Frihandel

Frihandel betyder att medborgarna i olika länder kan handla med varandra utan tullar, kvoter eller interna handelshinder som exempelvis skilda standarder.

Frihandel är inte viktigare än mänskliga rättigheter — men diktaturstater böjer sig inte för hot

Den svenske medborgaren Gui Minhai är fängslad och kanske torterad av kinesiska myndigheter. Röster höjs för att handelspolitiken borde användas som påtryckningsmedel. Tanken är inte principiellt orimlig, men i praktiken helt utsiktslös.  För två veckor...

Frihandel är inte viktigare än mänskliga rättigheter — men diktaturstater böjer sig inte för hot

Den svenske medborgaren Gui Minhai är fängslad och kanske torterad av kinesiska myndigheter. Röster höjs för att handelspolitiken borde användas som påtryckningsmedel. Tanken är inte principiellt orimlig, men i praktiken helt utsiktslös. 

För två veckor sedan arresterades den svenska förläggaren Gui Minhai för andra gången på kort tid i Kina.

Kritikern Maja Thrane frågar i SvD om ”frihandeln är viktigare än mänskliga rättigheter”.

Anledningen är att Vänsterpartiets Yasmine Posio Nilsson den 26 januari ställt följande fråga i Sveriges Riksdag: ”Kommer utrikesministern att agera för att Sverige, både som enskilt land och som medlem i EU, ska skärpa handelspolitiken gent­emot Kina för att tydligare markera mot de allvarliga brott mot grundläggande demokratiska fri- och rättigheter som sker?”

Ann Linde, EU- och handelsminister (s) svarar då att ”Regeringen fäster mycket stor vikt vid situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina”, och vidare att ”Regeringen anser att fungerande handelspolitiska relationer stärker förutsättningarna för förbättringar av MR-situationen i Kina” samt att ”Sverige verkar aktivt, både inom EU och i regeringens bilaterala kontakter, för att Kina ska fortsätta reformarbetet för att öppna upp ekonomin för internationell handel”. Slutligen skriver hon att ”Kinas WTO-medlemskap har bl.a. haft betydelse för att påskynda rättsutvecklingen i Kina – även om brister återstår”.

Thranes inledande fråga är självklart berättigad.

Man skulle kunna invända att den är felställd. Det råder inte i någon mening ”frihandel” mellan Sverige (EU) och Kina. Kina är med i WTO så det finns ett gemensamt regelverk kring vissa handelsfrågor, men i allt väsentligt är handeln mellan Kina och EU hårt reglerad. Regleringarna syftar dock inte till att direkt motverka handel, utan mer till att hantera olika nationella särintressen. I många fall är länders handelspolitiken till för att främja handel. Staterna både gasar och bromsar på en gång.

Men det moraliska problemet är förstås inte kopplat till frågan om frihandel eller inte. Man skulle kunna sammanfatta det med frågan ”borde Sverige som nation offra möjligheter till affärer med Kina för att förbättra mänskliga rättigheter i Kina?”

Maja Thranes svar på frågan är uppenbarligen ”ja”. Att hon inte riktigt har klart för sig på vilket sätt handelsrelationerna är reglerade påverkar inte om svaret är rätt eller fel.

De flesta av oss lutar nog åt att svaret är riktigt i en mycket enkel principiell mening. Om Sverige (EU) genom att inskränka handeln mellan länderna kunde hindra kineserna från att bryta mot mänskliga rättigheter borde man göra det. Kina torterar och avrättar människor eller fängslar dem i åratal utan ordentlig rättegång. Kunde EU stoppa detta genom handelshinder skulle knappast någon komma dragande med BNP-siffror och handelsstatistik.

Men nu är det förstås inte alls så enkelt. Kina är en diktatur som extremt hårt motsätter sig alla försök till yttre inblandning i sina interna affärer. Men kan tryggt påstå att inskränkningar i handeln med Sverige eller till och med EU som helhet vore totalt verkningslösa i sammanhanget.

”Bör implicerar kan” som man brukar säga inom moralfilosofin. Det är helt enkelt meningslöst att rekommendera åtgärder som är omöjliga att genomföra eller helt verkningslösa. Mot det argumentet kan man invända att Sverige gjort tydliga uttalanden till stöd för Gui Minhai som förmodligen inte heller gör någon skillnad. Dock har detta skett inom ramarna för internationell diplomati som är en arena där principiella uttalanden och symbolpolitik har en viktig plats — och dessutom ett lågt pris; världen är inte alltigenom idealistisk inrättning.

