Frihandel

Frihandel betyder att medborgarna i olika länder kan handla med varandra utan tullar, kvoter eller interna handelshinder som exempelvis skilda standarder.

Putin. Exempel på person som inte bör dominera världshandeln.

Viktigt att den internationella handeln domineras av demokratier

Under lång tid har alla tagit frihandeln för given. I USA har man haft en delvis protektionistisk retorik och politik, men retoriken har varit för inhemsk konsumtion och politiken inte värre än några andra stora länder. Att vara för frihandel i dekla...

Viktigt att den internationella handeln domineras av demokratier

Under lång tid har alla tagit frihandeln för given. I USA har man haft en delvis protektionistisk retorik och politik, men retoriken har varit för inhemsk konsumtion och politiken inte värre än några andra stora länder. Att vara för frihandel i deklarationerna, men synda på nåden och försöka skydda något särintresse hemmavid har varit normalt beteende för de flesta länder. I huvudsak har det internationella handelspolitiken ändå gått åt rätt håll.

Men Donald Trump har börjar försöka göra allvar av sin yviga retorik på området vilket fått andra ledare i världen att se behovet av någon form av moteld. Nu senast har japans premiärminister Shinzo Abe haft besök av WTO generaldirektör Roberto Azevedotillsammans. Tillsammans deklarerade de att frihandel är en central faktor för tillväxt och jobbskapande.

Detta tillsammans med Japans försök att hitta ett sätt att återuppliva TPP-avtalet skall ses både som en oro för ökad protektionism, och för att Kina har tagit över initiativet som kraft för global frihandel. Handel är förstås inte bara en fråga om ekonomi och välstånd, utan även en del i den globala kampen för makt och inflytande.  Kina och Japan har historiskt sett en rätt ansträngd relation och japanerna ser med viss oro på en framtid där det redan mäktiga Kina inte balanseras av USA.

Det är också i ett vidare perspektiv en angelägenhet för andra länder än Japan. En värld som domineras av demokratiska rättsstater är av allt att döma en bättre värld jämfört med en som domineras av Kina och Ryssland och och ytterligare ett antal länder med regimer som inte uppfattar demokrati som önskvärt.

Inte minst för att med demokratin kommer sådant som arbetsrätt, miljöhänsyn, rättssäkerhet.

Det är mot den bakgrunden man måste se CETA, TTIP, TPP, NAFTA. Det är avtal som omfattar demokratiska rättsstater (Vietnam ingår i TPP, men det är enda undantaget) och därigenom stärker dessa ekonomiskt, men också för länderna närmare varandra när det gäller politiskt och administrativt samarbete. Dessutom, och kanske viktigast av allt, stärks samarbetet mellan medborgarna i dessa länder. Ju starkare band mellan medborgarna, desto svårare är det för politiker och demagoger att skapa misstänksamhet och driva nationalistiska agendor.

Därför är det av godo att Sverige och EU har goda handelsrelationer även om skurkstater. Ett land är alltid mer än sin regim. Men det är också önskvärt att världen domineras av demokratierna, snarare än dess motståndare.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Japan. Kan blåsa liv i TPP. Foto: Moyan Brenn.

Zombie eller Jesus är en smaksak — men handelsavtal har en tendens att sväva mellan liv och död

Gissar att protektionisterna snart kommer att kommer att försöka mynta termen "zombieavtal" (kom ihåg var du läste det först); de är döda, men vet inte om det. Vi frihandelsvännerna kommer istället att tala om jesusavtal, avtal som man tror är döda men ...

Zombie eller Jesus är en smaksak — men handelsavtal har en tendens att sväva mellan liv och död

Gissar att protektionisterna snart kommer att kommer att försöka mynta termen ”zombieavtal” (kom ihåg var du läste det först); de är döda, men vet inte om det.

Vi frihandelsvännerna kommer istället att tala om jesusavtal, avtal som man tror är döda men som kommer att återuppstå för att frälsa, om inte världen så i alla fall frihandeln.

Det handlar om främst om TPP, avtalet mellan USA och en rad andra länder kring Stilla havet som Trump skrotade sin första dag på jobbet och TTIP, avtalet mellan EU och USA som ligger på is i väntan på att amerikanerna skall ta ställning.

CETA, avtalet mellan EU och Kanada, är ett specialfall. Det är vid prima liv, men sitter i dödscellen och väntar på den slutliga domen: om minst ett av de nationella parlamenten i EU röstar emot det förvandlas det förmodligen också till ett jesusavtal. Avlidet, men med hopp om återuppståndelse. I praktiken måste det nog till att minst ett par tre parlament i lite mer betydelsefulla länder röstar emot för att det skall dö på allvar. Om ens då. EU har på gott och ont förmågan att driva projekt vidare även när de alldeles uppenbart saknar demokratiskt stöd — vilket dock inte är unikt för EU. Framgångsrika politiker utmärks av att de får igenom sina frågor oavsett motstånd. Det är en evolutionär process.

Det är i vilket fall klarlagt genom EU-domstolens beslut i veckan att EU inte ensamt kan godkänna ett avtal med tvistelösning genom internationell skiljedom, vilket berör främst utländska investeringar. Det är inte på något sätt oöverstigliga problem, förmodligen kommer man i framtiden dela upp handels- och investeringsavtalen i två delar. En som bara berör handel och omfattas av EU:s kompetens på området, och en del som berör investeringar och skall godkännas av varje medlemsland separat.

