EU

EU är definitivt ett frihandelsprojekt både internt och externt. Trots att det finns många frågetecken går utvecklingen mot fler handelsavtal.

Storbritannien bör lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet

Gör totalt slut med EU:s tullunion när Brexit genomförs. Kompromisslösningar är inte värt kostnaden menar brittisk tankesmedja. Frihandelsbloggen har inte skrivit särskilt mycket om Brexit. Stora oklarheter har gjort andelen lös spekulation i textern...

Storbritannien bör lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet

Gör totalt slut med EU:s tullunion när Brexit genomförs. Kompromisslösningar är inte värt kostnaden menar brittisk tankesmedja.

Frihandelsbloggen har inte skrivit särskilt mycket om Brexit. Stora oklarheter har gjort andelen lös spekulation i texterna hade blivit alltför stor. Men nu börjar det finnas en mer konkret insikt om både problem och eventuella lösningar.

Tankemsmedjan Open Europe har skrivit en rapport Nothing to declare : A plan for UK-EU trade outside the Customs Union där man argumenterar för att det bästa för Storbritannien när man lämnar EU är att göra sig helt oberoende av EU:s tullsamarbete och satsa på frihandel utan några begränsningar. Det sämsta är att behålla en del av samarbetet eftersom det innebär restriktioner på avtalen man kan få med resten av världen.

Även den korta sammanfattningen är ganska lång (sen finns en längre sammanfattning och så förstås själva rapporten) men huvudpunkterna är följande:

  1. Storbritannien bör lämna EU:s tullunion (EUCU) helt och hållet.
  2. Att försöka finna en kompromisslösning mellan att vara inne och ute kommer att leda till den sämsta kombinationen av två världar.
  3. Målet är att skapa ett komplett frihandelsavtal mellan EU och Storbritannien.
  4. Det kommer att uppstå kostnader del av engångskaraktär men också på grund av att handel kommer att kompliceras en aning. De kostnaderna antas bli kompenserade genom frihandel med övriga världen.
  5. Storbritannien måste omedelbart börja anpassa sig till det nya läget och snabbt utnyttja möjligheterna. Bland annat kommer det behövas förhandlingar med Irland och andra EU-länder.
  6. Det kommer även bli kostnader för andra EU-länder, främst de som handlar mest med Storbritannien. De kan minimeras genom ett snabbt frihandelsavtal.
  7. Kostnaderna för att lämna tullunionen kommer att variera mellan olika branscher och även mellan olika företag i samma bransch. Det måste hanteras genom att varje företag ser över sina leverantörskedjor och gör snabba justeringar.
  8. Frihandel kräver inte tullunioner. Mer än hälften av Storbritanniens handel sker med länder utanför EU. Dess största enskilda exportmarknad är USA (över 16 procent) — det finns ingen tullunion eller frihandelsavtal mellan länderna.
  9. En tullunion är inte nödvändig för att värdekedjor skall kunna passera en gräns. Mellan USA och Kanada finns ingen tullunion. Det hanteras på annat sätt genom NAFTA.
  10. Det är möjligt att kopiera frihandelsavtal mellan EU och andra länder, exempelvis Kanada, som grund för frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU.
  11. Tullsamarbetet mellan EU och Storbritannien blir relativt enkelt. Tekniskt sett är det väl samkört, och eftersom man startar från ett läge utan tullar finns det inga starka särintressen för tullar.
  12. Att komma överens om en övergångsperiod är angeläget. Den kan börja gälla redan innan övriga Brexitförhandlingar är färdiga för att undvika att företag tvingas stressa fram anpassning till nya förhållanden.

Tankarna i rapporten är rimliga. Det är förmodligen bättre att försöka skapa frihandel med resten av världen än flirta med EU just nu, när båda parter så tydligt deklarerar att man inte vill ha varandra.

