Frihandel

Frihandel betyder att medborgarna i olika länder kan handla med varandra utan tullar, kvoter eller interna handelshinder som exempelvis skilda standarder.

Frihandel i media vecka 42

2017-10-18 Lars Karlsson, riksdagskandidat för Liberalerna i Östergötland, skriver på debattplats i "Corren" att välfärden behöver frihandeln (artikeln är ett svar på ett debattinlägg av Christina Nilsson, SD): "Jag vill börja med att bemöta kritiken mo...

Frihandel i media vecka 42

2017-10-18

Lars Karlsson, riksdagskandidat för Liberalerna i Östergötland, skriver på debattplats i ”Correnatt välfärden behöver frihandeln (artikeln är ett svar på ett debattinlägg av Christina Nilsson, SD):

”Jag vill börja med att bemöta kritiken mot att Liberalerna vill ha frihandel. Frihandel är för mig en förutsättning för att kunna upprätthålla vår välfärd och därmed även vår självförsörjningsgrad. Dock ska det vara en frihandel som bygger på fri konkurrens, men på lika villkor. Våra svenska livsmedel håller hög kvalité och är miljömässigt överlägsna den absoluta merparten av de importerade. Genom frihandeln har Sverige en stor exportpotential för vår livsmedelsindustri. Att höja vår självförsörjningsgrad behöver nödvändighetsvis inte minska vår import utan snarare öka exporten. En ökad produktion av livsmedel ger både en ökad självförsörjningsgrad och mer skattekronor till den svenska välfärden. Utan frihandel minskar förutsättningen för båda.

Christinas Nilssons kritik mot att Liberalerna vill minska beroendet av EU-stöd blir mycket märklig, när samtidigt Sverigedemokraterna är emot svenskt medlemskap i EU? På vilket sätt ett sådant ställningstagande ger mer EU-stöd är för mig en gåta?”

Aftonbladet angriper på ledarplats att socialdemokraternas senaste annons. Bilden föreställer en polis och en passkontrollant som undersöker människors papper på ett tåg, och texten säger ”Vi slår vakt om Sveriges säkerhet – Svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas”:

”Annonsen är faktiskt helt knäpp.

Den svenska modellen handlar om solidaritet – inte om gränsvakter. Omvärlden är inget hot mot vårt land.

Tvärtom har vi alltid välkomnat människor utifrån hit för att arbeta, studera och när de behöver en fristad. Öppenhet och nyfikenhet är viktiga svenska värderingar.
Vår ekonomi drivs av export och vi tillhör globaliseringens vinnare eftersom vi konkurrerar med innovationer och avancerad teknologi. Svenska företag finns över hela världen och det råder en bred samsyn i Sverige om att frihandel och öppenhet är en styrka.

För varje gräns som stängs förlorar vi lite av våra möjligheter, vår konkurrenskraft och vår frihet.

(—)

Krafter som förändrar vårt samhälle som digitalisering, invandring, globalisering och frihandel har både för- och nackdelar. Det gamla försvinner och ersätts av något nytt och okänt.

Men i Sverige är vi inte rädda för framtiden, i stället satsar vi på att ge människor trygghet i de förändringar som alltid sker. Vi bygger broar till nya arbeten och ger trygghet mellan olika jobb.
S-annonsen avslöjar ett osunt flörtande med de inskränkta och protektionistiska krafter som sveper över Europa just nu. Krafter som vill ändra på just den öppenhet som gjort vårt land så framgångsrikt.

Om även Sverige ger efter för det tänkandet blir vi både fattigare och mer inkrökta.

Det är motsatsen till att slå vakt om Sveriges säkerhet.”

2017-10-17

Politico gör en sammanfattning av det usla förhandlingsläget i NAFTA-förhandlingarna:

”The fourth round of negotiations wrapped up in the Washington area on Tuesday, and officials made clear they were at an impasse on a number of changes specifically sought by the Trump administration that dovetail with its “America First” agenda.