Men den senaste diskussionen gäller vad som skall hända med TPP. Avtalet är formellt dött, men hela texten, framförhandlad under många år finns förstås kvar och skulle med i sammanhanget små ändringar kunna antas av de återstående länderna. Problemet med den lösningen är att många av länderna gått med på eftergifter för att få tillgång till den enorma USA-marknaden. När den möjligheten är stängd är avtalet inte längre särskilt attraktivt. Japans regering har sagt att ett TPP utan USA är helt meningslöst och försöken att få ihop en lösning har stannat upp.

Men nu finns det tecken som tyder på att i vilket fall Japan ser möjligheten att få till stånd ett TPP utan USA och hoppas att USA skall vilja ansluta sig senare.

Tanken är inte orimligt. Donald Trump är inte för evigt. Det är fullt möjligt att nästa administration har kunnat ta till sig ekonomiska teorier om handel som tillkommit senare än 30-åriga kriget. Och framför allt tar det faktum att Kina stärker sina positioner på allvar. Kina har klivit fram som frihandelns främsta förkämpe, men lika lite som något annat land beror det på någon allmän människokärlek utan är en del i kampen för ökat internationellt inflytande på alla områden. Genom att skrota TPP har Trump skadat USA:s intressen, inte minst med tanke på att TPP innehåller regler för hållbarhet, arbetsförhållanden, statliga subventioner och mycket annat av just det som Trump efterfrågar när han talar om ”fair trade”.

Här två intressanta artiklar som argumenterar för att TPP kanske kommer att uppstå från de döda.

CNBC: Former Japanese lawmaker: Japan only pretending to negotiate US bilateral trade deal:

”Japan was expecting the U.S. to return to the Trans-Pacific Partnership (TPP) fold and was only ”pretending” to negotiate a bilateral deal, Kotaro Tamura, a Milken Institute Asia Fellow, told CNBC on Tuesday.

”Japan’s prime minister and government paid a tremendous amount of political capital to make [the TPP] happen. They won’t waste it,” said Tamura, who was a Japanese senator from Prime Minister Shinzo Abe’s Liberal Democratic Party (LDP) from 2002-2010.

”Of course they were pretending to talk about a free trade agreement (FTA), but bottom in the heart, they will be welcoming the U.S. back,” he told CNBC’s ”The Rundown” on Tuesday. ”It’s not about FTA. It’s buying time, but in reality, they are looking for the U.S. coming back to the pact.”

CNBC: Trump calls it a ‘disaster,’ but top experts are saying TPP might still happen without him:

”Reports of the demise of the Trans-Pacific Partnership (TPP) trade agreement may be premature, as the deal’s members consider proceeding without the U.S.

That’s the wind in the air at the Institute of International Finance conference in Japan, despite U.S. President Donald Trump pulling the U.S. out of the TPP, a broad 12-nation trade deal, which he claimed was a ”disaster” that would hurt U.S. manufacturing.

Although Japan’s Prime Minister Shinzo Abe had initially said that the TPP would be ”meaningless” without the U.S., more recently, Japanese officials have begun to second Australia’s calls to proceed without the U.S.

Deborah Elms, executive director at the Asian Trade Centre, said the other 11 nations have decided they want to preserve the benefits of the deal.

”I think that’s hubris on the part of the U.S. to assume that once we pull out, then everybody else is going to go home,” she told CNBC’s ”Squawk Box” on the sidelines of the conference on Monday. ”This is a 12-party agreement. The other 11 are equally important on their own right.””

Vad detta betyder i realiteten är förstås oklart. När det gäller handelsförhandlingar karaktäriseras de av att man ofta tror att de har dött, men så drar de ett andetag och lever vidare. Det som läcker ut är också av oklart värde. Allt som sägs är en del i någon agenda och kan vara hur fel som helst (allt som sägs i förhandlingar är ju i någon mening osanningar). Fortsättning följer.

Men bortsett från förhandlingsspelet handlar det förstås om välstånd på nationell och global nivå och möjligheter för individer av kött och blod att förverkliga sina drömmar. Det måste man alltid ha i minnet.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Det är vackert i Norge.

Fråga den 17 maj: Varför är det lättare att handla med Bulgarien än med Norge?

Den evige Björn Rosengren har dykt upp i en artikel i DI. Som ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Stockholm har han tillsammans med sina motsvarigheter i Oslo och Göteborg* begått en debattartikel. De tre ordförandena invänder mot Kommerskollegiums beskr...

Fråga den 17 maj: Varför är det lättare att handla med Bulgarien än med Norge?

Den evige Björn Rosengren har dykt upp i en artikel i DI. Som ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Stockholm har han tillsammans med sina motsvarigheter i Oslo och Göteborg* begått en debattartikel. De tre ordförandena invänder mot Kommerskollegiums beskrivning av Norge som ett land som är krångligt att handla med:

”Som en liten present inför den norska nationaldagen, 17 maj, återlanserar Sveriges Kommerskollegium en undersökning som pekar ut Norge som en krånglig handelspartner för Sverige – i paritet med Kina. Generaldirektör Anna Stellinger sätter fingret i vädret och tycker sig ha uppsnappat ett problem.