I själva verket behövs inte några frihandelsavtal för att britterna skall kunna dra nytta av frihandeln med resten av världen. Ensidiga liberaliseringar ger alla fördelar utan att man behöver kompromissa med något annat land.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmars 29, 2017
Tack! Intressant. Skall läsa. Olika tankesmedjor har sina upp- och nedgångar. Svårt att hålla koll trenderna. / M
Kristofermars 28, 2017
Förvånansvärt nyanserat för att komma från Open Europe. Annars trodde jag inte att någon tog OE på allvar längre. Resonemanget i rapporten är inte orimligt om än präglat av en sorts cocker-spaniel-aktig naivitet. Man anar att författarna inte har så mycket egen erfarenhet av handelsförhandlingar. Om man vill ha en osentimental analys av UKs handelsmöjligheter efter Brexit rekommenderar jag http://www.friendsofeurope.org/media/uploads/2017/03/Friends-of-Europe-How-to-Brexit.pdf

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
-- Jo, förstår du John. Vi är världsledande på att lägga ut pengar. Dels lägger vi ut stora summor på att genomföra saker. Men vi har kommit på att man även kan lägga ut pengar på att motarbeta det man försöker göra. På så sätt kan allt bli mycket dyrare samtidigt som alla är nöjda.

EU-kommissionen finansierar TTIP-motståndet

Protektionisterna i EU som bekämpar TTIP och CETA framställer gärna sig själva som fattiga gräsrotsrörelser som kämpar mot EU-etablissemanget och "industrin". I verkligheten är de väletablerade särintressen som finansieras av både nationella regeringar...

EU-kommissionen finansierar TTIP-motståndet

Protektionisterna i EU som bekämpar TTIP och CETA framställer gärna sig själva som fattiga gräsrotsrörelser som kämpar mot EU-etablissemanget och ”industrin”.

I verkligheten är de väletablerade särintressen som finansieras av både nationella regeringar och EU.

Tyska Welt skriver om ett exempel som tagits fram av den oberoende forskningsgruppen European Center for International Political Economy (ECIPE) i Bryssel. Det är den frihandelsfientliga organisationen Transnational Institute (TNI), med säte i Amsterdam som har sammanlagt fått mer än 1,4 miljoner euro under åren 2013 och 2014. I svenska pengar är det 7 miljoner årligen för att driva propaganda mot bland annat TTIP och CETA. Det är cirka en fjärdedel av organisationens budget.

En av TNI:s styrelseledamöter Susan George (en veteran i den paranoida vänsterrörelsen — exempelvis tror hon att ekonomiska kriser är medvetet skapade av politikerna för att trycka tillbaka arbetarklassen) har bland annat sagt att ” TTIP är en mycket farlig djur. Ett djur som inte förtjänar att tas upp i listan över utrotningshotade arter.”

Det betyder att samtidigt som EU-kommissionen har en demokratiskt mandat från medlemsländernas regeringar att förhandla fram TTIP-avtalet och genomföra CETA-avtalet betalar den ut miljonbidrag till organisationer som motarbetar uppdraget.

Nu kanske man inte skall vara så förvånad. EU och kommissionen öser pengar över allt möjligt.  Inte minst vurmar man för det så kallade ”civilisamhälle” vilket i EU-terminologin i praktiken betyder olika former av politisk aktivism. Det som kallas Non Governmental Organisations (NGO:s) borde snarast kallas SGO:s (Semi Governmental Organisations) eftersom de till stor del finansieras med skattepengar och lever i symbios med byråkratin och de politiska partierna.

Om detta är önskvärt eller inte är en separat politisk fråga som Frihandelsbloggen in tar ställning till. Däremot är det uppenbart att bilden av TTIP-motståndarna som en fattig gräsrotsrörelse utanför etablissemanget. TNI är inte den enda organisation som får miljonbidrag från EU. I många fall är det dessutom svårt att avgöra varifrån pengarna kommer. Medan TTIP-motståndarna kräver öppenhet enligt formeln ”alltid mer, aldrig nog” är de själva överraskande hemlighetsfulla med varifrån de får sina pengar.

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggendecember 8, 2016
Ber om ursäkt för en oklar formulering. Har ändrat den nu. Organisationen har fått 1,4 miljoner euro över två år, det vill säga kring 700 000 per år.
Kurt Wickmandecember 7, 2016
När var växelkursen 1€=5SEK? Det rör sig snarare om 13-14 miljoner SEK i bidrag till protektionismen. Kommissionen styrs av Tyskland/Frankrike som väsentligen är merkantilister i sin handelspolitik. Det är synd och svårt att se hur någon utanför Tyskland kan påverka saken.
Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Får kalla handen av sossarna? Hanna Tetteh, Ghanas utrikeshandelsminister. Foto: Mervyn Marie / Seychelles News Agency

Obegripligt handelsmotstånd från vänstern i EU — och ibland EPP

Christofer Fjellner (m) är en av de absolut bästa EU-parlamentarikerna när det gäller handel. Hans blogg är mycket intressant för allt som intresserar sig för handelsfrågor, EU-politik och det ibland bisarra spelet bakom kulisserna. Dessutom är den väls...

