USA

USA är just nu den viktigaste nationen på den handelspolitiska arenan med två stora handelsavtal, TPP och TTIP, under förhandling på en gång.

Öga mot öga med verkligheten — och Xi Jinping

PG Gyllenhammar har en gång sagt om konflikter ungefär att "mellan fyra ögon tenderar folk att nyansera sig". Meningen är uppenbar. Det är lätt att vara kritiskt mot människor på avstånd, i tidningsartiklar, tal, tweets, särskilt om man kan strunta i...

Öga mot öga med verkligheten — och Xi Jinping

PG Gyllenhammar har en gång sagt om konflikter ungefär att ”mellan fyra ögon tenderar folk att nyansera sig”.

Meningen är uppenbar. Det är lätt att vara kritiskt mot människor på avstånd, i tidningsartiklar, tal, tweets, särskilt om man kan strunta i vad de egentligen gör eller har sagt, men betydligt svårare när man måste direkt konfronteras med personen ifråga och inte längre kan ljuga ohämmat.

Det är ungefär det läget USA:s president Donald Trump har hamnat i när han blivit president och särskilt i relation till Kina. Trumps angrepp på på Kina när det gäller handel har varit extremt aggressiva och varit i huvudsak byggda på (medvetna?) missuppfattningar. Det finns en del skäl att vara kritisk mot Kina när det gäller hur landet hanterar sina internationella handelsrelationer och dess ointresse för miljö, arbetsförhållanden, intellektuella rättigheter och lite annat. Men Trumps uppfattning att USA:s handelsbalansunderskott mot Kina i huvudsak beror på aggressiv handelspolitik är förstås grovt överdriven.

Med andra ord resulterade mötet i slutet av förra veckan (Nyhetsartikel i WSJ) mellan Donald Trump och Kinas president Xi Jinping inte i att Trump deklarerade handelskrig, utan i en överenskommelse att inleda hundra dagar av samtal för att reda ut eventuella motsättningar. Möjligen är det inte en slump att det är ungefär den tid som den  av Vita Huset nyligen tillsatta utredningen  fått på sig att bli färdig. Kanske är det inte heller en slump att man om 100 dagar har kommit till slutet av  i sommaren. Även om USA inte som i Sverige totalstänger all mänsklig verksamhet under sommarmånaderna är det ett utmärkt tillfälle att presentera ett antal mindre sensationella slutsatser och åtgärder.

Risken är nämligen betydande att såväl samtal som utredning kommer fram till just detta, att det inte krävs några mer sensationella åtgärder.

En positiv sak med samtalen mellan de två länderna är dock att man var positiv till att förhandla fram ett nytt bilateralt investeringsavtal. Idag är villkoren för amerikanska direktinvesteringar i Kina ganska svajiga och ofta kräver kineserna långtgående samarbeten och tekniköverföring. Kina har också brister som rättsstat och inte minst en rätt avslappnad attityd till skydd för intellektuella rättigheter. Kan Trumpadministrationen få till ett investeringsavtal med Kina med förbättringar på de områdena är det en viktig framgång.

Det förtjänar att upprepas att i stort sett alla förbättringar av handelsavtal som Trumpadministrationen nu efterfrågar fanns i TPP-avtalet. Visserligen skulle inte Kina ha varit med i TPP, men det är ostridigt att det vore enklare att få Kina att anpassa sig till en ordning som i stort sett alla länder i närområdet redan var en del av. Nu kommer USA vara tvunget att bygga upp TPP, ett land i taget, med små variationer om Trumps idé om bilaterala avtal skall kunna förverkligas.

Samtidigt ökar hoppet nu att Trump inte kommer att ställa till med det handelskrig många oroade sig för. Skälet är förstås inte främst att Trump tvingats sitta öga mot öga med Xi Jinping, utan att han också kommit öga mot öga med verkligheten. Och även mer rutinerade politiker än Donald Trump (sådana finns det många av) har upptäckt att det är den absolut svåraste motståndaren.