(—)

Vi som representerar norsk-svenska handelskamrar i båda våra länder anser att när nu var tredje svenskt företag (32 procent) tycker att det är viktigt att Sverige får bättre handelsvillkor med Norge, så ska det tas till intäkt för en önskan om ökat samarbete – inget annat.

Låt oss först identifiera problemet. Vår erfarenhet säger att det främst är förstagångsexportörerna – speciellt mindre bolag utan egen administration – som har problem. Det är förståeligt. Norge är inte med i EU och står följaktligen utanför tullunionen. Reglerna är därför av förklarliga skäl något annorlunda. Handel med Norge kräver exempelvis import- och exportdeklaration. Det är inte svårt, och det behöver inte vara krångligt. Men man måste känna till det och man måste veta hur man gör.”

Anna Stellinger svarar att det inte handlar om ett finger i luften utan en rätt omfattande och intressant rapport där svenska företagare har intervjuats. Det är tydligt att man efterfrågar att handeln med Norge skall bli enklare.

Rosengren och de andras argument är lite underligt.

Han identifierar ju exakt vad företagarnas problem är. Nämligen extra administrativt arbete som är betungande främst för mindre företag som är nya på exportmarknaden.

Sådana företag (eller snarast företagare) har i normalfallet rätt mycket annat att stå i. Varje extra blankett som skall fyllas i och uppgift som skall kollas innebär erfarenhetsmässigt arbete mellan någon timma till någon dag att hantera. Allt som är besvärligt blir en tröskel att ta sig över i en tillvaro med många utmaningar som kräver tid och energi.

Rosengren har förvisso ett imponerande cv, men i huvudsak som fackpamp, politiker och byråkrat och framför allt inte som småföretagare. Han har alltid befunnit sig på en nivå där man har fast inkomst, inte tar egna risker och har underhuggare som gör det tråkiga pappersarbetet.

Självklart är merarbetet med att exportera till Norge hanterbart. Inte minst syns det i att Norge är Sveriges största handelspartner.

Till sist deklarerar Rosengren att samarbetet måste förbättras och att det redan görs en del på myndighetsnivå för att underlätta.

Och det kan man ju hålla med om.

Men det är lite udda att skriva en artikel som angriper den som visar på problem och möjligheter när det gäller handeln med Norge. Det är ju inte kommerskollegium som bestämmer reglerna. Måltavlan för Rosengren borde snarare vara regeringen, riksdagen och tullverket.

För det värsta med de regler som krånglar till handeln med Norge är att de är helt onödiga. Kan vi handla utan krångel med  Bulgarien borde det vara lika lätt att handla med Norge.

*(Harald Norvik, Ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Oslo, Catharina Olofsson, Ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Göteborg)

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Foto: Cédric Puisney

Enskilda länder måste godkänna frihandelsavtal enligt Europeiska unionens domstol (EU-domstolen)

ECJ har sagt att det kommande frihandelsavtalet med Singapore måste antas av samtliga medlemsländers parlament skriver nyhetssajten Euractiv. Frågan var väckt av EU-kommissionen för att bringa klarhet i hur långt EU:s kompetens sträcker sig när det gäll...

Enskilda länder måste godkänna frihandelsavtal enligt Europeiska unionens domstol (EU-domstolen)

ECJ har sagt att det kommande frihandelsavtalet med Singapore måste antas av samtliga medlemsländers parlament skriver nyhetssajten Euractiv.

Frågan var väckt av EU-kommissionen för att bringa klarhet i hur långt EU:s kompetens sträcker sig när det gäller handel.

”The European Union will have to secure approval from national parliaments in order to finalise a free trade deal with Singapore. The bloc’s top court ruled that the agreement in “its current form” cannot be handled by the Commission acting alone.

The European Court of Justice (ECJ) today (16 May) said that the European Commission cannot finalise a free trade agreement (FTA) with Singapore, after the EU executive had asked for clarity on whether it has exclusive competence to handle the talks.

Today’s decision follows a December opinion issued by the Court’s Advocate-General, Eleanor Sharpston, who also decided that the agreement covered a number of issues that are shared competence between the member states and the EU.

It was the Commission itself that asked the ECJ to clarify if it alone can conclude the agreement. The executive chose the Singapore deal because of how similar it is in structure to a whole host of other agreements the EU has in the pipeline.”

Domen reser en rad frågor om hur framtida avtal skall hanteras. Det är framför allt internationell skiljedom som uppfattas vara en nationell kompetens:

”The Luxembourg court did acknowledge that a large part of the agreement does fall under exclusive EU competence, as provided by the Common Commercial Policy (CCP). But it highlighted that portfolio investment and dispute settlement between investors and the state cannot be established without member state consent.

While the Court’s final decision did not differ from the Advocate-General’s in its conclusions, it did disagree on a few issues. The AG’s opinion said that sustainable development and transport services, particularly maritime, were a shared competence while the Court ruled they are EU exclusive.

(—)

The executive will now have to decide whether to run the same gauntlet again and hope that the lower profile Singapore agreement can pass through unscathed.

Another option could be splitting the agreement into two halves, one of which would contain all the aspects over which Brussels has exclusive competence, while the other would need to be approved at national and regional level.