Obegripligt handelsmotstånd från vänstern i EU — och ibland EPP

Christofer Fjellner (m) är en av de absolut bästa EU-parlamentarikerna när det gäller handel.

Hans blogg är mycket intressant för allt som intresserar sig för handelsfrågor, EU-politik och det ibland bisarra spelet bakom kulisserna. Dessutom är den välskriven och rolig.

Han har på senare tid skrivit ett par bloggposter som handlar om EU-parlamentarikers negativa inställning till frihandel mot utvecklingsländer. Tyvärr förekommer den även bland moderaternas partikamrater i EPP.  Men vanligast och starkast är de bland socialdemokrater och miljöpartister.  De är i allmänhet negativa till frihandel, ofta med argument som snarast kan beskrivas som nyimperialism. De säger att frihandelsavtalen inte är bra för utvecklingsländerna trots att dessa länders regeringar — ibland demokratiskt valda — själva vill ha avtalen. Man talar helt enkelt om för afrikanerna att de inte vet sitt eget bästa.

Förra veckan trädde glädjande nog det stora frihandelsavtalet med en rad länder i södra Afrika i kraft. Men enligt Fjellner var det hårt motarbetat i EU-parlamentet:

”Under mina tolv år i Europaparlamentets handelsutskott har jag aldrig träffat någon som kallar sig för protektionist. Men jag har hört mina kollegor kräva att något ska bli skyddat gång efter gång. Nu är det spanska och italienska kollegor främst från den socialdemokratiska gruppen men till och med några från min egen borgerliga partigrupp som har problem med en liten teknisk förändring av reglerna för apelsinimport från Sydafrika. Men om vi hela tiden lyssnar på dessa rop från särintressen förlorar vi alla i längden i form av uteblivna jobbtillfällen och högre priser för konsumenter och importerande företag.

Men den globaliseringshatande vänstern är ännu värre än apelsinprotektionisterna. Med deras nyimperialistiska argument röstar de så gott som alltid mot att sänka EU:s tullmurar mot världens fattiga och de kommer med all sannolikhet göra det även imorgon. Frihandel är det bästa sättet att bekämpa fattigdom. Det visar historien med all tydlighet och det måste vägleda vår handelspolitik.”

Det avtalet gick som sagt igenom.

Men nu handlar striden om ett annat avtal:

”EU har utan tvekan världens bästa handelsregler för världens fattigaste och minst utvecklade länder. De får sälja allt de producerar förutom vapen helt utan tullar och kvoter till Europa. Men när länderna kommer över gränsen om ett BNI per capita om 1 242 amerikanska dollar hamnar de i en ny kategori och möter EU:s fulla tullmur. För att göra något åt detta problem har EU jobbat med ekonomiska partnerskapsavtal (EPA) med tre regioner i Afrika, där alla länder kan fortsätta slippa tullar när de exporterar till EU. Tyvärr går arbetet med att få klart avtalet med västra Afrika långsamt och därför har Ghana bett om ett så kallat interim-EPA så att de ska slippa betala tullar tills alla västafrikanska länder är med på tåget.”

Knappt 10 000 kronor per capita är alltså gränsen. Bättre än så får inte afrikaner ha det innan de skall straffas med tullar och kvoter.

Fjellner skriver:

”För mig är det självklart att om Ghana ber om att få använda sig av bryggavtalet tills vidare så ska de få göra det. Som ansvarig för EU:s handelsrelationer med västra Afrika i Europaparlamentet var det därför en självklarhet att i veckan föreslå att vi ratficierar avtalet med Ghana. Det har Ghanas demokratiskt valda parlament redan gjort. Med mig under dagens diskussion i utskottet fanns Ghanas utrikesminister Hanna Tetteh som också bad oss ratificera avtalet. Men handelsutskottets sossar ville annorlunda. Trots att en demokratisk vald utrikesminister förklarade varför de behöver avtalet satt de socialdemokratiska ledamöterna och förklarade varför det vore bäst för Ghana att behöva möta EU:s fulla tullmur.

