TTIP

TTIP är ett handels- och investeringsavtal mellan EU och USA. Blir världshistoriens största handelsavtal och påverkar alla länder i EU.

Blir de glada eller blir de inte glada?

Hopp för TTIP — EU kan räknas som ett land

Sannolikt har Vita huset insett att skrotningen av TPP-avtalet skadat relationerna med viktiga partners samt givit Kina en möjlighet att ta initiativet på handelsområdet. Det fina med TPP-avtalet var att det innehöll kapitel om miljö-, arbetsrätt, produ...

Hopp för TTIP — EU kan räknas som ett land

Just nu står världen verkligen mellan hopp och hopplöshet när det gäller handeln. Om Merkel kan förmå Trump att anta en något mindre orimlig uppfattning om handelsfrågor kommer det förmodligen vara det viktigaste hon gjort i hela sin karriär.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel skulle träffa USA:s president Donald Trump i dag, men resan blev framskjuten till på fredag på grund av snöstorm.

En av Merkels uppgifter är att försöka övertyga Trump om att ett handelskrig mellan USA och Tyskland är en dålig idé.

Med till Washington följer två av Tysklands viktigaste företagsledare, Siemenschefen Jo Kaeser och biltillverkaren BMW:s styrelseordförande Harald Krüger. Att Krüger kommer med är särskilt viktigt. Trump vill lägga tull på tyska bilar, men samtidigt har BMW sin största fabrik i USA. Alla BMW:s SUV:ar tillverkas i USA och 70 procent av produktionen exporteras. Oron för handelskrig är förstås stor i Tyskland. Hälften av alla jobbtillfällen anses vara beroende av exporten och USA är vid sidan av Frankrike Tysklands viktigaste handelspartner.  I fjol köpte amerikanerna tyska varor för drygt 100 miljarder euro. I Trumps värld är det ett problem.  Det är nämligen ungefär dubbelt så mycket som Tyskland köpte av USA, vilket bidrar till USA:s underskott i handelsbalansen — något som Trump och hans handelsminister (felaktigt) uppfattar som ett problem.

En känslig fråga är TTIP-avtalet mellan EU och USA som nu ligger på is. Efter att Trump omedelbart kastade TPP-avtalet i papperskorgen efter sitt tillträde som president var det många som oroade sig för att samma sak skulle hända med TTIP-avtalet. Nu visar det sig finnas åtminstone en viss osäkerhet kring vad som kommer att hända med TTIP.

Sannolikt har Vita huset insett att skrotningen av TPP-avtalet skadat relationerna med viktiga partners samt givit Kina en möjlighet att ta initiativet på handelsområdet. Det fina med TPP-avtalet var att det innehöll kapitel om miljö-, arbetsrätt, produktsäkerhet, tvistelösning; det vill säga allt sådant som Kina inte vill skall ingå i handelsavtal. Med TPP hade det skapats standarder som Kina efterhand hade tvingats anpassa sig till helt eller delvis. Nu är den möjligheten försvunnen.

Öppningen för Trump när det gäller TTIP är att TTIP-avtalet formellt sett kan sägas vara bilateralt, det vill säga uppfylla Trumps krav på att teckna avtal med enskilda länder var för sig. Ur handelspolitisk synvinkel är EU ett land — inget EU-land har egen handelspolitik eftersom det vore oförenligt med den inre marknaden.

Det är förstås långt kvar till ett besked. Ännu har USA inte utsett någon ny chefsförhandlare. Trump har också målat in sig ordentligt i protektionisthörnet och kan bara med viss möda ta sig därifrån.

Med andra ord ligger allt i stöpsleven. Om TTIP-avtalet blir verklighet skulle det tillsammans med CETA-avtalet resultera i att frihandeln i världen tog ett stort steg framåt. Då skulle EU, USA och Kanada vara en del av samma handelssystem och mönstret att frihandeln tar två steg framåt och ett bakåt fortsätta att gälla.

Men allt kan fortfarande gå helt fel. Inget TTIP-avtal. NAFTA-förhandlingarna klappar ihop. USA struntar i WTO och startar handelskrig med EU. Då är man tillbaka på ruta noll och förlusterna i välfärd blir enorma.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Ryssland är en stormakt militärt, men en dvärg ekonomiskt. Ledningen upplever TTIP och CETA som allvarliga hot. Foto: Ilya Plekhanov

Uppenbart att Ryssland motarbetar TTIP och CETA

Att Ryssland lagt sig i debatten om TTIP är inte en fråga om spekulation. Så är det. Sputnik News, en statlig rysk nyhetstjänst, publicerar återkommande nyheter om CETA och TTIP med tydlig negativ vinkel. Bland annat citeras återkommande Michel Chossu...

Uppenbart att Ryssland motarbetar TTIP och CETA

Att Ryssland lagt sig i debatten om TTIP är inte en fråga om spekulation. Så är det.

Sputnik News, en statlig rysk nyhetstjänst, publicerar återkommande nyheter om CETA och TTIP med tydlig negativ vinkel. Bland annat citeras återkommande Michel Chossudovsky som är chef för Centre for Research on Globalization, en organisation som driver en bisarr mix av antiamerikanism och konspirationsteorier om EU.

Frågan är förstås om Ryssland också agerat genom bulvaner.

