Frihandel

Frihandel betyder att medborgarna i olika länder kan handla med varandra utan tullar, kvoter eller interna handelshinder som exempelvis skilda standarder.

Handelsavtal med Japan i ljusets hastighet

EU och Japan är på väg att få sitt nya handelsavtal på plats i rekordfart. Priset är att avtalet saknar tvistelösningsmekanism vilket kan ge problem i framtiden. Men just nu är möjligheten att få avtalet underskrivet och implementerat viktigare än allt a...

Handelsavtal med Japan i ljusets hastighet

EU och Japan är på väg att få sitt nya handelsavtal på plats i rekordfart. Priset är att avtalet saknar tvistelösningsmekanism vilket kan ge problem i framtiden. Men just nu är möjligheten att få avtalet underskrivet och implementerat viktigare än allt annat.

Japan och EU gör sitt bästa för att skynda på undertecknandet sitt frihandelsavtalet som kommer att skapa det största frihandelsområdet i världen. Avtalet var klart i december 2017 och förutom dess ekonomiska effekter en viktig markering mot USA:s protektionistiska politik.

Nu vill EU:s ledare sätta den fortsatta processen på ett snabbspår, inte minst för att undvika en utdragen process som kan ge motståndarna utrymme tid att mobilisera. Det finns i EU en protektionistisk proteströrelse som bara väntar på något att protestera emot. Avtalet skall undertecknas i juni eller juli och träda i kraft i mitten av 2019. I frihandelssammanhang har i så fall avtalet hanterats med vad som närmast kan jämföras med ljusets hastighet.

Avtalet innebär stora sänkningar av tullar på bland annat japanska bilar och livsmedel från EU. Tullarna på EU:s export till Japan kommer att minska med cirka tio miljarder kronor.

EU-parlamentet, EU:s regeringar och Japans parlament måste godkänna avtalet. Det betyder alltså att regeringarna i de flesta fall har rätt att fatta beslutet utan att blanda in sina parlament.

Man hoppas slippa det debacle som drabbade CETA-avtalet när Valloniens delstatsparlament röstade nej och höll på att stoppa hela avtalet. Anledningen var att ISDS-klausulen (tvistelösning) i CETA gjorde det till ett mixat avtal, det vill säga ett som berör både nationella och EU-frågor, varför alla parlament i EU, inklusive några regionala, måste godkänna avtalet. För att undvika detta  har man ännu inte fört in något tvistelösningsmekanism i avtalet mellan EU och Japan.

Det är ett smart drag. Tvistelösningsmekanismen har seglat upp som den mest kontroversiella delen av moderna frihandelsavtal. Helt grundlöst förvisso.

ISDS:s klausulen brukar i normalfallet hänvisa tvister till internationell skiljedom, ett decentraliserat rättssystem baserat på en FN-konvention. 160 länder, däribland Sverige, har sedan snart 50 år ingått i systemet och Stockholms Handelskammare driver ett av de största och äldsta skiljedomsinstituten. Genom detta system kan tvister om internationella avtal hanteras utan att något nationellt rättssystem behöver blandas in.

Men sedan EU:s regeringar och kommissionen schabblat bort frågan under TTIP-debatten för tre år sedan finns det nog ingen återvändo. Att helt lämna ISDS-klausulen åt sidan är helt enkelt den enda möjligheten till framgång just nu.

Det hör till saken att EU i samband med CETA har inrättat en alldeles ny domstol för tvistelösning som inte är privat, utan står under EU:s kontroll. Men inte ens detta faktum har blidkat kritikerna, som i allmänhet inte ens låtsas om att det nu finns ett helt nytt system.

Det betyder främst att exportörer och de som gör investeringar kommer att få ett sämre rättsligt skydd. Det finns ganska många sätt för inhemska myndigheter och fackföreningar att göra livet besvärligt för en importör eller en utländsk investerare som försöker etablera ett konkurrerade företag. Att då behöva vända sig till en nationell domstol innebär en viss osäkerhet. Där har den internationella skiljedomen fungerat snabbare och med större förutsägbarhet. Nu kan man kanske lita på Japanska domstolar liksom man kan lita på svenska eller tyska. Men kan ett japanskt företag lita på en domstol i Grekland, Italien, Rumänien? Det behöver inte handla om nationella lojaliteter, utan mer om att förvaltningsdomstolar tenderar att döma till förmån för stat och myndigheter.

