presidenter kan vara. Det är en lågoddsare att Macron i vilket fall inte är mindre frihandelsvänlig än han sagt under sin valrörelse. Just nu är handel och globalisering inte en vinnarfråga.

Han har uttalat ett generellt stöd för frihandel, är anhängare av EU, euron och framför allt av CETA, EU:s frihandelsavtal med Kanada — även om han har sagt att en expertkommitté skall utvärdera avtalet. Men Frankrikes förra regering uttalade sig starkt mot avtalet på hemmaplan, men agerade inte för att stoppa avtalet vid EU:s toppmöten, så risken att Frankrike nu när avtalet är på plats och börja implementeras skall sätta käppar i hjulen är begränsad.

Samtidigt lär Macron inte vara någon större förkämpe för frihandel. Det är inte franska politiker. För det första finns inte den grundläggande attityden på plats. Den som säger att politikerna är allmänhetens tjänare snarare än förmyndare och regleringar bör vara få och väl motiverade. Det är en anglo-saxisk föreställning, starkt även i Nordeuropa. I Frankrike är grundidén att den politiska eliten bestämmer och att undantagen från den regeln bör vara får och välmotiverade.

För det andra har det förhållandet i sin tur lett fram till ytterligare ett problem. Landet är i princip en kulturell, ekonomisk, teknisk och vetenskaplig stormakt med stor hemmamarknad och som ligger mitt i Europa. Man kan förvänta sig hög tillväxt, konkurrenskraftig industri med internationella framgångar, låg arbetslöshet och sunda statsfinanser. Frankrike borde vara ungefär som Tyskland eller bättre.

Men istället knagglar sig landet fram. Tillväxten mellan noll och en procent, statsbudgeten har inte varit i balans sedan 70-talet, arbetslösheten strax under tio procent. Allt detta är resultatet av att landet är genomreglerat med överstarkt fack, klåfingrig stat och en kultur där även företagen kämpar om att få förmåner snarare än frihet att utvecklas och konkurrera.

De flesta upplever att de har förmåner på någon annans bekostnad men att de är för små, och resten tycker att de borde ha det.

Att backa ur ett sådant politiskt träsk är ytterligt svårt. Beskedet att vi tar bort din förmån, men du skall inte klaga, även din granne blir av med sin, är inte populärt. Särskilt inte när alla tycker sig ha varit förfördelade så länge de kan minnas.

I länder med svag ekonomisk utveckling är det svårt att skapa någon entusiasm för frihandel och globalisering. Ingen vill erkänna att man gör fel och inte presterar något vidare. Särskilt inte fransmän som har en tendens att se sin nation som fundamentalt överlägsen och att alla tecken på motsatsen beror på onda anslag från omvärlden.

Det gör att den protektionistiska tendensen alltid finns där. Macron har till exempel talat om att skydda franska företag från att tas över av utlänningar. I praktiken betyder det att usla företagsledningar skyddas på bekostnad av aktieägarna, och framför allt att tillgången på investeringskapital blir mindre. För enskilda entreprenörer betyder det mindre möjligheter att tjäna pengar på att sälja sina företag.

Det är förstås en i grunden felaktig tanke att det finns franska, tyska eller svenska företag, att företag tillhör en nation. Företag skapas och ägs av individer. Undantaget är förstås statliga företag, men de behöver knappast skyddas från att tas över av någon; staten väljer bara att inte sälja aktierna.

Sammanfattningsvis kan man säga att Macron ur handelssynpunkt är så bra man kan förvänta sig av en fransk president. Han kommer i vilket fall inte ställa till problem när det gäller EU-samarbetet, vilket trots allt fortfarande är den viktigaste faktorn när det gäller handel. Den dag EU:s frihandelsavtal med Japan, TTIP, TISA och liknande kommer på bordet får vi se. Men det kunde i alla händelser vara värre.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Krämarunion ja tack!

EU:s politiker talar ibland föraktfullt om att EU inte skall vara en "krämarunion". Men faktum är att just "krämarna" är de som bidrar till det mest positiva med EU. Ju mer frihet "krämarna" har, desto bättre får vi alla. Den amerikanska handelskammaren i Bryss...

Krämarunion ja tack!

EU:s politiker talar ibland föraktfullt om att EU inte skall vara en ”krämarunion”. Men faktum är att just ”krämarna” är de som bidrar till det mest positiva med EU. Ju mer frihet ”krämarna” har, desto bättre får vi alla.