Det är i så fall ingen ny företeelse. Den under 70- och 80-tal mycket synliga ”fredsrörelsen” i Europa försvann ungefär när Sovjet kollapsade. Fredsrörelsens budskap hade udden mot USA och NATO och framför allt etablering av kärnvapenbestyckade medeldistans- och kryssningsmissiler i Europa. Sovjets kärnvapen fick inte samma uppmärksamhet. En frånvaro av kärnvapen på NATO-sidan skulle ha givit Sovjet ett avgörande övertag genom sin överlägsna konventionella styrka i Europa.

När Sovjet upplöstes blev fredsrörelsen betydligt mindre synlig, trots att den ursprungliga anledningen till dess uppsving under 70- och 80-tal inte försvunnit. Det som försvann var stödet från Sovjet.

Kunskaperna om hur man arbetar med påverkan i de demokratiska Europa har däremot inte försvunnit i den ryska administrationen. Ryssarna är otvivelaktigt mästare i propaganda och har snabbt blivit skickliga på att utnyttja moderna sociala medier.

Står de också bakom eller finansierar frihandelsmotståndet? Det är förstås fullt tänkbart, men en berättigad fråga är om man i dagens mediesamhälle ens behöver ta till sådana åtgärder för att sprida ett budskap?

En del av frihandelsmotståndet är dessutom redan finansierat av EU-kommissionen eller offentliga bidrag från de olika EU-länderna.

Däremot står det helt klart att Ryssland har stort intresse av att sätta käppar i hjulen när det gäller CETA och TTIP. Båda avtalen innebär en stärkning av den demokratiska världen, av länder vars system bygger på marknadsekonomi, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Stora handelsavtal innebär samarbete vilket innebär styrka och stabilitet. Dessutom är samarbete kring ökad handel alltid lockande. Till skillnad från de flesta andra internationella samarbeten orsakar frihandelsavtal ingen fet nota som skall fördelas och betalas. Andra länder vill gärna ansluta sig. Turkiet ingår redan i en tullunion med EU, vilket innebär att de indirekt drar nytta av CETA som nu träder i kraft.

Den utvecklingen är otvivelaktigt ett hot mot Ryssland.  Landet är stort med enorma naturtillgångar och stor befolkning. Det är också en militär stormakt. Men Ryssland är samtidigt en ekonomisk dvärg. Dess BNP motsvarar de skandinaviska länderna plus Finland. Den som reser i Ryssland ser småstäder och landsbygd där det råder ren nöd. Ryssland är på gränsen till att vara ett u-land. BNP per capita ligger på cirka 9 000 dollar, mellan Turkiet och Mexiko. Exporten består huvudsakligen av råvaror, främst gas och olja, en export som dessutom använts som utpressningsmedel mot grannländerna. En del av CETA och TTIP handlar om just möjligheten för EU att köpa olja och gas från Kanada och USA, något som skulle hota både Rysslands ekonomi och dess möjligheter att utöva utpressning.

Det är ingen tvekan om att Ryssland skulle vara välkommet i ett handelssamarbete. Ingen vill stänga Ryssland ute — tvärt om finns det starka intressen av göra Ryssland så delaktigt som möjligt i ett internationellt samarbete. Men ett samarbete med handel- och ekonomi som grund och byggt på fasta förhållanden är inte lockande för Ryssland. USA, Kanada, EU är världens starkaste ekonomier. I det sammanhanget kan Ryssland inte dominera.

Men det finns två egenheter i TTIP-motståndet inom EU som känns inspirerat från Putins Ryssland med dess rötter i KGB och Sovjets propagandaapparat.

Det första är att argumentationen mot TTIP och CETA i så hög utsträckning bygger på att skapa, förstärka och utnyttja misstro mot de demokratiska institutionerna i EU. Förhandlingarna sägs vara hemliga, ”industrin” påstås ha någon form av gräddfil för inflytande eller veto mot lagstiftningen, tvistlösningsmekanismen i avtalen (ISDS) påstås vara någon form av ”privata direktörsdomstolar”, TTIP-avtalen påstås också kunna driva fram eller cementera privatiseringar av offentliga tjänster i strid med folkviljan. Allt detta är uppenbara lögner. Att samtliga demokratiska nivåer inom EU och medlemsstaternas regeringar står bakom besluten att förhandla fram avtalen, har full insyn i förhandlingarna och skall fatta beslut om det färdiga TTIP-avtalet (exakt som CETA-avtalet) förtigs helt och hållet. Det är förvånande att svenska miljöpartister, vänsterpartister och socialdemokraternas hårda vänsterflygel tillsammans med Europas extrema nationalister helt okritiskt ställer sig bakom den verklighetsbilden.

Det andra karaktärsdraget i anti-TTIP-argumentationen är att de uppenbara felaktigheterna upprepas bokstavligt talat år efter år. Det är som att motståndarna till TTIP helt och hållet har lämnat bakom sig idén om ett demokratiskt samtal. I det finns en outtalad överenskommelse att när man blivit beslagen med att ljuga eller ha helt och hållet fel så slutar man använda just de argumenten. Men när det gäller TTIP-motståndet fortsätter bara propagandamaskinen att mala ut lögnerna.