Thrane har en annan uppfattning som inte heller stämmer. ”…det går utmärkt att bedriva handel med en demokratiskt sinnad omvärld och samtidigt förbli en fullfjädrad diktatur, något som Kina genom sitt agerande och omvärldens svar står i färd med att få en bekräftelse på”.

Nyckelordet här är ”bekräftelse”.  Att diktaturer handlar med demokratier är inget nytt. På gott och ont lever demokratier och diktaturer sida vid sida. Sverige och EU har handlat med Kina i decennier och handlar med Saudiarabien och  Vitryssland — för att bara nämna två hårda diktaturstater.

Och detta gäller inte bara handel. I princip har Sverige lika utvecklade och respektfulla förbindelser med alla länder som är med i FN.

Om man uppfattar det som moraliskt stötande är det en naturlig reaktion. Men lång erfarenhet visar att andra länder i stort sett aldrig böjer sig för hot och påtryckningar.  Framför allt inte diktaturstater. Regeringens hållning är förmodligen den enda rimliga. Men det beror inte på att just handeln skulle vara viktigare än mänskliga rättigheter.

Och i stort har regeringen rätt. Samarbete och dialog är viktigt eftersom hot och påtryckningar inte fungerar. Generellt bidrar dessutom handeln till att alla får det bättre. Hur detta skall vägas mot alla andra faktorer är förstås oklart, men som så ofta har vi att göra med storheter som inte kan jämföras och målkonflikter som inte kan lösas.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Har Trumps handelspolitik förbättrats i det tysta?

Handelspolitiken under president Donald Trump har inte varit riktigt så illa som många fruktat med tanke på han retorik under valrörelsen.  Då var det 45 procent tullar mot Kina, 35 procent från Mexiko och krav på att bara amerikanskt stål och aluminiu...

Har Trumps handelspolitik förbättrats i det tysta?

Handelspolitiken under president Donald Trump har inte varit riktigt så illa som många fruktat med tanke på han retorik under valrörelsen. 

Då var det 45 procent tullar mot Kina, 35 procent från Mexiko och krav på att bara amerikanskt stål och aluminium skulle få användas i pipelinebyggen. Frihandelsavtalet TPP skulle skrotas.

Det sistnämnda skedde förvisso omedelbart, men det var å andra sidan ganska enkelt med tanke på att det ännu inte implementerats. Det fanns inga, varken inte näringslivet eller administrationen, som börjat anpassa sig till de nya reglerna. TTIP, frihandelsavtalet mellan USA och EU var inte ens färdigförhandlat och ligger nu på is.

Sen dess har inte så mycket hänt. NAFTA är under omförhandling och det har införts tullar på tvättmaskiner och solceller. Trump har till och med antytt att USA skulle kunna gå med i TPP. Förmodligen för att många inom Trumps administration känner att USA kommer vid sidan av utvecklingen när alla andra TPP-länder går vidare, och därför att TPP innehåller ganska mycket av det som Trump kritiserat andra frihandelsavtal för att sakna.

Men det finns ytterligare komplexa anledningar. Dan Ikenson skriver om  handelsfrågor i Forbes och går pedagogiskt igenom de komplexa frågor som införande av handelshinder trots allt är beroende av. Trump är oborstad, men han är inte alldeles dum i huvudet och inser sakta men säkert att det finns en verklighet därute som USA måste ta hänsyn till.

”A year and change into his presidency, however, Trump’s making noises about rejoining the TPP, the odds are looking better for NAFTA renegotiation over withdrawal, and the president’s only overtly protectionist actions have been to impose safeguard tariffs on solar cells and tariff rate quotas on washing machines. Of course, imposing tariffs is as aggressive as it is self-destructive, so use of the word “only” is not to excuse the actions, but to suggest that the administration has exercised relative restraint. There is near consensus that the bark has been worse than the bite.

Have Trump’s views changed? Is he beginning to recognize that his protectionist impulses are economically and politically constrained? Are we merely in the eye of the hurricane? What to make of the state of U.S. trade policy?

(—)

But then again, just today President Trump threatened new border taxes to remedy unfair foreign practices. Such are the risks of bringing reasoned analysis to current public policies.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
John Bright. Effektiv kampanjare.