Den amerikanska handelskammaren i Bryssel har låtit beräkna hur mycket EU:s inre marknad har betytt för medlemsländernas ekonomier sedan 1990.

Tack vare EU:s inre marknad är Sveriges BNP 1,5 procent högre än det skulle ha varit om vi stod utanför.

Det betyder kring 60 miljarder kronor och 70 000 arbetstillfällen.

För EU som helhet handlar det om att BNP är 1,7 procent högre än det varit utan den inre marknaden. Detta motsvarar närmare 10 000 kronor extra per hushåll i EU och att ungefär 3,6 miljoner arbetstillfällen har skapats.

Det kanske inte låter supermycket med mellan en och ett par procent eller 3,6 miljoner jobb spridda över hela EU eller 10 000 kronor årligen per hushåll.

Men då skall man komma ihåg följande:

10 000 kronor mer eller mindre är pengar man även i Sverige kan vara beredd att strejka för.

Det finns många hushåll i EU-länder där redan ett par tusen kronor årligen gör skillnad.

För Sveriges del är 60 miljarder ungefär vad hela försvaret och rättsväsendet kostar.

De extra pengarna beror bara på institutionella förhållandet, det vill säga att regelverket har blivit mer rationellt så att det underlättar för människor att tjäna sitt levebröd och kanske förverkliga sina drömmar om att studera och arbeta utomlands eller starta företag. I en mening arbetar vi hårdare inom EU, men det beror främst på att fler arbetar. De som kommit i arbete tack vare den inre marknaden hade knappast levat en playboy-tillvaro om de varit arbetslösa.

Tillväxten har alltså inte skapats enbart genom mer sparande och investeringar utan genom bättre resursutnyttjande. Det är förstås inget fel i att spara och investera, men det bästa är förstås att all den kunskap människor har, alla maskiner i fabrikerna, all transportkapacitet och all infrastruktur utnyttjas till 100 procent innan man börjar investera i mer produktionskapital. Större marknader innebär att resurserna utnyttjas bättre.

Ett enkelt exempel är skomakaren som har sina kunskaper, sin verkstad och sin utrustning och kan laga tio par skor per dag, men finns i en liten by där man bara behöver laga fem skor per dag. Han kanske kan njuta lite av att inte jobba så hårt, men om byn växer och hans marknad blir större kan han laga tio par per dag och tjäna mer pengar utan att behöva investera mer. I princip är det detta som händer för miljoner företagare när de nationella marknaderna öppnar upp genom frihandel. Någon kanske invänder att detta resonemang bygger på tanken att arbete och inkomster är det enda viktiga. Men det är ett felslut. Vår skomakare kan välja att bara ta fem kunder om dagen och vila resten om han vill det.

Störst fördel av den inre marknaden har Estland haft där ekonomin är tre procent större än om man inte hade haft tillgång. Minst har Italien tjänat med 0,5 procent.

En ytterligare förbättring av den inre marknaden (det finns hur mycket som helst att göra, framför allt på tjänstesidan) beräknas det ge en BNP-ökning på 0,6 procent och ytterligare 1,3 miljoner arbetstillfällen.

Med andra ord är det lätt att se att EU:s politiker (och väljare) i stor utsträckning har fel fokus när de tror att ett EU med mer nationella egenintressen kommer leda till att EU:s medborgare också får det bättre.

Det viktigaste med EU är att medlemsstaterna inte så lätt kan komma i krig. Men det näst viktigaste är öppna marknader som ger individuella möjligheter och ekonomisk tillväxt. Detta är tyvärr lätt för EU:s politiker att glömma eftersom frihandel sällan ger upphov till grandiosa politiska projekt.

Det är tyvärr så att EU är fullt med statyer av fältherrar och minnesplatser över slag och stupade söner, medan det är rätt sparsmakat med monument över handelsmän eller politiska frihandelskämpar.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

EU handlar allt mer med omvärlden — och det är bra

Ju mer världen utanför EU utvecklas, desto mer kommer länderna i EU handla med omvärlden.  EU-länderna handlar enligt Europaportalen allt mer med omvärlden jämfört med andra EU-länder. Rapporten några veckor gammal men helt aktuell för övrigt och innehåll...