Inget av dessa två fenomen är nya eller okända i andra sammanhang. Men det som är unikt för att vara en demokratisk debatt är bredden, konsekvensen och uthålligheten. Alla från Greenpeace och Jordens vänner över miljöpartiet, socialdemokraternas vänsterflygel och vänsterpartiet till Putins Sputnik News säger exakt samma sak — år efter år.

Där kan man också lägga märke till att Trumps frihandelsmotstånd — om än lika vansinnigt — bygger på en helt annan föreställning. Trump är inte direkt mot frihandel. Men han förefaller däremot övertygad om att alla frihandelsavtal som USA någonsin ingått är till USA:s nackdel. Alla länder har på något magiskt sett haft politiker och förhandlare som varit smartare i handelsfrågor än de stackars amerikanerna. Utom när det gäller NAFTA. Där blev USA:s förhandlare förvisso inte lurade av kanadensarna, men väl av de listiga mexikanerna.

Sammanfattningsvis är det solklart att Ryssland motarbetar CETA och TTIP, frågan är bara hur.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Just nu verkar inte det här pusslet gå ihop, men det finns många andra på gång.

Viktigt och konkret men knappast hotfullt

I debatten om TTIP och CETA bygger många av motståndarnas argument på (medvetna?) missförstånd när det gäller standardisering, gränsvärden, harmonisering och organ för att ensa framtida regleringar. Moderna frihandelsavtal kan inte bygga på att man ba...

Viktigt och konkret men knappast hotfullt

I debatten om TTIP och CETA bygger många av motståndarnas argument på (medvetna?) missförstånd när det gäller standardisering, gränsvärden, harmonisering och organ för att ensa framtida regleringar.

Moderna frihandelsavtal kan inte bygga på att man bara tar bort tullar och kvoter. De måste också ta hänsyn till att det finns skillnader i standarder och produktlagstiftning som dels gör det dyrt att exportera och importera och framför alla kan användas i protektionistiskt syfte. Inhemska producenter lobbar igenom nationella regler som det är svårt och dyrt för importörer att anpassa sig till. Konkreta exempel är att tyger måste brandtestas både för EU-marknaden och USA-marknaden, bilar krocktestas två gånger, laboratorier certifieras både enligt USA:s och EU:s lagstiftning. Det är dyrt och krångligt och försvårar handeln. Allt sådant måste hanteras i ett modernt frihandelsavtal genom att om möjligt minska eller ta bort olika skillnader.

Det har tyvärr orsakat missförståndet när det gäller TTIP- och CETA-avtalen att EU helt och hållet måste anpassa sig till amerikansk lagstiftning exempelvis på miljö- och kemikalieområdet eller när det gäller hormon- och antibiotikabehandlat kött. Annars blir EU:s stater stämda av de amerikanska företagen.

Detta är självfallet helt felaktigt.

I EU gäller EU:s (eller rättare sagt de olika EU-ländernas) lagstiftning. I USA råder USA:s (eller delstaternas) lagstiftning. Amerikanska företag kommer aldrig kunna kräva att EU skall tillämpa amerikansk lagstiftning i EU, lika lite som EU kan kräva av amerikanerna att de tillämpar EU:s lagstiftning.

Vill man gå lite djupare i materien så handlar diskussionen om i huvudsak två områden.

För det första standarder. Det handlar om frivilliga överenskommelser mellan marknadsaktörer om produktegenskaper. Alla skruvar och muttrar har samma dimensioner, gängstigning, mått på skallarna. I Sverige bygger vi normalt sett efter vissa mått så att vitvaror, skåp och dörrar med mera passar oavsett vem som tillverkat dom. Eller tänk på dagens datorer och internet. Nästan allt fungerar hyggligt tillsammans numera. Nästan ingenting av detta bygger på lagstiftning. Det är inte förbjudet att göra skåp, dörrar, skruvar eller programvara som helt och hållet avviker från standarden. Det sker hela tiden av olika skäl. Den som har ett gammalt hus med konstiga mått och gott om pengar köper inte bokhyllan Billy som lämnar en 17 cm glipa mot väggen, utan låter en snickare ta mått och bygga en bokhylla som passar perfekt.  Men för den som vill sälja på en massmarknad är det smart att använda sig av de standarder som finns.

Ofta hänger standardisering ihop med certifieringar som visar att produkter och företag uppfyller vissa krav.

Standarder tas fram av privata standardiseringsorgan som ägs och drivs av företag, branschorganisationer och ibland även myndigheter. Processen ser lite olika ut i olika länder och skillnaderna mellan EU och USA är ganska stora. Här är uppgiften i handelsförhandlingar att försöka komma överens om hur en gemensam standardiseringsprocess skall kunna ske. Men det är aldrig frågan om att den ena eller andra parten skall bestämma. Och USA har inte kommit längre än EU när det gäller standardisering. Tvärt om. Om man började ta fram gemensamma standarder för de båda marknaderna skulle EU ha goda möjligheter att ta ledningen på många områden.

Produktregler i form av krav för säkerhet, miljö, folkhälsa är en helt annan sak än standarder. Det handlar om lagstiftade krav som exempelvis förbud eller gränsvärden för vissa kemikalier eller krav på miljö och säkerhet. Ofta i form av krav på tekniska system som bilbälten, krockkuddar, katalysatorer.