As a result, Canada, Mexico and the United States have agreed to delay their next round of talks by nearly a month, retreating to their respective capitals to work out ”challenges” and ”significant conceptual gaps among the parties” before meeting again on Nov. 17 in Mexico. Chief negotiators are then planning to meet in Washington in December, and additional rounds will be scheduled through the first quarter of 2018.

”Frankly, I am surprised and disappointed by the resistance to change from our negotiating partners,” U.S. Trade Representative Robert Lighthizer told reporters at a closing press briefing, as he stood at a lectern between Canadian Foreign Minister Chrystia Freeland and Mexican Economy Secretary Ildefonso Guajardo. ”As difficult as this has been, we have seen no indication that our partners are willing to make any changes that will result in a rebalancing and a reduction in these huge trade deficits.”

The delay comes at the close of a fourth round of talks that saw repeated rejections from Canada and Mexico of U.S. proposals regarding provisions on sectors such as automobiles, dairy and seasonal produce. While both Mexico and Canada expressed a willingness to remain at the negotiating table as long as talks continue, they also remained steadfast in their opposition to proposals that Washington has indicated are top priorities.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Kampen för sämre och dyrare tomater går vidare…

De som vill ha handelshinder är ofta små grupper av producenter som har mycket att vinna. De kan satsa pengar och investera i lobbying.  Majoriteten av konsumenterna som kommer att drabbas av högre priser och/eller sämre produkter har inte samma möjl...

Kampen för sämre och dyrare tomater går vidare…

De som vill ha handelshinder är ofta små grupper av producenter som har mycket att vinna. De kan satsa pengar och investera i lobbying.  Majoriteten av konsumenterna som kommer att drabbas av högre priser och/eller sämre produkter har inte samma möjligheter och incitament att organisera sig och driva kampanj.

Sedan NAFTA, frihandelsavtalet mellan Mexiko, USA och Kanada, trädde i kraft 1993, har USA:s export av jordbruksprodukter till de båda grannländerna ökat med drygt 400 procent.

Man kunde tro att jordbrukare då vore nöjda. De flesta säljer mer, och de som eventuellt inte har varit framgångsrika har haft gott om tid på sig för anpassning till nya förhållanden. De flesta måste rimligen ha anpassat sig på andra områden, typ ny lagstiftning på andra områden, internet, nya skatter och liknande.

Men så är det inte.

Chicago Tribune skriver om tomatodlaren Tony DiMare i Florida har i 25 år kämpat mot importen av billigare mexikanska tomater, och sett sina grannar ge upp; bara lämna skörden på marken eller sälja sina farmer.

Mexikanerna är nämligen bättre på att producera tomater. De har billigare arbetskraft och bättre klimat. I Florida gör fukten att tomaterna kan drabbas av olika parasiter. De måste skördas gröna och mogna i lager med hjälp av etylengas, medan mexikanerna slipper den kostnaden. De kan skörda mogna tomater och frakta direkt till köparna. De amerikanska tomaterna är alltså både sämre och dyrare.

Därför kämpar en liten grupp tomatodlare och andra jordbrukare med liknande verksamhet för att det reviderade NAFTA-avtalet skall göra det lättare för små jordbrukare att ansöka om tullskydd.

Man kunde tänka sig att DiMare och hans fåtaliga kollegor i samma situation på ett kvarts århundrade kunde dra slutsatsen att det bästa vore att försöka odla något annat? Något som grannen inte har bättre naturliga förutsättningar att göra. Trots allt finns det andra amerikanska jordbrukare som lyckas med att i snitt öka sin export med 400 procent. Kunde man inte titta efter vad de gör?

