Frihandel

Frihandel betyder att medborgarna i olika länder kan handla med varandra utan tullar, kvoter eller interna handelshinder som exempelvis skilda standarder.

Rikaste länderna har friaste handeln

Den amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation kommer i början av 2018 att publicera sitt index över ekonomisk frihet i olika länder. I indexet ingår frihandel som en viktig komponent. Redan nu släpper de resultat som visar att länder med frias...

Rikaste länderna har friaste handeln

Den amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation kommer i början av 2018 att publicera sitt index över ekonomisk frihet i olika länder. I indexet ingår frihandel som en viktig komponent.

Redan nu släpper de resultat som visar att länder med friast handel också har högst välstånd. Inte bara i form av BNP per capita, utan också mätt på andra sätt.

Frihandel förefaller sammanfalla med allmänt hög livskvalitet, hälsa, bra matkvalitet, god miljö och låg nivåer av politiskt våld. Dessutom samvarierar frihandel med generellt fria och demokratiska samhällen.

Det går förstås att invända att det inte är frihandeln som bidrar till välståndet. Man skulle exempelvis kunna argumentera för att länder som uppnått ett visst välstånd har råd att öppna upp sin handel och delta i konkurrensen på världsmarknaden. Men det är svårt att hitta stöd för detta. Däremot är det förstås svårt att isolera frihandel från andra aspekter av en fri ekonomi. Det finns inga exempel på länder med hårt reglerade ekonomier som har frihandel, eller mycket fria ekonomier som har strängt reglerad handel.

Men att frihandel ger välstånd är en av de påståenden som nationalekonomer är mest överens om.

Ett intressant resultat av undersökningen är att befolkningen i USA är mycket positivt inställda till frihandel. Ungefär 70 procent av amerikanerna svarar att handel är positivt för välståndet, medan bara kring 7 procent svarar att det är dåligt.

Läs hela rapporten här.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Robert Lighthizer.

Ljus från Lighthizer över USA:s kritik mot WTO

WTO har just nu tre problem. USA är för närvarande starkt kritiskt till organisationen, kritiken har fog för sig även om den må vara överdriven och de två andra ekonomiska stormakterna, EU och Kina, inte har några starka incitament att samsas. Det har ...

Ljus från Lighthizer över USA:s kritik mot WTO

WTO har just nu tre problem. USA är för närvarande starkt kritiskt till organisationen, kritiken har fog för sig även om den må vara överdriven och de två andra ekonomiska stormakterna, EU och Kina, inte har några starka incitament att samsas.

Det har rått en viss osäkerhet kring vad USA:s kritik mot WTO egentligen handlat om. I går, måndagen den 11 december, höll Trumps handelsrepresentant Robert Lighthizer ett tal vid WTO:s handelsministermöte. Det var delvis klargörande. Budskapet var kritik mot att organisationen inte levererar nya överenskommelser på handelsområdet och istället blivit ett forum för processer genom sitt system för skiljedom.

Vidare påstår USA att en del länder lyckas hålla fast vid sin status som utvecklingsländer och därmed kunna fördröja implementeringen av vissa avtalsvillkor.  Det är ganska vanligt att mer utvecklade länder öppnar upp sin handel snabbare än utvecklingsländer, som antas ha viss glädje av protektionism och därför får behålla tullskydd under en längre omställningsperiod.

Det första punkten av kritik har definitivt fog för sig i den mening att det inte skett några vidare resultat när det gäller avtal för mer frihandel på många år. Det är å andra sidan inte WTO:s fel. Att inte förhandlingarna går framåt beror på de enskilda länderna — WTO bestämmer inte över världens regeringar.

Men den andra punkten är mer tvivelaktig. Systemet med skiljedom för att hantera brott mot WTO:s avtal är en av WTO:s viktigaste funktioner. Inte minst har USA använt möjligheten mot andra länder och i de flesta fall vunnit. Att Trump är misstänksam mot skiljedomssystemet är dock i linje med hans allmänna misstänksamhet mot regler och rättsstat. Det är detta som skiljer honom från tidigare republikanska presidenter. Dessa har också ofta varit mer eller mindre protektionistiska men de har varit genuint konservativa. En central del av deras politik har varit att skapa stabila institutioner och respekt för regelverk. Maktdelning och rättsstat är kärnan inte bara i den republikanska konservatismen utan även i den amerikanska självbilden.