Det är rent ut sagt stötande. Ofta sitter det protektionister i handelsutskottet och förklarar varför frihandeln skulle skada bönder eller arbetare i sitt land. Det är ett tråkigt perspektiv men att ta sig tolkningsföreträde över demokratiskt valda företrädare i gamla kolonier och berätta för dem att de vet vilken handelspolitik de behöver är klart värre. Jag har bara ett ord för att beskriva detta: nyimperialism.”

Protektionismen inom EU är helt irrationell. Den riktar sig både mot avtal med Kanada och USA där problemet knappast är låglöneimport, social dumping eller valutamanipulationer och mot utvecklingsländer vars exportindustri ändå inte kommer att hota EU:s industristruktur på decennier.

Och fullständigt entydig erfarenhet säger att frihandel är bra för alla parter. Den leder alltid till ökad tillväxt, lägre konsumentpriser och större frihet.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenoktober 27, 2016
Det finns säkert en del oväntade aktörer i det politiska spelet. Men det främsta skälet är att Flandern har satsat stenhårt på export och har mycket handel, medan framför allt Vallonien synnerligen lite utrikeshandel. Plus det vanliga politiska spelet. Om man kan stoppa något någon annan vill ha finns det en vinst att göra. Vallonerna fick säkert något betalt för att ge upp sitt motstånd.
charles monsenoktober 25, 2016
Beträffande wállonernas motstånd till handelsavtal med Canada: En intressant reflektion i fallet är ju att det troligtvis finns en hel del företag med amerikanska intressen i regionen. som kanske inte är så upprymda av ett avtal... Dom är också säkert duktiga på lobbyverksamhet och kanske har påverkat wallonska politiker. Det verkar ju annars konstigt att, just dom och inte flamländarna,tex. säger nej.
Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandelsavtal med länder i södra Afrika träder i kraft

Svenskar i min generation tänker på "Enhetsprisaktiebolaget" när vi hör förkortningen EPA, eller möjligen på USA:s mäktiga miljömyndighet om vi intresserar oss för amerikansk miljödebatt. Men sedan i går finns det en ny och kanske viktigare uttolkning:...

Frihandelsavtal med länder i södra Afrika träder i kraft

Svenskar i min generation tänker på ”Enhetsprisaktiebolaget” när vi hör förkortningen EPA, eller möjligen på USA:s mäktiga miljömyndighet om vi intresserar oss för amerikansk miljödebatt.

Men sedan i går finns det en ny och kanske viktigare uttolkning: ”Economic Partnership Agreement”.

Det är det nya frihandelsavtalet mellan EU och fem länder i södra Afrika; Botswana, Lesotho, Namibia, Sydafrika och Swaziland. Dessutom är Mozambique på väg att godkänna avtalet och kommer att ingå så snart den processen är klar.

Pressmeddelande här.

Avtalet i fulltext här.

Det träder i kraft den här veckan och betyder att länderna kommer att kunna exportera och importera till och från EU utan tullar eller kvoter. På den afrikanska sidan blir det en del infasning för att skydda inhemsk industri.

Handelsutbytet med länderna i södra Afrika är större än man kan tro.

”The SADC EPA Group consists of six out of 15 members of the Southern African Development Community (Botswana, Lesotho, Mozambique, Namibia, Swaziland and South Africa). Angola has observer status and may join the agreement in the future.

The EU is the largest trading partner of the SADC EPA group. In 2015, the EU imported goods worth almost €32 billion from the region, mostly minerals and metals. The EU exported goods of nearly the same value, consisting mostly of engineering, automotive and chemical products. Total trade between the EU and the SADC EPA Group (including Angola) amounts to €63 billion.
In signing the agreement, participants commit to act towards sustainable development, including upholding social and environmental standards. Civil society will have a special role in monitoring the impact of the agreement. The Agreement is also of a new species in that it is the first trade deal that directly supports the economic integration of a specific region, favouring closer links within the six Southern African nations involved.

The EPA creates joint institutions to support dialogue, smooth handling of all trade issues, and monitoring of the impact of the trade deal. The EU will work with its SADC partners to ensure smooth implementation of the agreement, together with regional and national development cooperation bodies.”

Avtalet är mycket uppmuntrande. Det visar tydligt att det finns starka krafter som verkar för frihandel och öppenhet vid sidan av de protektionistiska strömningar som just nu förefaller dominera debatten.