Men inte då. Stället försöker man få möjligheter till höga skyddstullar mot mexikanerna, något som skulle kunna ställa till stora problem för den omförhandling av NAFTA-avtalet som nu pågår. Mexikanerna är av naturliga skäl inte intresserade av ökade möjligheter för amerikanska jordbrukare att få olika former av skydd. Huvuddelen av amerikansk jordbrukare är inte heller intresserade av något som kan försvåra för handeln eller göra att NAFTA-förhandlingarna havererar. De har ju som sagt förbättrat sin försäljning enormt tack vare NAFTA.

Ur en synvinkel är det lätt att känna sympati för Tony DiMare. Han är tredje generationens tomatodlare och älskar förmodligen sin gård. Det är inte lätt att byta yrke och en gård med en verksamhet som knappt är lönsam har förstås inget större värde på marknaden. Men samtidigt handlar det om en del av livsmedelsindustrin. Att den är konkurrensutsatt och genomgår ständiga förändringar är ingen nyhet. Om alla förväntade sig att staten skulle garantera att de kunde leva på det de alltid levat på vore ingen utveckling möjlig.

Här ser vi det mycket vanliga fenomenet att en liten grupp får orimligt stort politiska inflytande. De har mycket att vinna och gör därför sina röster hörda.

Den stora gruppen som är förlorare här är konsumenterna som riskerar dyrare livsmedel. Skyddsåtgärder slutar sällan med en produkt — när någon har fått vill fler ha. Majoriteten av livsmedelsproducenter riskerar förstås också att förlora. Om man i framtiden kommer kunna skydda amerikanska producenter med tullar kommer förstås mexikanerna att kräva samma sak. Konsekvensen blir att både producenter och konsumenter får det sämre.

Nu kanske DiMare efterhand byter verksamhet.

Han inte bara odlar tomater. Han är även grossist och säljer tomater som andra har producerat. Bland annat tomater han importerar från Mexiko…

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Hamnen i Singapore. Fortfarande består inte världsekonomin enbart av dataflöden och tjänster... Foto: Zairon

Singapore i topp när det gäller frihandel

För länge sedan sade man om Singapore att dess inflöde av utländska valuta kom från hamnavgifter och prostitution. Det säger man inte längre.  Det är nämligen minst ett halvt århundrade sedan. Numera är Singapore ett av världens mest välmående länder och ett...

Singapore i topp när det gäller frihandel

För länge sedan sade man om Singapore att dess inflöde av utländska valuta kom från hamnavgifter och prostitution. Det säger man inte längre. 

Det är nämligen minst ett halvt århundrade sedan. Numera är Singapore ett av världens mest välmående länder och ett av de länder som haft den snabbaste ökningen av BNP per capita.

Landet ligger som nummer två enligt Economic Freedom of the world  när det gäller ekonomisk frihet (Hong Kong ligger på första plats) och nummer ett när det gäller frihandel.

Landet har världens näst största containerhamn.

Självklart finns det många förklaringar till Singapores välstånd — exempelvis har man mycket stabila familjer och låg brottslighet — men ekonomisk frihet och frihandel torde vara det viktigaste.

Vad som förtjänar en extra fundering är att listan över världens mest välmående länder när det gäller BNP per capita toppas av några oljeländer, men också av ett antal små länder som i stort sett saknar naturresurser. Istället har de valt ekonomisk frihet och frihandel, en väg som uppenbarligen fungerar.

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenoktober 19, 2017
Oj. Tack!
MarxBrooktober 16, 2017
"Självklart finns det många förklaringar till Singapores välstånd — exempelvis har man mycket stabila familjer och lång brottslighet" LÅNG brottslighet! Förklarar det mesta... ;)

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Japan. Ett av många länder på väg mot handelsavtal med EU. Delvis tack vare Trump.

Trump överraskande bra för frihandeln

Lika lite som Brexit inspirerar till efterföljd har Donald Trumps handelspolitik fått några efterföljare. Tvärt om framstår frihandelsmotståndet i sin totala dumhet tack vare Trump.  Det fanns de som trodde (och i vissa fall hoppades) att Brexit skulle ...