Men just nu är i alla fall detta problem ur världen genom att helt enkelt inte hanteras. Alla gör den helt riktiga bedömningen att det är bättre med ett avtal utan ISDS-klausul än inget avtal alls.

Nu återstår att se vad som händer i börja av sommaren.

Många håller tummarna. Kommer avtalet mellan EU och Japan i hamn blir det störst i världen, någonsin, och en viktig fingervisning om vart huvuddelen av världens viktigaste ekonomier är på väg.

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Sojaodling. Drabbas av motåtgärder.

Handelskrigets första offer är statsbudgeten

Handelskriget har knappast hunnit starta så kommer frågan upp om subventioner till lantbrukare som drabbas av de  kinesiska motåtgärderna. Det är helt fel väg att gå. Tullarna bör istället avskaffas så fort det är möjligt.  Alla politiska åtgärder orsa...

Handelskrigets första offer är statsbudgeten

Handelskriget har knappast hunnit starta så kommer frågan upp om subventioner till lantbrukare som drabbas av de  kinesiska motåtgärderna. Det är helt fel väg att gå. Tullarna bör istället avskaffas så fort det är möjligt. 

Alla politiska åtgärder orsakar oväntade och oönskade konsekvenser. Politiker tenderar att möta dessa konsekvenser med nya politiska åtgärder.

En konsekvens av USA:s tullar mot Kina är förstås att Kina inför motåtgärder. Dessa drabbar amerikanska bönder varpå Trump-administrationen börjar fundera över riktade bidrag till bönderna.

Man undrar om detta är Trumps idé om att vinna en handelskrig (vilket enligt honom är enkelt); att tvingas göra jordbrukssektorn ännu mer bidragsberoende?

Dessutom spär jordbrukssubventionerna på det amerikanska budgetunderskottet ytterligare. Varje amerikan är i dag skyldig 600 000 kronor och budgetunderskottet förväntas öka med 1 trillion (1 000 000 000 000) dollar per år de närmaste åren. Det betyder att lockelsen i att skapa nya statliga utgifter är begränsad. Särskilt bland republikanerna som försöker vinna någon form av trovärdighet när det gäller att hålla ordning på ekonomin.

Många republikaner menar också att de skattesänkningar och avregleringar som har genomförts under Trumps mandatperiod varit framgångsrika och dessutom ideologiskt riktiga. Protektionism och ökade utgifter för bidrag och subventioner till industrin kommer varken ge tillväxt eller stärka den republikanska linjen.

De republikanska protesterna mot Trumps protektionism är tydliga, men saknar inflytande.

Det kommer att bli mycket intressant att se hur debatten utvecklas inför valet i november. Blir protektionismen eller frihandelslinjen starkast och kommer det finnas någon skillnad mellan partierna?

Som alla krig är handelskrig attraktivast fram till det ögonblick då de startar.

 

 

Kommentarer

website shoesapril 18, 2018
kids shoe stores online https://www.oesale.com

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

USA återvänder till TPP?

USA hamnar allt mer ute i kylan när det gäller handelsfrågor. En öppning att åter gå med i TPP-avtalet kan vara ett första steg för att ta tilllbaka initiativet. President Trump har uppenbarligen insett att USA står vid sidan om när det gäller handelsfrå...

USA återvänder till TPP?

USA hamnar allt mer ute i kylan när det gäller handelsfrågor. En öppning att åter gå med i TPP-avtalet kan vara ett första steg för att ta tilllbaka initiativet.

President Trump har uppenbarligen insett att USA står vid sidan om när det gäller handelsfrågor. Det står inga länder på kö för nöjet att få frihandelsavtal med USA. TPP-avtalet som han skrotade för ett drygt år sedan dog inte heller. De övriga länderna går vidare med avtalet som dessutom innehåller mycket av vad Trump efterfrågar.