För EU:s del är avtalet kanske inte superviktigt på kort sikt. Men det är desto viktigare för de afrikanska länderna redan i dag. Och på längre sikt kommer naturligtvis även Afrika att industrialiseras, demokratiseras, få tillväxt och bli en allt starkare faktor geopolitiskt. Då är värdet av de ekonomiska banden svårt att överskatta.

Cecilia Malmström skriver på sin blogg:

”Above all, I am pleased that this agreement is in line with the Trade for All strategy that I published last year. Trade cannot be seen in isolation from questions of democracy, the rule of law, or sustainable development. And the SADC EPA is based firmly on these basic principles.

We now need to make sure that we implement this agreement diligently, so that it works in practice as well as on paper. I will do so in close cooperation with business associations, trade unions, consumer groups, environmental and other NGOs, and other civil society organisations. Only in this way will we get the best out of the agreement and make it work as intended.”

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Brexit blåser liv i frihandelsförhandlingar med Japan

Britterna lutar nu åt en "hård" Brexit, det vill säga lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet. Vid ett tal inför WTO sade Storbritanniens utrikeshandelsminister Liam Fox att man räknar med att övergå till WTO:s regelverk. “The UK is a full and foundi...

Brexit blåser liv i frihandelsförhandlingar med Japan

Britterna lutar nu åt en ”hård” Brexit, det vill säga lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet.

Vid ett tal inför WTO sade Storbritanniens utrikeshandelsminister Liam Fox att man räknar med att övergå till WTO:s regelverk.

“The UK is a full and founding member of the WTO. We have our own schedules that we currently share with the rest of the EU. These set out our national commitments in the international trading system. The UK will continue to uphold these commitments when we leave the European Union. There will be no legal vacuum. But this will not stop us pursuing a more liberalised trade agenda.”

I praktiken handlar det om följande. Storbritanniens framtida relation till EU är minst sagt oklar. En tänkbar lösning är att britterna behåller den fria rörligheten för varor (och kanske kapital), men inte för människor. Det låter som en mycket bra deal för britterna och är kanske för bra för övriga EU-länder. Men den kommer att kosta på någon annan punkt och — kanske framför allt — låser in britterna i en handelspolitik de inte själva bestämmer över. En lösning för britterna är därför att strunta i den fria rörligheten för varor mot EU och gå över till de regler som gäller inom WTO. Där är britterna fullvärdiga medlemmar och ingen kan ändra reglerna utan deras medverkan. Och inte minst medger WTO att ett land gör avtal med andra länder eller ensidigt liberaliserar sin handel.  Kortsiktigt skulle britterna förlora, men de slipper betala något, slipper bli beroende av någon annan och behåller handlingsfriheten.

Liam Fox tal är naturligtvis en del i ett förhandlingsspel, men det är en fullt realistisk lösning.

Den möjligen oväntade effekten av detta förefaller dock att bli att Japans och EU:s handelsförbindelser förbättras.  Japan har traditionellt använt Storbritannien som språngbräda när de marknadsför produkter i EU och har förlagt huvuddelen av sina direktinvesteringar dit. Nissan och Toyota har stora fabriker i England med nästan 10 000 anställda.  Kring 60 procent av de 1,5 miljoner bilar som tillverkas går på export till EU. Att den värsta konkurrenten, Korea, har sina fabriker i Tjeckien leder till allvarlig oro. Om Storbritanniens handelsrelationer med EU försämras tvingas japanerna att hitta en annan väg in.

Det har pågått rätt segslitna — närmast döda — förhandlingar mellan EU och Japan och denna vecka genomförs den 17:e förhandlingsrundan. Enligt Politiko har det nu skett ett genombrott. Japanerna inser att de måste hitta nya vägar till EU:s marknad och börjat släppa på sitt motstånd. Bland annat har japanerna envisats med höga tullar på tomater och choklad — trots att det inte finns några betydande japanska producenter. Anledningen är förstås att hålla på de korten inför en slutförhandling. Men om man håller på alla sina positioner inför slutförhandlingarna går förhandlingarna inte framåt och det blir aldrig någon slutförhandling.

Japanerna har också varit upptagna av TPP-förhandlingarna några år som länge såg mycket attraktiva ut. Men just nu är oddsen skyhöga för att det blir något TPP under överskådlig tid.

Det bidrar till att dödläget mot EU verkar nu släppa och man försöker komma vidare på området dataöverföring och datasäkerhet. EU har erbjudit sig att ta bort de tioprocentiga tullarna på importerade bilar mot tillgång till vissa delar av livsmedelsmarknaden.

