TPP

TPP är ett handels- och investeringsavtal mellan länder kring Stilla havet , bl a USA, som just nu förhandlas.

Japan. Kan blåsa liv i TPP. Foto: Moyan Brenn.

Zombie eller Jesus är en smaksak — men handelsavtal har en tendens att sväva mellan liv och död

Gissar att protektionisterna snart kommer att kommer att försöka mynta termen "zombieavtal" (kom ihåg var du läste det först); de är döda, men vet inte om det. Vi frihandelsvännerna kommer istället att tala om jesusavtal, avtal som man tror är döda men ...

Zombie eller Jesus är en smaksak — men handelsavtal har en tendens att sväva mellan liv och död

Gissar att protektionisterna snart kommer att kommer att försöka mynta termen ”zombieavtal” (kom ihåg var du läste det först); de är döda, men vet inte om det.

Vi frihandelsvännerna kommer istället att tala om jesusavtal, avtal som man tror är döda men som kommer att återuppstå för att frälsa, om inte världen så i alla fall frihandeln.

Det handlar om främst om TPP, avtalet mellan USA och en rad andra länder kring Stilla havet som Trump skrotade sin första dag på jobbet och TTIP, avtalet mellan EU och USA som ligger på is i väntan på att amerikanerna skall ta ställning.

CETA, avtalet mellan EU och Kanada, är ett specialfall. Det är vid prima liv, men sitter i dödscellen och väntar på den slutliga domen: om minst ett av de nationella parlamenten i EU röstar emot det förvandlas det förmodligen också till ett jesusavtal. Avlidet, men med hopp om återuppståndelse. I praktiken måste det nog till att minst ett par tre parlament i lite mer betydelsefulla länder röstar emot för att det skall dö på allvar. Om ens då. EU har på gott och ont förmågan att driva projekt vidare även när de alldeles uppenbart saknar demokratiskt stöd — vilket dock inte är unikt för EU. Framgångsrika politiker utmärks av att de får igenom sina frågor oavsett motstånd. Det är en evolutionär process.

Det är i vilket fall klarlagt genom EU-domstolens beslut i veckan att EU inte ensamt kan godkänna ett avtal med tvistelösning genom internationell skiljedom, vilket berör främst utländska investeringar. Det är inte på något sätt oöverstigliga problem, förmodligen kommer man i framtiden dela upp handels- och investeringsavtalen i två delar. En som bara berör handel och omfattas av EU:s kompetens på området, och en del som berör investeringar och skall godkännas av varje medlemsland separat.

Men den senaste diskussionen gäller vad som skall hända med TPP. Avtalet är formellt dött, men hela texten, framförhandlad under många år finns förstås kvar och skulle med i sammanhanget små ändringar kunna antas av de återstående länderna. Problemet med den lösningen är att många av länderna gått med på eftergifter för att få tillgång till den enorma USA-marknaden. När den möjligheten är stängd är avtalet inte längre särskilt attraktivt. Japans regering har sagt att ett TPP utan USA är helt meningslöst och försöken att få ihop en lösning har stannat upp.

Men nu finns det tecken som tyder på att i vilket fall Japan ser möjligheten att få till stånd ett TPP utan USA och hoppas att USA skall vilja ansluta sig senare.

Tanken är inte orimligt. Donald Trump är inte för evigt. Det är fullt möjligt att nästa administration har kunnat ta till sig ekonomiska teorier om handel som tillkommit senare än 30-åriga kriget. Och framför allt tar det faktum att Kina stärker sina positioner på allvar. Kina har klivit fram som frihandelns främsta förkämpe, men lika lite som något annat land beror det på någon allmän människokärlek utan är en del i kampen för ökat internationellt inflytande på alla områden. Genom att skrota TPP har Trump skadat USA:s intressen, inte minst med tanke på att TPP innehåller regler för hållbarhet, arbetsförhållanden, statliga subventioner och mycket annat av just det som Trump efterfrågar när han talar om ”fair trade”.

Här två intressanta artiklar som argumenterar för att TPP kanske kommer att uppstå från de döda.

CNBC: Former Japanese lawmaker: Japan only pretending to negotiate US bilateral trade deal:

”Japan was expecting the U.S. to return to the Trans-Pacific Partnership (TPP) fold and was only ”pretending” to negotiate a bilateral deal, Kotaro Tamura, a Milken Institute Asia Fellow, told CNBC on Tuesday.

”Japan’s prime minister and government paid a tremendous amount of political capital to make [the TPP] happen. They won’t waste it,” said Tamura, who was a Japanese senator from Prime Minister Shinzo Abe’s Liberal Democratic Party (LDP) from 2002-2010.

”Of course they were pretending to talk about a free trade agreement (FTA), but bottom in the heart, they will be welcoming the U.S. back,” he told CNBC’s ”The Rundown” on Tuesday. ”It’s not about FTA. It’s buying time, but in reality, they are looking for the U.S. coming back to the pact.”

CNBC: Trump calls it a ‘disaster,’ but top experts are saying TPP might still happen without him:

”Reports of the demise of the Trans-Pacific Partnership (TPP) trade agreement may be premature, as the deal’s members consider proceeding without the U.S.