New York Times skriver:

WASHINGTON — President Trump, in a sharp reversal, told a gathering of farm-state lawmakers and governors on Thursday morning that the United States was looking into rejoining a multicountry trade agreement known as the Trans-Pacific Partnership, a deal he pulled out of days after assuming the presidency.

Mr. Trump’s reconsideration of an agreement he once denounced as a “rape of our country” caught even his closest advisers by surprise and came as his administration faces stiff pushback from Republican lawmakers, farmers and other businesses concerned that the president’s threat of tariffs and other trade barriers will hurt them economically.

Larry Kudlow, Mr. Trump’s top economic adviser, said in an interview on Thursday with The New York Times that the request to revisit the deal was somewhat spontaneous. “This whole trade thing has exploded,” Mr. Kudlow said. “There’s no deadline. We’ll pull a team together, but we haven’t even done — I mean, it just happened a couple hours ago.””

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
NAFTA. Tar sin tid.

Inget NAFTA i närtid — men skäl för optimism

Trump har mildrat sitt tonfall när det gäller NAFTA. Planen kan vara att nöja sig med handelskriget mot Kina. Han har visat sina väljare att han menar allvar. Det förefaller inte bli något nytt NAFTA-avtal mellan Mexiko, USA och Kanada till Summit of the...

Inget NAFTA i närtid — men skäl för optimism

Trump har mildrat sitt tonfall när det gäller NAFTA. Planen kan vara att nöja sig med handelskriget mot Kina. Han har visat sina väljare att han menar allvar.

Det förefaller inte bli något nytt NAFTA-avtal mellan Mexiko, USA och Kanada till Summit of the Americas i Lima den 13 till 14 april.

USA:s handelsrepresentant Robert Lighthizer, Mexikos ekonomiminister Ildefonso Guajardo och Kanadas ekonominminister Chrystia Freeland kommer att mötas igen i slutet av denna vecka, för att försöka komma fram till en principöverenskommelse att presentera. Men den klar skulle detaljerna kunna arbetas ut av tjänstemän. Men enligt källor i Lighthizers närhet kommer det inte att lyckas. Tvistefrågorna är främst hur stor andel av komponenterna i en bil tillverkad i Mexiko som måste komma från USA. Från början var USA:s bud 50 procent, men nu lutar det mot att en viss andel måste komma från områden med höga löner. I praktiken betyder det USA eller Kanada.

President Donald Trump har sagt att det är viktigare att avtalet blir bra än att det blir färdigt fort, vilket är en rimlig ståndpunkt. Tonfallet från presidenten är något mildare nu än för ett par månader sedan. Trump är förmodligen inte intresserad av att öppna ytterligare en front i sitt handelskrig. Med EU råder för tillfället vapenvila. Utgår man från att Trump är rationell har han redan visat att han menar allvar med sin hållning när det gäller handel. Att ställa till allt för mycket röra är inte i hans intresse — det blir bara svårkommunicerat. Kanske är planen att försöka avsluta handelskriget mot Kina och deklarera seger lagom till valrörelsen inför valet i november. Konsekvenserna av de åtgärder som genomförs nu kommer inte vara synliga och materien är ändå så komplex att huvuddelen av marginalväljarna inte ser igenom en eventuell lögn. För övrigt är det förstås oklart vad det innebär att ”vinna” ett handelskrig.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 14

2018-04-04 Afrika är ljuset i tunneln när det gäller handelsfrågor just nu. Financial Times skriver om det nya avtalet som Afrikanska länderna håller på att skapa: "Free trade is not exactly the dish du jour. The US and China are busily slapping tariff...

Frihandel i media vecka 14

2018-04-04

Afrika är ljuset i tunneln när det gäller handelsfrågor just nu. Financial Times skriver om det nya avtalet som Afrikanska länderna håller på att skapa:

”Free trade is not exactly the dish du jour. The US and China are busily slapping tariffs on each other’s steel, pork and wine. Free trade agreements, such as Nafta, are being revisited. And the political backlash against globalisation is so fierce that the idea of completing the Doha round of global trade talks is as dead as any duck, imported or otherwise. But one region of the world is bucking the trend: Africa.

