Frihandel i media

Frihandel är en viktig fråga vilket avspeglas i media. Även om frihandel sällan skapar löpsedlar är bevakningen regelbunden och kompetent.

Frihandel i media vecka 25

2018-06-21 Vi börjar veckans pressklipp med Cecilia Malmström i en Reuters-intervju från Nya Zeeland där hon är för att starta förhandlingar om ett frihandelsavtal: "Visiting New Zealand to begin talks on a free-trade agreement, Malmstrom sought its su...

Frihandel i media vecka 25

2018-06-21

Vi börjar veckans pressklipp med Cecilia Malmström i en Reuters-intervju från Nya Zeeland där hon är för att starta förhandlingar om ett frihandelsavtal:

”Visiting New Zealand to begin talks on a free-trade agreement, Malmstrom sought its support to stand up for an open, rule-based trade system that she said was under threat from friction between the United States and other major economies.

Malmstrom said she was “very worried” about the situation, as it could escalate into a “full trade war” that would disrupt global supply chains and damage the world economy.

She also took a swipe at U.S. President Donald Trump’s protectionist policies, voicing concern that some countries were “acting outside” rules agreed upon jointly at the WTO.

“New Zealand is a friend, an ally. Together we stand up for common values … of sustainable trade, open trade, transparent trade, and trade that is done in compliance with international rules in the multilateral system,” she told a news conference after meeting New Zealand trade minister David Parker.

Despite the frictions with the United States, the European Union did share its criticism that China was dumping steel and aluminum goods by subsidizing state-owned companies, Malmstrom said, adding that Beijing’s move was causing “great instability” in global markets.

“We don’t like that. Nobody likes that. We need to address this issue. But just throwing tariffs to the whole world is not the right way to address it.”

New Zealand is a strong advocate of free trade, and pushed hard with Japan for renegotiating a Trans-Pacific Partnership (TPP) deal after Trump’s decision to pull the United States out.”

2018-06-20

I samma ämne. Jibran Khan på National Review skriver om varför USA:s tullar mot Kina missar målet och drabbar både de egna medborgarna och USA:S allierade hårdast:

”The White House has been using a 1962 tariff-cutting statute (the Trade Expansion Act) and spurious “national security” justifications, neither of which apply, to enact these tariffs. But even if they did, tariffs as a strategy to counteract Chinese cheating and fraud will not work. This cheating, in the form of billions of dollars in stolen intellectual property, is significant — but it requires a far more targeted approach.

Tariffs on Chinese imports target products irrespective of intellectual-property theft. They make no distinction between good and bad actors in China, and in the process may turn away the former. National economies aren’t giant blocs, but the combined actions of myriad individuals pursuing their own goals. We should harness the market power of businessmen in China who do not engage in cheating, which would incentivize them to continue on that path and encourage greater innovation. This, combined with a WTO action led by the United States with its European and Asian allies to target China’s intellectual-property theft specifically, would have a real chance of addressing the issue.

If the U.S. is to do this, it cannot afford to alienate its allies and China’s rivals, but as we have seen with the EU, this has already been coming about. Most recently, India, which is poised to be China’s regional economic competitor, has imposed taxes on American agricultural produce and vehicles in response to the steel tariffs. The amount ($240 million) is small, compared with the U.S.–China tit-for-tat, but it deserves attention. (The Indian government claims that this is meant to match the cost of U.S. tariffs.) If fraud in China is to be tackled, the cooperation of India is essential. I am no fan of Narendra Modi’s Hindu nationalist regime, with its repression of India’s Christians and Muslims, but India is more than its government. In it is a thriving economy engaged in both low-cost and specialist labor, and an essential trading partner of the United States. Just as in China, there are countless economic actors in the country who would have their own incentives for being part of the effort. Smaller countries in South Asia tend to have competing lobbies of those who prefer trade with China and those who prefer trade with India.

Trade restrictions, though imposed by governments, punish voluntary exchange between individuals. They are too often viewed as barriers set between unitary states, but this view would have been simplistic even in the mercantilist era. “America” and “China” are not having a face-off in the abstract. Certain groups and individuals in China are stealing intellectual property from Americans.

In an age where an American can email a factory in Lahore for a sports uniform or someone in China can have American cosmetics drop-shipped over, the notion of trade as something that happens between people should be more obvious than ever. And tariffs prevent this, without regard for whether the target was engaged in cheating or not. They mean I must pay more to get something from someone who is getting no more money for it than before. The tax inhibits my own ability to buy, by making everything more expensive. And the higher price does nothing to encourage selling, because the tax authority pockets the difference. Now imagine this process repeating itself millions of times, across wide swathes of both the American and Chinese economies, the two largest in the world. Many more people will be hurt, besides the actual cheaters.”

 

2018-06-15

Ännu mer i samma ämne. Christofer Fjellner skriver i Borås Tidning att Kina är ett större hot än USA när det gäller den fria handeln:

”När Kina blev medlem i WTO 2001 lovade landet att genomföra nödvändiga ekonomiska reformer. Men snart 20 år senare går reformerna i fel riktning och Kina för allt oftare en politik som snedvrider världshandeln. Det handlar om alltifrån subventioner i stålproduktionen, krav på att produkter ska innehålla kinesiska komponenter till brister i skyddet av den intellektuella äganderätten och hinder för investeringar i landet. Det är uppenbart att förhoppningar om att Kina ska förändras inte har infriats och att regelverket i WTO inte har varit tillräckligt starkt för att hantera landet.

Tillsammans med USA och Japan har EU ett samarbete för att hantera Kina. Det bör vidareutvecklas och gemensamt bör man dra Kina inför domstol i WTO för stävja regelbrotten och skapa en jämn spelplan för handeln. Det är en process som skulle underlättas betydligt om om tvisterna löstes snabbare än i dag. Men det är klart att USA:s egna regelbrott försvårar detta samarbete.

Den amerikanska administrationen agerar på ett nyckfullt och skadligt sätt genom att införa sina tullar. Men EU måste ändå försöka åstadkomma en förändring av WTO tillsammans med USA. För i valet mellan ett WTO som faller samman och ett seriöst försök att reformera organisationen måste EU välja det senare. Det handlar om att stå upp för den regelstyrda handeln. Det är nämligen en garant för jobb, tillväxt och ekonomiskt välstånd i hela världen. Särskilt för små handelsberoende länder som Sverige.”