Sammantaget innebär detta att USA som tidigare varit ensam som ekonomisk stormakt och drivit på processen mot avtal och fungerande internationell rättsordning  på handelsområdet nu är en av tre stora ekonomiska block. Kina och EU är de två andra. Daniel Gros, chef för tankesmedjan Centre for European Policy Studies i Bryssel menar i DN att USA:s förlorade dominans är ytterligare ett problem:

”Saker och ting blir mer komplicerade när den globala ekonomin domineras av ett litet antal ekonomier av liknande storlek. Det är detta scenario som Nobelpristagaren och ekonomen Paul Krugman 1989 beskriver i en artikel om bilateralism, där han konstaterade att en värld som består av tre stora handelsblock utgör den sämsta konstellationen för handel, eftersom växande handelsbarriärer då bara kan undvikas om alla tre tydligt väljer att samarbeta med varandra.

Tyvärr är detta precis den situation som den globala ekonomin i dag befinner sig i. Det finns tre dominerande ekonomier eller handelsblock – Kina, EU och USA – med mycket likartade handelsvolymer (export plus import) på omkring 4 000 miljarder dollar vardera. Tillsammans står dessa G3-ekonomier för 40 procent av världens handel och 45 procent av dess BNP.

Med den ekonomiska makten fördelad på detta sätt är ett uttalat samarbete mellan alla tre aktörerna av avgörande betydelse. Ändå finns det starka skäl till att de skulle vara ovilliga att ingå ett sådant.

(—)

Det är inte troligt att Trump sätter i gång ett rent handelskrig, eftersom varje amerikansk tullavgift skulle skada intressena hos landets största företag, som har investerat enorma summor i tillverkningsanläggningar utomlands. Men det är inte heller troligt att något enskilt företag skulle vara villigt att offra en stor del av sitt politiska kapital för att försvara det regelbaserade systemet, eftersom det skulle drabbas av förlusterna samtidigt som dess konkurrenter skulle dela på vinsterna. Samma sak gäller handelsblocken inom G3: Om EU använder politiskt kapital till att hindra USA från att underminera WTO-mekanismerna, blir det Kina (och den övriga världen) som skördar större delen av frukterna.

Den dynamiken hjälper i viss mån till att förklara varför Kinas ledare, trots att de har uttalat sitt stöd för det multilaterala regelbaserade handelssystemet, inte har vidtagit konkreta åtgärder för att förstärka det. Deras tystlåtenhet förstärks troligen av antagandet att deras land redan under nuvarande generation kommer att nå en dominerande ställning inom den globala ekonomin. Vid det laget kanske de inte längre vill vara bundna av andras regler.”

Även om det inte är självklart att Daniel Gros resonemang stämmer (det finns knappast någon empiri till stöd även om det låter rimligt) så är det uppenbart att det i dagens läge, med Donald Trump som avgörande och oberäknelig aktör, knappast finns incitament för någon att ta initiativ till nya förhandlingar. Risken att drabbas av ett förnedrande avvisande är överhängande.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

WTO:s handelsministermöte i skuggan av Trump

WTO:s handelsministermöte öppnas den 10 december och avslutas den 13 i Buenos Aires. I viss mån är det en organisation som står inför stora utmaningar. USA som en gång var arkitekten bakom handelsorganisationen är nu på krigsstigen. Donald Trump menar at...

WTO:s handelsministermöte i skuggan av Trump

WTO:s handelsministermöte öppnas den 10 december och avslutas den 13 i Buenos Aires.

I viss mån är det en organisation som står inför stora utmaningar. USA som en gång var arkitekten bakom handelsorganisationen är nu på krigsstigen. Donald Trump menar att WTO är tandlös och vill bekämpa framför allt Kina med egna medel snarare än att vänta på de långdragna tvistelösningar som sker i WTO:s regi.

Finacial Times skriver (bakom vägg):

”“Simply put, we have not been treated fairly by the World Trade Organization,” Mr Trump told fellow Pacific Rim leaders in Vietnam last month, pointing to countries like China that for too long had been gaming the WTO system. “We can no longer tolerate these chronic trade abuses, and we will not tolerate them.”