Last month, 44 African nations signed up to a continent-wide free trade agreement that will cut tariffs to zero on 90 per cent of imports, phase in lower tariffs on “sensitive items” and liberalise trade in services. Though the principles of free trade are under ideological attack in many parts of the world, in Africa the case for more intra-regional commerce is overwhelming.

Africa needs free trade for many reasons. The most important is to remake history. Colonialism left Africa in bad shape to develop. It broke the continent into more than 50 pieces, few of which today have the scale to attract sufficient investment or ramp up manufacturing. The whole of Africa has a gross domestic product of about $2.5tn, roughly the same as the UK. Imagine if Britain were broken up into 54 units, each with its own politics, language, regulatory environment and hard border.

(—)

Chiedu Osakwe, Nigeria’s chief trade negotiator, sees continental trade as nothing less than a way to “reverse the colonial inheritance of fragmented and polarised African economies”.

Getting from here to there will not be easy. For a start, countries must build the intercontinental road and rail links, install the regular power and enforce the frictionless customs needed to convert lower tariffs into actual trade and production.

Just as important is political buy-in. Nigeria, Africa’s biggest economy, is yet to sign the free trade agreement because of opposition from domestic unions, which have warned against what they call a “radioactive neoliberal policy initiative”. Such opposition cannot simply be dismissed. The cause of free trade has suffered worldwide because, in any arrangement, there are losers as well as winners. In aggregate, people may gain. But all politics is disaggregated, which is to say, local.

Still, something is already happening. Intra-African trade, while still low, has risen 11-fold since 1990, according to Renaissance Capital. While trade with the US and Europe has slowed or even reversed, trade with the likes of China, India, Russia, Turkey and Indonesia has ballooned.”

 

Från Afrika till Kalmar län. Martin Tunström, politisk redaktör på Barometern, sätter exportsiffror i perspektiv: 

”För Kalmar län var statistiken dyster när Utrikesdepartementet häromdagen presenterade färska länsvisa siffror om exportens utveckling.

Från alla svenska län ökar exporten. Mest i storstadsregionerna. Och allra minst ökar varuexporten från industrierna i Kalmar län.

Men Kalmars i sammanhanget mindre goda siffror beror i huvudsak på att andra regioner utvecklats ännu bättre. En noggrann läsning av underlaget visar att industrierna i länet förre året exporterade varor för 13 miljarder kronor vilket var en ökning med cirka 300 miljoner kronor.

Visst har tunga branscher i länet som trähus och glastillverkning drabbats tungt av global konkurrens och strukturomvandling. Konsekvenserna ska inte förminskas. Känslan av vanmakt och utanförskap måste tas på allvar. Men exportsiffrorna visar med eftertryck hur viktig industrin som Scania och Södra Cell och frihandeln är för länet – och framför allt för länets mindre kommuner.

I tider då globalisering diskuteras i termer av vinnare och förlorare eller avseende personer som befinner sig ”anywhere” eller ”somewhere” och där storstaden vanligen anses vara frihandelns vinnare är det värt att fördjupa sig i statistiken. Liksom att påpeka att handel inte är ett nollsummespel där någon vinner på någon annans bekostnad.

Allra högst export per invånare har nämligen inte Stockholms län utan Kronobergs. Det är inte Spotify utan Volvos dumperfabrik i Braås, Ljungby Maskin och Vida Timber som ger Sverige de stora exportintäkterna. Exporten per person från Kronoberg uppgår till hela 178 092 kronor.

Det är över 40 000 kronor per person högre än exporten per capita i Stockholms län. Och 10 000 kronor lägre per invånare kommer ett län som Jönköping. Då är exporten från Gnosjö, Värnamo och Vaggeryd bland annat väsentligt högre än den sammanlagda exporten från lärdomslänet Uppsala.”