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media vecka 24

2018-06-14 Martin Ådahl, chefsekonom i Centerpartiet skriver i SvD om nynationalismens pris:  "Protektionismen är ingen olycklig avigsida av nynationalismen, den är en del av kärnideologin. Den är fundamentet för Trumps världsbild, den enda konsistenta politis...

Frihandel i media vecka 24

2018-06-14

Martin Ådahl, chefsekonom i Centerpartiet skriver i SvD om nynationalismens pris: 

”Protektionismen är ingen olycklig avigsida av nynationalismen, den är en del av kärnideologin. Den är fundamentet för Trumps världsbild, den enda konsistenta politiska åsikt han hållit sedan han 1987 betalade en helsidesannons i New York Times för att kritisera Ronald Reagans frihandelspolitik.

Snart kommer brexit, som hälsades med hurrarop från Trump och SD, och som enligt en ny rapport från Stockholms Handelskammare kommer att kosta miljarder för svensk varu- och tjänsteexport. Samtidigt, i skymundan av de stora rubrikerna, har enligt OECD tusentals nya små handelshinder rests runt omkring i världen de senaste åren.

Än så länge är vi långt från 1930-talets handelskrig, som reducerade världshandeln med två-tredjedelar, och drev depressionen djupare och djupare. Men samtidigt är världsekonomin så mycket känsligare i dag än på 1930-talet. Då gjordes en Volvobil enkom i Sverige och såldes till ett fåtal länder. I dag består den av komponenter från över 40 länder och exporteras till många fler.

Kampen är inte förlorad, långt därifrån. EU fortsätter att sluta frihandelsavtal, senast med några av de allierade Trump älskar att hata: Kanada, Japan och Mexiko. Men det är dags att inse hur högt nationalismens pris är, och vilken ideologisk fight som väntar Sverige.”

Mer centerpartister. Centerns EU-parlamentariker Fredrik Federley i Altinget:

”För Sverige som ett litet exportberoende land med verkstadsorter så som Olofström, Gnosjö och Oxelösund är frihandel helt avgörande och livsviktig för en långsiktig tillväxt. Jag vill se mer frihandel mellan fler länder. Både för att skapa fler jobb i Sverige och minska fattigdomen runt om i världen. Goda och stabila ekonomier skapas genom fri konkurrens, fri handel och stabila spelregler. Är det någonting som företag kräver är det förutsägbara förutsättningar.

Motåtgärder från EU är oundvikligt
I den verklighet som nu råder så blir EU:s svar med motåtgärder tyvärr oundvikligt. Det är också bra att EU tidigt lämnat in ett klagomål till världshandelsorganisationen WTO, och kommer kräva ersättning för Trumps beslut. Det behövs sättas hårt mot hårt. Men på lång sikt bör istället EU och USA snabbt hitta tillbaka till sin forna nära relation. Där vi tillsammans arbetar för att ta itu med Kinas otillbörliga handelspolitik, som är den verkliga orsaken till dagens obalans i världshandel och till överproduktion av stål och aluminium. Vi måste göra allt för att förhindra att västvärlden hamnar längre ner i en era av protektionism, något som skulle urholka det internationella handelssystemet som Europa hjälpt till att bygga. I en tid då Kinas makt ständigt växer med en politisk ekonomi i direkt motsats till vår egen måste EU och USA förbli partners.”

2018-06-13

Och mer handelskrig. Den här gången biltullar. Intervju med EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström på SvT:s web:

”EU:s strafftullar på en rad amerikanska varor kan komma att införas redan nästa vecka och inte i juli som tidigare aviserats. Det säger EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström till SVT. Cecilia Malmström bedömer också att handelskriget kommer att trappas upp under hösten med amerikanska importtullar på europeiska bilar.

EU:s strafftullar är ett svar på stål- och aluminiumtullarna mot EU som USA infört sen 1 juni.

– Nu gör vi ”balanserande åtgärder” som det kallas nästa vecka, inför tullar alltså. Vi följer världshandelsorganisationen WTO:s regler till varje kommatecken och gör det här på ett proportionerligt sätt, säger Cecilia Malmström.

Högst sannolikt att USA inför biltullar
Som svar på EU:s strafftullar har USA:s president Donald Trump har hotat med att införa upp till 25 procent höga importtullar på bilar. I en intervju med SVT Forum säger nu handelskommissionär Cecilia Malmström att det är troligt att president Donald Trump kommer att göra verklighet av hotet.

– Jag är säker på att han vill göra det, men han kan inte göra det imorgon utan det måste gå igenom en viss process så det är tidigast till hösten, säger Cecilia Malmström.

– Det vore extremt allvarligt för det handlar om hundratusentals jobb i hela världen. Jag tror att han tänker försöka göra det.

Hur smart är det av EU att införa strafftullar om nu USA svarar med importtullar på bilar?

– Om vi inte hade infört strafftullar så hade han infört biltullar ändå. Det här har inte med det att göra, han är nästan besatt av bilar och olika bilkomponenter och menar att det finns en djup orättvisa här.”

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 23

2018-06-07 Europaportalen startar ny temasida om handelsfrågor:  "I dag lanserar Europaportalen en ny temasida om internationell handel. Läs det senaste om USA:s tullar, EU:s motåtgärder och risken för handelskrig. 18 aktuella frågor och svar. När US...

Frihandel i media vecka 23

2018-06-07

Europaportalen startar ny temasida om handelsfrågor: 

”I dag lanserar Europaportalen en ny temasida om internationell handel. Läs det senaste om USA:s tullar, EU:s motåtgärder och risken för handelskrig. 18 aktuella frågor och svar.

När USA:s president Donald Trump slutligen annonserade att tullarna på stål och aluminium skulle omfatta EU stod unionen redo med motåtgärder. Redan samma dag startade EU-kommissionen process mot USA inom Världshandelsorganisationen WTO då man anser att de amerikanska tullarna bryter mot de internationella handelsreglerna.