That’s the wind in the air at the Institute of International Finance conference in Japan, despite U.S. President Donald Trump pulling the U.S. out of the TPP, a broad 12-nation trade deal, which he claimed was a ”disaster” that would hurt U.S. manufacturing.

Although Japan’s Prime Minister Shinzo Abe had initially said that the TPP would be ”meaningless” without the U.S., more recently, Japanese officials have begun to second Australia’s calls to proceed without the U.S.

Deborah Elms, executive director at the Asian Trade Centre, said the other 11 nations have decided they want to preserve the benefits of the deal.

”I think that’s hubris on the part of the U.S. to assume that once we pull out, then everybody else is going to go home,” she told CNBC’s ”Squawk Box” on the sidelines of the conference on Monday. ”This is a 12-party agreement. The other 11 are equally important on their own right.””

Vad detta betyder i realiteten är förstås oklart. När det gäller handelsförhandlingar karaktäriseras de av att man ofta tror att de har dött, men så drar de ett andetag och lever vidare. Det som läcker ut är också av oklart värde. Allt som sägs är en del i någon agenda och kan vara hur fel som helst (allt som sägs i förhandlingar är ju i någon mening osanningar). Fortsättning följer.

Men bortsett från förhandlingsspelet handlar det förstås om välstånd på nationell och global nivå och möjligheter för individer av kött och blod att förverkliga sina drömmar. Det måste man alltid ha i minnet.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
John Kerry talar om TPP och relationerna mellan länderna kring Stilla Havet. Just nu är det grus i maskineriet, men Kerry och Obama lade en bra grund att bygga vidare på.

Kan ett frihandelsavtal mellan Japan och USA bli TPP bit för bit?

Trump framställs normalt sett som protektionist. Det är han tvivelsutan i sina rent konkreta förslag. Men ideologiskt sett förefaller han inte vara en klassisk protektionist med merkantilistiska förtecken. Även om han talar om underskott i handelsbalansen mot M...

Kan ett frihandelsavtal mellan Japan och USA bli TPP bit för bit?

Trump framställs normalt sett som protektionist.

Det är han tvivelsutan i sina rent konkreta förslag. Men ideologiskt sett förefaller han inte vara en klassisk protektionist med merkantilistiska förtecken. Även om han talar om underskott i handelsbalansen mot Mexiko och Kina som ett bekymmer ser han snarast ett annat problem. Nämligen att de nu existerande handelsavtalen är till nackdel för USA. De är helt enkelt usla avtal som bör ersättas med bättre avtal. Trump återkommer ständigt till att det skall förhandlas fram nya avtal — budskapet är inte att USA skall bli mer självförsörjande och att handeln skall minska.

Om det är en rimlig idé eller inte kan diskuteras. De flesta skulle nog säga att det är en lätt absurd tanke att USA i decennier skulle haft inkompetenta förhandlare eller ägnat sig åt någon form av medvetet självskadebeteende på handelsområdet. Trump anklagar också Kina för att manipulera sin valutakurs för att stimulera exporten till USA. Det är svårt att visa, och framför allt är det en lite magstark anklagelse när USA bakom sig har ett decennium med extremt låga räntor.

Kort sagt håller Trumps argument mot frihandel inte för ens den mest basala rimlighetstest.

Det ger en öppning för att hantera det faktum att TPP nog verkligen har dragit sin sista suck. Avtalet är klart och underskrivet, men Trump har med extremt tydlighet deklarerat att det inte kommer att godkännas av kongressen. Frågan är också om Trump för tillfället skulle kunna få igenom TPP-avtalet ens om han ville.

Men vad skulle kunna ersätta TPP-avtalet? Vad skulle kunna ge en liknande effekt utan att vara TPP-avtalet och utan att amerikanska industriarbetare skulle känna sig hotade?

Svaret är ett frihandelsavtal med Japan. Åtminstone om man får tro Michael Auslin i Foreign Affairs.

Att ett sådant inte existerar är märkligt, men inte märkligare än till exempel att USA och EU inte har något frihandelsavtal. Förklaringen är att ambitionen under många år har varit att skapa globala handelsavtal inom ramen för WTO som har all infrastruktur och expertis på plats.  Det vore odiskutabelt det bästa. Men även om ryktet att WTO ingenting åstadkommer är fel — inom WTO sker det hela tiden framsteg på olika delområden och i viktiga detaljer — har det tyvärr varit extremt trögt att komma vidare när det gäller kärnuppgiften, att skapa en global handelsordning.

Det är förklaringen till varför man tagit initiativen till CETA, TPP och TTIP.

Är då inte ett avtal mellan bara Japan och USA ett steg tillbaka? Från WTO och en global ambition, till TPP som är en regional och till sist två enskilda länder.

Jo. I princip är det förstås en reträtt.

Men USA och Japan är inte så ”bara”. Det är världens största och tredje största ekonomier.