This decision by no means jeopardises the EU’s trade policy; it clarifies the increased powers granted to the Commission by the Lisbon Treaty.

The EU executive would no doubt have preferred the court to have ruled in favour of totally exclusive competence but it at least now has a blueprint as it moves forward with other FTAs like Mexico, Mercosur and, perhaps, TTIP.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
I Nordkorea förlorar ingen jobbet på grund av utländsk konkurrens. Foto: Joseph Ferris III

Kritik mot frihandel för låglönekonkurrens korrekt men irrelevant

Föreställningen om att globaliseringen drabbar människor är inte direkt felaktig. Men den är politiskt irrelevant. Den förutsätter nämligen att man tittar på någon isolerad faktor dessutom gör två felaktiga antagandet. För det första att tillvaron -- ...

Kritik mot frihandel för låglönekonkurrens korrekt men irrelevant

Föreställningen om att globaliseringen drabbar människor är inte direkt felaktig.

Men den är politiskt irrelevant. Den förutsätter nämligen att man tittar på någon isolerad faktor dessutom gör två felaktiga antagandet. För det första att tillvaron — eller i vilket fall ekonomin i varje land — skulle vara konstant om det inte existerade någon globalisering, och för det andra att eventuella negativa förändringar blir extra bekymmersamma enbart för att de kanske beror på globaliseringen.

Låt oss reda ut detta.

För det första måste man fråga sig vad man menar med termen. Den betyder förstås att medborgarna i en nationalstat får allt mer kontakter med medborgarna i andra nationalstater, passerar gränserna allt mer, samarbetar och utvecklar ömsesidiga beroenden.

När det gäller stater har dessa haft internationella kontakter under mycket lång tid. Nästan alla länder har beskickningar i andra länder och formella kontakter även med stater på andra sidan jordklotet. Relationerna till andre länders regeringar är en av statens kärnuppgifter. Globaliseringen handlar om medborgarnas — inte staternas — relationer med varandra.

I praktiken beror globaliseringen på vad vi inom EU kallar de fyra friheterna. Rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital.

Men dessa fyra faktorer hänger inte nödvändigtvis ihop.

  • Rörligheten för kapital kan vara helt separat.  Det kan vara svårt eller omöjligt att handla eller resa mellan två länder, men gå utmärkt för medborgarna att handla med värdepapper i andra länder än det egna hemlandet.
  • Varuhandel kan vara helt separat, med undantag för att betalningar måste kunna överföras.
  • Resor och migration kan var helt separat, men även där är det rimligt att folk får ta med sig lite pengar.
  • Tjänster är det värre med. Förutsätter både rörlighet för kapital och människor, även om det går att utföra en rad tjänster på distans.

Just frihandel är alltså en separat del som i vilket fall inte förutsätter migration. Däremot brukar frihandel förutom den fria rörligheten av varor över gränserna inkludera en del resor i samband med tjänsteproduktion, fria kapitalströmmar och rätten av investera (och skydd för investeringar mot diskriminering och expropriation). Frihandeln förutsätter därför hyggligt goda relationer och avtal.

På vilket sätt kan globalisering i den meningen vara negativ för medborgarna i de länder som är delaktiga i frihandeln?

Svaret brukar vara att om länderna har stora olikheter i levnadsstandard, socialförsäkringssystem och lönenivåer kommer arbetstagare i det fattigare landet att utnyttjas, samtidigt som arbetstagare i det rikare landet  riskerar att förlora sina jobb. Investeringar i produktionskapacitet sker i det fattigare landet och billigare produkter slår ut produktion i det rikare landet.

I en snäv mening stämmer detta. I Sverige har vår stolta teko-industri slagits ut av produktion från fattigare länder. Det finns inte längre några sömmerskor i Borås. Samma sak med varvsindustrin. Sveriges kostnadsläge blev för högt. Fartyg byggdes som omedelbart ankrades upp på redden och fick börja rosta bort. Arendalsvarvet, ett av världens modernaste när det invigdes på 60-talet med 5000 anställda, stängdes 1989. Isbrytaren Oden var det sista skepp som tillverkades där.

Utan frihandel skulle Sverige haft kvar teko- och varvsindustri och ingen skulle ha varit arbetslös? Solklart, eller hur?

Man kan med största säkerhet svara nej på den frågan. Varven försvann ju inte för att svenskar i Sverige köpte utländska skepp, utan för att olika rederier på världsmarknaden valde att köpa från Japan och Korea. Tullmurar hade knappast läst det problemet. När det gäller tekoindustrin hade protektionism kunnat rädda jobben. Men bara till priset av antingen extremt låga löner för sömmerskor, eller orimligt dyra kläder för konsumenterna i Sverige, eller stora skattesubventioner (eller någon kombination av dessa faktorer).

För att förstå vad som hände när teko och varv slogs måste man tänka en gång extra. Varför blev lönerna för sömmerskor och varvsarbetare på 60- och 70-talen högre i Sverige än i t ex Sydkorea?

Svaret är att den svenska ekonomin utvecklades mot allt högre produktivitet. Genom produktutveckling, allt bättre kunskap om konstruktionsmetoder och arbetsorganisation, mer produktionskapital (fler och bättre maskiner som hjälper människor att göra jobbet) och väl fungerande infrastruktur och samhällsorganisation kom det svenska näringslivet att kunna producera allt värdefullare produkter. Och ju värdefullare produkter desto mer kan de som jobbar få betalt.