EU handlar allt mer med omvärlden — och det är bra

Ju mer världen utanför EU utvecklas, desto mer kommer länderna i EU handla med omvärlden. 

EU-länderna handlar enligt Europaportalen allt mer med omvärlden jämfört med andra EU-länder. Rapporten några veckor gammal men helt aktuell för övrigt och innehåller en hel del snygg grafik.

Länder som Kina, Brasilien, Indien och Sydkorea har stark tillväxt. Det har gjort dessa marknader mer attraktiva för företag i EU, samtidigt som dessa länder ökar sin export till EU.

Kina har till exempel under 2000-talet ersatt USA som den största exportören till EU. USA tappar men är fortfarande den viktigaste exportmarknaden för europeiska företag. Därefter kommer Kina och Schweiz.

Även för Sveriges har USA minskat i betydelse, främst när det gäller varuhandeln. Tyskland och Norge är de viktigaste svenska exportmarknaderna. Tyskland den största exportören.

Men regeln att länder handlar mest med sina grannar gäller fortfarande. Trots ökningen av handeln utanför EU är unionen det viktigaste handelsområdet för import och export för majoriteten av medlemsländerna.

Sverige finns i  den grupp medlemsländer där handeln med övriga EU-länder spelar en relativt mindre roll. Men övriga medlemsländer tar emot strax under 60 procent av Sveriges varuexport. Störst är beroendet av EU i Slovakien och Tjeckien som ligger kring 80 procent av sin utrikeshandel med andra EU-stater. Storbritannien exporterar mindre än hälften av sina varor till andra EU-länder.

Men sammantaget är detta inget problem. Tvärt om är det i grunden positivt. Många länder utanför EU har god tillväxt, vilket gör att de köper allt mer från EU, samtidigt som de (fortfarande) har ett lägre kostnadsläge än EU-länderna och därför exporterar mer till unionen.

En bidragande orsak är förmodligen att EU generellt driver en frihandelsvänlig politik mot omvärlden. Det finns en rad exempel på motsatsen och den som vill kritisera EU för delar av sin handelspolitik (vilket bör göras!) kan lätt hitta sorglustiga detaljer. Men generellt arbetar EU i rätt riktning vilket rimligen avspeglar sig i statistiken.

Lärdomen från EU är viktig för andra regioner, inte minst för Afrika. Det är lockande att få möjligheter att handla med rika länder långt bort, men den stora potentialen ligger i att handla med grannländerna. Hemmamarknader är alltid viktigast och ju större ”hemmamarknad” desto bättre. Mycket talar för att traditionella affärsmodeller måste modifieras eller totalt omprövas på grund av e-handel och marknadsföring genom sociala media där ett företag kan nå hela världen omedelbart, men det gäller ännu så länge bara på marginalen.

För den som säljer vin, potatis, verkstadsteknisk utrustning, traktorer, arbetskläder, vattenledningsrör eller kraftverk gäller det att först etablera sig på hemmamarknaden och sen expandera en marknad i taget. Då gäller det att företagsklimatet i det egna landet är bra, och sen att grannländerna är maximalt tillgängliga för export.

Slutsatsen är att den inre marknaden fortfarande är mycket viktig för EU:s tillväxt och utveckling. Där finns fortfarande en del lågt hängande frukter och goda förutsättningar att förbättra dess funktionssätt. Exempelvis finns det ett politiskt system på plats där frågor kan tas upp, drivas och i vissa fall beslutas. På samma sätt som tänker om det nationella företagsklimatet måste vi tänka om företagsklimatet i EU.

Det finns ingen motsättning. Både EU och vår omvärld bör bli rikare och handla mer. Då får alla det bättre.

 

Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George

Storbritannien bör lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet

Gör totalt slut med EU:s tullunion när Brexit genomförs. Kompromisslösningar är inte värt kostnaden menar brittisk tankesmedja. Frihandelsbloggen har inte skrivit särskilt mycket om Brexit. Stora oklarheter har gjort andelen lös spekulation i textern...

Storbritannien bör lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet

Gör totalt slut med EU:s tullunion när Brexit genomförs. Kompromisslösningar är inte värt kostnaden menar brittisk tankesmedja.

Frihandelsbloggen har inte skrivit särskilt mycket om Brexit. Stora oklarheter har gjort andelen lös spekulation i texterna hade blivit alltför stor. Men nu börjar det finnas en mer konkret insikt om både problem och eventuella lösningar.