Trump överraskande bra för frihandeln

Lika lite som Brexit inspirerar till efterföljd har Donald Trumps handelspolitik fått några efterföljare. Tvärt om framstår frihandelsmotståndet i sin totala dumhet tack vare Trump. 

Det fanns de som trodde (och i vissa fall hoppades) att Brexit skulle leda till en kedjereaktion. Att befolkningarna i andra länder skulle känna en inspirerande fläkt av frihetskamp över kanalen och vilja bryta sig loss från det brysselska oket även de.

Men så blev det inte.

Tvärt om.

Med britterna som vänner behöver idén att lämna unionen inga fiender.

Samma sak verkar det vara med Donald Trumps idéer om protektionism och ”rättvisa handel”:

I en artikel i tidningen Land (betalvägg) berättar Cecilia Malmström att intresset för handelsavtal med EU har ökat markant sedan Trump sänkte TPP och hotar NAFTA.

”Den 21 september trädde CETA-avtalet mellan EU och Kanada provisoriskt i kraft. Det är det första i raden av omfattande avtal som slopar tullar och andra handelshinder till stor nytta för EUs mjölkbönder konstaterade Cecilia Malmström då hon i förra veckan var i Stockholm för att tala inför en samlad europeisk mjölkbransch. Sverige är absolut inget undantag, betonade hon.
Så hur underlättar CETA för export till Kanada?
– CETA tar bort väldigt höga tullar på europeiska livsmedel. Det gäller ost, choklad, öl och vin och andra typer av processade produkter som det är stor efterfrågan på i Kanada. Det märkte jag själv när jag var där. ”När får vi köpa ost från EU billigare”, frågade man mig.
Mot årets slut ska du sy ihop de sista detaljerna i EUs handelsavtal med Japan som är en stor nettoimportör av livsmedel. Vilka möjligheter öppnar sig där?
– Om det finns något avtal som EUs livsmedelsindustri bör välkomna är det detta med Japan. Det är en väldigt sluten marknad som nu öppnas. Det betyder att efterfrågan på europeiskt kött, ost och andra mejeriprodukter ökar dramatiskt.
Du har sagt att japaner uppskattar svenska livsmedels kvalitet. Vilka då?
– Det finns chanser för fler varor än svensk vodka. Här finns även möjligheter för en del ostar, choklad, konfektyr och kött. Liksom för den svenska träindustrin. Även på det området har Japan varit väldigt skyddat.
Det har bitvis varit en trög process för dig och EU-kommissionen att förhandla fram internationella handelsavtal. Men så sa Donald Trump som nyvald president överraskande upp handelsavtalet TPP mellan USA och ett tiotal länder i Stillahavsregionen. Har protektionisten Donald Trump hjälpt dig på traven?
– Ja, man kan tala om en Trumpeffekt. När Donald Trump sa upp avtalet så kontaktade japanerna oss direkt.”

Det samma gäller Mexiko och Mercosur i Sydamerika. Intresset är stort att närma sig EU.

Konsekvenserna är att USA blir allt mer akterseglat i internationella handelssammanhang. Nu handlar USA rätt bra ändå med omvärlden, det går att klara sig utan avtal och WTO-reglerna gäller, men det förtjänar att upprepas. USA kunde med TTIP och TPP ha blivit centrum i ett handelsområde bestående av en stor majoritet av demokratiska rättsstater i världen. Stater med mänskliga rättigheter, rimlig arbetsrätt, miljölagstiftning, transparens och fungerande rättsväsende.

Hoppet är förstås inte på något sätt ute. Trump är inte för evigt och några år hit eller dit innebär ingen dramatik när det gäller handelsförhandlingar.

TTIP, avtalet mellan USA och EU ligger djupt ner i frysboxen just nu. Men det mesta av arbetet föröds inte. Förhandlingarna kan påbörjas så snart det finns en politisk vilja i USA.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
NAFTA. Ligger illa till just nu.

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla.  Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhan...

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla. 

Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhandlas. Att det omförhandlas är i sig inte dramatiskt. När avtalet kom till för snart 30 år sedan var verkligen ganska annorlunda både vad gäller miljöregler, e-handel, dataströmmar och mycket annat som i dag påverkar handelspolitiken.

Men Trump har hotat att lämna avtalet helt och hållet, vilket däremot skulle ha stora konsekvenser. Under veckan har den fjärde förhandlingsrundan hållits och låsningarna är mycket stora. Vidare har förmodligen inga tidigare handelsförhandlingar omgärdats med så stora motsättningar mellan presidenten och näringslivet. Optimisterna menar att det är normalt för president Donald Trump att vara närmast orimlig i inledningen av förhandlingar för att senare kunna backa utan att förlora för mycket. Men andra menar att NAFTA just nu faktiskt hänger på en skör tråd.

Ana Swanson and Kevin Granville på New York Times har gått vad som sannolikt skulle hända om USA lämnar NAFTA.

Det intressanta är att det förmodligen skulle vara absolut mest negativt för USA.

Kanada och Mexiko är USA:s största handelspartners förutom Kina och handeln mellan de tre länderna har tredubblats sedan 1990-talet när NAFTA kom till. I dag är tullarna i princip noll mellan länderna och detta har lett till att många företag, framför allt amerikanska, utnyttjar möjligheten att optimera sin produktion genom att utnyttja de olika ländernas förutsättningar. Värdekedjorna passerar gränserna — i vissa fall flera gånger. Exempelvis importerar USA 1,6 miljoner bilar från Mexiko, men värdet av dessa bilar består till 40 procent av amerikanska komponenter.

Om NAFTA faller kommer detta bli svårare och dyrare. Då kommer länderna tillämpa tullsatserna som gäller inom WTO vilka kan te sig beskedliga vid en första titt (genomsnittet Mexiko 7,1, USA 3,5, Kanada 4,2) men höga nog att äta upp marginalerna och framför allt göra livet dyrare för medborgarna. Dessutom är detta genomsnittliga tullsatser: för den amerikanska jordbrukare som skall exportera till Mexiko handlar det om 15 procent på vete, 25 procent på nötkött och 75 procent på kyckling. USA är en stor exportör av kläder och på dessa är tullarna enligt WTO 20 procent.

Dessutom är USA det land som är mest isolerat från världshandeln av de tre länderna. Kanada har CETA-avtalet med EU, även Mexiko har ett frihandelsavtal med EU.  Kanada och Mexiko kan behålla NAFTA mellan sig även om USA hoppar av och det finns fortfarande ett visst moment i TPP-avtalet där bland annat Japan ingår, vilket kan bli ett alternativ i framtiden.

USA riskerar alltså att förlora export till Mexiko och Kanada, ställa till problem för sina egna industrier och göra en rad produkter betydligt dyrare för sina egna medborgare. Frågan är hur många jobb som kommer att skapas? Förmodligen inte ett enda. Tvärt om kommer aktiviteten i många delar av ekonomin gå ner lite när varor blir dyrare och export svårare. De jobb som eventuellt försvann 90-talet lär aldrig komma tillbaka. Att försöka tvinga tillbaka exempelvis biltillverkning från Mexiko till USA är svårt. Det billigaste kan mycket väl vara att istället lägga all produktion i Asien.

Sammantaget kan det mycket väl vara bra för EU och Sverige om NAFTA faller. Men bara på kort sikt. På längre sikt skulle tillväxt och välstånd i både USA, Kanada och Mexiko minska.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Ännu ingen kö av arbetslösa DJ:s på arbetsförmedlingen. Foto: Vincent Diamante

Jobben försvinner inte — vare sig på grund av frihandel eller robotisering

Det finns fler jobb än någonsin. Särskilt i världens mest öppna och moderna ekonomier. Idén om att frihandel kostar jobb kan avföras. Japan och Tyskland, två av världens mest öppna, moderna, automatiserade och  utvecklade ekonomier har mer jobb än nå...