Idag, onsdag, annonserade också kommissionen att man svarar med strafftullar på utvalda amerikanska varor till ett värde av 2,8 miljarder euro, nästan 29 miljarder kronor. Det är betydligt lägre än den skada som de amerikanska stål- och aluminiumtullarna orsakar vilken uppskattas till 6,4 miljarder euro eller 65 miljarder kronor. EU har dock fler amerikanska varor på sin lista och kan införa ytterligare tullar till ett värde om resterande 3,6 miljarder euro beroende på hur WTO bedömmer USA:s tullar.

Svår balansakt för EU

Att EU inte går hårdare åt USA kan bero på att man vill undvika ett eskalerande handelskrig – Trump har hotat med nya tullar, bland annat på europeiska bilar, om EU skulle svara på de amerikanska tullarna.

För EU, som vill verka för global frihandel, innebär det en svår balansgång att dels markera mot Trump men samtidigt undvika ett större handelskrig som kan slå mot den globala tillväxten i ett läge där EU äntligen börjat lämna krisåren bakom sig.

Mer detaljer om de amerikanska tullarna och andra motåtgärder som EU har i rockärmen kan du läsa om i Europaportalens förklarande temasida om Internationell handel.”

 

De stenrika bröderna Charles och David Koch, stora finansiärer av republikanerna och konservativa rörelser i USA satsar stort för att opinionsbilda mot Donalds Trumps tullar. Di rapporterar:

”Måttet är rågat för bröderna Koch, multimiljardärer och ärkerepublikaner.

De blåste på måndagen till strid mot president Donald Trumps handelspolitik. De plöjer ner ”flera miljoner dollar” i en ny kraftfull kampanj mot tullar och för frihandel, rapporterar CNBC.

Kampanjen ska verka för att rulla tillbaka såväl redan införda stål- och aluminiumtullar som de föreslagna strafftullarna riktade mot kinesiska varor.

Kochbröderna – goda för vardera omkring 50 miljarder dollar, motsvarande nära 440 miljarder kronor – är välkända bidragsgivare bakom det republikanska partiet och konservativ politik.

Den nya reklam- och PR-kampanjen för frihandel ska drivas av deras etablerade opinionsbildande organisationer som Freedom Partners, Americans for Prosperity och Libre Initiative.

Koch Industries är världens näst största privata företagsimperium utanför börsen, med en omsättning på omkring 100 miljarder dollar, motsvarande 875 mdr kr, enligt Bloomberg. Industrikonglomeratet med huvudkontor i Wichita i Kansas omfattar bland annat oljeraffinaderier, oljeledningar, pappersmassaindustrier och råvaruhandel.

(—)Förutom krav på ett tullstopp riktar Koch-kampanjen fyra specifika frihandelskrav mot Donald Trump: Återuppta förhandlingar om frihandelsavtalet med EU, TTIP, liksom motsvarande med Stillahavsländerna, TPP. Slutför ett frihandelsavtal med Storbritannien och uppgradera Nordamerikaavtalet NAFTA.”

 

2018-06-04

Christian Dahlgren, ledarskribent på Corren, skriver om Herbert Hoover och hans tullar som störtade världen i depression och sedan andra världskriget. Dahlgren är med rätta kritisk till att EU svarar med motåtgärder:

”Tiden är kommen för att fasa ut tullarna, deklarerade Nationernas Förbund 1927. Första världskriget decenniet tidigare hade gjort slut på 1800-talets stora globaliseringsvåg, inledd av det brittiska imperiets beslut att – ensidigt, nota bene – öppna sina marknader för frihandel. De ekonomiska vinsterna blev enorma och andra länder började ta efter Storbritanniens exempel.

Varor och kapital flödade över gränserna, människor rörde sig utan pass, välståndsutvecklingen tog ett jättesprång. Tills krigsutbrottet 1914 satte sin fasansfulla punkt.

Massor av regleringar, tullar och andra handelshinder följde i den blodiga konfliktens spår. Freden innebar tyvärr ingen avveckling, trots det lovvärda initiativet från FN:s föregångare Nationernas Förbund. Till råga på allt valde USA 1928 en av sina sämsta presidenter någonsin: Herbert Hoover.

Han var en framgångsrik affärsman, men en ytterst klen politiker och tillhörde Republikanerna (déjà vu, någon?). I juni 1930 undertecknade han Smoot-Hawley-akten, uppkallad efter de republikanska kongressledamöterna Reed Smoot och Willis C Hawley som i ett lagförslag krävde hårda protektionistiska åtgärder för att skydda den amerikanska hemmamarknaden från utländsk konkurrens. Sånt kunde tyckas politiskt populärt mot bakgrund av den besvärliga lågkonjunktur som utlösts av det chockartade börsfallet 1929.

(—)

Att protektionisten Herbert Hoover nu åter spökar i Donald Trumps gestalt är mycket olyckligt. Presidentens förnuftsvidrigt höjda tullar hotar inte endast USA:s egen ekonomi. Risken är överhängande av lika korkade repressalier från EU och övriga drabbade handelspartners. Det kan bli en ond spiral som, om det vill sig illa, knäcker den öppna världsekonomin och gör oss alla till förlorare.

Men alla – hallå EU! – måste ju inte tvunget följa USA på vägen att låta Hoovers dumheter gå i repris. Man kan faktiskt lära sig något av historien också.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 21

Biltullar, stålkvoter och positivt budskap från Sydafrika i denna veckas pressklipp. 2018-05-24 Nya Wermlands Tidningen skriver om oron för Donald Trumps tullar på bilimport: "Att USA köper så mycket personbilar från andra länder hotar landets säkerhe...

Frihandel i media vecka 21

Biltullar, stålkvoter och positivt budskap från Sydafrika i denna veckas pressklipp.

2018-05-24

Nya Wermlands Tidningen skriver om oron för Donald Trumps tullar på bilimport:

”Att USA köper så mycket personbilar från andra länder hotar landets säkerhet. Det menar president Donald Trump, som nu får handelsdepartementet att utreda tullar av samma typ som de nyligen införda på aluminium och stål. EU kliar sig i huvudet.