Tankemsmedjan Open Europe har skrivit en rapport Nothing to declare : A plan for UK-EU trade outside the Customs Union där man argumenterar för att det bästa för Storbritannien när man lämnar EU är att göra sig helt oberoende av EU:s tullsamarbete och satsa på frihandel utan några begränsningar. Det sämsta är att behålla en del av samarbetet eftersom det innebär restriktioner på avtalen man kan få med resten av världen.

Även den korta sammanfattningen är ganska lång (sen finns en längre sammanfattning och så förstås själva rapporten) men huvudpunkterna är följande:

  1. Storbritannien bör lämna EU:s tullunion (EUCU) helt och hållet.
  2. Att försöka finna en kompromisslösning mellan att vara inne och ute kommer att leda till den sämsta kombinationen av två världar.
  3. Målet är att skapa ett komplett frihandelsavtal mellan EU och Storbritannien.
  4. Det kommer att uppstå kostnader del av engångskaraktär men också på grund av att handel kommer att kompliceras en aning. De kostnaderna antas bli kompenserade genom frihandel med övriga världen.
  5. Storbritannien måste omedelbart börja anpassa sig till det nya läget och snabbt utnyttja möjligheterna. Bland annat kommer det behövas förhandlingar med Irland och andra EU-länder.
  6. Det kommer även bli kostnader för andra EU-länder, främst de som handlar mest med Storbritannien. De kan minimeras genom ett snabbt frihandelsavtal.
  7. Kostnaderna för att lämna tullunionen kommer att variera mellan olika branscher och även mellan olika företag i samma bransch. Det måste hanteras genom att varje företag ser över sina leverantörskedjor och gör snabba justeringar.
  8. Frihandel kräver inte tullunioner. Mer än hälften av Storbritanniens handel sker med länder utanför EU. Dess största enskilda exportmarknad är USA (över 16 procent) — det finns ingen tullunion eller frihandelsavtal mellan länderna.
  9. En tullunion är inte nödvändig för att värdekedjor skall kunna passera en gräns. Mellan USA och Kanada finns ingen tullunion. Det hanteras på annat sätt genom NAFTA.
  10. Det är möjligt att kopiera frihandelsavtal mellan EU och andra länder, exempelvis Kanada, som grund för frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU.
  11. Tullsamarbetet mellan EU och Storbritannien blir relativt enkelt. Tekniskt sett är det väl samkört, och eftersom man startar från ett läge utan tullar finns det inga starka särintressen för tullar.
  12. Att komma överens om en övergångsperiod är angeläget. Den kan börja gälla redan innan övriga Brexitförhandlingar är färdiga för att undvika att företag tvingas stressa fram anpassning till nya förhållanden.

Tankarna i rapporten är rimliga. Det är förmodligen bättre att försöka skapa frihandel med resten av världen än flirta med EU just nu, när båda parter så tydligt deklarerar att man inte vill ha varandra.

I själva verket behövs inte några frihandelsavtal för att britterna skall kunna dra nytta av frihandeln med resten av världen. Ensidiga liberaliseringar ger alla fördelar utan att man behöver kompromissa med något annat land.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmars 29, 2017
Tack! Intressant. Skall läsa. Olika tankesmedjor har sina upp- och nedgångar. Svårt att hålla koll trenderna. / M
Kristofermars 28, 2017
Förvånansvärt nyanserat för att komma från Open Europe. Annars trodde jag inte att någon tog OE på allvar längre. Resonemanget i rapporten är inte orimligt om än präglat av en sorts cocker-spaniel-aktig naivitet. Man anar att författarna inte har så mycket egen erfarenhet av handelsförhandlingar. Om man vill ha en osentimental analys av UKs handelsmöjligheter efter Brexit rekommenderar jag http://www.friendsofeurope.org/media/uploads/2017/03/Friends-of-Europe-How-to-Brexit.pdf
Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
-- Jo, förstår du John. Vi är världsledande på att lägga ut pengar. Dels lägger vi ut stora summor på att genomföra saker. Men vi har kommit på att man även kan lägga ut pengar på att motarbeta det man försöker göra. På så sätt kan allt bli mycket dyrare samtidigt som alla är nöjda.