 

2018-04-03

Och från Kalmar till EU:s epicentrum. På debattplats i Norrköpings Tidningar skriver Jens Hedström, chef för Svenskt Näringslivs Brysselkontor och Sophia Bengtsson, biträdande chef Svenskt Näringslivs Brysselkontor om att EU:S inre marknad måste förbättras:

”I år fyller EU:s inre marknad 25 år. Det är verkligen något att fira, då den inre marknaden är bland det allra bästa med EU-medlemskapet. EU-medlemmarna är just nu också ovanligt samstämmiga i sitt stöd för den inre marknaden och frihandel. I dessa tuffa tider har EU faktiskt slutit världens största frihandelsavtal med Japan. Fler länder är långt framme i förhandlingarna med EU, såsom Mexiko och de sydamerikanska länderna inom Mercosur.

På rådsmötet nyligen slog de fast att ansträngningarna för att få den inre marknaden att fungera bättre skall ökas rejält. Det bådar gott. Konkurrensvillkoren inom unionen måste vara lika och hindren måste bort. Ett exempel är den framväxande digitala inre marknaden, som rätt konstruerad kan förbättra förutsättningarna för att den datadrivna ekonomin. Idag lider den av en mängd överlappande särregleringar och stor regelbörda.

Vi är inte där ännu. Det finns fortfarande mycket att göra för att harmonisera regelverken. Så länge det fortfarande finns hinder för den fria rörligheten av varor, tjänster, kapital och människor inom EU, så kommer den europeiska konkurrenskraften vara hämmad.

Men handeln stannar som bekant inte inom EU och på rådsmötet underströks även stödet för WTO och de transatlantiska handelsförbindelserna, vilket är en viktig signal nu när Trump är skeptisk till det globala handelssystemet. De fyra friheterna måste i mesta möjliga mån utsträckas till länder utanför EU och vi skulle även gärna se att diskussionerna om ett handelsavtal mellan EU och USA återupptas igen.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Kanon. Förmodligen nyare än Trumps ekonomiska teorier.

Handelskriget går inte att vinna

Det är svårt att greppa hur oerhört primitiva ekonomiska föreställningar som vägleder Donald Trump och hans administration när det gäller handelspolitiken.  Den här artikeln av Daniel Griswold på George Mason University reder ut en del av missuppfattningarna: "The bilat...

Handelskriget går inte att vinna

Det är svårt att greppa hur oerhört primitiva ekonomiska föreställningar som vägleder Donald Trump och hans administration när det gäller handelspolitiken. 

Den här artikeln av Daniel Griswold på George Mason University reder ut en del av missuppfattningarna:

”The bilateral deficit with China has always been a misleading measure of the trade relationship. The deficit is not driven by differing trade policies, but by such underlying factors as national rates of saving and investment, and the normal demand of consumers.

In China, national savings exceed total investment, so its surplus savings flow across the Pacific to invest in the United States. When the Chinese purchase U.S. Treasury bonds , -0.46% , it helps our federal government fund its military and other operations with lower borrowing costs. It also prevents the federal government’s insatiable appetite for debt from crowding out private domestic investment.

The bilateral deficit is also misleading because a large share of the value of goods we import from China actually originate in places other than China.

High-tech items such as the iPhone are assembled in China, but much of its total value is represented by components made in Japan, South Korea, and the United States. Yet under the U.S. government’s trade accounting system, the full value of the iPhone is classified as an “import” from China. When the components of imports from China are assigned to the country where the value was actually added, the bilateral trade deficit drops by an estimated 40%.

One other way the goods deficit is misleading is that it ignores trade in services.

In 2016, the United States ran a bilateral surplus with China in services trade of almost $40 billion. U.S. companies also sell their branded goods and services in China through their affiliate companies. According to the most recent figures from the U.S. Commerce Department, U.S.-owned affiliates in China sold $294 billion in goods and $59 billion in services in 2015. When combined with the lower goods deficit in value-added, the total bilateral deficit with China shrinks considerably.

The right way to approach trade with China is not to provoke an unwinnable trade war, but to seek international cooperation to address issues of mutual interest. In cooperation with other advanced economies, the United States should seek to encourage reform in China to address issues of intellectual property and steel overcapacity.

Such cooperation can yield beneficial results without the mutually destructive effects of a trade war.”