Varuhandeln mellan USA och Japan är värd 283 miljarder US-dollar. Det är en siffra som förvisso har stagnerat, men tjänstehandeln är på stadig uppgång. Kalifornien ligger på topp med en export på 100 miljarder vilket antyder att en stor del av den amerikanska exporten är högteknologi. Det stämmer, men även jordbruksprodukter är en stor sektor. Bara kött, fläsk, soyabönor och mejeriprodukter ger kring 2 miljarder dollar, och detta trots att tullarna i dag ligger på mellan 21 och 38,5 procent! Japanerna har också konstigt nog tullar på sådana varor som inte kommer från viktiga industrier i Japan, exempelvis exklusiva ostar och vin (Japanerna är duktiga på att göra vin och vinintresset växer, likaså finns det utmärkt japansk ost, men det är ingen jätteindustri direkt…).

Japanerna investerar stort i USA. Totalt äger Japanerna investeringar för 373 miljarder i USA, 1,6 miljoner bilarbetare jobbar för japanska bilföretag. Antalet japanska underleverantörer inom high tech är oräkneligt.

Med andra ord är potentialen i ett frihandelsavtal stor.

Grunddragen finns redan i TPP-avtalet. Trumps inställning att han vill omförhandla snarare än skrota handelsavtal lämnar en öppning för att gå vidare med den delen av TPP. Trump har också talat om att handelsavtal måste bli mer transparenta. Ett problem med TPP är att det är extremt omfattande. Ett skäl är detaljerade kapitel som har med miljö- och arbetsrätt att göra. Men eftersom Japan redan har höga standarder på de områdena kan de kapitlen skäras ner eller slopas. Men kommer närmare de klassiska frihandelsavtalen som huvudsakligen hanterar tullar och kvoter. Amerikanska fack och industriarbetare lär inte heller vara rädda för att Japan slår ut amerikanska jobb med låglönekonkurrens.

Det finna andra faktorer som talar för ett frihandelsavtal mellan USA och Japan.

Japan och USA har de senaste åren stärkt sitt samarbete när det gäller säkerhetspolitik, robotförsvar och IT-säkerhet. Ett närmande på det ekonomiska området är en naturlig fortsättning.

Shinzo Abe’s ekonomiska politik har delvis byggt på att TPP blir verklighet och han har satsat mycket prestige på TPP. Ett frihandelsavtal räddar ansiktet för hans del.

Den nye ambassadören lär bli Tennesseeaffärsmannen William Hagerty som har bott i Japan en del av sitt liv, vilket antyder att Trump är inriktad på samarbete snarare än konflikt.

Ett frihandelsavtal mellan Japan och USA fyller högt ställda krav på att spela roll, visa att Trump levererar och kan dessutom vara en bas för andra länder att ansluta sig till. TPP bit för bit, men hela tiden med förklaringen att det är ett nytt avtal. Om det är bättre än TPP eller inte kommer knappast några vanliga väljare — eller ens experter — kunna avgöra med någon större säkerhet.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenfebruari 2, 2017
Tack! Det är inte alldeles lätt att reda ut varför Trump är emot TPP, mer än att han är emot frihandel totalt sett. Kina är ju inte med, och förutom Vietnam är alla TPP-länder relativt utvecklade med demokrati, hyggligt välstånd, ganska höga kostnadslägen o s v. TPP-avtalet ställde dessutom en hel del krav när det gäller miljö, arbetsrätt mm. Nu kommer Kina hålla i taktpinnen och de bryr sig betydligt mindre om sådant.
Andreas Quistbergjanuari 25, 2017
Hej, mycket intressant och läsvärd blogg som jag idag bildligt talat snubblade över i sökandet efter information om TPP. Det ska bli intressant att följa din blogg. Vad verkar vara det mest konkreta i Trumps aversion mot TPP, som du ser det?
Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
-- Se inte så misstrogen ut gubbe. En politiker tänker göra vad han sagt i valrörelsen. Köp en tidning nu!

Stor sensation! Trump kommer inte driva igenom TPP…

Svenska Dagbladet gör stor sak att Trump sagt att han kommer att stoppa TPP det första han gör när han svurits in. Åtminstone om man får tro vad han sade i en video. Trump har inte givit några intervjuer sedan han vann valet för två veckor sedan. Det är n...

Stor sensation! Trump kommer inte driva igenom TPP…

Svenska Dagbladet gör stor sak att Trump sagt att han kommer att stoppa TPP det första han gör när han svurits in. Åtminstone om man får tro vad han sade i en video. Trump har inte givit några intervjuer sedan han vann valet för två veckor sedan.

Det är nu inte särskilt sensationellt. Inte med tanke på att han byggt sin valrörelse på protektionism. Motsatsen hade däremot varit helt fantastisk. Om Trump skulle ta en osäker strid mot kongressen för att driva igenom ett avtal han lovat stoppa vore det en tvärvändning unik även i USA:s politiska historia.

Frågan har aldrig varit om Donald Trump är dålig för frihandeln. Frågan är mer om han dessutom kommer att ställa till fullskaligt handelskrig? Den risken är fortfarande betydande.

Japans premiärminister kommenterade utspelet med att TPP är meningslöst utan USA. Det kan förvisso vara hans ärliga uppfattning, men man skall inte glömma att ett TPP även utan USA har fördelar för de återstående elva länderna. Det kommer dock att krävas en mindre omförhandling och regel 1A inför alla förhandlingar är att inte avslöja vad man själv vill ha. Det skulle ha varit tjänstefel av Japans premiärminister att säga att ”ok, vi kör ändå” och därmed röja sina preferenser.