Jobben försvinner inte — vare sig på grund av frihandel eller robotisering

Det finns fler jobb än någonsin. Särskilt i världens mest öppna och moderna ekonomier. Idén om att frihandel kostar jobb kan avföras.

Japan och Tyskland, två av världens mest öppna, moderna, automatiserade och  utvecklade ekonomier har mer jobb än någonsin.

Detsamma gäller Sverige och i stort sett alla industriländer.

Det skriver  Ruchir Sharma i New York Times.

”The recovery from the crisis of 2008 has been one of the weakest on record, but never in postwar history has so little growth created so many jobs. The unemployment rate in the developed world is down to 5.5 percent and approaching a 40-year low. This flies in the face of all the dire warnings about a “jobless future.”

There are jobs, jobs everywhere. Unemployment in Germany is now lower than at any point since the country reunified in 1990. It is hitting lows last seen in 1975 in Britain and 1994 in Japan. The United States jobs report on Friday showed a slip in job creation, a result of the devastation of the recent hurricanes, but unemployment dropped yet again, to just 4.2 percent from 4.4 percent, both lows rarely seen in the past half-century.”

Ett av skälen är förstås att befolkningen åldras. Allt fler går i pension och de kullar som kommer efter är mindre.

Känslan av att jobben försvinner som exempelvis hjälpte Donald Trump till makten beror på att vissa industrier slås ut och de som varit anställda där har inte kvalifikationer för att få de nya jobb som skapas, eller så skapas de nya jobben på hela andra platser.

Ett annat skäl är att det ofta märks mer när jobb försvinner än när de uppstår. Om det skapas fem jobb i veckan i en stad blir det inte rubriker, trots att det tillkommit 250 jobb på ett år. Men om en fabrik i staden som anställer 100 personer läggs ner leder det till återkommande uppmärksamhet i media.

Men som sagt. Totalt sett blir det allt fler jobb. Därmed borde idén om att frihandeln gör att jobb försvinner kunna avföras ur debatten. Tillsammans med oron över robotiseringen.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Ostindiska Companiet. Romantiskt, men ett exempel på statligt kontrollerad handel. Bildades 1731, lönsamt först. Sen förluster. Lades ner 1813.

Svenska tullar ”de mest ofrisinnade och invecklade i Europa…”

Svensk handelspolitik har inte alltid varit frihandelsvänlig. Tvärt om. Vi var experter på att krångla till det för handeln och efter ett par decennier i mitten av 1800-talet med en god utveckling kom det ytterligare bakslag i samband med tullstriden.   Om bri...

Svenska tullar ”de mest ofrisinnade och invecklade i Europa…”

Svensk handelspolitik har inte alltid varit frihandelsvänlig. Tvärt om. Vi var experter på att krångla till det för handeln och efter ett par decennier i mitten av 1800-talet med en god utveckling kom det ytterligare bakslag i samband med tullstriden.  

Om britterna har frihandeln i sitt politiska DNA är vi svenska mer pragmatiskt lagda. Det har förvisso lett till goda resultat och ytterst få ifrågasätter i dag frihandeln. Tvärt om är Sverige en pådrivande kraft i EU och unik i att största delen av fackföreningsrörelsen står bakom de stora frihandelsavtalen i EU. Möjligen är det lite udda att regeringen är anhängare av frihandel i EU medan de två svenska regeringspartiernas EU-parlamentariker motarbetar samma avtal.

I den intressant antologin ”Perspektiv på frihandel” från Förlaget Näringslivshistoria 2017 (red Per Dahl) skriver docent Peter Hedberg om utvecklingen av handelspolitiken under 1800-talet både internationellt och i Sverige. Den svenska debatten präglades inte riktigt av samma hårda motsättningar som den brittiska.

Sverige hade en lång rad handelshinder. De stora handelshusen hade monopol på import och export av vissa varor. Utländska produkter fick importeras endast av svenska fartyg och tullarna var — förstås — en viktig del av statsfinanserna. Många varor var helt enkelt belagda med importförbud.