The result is that as trade ministers from the WTO’s 164 members gather in Buenos Aires on Sunday for their biennial conclave, they are confronting what many see as an accelerating existential crisis for both the two decades-old body and for the postwar trading system. And the US, the one-time guarantor of that architecture, is now leading the assault.

Mr Trump’s charges against the WTO hinge on his belief that the creation of the institution in the 1990s helped cause the economic heartache that hit many American communities as they lost jobs to new competitors in China and elsewhere.

Administration officials argue the WTO has failed in its mandate to negotiate new rules for the global economy and locked the US into mismatched tariffs. Its current procedures were never designed to cope with the brand of state capitalism that China has ridden to success for three decades, they say.

Advocates of the WTO may proclaim its dispute settlement process as a barrier to trade wars, but US officials argue the disputes take too long and end up in the hands of an appellate body that they accuse of encroaching on the sovereignty of WTO members.”

Trump har helt enkelt för sig att WTO är en organisation som motarbetar USA, trots att landet hade ett avgörande inflytande på organisationens utformning. Han tror också att USA förlorar huvuddelen av de tvistemål som avgörs av WTO och låter därför sin administration blockera utnämningen av nya skiljemän vilket nu håller på att förlama systemet. Amerikanerna vill vänta med att utse nya skiljemän till de som avgår verkligen avslutar sin verksamhet. Problemet är att en skiljeman kan lämna sin post, men fortsätta vara aktiv i de mål han haft när han avgår vilka kan ta lång tid att avsluta. Man gör färdigt det man påbörjat trots att man sagt upp sig — en inte helt orimlig ordning och att ta det som skäl att inte påbörja en rekryteringsprocess kan inte tolkas som annat än ett sätt att sabotera. USA är dessutom inte en förlorare i WTO:s tvistelösningsystem. Sanningen är att USA vinner fler mål än något annat land och att WTO:s skiljedomssystem har varit ett effektivt verktyg för just USA.

Det finns verkligen skäl för EU och övriga länder att kraftfullt stå bakom WTO och den nuvarande ordningen. Trump är inte evig och man kan svårligen tänka sig att hans efterträdare har lika felaktiga uppfattningar i sak och stödjer sig så föråldrade ekonomiska teorier. Amerikanska politiker har alltid haft en mer eller mindre protektionistisk ryggmärg, men Trump är unik i sin förgrovade världsbild.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Trudeau. Nu åter från Kina.

Kanadas Trudeau i Kina — ingen odelad succé

Kanadas premiärminister Justin Trudeau har varit i Kina i veckan. Ett av målen var att komma överens om att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan Kanada och Kina. Men enligt kanadensiska The Star gick det ingenting vidare: "GUANGZHOU, CHIN...

Kanadas Trudeau i Kina — ingen odelad succé

Kanadas premiärminister Justin Trudeau har varit i Kina i veckan. Ett av målen var att komma överens om att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan Kanada och Kina.

Men enligt kanadensiska The Star gick det ingenting vidare:

GUANGZHOU, CHINA—As Justin Trudeau woke up on his last day in China, there was no outward sign his delegation was any closer to sparking trade negotiations with the economic powerhouse than before they came.

Canada’s halting effort to become the first Group of Seven country to pursue a trade deal with China has been the overarching theme of the prime minister’s four-day trip here.

But despite landing a smattering of side-agreements to combat climate change, discuss deeper access to the Chinese market for Canadian grain producers and promote two-way tourism, Trudeau’s voyage across the Pacific has so far failed to produce the agreement to launch the trade talks that both countries count high on their bilateral wish list.”

Anledningen är att Kanada i bästa fall är en medelstor ekonomi. Inte ens när Trump spelar bort USA: s strategiska övertag på handelsområdet är Kanada tillräckligt lockande för det stora arbete och de eftergifter som krävs för att få ett frihandelsavtal till stånd. Kineserna har säkert även observerat att det finns en politisk motstånd i Kanada mot ett avtal med Kina. Dels för att Kina är en diktatur med mycket hårt förtryck på programmet, men också för att Kina inte är den kämpe för frihandel som landets ledare gärna vill påskina. Det är inte heller någon hemlighet att Kina subventionera sin industri och att gränserna mellan privat och statligt företagande är otydliga. Företag som vill etablera sig i Kina tvingas ofta till samarbeten med tuffa villkor och förväntas dela med sig av viktiga kunskaper till sina kinesiska partners. 