Det fina med TPP är att avtalet redan ligger klart. Frågan är om Japan har satt sig i ett läge där de tagit på sig stora nackdelar i relation till alla andra länder utom USA och tänkt sig att den amerikanska marknaden ensam skulle uppväga alla de uppoffringarna? Det är en alla-ägg-i-en-korg-strategi som låter osannolik. USA-marknaden kan ju krokna av många skäl. Säga vad man vill om japaner, men de är inte korkade när det gäller exportaffärer.

Fortsättning följer.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Det är inte så självklart att alla vill vara ens kompis.

TPP kan vara lockande alternativ när USA blir allt mer opålitligt

När USA sviker frihandeln kliver omedelbart andra fram på arenan. Asia-Pacific Economic Cooperation (APEC) har sitt toppmöte i veckan och det är tydligt att Kina försöker ta initiativet till att stärka organisationens handelspolitiska roll. Detta ger et...

TPP kan vara lockande alternativ när USA blir allt mer opålitligt

När USA sviker frihandeln kliver omedelbart andra fram på arenan. Asia-Pacific Economic Cooperation (APEC) har sitt toppmöte i veckan och det är tydligt att Kina försöker ta initiativet till att stärka organisationens handelspolitiska roll. Detta ger ett nytt läge för USA och TPP.

Många anser att valet av Donald Trump som president är dödsstöten för TPP-avtalet.

Det är tyvärr av allt att döma helt riktigt ur en synpunkt, men kanske inte sant ur en annan.

Vad som främst är hotat är USA:s anslutning till avtalet. Debatten i USA (och här i Sverige) är ofta extremt USA-centrerad. Men även om USA:s roll i TPP-förhandlingarna var stor och USA det viktigaste landet, är avtalet inte beroende av att USA ansluter sig. Det skriver Brookings i en intressant artikel av Mireya Solís som är Senior Fellow vid Center for East Asia Policy Studies.

TPP-avtalet kommer att behöva omförhandlas, men i princip berörs bara den klausul som säger att USA måste vara med. Stryker man USA från den klausulen kan de andra elva länderna gå vidare.

Självklart är detta svårare än  det låter. TPP är ett noga avvägt paket där många länder uppfattar sig ha gjort uppoffringar för att få tillgång till den värdefulla USA-marknaden — varför skulle de länderna vilja fortsätta när den fördelen har försvunnit?

Svaret är att ett antal saker har hänt:

  1. Möjligheten att få tillgång till USA-marknaden genom TPP har i för tillfället försvunnit.
  2. Om USA:s regering börjar rota i NAFTA, inte går vidare med TTIP, startar handelskrig med Kina, ifrågasätter WTO och på andra sätt orsakar massiv osäkerhet kring världshandeln det kommande decenniet ökar TPP-avtalet i värde. Det kommer vara en av de få fasta förhållandena man kan ingå i.
  3. Trump säger sig vilja ha separata avtal mellan USA och enskilda länder, förmodligen för att han genom det antar att USA får en starkare förhandlingsposition. Det är nog ett helt riktigt antagande. Men även detta gör TPP mer värdefullt. Om TPP finns har de länder USA skall förhandla med ett alternativ; deras förhandlingsposition mot USA stärks.
  4. Det förs halvhjärtade förhandlingar om ett regionalt handelsavtal i Asien, RCP,  (Regional Comprehensive Economic Partnership). Kina sade sig redan dagen efter Trumps valseger vilja intensifiera dessa. För framför allt Japans del vore TPP en fördel för att kunna balansera Kinas regionala övertag.
  5. Ett existerande TPP skulle utgöra en lockelse på USA den dagen påståendena om protektionismens välståndsskapande som vanligt visar sig vara en bluff. De handelsvänliga krafterna kan peka på att det finns ett existerande samarbete som USA en gång var med och skapade. Det är bara att knacka på dörren och be om att få komma in. Om TPP däremot inte har förverkligats skall man börja om från ruta 1.

Om TPP skall räddas kommer det vara Japan som driver på eftersom landet är den absolut största kvarvarande ekonomin i avtalet.  Japan har två ytterligare skäl att vilja gå vidare. För det första har landet redan ratificerat TPP-avtalet och för det andra kan det komma att gnissla med dess export till EU. England har varit Japans entré till EU med stora bilfabriker och huvudkontor. Just nu ligger som bekant allt detta i stöpsleven.

Med andra ord kan läget för Trump förändras snabbt. Han har tvivelsutan trott att om USA drar sig ur faller allt. Men i en situation där USA är en notoriskt opålitlig avtalsparter som skall bråka och omförhandla allt och där det är timsnoteringar på vad som gäller kommer förstås omvärlden att söka sig vägar att gå vidare utan USA. USA:s centrala roll har delvis hängt på ett långsiktigt internationellt agerande.

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
LO har gjort ett positivt ställningstagande om TTIP. Foto: Holger Ellgaard

LO stöder TTIP (men med förnuft…)

LO-kongressen gjorde i går ett uttalande om TTIP. LO har en positiv syn på frihandel och även när det gäller TTIP-avtalet en saklig och förnuftig hållning. Uttalandet är positivt till TTIP men stadgar en rad villkor för att LO skall ställa sig bakom ett...