Om avtalet med Japan blir klart före TTIP kommer det vara EU:s största avtal någonsin.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Fjellner om handel och brexit

Moderaternas EU-parlamentariker Christofer Fjellner om vad som händer TTIP, CETA och andra handelsfrågor som konsvekvens av att britterna lämnar EU.

Fjellner om handel och brexit

Moderaternas EU-parlamentariker Christofer Fjellner om vad som händer TTIP, CETA och andra handelsfrågor som konsvekvens av att britterna lämnar EU.

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuli 6, 2016
Ja, och nu lär väl beslutet om CETA antingen döda processen eller få den att dra ut på tiden i åratal. EU:s ledarskikt är nu totalt reaktiva, rädda för sin egen skugga. Alla framåtsyftande projekt läggs på is. Men hoppet är det sista som lämnar människan...
Peter Kleenjuni 30, 2016
Hej! Man kan ju som Christofer Fjellner alltid hoppas att EU (27!) nu sätter till alla klutar för att avsluta TTIP-förhandlingarna detta år och att EU-parlamentet snabbt ratificerar CETA-avtalet (frihandelsavtalet mellan EU och Canada). Jag fruktar dock att detta inte kommer att ske, av följande skäl: 1) UK har varit en av de drivande inom EU för att få till stånd ett TTIP. Efter Brexit-omröstningen har den mer frihandelsvänliga falangen inom EU försvagats. Varför skulle övriga länder med en mycket mer kritisk TTIP-opinion nu pressa på för att kompensera det brittiska bortfallet? 2) CETA-avtalet har ju ingåtts mellan Canada och EU-28. Säkerligen har vissa eftergifter gjorts på ömse håll där brittiska prioriteringar vägt tungt. Hur ser balansen ut nu med ett EU-27, där den näst största ekonomin på EU-sidan vill lämna båten? Av dessa två skäl tror jag att TTIP-förhandlingarna kommer att tuffa på men i lägre fart. Om Donald Trump väljs till USA:s näste president i november (vilket jag tyvärr tror är en uppenbar risk) kommer sannolikt TTIP att läggas i malpåse för åtminstone 4 - och i värsta fall 8 - år. Trumps egen inställning till frihandel och den ökade antiamerikanism i Europa som en Trump-regim framkallar borgar för detta. CETA-avtalet kommer knappast att ratificeras så länge oklarheten om UK:s förhållande till EU är oklart. Detta är mina gissningar. Som en framträdande parlamentsledamot från Labour sade till Christiane Amanpour i CNN häromdagen: Den som säger att han vet vad som ska hända den närmaste tiden måste antingen vara "mad or drunk"!
Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
De flesta inser att detta är dyrt och dåligt.

Vad händer med handeln och TTIP när britterna lämnar EU?

Vad som kommer att hända med handeln när Storbritannien (England, Skottland, Wales, Nordirland) lämnar EU är för tillfället fundamentalt oklart. Det finns inga principer att stödja sig på för den som vill spekulera. Frågan sönderfaller i tre delfrågor:...

Vad händer med handeln och TTIP när britterna lämnar EU?

Vad som kommer att hända med handeln när Storbritannien (England, Skottland, Wales, Nordirland) lämnar EU är för tillfället fundamentalt oklart. Det finns inga principer att stödja sig på för den som vill spekulera.

Frågan sönderfaller i tre delfrågor:

Handeln mellan EU och Storbritannien.

Handeln mellan resten av världen och Storbritannien .

TTIP.

Om man börjar med det sista så påverkas TTIP-förhandlingarna av ett antal faktorer. Den första och största risken är att EU:s ledare reagerar i panik och stoppar allt som verkar vara impopulärt. CETA, TTIP, TISA, allt som ingår i olika aktivistgruppers affärsplaner att hetsa mot stoppas i vilket fall tillfälligt. Mot det talar att EU:s ledande politiker inte är några dumskallar. De inser självklart faran i att släppa alla framåtsyftande projekt och initiativ och hamna i ett läge där allt handlar om krisen: EU blir totalt reaktivt. Att vara reaktiv och tappa initiativet är ett av de farligaste lägena för en politiker. De vet också att populisterna och aktivisterna aldrig kommer att kunna tillfredsställas. De är beroende av ”hot” för att kunna skapa uppmärksamhet och motivera folk att engagera sig och ge pengar.