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Houston. Visst välstånd. Det mesta beror på handel.

Hur fungerar Trumps gränsskatt och vad får den för effekter?

Kärnan i Trumps protektionistiska politik är "the border tax" på 20 procent. Allt som importeras kommer att beskattas. Om ett företag importerar för 100 dollar kommer det att tvingas betala 20 dollar i skatt. Exporten blir däremot skattefri. Gränsskatten kommer att ers...

Hur fungerar Trumps gränsskatt och vad får den för effekter?

Kärnan i Trumps protektionistiska politik är ”the border tax” på 20 procent. Allt som importeras kommer att beskattas. Om ett företag importerar för 100 dollar kommer det att tvingas betala 20 dollar i skatt. Exporten blir däremot skattefri. Gränsskatten kommer att ersätta den vanliga bolagsskatten på 30 procent och dra in mer pengar. Anledningen är att det är lättare för företagen att komma undan den vanliga bolagsskatten än att komma undan gränsskatten.

Richard Parker på Dallas News har skrivit en ytterst intressant artikel om hur gränsskatten drabbar Texas.

Skatten är märklig och ytterst skadlig till sin konstruktion. En bolagsskatt betalar man på vinsten. En vanlig mervärdesskatt betalar man också på vinsten. Men gränsskatten betalar ett företag på sådant de importerar oavsett om de tjänar några pengar på importen eller inte. Den påminner alltså om vår annonsskatt som också är skatt på en utgift, inte skatt på en inkomst.

Intäkterna är tänkta att finansiera alla skattesänkningar och alla utgifter som Trump planerar.

Och det är stora pengar. Gränsskatten beräknas ge en trillion (en miljon miljoner) dollar över en tioårsperiod. Eller ”ge” — som alla skatter ger den inga pengar, utan omfördelar pengar. Från de stora importerande företagen som ligger i stater som Texas, Kalifornien, Florida, New York. De företag som gynnas är de i rostbältet som plötsligt slipper betala bolagsskatt.

Men omfördelningen sker förstås inte från företag till företag utan mellan olika individer. Det är bara ”hushåll” som kan betala, vare sig de är anställda eller aktieägare eller framtida pensionstagare med sitt sparande i värdepappersfonder. Skatten innebär minskad lönsamhet och minskat löneutrymme för importerande företag och högre priser framför allt för låginkomsttagare som köper mer importerade produkter och färre tjänster än höginkomsttagarna. Tanken är att detta inte skall märkas eftersom dollarn kommer att bli starkare, men den tanken är i bästa fall osäker och förmodligen helt enkelt en önskedröm.

Trump gynnar alltså sina väljare i den delar av USA som inte klarar av den globala konkurrensen på bekostnad av de delar av USA som är konkurrenskraftiga.

Den stat som drabbas värst är Texas som har extremt hög import, framför allt av olja. Texas har först på senare år börjat exportera olja och en viktig del av oljeindustrin är raffinering av olja från främst Mexiko. Texas handel fördelar sig rätt lika på Mexiko, Kanada och Kina, det vill säga de länder som Trump är mest angelägen om att starta handelskrig med.

Över tre miljoner (eller 20 procent) av jobben i Texas bygger på handel och en halv miljon texaner är anställda av företag med utländska ägare.

Till detta kommer Trumps vilja att kasta ut alla de mexikaner som vistas illegalt i Texas.Mexikanerna som är i Texas illegalt står för hälften av alla som jobbar i byggbranschen och tjänstesektorn. De beräknas vara 1,7 miljoner och räknar man bort kostnaderna för skola, sjukvård, polis är nettot de producerar kring 150 miljarder dollar. Om de försvann har det samma effekt som att hela Austin bara skulle utplånas.

Med andra ord är det inte så konstigt att en del republikanska politiker blir allt mer bleka om nosen inför tanken på att försöka försvara Trumps politik. Texas är i hög utsträckning ett republikanskt drömsamhälle och producerar enorma mängder välstånd och god levnadsstandard även för låga eller måttliga inkomster. Det finns ingen inkomstskatt och livsstilen är billig.