Kanada är också inblandat i förhandlingar om NAFTA och TPP. Att öppna en ytterligare front är inte lockande. Risken är stor att förhandlingsprocesser stör varandra.

Men Trudeaus resa till Kina var inte helt bortkastad. Colin Robertson, tidigare diplomat, är milt positiv i The Globe and Mail:

”Prime Minister Justin Trudeau’s China trip may not have netted the expected free-trade talks, but Canadians should be satisfied on several fronts.

First, the institutional framework is strengthened.

Critics discount this as more bureaucratic jibber-jabber, but in China – as business has painfully learned – it’s the mandarins who make things happen. Last year the prime ministers of Canada and China initiated regular annual meetings. Now, there will be regular meetings of ministers of the environment and energy.

Second, there will be more trade.

Sales of uranium (good for Saskatchewan) and beef and pork (good for Western Canada) will be expedited. Premier Kathleen Wynne has just returned with $1.9-billion in deals that will generate an estimated 2,100 jobs in Ontario.

A crosswalk between climate and clean energy has been created. This should work to Canada’s advantage both commercially as well as in research and development, given the Chinese lead in innovation in renewable energies, especially solar.

Third, the people-to-people exchanges are significantly enhanced.

Chinese tourism – more than half a million visitors last year – has taken off. It’s growing annually at double-digits. More direct flights to Calgary and Montreal, as well as Toronto and Vancouver, are coming from 11 Chinese cities, and we are opening seven additional visa centres. During a visit to Beijing last month, Immigration Minister Ahmed Hussen declared we could ”easily double or triple or quadruple the numbers.” China has designated Canada as the preferred travel location for 2018.

Where once it was the Japanese who skied Banff and Whistler, it will now be wealthy Chinese. Hoteliers had better be sure there is a kettle stocked with Chinese teas in every room and that their feng shui is right.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Nairobi. Finansiellt centrum i Afrika.

Nya steg mot frihandel i Afrika

Nya steg har tagits inom Afrikanska Unionen för att skapa frihandel på den Afrikanska kontinenten. Utvecklingen de senaste åren har varit mycket positiv.  Afrika rör sig stadigt mot att bli ett frihandelsområde. Modern Ghana rapporterar om den stora konfe...

Nya steg mot frihandel i Afrika

Nya steg har tagits inom Afrikanska Unionen för att skapa frihandel på den Afrikanska kontinenten. Utvecklingen de senaste åren har varit mycket positiv. 

Afrika rör sig stadigt mot att bli ett frihandelsområde.

Modern Ghana rapporterar om den stora konferens med handelsministrar från Afrikanska Unionen som just har avslutats i Niamey, Niger. På den konfirmerades de beslut som tidigare fattats om att avskaffa majoriteten av tariffer och kvoter som idag gäller mellan länderna i Afrikanska Unionen.

Arbetet går vidare och mars räknar man med att de nya reglerna skall träda ikraft. Avtalet gäller inte bara tariffer, utan även icke-tariffära handelshinder, rörlighet av arbetskraft, tjänsteexport, ursprungsregler, investeringar och kontroll.

Länderna i Afrika genomgår en snabb utveckling mot friare handel vilket är en viktig komponent för att bygga välstånd. Länder handlar främst med sina grannar, så är det inom EU och på alla andra håll i världen. Länge har afrikanska ledare önskat att få bättre handelsvillkor med EU — en helt riktig önskan — samtidigt som de haft handelshinder mellan sina egna länder.

Frihandelsbloggen har tidigare skrivit om Afrika:

Här, här och här.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Handel. Viktigt för hälsan.

Frihandeln ger bättre folkhälsa

Frihandel förbättrar folkhälsan i de länder som ingår i frihandeln. Tidskriften The Hill skriver om en rapport från The Geneva Network, en think tank som arbetar med handel, utvecklingsfrågor och hälsopolitik.  Rapporten visar att folkhälsan påverkas p...

Frihandeln ger bättre folkhälsa

Frihandel förbättrar folkhälsan i de länder som ingår i frihandeln. Tidskriften The Hill skriver om en rapport från The Geneva Network, en think tank som arbetar med handel, utvecklingsfrågor och hälsopolitik.  Rapporten visar att folkhälsan påverkas positivt av frihandel.