”Det finns tecken på att import från utlandet under flera decennier har slitit ner vår egen bilindustri”, förklarar handelsminister Wilbur Ross i en kommuniké efter att ha pratat med Trump, rapporterar medier i Washington.

”Handelsdepartementet kommer att genomföra en grundlig, rättvis och öppen utredning om huruvida sådan import försvagar vår ekonomi och kan skada nationell säkerhet”.

Den säkerhetsbestämmelse som kan komma i fråga kallas avsnitt 232, och användes av Trump för de kontroversiella nya aluminium- och ståltullar som införts gentemot delar av världen och även snart kan komma att omfatta EU.

I fallet bilar blir den dock svårare att använda, rapporterar The Wall Street Journal. USA:s försvarsmakt behöver stabil tillgång till metaller och dylika råvaror, men vanliga personbilar är den inte lika beroende av.

Inom EU tas tullhotet emot med barska miner.

– Ensidig protektionism har aldrig hjälpt någon i det långa loppet. Bara fri och rättvis handel säkrar ökat välstånd, säger en talesman för tyska Volkswagen till AFP.

På en presskonferens i Bryssel vet EU:s jobb- och tillväxtskommissionär Jyrki Katainen inte riktigt vad han ska tro.

– Det är svårt att förstå. Om USA nu ensidigt höjer biltullarna så vore det mot WTO:s regler. Det är svårt att se att det skulle finnas ett hot mot den nationella säkerheten (som USA anger som anledning), säger Katainen.

Än så länge vet dock EU-kommissionen väldigt lite om USA:s planer.

– Vi vet inte mer än vad som har sagts i morse och det är svårt att göra någon uppskattning av vad som ligger bakom. Men vi har markerat väldigt tydligt till våra amerikanska vänner att vi alltid är redo att samtala om en bättre handelsmiljö, vilket vi har försökt göra i flera år, säger Katainen.

– Om vi får ett permanent undantag från stål- och aluminiumtullarna så är vi redo att samtala om handelsfrågor, säger kommissionären i Bryssel.”

 

2018-05-24

Nyhetssajten Omni skriver att även Mexikanerna är upprörda (”rasar…”) över de föreslagna tullarna på bilar och menar att USA:s hänvisning till WTO:s artikel 232 om nationell säkerhet är ett brott mot WTO:s regler:

”President Donald Trumps ambition att höja amerikanska tullar mot utländsk bilimport från 2,5 till 25 procent mitt under slutförhandlingarna av det nya nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta förargar mexikanska experter och förhandlare, skriver Financial Times.

För att lyckas höja tullarna har Trump åberopat den så kallade artikel 232 i Världshandelsorganisationen WTO, som kan tas i bruk om handelsfrågor är avgörande för den enskilda nationens säkerhet.

– Att använda artikel 232 är ett klart brott mot reglerna i WTO, säger Luis de la Calle, mexikansk ekonomi- och handelsexpert, som bland annat fick till stånd det tidigare Nafta.

– 232 är en undantagsregel, enbart ämnad för användning i kris- och krigstider. Det här har ingenting med nationell säkerhet att göra, rasar han vidare.”

 

2018-05-23

Mer handelskrig. SvD skriver att EU kan tänka sig sänka strafftullarna mot USA om landet väljer stora kvoter i stället för tullar på stål och aluminiumimport:

”EU kommer att sänka sina strafftullar mot amerikanska varor om USA inför stora importkvoter i stället för tullar på stål och aluminium från EU.

Men det är osäkert om EU då är berett att starta andra frihandelsförhandlingar med USA, främst sänkta tullar på industrivaror.

Det uppgav EU-källor på onsdagen som reaktion på medieuppgifter om att USA överväger kvoter på 90 procent av EU:s stål- och aluminiumexport till USA 2017.

EU har förberett strafftullar på amerikanska varor värda 2,81 miljarder euro från den 20 juni om USA inför tullarna på stål och aluminium den 1 juni.

Om USA gör något annat än tullarna, som är beslutade men suspenderade för EU, så kommer EU att anpassa sitt svar efter det, uppgav EU-källorna. EU:s svar ska vara proportionerligt mot den ekonomiska skadan som uppstår för EU.

Hur eventuella motåtgärder ska se ut bestäms av EU-länderna efter en rekommendation av EU-kommissionen. Troligen kommer de dock att utgå från den listan för amerikanska exportvaror på 2,81 miljarder euro, som består av industrivaror, stål, livsmedel och kläder.

EU-toppmötet i Sofia den 16-17 maj erbjöd att inleda förhandlingar med USA om ömsesidigt ökat marknadstillträde (industrivaror och offentlig upphandling), energi, regleringssamarbete och reform av Världshandelsorganisationen WTO.

Förutsättningen var att EU får ett villkorslöst och permanent undantag från USA:s stål- och aluminiumtullar. En kvot på 90 procent är inte samma sak som tullfri export, betonade EU-källor.

Det betyder att EU-länderna får ta ställning till om de vill ge klartecken till kommissionen att förhandla med USA ändå.”

 

2018-05-22

Vi avslutar med en artikel från sydafrikanska Daily Maverick., skriven av  Kimal Harvey,  Peace Building Interventions intern vid the Institute for Justice and Reconciliation:

”This Africa Day (on Friday) we must celebrate a change in consciousness. Ideologically, since the wave of decolonisation in the late 1900s, Africa has always been opposed to the West given the comparative history we share. However, institutionally, within government policy and economic development, Africa has in recent years become overly reliant on trade deals and support from our colonial past.

This is not to undermine the fantastic successes that some African countries have seen since their colonial independence rather that this experience is not homogeneous. Furthermore a far prevalent trend of economic inequality across most of the continent is a better indicator of the true “successes” of the current regional African economic model.

At an Extraordinary Summit on the Africa Continental Free Trade Area between 17-21 March the AU member states took a historic step towards a potentially bright new future. There were 44 of 55 member states which signed the consolidated text of the AfCFTA Agreement, 47 signed the Kigali Declaration, and 30 signed the Protocol for Free Movement.