LO stöder TTIP (men med förnuft…)

LO-kongressen gjorde i går ett uttalande om TTIP. LO har en positiv syn på frihandel och även när det gäller TTIP-avtalet en saklig och förnuftig hållning.

Uttalandet är positivt till TTIP men stadgar en rad villkor för att LO skall ställa sig bakom ett avtal.

Villkoren är helt rimliga. Faktiskt så rimliga att det förmodligen aldrig har varit någon som ifrågasatt dem.

LO är förstås angelägna om att garantera arbetstagarnas rättigheter, men i relation till USA torde detta inte vara något problem. EU har ingen enhetlig arbetsrätt och det är ingen vild gissning att facket och arbetstagare kan ha det hårdare i en del EU-länder än i USA. Och det räcker att resa över Öresund så finner man ett land där exempelvis anställningstryggheten är mindre (men a-kassan bättre) än i Sverige. USA har fulla fackliga rättigheter även om de av kulturella skäl har en lägre organisationsgrad och en lagstiftning med annan maktbalans mellan arbetsgivare och fack jämfört med Sverige. Men på vissa områden, exempelvis vissa delar av offentlig sektor och den traditionella bilindustrin är facket extremt starkt.

Det märkliga är oron just när det gäller TTIP . Sverige och EU handlar med i stort sett alla länder i hela världen varav förmodligen alla (kanske med undantag av Finland, Norge, Frankrike, Tyskland) har svagare fackliga rättigheter än i Sverige. Vietnam, Kina, Ryssland, Indien, Bangladesh, Nigieria; det finns inget land från vilket EU förbjuder import på grund av dåliga arbetsförhållanden eller svaga fack. I vissa av de länder vi importerar ifrån blir fackligt aktiva mördade och i några av länderna förekommer slaveri. Oerhört tragiskt och förstås helt oacceptabelt, men det höjs sällan röster för att vi skall sluta handla med dessa länder. Därför är det en aning märkligt att man i samband med ett handelsavtal med en av världens mest utvecklade demokratier och rättsstater oroar sig för arbetsrätt, demokrati och mänskliga rättigheter.

Man kan vidare konstatera att LO inte tar ställning emot investeringsskydd (ISDS), men menar att ett sådant inte får hota ”demokratin och mänskliga rättigheter”. Nu är det naturligtvis ingen som har tänkt sig att ett handelsavtal mellan EU och USA skall hota demokratin och mänskliga rättigheter. Ett eventuellt avtal kommer att offentliggöras, debatteras och godkännas av EU-parlamentet och sannolikt även av EU:s medlemsstater. Det är svårt att föreställa sig att ingen under den processen kommer att märka om avtalet skulle hota demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Det är som sagt inget fel i att vilja ha garantier, hängslen och livrem när man skall ställa sig bakom ett avtal och det är lätt att förstå den politiska verkligheten bakom LO:s uttalande.  Men LO:s ställningstagande visar tydligt att TTIP-debatten har hamnat helt bortom alla rimliga proportioner.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
LO har gjort ett positivt ställningstagande om TTIP. Foto: Holger Ellgaard

Finns det många TTIP-avtal? — eller ”kunde de inte ha kollat basfakta innan de skrev”?

Fem LO-ordföranden skriver en artikel om den viktigaste frågan för svensk industri, för jobb, tillväxt, utveckling, sedan EU-inträdet. Men man gör det utifrån närmast total okunskap. Detta trots att det i den egna organisationen finns en genomtänkt ståndpunk...

Finns det många TTIP-avtal? — eller ”kunde de inte ha kollat basfakta innan de skrev”?

Fem LO-ordföranden skriver en artikel om den viktigaste frågan för svensk industri, för jobb, tillväxt, utveckling, sedan EU-inträdet. Men man gör det utifrån närmast total okunskap. Detta trots att det i den egna organisationen finns en genomtänkt ståndpunkt och heltidsanställda experter att fråga. Samstämmiga uppgifter talar för att det går att ringa till LO-borgen. Det borde skribenterna kanske ha gjort.  

En gång i tiden framstod LO som en möjligen lite trög och toppstyrd men ytterst kompetent organisation. Genomtänkta beslut och ståndpunkter formulerades centralt och följdes av hela organisationen. Den svenska modellen för arbetsfred byggde på det. Strejkvapnet var i normalfallet inlåst på Norra bantorget (lockoutvapnet rostade stillsamt hos SAF på Blasieholmen) och även i andra frågor hade LO en ståndpunkt som följdes av hela organisationen.

På dagens Brännpunkt i SvD skriver fem fackförbundsordföranden en debattartikel om TTIP som helt och hållet rubbar den bilden.

Det är till att börja lätt att fnissa åt följande:

”TTIP debatteras mycket men många vet väldigt lite om de pågående förhandlingarna om fri­handels­avtalet. TTIP är ett av de många frihandels- och investeringsavtal som förhandlas mellan EU och USA.”

”…ett av de många”? Finns det fler än ett frihandelsavtal mellan EU och USA som förhandlas? Då kan vi snacka om ”hemliga förhandlingar” eftersom ingen utanför kretsen av de sex skribenterna har hört talas om något annat avtal än TTIP.