Eftersom företagen slåss om arbetskraften med hjälp av löner drivs löneläget i ekonomin upp. Hur går det ihop med att det också finns arbetslöshet? Svaret är att arbetslösheten i hög utsträckning består av människor som förlorat sitt jobb och ännu inte hunnit får ett nytt, samt en mindre grupp som företagen inte tycker det är värt att anställa till den lägsta lön som facket kan acceptera.

Eftersom alla delar av ekonomin samverkar med varandra drar produktivitetsökningar inom industrin med sig lönerna inom tjänstebranscher där produktivitetsutvecklingen är sämre. Det är därför tjänster uppfattas som allt dyrare. För samma pris som det kostar att få sitt hem städat ett par gånger kan man få en utmärkt TV. För 50 år sedan kostade en med agens mått mätt usel TV ett par månadslöner.

Det är helt enkelt så att när ett land industrialiseras framgångsrikt slås de produkter som bygger på ”enkla jobb” ut. De enkla jobben i Sverige har för hög lön jämfört med samma typ av enkla jobb i exempelvis Vietnam. Vietnameserna jobbar för låga löner, men har också ett lägre kostnadsläge och, framför allt, blir de allt rikare. Sydkorea var på 60-talet ett av världens fattigaste länder, men genom låglönejobb och utländska investeringar kunde de utvecklas. I dag är Sydkorea en levnadsstandard fullt jämförbar med EU-snittet.

Att enkla jobb slås ut av konkurrens från andra länder är alltså priset man får betala för att ett land blir rikt.

Men kan inte regeringen helt enkelt skydda de enklare jobben från utländsk konkurrens genom tullar och kvoter?

Svaret är att det inte fungerar.

Om vi tar Sverige som exempel bygger vår rikedom på att vi kunnat exportera. Vår hemmamarknad är för liten för att svenska företag skulle kunna utveckla avancerade produkter. Moderna bilar, telefonväxlar, mediciner och mycket annat kräver en världsmarknad som tar kostnaderna för utveckling och produktion. Om vi stängde oss för import skulle vi knappast kunna exportera. Särskilt inte eftersom nästan alla våra exportprodukter innehåller importerade komponenter. Alla mikroprocessorer som sitter i en Volvo skulle aldrig kunna tillverka i Sverige.

Vidare bygger framgången på tillgången på arbetskraft. Människor måste byta jobb, men framför allt kan inte generation efter generation gå till samma arbetsuppgifter som deras förfäder hade. När det behövs datakonsulter i Borås kan folk inte sitta kvar framför sina symaskiner. Arbetslivet ställer högre krav, men å andra sidan har dagens medarbetare många gånger högre löner är deras föräldrar och farföräldrar hade.

Så påståendet att en del människor blir arbetslösa på grund av utländsk konkurrens stämmer.

Men att påståendet stämmer är irrelevant när det gäller politiska åtgärder.

  1. Folk blir arbetslösa även på grund av inhemsk konkurrens, teknikutveckling, demografiska förändringar eller nya moden och livsstilar. Inte heller dessa faktorer är rimliga att försöka reglera bort eller förbjuda — varför skall man angripa just frihandeln jämfört med alla andra faktorer som gör att arbetsmarknaden förändras?
  2. Frihandeln gör att det kommer till nya jobb i minst samma utsträckning som de försvinner på grund av frihandeln.
  3. Det är dessutom bättre jobb som tillkommer. Renare, trevligare och ofta mer välbetalda. Här kan man invända att ”välbetalda industrijobb” ersätts av låglönejobb i tjänstsektor. Bilmontörens son blir barista eller hankar sig fram som PT. Men det förklaras i huvudsak av att industrijobb försvinner på grund av automatisering. Det skulle ske även utan frihandel. Dessutom är testen om ett ”prekariat” av folk med tillfälliga låglönejobb en vänstermyt. Arbetsmarknaden i Sverige bygger i förvånande hög utsträckning på att folk har vanliga fasta heltidsanställningar med kollektivavtalade löner. Frihandel och globalisering har inte påverkat arbetsmarknaden i den mån som många nog trodde för 20-30 år sedan.
  4. Om vi inte importerade skulle vi tvingas vara utan alla de varor som vi idag njuter av. Odlarna av potatis, morötter och betor har fått stryka på foten för att vi skall kunna gå till en grönsaksavdelning som dignar av importerade frukter och grönsaker.
  5. Det är ett problem för en anställd att bli arbetslös eller för en företagare att tvingas till konkurs eller avveckling. Ibland till och med en tragedi. Men det är knappast värre att bli utkonkurrerad av ett företag i Kina jämfört med ett i grannstaden eller i samma industriområde.