This revolutionary step will give 1.2-billion people access to a regional market across all 55 states. It would potentially do away with all import duties across the continent and create the largest free trade area since the World Trade Organisation in 1995. Assuming all 55 states are cocoo-operative in this deal it would see a combined GDP of $3.4-trillion increase dramatically over the next few years as intra-African trade is expected to be boosted by 52.3%. UNECA’s African Trade Policy Centre (ATPC) and the African Union Commission (AUC) have stated:

“AfCFTA is an opportunity for development in Africa. But it must be wielded by private enterprise. Through doing so, businesses can benefit from the great opportunities that the continent has to offer, and contribute to its sustainable growth and development.”

However will this free trade area have a positive affect on economic inequality in Africa? A large majority of the continent has struggled to successfully implement post-colonial transitional justice within their societies. This failure extends to economic justice and as a result economic inequality is widespread across the continent. Independently, the inequality is a result of each country’s specific conflict related reasons, however elite driven post-conflict economic empowerment at the expense of an oppressed majority or minority group is common. South Africa sports the highest GINI index (inequality indicator) of 63.4 and Algeria with 27.6 sports the lowest. The current regional economic model has allowed this reality to foster with great help from the western states or the west-driven IMF and WTO – however the advocates of the AfCFTA agreement argue that:

“The main objectives are to create a single continental market for goods and services, with free movement of business persons and investments, and thus pave the way for accelerating the establishment of the Customs Union. It will also expand intra-African trade through better harmonisation and co-ordination of trade liberalization and facilitation and instruments across the RECs and across Africa in general. The AfCFTA is also expected to enhance competitiveness at the industry and enterprise level through exploitation of opportunities for scale production, continental market access and better reallocation of resources.”

(—)

The AU needs to consider the reality of many post-conflict states in Africa. This reality is that a variety of states, despite the “post-conflict” status, are still experiencing serious civil strife amongst differing groups within their borders. Burkina Faso is one of the states that signed all three documents at the Extraordinary Summit in March. However in the last three years it has suffered from a jihadist-insurgency that has resulted in much violence. South Sudan is another state that has signed all three documents but is also still a war-torn area. In the western areas of the country there has been a recent eruption of violence despite a unilateral ceasefire announced in March.

The existence of violent conflicts in Africa, especially the ones motivated around ethnic, religious or cultural divisions, will not allow for free trade or free movement. In order for this free trade area deal to work there needs to be Pan-African co-operation – something of which might be difficult to ask of warring and extremist areas of the continent.”

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 20

2018-05-17 DN har en TT-intervju med Stefan Löfven från EU-ledarnas möte i Sofia:  "EU-ledarna är överens om att hålla fast vid sina åsikter om att USA:s tullkrav inte går att rättfärdiga. ”EU kommer inte att förhandla med en pistol mot huvudet”, hete...

Frihandel i media vecka 20

2018-05-17

DN har en TT-intervju med Stefan Löfven från EU-ledarnas möte i Sofia: 

”EU-ledarna är överens om att hålla fast vid sina åsikter om att USA:s tullkrav inte går att rättfärdiga.

”EU kommer inte att förhandla med en pistol mot huvudet”, heter det från gårdagskvällens möte.

Samtidigt öppnas ändå för samtal på fyra områden, om USA ger EU ett permanent undantag:

Det handlar främst om att ”fördjupa energisamarbetet, särskilt vad gäller naturgas” – något som president Trump har tryckt på för att sälja mer av till EU. Dessutom är EU öppna för regleringssamarbete, WTO-reformer och att ”förbättra ömsesidig marknadstillgång”.

”De här samtalen kommer att baseras på principen om ömsesidighet och WTO-kompabilitet med målet att undvika ett handelskrig”, uppgav EU-källan i natt.

Diskussionerna har kallats för ett ”TTIP Light” – en bantad version av förhandlingarna om det stora frihandelsavtal som för tillfället ligger nere. Den benämningen vill dock inte Stefan Löfven använda.

– Utan att använda den beteckningen så är det ju klart att det är viktigt för EU att ha en dialog med USA om hur vi kan utveckla handeln. Det är viktigt att EU och USA har en bra relation på handelsområdet, säger Löfven i Sofia.

 

2018-05-17

DI:s ledarskribent Frida Wallnor kommenterar ett tal av moderatledaren Ulf Kristersson som bland annat berörde handelsfrågor:

”Moderatledaren Ulf Kristersson lade på onsdagen fram sin syn på EU-politiken under ett tal i Europahuset i Stockholm. Det var på tiden. Det har varit ovanligt tyst kring just EU- och utrikespolitik från M den senaste tiden.

Därför var det upplyftande att höra Kristersson säga att han vill leda en regering som prioriterar Sveriges engagemang som EU-medlem. Det är vi knappast bortskämda med.

Talet innehöll också en del lovande besked. Bland annat presenterade Kristersson sex områden där partiet vill att EU ska göra mer. Det gäller fred och säkerhet, miljö och klimat, frihandel och konkurrenskraft, forskning, lag och ordning samt migrationspolitiken.

Gällande frihandel vore det önskvärt om moderatledaren verkligen menar det han sa, att Sverige ska ”slåss mot europeisk protektionism”. Dels mot bakgrund av att det är en företeelse som växer sig allt starkare på flera håll i Europa. Dels eftersom Kristersson själv visat liknande tendenser när det gäller kinesiska investeringar (Di Debatt 12/4-18).”

 

2018-05-12

Nyhetssajten Breakit skriver om Trumps tullar och andra handelshinder som riktar sig mot utländska biltillverkare:

”Redan för ett år sedan uttryckte Volvo Cars sin oro för att USA:s president Donald Trump skulle införa skyhöga importtullar på utländska fordon.

”Det är en väldigt dålig affär för oss, om vi inte överför hela extrakostnaden på våra listpriser. Kunden är förloraren, eller så är vi förloraren. Alla är förlorare”, sade Lex Kerssemakers, chef för Volvo i Nordamamerika till Reuters.

Vd:n Håkan Samuelsson upprepade så sent som i mars oron.

”Vi får avvakta och se vad som händer, men skulle det bli tullar på bilar så skulle det få konsekvenser för hela bilindustrin”, sade han till Expressens Allt om Motor.

Nu står det klart att Volvos mardröm tycks bli sann.