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenapril 10, 2018
Hej Peter! Din kommentar hamnade under fel bloggpost. Jag kan inte flytta den, för då ser det ut som om jag gör invändningen. Kan du flytta den, så meddelar jag Rothenberg?
Peter Kleenapril 5, 2018
Kristallklart! Att vi nu har ett hotande handelskrig framför oss är uteslutande ett resultat av att USA nu har en aggressiv, nationalistisk och nyckfull president utan grundläggande kunskaper i ekonomi och om karaktären på de internationella handelsströmmarna av idag. Att som Hans Rothenberg lägga skulden på dem som (visserligen med ofta tvivelaktiga argument) kritiserat TTIP-avtalet är både obegripligt och orättvist.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Historien upprepar sig inte som tragedi utan som dyr dumhet

Handelskriget har kommit igång. Hur lång tid -- och hur många utplånade jobb -- tar det för Trump att inse att han gör om samma misstag som sin företrädare George W Bush?  Minnet är kort. För knappt två decennier sedan införde president Bush d.y. ståltul...

Historien upprepar sig inte som tragedi utan som dyr dumhet

Handelskriget har kommit igång. Hur lång tid — och hur många utplånade jobb — tar det för Trump att inse att han gör om samma misstag som sin företrädare George W Bush? 

Minnet är kort. För knappt två decennier sedan införde president Bush d.y. ståltullar mot Kina. När de avskaffades i tysthet ett knappt år senare hade kring 200 000 jobb i den amerikanska ekonomin utplånats. Tullarna skyddade möjligen en liten grupp som arbetade i stålindustrin, men drabbade en betydligt större grupp anställda i företag som använde stål som insatsvara. De företagens produkter blev dyrare både i USA och på världsmarknaden och försäljningen drabbades.

Ingenting talar för att samma sak inte kommer att hända de kommande månaderna.

Kineserna slår dessutom tillbaka med tullar på 128 produkter, framför allt jordbruksprodukter men också aluminiumskrot och produkter i rostfritt stål. Jordbrukssektorn är extra känslig då Kina är en stor marknad med efterfrågan, medan USA:s hemmamarknad är synnerligen välförsedd. Amerikanerna saknar inte utbud av mat och konkurrensen är stenhård. Dessutom är det svårt att göra nya, stora produktivitetsökningar inom jordbruket. USA har kommit långt på vägen mot maskinberoende, industrialiserat jordbruk och de människor som fortfarande arbetar inom sektorn kan svårligen ersättas.

“This is a tax on American farmers, brought about by protectionist trade policies,” former U.S. Ambassador to China Max Baucus, who now co-chairs the Farmers for Free Trade coalition, said in a statement Monday. ”American farmers appear to be the first casualties of an escalating trade war.”

Trump räknar förmodligen med att många anställda ändå är utländsk arbetskraft och i vissa fall illegal, men det är ändå amerikanska företag med land, lån och anställda som drabbas. Folk förlorar sina jobb, kan inte betala sina lån, egendomspriserna faller, kundunderlag för butiker och service försvinner, skatteunderlaget för lokalsamhällena viker. Varje företag som går i konkurs skickar chockvågor genom den lokala ekonomin. Lantbruk ligger inte i på Manhattan eller LA där varje konkurs ersätts av en nystart i samma ögonblick, och den som förlorar sitt jobb hittar ett nytt inom ett par dagar eller några veckor. I stora delar av USA är möjligheten att snabbt få en nytt jobb liten, och ofta är enda chansen att flytta.

Effekterna av handelskriget kan dessutom förväntas ganska snabbt. Trump kommer garanterat skylla på kineserna och vädja till patriotiska känslor. De som kritiserar handelskriget utmålas som förrädare.

Kinas regering har i sin tur legat steget före och låtit den kinesiska allmänheten säga sitt om de nya tullarna. Icke oväntat är majoriteten positiva till att deras regering tar till motåtgärder. En annan uppfattning skulle förmodligen inte släppas fram, men det är inte en orimlig gissning att uppgiften motsvarar en genuin uppfattning hos den kinesiska allmänheten.

Handelskriget får förstås effekter på hela den amerikanska ekonomin.