EU-kommissionen finansierar TTIP-motståndet

Protektionisterna i EU som bekämpar TTIP och CETA framställer gärna sig själva som fattiga gräsrotsrörelser som kämpar mot EU-etablissemanget och "industrin". I verkligheten är de väletablerade särintressen som finansieras av både nationella regeringar...

EU-kommissionen finansierar TTIP-motståndet

Protektionisterna i EU som bekämpar TTIP och CETA framställer gärna sig själva som fattiga gräsrotsrörelser som kämpar mot EU-etablissemanget och ”industrin”.

I verkligheten är de väletablerade särintressen som finansieras av både nationella regeringar och EU.

Tyska Welt skriver om ett exempel som tagits fram av den oberoende forskningsgruppen European Center for International Political Economy (ECIPE) i Bryssel. Det är den frihandelsfientliga organisationen Transnational Institute (TNI), med säte i Amsterdam som har sammanlagt fått mer än 1,4 miljoner euro under åren 2013 och 2014. I svenska pengar är det 7 miljoner årligen för att driva propaganda mot bland annat TTIP och CETA. Det är cirka en fjärdedel av organisationens budget.

En av TNI:s styrelseledamöter Susan George (en veteran i den paranoida vänsterrörelsen — exempelvis tror hon att ekonomiska kriser är medvetet skapade av politikerna för att trycka tillbaka arbetarklassen) har bland annat sagt att ” TTIP är en mycket farlig djur. Ett djur som inte förtjänar att tas upp i listan över utrotningshotade arter.”

Det betyder att samtidigt som EU-kommissionen har en demokratiskt mandat från medlemsländernas regeringar att förhandla fram TTIP-avtalet och genomföra CETA-avtalet betalar den ut miljonbidrag till organisationer som motarbetar uppdraget.

Nu kanske man inte skall vara så förvånad. EU och kommissionen öser pengar över allt möjligt.  Inte minst vurmar man för det så kallade ”civilisamhälle” vilket i EU-terminologin i praktiken betyder olika former av politisk aktivism. Det som kallas Non Governmental Organisations (NGO:s) borde snarast kallas SGO:s (Semi Governmental Organisations) eftersom de till stor del finansieras med skattepengar och lever i symbios med byråkratin och de politiska partierna.

Om detta är önskvärt eller inte är en separat politisk fråga som Frihandelsbloggen in tar ställning till. Däremot är det uppenbart att bilden av TTIP-motståndarna som en fattig gräsrotsrörelse utanför etablissemanget. TNI är inte den enda organisation som får miljonbidrag från EU. I många fall är det dessutom svårt att avgöra varifrån pengarna kommer. Medan TTIP-motståndarna kräver öppenhet enligt formeln ”alltid mer, aldrig nog” är de själva överraskande hemlighetsfulla med varifrån de får sina pengar.

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggendecember 8, 2016
Ber om ursäkt för en oklar formulering. Har ändrat den nu. Organisationen har fått 1,4 miljoner euro över två år, det vill säga kring 700 000 per år.
Kurt Wickmandecember 7, 2016
När var växelkursen 1€=5SEK? Det rör sig snarare om 13-14 miljoner SEK i bidrag till protektionismen. Kommissionen styrs av Tyskland/Frankrike som väsentligen är merkantilister i sin handelspolitik. Det är synd och svårt att se hur någon utanför Tyskland kan påverka saken.
Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Får kalla handen av sossarna? Hanna Tetteh, Ghanas utrikeshandelsminister. Foto: Mervyn Marie / Seychelles News Agency

Obegripligt handelsmotstånd från vänstern i EU — och ibland EPP

Christofer Fjellner (m) är en av de absolut bästa EU-parlamentarikerna när det gäller handel. Hans blogg är mycket intressant för allt som intresserar sig för handelsfrågor, EU-politik och det ibland bisarra spelet bakom kulisserna. Dessutom är den väls...

Obegripligt handelsmotstånd från vänstern i EU — och ibland EPP

Christofer Fjellner (m) är en av de absolut bästa EU-parlamentarikerna när det gäller handel.

Hans blogg är mycket intressant för allt som intresserar sig för handelsfrågor, EU-politik och det ibland bisarra spelet bakom kulisserna. Dessutom är den välskriven och rolig.