Brittiska Labour var en gång frihandlare

Misstänksamhet mot frihandel och en dragning mot protektionism är i dag vanligt hos vänsterorienterade politiker och opinionsbildare. Men det är inte alls självklart. I de allra flesta fall har vanliga löntagare eller människor med låga inkomster ingen s...

Brittiska Labour var en gång frihandlare

Misstänksamhet mot frihandel och en dragning mot protektionism är i dag vanligt hos vänsterorienterade politiker och opinionsbildare.

Men det är inte alls självklart. I de allra flesta fall har vanliga löntagare eller människor med låga inkomster ingen som helst glädje av handelshinder.

Kampen mot spannmålstullar och för frihandel är en viktig del i brittiska Labours politiska tradition.

Graham Stringer, parlamentsledamot från Manchester har skrivit en intressant bok om Labours frihandelstradition, The Left-wing case for free trade (finns för nedladdning gratis).

Förordet är väl värt att citeras:

”Labour’s 30-year-long support for the EU and Britain’s membership of
it has contributed to the expunging from the left’s collective memory
of the radical role supporting free trade has played in its history.
This was exquisitely symbolized for me the day after the terrorist attack
on the Manchester Arena. Radio 5 had asked to meet me and another
Labour MP next to the statue of John Bright in Albert Square just before
the city’s vigil for victims. My Labour colleague said “I guess you will know
which one that statue is?” I did, and I also know the role John Bright, a
Rochdale man and a Member of Parliament for Manchester, played in
the anti-Corn Law league and the campaign for free trade.

This was one of the most effective and radical campaigns in the UK’s
history; it is amazing that his role and campaign are virtually unknown in
the Labour Party, even in Manchester.

The arguments of Bright together with Cobden – that import tariffs on
corn kept the price of bread high and the landed gentry rich – won the
support of the embryonic Labour movement as well as the vast majority
of people who were finding it difficult to make ends meet.

The campaign achieved its objective when Prime Minister Robert
Peel started the abolition of the Corn Laws in the 1845 budget. The
arguments and philosophy supporting this successful campaign led to
the so-called Manchester School of Economics, which also espoused
freedom of the press, anti-slavery, pacifism and separation of church and
state. Manchester is the only town or city in the country to have its major
meeting hall named after an idea: free trade.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Vapen i handelskriget. Blir de bara dyra nog så kommer ekonomin att blomstra. Foto: Philip Halling

Kamikaze är handelskrigets enda vapen

Handelskrig låter dramatiskt. Kanske används därför metaforen därför lite väl mycket. För lyckligtvis är handelskrig inte lika dramatiska som riktiga krig. Det som offras är välstånd och möjligheter snarare än människoliv. Värdefull egendom bombas inte sön...

Kamikaze är handelskrigets enda vapen

Handelskrig låter dramatiskt.

Kanske används därför metaforen därför lite väl mycket.

För lyckligtvis är handelskrig inte lika dramatiska som riktiga krig. Det som offras är välstånd och möjligheter snarare än människoliv. Värdefull egendom bombas inte sönder, den kommer bara inte till.

Termen ”handelskrig” har även en annan brist.

Nämligen att den antyder en sorts ondskefull rationalitet. I teorin är krig rationellt. Två nationer eller folkgrupper har oförenliga intressen och till sist är förhandlingsmöjligheterna uttömda. Då övergår man till våld. Krig är förstås i praktiken irrationellt. Tänk bara på USA:s befrielse av Irak. Förmodligen hade det varit smartare att använda resurserna till att köpa hela landet. Men det är en annan sak. I teorin har man en konflikt som kan vinnas och segraren får det bättre än han annars skulle han haft. För 100 000 år sedan, eller bland chimpanser, kunde det nog vara så.

Handelskrig har däremot har inte ens denna illusoriska rationalitet.

I vanliga krigstermer skulle målet vara att inte dra nytta av fiendens resurser utan istället försöka förstöra för fienden genom att förstöra för sig själv. Inledningen av kriget bestod då i att den ena sidan bombade en av sina egna städer, varpå fienden hämnades genom att förstöra en av sina.

Eller enklare. Någon skjuter sig i foten, och du hämnas på den personen genom att skjuta dig själv i foten.