”North American Free Trade Agreement (NAFTA) negotiators met in Mexico City recently, hoping to keep alive a deal that has set the terms for trade between Canada, Mexico and the United States since the mid 1990s.

Opponents of free trade will be praying for failure. For them, NAFTA is not only the economic enemy of working people, but also damaging to their health.

An internal memo circulated in October by White House National Trade Council Director Peter Navarro blamed manufacturing decline — and by extension NAFTA — for a catalogue of health problems, from rises in infertility to more early deaths.

Navarro’s broadside follows decades of argument by academics that free trade damages health by promoting economic insecurity and inequality, worsening pollution and even by making unhealthy foods more available.

This is seductive but misguided. In reality, the end of NAFTA and a reduction in free trade would do real damage to health.

Most opponents of NAFTA focus on localised negative impacts, but few look at the bigger picture. Notably, there is a new and growing economic literature looking at the relationship between free trade and health. There is near consensus that fewer trade barriers means healthier populations.

While all countries become healthier from an increased openness to trade, most studies find the benefits to be even greater for lower-income countries.

(—)

(But) the impact of free trade on health goes beyond increased economic growth. The opening of international borders since the Second World War has been instrumental in disseminating health-related technologies.

Drugs, vaccines and medical devices are now available in all corners of the world, often for no more than a few cents — a remarkable achievement. While trade will obviously continue in the absence of NAFTA, new barriers could disrupt their flow across North America.

Pre-NAFTA, Mexico imposed tariffs of up to 15 percent on medicines imported from the United States and Canada. Thanks to NAFTA, these tariffs were abolished, removing a regressive tax on the sick. A more competitive Mexico has allowed its pharmaceutical industry to emerge as a regional leader, with many Americans depending on its cheap, high-quality generic medicines.

With NAFTA gone, Mexico could well reinstate the 15-percent tariff, still applied to medicine imports from outside the bloc, raising the price of newer medicines imported from the United States. Mexico is grappling with new health challenges that come with a longer living population, such as increasing rates of cancer.

Further health complications would come from disruption to the medical device industry. Under NAFTA, the industry has developed an international supply chain responsible for driving down the price of everything from pacemakers to knee pins.”

Poängen är relativt enkel.

För det första blir hälsan bättre när det ekonomiska välståndet ökar så mat, vatten, avlopp och miljö förbättras. Och för det andra blir mer och billigare medicin och medicinsk teknik tillgänglig för fler genom arbetsdelning och specialisering.

Föreställningen om att frihandel hotar folkhälsan bygger på att stillar sig blind på vissa detaljer, ofta missförstådda, kring konsumentskydd, kemikalier, genetiskt modifierade organismer och liknande.

Men den stora bilden är entydig. Frihandel förbättrar folkhälsan.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Bill Emmott

Viktigt att stärka handelsrelationer om USA eskalerar

I en intressant artikel i DN (171124) skriver Bill Emmott, tidigare chefredaktör för The Economist om riskerna att president Donald Trump på allvar startar handelskrig under 2018. Oron är motiverad. Under sitt första dryga år som president har Trump ...

Viktigt att stärka handelsrelationer om USA eskalerar

I en intressant artikel i DN (171124) skriver Bill Emmott, tidigare chefredaktör för The Economist om riskerna att president Donald Trump på allvar startar handelskrig under 2018.

Oron är motiverad. Under sitt första dryga år som president har Trump drabbats av en hel del bakslag, varav några aningens förnedrande. Önskan att ta revansch kan antas vara en viktig del av Trumps personlighet och när det gäller handelsfrågor har presidenten en betydande makt. Risken att andra delar av den amerikanska statsapparaten skall sätta sig på tvären är liten. Likaså att det uppstår betydande praktiska problem. Att säga upp handelsavtal eller som nu, blockera tillsättningen av skiljemän inom WTO, är enkla operationer. Presidenten bestämmer om handeln, eller i vilket fall förfogar han personligen över grus som kan kastas i maskineriet.

De tre främsta målen för presidenten skulle alltså vara Kina, NAFTA som är under omförhandling, och WTO. Det sistnämnda är pikant då det var USA som var drivande för att skapa världshandelsorganisationen.