Politico skriver: ”The stock markets on Monday fell sharply in the wake of the trade news as well as other factors that dragged down tech stocks. The Dow Jones Industrial Average ended the day down about 2 percent, or 450 points, to 23,644.19, while the broader Standard & Poor’s 500 index fell more than 2.2 percent to 2,581.88. Prices on lean hog futures for the May contract ended down 4.4 percent for the day and are off 20 percent since January.

Analysts from Moody’s Investors Service said escalating trade tensions sparked by tariffs from the U.S. has the potential to dampen an otherwise positive global economic growth outlook. The announcement came during a quarterly teleconference held with investors last week.”

Det enda man kan hoppas på är att Donald Trump, som startade det hela, tar sitt förnuft till fånga och försöker avblåsa handelskriget. Men den chansen är just nu närmast obefintlig. Gissningsvis måste han göra om misstaget från George W Bush dagar och verkligen se att teorierna motsvarar verkligheten. Och frågan är om Trump kommer att göra det rätta ens då.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media vecka 13

Hormonkött, Rättvisepartiet Socialisterna, Västernorrland och den mexikanska peson i veckans pressklipp. 2018-03-28 Kött från hormonbehandlade djur är åter på dagordningen genom USA:s planer på nya strafftullar mot EU skriver ATL Lanbrukets Affärstid...

Frihandel i media vecka 13

Hormonkött, Rättvisepartiet Socialisterna, Västernorrland och den mexikanska peson i veckans pressklipp.

2018-03-28

Kött från hormonbehandlade djur är åter på dagordningen genom USA:s planer på nya strafftullar mot EU skriver ATL Lanbrukets Affärstidning:

”Efter nästan tio år är frågan om hormonbehandlat nötkött på väg upp på EU:s dagordning igen. EU-kommissionen sonderar nu terrängen för ett nytt mandat för att inleda förhandlingar med USA. Att släppa på importstoppet är inte aktuellt, understryker EU-kommissionen. Frågan gäller snarast att få USA att inte återinföra de strafftullar på livsmedel från EU som fanns före 2009.

USA har rätt att lägga sådana strafftullar, då EU:s importstopp på nötkött från djur som behandlats med tillväxthormoner bryter mot WTO:s regler. Det anses inte uppfylla de krav på vetenskapliga bevis på risker som gäller för att vara ett godkänt handelshinder enligt Världshandelsorganisationen. EU lyckades blidka USA genom att erbjuda en tullfri kvot på obehandlat nötkött på 45 000 ton.

(—)

Frågan skulle hanterats i samband med förhandlingarna om ett handelsavtal mellan EU och USA, men de planerna gick om intet när frihandelsskeptikern Donald Trump valdes till president. USA:s motsvarighet till handelsminister började vintern 2016 titta närmare på konsekvenserna av importstoppet, den tullfria kvoten och eventuellt återinförda strafftullar.

EU-kommissionen skriver i sin så kallade färdplan, ett dokument som ska informera om nya initiativ och samla in synpunkter på dem, att EU följt överenskommelsen med USA till punkt och pricka. Men det är USA som har trumf på hand och kommissionen säger sig redo att överväga vilka förändringar som kan göras i överenskommelsen för att “lindra USA:s oro”.”

 

Lite kuriosa till påsk. Rättvisepartiet Socialisternas tidskrift Offensiv kommenterar handelskriget:

”De imperialistiska makternas strävan efter makt, intressesfärer och marknader har tenderat att utveckla sig till en allt mer oförsonlig tvekamp, särskilt mellan den försvagade USA-­imperialismen och den uppåtgående kinesiska imperialismen.

Rivaliteten mellan USA och Kina tog en ny riskfylld vändning när Trumpadministrationen aviserade högre tullar på 1 300 produkter från Kina. Förutom dessa strafftullar förbereder USA en rad åtgärder för att stoppa det man benämner som Kinas ”långa stöld av immateriella rättigheter” (patent, upphovsrätt och varumärken).
En kolumnist i Washington Post skrev efter beslutet att den ”första stora salvan nu har avlossats i 2000-talets strid om ekonomisk kontroll och världsdominans”. Som väntat har den kinesiska regimen svarat med att avisera motåtgärder.