När nu Donald Trump höjer tullarna på stål, tvättmaskiner och solpaneler från Kina är alltså den underliga tanken att USA:s medborgare kommer få det bättre genom att betala mer för de produkterna, och att det på något sätt hjälper USA:s industri att dess produkter blir dyrare på världsmarknaden.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Kaffeodlare i Etiopien. Foto: Frederic Courbet

Dubbla lönen på tio år med global handel

Fredrik Segerfeldt är författare och en av Sveriges intressantaste opinionsbildare. Detta citat har jag helt enkelt tagit från hans fb-flöde. "Och så drar media ett varv till med det här med att sömmerskor i utfattiga länder har mycket låga löner, och att d...

Dubbla lönen på tio år med global handel

Fredrik Segerfeldt är författare och en av Sveriges intressantaste opinionsbildare. Detta citat har jag helt enkelt tagit från hans fb-flöde.

”Och så drar media ett varv till med det här med att sömmerskor i utfattiga länder har mycket låga löner, och att det är HM:s och rika länders konsumenters fel. Det är tvärtom.

Etiopiens BNP per capita är 707 dollar. I Sverige är den 52 000. Vi producerar nästan 74 gånger mer än dem per person och år, och därför tjänar vi också mycket mer.

Om man tycker att Etiopiens låga löner är ett problem – och det tycker jag – då vet vi av erfarenhet, för nu har vi det från hela världen under flera sekel och på varje plats har det gått till på ungefär samma sätt, att det enda sättet att få en uthålligt högre levnadsstandard är genom uthållig produktivitetstillväxt. Och det finns få företeelser i världen som ökar en människas produktivitet så mycket som när en självförsörjande bonde sätter sig i en fabrik och syr t-shirts åt den västerländska marknaden.

Det faktum att Etiopien har kopplat upp sig på den internationella marknaden har drastiskt förbättrat människornas levnadsvillkor där. Vi tycker naturligtvis att 707 dollar om året är extremt lite pengar. Men för tio år sedan tjänade etiopierna mindre än hälften av det. Utan HM:s (eller egentligen dess underleverantörers) fabriker var det alltså ännu sämre. Mellan 1995 och 2010 halverades den extrema fattigdomen i landet.

Det är detta som är den relevanta och mest människovänliga aspekten på Etiopiens textilindustri. I alla fall om man tycker det är viktigare att bekämpa fattigdomen i världen än det är att få företagsledare att svettas i TV.”

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenfebruari 15, 2018
Det tar tid att få fram avtal, särskilt om de är komplexa. Så det enklaste om man vill höja sömmerskornas löner är att få till ett frihandelsavtal så snabbt som möjligt. Varje år extra avtalet tar att få fram innebär en förlorad löneökning på 7 procent (om vi håller oss till siffrorna i artikeln).
Bengt G.Karlssonfebruari 9, 2018
Man kan kräva att HM direkt eller indirekt betalar sömmerskorna så mycket att de kan leva ett anständigt liv. Och man kan kräva att sömmerskorna har arbetsförhållanden som är bra (inkl giftfria).

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
-- Klart det går bra på grund av mig, Vad skulle annars förklaringen vara?

Handelskriget nedtonat men dollarn är en rävsax

President Donald Trumps tal vid World Economic Forum  i Davos var inte direkt någon krigsförklaring. "America first"-budskapet är reducerat till en idé om att Trump som USA:s president skall se till USA:s intressen i första hand, men inte att detta nödvä...

Handelskriget nedtonat men dollarn är en rävsax

President Donald Trumps tal vid World Economic Forum  i Davos var inte direkt någon krigsförklaring.

”America first”-budskapet är reducerat till en idé om att Trump som USA:s president skall se till USA:s intressen i första hand, men inte att detta nödvändigtvis skall ske på andra länders bekostnad. Det får sägas vara en hållning som alla världens stats- och regeringschefer förväntas skriva under på.

”Mr Trump’s message at Davos on Friday was an attempt to sell the America First agenda as beneficial to the world. “America First does not mean America alone,” he said. “When the United States grows, so does the world.”

While US growth figures undershot analyst expectations on Friday, with gross domestic product expanding at an annualised rate of 2.6 per cent, big companies have much to be thankful for: stock prices are at an all-time high, Mr Trump has cut US companies’ tax rates, and regulations are being stripped away.

Yet Stephen Moore, a former economic adviser to the Trump campaign who is now a visiting fellow at the Heritage Foundation, says there remained an “obsession” among some White House advisers with curbing the US trade deficit that could drive them towards economically counterproductive policies on both the currency and trade.”