Det var först på 1850-talet som svensk handelspolitik började liberaliseras en aning. Motståndet var stort och gick inte enligt samma mycket tydliga linjer som i Storbritannien där motsättningen var tydlig mellan jordägare och majoriteten av befolkningen. I Sverige var det betydligt mer komplext även om lågkonjunktur för jordbruket fick många bönder och jordägare att vara protektionister. Men den internationella handeln och tillväxten, samt inte minst Sveriges snabba industrialisering, drev ändå på liberaliseringarna. Att få tillgång till den internationella marknaden för export krävde att även Sverige öppnade upp sig. Som vanligt spelade Johan August Gripenstedt en avgöra roll. Förutom näringsfrihet och utvecklingen av finansmarknaderna anslöt han — utan att fråga riksdagen som var emot – Sverige det internationella frihandelssystemet (Cobden-Chevaliér-avtalet) 1865. Chevaliér var fransman och blev för övrigt invald i den svenska vetenskapsakademin. I dag känns det en aning exotiskt att just fransmän och britter lyckades samla sig till det första moderna handelsavtalet.

Genom den så kallade tullstriden kom Sverige under 1880-talet och framåt att bli allt mer protektionistisk. Stockholmsbänken i andra kammaren bestod av 22 frihandlare och gav majoritet, men genom att en av riksdagsmännen hade en skatteskuld och var icke valbar underkändes alla valsedlar med hans namn. Konsekvensen blev att de övriga 21 ledamöterna också åkte ut och protektionisterna gavs majoritet.

Idag är Sverige förmodligen ett av världens frihandelsvänligaste länder, men vi känner tydligt igen den mer pragmatiska argumentationen från mitten på 1800-talet. Argumenten handlar sällan eller aldrig om att frihandeln ger oss billigare varor och på så sätt ökar välståndet. Det svenska perspektivet är exporten. Vi är starkt medvetna om att nästan allt svensk industri är beroende av sina exportmarknader. Det är inget fel på de argumenten, men man skall komma ihåg att vitsen med att exportera är att kunna importera. Att varor hamnar utomlands är egentligen en välfärdsförlust. Det förvandlas till en vinst genom att de ger pengar som med medger import.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Richard Cobden: "...splendidly single-minded free-trader..."

Frihandeln sitter i britternas politiska DNA

I slutet av 1860-talet klagade brittiska snickare över importen av färdiggjorda fönsterramar från Sverige. Dessa var betydligt billigare än vad det var att låta en snickare göra fönsterramarna en och en på det traditionella sättet. Snickarna ville ha ...

Frihandeln sitter i britternas politiska DNA

I slutet av 1860-talet klagade brittiska snickare över importen av färdiggjorda fönsterramar från Sverige. Dessa var betydligt billigare än vad det var att låta en snickare göra fönsterramarna en och en på det traditionella sättet. Snickarna ville ha tullar. Men det fick de inte. Frihandelsvännerna hade fört en hård kamp som de i huvudsak vunnit. Inte för alltid och inte helt och hållet, men sedan den framgångrika kampen mot The Corn Law  i mitten av 1800-talet har de moraliska och principiella argumenten för frihandel varit starka i Storbritannien.

Man kan tro att brittiska regeringsföreträdares (i ett svenskt perspektiv) högstämda och principfasta hänvisningar till frihandel som en viktig del av framtiden utanför EU är närmast rituell retorik för att ta bort uppmärksamheten från att Brexitförhandlingarna inte går så bra. Men det är i huvudsak en felsyn. Frihandeln, principiellt grundad och ofta ensidig, har tjänat britterna väl sedan 1800-talet. Retoriken om frihandel har en lika stark förankring bland medborgarna som folkhemmet har för oss svenskar.