Det finns också ett inslag av prestigetänkande. Att låta allt gå i stå för att Storbritannien skall lämna EU är inte ett bra utgångsläge för utträdesförhandlingarna. Det är svårt att sitta och vara tuff mot (låt oss säga) Boris Johnson vid förhandlingsbordet för den som varje kafferast måste hantera sin egen kris på hemmaplan. Man vill kunna säga att ”vi har inga problem, vi kör på som vanligt, det är ni som sitter i klistret”.

Frankrikes premiärminister Manuel Valls har förvisso sagt att fransmännen inte vill ha TTIP, men liknande uttalanden har kommit ett par gånger under de tre år förhandlingarna pågått. Det är helt enkelt det franska sättet att förhandla och hantera opinionen. Man burrar upp sig med ett ultimatum då och då och sen fortsätter allt som vanligt. Även Frankrike är en rättsstat med demokrati. Premiärministern bestämmer inte utrikespolitiken helt på egen hand.

Till sist så är det också så att EU är en formaliserad organisation som styrs av lagar och regler. Kommissionen har ett uppdrag att förhandla fram avtalet och det finns en plan hur processen skall gå vidare.

Att stoppa det arbetet kräver gemensamma beslut.

Att vara tvungna att tala om för USA att man inte orkar ta TTIP i hamn av ”inrikespolitiska” orsaker är ytterst pinsamt. Detsamma gäller CETA, kanske rent av ännu värre: det avtalet är klart och underskrivet och kanadensarna har dessutom gått med på en ändring efter undertecknandet när det gäller investerarskyddet. Att komma nu och säga att ”vi fixar inte det här, kanske senare, eventuellt” är inte roligt.

Ett EU som visar sig vara både opålitligt (man backar från underskrivna avtal och hoppar plötsligt av förhandlingar man drivit i åratal) och därtill handlingsförlamat kommer förlora inflytande på världsscenen. Ryssar, kineser och amerikaner kommer att fylla det tomrummet.

Men det är ingen tvekan om att TTIP just nu lever farligt. Britterna var en av dess största tillskyndare och de är nu ute ur leken. Att EU:s ledare panikstoppar allt är tyvärr inte ett helt otänkbart scenario.

Vad gäller handeln mellan EU och Storbritannien är det fundamental osäkert vad som kommer att hända. På kort sikt ingenting. Sen blir det förhandlingar. De praktiska problemen att införa tullar och kvoter igen är enorma. Risken att inte göra det är att länder som funderar på att följa britterna i spåren ser att man kan lämna EU och ändå ha kvar frihandeln.

Ännu finns inga starka särintressen för protektionism på någon sida av kanalen — men de kommer med tiden att uppstå. Att ge britterna något som liknar EES-avtalet eller det avtal Schweiz har är möjligt — men som sagt; finns den politiska viljan? Spekulationerna kring handeln försvåras av att två andra delar av den fria rörligheten — människor och kapital — berörs. Ett antal miljoner människor mer eller mindre pendlar mellan Storbritannien och kontinenten och de är inte huvudsakligen lågutbildad arbetskraft. London som finansiellt center bygger på det fria flödet av kapital mellan Storbritannien och EU.  Det finns alltså starka intressen för att behålla rörligheten som begränsar EU-ledarnas önskan att klämma åt britterna, men också ett motverkande intresse: det måste finnas vissa fördelar av att vara med i en klubb om man i längden skall kunna ta ut medlemsavgiften.

Till sist, vad händer med handeln mellan Storbritannien och resten av världen? Också oklart, men inte så dramatiskt. Britternas viktigaste handelspartner utanför EU är USA. Det finns inget frihandelsavtal nu — det är därför TTIP förhandlas. President Obama var i England och hotade britterna med att de inte kan räkna med någon specialbehandling om de lämnar EU. De skulle komma sist i kön när det gäller handelsavtal. Utom att Obamas okänsliga hot antagligen bidrog till att kosta stanna-sidan segern är det förmodligen inte sant.

Tvärt om finns det starka krafter i USA:s kongress som gärna vill ställa Storbritannien först i kön. Främst är det republikaner som ser med viss sympati på att britterna kastat av sig kontrollen från Bryssel och upplever EU som byråkratiskt, socialistiskt, stagnerat och styrt av högfärdiga politiker utan handlingskraft.