Under ett möte i Vita Huset på fredagen, med cheferna för världens största fordonstillverkare, ska president Trump ha sagt att han tänker införa en ny tullskatt på 20 procent på importerade fordon. Det rapporterar The Wall Street Journal, enligt nyhetsbyrån Direkt.

Som jämförelse är tullen i dagsläget 2,5 procent för personbilar som importeras till USA. Dessutom vill Trump införa tuffare utsläppskontroller jämfört med inhemska fordon.

Under årets första kvartal stod USA för 13 procent av Volvo Cars försäljningsvolym. Volvo bygger för närvarande en fabrik i South Carolina, som ska vara klar under året. Målet är att kunna bygga uppemot 100.000 bilar årligen i USA. Dessa ska dels säljas i landet, och dels gå på export.

”Volvo tror starkt på fördelarna med investering och bidrag till de viktigaste marknaderna där företaget vill sälja bilar, och vi investerar och skapar tusentals jobb i South Carolina”, säger Annika Bjerstaf, presschef för Volvo Cars till Breakit.

Bolaget vill ännu inte dra några slutsatser utifrån uppgifterna i The Wall Street Journal.

”Volvo Cars bevakar det som händer kring skatt på tullar, men det är för tidigt att kommentera vad det potentiellt kan betyda. Som en global tillverkare, är Volvo för frihandel och öppna marknader. Frihandel skapar jobb, välstånd och ekonomisk tillväxt”, säger Annika Bjerstaf.”

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 19

2018-05-10 Veckan Affärers Olof Manner skriver att tullarna nu är värre än någonsin: "De flesta prognosmakare ser en fortsatt god global tillväxt för innevarande år med en begynnande avmattning och något lägre global tillväxt 2019. Men allt kan naturl...

Frihandel i media vecka 19

2018-05-10

Veckan Affärers Olof Manner skriver att tullarna nu är värre än någonsin:

”De flesta prognosmakare ser en fortsatt god global tillväxt för innevarande år med en begynnande avmattning och något lägre global tillväxt 2019. Men allt kan naturligtvis hända i en miljö där Donald Trumps Twitter-missiler momentant kan förändra eller omkullkasta vedertagen status quo. Ett just nu brännhett tema är den eskalerande handelskonflikten mellan USA och Kina samt eventuella skyddstullar på stål och aluminium från EU till USA.

Efterkrigstiden har kännetecknats av en liberaliserad handel. Alltsedan Gatt-avtalet (General Agreement on Tariffs and Trade) signerades i Genève 1947 och ombildandet till WTO (World Trade Organization) 1995 har ett friare flöde av varor och tjänster gynnat den globala tillväxten. Särskilt gynnsamt har det varit för små öppna ekonomier med inriktning på export som de nordiska länderna, och de senaste åren även de baltiska. Men även större ekonomier har dragit stor nytta av en friare världshandel. Tyskland är ett bra exempel.

(—)

Effekter av skyddstullar och handelskrig är kända sedan länge – de har trots allt existerat under hundratals år. Men låt mig påminna om några och också förklara varför jag tror den globala ekonomin nu är känsligare för störningar i frihandeln än normalt. Allt annat lika leder högre importtullar till minskad handel och förändrade handelsmönster. Det innebär minskad konkurrens och därmed lägre innovationsgrad i ekonomin. För exportberoende länder leder det till svagare tillväxt och lägre sysselsättning. Osäkerheten om hur handelskonflikter kan utvecklas innebär också störningar i investeringscykeln, och investeringar är en av de bärande byggstenarna i tillväxten. Högre importtullar innebär högre priser för de länder som inför dem. Det ökar risken för inflation samtidigt som köpkraften försämras. Det allmänt sämre affärsläget ökar också risken för fallande börskurser i exportorienterade ekonomier – som till exempel den svenska.

I ett läge där den europeiska ekonomin äntligen börjat återhämta sig efter såväl finans- som eurokris och tillväxten nu tagit fart även i länder som Frankrike och Spanien skulle ett hack i den internationella handelskurvan komma synnerligen olämpligt. För en liten och öppen exportberoende ekonomi som Sverige skulle generella skyddstullar vara direkt förödande. De flesta bedömare anser att amerikanska importtullar på stål och aluminium är hanterbart om de införs. Handelshinder mot bilindustrin skulle däremot vara katastrofalt för såväl EU som Sverige. Där är vi inte ännu, men Trump har kommenterat det på Twitter.”

2018-05-09

Handeln är enligt VLT:s ledarskribent Richard Appelbom en av faktorerna när Donald Trump får USA att backa från avtalet med Iran:

”Det var inte förvånande att USA drog sig ur kärnenergiavtalet med Iran. Donald Trump använde redan som presidentkandidat avtalet som ett exempel på ett värdelöst avtal företrädaren Barack Obama hade förhandlat fram.

Men inte desto mindre beklagligt. USA har nu lämnat klimatavtalet i Paris, frihandelsavtalet TTP, givit upp tanken på ett transatlantiskt TTIP-avtal samt vill omförhandla frihandelsavtalet Nafta. Trump tycks se sig som mästerförhandlaren, att bara avtal han själv har förhandlat fram duger.

Agerandet väcker dock frågor om USA:s pålitlighet. Världens mäktigaste land är inte att lita på, utan kan lämna avtal även nära allierade tydligt står bakom. Även om Nordkorea den här gången faktiskt skulle vilja förbättra förbindelserna, vågar landet lita på att USA står fast vid avtalet? Trump ser sin oberäknelighet som en tillgång, men den kan slå tillbaka som opålitlighet.

(—)

Så en hel del tyder på att USA tar i med hårdhandskarna och kommer att tvinga europeiska företag att delta i sanktionerna mot Iran trots att de egna regeringarna försvarar handel med Iran och det gällande avtalet. Men i valet mellan att straffas av USA och fortsätta att handla med Iran lär utbytet med USA väga tyngst.