Dessa produkt- och miljöregler är lagstadgade. De kan inte påverkas av vad som står i ett handelsavtal. Avtalen står inte över lagen. I stället kommer både USA, EU och enskilda länder att arbeta för att regleringarna skall bli mer lika. Men i de fallen kommer alltid de nationella parlamenten och/eller EU att fatta besluten. Handelsförhandlarna fattar alltså inte beslut åt EU eller EU:s medlemsländer. TTIP-avtalet kör inte över demokratin.

I många fall har EU och USA ungefär lika höga krav och då är det relativt lätt. I andra fall är kraven så olika att det inte kommer gå att komma överens, men då blir ambitionen att kanske försöka göra framtida regleringar mer likartade.  I vissa fall är sätten att hantera ett område så olika att man helt enkelt accepterar att man inte kommer kunna komma överens. Kemikalieområdet är ett sådant.  Lite förenklat kan man säga att vi i EU förbjuder substanser om de inte kan bevisas vara ofarliga, medan man i USA bara förbjuder substanser om det finns vetenskapligt stöd för att de är farliga. Inom vissa områden har EU därför förbjudit tio gånger fler ämnen än USA.

För att inte nya regleringar i onödan skall ställa till problem för handeln kommer man om TTIP går igenom inrätta ett organ där nya regleringar diskuteras mellan EU och USA. De kommer inte kunna stoppa regleringar utan bara fungera som remissinstans.

Vad skulle då hända om parterna inte kom överens om ett ämne, och EU ensidigt förbjöd detta, och det dessutom fanns i ett antal amerikanska produkter? Skulle amerikanska företag kunna stämma EU eller enskilda stater i EU med stöd av TTIP?

Nej, så kommer inte TTIP-avtalet vara utformat. Både EU och USA kommer att behålla sin rätt att reglera.

Ibland nämns i TTIP eller CETA-sammanhang termen harmonisering när det gäller lagstiftning. Men det är egentligen fel — åtminstone om man tänker på harmonisering ur ett EU-perspektiv. Inom EU sker harmonisering genom att EU arbetar fram ett direktiv inom något av de områden där EU har befogenhet, exempelvis miljöområdet. Direktivet säger vad som skall uppnås med lagstiftningen, men de olika EU-länderna får utforma sin lagstiftning och sina institutioner som de vill så länge målet uppnås. EU-länderna är dock förpliktade att följa direktivet.

Något sådant innebär inte TTIP-avtalet.

Till sist frågan om TTIP-avtalet inte kommer innebära att amerikanska företag och deras lobbyister får större möjligheter att försöka påverka EU för att till ända lagstiftning kring GMO och hormon eller antibiotikabehandlat kött?

Svaret är nej. Möjligheterna kommer inte bli större eftersom de är så stora de kan bli redan i dag. Amerikanska företag har full rätt att tala med politiker, hyra lobbyister, bilda opinion och etablera dotterbolag eller öppna lokala huvudkontor i EU. Det företag som vänstern och miljörörelsen brukar skrämmas med, Monsanto, har kontor överallt i Europa, i Sverige ligger företagets kontor i Bromma. De har rätt förstås rätt att prata med riksdagsledamöter, hyra PR-konsulter och ägna dagarna åt att twittra hur bra deras produkter är. TTIP-avtalet kommer inte göra någon som helst skillnad.

Kort sagt finns det ett stort behov av TTIP-avtalet för att underlätta handeln. Men att behovet är stort betyder inte att åtgärderna och konsekvenserna är särskilt dramatiska eller hotfulla. Det är som när britterna på grund av EU införde metersystemet. Det var viktigt, och en del personer blev extremt arga; kampen mellan yard, fot, meter och centimeter hade ett stort symbolvärde. Men man kan knappast säga att åtgärden var direkt dramatisk eller hotfull.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

DN har fel om Merkel och TTIP

Svenskt Näringslivs Jonas Frycklund har uppmärksammat att Dagens Nyheter sannolikt rapporterar fel om Merkels bedömning av chanserna för TTIP. DN skriver att Merkel sagt att TTIP är dött, medan den tyska källan säger att Merkel bara menar att TTIP-fö...

DN har fel om Merkel och TTIP

Svenskt Näringslivs Jonas Frycklund har uppmärksammat att Dagens Nyheter sannolikt rapporterar fel om Merkels bedömning av chanserna för TTIP.

DN skriver att Merkel sagt att TTIP är dött, medan den tyska källan säger att Merkel bara menar att TTIP-förhandlingarna läggs på is tills Trump är ordentligt installerad.

Här är DN-artikeln, som dessutom är oklar eftersom rubriken och texten säger olika saker.

Men så här rapporterar tyska media (Deutche Welle):

”Die beiden Politiker warben auf der gemeinsamen Pressekonferenz für das geplante transatlantische Handelsabkommen TTIP. Man sei bei TTIP ein gutes Stück vorangekommen, sagte Merkel. Zwar könne das Abkommen nun zwar nicht unter Dach und Fach gebracht werden. Aber man werde am Erreichten festhalten und eines Tages darauf zurückkommen. Sie werde zudem alles daran setzen, auch mit dem neugewählten Präsidenten Donald Trump gut zusammenzuarbeiten. Trump gilt als Gegner des Freihandels. Obama sagte, es sei wichtig, dass die TTIP-Verhandlungen aufrechterhalten würden.”