Skämt åsido kan man nog ha förhoppningen om att ovanstående är ett skrivfel. Artiklar som är ”grupparbeten” innehåller påfallande ofta märkligheter.

Men artikeln är förvånande på många andra sätt.

Inte för att den strider mot LO:s centrala uppfattning — det är LO-kongress om en vecka och självklart förs det en debatt — utan av ett helt annat skäl. Det framstår som om de fem LO-ordförandena inte har en susning om att LO centralt har en genomtänkt uppfattning och att organisationen har experter som närmast arbetat heltid med frågan under ett par år.

De har inte heller lyckats förstå att deras krav redan är uppfyllda eller helt enkelt inte är relevanta. De kräver tre punkter skall uppfyllas:

• Att investeringsskyddet, som ger företag möjlighet att stämma stater för genomförande av demokratiska fattade beslut, inte accepteras i avtalet.

• Att förhandlingarna om TTIP föregår med full öppen­het så att medborgare, organisationer och företag i både EU och USA kan granska avtalet och hålla politiker ansvariga för resultaten.

• Att arbetstagarnas rättigheter i varje enskilt land ska respekteras fullt ut. Varje lands arbetsmarknadsmodell ska vara suverän och inte påverkas av handelsavtalet.

Nu ser vi fram emot att regeringen ger offentlighet åt denna hållning. Svenska riksdagsbeslut och skyddet för arbetstagarna är en icke förhandlingsbar del av ett nytt handelsavtal. Fackliga fri- och rättig­heter måste alltid väga tyngre än marknadens.

Punkt ett, om ”investeringsskyddet” är det första missförståndet. Ingen har någonsin föreslagit att företag skall kunna stämma stater för ”demokratiskt fattade beslut” enbart för att de inte gillar beslutet. Däremot kommer företag att kunna stämma stat och myndigheter för avtalsbrott, olaglig expropriation eller diskriminering även om dessa avtalsbrott är resultat av demokratiska beslut. Att företag (och medborgare) kan ifrågasätta myndighetsbeslut i domstol är en central del av den demokratiska rättsstaten. I Sverige sker det varje ögonblick, mest på kommunal nivå. Detaljplaner överklagas av medborgarna, upphandlingsbeslut överklagas av företag. Både detaljplaner  och upphandlingsbeslut är demokratiskt fattade beslut, men kan ändå utmanas i domstol. Det är en del av rättsstaten. Och Sverige, liksom de flesta andra länder, har massor med internationella avtal som hänvisar tvister till internationella rättsorgan.

Att TTIP-avtalet inte skulle ha någon mekanism för att slita tvister om avtalets betydelse eller hantera avtalsbrott är otänkbart. Då blir avtalet meningslöst. Det vore som att ha en lag man kunde bryta mot utan att riskera åtal eller straff. Vem skulle bry sig om den?

LO-ordförandena förefaller helt ha missat den debatt som förts i ett par års tid och som resulterat i att den traditionella internationella skiljedomen (kontrollerad av en FN-konvention)  kommer att ersättas av en helt ny domstol på EU-nivå. Anledningen är just att kommissionen lyssnat på kritiken mot det tidigare systemet. Att en artikel på området har missat den ”lilla detaljen” antyder att artikelförfattarna faktiskt inte har några som helst kunskaper om det de skriver om.

Punkt två är också märklig. Artikelförfattarna förefaller att även ha missat att utkastet till TTIP-avtal när det är färdigförhandlat kommer att offentliggöras i sin helhet (vartenda litet komma), debatteras offentligt och godkännas eller förkastas av EU-parlamentet och de nationella parlamenten eller regeringarna.

När det gäller kravet på att förhandlingarna genomförs i ”full öppenhet” bygger även det på ett missförstånd. Ordningen är följande. EU:s regeringar och EU-parlamentet har uppdragit åt kommissionen att förhandla fram TTIP-avtalet. De har också utfärdat en instruktion (mandatet) vilken är offentlig. Kommissionen och främst Cecilia Malmström har naturligtvis full koll på förhandlingarna. EU:s förhandlare arbetar på hennes uppdrag. Det är alltså en helt normal ordning som förekommer i alla förhandlingssituationer: förhandlingarna delegeras till en mindre grupp som arbetar under viss sekretess och sen levererar ett resultat som antas eller förkastas. Vad ”full öppenhet” skulle betyda är oklart. Att alla samtal i förhandlingsrum, korridorer och lunchköer streamas på nätet?

Och nej, riksdagsledamöter, EU-parlamentariker med flera grupper har inte tillgång till all information om TTIP-förhandlingarna. Men det är inte konstigare än att svenska riksdagsledamöter inte har tillgång till alla dokument som regeringen hanterar eller full insyn i UD:s dialog eller förhandlingar med främmande makt. Moderna rättssamhällen bygger på funktionsuppdelning, delegationer, sekretessregler, strukturerade processer. Alla har inte åsikter om alla andras verksamheter hela tiden.

Det förekommer regelbundet ”läckor” av ”hemliga dokument” som påstås avslöja upprörande saker. Men sanningen är att dessa dokument aldrig innehåller något mer uppseendeväckande än  att USA och EU har olika förhandlingspositioner. Det är helt enkelt mer eller mindre inaktuella förhandlingsbud och textutkast som Greenpeace och Naturskyddsföreningen lyckas hetsa upp mer eller mindre okunniga journalister kring.