I en intressant genomgång i världens förmodligen viktigaste konservativa tidskrift The Spectator beskrivs den hårda kampen under 1800-talet. Artikelns poäng är att tidskriften varit för frihandel ända sedan 1830-talet. Det säger förmodligen något om det brittiska samhället att en tidskrift funnits så länge, haft samma åsikt och dessutom kan skryta om det.

Historieskrivningen är inte ny eller unik, men den säger en del om vilken roll frihandel och generellt sett ekonomisk frihet har i den brittiska politiska kulturen. Britterna var handelsmän och stora delar av eliten förstod i vilket fall intuitivt att handel gav välstånd. De hade också sett alla försök att skapa mer välstånd eller ”rättvisa” genom handelshinder misslyckades och inte sällan gynnade en eller annan redan stark intressegrupp.

Här spelade kampen om The Corn Law en viktig roll. Lagen gjorde det helt enkelt extremt dyrt att importera spannmål och existerade för att gynna de brittiska jordägarna. Konsekvensen blev förstås att den övriga befolkningen fick betala höga priser för brödet och orsakade även svält.

Att lagen avskaffades var en del en allmän reformrörelse som innefattade avskaffandet av slaveriet (som förekom i kolonierna, inte i hemlandet) och reformer för näringsfrihet, fattigvård och folkhälsa:

”Enthused by this period of progressive governance, mass popular movements started to emerge, most notably the Chartists – seeking a bill of rights for the working man – and the strident Anti-Corn Law League, whose cause was driven forward by the Liberal politicians John Bright and Charles Villiers, and championed by that splendidly single-minded free-trader, Richard Cobden, who bitterly attacked ‘the unprincipled, unfeeling, rapacious and plundering bread-taxing oligarchy’.”

Den som klagar över att dagens tonfall i debatten är hårt kan som synes med fördel ta en titt på historien.

1840 samlade den radikale politikern och en av The Spectators finansiärer Joseph Hume en kommitté som producerade en 300-sidig rapport som angrep handelshindren (man imponeras över hur folk på den tiden kunde få ihop stora mängder välformulerad och genomtänkt text för hand, utan skrivmaskiner, datorer, internet eller kopiatorer). Eftersom få skulle läsa rapporten producerades även ett trettiotvåsidigt sammandrag som blev bilaga till The Spectator. Sammandraget sålde bra. 10 000 ex, betydligt mer än tidskriftens 3500 kopior. Det säger en del om debatten och intresset för frågan.

Till sist svängde Torys och kring 1850 var de sista protektionistiska åtgärderna borttagna. En viktig faktor var svälten på Irland som förvärrades av att importerat spannmål var orimligt dyrt.

Resultatet var tydligt. 1840 var två procent av spannmålet importerat, 1880 45 procent.

Tidskriften bekämpade med varierande framgång alla försök att återinföra protektionistiska åtgärder, exempelvis olika idéer om att ha frihandel inom imperiet men vara protektionister mot den övriga världen.

När diskussionerna började om brittiskt medlemskap i EEC var The Spectator emot av exakt samma skäl; att Storbritannien inte skall låsas in i ett handelssamarbete som tidskriften uppfattar står i strid med global frihandel. Och av samma anledning var man för Brexit.

Frihandelsbloggen anser som bekant att Brexit var en mycket dålig idé. The Spectators syn på EU som gravt protektionistiskt är till att börja med fel. Visst finns det mycket att förbättra, men avtalen kommer på plats ett efter ett och det finns ingen anledning att tvivla på att frihandelsvännerna i EU generellt sett brukar ta hem spelet.

Dessutom är det tvivelaktigt om britterna själva kommer att kunna ro några riktigt principfasta frihandelsavtal i hamn. Redan finns det starka opinionsbildare som halat fram den klorsköljda kycklingen och GMO-hotet.

Men visst, det säger något om hur stark frihandeln är i Storbritannien att en minister kan lova att skriva på 40 frihandelsavtal dagen efter att Brexit blivit verklighet.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Visa flera poster