Och så här skriver Merkel/Obama i en gemensam debattartikel i tyska Wirtschaftswoche:

”Our shared conviction about the power of trade and investment to lift living standards prompted us to pursue the important project of establishing a Transatlantic Trade and Investment Partnership (T-TIP). There is no question that both German and American employers, workers, consumers, and farmers would profit from T-TIP. Negotiations started three years ago and, considering the complexity of these issues, have made solid progress. An agreement that knits our economies closer together, based on rules that reflect our shared values, would help us grow and remain globally competitive for decades to come. Today, many U.S. and European companies and employees already benefit from transatlantic trade and investments. Global markets and production chains are increasingly intertwined. We realize that decisions in one country have tangible effects in others. To meet all these challenges, we need rules that are currently being negotiated in the framework of T-TIP.”

Självklart betyder inte detta något för gissningarna om hur Donald Trump kommer att agera när han väl blivit insvuren som president, men DN:s påstående om att Angela Merkel givit upp hoppet är uppenbarligen felaktigt.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Just nu verkar inte det här pusslet gå ihop, men det finns många andra på gång.

Jens Holm ställer krav på öppenhet kring TTIP — men annars är han nöjd med sekretess

Vänsterpartisten Jens Holm är upprörd över att han inte får tillgång till dokument från TTIP-förhandlingarna från svenska UD. Utan att vara expert på offentlighetsprincipen kan man nog uppfatta att det är rimligt att andra staters dokument inte omfat...

Jens Holm ställer krav på öppenhet kring TTIP — men annars är han nöjd med sekretess

Vänsterpartisten Jens Holm är upprörd över att han inte får tillgång till dokument från TTIP-förhandlingarna från svenska UD. Utan att vara expert på offentlighetsprincipen kan man nog uppfatta att det är rimligt att andra staters dokument inte omfattas av den. Förhandlingarna förs inte av svenska staten utan av kommissionen (om EU är en stat spelar mindre roll, EU är i vilket fall inte svenska staten).

Holm har interpellerat statsrådet Ann Linde i frågan:

”UD hänvisar mig i stället till det så kallade läsrummet i Bryssel. Jag noterar att EU- och handelsministern är inne på samma linje. Ann Linde sade följande till Europaportalen den 4 oktober 2016: Jag vill understryka att både svenska europarlamentariker och svenska riksdagsledamöter har tillgång till dokument under förhandlingarnas gång i Bryssel. Att svenska riksdagsledamöter hänvisas till ett annat land för att ta del av dokument som är relevanta för ens uppdrag tycker jag är anmärkningsvärt och under all kritik.

Det här visar att när det kommer till kritan är förhandlingarna kring det transatlantiska handels- och investeringsavtalet lika präglade av hemlighetsmakeri som andra avtal. Men det som är nytt i denna förhandlingsomgång är att vi nu också har en regering som inte står upp för öppenheten utan hänvisar svenska riksdagsledamöter till Belgien. Från ett demokratiskt perspektiv lämnar det mycket övrigt att önska. Jag hoppas att den svenska regeringen avser att ändra sin hållning i denna fråga.”

För det första är detta ingen nyhet. Man har aldrig kunna begära ut sekretessbelagda förhandlingsdokument från EU:s handelsförhandlingar från svenska departement med stöd av den svenska offentlighetsprincipen. Svenska staten kan bara lämna ut sina egna handlingar. Inte andras.

För det andra vet Holm egentligen redan skälet: ”… är förhandlingarna kring det transatlantiska handels- och investeringsavtalet lika präglade av hemlighetsmakeri som andra avtal.”

Ja, alla förhandlingar sker under någon form av sekretess. Det gäller avtalsförhandlingar på arbetsmarknaden, regeringsförhandlingar, budgetförhandlingar i minsta kommun och alla andra förhandlingar utom möjligen de allra mest formaliserade.  Svenska riksdagsledamöter har inte ens tillgång till allt material på departementen eller insyn i alla beredningsprocesser.

Och detta beror på att förhandlingar inte kan vara helt öppna. I alla samhällen i alla tider har man gjort överenskommelser mellan grupper med olika intressen genom att utse ett litet antal omdömesgilla personer, låta dessa dra sig tillbaka och komma fram till en kompromiss som sedan accepteras — givet att den inte förefaller helt orimlig. Det finns en tyst överenskommelse att förhandlarna får ett mandat, men att de måste vårda mandatet. Förhandlarna gör inte överenskommelsen, de bara föreslår den.

Holms krav att just TTIP-förhandlingarna borde vara totalt öppna för alla hela tiden är orimligt. Han kan inte ställa krav på att alltid få veta allt om allt ens från den regering han stödjer i Riksdagen.

Demokratin i processen sitter i att det dels är demokratiskt beslutat att man skall förhandla fram ett avtal, att det finns ett demokratiskt beslutat mål för förhandlingarna och att det färdiga avtalet offentliggörs, debatteras öppet och beslutas eller avslås demokratiskt. Exakt som vilka budgetar, lagförslag eller andra överenskommelser som helst.