Ibland kan man stöta på det standardmässiga utopiska argumentet som går ut på att det skulle vara ”uppgivet” att acceptera verkligheten. Stridsropet är ”en annan värld är möjlig” och man menar att argumenten ovan är ett uttryck för ”nyliberal hegemoni” eftersom de bygger på den outtalade premissen att ekonomisk tillväxt är viktigt. Och visst torde det vara möjligt att åstadkomma en situation där inga jobb försvinner. Jobben ”jägare” och ”samlare” existerade ju faktiskt i hundratusentals år. Nordkorea är ett modernt exempel på stabil ekonomi där jobben inte är hotade. DDR och Sovjetunionen ett annat. Exemplen brukar avfärdas som billig retorik men sanningen är att om människor skall kunna hindras från att vara kreativa, handla med varandra eller helt enkelt flytta från landet måste det till ett avsevärt mått av förtryck. I praktiken måste demokratin avskaffas.

 

.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George

Frihandel i media vecka 18

2017-05-04 Trumps handels- och visa-politik drabbar kanske inte EU än så länge, men andra länder påverkas desto mer. Indiska The Hindu skriver om den indiska IT-jätten Infosys beslut att anställa i USA istället för i Indien: "Infosys’s decision to hire 10,...

Frihandel i media vecka 18

2017-05-04

Trumps handels- och visa-politik drabbar kanske inte EU än så länge, men andra länder påverkas desto mer. Indiska The Hindu skriver om den indiska IT-jätten Infosys beslut att anställa i USA istället för i Indien:

”Infosys’s decision to hire 10,000 local workers in the U.S. has caused concerns over the impact of President Donald Trump’s restrictive visa policy for skilled workers. Explaining the move, Infosys CEO Vishal Sikka said it is purely a business decision focussed on building the company’s capabilities in fields such as artificial intelligence and cloud computing. Indian IT companies have been under pressure to adapt nimbly to the restrictive visa regimes being put in place not just in the U.S. but also in key markets such as the U.K. and Australia. As a matter of fact, these companies had been gearing up to become visa-independent even before Mr. Trump’s rise to power. In 2015-16, for instance, Infosys hired 2,144 people in the Americas, increasing its workforce in the region by over a quarter. In 2016, Tata Consultancy Services, another IT giant, made only about 4,000 U.S. visa applications, compared to about 14,000 a year before. The trend is likely to only strengthen. 

(—)

Yet, while individual companies adapt to the new political economy in the West, it does not diminish New Delhi’s responsibility to make a case for more open immigration policies for India’s skilled workers. The economic rationale behind the free movement of labour is that it promotes economic efficiency. This, as economists from David Ricardo to Jagdish Bhagwati have pointed out, increases the size of global economic output despite the costs. It is obvious that the tightening of immigration is likely to have a net negative effect on the global economy. Also, investment in advanced technologies itself, such as by Infosys, could be a measure to deal with high labour costs in the U.S. Artificial intelligence has already helped IT companies cut labour costs. In any case, job losses owing to automation are likely to accelerate, which is of course not an issue that affects the IT sector alone. While putting forward the argument that they create thousands of American jobs makes business sense for companies such as Infosys in their most critical market, it runs the risk of bolstering the narrative against the free movement of labour across borders. Sadly, since the benefits of globalisation are diffused among billions of people while its costs are concentrated on a smaller but organised group, such adjustments often end up validating populist, protectionist policies.”

 

2017-05-03

Janerik Larsson skriver i SvD om hotet mot internationella rättsordningen som är en av hörnstenarna i fungerande handelsrelationer mellan länder:

”ISDS (Investor-state dispute settlement) är en tvistlösningsmekanism inom internationell rätt som ger investerare (företag) rätt till rättsliga processer gentemot regeringar. I ISDS-systemet har Stockholms handleskammares skiljedomsinstitut spelat en viktig roll.

För internationella investeringar är detta en viktig och betydelsefull ordning.

Utan en grundläggande, principbunden ordning för frihandeln kommer den i längden att skadas.

EUs domstol European Court of Justice är tillsammans med världshandelsorganisationen WTOs tvistelösningssystem nu utsatt för hårt tryck från stora ekonomier som USA och Storbritannien. För svenska företag är detta ett sannolikt allt större problem och ett uttryck för den växande protektionismen. Då kan stora och starka ekonomier diskriminera företag från små ekonomier.”

 

2017-04-29

Mer SvD.  Andreas Cervenka skriver om tio faktorer i världsekonomin varav den ökande internationella handeln är en:

”Efter finanskrisen föll handelsvolymerna kraftigt och har sedan växt i betydligt långsammare takt än i början på 2000-talet. 2016 blev faktiskt det trögaste året sedan 2001, enligt världshandelsorganisationen WTO.

Nu verkar det ha vänt. WTO spår en ökning under 2017 på mellan 1,8 till 3,6 procent. Orsaken till det stora spannet stavas politiskt osäkerhet. Frihandeln är under attack, inte minst från Donald Trump vars protektionistiska retorik håller världsmarknaderna på helspänn.”

 

2017-04-28

Frida Wallnor i DI skriver om Trumps första hundra dagar och frihandeln:

”När det gäller den aggressiva handelspolitiska linje som präglade valkampanjen återspeglas den inte i Vita husets agerande i lika hög grad som befarats. Man lämnade visserligen TPP-avtalet med Stillahavsländerna, men risken för ett handelskrig med Kina tycks ha minskat sedan toppmötet med Xi Jinping.

Veckans rykte om att Trump skulle ta landet ur Nafta-avtalet med Mexiko och Kanada visade sig också vara nonsens. Eller kanske snarare ett planterat rykte i syfte att stärka USA:s position i kommande omförhandling.