Ett annat exempel på ”hemliga förhandlingar” är regeringsbildningen i Sverige. De är totalt hemliga annat än för en liten grupp politiker, och sen träder den tilltänkte statsministern fram, läser upp ministerlistan och regeringsförklaringen. Men detta är demokratiskt acceptabelt eftersom Riksdagen sen skall godkänna regeringen. Ingen begär att regeringsförhandlingarna skall ske under ”full öppenhet”.

Malmström redovisar vad som hänt i förhandlingarna efter varje förhandlingsrunda och dessutom ges det regelbundet ut sammanfattningar av hur förhandlingarna går.

LO-ordförandena måste rimligen ha egen erfarenhet av detta sätt att förhandla. Hela LO:s affärsidé är ju att de enskilda medlemmarna uppdrar till facket att sköta förhandlingarna om löner och andra arbetsvillkor. Efter hemliga nattmanglingar kommer ”parterna” ut med ett förhandlingsresultat. Alla som varit aktiva i facket inser rimligen varför själva förhandlingsprocessen inte kan vara helt offentlig. Systemet bygger på tillit och kontroll av resultatet — inte alla får veta allt i varje ögonblick.

Den sista punkten är också mycket märklig. Handels- och investeringsavtal brukar förvisso beröra arbetsrätt, men det handlar i huvudsak om att länder följa internationella konventioner och  följa sina egna lagar. USA har till exempel stämt Guatemala för allvarliga brott på området. Mellan USA och EU är det knappast ett problem. Till saken hör att EU inte har en gemensam arbetsrätt. USA skulle förmodligen kunna ifrågasätta arbetsrätten i länder som Rumänien och Bulgarien.

Men kanske finns förklaringen till LO-ordförandenas oro i följande inledande formulering:

”Den svenska regeringen måste nu tydligt och offentligt ge garantier om att fackliga rättigheter eller beslut fattade av Sveriges riksdag aldrig kan betraktas som ett handels­hinder. Om inte en sådan juridiskt bindande garanti säkerställs tvingas vi inom 6F att säga nej till ett nytt handelsavtal. Detta måste vara reglerat. Vi vill inte se en liknande rättsutveckling som blev följden av det svenska EU-medlemskapet.”

Detta är ytterligare en svindlande formulering. Vad som hänt med arbetsrätten i Sverige som följd av EU-inträdet har inte med handel att göra, utan med den fria rörligheten av arbetskraft inom EU. Tror fackkillarna att förhandlingarna gäller USA:s medlemskap i EU? Att tanken är att införa fri rörlighet? Då är nog en mer befogad oro att delar av EU skulle tömmas på stora delar av sin befolkning, snarare än att amerikanska byggjobbare kommer till Vaxholm…

Sammanfattningsvis är det märkligt att se en artikel av företrädare för en av Sveriges mäktigaste och resursstarkaste organisationer som gör det uppenbart att skribenterna inte ens har orkat till telefonen, ringa sin centralorganisation och tala med de personer som arbetat med frågan i flera år. Man gör utspel i den för svensk industri förmodligen viktigaste frågan sedan EU-inträdet som om man var en samling 17-åringar i en lokal SSU-klubb.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Dåliga nyheter för frihandeln...

Mycket mörkt för frihandeln inför USA:s presidentval

Just nu ser det rätt mörkt ut i USA för både TPP och TTIP. Sedan Trump gått ut hårt mot frihandel i allmänhet och TPP i synnerhet har vissa republikaner enligt NY Times börjat få kalla fötter: "Any doubts that Donald J. Trump has had a huge (as he mi...

Mycket mörkt för frihandeln inför USA:s presidentval

Just nu ser det rätt mörkt ut i USA för både TPP och TTIP. Sedan Trump gått ut hårt mot frihandel i allmänhet och TPP i synnerhet har vissa republikaner enligt NY Times börjat få kalla fötter:

”Any doubts that Donald J. Trump has had a huge (as he might say) influence on the Republican Party were dispelled this month when Senator Rob Portman came out against the Trans-Pacific Partnership.

There is no more respected member of what’s called the Republican establishment: Senator Portman, an Ohio lawmaker, is a confidant of the Bush family, a runner-up vice-presidential pick in 2012 and a former United States trade representative.

But Mr. Portman is up for re-election, and Mr. Trump has changed the dynamics of the trade debate. Mr. Portman voted last year to give President Obama fast-track negotiating authority on trade agreements, which was intended to pave the way for pushing the 12-nation Trans-Pacific Partnership through Congress. But this month he said he was opposed to the agreement.”

USA har något vi lyckligtvis saknar i EU, en traditionell populistisk protektionism. Trots att USA de senaste 50 åren har dragit nytta av internationell handel finns en nostalgisk föreställning om att det var bättre förr.