Man kan nog anta att Jens Holm förstår detta. Alla med politisk erfarenhet vet att beslutsprocesser ofta har en inslag av sekretess antingen genom mer vardagligt ”korridorsnack”, formellt utsedda förhandlingsdelegationer eller till och med en informell mix av båda. Det öppna demokratiska beslutet har karaktären av att en kompromiss ingen riktigt gillar röstas igenom eftersom ingen tycker tillräckligt illa om den för att sätta sig på tvären.

Vad han är ute efter är att åstadkomma mer av det som är stapelvaran i TTIP-motståndarnas arsenal vare sig de kommer från vänstern eller den nationalistiska högern. De kan inte argumentera i sak. Istället försöker de misstänkliggöra EU:s institutioner och den demokratiska processen.

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Skäl för optimism kring CETA...

När stridsdammet lagt sig — vad hände i Bratislava?

Rubriken är alldeles för dramatisk. Det blev ingen strid om TTIP-förhandlingarna under handelsministermötet i Bratislava torsdag-fredag förra veckan. Som väntat stoppade Frankrikes handelminister Matthias Fekl tillbaka revolvern i hölstret efter att ha...

När stridsdammet lagt sig — vad hände i Bratislava?

Rubriken är alldeles för dramatisk.

Det blev ingen strid om TTIP-förhandlingarna under handelsministermötet i Bratislava torsdag-fredag förra veckan.

Som väntat stoppade Frankrikes handelminister Matthias Fekl tillbaka revolvern i hölstret efter att ha viftat frenetiskt med den under ett par tillfällen efter sommaren. Det blev inget krav på att avsluta eller pausa TTIP-förhandlingarna. Fekl kom snarast med en försiktig förfrågan om ett stopp och nöjde sig med de andra ländernas besked om att det inte var aktuellt.

Däremot blev det enighet om att släppa ambitionen om ett avslut under 2016 — vilket ändå var en helt orealistisk tidplan. Räknar man bort julhelgen är det bara drygt tio veckor kvar av 2016. Och på den tiden skall amerikanerna hinna med sitt presidentval.

Självklart betyder det inte att TTIP är i hamn. Säkerligen återstår år av förhandlingar och beroende på vem som blir president i USA kommer förutsättningarna att vara antingen dåliga eller katastrofala. Fortsättning följer.

Men trots allt är situationen för TTIP ljusare än den var för en vecka sedan.

När det gäller CETA finns det mycket starka skäl till optimism.

Där fanns det en oro för att Tysklands vice kansler och partiledare för de tyska socialdemokraterna Sigmar Gabriel skulle få order av sitt parti att gå emot CETA-avtalet vid ett extrainkallat partimöte. Men istället fick CETA starkt stöd.

Man kan nog sluta sig till att kommissionen och Kanadas diplomater har gjort ett bra jobb.  De starkaste motståndarna Belgien, Österrike, Bulgarien och Rumänien är med på tåget.

För att lugna en rad socialdemokratiska partier i EU har Kanada och EU-kommissionen gått med på att en gemensam deklaration skall bifogas avtalet som garanterar länderna rätt att reglera och ett skydd för staternas rätt att bedriva offentlig verksamhet. En sådan deklaration är i sak helt onödig eftersom ingenting i CETA-avtalet innebär ett hot mot staterna rätt att beskatta, reglera, eller driva offentlig verksamhet i egen regi. Det handlar om en reaktion på totalt osaklig kritik från CETA/TTIP-motståndarna från extremvänstern. Flera av EU:s ledare började på ett tidigt stadium backa för att slippa trycket från de hårdaste kritikerna, vilket naturligtvis bara stärkte uppfattningen att kritiken hade en saklig grund.

Tidplanen för CETA:

  • Formellt godkännande vid utrikesministermötet den 17-18 oktober.
  • Undertecknande vid toppmötet Kanada/EU den 27 oktober.
  • December 2016 eller januari 2017: godkännande av EU-parlamentet. Enligt parlamentets talman Marin Schulz kan man förvänta en stark majoritet där.
  • Avtalet träder i kraft provisoriskt i väntan på att alla EU:s regeringar och/eller parlament skall godkänna avtalet. Vissa delar som har med transporter och investerarskydd kommer inte att träda i kraft förrän hela godkännandeprocessen är klart.

Tidplanen för TTIP:

  • Nästa förhandlingsrunda sker som tidigare planerat under nästa vecka i New York.
  • 17-18 oktober samlas handelsministrarna för överläggningar och avstämning.
  • Målet är att komma så långt som möjligt under Obamas administration.

Sammanfattningsvis har förutsättningarna förändrats radikal från förra måndagen då det fanns starka skäl till pessimism för både CETA och TTIP till dagens situation; starka skäl till optimism för CETA och viss optimism för TTIP.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Utan frihandel ingen skumpa. Och det är det allra minsta problemet.

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat. SvD här. The Telegraph här. Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF. Han påstår att det in...

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat.

SvD här.

The Telegraph här.

Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF.

Han påstår att det inte gjorts några framsteg i förhandlingarna på tre år. Inget av de 27 kapitlen i avtalet är färdigförhandlat.

Cecilia Malmström säger försiktigt att avtalet inte är hotat men att det kan bli förseningar.

Det är självklart mycket allvarliga nyheter för dem som vill ha ett frihandelsavtal mellan EU och USA — unionens största handelspartner.