Men till skillnad från i Washington har det skett framsteg på handelsområdet i Europa. Det är som om Trumps protektionistiska retorik har ökat EU:s attraktionskraft som handelspartner. Japan, Mexiko, de sydostasiatiska Asean-länderna och sydamerikanska Mercosur har alla visat ett förnyat intresse för att antingen inleda eller snabba på pågående frihandelsförhandlingar. För EU kunde detta inte komma mer lägligt.

Men även Trump har visat intresse för att närma sig EU. Eller närma sig Tyskland, rättare sagt. Under Angela Merkels besök i Vita huset ska Trump enligt tyska källor upprepade gånger ha föreslagit ett handelsavtal mellan USA och Tyskland. Merkel ska ha tvingats repetera sitt svar om att enskilda EU-länder inte kan ingå externa handelsavtal – att han i så fall måste vända sig till EU som helhet.

Det kommer inte som någon överraskning att Trump är så dåligt insatt i EU:s funktionssätt. Med en handelsminister som betraktar handelsavtal som en möjlighet att samla ”quick wins” är det inte konstigt att hans chef är dåligt underrättad.

(—)

Men EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström kommer inte att krypa för den amerikanska administrationen. Under sitt möte med handelsministern i Washington i måndags konstaterande hon endast att det fortsatt finns potential för det tidigare så avskrivna TTIP-avtalet och att båda sidor behöver tid för att omgruppera.

Storbritanniens regering är antagligen ännu mindre imponerad av Ross handelsutspel. Britterna är alltså inte först i kön längre. EU ges företräde. Förhoppningsvis leder denna insikt till en mer ödmjuk inställning i kommande brexit-förhandlingar.

Finns det hopp för att gå i mål med TTIP i framtiden vore det en intressant tanke att involvera Storbritannien, som en tredje part. Det borde ligga i allas intresse.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Det är kanske tur att Trump inte läser Bastiat

En av mina filosofilärare hade två deviser han ofta återkom till. Den ena var "allting kostar". Då menade han inte det tråkiga faktum att man måste betala pengar för ganska mycket av det man vill ha -- dock inte allt, mycket som är värdefullt här i li...

Det är kanske tur att Trump inte läser Bastiat

En av mina filosofilärare hade två deviser han ofta återkom till.

Den ena var ”allting kostar”. Då menade han inte det tråkiga faktum att man måste betala pengar för ganska mycket av det man vill ha — dock inte allt, mycket som är värdefullt här i livet är gratis och/eller kan inte köpas för pengar. Han menade att löstes ett intellektuellt problem dök det upp något annat istället.

Hans andra devis var att äldre böcker generellt var bättre än nyare böcker. Enkelhet och klarhet ersattes av allt mer krångel.

Jag vet inte om hans båda teser alltid stämmer, men ofta känns de rimliga.

Frédéric Bastiats (1801-1850)  text Economic Sophisms: Chapter 6, The Balance of Trade om om handelsbalans är både klargörande och dessutom rolig.

I texten driver Bastiat med en påhittad protektionist, Monsieur Lestiboudois, som har en redan på 1800-talet skrattretande felaktig uppfattning om handel och ekonomi.

ML tror att om Frankrike exporterar för 10 miljoner franc och importerar för 15 miljoner, så ger landet bort 5 miljoner (får fem miljoner i handelsbalansunderskott) och blir således fattigare. Detta är exakt den uppfattning som Trump, Hillary Clinton och Bernie Sanders förfäktade i presidentvalrörelsen. Om Clinton och Sanders verkligen trodde på den är oklart, men Trump bygger nu centrala delar av sin utrikespolitik på denna missuppfattning.

Ok, frågar Bastiat sin motståndare. ”Tror du att de räkenskaper som affärsmän håller sig med stämmer?” Bastiat svarar själv, att är det några som har koll på vinst och förlust så är det handelsmän.

Han exemplifierar med en av sina vänner, M.T. som gör en affärsresa från Frankrike till USA. Han har med sig ett stort lager elegant franskt mode till ett värde av 200 000 franc, vilket är summan som han deklarerar i tullen.

I USA säljer han varorna och trots transportkostnader och de amerikanska tullarna får han in 320 000 franc (vinsten är 70 400) , för vilka kan köper amerikansk bomull.

Tillsammans med transportkostnader, försäkringar och lite annat slutar notan för bomullen på 352 00 franc, vilket är vad han tullar in i Frankrike. I franska statens böcker (tullhandlingarna) står nu att M.T. har fört ut varor för 200 000 franc och fört in varor för 352 00 franc. 152 000 franc har alltså ”lämnat Frankrike”.

Men M.T säljer bomullen i Frankrike med en vinst på 40 000 och har tillsammans med de 70 400 franc han tjänade i USA gjort en vinst på 110 400 franc. Inte illa!

Men för franska staten ser det ut som om 152 000 franc har försvunnit! Det är ju skillnaden på värdet mellan vad som förts ut (export) och det större värdet på det som förts in (import). Negativ handelsbalans! De skumma utlänningarna har på något sätt lurat till sig pengarna. Om det här fortsätter slutar det med att Frankrike är utfattigt.

Redan här är det förstås uppenbart varför det är fel att bry sig om handelsbalansen.