Mot detta talar att det ständigt kommer nya frågor på presidentens bord som upptar tid och energi. USA:s näringsliv, inklusive jordbrukssektorn, har också mobiliserat när det gäller NAFTA. Ett handelskrig med Kina har, som alla handelskrig, bara förlorare. Betydande företag i USA är beroende av tillverkning eller underleverantörer i Kina.

Emmots artikel är onekligen oroande. Men oavsett vad så har han en stor poäng i att övriga länder har anledning att stärka sina handelsrelationer för att möta en eventuell eskalering av protektionism från USA.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Att få byta grejer med varandra är en viktig mänsklig rättighet.

Frihandeln är inte bara effektiv för ökat välstånd — den är moraliskt rätt

Ett grundläggande argument för frihandel är äganderätten och kontraktsfriheten. Det finns inga rimliga skäl att den handels som är tillåten mellan Stockholm och Uppsala skall vara förbjuden mellan Stockholm och Oslo. Argumenten för frihandel brukar of...

Frihandeln är inte bara effektiv för ökat välstånd — den är moraliskt rätt

Ett grundläggande argument för frihandel är äganderätten och kontraktsfriheten. Det finns inga rimliga skäl att den handels som är tillåten mellan Stockholm och Uppsala skall vara förbjuden mellan Stockholm och Oslo.

Argumenten för frihandel brukar ofta vara rätt abstrakta och inriktade på tillväxt. Det är goda argument, men för många känns några bråkdelar av procent i tillväxt som resultat av ett frihandelsavtal inte superviktigt.

Men då skall man komma ihåg att de stora frihandelsavtalen (EU består till stor del av ett sådant) inte betyder att vi går från ingen handel till fri handel. I stort sett alla länder i världen handlar redan med varandra sedan hundratals år och ingår idag i WTO-systemet, det vill säga det råder redan ganska bra förhållanden för internationell handel. Om vi inte haft någon handel alls mellan länder — drömmen om ”självförsörjning” — skulle vi alla leva i yttersta fattigdom, och särskilt vi i små länder. I Sverige hade vi eldat upp all vår skog och levt på svältgränsen.

Det är viktigt att komma ihåg att länder exporterar för att kunna importera. Vi som bor i Sverige har egentligen ingen glädje av att det försvinner skogsprodukter eller Volvo-bilar ut ur landet. Det är saker vi blir av med. Skälet till att vi gör vårt bästa för att exportera är att det ger oss inkomster så att vi kan importera sådant vi inte kan göra själva. Merkantilister är alltså egentligen inte emot handel eftersom de gillar export. Däremot är de emot import. Vi skall alltså tillverkar värdefulla saker i Sverige och exportera för att få pengar. Problemet är att pengar har inget värde om man inte vill köpa något för dom. Man kan varken äta, bo eller klä sig i papperslappar. Först när man importerar förvandlas pengarna till ökat välstånd. Skälet för att staten i en modern, öppen ekonomi att intressera sig främst för exporten är att det är svårare att sälja än att köpa.

Men det finns ett viktigt principiellt argument för frihandeln förutom de ekonomiska.

Frihandel en viktig del av respekten för äganderätten, den viktigaste specifika delen av individuell frihet. Människan är en social varelse. Det betyder att vi interagerar för att uppnå gemensam nytta. En viktig del av detta är att vi byter sådant vi äger mellan oss — handel. Det är en ytterst viktig naturlig rättighet. I dag kallar vid det kontraktsfrihet. Det betyder att om två personer vill göra ett avtal bör det krävas ytterst starka skäl för att en tredje part — exempelvis staten — skall gå in och reglera eller förbjuda. Den rätten är respekterad i alla demokratiska rättsstater. Vi har rätt att avtal om allt så länge det inte skadar någon. Exempelvis har vi inte rätt att handla med narkotika, vapen, farliga kemikalier eller receptbelagda mediciner hur som helst.

Äganderätten och kontraktsfriheten är alltså stark även om den inte betraktas som absolut. Utom när det gäller handel med människor som råkar bo i något annat land. Då uppfattar många att staten har rätt att gå in och förbjuda och reglera nästan hur som helst och utan några begriplig skäl. Men det finns inga rimliga argument för att tillåta handel mellan individer och företag i Stockholm och Uppsala, Enköping eller Luleå, men förbjuda samma sak mellan Stockholm och Oslo, Madrid eller Peking.

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera poster