Plötsligt visar det sig att en republikansk president vill kasta grus i maskineriet som gör detta möjligt.

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Man får hoppas att de nya däcksarbetarna i alla fall hade det trevligt på jobbet…

När Obama skapade jobb med hjälp av tullar kostade varje jobb 900 000 dollar.  Citatet nedan är från en protektionistisk president. Men det kommer inte från Donald Trump. Det är från 2012.  Då hetta presidenten Barack Obama. Han ville skydda den ameri...

Man får hoppas att de nya däcksarbetarna i alla fall hade det trevligt på jobbet…

När Obama skapade jobb med hjälp av tullar kostade varje jobb 900 000 dollar. 

Citatet nedan är från en protektionistisk president. Men det kommer inte från Donald Trump.

Det är från 2012.  Då hetta presidenten Barack Obama. Han ville skydda den amerikanska däcksindustrin från kineserna och saftade på med höga tullar.

”We had a tire case in which they were flooding us with cheap domestic tires — or — or cheap Chinese tires. And we put a stop to it and as a consequence saved jobs throughout America. I have to say that Governor Romney criticized me for being too tough in that tire case; said this wouldn’t be good for American workers and that it would be protectionist.

But I tell you, those workers don’t feel that way. They feel as if they had finally an administration who was going to take this issue seriously.”

Tullarna fungerade. Importen av däck från Kina minskade med 67 procent.

Och det uppstod nya jobb i den amerikanska däcksindustrin. Närmare bestämd 1200 jobb. 1200 amerikaner fick alltså förmånen att jobba med däck. Inte för att någon direkt sagt sig drömma om att göra däck, men ändå. Jobb är trots allt det viktigaste som finns…

Men det finns kroniskt cyniska och empatilösa personer som inte kan låta presidenter och däcksfabriksanställda glädjas.

Gary Clyde Hufbauer och Sean Lowry vid the Peterson Institute till exempel. De fick för sig att räkna ut hur mycket de där jobben hade kostat de amerikanska konsumenterna i form av högre priser för däck.

De 1200 jobben kostade 1,1 miljarder dollar. Varje jobb kostade 900 000 dollar. Det är alltså mellan sju och åtta miljoner svenska kronor per jobb.

Det skall jämföras med att ett jobb som skapas i USA genom federala eller delstatliga bidrag ligger på modesta 250 000 dollar.

Men det är värt att komma ihåg. Inte ens när det gäller så relativt sett lättdefinierade behov och produkter som bildäck fungerar det särskilt bra att skapa jobb genom att skydda sin egen marknad med tullar.

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
-- Se det från den ljusa sidan, Chang. På det är viset slipper vi oroa amerikanerna med vår höga produktivitet.

God morgon hr president, hur går det med handelskriget?

En viktigt del av USA:s näringsliv är utländska direktinvesteringar och USA:s största exportörer är ofta samma som de största importörerna. Trump kommer från en bransch som är nästan helt nationell, och hans chefsideolog Bannon kommer från finansmarkn...

God morgon hr president, hur går det med handelskriget?

En viktigt del av USA:s näringsliv är utländska direktinvesteringar och USA:s största exportörer är ofta samma som de största importörerna. Trump kommer från en bransch som är nästan helt nationell, och hans chefsideolog Bannon kommer från finansmarknaden. Ingen av dem har erfarenhet av modern tillverkningsindustri. Frågan är om de har klart för sig hur stort USA:s internationella beroende är?

Många försöker ställa diagnos på Trumps mentala tillstånd. Utom att det är obehagligt att diagnosticera folk vars åsikter man inte gillar, kvacksalveri att ställa diagnos på människor man inte undersökt så saknar i vilket fall jag kompetens att ställa diagnos på någon alls. Ingen åsikt om just detta alltså.