Men det skall samtidigt ses mot en bakgrund av vem som säger det och inte minst vad som inte händer.

För det första: Sigmar Gabriel är tysk socialdemokrat och TTIP-avtalet är en glödhet potatis i hans parti. Partiet är totalt splittrat på alla nivåer. Samtidigt är den tyska vänstern och miljörörelsen (i praktiken två varumärken för samma politiska rörelse) starkt emot avtalet. Gabriel har alltså den spännande positionen att vara vice förbundskansler i en regeringskoalition med Merkels CDU — en regering som är för TTIP — och samtidigt hindra att hans parti kommer blöda vänsterut i det kommande valet om ett år.

Han kan alltså inte säga att han är emot avtalet, då kommer han på kant med många av sina egna och med Merkel, i praktiken är det då knappast förenligt med att sitta kvar i regeringen. Han kan inte heller säga att han är för avtalet. Återigen problem med vissa i sitt eget parti och betydande risk för väljarflykt vänsterut inför valet.

För det andra: Gabriel inser naturligtvis vilket problem det är om regeringen släpper TTIP-avtalet. Då blir det helt uppenbart att regeringen styrs av opinionskantringar och inte förmår hålla fast vid en linje. Det politiska stödet för TTIP-avtalet i EU-parlamentet och bland medlemsländernas regeringar har från början varit massivt och finns av allt att döma kvar. Ingen har föreslagit att förhandlingarna skall avslutas vilket är en viktig faktor: Med tanke på de stålblanka uttalanden från inte minst franska politiker hade det varit naturligt med ett krav på att förhandlingarna skall avslutas. Men något sådant har inte uttalats.

För det tredje. Brexit är en faktor i sammanhanget. Sedan britterna röstade för att lämna har tonen från EU:s ledare varit ganska stursk. ”Vi klarar oss utan er, allt fortsätter som vanligt!”. Om TTIP (och CETA ) går i kvav har två av de största och enda framåtsyftande projekten i unionen kollapsat och känslan av att EU saknar både ledning och mening förstärks. Då kommer handeln med britterna vara än viktigare och de plötsligt först på bollen när det gäller ett handelsavtal med USA. Känslan blir att EU är en sönderfallande union vars enda tydliga kontakter med omvärlden är flyktingströmmen. Den bilden är naturligtvis djupt felaktig och orättvis om man ser till statistiken och vad som verkligen händer. Men motbilden kommer att vara omöjlig att kommunicera. När vänstern i Tyskland och nationalisterna under Le Pen i Frankrike har vunnit kampen mot TTIP kommer deras aptit öka — inte minska.

Med andra ord har Sigmar Gabriel all anledning att ge sina väljare intrycket av att TTIP inte längre är en faktor att bry sig om. En föreställning om att TTIP håller på att självdö desarmerar effektivt sprängkraften i vänsterns TTIP-motstånd, lugnar debatten i det egna partiet och diskar bort frågan från regeringssammanträdena. Merkel är förmodligen inte heller ledsen över detta.

Sen kan processen fortsätta i både EU och USA i lugn och ro efter valet. Att frihandelsförhandlingar drar ut på tiden är snarare regel än undantag.  Problemet just nu är att ledarna på båda sidor av Atlanten flaggade för att avtalet skulle bli klart under 2016. Det var ett även under de bästa av förutsättningar extremt högt ställt mål. Det kommer inte att hålla. Att ställa upp tuffa mål är en del av ledarskapet, men att utlova slutdatum för handelsförhandlingar är direkt korkat.

Hur står det då till med TTIP-avtalets status? Är det verkligen totalt fastkört? Om inte ett enda av 27 kapitel är avklarade?

Svaret är nej. Stora delar av ett handelsavtal är okontroversiella, annat är lite motsättningar som reds ut på lägre nivå. Det betyder att texterna kan göras nästa helt klara förutom en del kontroversiella detaljer. Det är dessa som man till sist förhandlar om i meningen att det blir riktig dragkamp och köpslående som förhoppningsvis leder till ett färdigt avtal. Resultat av förhandlingar kännetecknas oftast av att  ”ingen är nöjd, men ingen känner sig lurad och alla har lyckats rädda ansiktet”. Därför är inget kapitel färdigt i meningen att alla kontroversiella frågor är utredda. De frågorna är valutan i den avslutande förhandlingarna.

Så de som ogillar TTIP har ännu inte anledning att korka upp champagnen.

Men för att inte anklagas för obefogad optimism måste man tillstå att de som ogillar TTIP i synnerhet och global handel i allmänhet har skäl att behålla flaskorna på kylning.

Om ett år kan USA:s politiker vara på väg att kasta in världen i ett storskaligt handelskrig. Men då är nog skumpan enda trösten även för TTIP-motståndarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Så kallat "hopp".

Utsikterna för TTIP är bättre än man kan tro

Under denna vecka pågår den fjortonde rundan av TTIP-förhandlingarna. I dag, onsdag, är det möten med olika intressegrupper för att höra deras synpunkter. På fredag hålls förmodligen en presskonferens om resultatet av förhandlingsrundan. Målet är att bli ...