(FT 2018-01-26)

Ett skäl till den uppmjukade linjen i handelsfrågor är att världens länder inte har ställt sig på kö för att få teckna unilaterala handelsavtal med USA. Tvärt om har de gjort sitt bästa för att försöka skapa multilaterala handelsavtal med varandra utan USA:s inblandning. Trump har till och med antytt att USA kan tänkas hoppa på TPP-avtalet igen. Tanken var säkert att när USA drog sig ur för ett drygt år sedan skulle TPP-avtalet kollapsa, inte att de kvarvarande länderna skulle gå vidare utan USA och Kina snabbt få en mer framträdande roll.

Men visst finns det inslag av handelskrig från USA:s sida. Tullar på stålplåt och tvättmaskiner hotar och från USA:s administration kommer dubbla signaler om valutakursen.

Och det är ingen tillfällighet. Trump sitter i en rävsax. Om dollarkursen stiger drabbas den amerikanska exportindustrin där stora delar av Trumps väljarbas arbetar. De riskerar att förlora sina jobb. Men om dollarkursen faller går exporten bättre vilket är bra för arbetarna inom exportindustrin. Men samtidigt är dessa grupper de som är mest beroende av billig import. Bilar, elektronik, kläder, en betydande del av den amerikanska livsstilen bygger på produkter som inte är ”Made in America”.

USA går nu in i ett valår och varje tydligt ställningstagande kostar röster. Steve Bannons hjältestatus må ha fått sig några rejäla törnar de senaste månaderna men det är uppenbart att någon person med Bannons talanger att vinna val inte finns i Trumps härläger för tillfället. När det gäller handelsfrågorna är den ringa trösten för Trump att Demokraterna inte heller har några bra svar. Trump har dock en faktor som talar till hans fördel. Den amerikanska ekonomin går bra och när det gäller att ta åt sig äran för för framgångar vare sig det är motiverat eller inte är Trump en svårslagen mästare.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Globalisering består av mer än frihandel — på gott och ont

Både Angela Merkel och Emmanuel Macron har talat i Davos. Ett återkommande tema är att medborgarna i deras länder, EU, USA och stora delar av världen är misstänksamma mot globalisering. Man efterlyser politiska åtgärder för att mildra de "negativa effektern...

Globalisering består av mer än frihandel — på gott och ont

Både Angela Merkel och Emmanuel Macron har talat i Davos. Ett återkommande tema är att medborgarna i deras länder, EU, USA och stora delar av världen är misstänksamma mot globalisering. Man efterlyser politiska åtgärder för att mildra de ”negativa effekterna av globaliseringen”.

Men alla som har följt politiska skeenden på nära håll vet att det är nästan omöjligt att hindra att olika aktörer slänger in sina favoritproblem i diskussionen, och att mängden perspektiv och utvärderingskriterier är närmast oändligt.

Så är det även med debatten om ”globalisering”.

Globalisering består av en rad fenomen som är relaterade till varandra, men ändå är möjliga att skilja åt:

  • Frihandel. Mycket enkelt, varor och tjänster som får säljas lagligt i land A och B får föras över gränsen mellan länderna utan att statsmakten lägger hinder i vägen.
  • Migration. Människor får flytta mellan länder och bosätta sig var de vill.
  • Turism. En viktig del av globaliseringen är att många länder har en stor och berest medelklass.
  • Kapitalrörelser. Pengar får flyttas mellan länderna.
  • Idéer. I dag är det fria flödet av idéer inte särskilt kontroversiellt i vår del av världen. Men det är bara några årtionden sedan svenska studentaktivister smugglade förbjuden litteratur till länderna inom det forna östblocket.
  • Övriga gränsöverskridande frågor som hanteras genom internationellt politiskt samarbete.

Alla dessa politiska idéer och trender ger både positiva och negativa effekter när de genomförs. Export av miljöfarligt avfall till länder i tredje världen är kanske inte det man helst talar om i termer av globalisering. Inom EU upplever medborgarna att ”Bryssel” lägger sig i saker de inte har med att göra. Jakt, vattenfrågor eller förbud mot braskamimer är de de senaste exemplen på vad vi i Sverige retar oss på. Ofta helt i onödan då relativt rimliga EU-direktiv tolkas och övertolkas av svenska byråkrater på ett orimligt sett. Protesterna avfärdas sedan med påståendet att det är EU som kräver åtgärderna.