Strafftullarna mot Kina hade föregåtts av att Trumpadministrationen beslutat att införa strafftullar på all import av stål och aluminium med hänvisning till nationens säkerhet samt infört strafftullar på solpaneler och tvättmaskiner. Men för att undvika en strid på flera fronter valde USA att EU och sex andra länder tills vidare ska undantas från tullarna på stål och aluminium.
För USA-imperialismen är Kina huvudfienden och det är främst gentemot Kina som USA har förlorat mark.

(—)

Socialister är motståndare såväl till kapitalisternas så kallade frihandel som till de protektionistiska åtgärder som genomförs för att skydda systemet. Rättvis handel kräver att de stora bolagen förstatligas och en omfördelning av världens resurser inom ramen av en global demokratisk plan för behov och hållbarhet.”

 

Marcus Bohlin skriver på ledarplats i Sundsvalls Tidning om varför Västernorrland förlorar på Trumps handelskrig:

”Som västernorrlänning är det lätt att bli orolig för ett eventuellt handelskrig mellan USA och Kina. EU och Sverige skulle ofrånkomligen dras in och det skulle snabbt bli dyrt för samtliga parter.

Västernorrland är ett av de län i Sverige som har störst export per capita. I Sundsvall har vi till exempel jättarna SCA och Kubal, som exporterar pappersprodukter respektive aluminium. I Timrå har vi Permobil, ett företag verksamt på en global marknad. I Örnsköldsvik har vi de framgångsrika Hägglundsföretagen som har en ansenlig del av sin försäljning utanför Sveriges gränser.

För Västernorrlands del är det alltså viktigt med globala handelsavtal som gynnar handelsutbyte. Minskad byråkrati, lägre tullar och avgifter och gemensamma standarder och säkerhetsregler är sådant som skulle underlätta för Västernorrlands företag att öka sin export.

(—)

Problemet är att alla parter gärna vill liberalisera handeln på de områden där man själv är stark och ser möjligheter att exportera, medan man gärna försöker förhindra liberaliseringar på områden där importen kan komma att öka. Man vill försöka plocka ut russinen när den stora poängen med frihandel är att alla vinner på att kakan äts i sin helhet.

Det bygger dock på en fundamental oförståelse för hur den moderna ekonomin fungerar. De flesta företag fungerar inte som skogsindustrin där råvaran både finns och förädlas lokalt för att sedan exporteras. Snarare är det så att många exportprodukter består av komponenter och delar som är importerade. Företagens i världens länder är redan sammankopplade och beroende av varandra. Och det finns mycket att vinna på att snarare underlätta för ökad handel än att försöka bygga tullmurar och beskatta produkter från andra länder.”

 

Den mexikanska peson hör man sällan talas om här i Sverige eller EU, men den spelar roll för handeln i Nordamerika och påverkas av hur NAFTA-förhandlingarna går. Bloomberg skriver:

”Nafta renegotiations are the biggest threat to the Mexican peso this year, outweighing concern about the nation’s presidential election, according to a survey of more than 100 foreign exchange professionals surveyed by Bloomberg at a recent event in Mexico City.

Of those surveyed, 46 percent said the fate of the $1 trillion trade pact is the top macro-economic issue, followed by 34 percent who said the Mexican presidential election was the most important. The eighth round of Nafta negotiations is scheduled for mid-April.

”Anything affecting trade will be reflected and eventually adjust the value of the currency,” said Alejandro Cuadrado, global head of foreign exchange at Banco Bilbao Vizcaya Argentaria SA in New York.

The majority of respondents said they expect the peso to end 2018 between 18 and 20 pesos per dollar — at drop of at most about 8 percent from its current level. The peso lost 0.1 percent to 18.3581 per dollar at 2:54 p.m. Tuesday in New York, while still maintaining the lead among the world’s 16 major currencies this year.

(—)

Only 17 percent of those surveyed said that they expected the peso to decline past 20, and 12 percent expected appreciation below 18. Interest rates in Mexico will be between 7 and 8 percent by the end of the year, according to the majority of respondents.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera poster