Han har på senare tid skrivit ett par bloggposter som handlar om EU-parlamentarikers negativa inställning till frihandel mot utvecklingsländer. Tyvärr förekommer den även bland moderaternas partikamrater i EPP.  Men vanligast och starkast är de bland socialdemokrater och miljöpartister.  De är i allmänhet negativa till frihandel, ofta med argument som snarast kan beskrivas som nyimperialism. De säger att frihandelsavtalen inte är bra för utvecklingsländerna trots att dessa länders regeringar — ibland demokratiskt valda — själva vill ha avtalen. Man talar helt enkelt om för afrikanerna att de inte vet sitt eget bästa.

Förra veckan trädde glädjande nog det stora frihandelsavtalet med en rad länder i södra Afrika i kraft. Men enligt Fjellner var det hårt motarbetat i EU-parlamentet:

”Under mina tolv år i Europaparlamentets handelsutskott har jag aldrig träffat någon som kallar sig för protektionist. Men jag har hört mina kollegor kräva att något ska bli skyddat gång efter gång. Nu är det spanska och italienska kollegor främst från den socialdemokratiska gruppen men till och med några från min egen borgerliga partigrupp som har problem med en liten teknisk förändring av reglerna för apelsinimport från Sydafrika. Men om vi hela tiden lyssnar på dessa rop från särintressen förlorar vi alla i längden i form av uteblivna jobbtillfällen och högre priser för konsumenter och importerande företag.

Men den globaliseringshatande vänstern är ännu värre än apelsinprotektionisterna. Med deras nyimperialistiska argument röstar de så gott som alltid mot att sänka EU:s tullmurar mot världens fattiga och de kommer med all sannolikhet göra det även imorgon. Frihandel är det bästa sättet att bekämpa fattigdom. Det visar historien med all tydlighet och det måste vägleda vår handelspolitik.”

Det avtalet gick som sagt igenom.

Men nu handlar striden om ett annat avtal:

”EU har utan tvekan världens bästa handelsregler för världens fattigaste och minst utvecklade länder. De får sälja allt de producerar förutom vapen helt utan tullar och kvoter till Europa. Men när länderna kommer över gränsen om ett BNI per capita om 1 242 amerikanska dollar hamnar de i en ny kategori och möter EU:s fulla tullmur. För att göra något åt detta problem har EU jobbat med ekonomiska partnerskapsavtal (EPA) med tre regioner i Afrika, där alla länder kan fortsätta slippa tullar när de exporterar till EU. Tyvärr går arbetet med att få klart avtalet med västra Afrika långsamt och därför har Ghana bett om ett så kallat interim-EPA så att de ska slippa betala tullar tills alla västafrikanska länder är med på tåget.”

Knappt 10 000 kronor per capita är alltså gränsen. Bättre än så får inte afrikaner ha det innan de skall straffas med tullar och kvoter.

Fjellner skriver:

”För mig är det självklart att om Ghana ber om att få använda sig av bryggavtalet tills vidare så ska de få göra det. Som ansvarig för EU:s handelsrelationer med västra Afrika i Europaparlamentet var det därför en självklarhet att i veckan föreslå att vi ratficierar avtalet med Ghana. Det har Ghanas demokratiskt valda parlament redan gjort. Med mig under dagens diskussion i utskottet fanns Ghanas utrikesminister Hanna Tetteh som också bad oss ratificera avtalet. Men handelsutskottets sossar ville annorlunda. Trots att en demokratisk vald utrikesminister förklarade varför de behöver avtalet satt de socialdemokratiska ledamöterna och förklarade varför det vore bäst för Ghana att behöva möta EU:s fulla tullmur.

Det är rent ut sagt stötande. Ofta sitter det protektionister i handelsutskottet och förklarar varför frihandeln skulle skada bönder eller arbetare i sitt land. Det är ett tråkigt perspektiv men att ta sig tolkningsföreträde över demokratiskt valda företrädare i gamla kolonier och berätta för dem att de vet vilken handelspolitik de behöver är klart värre. Jag har bara ett ord för att beskriva detta: nyimperialism.”

Protektionismen inom EU är helt irrationell. Den riktar sig både mot avtal med Kanada och USA där problemet knappast är låglöneimport, social dumping eller valutamanipulationer och mot utvecklingsländer vars exportindustri ändå inte kommer att hota EU:s industristruktur på decennier.