Utsikterna för TTIP är bättre än man kan tro

Under denna vecka pågår den fjortonde rundan av TTIP-förhandlingarna. I dag, onsdag, är det möten med olika intressegrupper för att höra deras synpunkter. På fredag hålls förmodligen en presskonferens om resultatet av förhandlingsrundan. Målet är att bli klar under 2016. Ett mål som är — som man säger — högt ställt.

Det finns en berättigad fråga om meningen med det hela. Är inte TTIP-processen död i och med att Storbritanniens lämnar EU och det faktum att CETA kommer att anses som ett blandat avtal, det vill säga att det påverkar nationella förhållanden och därför skall godkännas av alla nationella parlament och även en del regionala parlament. Totalt sett kan det handla om en bra bit över 30 organ som alla måste säga ja. Risken är överhängande att helt andra frågor utan relation till avtalet kommer ett påverka besluten. Rumänien har redan hotat att rösta nej om inte Kanada tar bort kravet på visum för rumänska medborgare — ett agerande som har karaktären av utpressning snarare än förhandling. Frankrikes premiärminister har gjort ett utspel med stålblanka ultimatum mot TTIP.

Många CETA och TTIP-kritiker utropar lyckligt att ”nu är avtalen döda”.

Och även anhängare till avtalen som SvD:s Janerik Larsson är djupt pessimistiska på — får man tyvärr säga — goda grunder.

Så varför fortsätter TTIP-förhandlingarna?

Ja, ett viktigt skäl är att kommissionen och förhandlarna inte har fått instruktioner om att göra något annat än att fortsätta förhandla. Man kan säga mycket om EU, men det är trots allt en organisation som i viss utsträckning styrs av formella beslut. Inget land eller någon i EU-parlamentet har formellt begärt att det skall fattas ett beslut om förhandlingarna skall avslutas, än mindre har ett sådant beslut fattats. Det vill säga kritiken och hoten följs inte upp av någon handling. Ett talesätt i vilda västern säger att om man drar revolvern måste den avfyras innan den stoppas tillbaka. Undvik tomma hot. Men i EU-sammanhang är det snarast regel att olika aktörer drar fram puffran, viftar lite med den och stoppar tillbaka den igen, medan omgivningen gör sitt bästa för att låtsas som om ingenting egentligen har hänt (vilket det inte heller har).

Dessutom har kommissionen hittat en väg framåt när det gäller CETA. Avtalet börjar implementeras redan i höst och kommer således att gälla preliminärt under tiden det ratificeras av de olika medlemsländerna. Det betyder att frågan avdramatiseras samtidigt som det uppstår grupper av medborgare som har nytta av avtalet. Risken är inte över — Holländarna exempelvis kommer säkert att ha en folkomröstning — men chanserna är i vilket fall större att CETA till sist blir verklighet.

En liknande process är trolig med TTIP och förhandlingarna rullar på med gott tempo.

Så ryktet om att TTIP är dött är kraftigt överdrivet.

Men samtidigt är EU inne i ett viktigt psykologiskt uppvaknande. Ytterst få EU-medborgare verkar lyckliga över att Storbritannien lämnar. Etablissemanget utmanades av lämna-sidan och många tittade roat på. Men betydligt färre verkar särskilt roade över resultatet. Boris Johnson som var både populisterna och de mer reflekterade konservativas favorit utplånades. Nigel Farage smet ut genom bakdörren. Britternas premiärminister är från och med idag av en person ytterst få hört talas om och som varken har någon betydande karisma eller särskilt entusiasmerande rykte som politiker.

Segerfesten uteblev.

Brexit torde ha en ganska avkylande effekt på stora delar av den EU-skeptiska opinionen.  Man fick vad man ville ha, och det var plötsligt inte så roligt. Att Juncker och andra politiska ledare i EU beter sig direkt ovärdigt och barnsligt har knappast nått en bredare allmänhet.

I Sverige ser vi en tydlig ökning av stödet för EU som ett resultat av brexit.

Kanske stärker det möjligheterna för EU:s ledning att få igenom sådant som har tydlig bäring mot öppenhet, utveckling och globalisering.

Och nesan det innebär för Junker, kommissionen och EU:s regeringschefer att efter åratal av förhandlingar inte kunna leverera skall inte underskattas. Vem vill tala med EU när dess ledare inte ens kan få igenom ett handelsavtal?

Utsikterna är med andra ord inte så dåliga som man kan tro just nu.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuli 19, 2016
Hmm. Du har nog missförstått en del. Varken CETA eller TTIP innebär att EU-länderna får in nya eller andra typer av produkter från Kanada och USA. EU handlar redan med USA och Kanada sen ett par hundra år. Det fåtal amerikanska och kanadensiska varor som är förbjudna i EU kommer att fortsätta vara förbjudna även under CETA/TTIP-avtalen.
Anna Wigervalljuli 15, 2016
Jag tycker inte om varken CETA eller TTIP. Avtalen är inte till för konsumenterna utan ett gynnande av i första hand storföretagare. EU är ju grundat för storföretagens bästa som också styrt EU:s regelverk till stor del. Vi konsumenter vill inte ha undermåliga produkter som i konkurrensens namn ska tvinga oss att ideligen köpa ny "skit". Vi behöver inga komprometterande handelsavtal - vad vi behöver är funktionsdugliga och kvalitetsmärkta varor.
Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera poster