Och för USA:s del var det så. Under tiden mellan slutet på andra världskriget och oljekriserna gynnas USA av en rad faktorer. För det första hade kriget inneburit en produktivitetsökning av industrin. Visserligen tillverkade man sådant som inte behövdes så mycket av i fredstid, men man hade utvecklat tillverkningsmetoderna och omställning till nya produkter gick fort. Hela världen behövde amerikanska produkter (ungefär som man behövde svenska) och dessutom hade USA ett bra utbildningssystem. Förändringen av ekonomin mot mer avancerade arbetsuppgifter och mer tjänster gynnades av en relativt sett hög utbildningsnivå. Och inget samhälle kunde slå USA när det gällde modern marknadsföring.

Det uppstod en mycket välmående medelklass av både vita och svarta. Även ganska enkla arbeten betalades bra. En byggjobbare kunde ha ett hus och sin hustru hemma. Lägre tjänsteman två bilar i garaget. Arbetslöshet existerade knappast och hela världen beundrade USA.

Med tiden har det försprånget för USA minskat. Inte för att USA blivit mindre kreativt och entreprenöriellt, men för att andra länder har kommit ifatt. Stor invandring har pressat lönerna. Även om ”medelklassens död” till största delen förklaras av att folk klättrat uppåt på den socioekonomiska stegen har en del jobb försvunnit eller blivit låglöne- och lågstatusjobb. Att vara postkassörska eller stå i butik är inte längre ett medelklassjobb med viss status.

Och inom vissa delar av industrin som textil, stål och bilar har den internationella konkurrensen fullständigt massakrerat vad som förr uppfattades som bra och trygga jobb. Den utvecklingen har sammanfallit med handelsliberaliseringar, framför allt NAFTA-avtalet.

Ingen tänkande människa tror att tullar och kvoter hade kunna skydda USA från Kinas förmåga att tillverka avancerade produkter till låga priser eller det förnuftiga i att lägga bilmontering i Mexiko med duktig arbetskraft, låga löner och utan ett närmast maffiaartat bilarbetarfack. Men det finns tillräckligt många människor som förvisso är tänkande (de flesta förmodligen riktigt smarta) men kanske inte insatta nog att inse att USA tjänar på handel — även om protektionisterna kan peka på en del dramatiska effekter av utländsk konkurrens.

Trump, Clinton och Sanders är var för sig dåliga nyheter för frihandeln. Tillsammans framstår de just nu som en katastrof. Att en politiker som Portman släpper sitt stöd för handeln visar att linjen just nu kollapsar totalt.

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Ett skepp kommer lastat med problem för presidentkandidaterna.

TPP lever farligt under presidentvalåret

Frihandeln lever farligt i USA under primärvalskampanjen. Kommer den TPP-vänliga koalitionen mellan republikaner och demokrater att hålla för påfrestningarna under primärvalen och presidentvalskampanjen. Omröstningen i kongressen blir någon gång i början...

TPP lever farligt under presidentvalåret

Frihandeln lever farligt i USA just nu. Kommer den TPP-vänliga koalitionen mellan republikaner och demokrater att hålla för påfrestningarna under primärvalen och presidentvalskampanjen? Omröstningen i kongressen blir någon gång i början eller mitten på 2016. 

I början på 2016 startar primärvalen inför USA:s presidentval i höst. Premiären är den första februari i  Iowa och finalen i slutet av juni. Det betyder att kandidaterna just nu positionerar sig för att vinna sina partimedlemmar, vilket är något annat än att vinna majoriteten av amerikanska väljare som inte är med i något parti.

Konsekvens är att TPP lever farligt, enligt William Mauldin i Wall Street Journal.

I praktiken har samtliga kandidater anpassat sig till det motstånd som finns bland partimedlemmarna. I Demokraterna tenderar de vara mer vänsterradikala än genomsnittsamerikanen, och hos Republikanerna mer konservativa.  Båda grupperna är misstänksamma mot frihandel, men på olika grunder. Demokraterna är oroliga för de amerikanska jobben, republikanerna för att USA:s industriella styrka kommer att minska genom hårdare konkurrens från Kina. Inte minst för att Kina misstänks för att dumpa sin export genom valutakursmanipulationer — en misstanke som är rimlig men aldrig kunnat beläggas.

I normalfallet är det inget större problem. De kandidater som vinner sina respektive partiers primärval börjar snabbt rätta in sina politiska budskap för att passa majoriteten av väljare snarare än sina partimedlemmar. Men när det gäller TPP är kruxet att omröstningen om avtalet i kongressen kommer att ske under valåret.

Bernies Saunders och Donald Trump (den mest protektionistiska presidentkandidaten sedan 1800-talet)  är båda mot TPP, vilket fått även Hillary Clinton, Ted Cruz och Marco Rubio att göra uttalanden emot TPP. Bara Ben Carson och Jeb Bush är fortfarande tydliga anhängare av avtalet.

Det gör att den koalition av republikaner och en handfull demokrater som 2015 röstade för Obamas Trade Promotion Authority kommer att svikta. Om inte presidentkandidaten backar upp ett avtal blir det ännu svårare för de senatorer och kongressledamöter som också skall väljas i höst att vara rakryggade. Samtidigt är det uppenbart att så snart omröstningen är avklarad kommer TPP försvinna från dagordningen. Ett redan klubbat handelsavtal kommer inte ha en chans som valfråga jämfört med de mer dramatiska frågor som garanterat kommer att prägla valrörelsen.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Visa flera poster