Däremot vet jag en del om handel, och kan med säkerhet säga att Trumps handelspolitik är skadlig för tillväxt, jobb och konsumenter i hela världen och inte minst i USA.

Hittills har de dramatiska utspelen inte påverkat så mycket. TPP hade inte ens trätt i kraft och även med Hillary Clinton vid rodret hade avtalet av allt att döma stoppats eller lagts på is. Nedfrysning är i praktiken vad som drabbat även TTIP, även om Trump inte förefaller ha sagt något om det.

NAFTA uppsagt, men ännu inte konkreta förändringar.

Det som är på gång av verkligt allvarlig karaktär är emellertid handelskriget med Kina.

I Trumps administration är det en allmän uppfattning att Kina självt ägnar sig åt att manipulera olika faktorer så att landet får en orättvis fördel i konkurrensen på världsmarknaden, vilket inte minst drabbar USA. Det handlar om sådant som dolda subventioner till företag, manipulation av den egna valutan och inte minst låga löner, brist på fackliga rättigheter och låga krav på arbetsförhållanden, miljöpåverkan och liknande.

Ur en synpunkt är det lätt att hålla med. Kina kan erbjuda låga produktionskostnader. Men det är ju hela poängen med Kina. Amerikanska företag kan erbjuda amerikanska konsumenter amerikanska produkter till rimliga priser just därför att de helt eller delvis är producerade i Kina (jag har aldrig hört någon säga om sin Iphone att det är en ”kinesisk telefon”…) . Om Kina dessutom pressar ner sin valuta och subventionerar sina exportföretag är det en vinst för amerikanska konsumenter. Däremot är det en förlust för kinesiska konsumenter och skattebetalare — men det är knappast Trumps problem.

En tull på kinesiska produkter drabbar alltså amerikanske konsumenter. Allt från mobiltelefoner till sportkläder tillverkar i Kina och kommer helt enkelt bli dyrare. Om det gör att amerikansktillverkade produkter ersätter de importerade återstår att se. De kommer i alla händelser att vara lika dyra som de kinesiska. Konsumenterna förlorar oavsett om de köper dyra kinesiska produkter eller motsvarande amerikansktillverkade produkter. Man kan med säkerhet säga att en ökad efterfrågan på amerikanska industriprodukter inte kommer att ge någon större effekt på jobben. Modern industri kan öka sin tillverkning nästan utan att anställa en enda person.

Vad som förmodligen också underskattas av Trumps administration är hur integrerade olika nationella marknader är idag. Multinationella företag är verkligen multinationella. De är inte nationella företag med säljorganisationer i andra länder. BMW:s fabrik i Spartanburg, Nordkarolina är BMW:s största fabrik. I världen. BMW:s största fabrik i världen. Inte bara i USA. Där tillverkar 450 000 SUV:ar varav 70 procent exporteras. Med underleverantörer sysselsätter BMW 70 000 personer. Som andra utländska bilfabriker har de kunnat etablera sig samtidigt som USA:s egen bilindustri kollapsat eftersom de sluppit bilarbetarfackets extrema avtal som sugit både utvecklingskraft och lönsamhet ur de traditionella amerikanska biltillverkarna. Vad tror Trump kommer att hända med den fabriken om komponenter från Tyskland blir dyrare och USA för en politik som kommer göra det svårare för BMW att importera och exportera? Tror Trump han kan hota ett tyskt företag att expandera i USA? Även Mercedes gör sina SUV:ar i USA.

Ett annat tydligt exempel på hur globaliserade moderna företag är handlar om kombinationen av export och import:

  • USA:s en (1) procent största exportörer har sammanlagt 14 miljoner anställda (i princip all tillverkningsindustri). Av dessa företag är 90 procent importörer och 36 procent är USA största importörer.
  • Omvänt har en (1) procent av USA:s största importörer 13 miljoner anställda. Av dessa företag är 96 procent också exportörer och 53 procent tillhör procenten av USA:s största exportörer.
  • Denna enda procent av exportörer står för 60 procent av den totala exporten. Procenten av importörerna står för 66 procent av den totala importen.