Britterna är USA:s viktigaste handelspartner i Europa och direktinvesteringarna är massiva. Att få till ett bilateralt handels- och investeringsavtal antas vara enklare, främst av det skälet att det finns en stor kulturell gemenskap mellan länderna. På ingen sidan av Atlanten skulle ett sådant avtal leda till folklig misstänksamhet eller oro för lönedumpning, miljöregler och liknande. Till skillnad från TTIP skulle avtalet förhandlas mellan London och Washington, inte av okända byråkrater i Bryssel.

Liknande signaler har kommit från Kanada, Australien, Nya Zeeland. Britterna är populära, flera viktiga länder är engelskspråkiga och engelska är det vanligaste andraspråket i världen.

Britternas minsta problem är sannolikt vad som kommer att hända med den internationella handeln utanför EU. Problemet är relationerna med EU, men de är också de viktigaste för britternas ekonomi.

Så allt är inte nattsvart, men britternas ställningstagande är av allt att döma dåligt för världshandeln, för britterna och för EU.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
EU och handel får en egen minister. Bra prioritering.

Bra regering på handelsområdet blir bättre

Ann Linde som ny EU- och handelsminister  var en glad överraskning i Stefan Löfvens regeringsombildning. Hon har omfattande erfarenhet av internationellt arbete och deklarerade omedelbart sitt stöd för TTIP-avtalet. Dessutom kommer hon enligt uppgift ta ö...

Bra regering på handelsområdet blir bättre

Ann Linde som ny EU- och handelsminister  var en glad överraskning i Stefan Löfvens regeringsombildning.

Hon har omfattande erfarenhet av internationellt arbete och deklarerade omedelbart sitt stöd för TTIP-avtalet. Dessutom kommer hon enligt uppgift ta över Mikael Dambergs statssekreterare Oscar Stenström som är väl inkörd på handelsfrågor och TTIP.

Det finns verkligen inget att klaga över när det gäller Mikael Dambergs hanterande av TTIP, men handelspolitiken sköts av EU och som näringsminister har Damberg oundvikligen många andra frågor som tar hans tid och uppmärksamhet — de flesta med ett inrikesperspektiv.

Att handelsfrågorna blir hamnar hos EU-ministern är som sagt logiskt eftersom Sverige inte längre har en självständig handelspolitik. Den sköts helt och hållet av EU. Dessutom är det värdefullt att ha en minister som kommer att kunna ha närmare kontakter med socialdemokraternas representanter i EU-parlamentet. De har inte varit eniga med sina partikamrater i regeringen om TTIP. Marita Ulvskog var en gång hårdför EU-motståndare och återanvänder sina snart 30 år gamla argument mot EU när det gäller TTIP. Gissningsvis är det en bidragande orsak till att den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet har kommit att agera allt mer förvirrat.

Linde har också det svenska facket i ryggen. Förvisso har LO en del kritiska synpunkter på delar av avtalet, men det är i sig inget problem. Det är varken väntat eller önskat att EU ingår ett stort handelsavtal utan debatt. LO:s synpunkter och invändningar är — oavsett om man håller med om dem eller inte — rimliga, vilket är ganska ovanligt i debatten. 98 procent av all övrig kritik mot TTIP bygger på rena fantasier eller missförstånd. Förutsättningarna är alltså goda att Linde och LO kan upprätthålla en konstruktiv debatt när TTIP-avtalet förhoppningsvis en dag skall debatteras och beslutas.

Linde torde också med lätthet kunna hantera alla svåra frågor och hårda debatter med TTIP-motståndarna. Djupa kunskaper ger trovärdighet och försvårar för alla de vars huvudstrategi i debatterna bygger på att skrämmas genom att måla upp en bild av EU som något obegripligt ur vilket det kommer regler och lagstiftning som ingen har någon kontroll över.

Sammantaget kommer Ann Linde ge stabilitet åt utrikespolitiken på det område som trots allt är viktigast; Sveriges relationer med EU kommissionen och de övriga medlemsländerna. Hittills har utrikespolitiken varit extremt socialdemokratisk; ivriga kontakter med demokratiskt tvivelaktiga stater och yviga uttalanden av i bästa fall symboliskt värde, medan våra demokratiska grannar, viktigaste allierade och handelspartners ägnats ett mer förstrött politiskt intresse.

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera poster