Under många är var termerna ”globalisering” och ”internationalisering” starkt positivt laddade. Det var bekvämt för politikerna att bemöta all kritik med att hänvisa till globaliseringens krav. De som protesterade var bakåtsträvare och ingen ville riskera att bli kvar på stationen när tåget gick mot framtiden. Floskler ersatte kunskap. Tonfallet mot tvivlarna blev allt mer nedlåtande. Den oundvikliga konsekvensen blev förstås att de tidigare positiva termerna har börjat uttalas med ett lätt sarkastiskt tonfall.

Frihandel är i den enklaste delen av globalisering. Handel är en accepterad del av människans tillvaro och att det skulle finnas någon principiell skillnad att handla inom nationsgränser snarare än över nationsgränser är i huvudsak vidskepelse. Skillnaderna är praktiska i form av lagar, regler och självklart kulturella skillnader. Bacon kommer aldrig bli någon riktigt stor exportprodukt till arabvärlden och jäst kamelmjölk kommer inte säljas i större mängder ens på barerna kring Nytorget.

Det finns skäl att vara mindre generös med termen globalisering och internationalisering i allmänt övertalande syfte. Särskilt för oss som driver opinion för frihandel. Det blir inte lättare att försvara frihandeln om varje diskussion om värdet av att frivilligt få byta varor med varandra slutar i ett moras bestående av allt som på ena eller andra sättet kan etiketteras som globala problem.

 

Kommentarer

bengt bönströmjanuari 31, 2018
Målet med EU var/är närhet till en tillskapad stor hemmamarknad - för att hållbart möta globala konkurrensen, för att tillskapa hållbara försörjningskedjor. För detta krävs hållbar, störningsfri, högkvalitets infrastruktur, nu!
bengt bönströmjanuari 29, 2018
Globalisering baserad på ohållbara diskrepanser, på låga miljökrav och dito löner - och därtill långa, energikrävande transporter, transporter över halva jordens yta, är ohållbart! Målet för EU var/är en sund protektionism, hållbart baserad på närhet!

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Att ta betalt för att låta folk färdas på haven är ingen ny ide.

Allmän seglingsavgift — kan det vara något?

Vi tar för givet att det är gratis att segla på de sju haven. Undantagen är slussavgifter eller avgifter i samband med stora infrastrukturprojekt som Panamakanalen. Men för övrigt ligger haven öppna för alla, och till glädje för alla. Men så har det in...

Allmän seglingsavgift — kan det vara något?

Vi tar för givet att det är gratis att segla på de sju haven. Undantagen är slussavgifter eller avgifter i samband med stora infrastrukturprojekt som Panamakanalen. Men för övrigt ligger haven öppna för alla, och till glädje för alla.

Men så har det inte alltid varit. En gång i tiden tog man tull vid Öresund och i andra delar av världen fanns det liknande ordningar. Och om inte nationerna kontrollerade haven riskerade sjöfarare att råka ut för pirater. Handelsnationer höll sig med stora flottor för att kunna skydda sina handelsfartyg. Grekland, Rom, Storbritannien. När USA blev självständigt tvingades man illa kvickt sätta upp sin egen flotta när britterna inte längre skyddade de amerikanska handelsskeppen.

Men britterna tog i hög utsträckning på sig uppgiften att agera polis på haven då de var beroende av handeln och såg handel som en offentlig nyttighet.

Dagens ordning att alla länder får segla på varandras vatten finns formulerad i en FN-konvention (UNCLOS).

Men nu hotas den ordningen genom att Kina planerar att ta ut avgifter för skepp som vill segla över Sydkinesiska sjön. Det är ett området större än Västeuropa som är mycket trafikerat. Även en liten avgift skulle ge kineserna stora intäkter och locka till efterföljd. Danmark och Sverige skulle kunna dela på intäkterna från Öresund?

Seriöst är detta ett allvarligt problem. Kostnaderna skulle få bäras av världens konsumenter och även med modern teknik skulle byråkratin bli omfattande. Man kan vara säker på att de första förslagen kommer att motiveras med miljöskäl för att se utökas till allt fler områden.

Kanske något för frihandelsvänner att ta upp över drinkarna i Davos?

 

Kommentarer

bengt bönströmjanuari 29, 2018
Alternativet, det bokstavligt närliggande, Målet med EU..., är att pragmatiskt, sunt tillvarata fördelen av närhet. Detta har inte skett. Transportpolitiken har inte anpassats till målet för EU. (Vi sa "A", men inte "B". Hur som helst, en hållbar strategi behövs för att klara integreringen!

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Visa flera poster