Vi får hoppas att USA inte agerar så hårt och ensidigt. Men hittills är tecknen olycksbådande. Även om EU säger sig sätta till motvärn kan det bli att USA bestämmer och tvingar regeringar och företag att göra något de inte vill. Skulle påminna väl mycket om maffiafilmer: Don Donald ger ett erbjudande du inte kan säga nej till…”

2018-05-07

DI skriver om ECB:s bulletin om handelsfrågor:

”ECB konstaterar att perioden före finanskrisen karaktäriserades av en kraftigt ökad frihandel, med 500 nya avtal under perioden 1990-2010.

Historiska samband pekar mot att 1 procentenhets ökad handelsfrihet leder till att de reala inkomsterna per invånare ökar med 3-5 procent på lång sikt, även om effekten har avtagit efter finanskrisen.

Den samlade takten i handelsliberalisering har dock minskat under senare år, medan policyagerande som minskar handeln har ökat. Antalet nya handelsavtal har minskat kraftigt det senaste decenniet, även om avtalen haft bredare täckning vad gäller länder och sektorer.

Samtidigt har nedgången i tullnivåer som sågs före finanskrisen stannat av, medan antalet andra handelsrestriktioner har ökat sedan 2012.

Antidumpingåtgärder och importtullar har varit de vanligaste åtgärderna, och stod för cirka 30 procent av alla åtgärder som infördes 2017. Andra åtgärder, som statligt stöd till exportföretag, har också ökat.

(—)

Under de senaste ett och ett halvt åren har också den globala handeln visat en cyklisk uppgång. Global import ökade mer än 5 procent 2017, 1,5 procentenheter mer än snittet 2011-2016. Det cykliska uppsvinget i aktiviteten, särskilt i investeringarna, tycks ha bidragit till den senaste uppgången i världshandeln.

De senaste veckorna har däremot riskerna för ökade handelsspänningar ökat i spåren av USA:s nya tullar på stål och aluminium och på tullar på varor för 50 miljarder dollar från Kina, åtgärder som mötts av motåtgärder från Kina.

De annonserade tullarna påverkar bara en liten del av USA:s handel eller världshandeln och inverkan väntas bli blygsam. De varor som påverkas utgör bara cirka 2 procent av USA:s import och Kinas export och mindre än 0,5 procent av världshandeln.

”Isolerat sett kommer den direkta inverkan sannolikt inte att bli betydande. Men riskerna associerade med en eskalering av handelsspänningarna och en bredare vändning i globaliseringen har tydligt ökat. Detta kan påverka investeringsbesluten runt om i världen, och testa motståndskraften i den globala handelns momentum”, skriver ECB.”

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 18

2018-05-03 Tidningen Forskning.se intervjuar Louise Johannesson som efter sin disputation med avhandlingen Settling disputes at the World Trade Organization vid Örebro universitet börjat vid OECD i Paris där hon nu arbetar som analytiker med frågor om ...

Frihandel i media vecka 18

2018-05-03

Tidningen Forskning.se intervjuar Louise Johannesson som efter sin disputation med avhandlingen Settling disputes at the World Trade Organization vid Örebro universitet börjat vid OECD i Paris där hon nu arbetar som analytiker med frågor om internationell tjänstehandel:

”Hon har i flera studier undersökt hur tvistlösningsmekanismen inom WTO fungerar och hur den kan förändras. I WTO ingår en majoritet av världens länder och avtalet har som syfte att sänka handelshinder. Modellen för att lösa tvister har varit i bruk i 20 år och använts flitigt.

– Som med alla avtal så uppstår det konflikter om någon medlem anser att en annan medlem bryter mot reglerna. För att förhindra att sådana konflikter leder till regelrätta handelskrig finns det ett formellt juridiskt system för att lösa tvister, förklarar Louise Johannesson.

Metoden inom WTO för att lösa tvisterna är en panel med domare och Louise Johannesson har undersökt hur dessa tillsätts.

– Många gånger väljs de ut genom en överenskommelse med parterna, en ibland omstridd process som kan ta lång tid.

Brist på domare är en orsak till fördröjningen. Konflikterna har också blivit mer invecklade vilket lett till att det har blivit svårare att hitta tillgängliga och tillräckligt kunniga domare, konstaterar Louise Johannesson.

– En konsekvens är att medlemmar väljer alternativa vägar att lösa tvisterna, vilket gynnar ekonomiskt starka länder, säger hon.

Louise Johannesson föreslår i sin avhandling en reform med permanent tillsatta domare, vana med att arbeta med varandra, för att vinna tid.

Hon har också studerat utvecklingsländernas möjlighet att använda WTO-systemet på lika villkor med de rikare länderna.

– Det är väl känt att de allra fattigaste medlemsländerna i stort sett aldrig använt sig av tvistlösningsmekanismen, trots att de utgör majoriteten av medlemsländerna. Det gör att systemet lätt kan uppfattas som en ”rikemansklubb” vilket kan undergräva de fattigare ländernas förtroende för WTO.

Ett sätt för WTO att väga upp ojämlikheten har varit att garantera att minst en av domare av tre kommer från ett utvecklingsland, om en fattigare medlem möter en rikare i en dispyt.

– Data visar att utvecklingsländer inte verkar bli hjälpta av att ha med en domare från andra utvecklingsländer. Tvärtom, vilket är överraskande, verkar denna åtgärd minska sannolikheten att vinna, säger Louise Johannesson.

Något motsägelsefullt, men kan förklaras av utvecklingsländer driver tvister som har lägre sannolikhet att utfalla till egen fördel.”

2018-05-02

Mer WTO. Washington Posts kolumnist professor Rachel Browster skriver om hur USA:s nuvarande agerande hotar organisationen:

A U.S. trade team is in China this week to discuss the countries’ trade disputes and the U.S. threat of $150 billion in sanctions. Dispatching Treasury Secretary Steven Mnuchin, Commerce Secretary Wilbur Ross, U.S. Trade Representative Robert E. Lighthizer, White House trade adviser Peter Navarro and White House economic adviser Larry Kudlow is a high-powered diplomatic move — and a departure from the past 20 years of trade practice, which focused on the multilateral and legal adjudication of disputes at the World Trade Organization (WTO) in Geneva.

The fact that these talks are bilateral — and in Beijing — heralds a broader question of the WTO’s future as a meaningful constraint on countries’ trading practices, and a core institution of the international legal order.