Och fullständigt entydig erfarenhet säger att frihandel är bra för alla parter. Den leder alltid till ökad tillväxt, lägre konsumentpriser och större frihet.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenoktober 27, 2016
Det finns säkert en del oväntade aktörer i det politiska spelet. Men det främsta skälet är att Flandern har satsat stenhårt på export och har mycket handel, medan framför allt Vallonien synnerligen lite utrikeshandel. Plus det vanliga politiska spelet. Om man kan stoppa något någon annan vill ha finns det en vinst att göra. Vallonerna fick säkert något betalt för att ge upp sitt motstånd.
charles monsenoktober 25, 2016
Beträffande wállonernas motstånd till handelsavtal med Canada: En intressant reflektion i fallet är ju att det troligtvis finns en hel del företag med amerikanska intressen i regionen. som kanske inte är så upprymda av ett avtal... Dom är också säkert duktiga på lobbyverksamhet och kanske har påverkat wallonska politiker. Det verkar ju annars konstigt att, just dom och inte flamländarna,tex. säger nej.
Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandelsavtal med länder i södra Afrika träder i kraft

Svenskar i min generation tänker på "Enhetsprisaktiebolaget" när vi hör förkortningen EPA, eller möjligen på USA:s mäktiga miljömyndighet om vi intresserar oss för amerikansk miljödebatt. Men sedan i går finns det en ny och kanske viktigare uttolkning:...

Frihandelsavtal med länder i södra Afrika träder i kraft

Svenskar i min generation tänker på ”Enhetsprisaktiebolaget” när vi hör förkortningen EPA, eller möjligen på USA:s mäktiga miljömyndighet om vi intresserar oss för amerikansk miljödebatt.

Men sedan i går finns det en ny och kanske viktigare uttolkning: ”Economic Partnership Agreement”.

Det är det nya frihandelsavtalet mellan EU och fem länder i södra Afrika; Botswana, Lesotho, Namibia, Sydafrika och Swaziland. Dessutom är Mozambique på väg att godkänna avtalet och kommer att ingå så snart den processen är klar.

Pressmeddelande här.

Avtalet i fulltext här.

Det träder i kraft den här veckan och betyder att länderna kommer att kunna exportera och importera till och från EU utan tullar eller kvoter. På den afrikanska sidan blir det en del infasning för att skydda inhemsk industri.

Handelsutbytet med länderna i södra Afrika är större än man kan tro.

”The SADC EPA Group consists of six out of 15 members of the Southern African Development Community (Botswana, Lesotho, Mozambique, Namibia, Swaziland and South Africa). Angola has observer status and may join the agreement in the future.

The EU is the largest trading partner of the SADC EPA group. In 2015, the EU imported goods worth almost €32 billion from the region, mostly minerals and metals. The EU exported goods of nearly the same value, consisting mostly of engineering, automotive and chemical products. Total trade between the EU and the SADC EPA Group (including Angola) amounts to €63 billion.
In signing the agreement, participants commit to act towards sustainable development, including upholding social and environmental standards. Civil society will have a special role in monitoring the impact of the agreement. The Agreement is also of a new species in that it is the first trade deal that directly supports the economic integration of a specific region, favouring closer links within the six Southern African nations involved.

The EPA creates joint institutions to support dialogue, smooth handling of all trade issues, and monitoring of the impact of the trade deal. The EU will work with its SADC partners to ensure smooth implementation of the agreement, together with regional and national development cooperation bodies.”

Avtalet är mycket uppmuntrande. Det visar tydligt att det finns starka krafter som verkar för frihandel och öppenhet vid sidan av de protektionistiska strömningar som just nu förefaller dominera debatten.

För EU:s del är avtalet kanske inte superviktigt på kort sikt. Men det är desto viktigare för de afrikanska länderna redan i dag. Och på längre sikt kommer naturligtvis även Afrika att industrialiseras, demokratiseras, få tillväxt och bli en allt starkare faktor geopolitiskt. Då är värdet av de ekonomiska banden svårt att överskatta.

Cecilia Malmström skriver på sin blogg:

”Above all, I am pleased that this agreement is in line with the Trade for All strategy that I published last year. Trade cannot be seen in isolation from questions of democracy, the rule of law, or sustainable development. And the SADC EPA is based firmly on these basic principles.

We now need to make sure that we implement this agreement diligently, so that it works in practice as well as on paper. I will do so in close cooperation with business associations, trade unions, consumer groups, environmental and other NGOs, and other civil society organisations. Only in this way will we get the best out of the agreement and make it work as intended.”

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Visa flera poster