Men Bastiat vrider om kniven ett varv till.

Han berättar att M.T. gjorde en ny handelsresa. Tyvärr sjönk skeppet och varor för 200 000 tusen hamnade på havets botten. Den summan bokfördes förstås som förlust i M.T:s bokföring.

Men tulltjänstemannen hade ju bokfört 200 000 franc som export i tullens böcker. Men eftersom ingenting kommer att importeras ser det ut som en ren vinst för nationen Frankrike. 200 000 i export, ingenting i import. Handelsbalansen blir positiv!

Bastiat vrider till sist om kniven ytterligare ett varv.

Han konstaterar att Frankrike som nation lätt kan bli rikare.

Man tullar helt enkelt ut varor och slänger omedelbart dessa i havet. I tullens böcker (den nationella statistiken) bokför man alltmer export, medan importen totalt omöjliggörs eftersom varorna hamnar på havets botten och inte ger något kapital att importera för.

Kanske en idé för Trump att snabbt göra USA till en vinnare på ”rättvis handel”.

Det är nog tur att Trump aldrig skulle få för sig att läsa Bastiat.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
David Ricardo. Har Trump hört talas om honom?

Handelskrig nära men Trudeau talade Trump till rätta

Trump tänkte fira sin hundrade dag som president med att lämna NAFTA. Nu blev det inte så. Kanadas premiärminister Justin Trudeau lyckades tala president Trump tillrätta i sista stund. NAFTA skall omförhandlas istället. Det är mindre dramatiskt och har...

Handelskrig nära men Trudeau talade Trump till rätta

Trump tänkte fira sin hundrade dag som president med att lämna NAFTA.

Nu blev det inte så. Kanadas premiärminister Justin Trudeau lyckades tala president Trump tillrätta i sista stund. NAFTA skall omförhandlas istället. Det är mindre dramatiskt och har varit på förslag länge. Mycket har hänt de senaste 25 åren och avtalet kan säkert förbättras i detaljer.

Men vi ser ett mönster. Trump får för sig saker som är helt vettlösa, men ofta — tyvärr inte alltid — lyckas någon förklara hur saker och ting ligger till. Istället gav han order till handelsdepartementet att alla USA:s handelsavtal skall gås igenom och utvärderas.

Trump tycks tro att om han eliminerar underskottet i USA:s handelsbalans kommer de pengarna kunna betala för de skattesänkningar han vill åstadkomma.

Men problemet är att de beräkningarna — i den mån det handlar om beräkningar — är fel med i runda slängar 1000 procent eller mer.

Handelsunderskottet mot Mexiko är till exempel på 60 miljarder dollar. Trumps uppfattning är att om man slutade handla med Mexiko skulle man därför spara alla dessa pengar. Noll handel vore med andra ord en vinst. Men då glömmer han att amerikanska företag exporterar för en kvarts trillion dollar till Mexiko. All de företagen skulle gå i konkurs eller tvingas sparka folk.

Amerikanska företag importerar också får över 200 miljarder från Mexiko. Alla de produkterna skulle få ersättas med inhemska produkter som sannolikt vore dyrare. Ingen köper från Mexiko för att han gillar mexikaner, utan därför att mexarna håller lägre priser.

Och även om USA verkligen hade vunnit 60 miljarder dollar på att inte handla med Mexiko skulle alla dessa pengar knappast hamna i statskassan. Man räknar med att för varje dollar USA:s BNP ökar hamnar strax under 20 cent i den federala skattkistan.

Elimineras 500 miljarder av USA:s underskott handelsbalansen hamnar bara 100 miljarder (100 000 000 000) i Washington, vilket skall jämföras med de 7 trillioner (700 000 000 000) dollar som Trumps skattereform innebär i minskade skatteintäkter årligen det kommande decenniet. Och då är förutsättningen att hela handelsunderskottet kan tas bort utan några negativa effekter på USA:s ekonomi, vilket naturligtvis är en fullständigt orealistisk föreställning.

Trump ser uppenbarligen internationella handelsavtal som enskilda affärsöverenskommelser där den ena parten kan göra en lite bättre förhandling och få en lite större slant på den andre partens bekostnad.

Men det är förstås inte så frihandelsavtal fungerar. De skall snarast ses som en sorts lagstiftning som garanterar långsiktiga spelregler för internationell handel och investeringar.

Ur den synpunkten är även Trumps order att gå igenom alla avtal ett problem, särskilt mot bakgrund av att Trump verkar vara angelägen om att lämna eller omförhandla avtal snarare än att vårda dem. Det skapar naturligtvis en fundamental osäkerhet hos i stort sett alla USA:s handelspartners som gissningsvis kommer att dämpa lusten att investera i USA.

Allt detta för att minska ett handelsbalansunderskott på mindre än 2 procent av BNP, och som dessutom har varit minskande under lång tid.

Vidden av Trumps bisarra uppfattningar kring handel är svårt att riktigt greppa. Det är som om de senaste 300 årens vetenskapliga utveckling inom nationalekonomin inte hade funnits. Det är bokstavligt talat som om en läkare skulle rekommendera åderlåtning som universalmedel mot alla tänkbara kroppsliga sjukdomar och andeutdrivning mot galenskap.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Visa flera poster