The Trump administration has dealt three hard blows to the WTO thus far. As a major global economic power whose interests increasingly are not served by the WTO’s trade rules, China is paying close attention to how the U.S.-WTO relationship evolves.

(—)

China may see U.S. trade actions as an opening to reshape the WTO. Unlike other major developed economic powers (the United States, the European Union and Japan), the WTO’s rules often do not fit China’s model of economic growth.

(—)

With two of the world’s major economic powers making unilateral decisions on trade matters, the WTO’s ability to moderate countries’ trade policy would be fundamentally undermined. At a minimum, the real threat of trade wars through unilateral retaliation and escalating counter-retaliation, which the WTO prevents, would return.

At the extreme, this may lead to a two-track international trade system in the future, in which major economies make their own rules and settle their own disputes while WTO laws apply only to those who do not have the economic power to demand otherwise.”

2018-05-01

Sydöstran skriver på ledarplats om att handelsminister Ann Linde förstamajtalade i Blekinge:

”Tisdagens förstamajtåg och förstamajtal i landet blev ett avstamp för arbetarrörelsens valrörelse i år. Det blev ett fint demonstrationsväder och handelsminister Ann Linde höll ett klassiskt långt förstamajtal i Karlskrona och Karlshamn.

Som handelsminister lyfte hon fram betydelsen av frihandel och en fortsatt stark svensk exportindustri. Det går bra för Sverige eftersom det går bra för svensk exportindustri och Blekinge ligger högst i exportstatistiken i landet.

Industrilänet Blekinge är en vinnare och det tål att upprepas att Blekinge med sina hamnar och färjelinjer som ligger vänt ut mot växande exportmarknader kräver bättre kommunikationer. Det hade varit bra om Ann Linde hade gett besked om bygget av Sydostlänken mellan Olofström och Blekinge kustbana. Att inte bygga den är direkt industrifientligt och exporthämmande. Det måste ett stort regeringsbärande arbetarparti inse.”

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel i media vecka 16

2018-04-19 BBC rapporterar om Storbritanniens framtida förhandlingar om handelsvillkor med WTO: "Sitting grandly on the banks of Switzerland's Lake Geneva is the headquarters of the World Trade Organization (WTO), a free trade factory. Here the world's ...

Frihandel i media vecka 16

2018-04-19

BBC rapporterar om Storbritanniens framtida förhandlingar om handelsvillkor med WTO:

”Sitting grandly on the banks of Switzerland’s Lake Geneva is the headquarters of the World Trade Organization (WTO), a free trade factory.

Here the world’s nations meet to hammer out trade deals and reduce tariffs – taxes charged on imported goods.

But the system, which has been working in various guises since the 1940s, is under threat from two sides.

The USA has announced tariffs on imports of foreign steel and aluminium on the grounds of national security, and it is refusing to appoint new members to the WTO’s appellate body that settles disputes.

These developments come as the WTO is of increasing importance to the UK. At the moment it is represented by the EU, but after Brexit the UK will negotiate on its own account. This should give the UK the ability to negotiate deals more specifically designed to suit it.

The downside is that the UK will no longer belong to the biggest single trading economy in the world – the EU.

Brexit consequences
The first job of the newly increased UK team at the WTO will be to negotiate a ”schedule”, an extensive list of goods, and the tariffs to be paid on them; ranging from avocados to zips.

The UK assumed it could just inherit the EU’s schedule. The trouble is that this requires the consent of other countries, and some of them have said no.

Take New Zealand, for instance. At the moment it can sell 228,000 tonnes of lamb and mutton to the EU every year, with no tariffs. The UK and the EU decided to split that quota between them, but New Zealand objected.

David Walker, is New Zealand’s ambassador to the WTO: ”Yes, we and a range of other WTO members made clear that a simple quota split like that is not acceptable to us.”

The reason is simple. At the moment New Zealand can sell that lamb anywhere in the EU, so it loses flexibility if it has to sell some in the UK and the rest of the EU.”

2018-04-19 

Business Times om att förhandlingarna att skapa ett frihandelsavtal mellan EU och Singapore är i sitt slutskede:

”IN the first step towards signing and concluding the European Union-Singapore Free Trade Agreement (EUSFTA), the European Commission has presented the outcome of the negotiations to the European Council.

The initialled agreement now needs to be approved by the Council of Ministers and ratified by the European Parliament.

The aim is for the EUSFTA to come into force before the European Commission’s mandate ends in 2019, said the EU delegation to Singapore in a statement on Thursday.

European Union Ambassador to Singapore Barbara Plinkert said that as the first deal between the EU and a South-east Asian economy, the EUSFTA is a stepping stone towards greater engagement between the regions, she added.Over 10,000 EU companies have a presence in Singapore, with Singapore also being the top South-east Asian destination for European investments.

Negotiations for the EUSFTA began in 2009 and concluded in 2014. Besides liberalising tariffs, reducing non-tariff trade barriers and promoting services and investment, the EUSFTA will also give improved access to government procurement opportunities.”

2018-04-18

”Trumps dröm, en mardröm för världsekonomin” är rubriken på Janerik Larssons artikel i SvD.

”Jag är verkligen inte ensam om att sedan Donald Trump på allvar under den republikanska primärvalskampen 2016 dök upp som en potentiell GOP-kandidat varna för att han som president skulle kunna skapa stora problem för världshandeln.

Hans merkantilistiska och protektionistiska agenda är väl känd sedan decennier.

Härom dagen signalerade han i ett möte med republikaner från de amerikanska jordbruksstaterna att han skulle ta upp frågan igen om inte USA borde gå med i det asiatiska TPP-avtal som han lämnat som en av sina första åtgärder som president.

Trump är omgiven av några starka frihandelsmotståndare som inte insett ens TPP-avtalets viktiga geopolitiska fördelar.

Nu har dessa rådgivare återfört Trump till sin gamla agenda och i en tweet passade han också på att än en gång också attackera WTO – en skapelse som amerikanska presidenter sedan 60-talet varit avgörande för att forma i deras strävan efter ett välstånds- och fredsskapande globalt frihandelsarrangemang.

(—)

Trumps dröm om bilaterala handelsavtal kommer att leda till stora problem för världsekonomin.”

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Visa flera poster