I praktiken är det svårt eller omöjligt att göra något radikalt åt USA:s handelsunderskott (att handelsunderskott skulle vara ett problem är en missuppfattning — men det är en annan historia) genom att minska importen med höga tullar utan att också skada exporten. Om exempelvis stål görs dyrare genom tullar kommer amerikanska bilar att bli dyrare på exportmarknaden och därigenom sälja sämre. Skall man vara lite cynisk är den kundgrupp som vill ha amerikanska bilar till varje pris samma kundgrupp som köper brylcreme —  och de vill inte ha nya amerikanska bilar.

Trump och kretsen kring honom har förmodligen ännu inte blivit uppmärksamma på ovanstående fakta. Det kräver garanterat en viss kamikazeböjelse att som tjänsteman presentera dessa siffror. Men förr eller senare kommer de att ställas inför fakta. De kan strunta i fakta. Men problemet är att kineserna, som främst står i skottgluggen, är fullt beredda på att slå tillbaka. Om de ens behöver slå tillbaka. En stor del av amerikanska produkter är konkurrenskraftiga på världsmarknaden för att de bygger på import från Kina. För kinesernas del får USA gärna skjuta sig i foten.

Problemet är att Trump är en man som nog kan tänkas skjuta, om inte sig själv, så i vilket fall USA:s konsumenter, i foten för att visa handlingskraft tillfredsställa sina väljare. Han kommer förmodligen också att kunna lura en betydande del av amerikanerna att högre priser och högre arbetslöshet som hans politik orsakar beror på frihandeln och därigenom motivera ännu mer felaktig politik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
John Kerry talar om TPP och relationerna mellan länderna kring Stilla Havet. Just nu är det grus i maskineriet, men Kerry och Obama lade en bra grund att bygga vidare på.

Kan ett frihandelsavtal mellan Japan och USA bli TPP bit för bit?

Trump framställs normalt sett som protektionist. Det är han tvivelsutan i sina rent konkreta förslag. Men ideologiskt sett förefaller han inte vara en klassisk protektionist med merkantilistiska förtecken. Även om han talar om underskott i handelsbalansen mot M...

Kan ett frihandelsavtal mellan Japan och USA bli TPP bit för bit?

Trump framställs normalt sett som protektionist.

Det är han tvivelsutan i sina rent konkreta förslag. Men ideologiskt sett förefaller han inte vara en klassisk protektionist med merkantilistiska förtecken. Även om han talar om underskott i handelsbalansen mot Mexiko och Kina som ett bekymmer ser han snarast ett annat problem. Nämligen att de nu existerande handelsavtalen är till nackdel för USA. De är helt enkelt usla avtal som bör ersättas med bättre avtal. Trump återkommer ständigt till att det skall förhandlas fram nya avtal — budskapet är inte att USA skall bli mer självförsörjande och att handeln skall minska.

Om det är en rimlig idé eller inte kan diskuteras. De flesta skulle nog säga att det är en lätt absurd tanke att USA i decennier skulle haft inkompetenta förhandlare eller ägnat sig åt någon form av medvetet självskadebeteende på handelsområdet. Trump anklagar också Kina för att manipulera sin valutakurs för att stimulera exporten till USA. Det är svårt att visa, och framför allt är det en lite magstark anklagelse när USA bakom sig har ett decennium med extremt låga räntor.

Kort sagt håller Trumps argument mot frihandel inte för ens den mest basala rimlighetstest.

Det ger en öppning för att hantera det faktum att TPP nog verkligen har dragit sin sista suck. Avtalet är klart och underskrivet, men Trump har med extremt tydlighet deklarerat att det inte kommer att godkännas av kongressen. Frågan är också om Trump för tillfället skulle kunna få igenom TPP-avtalet ens om han ville.

Men vad skulle kunna ersätta TPP-avtalet? Vad skulle kunna ge en liknande effekt utan att vara TPP-avtalet och utan att amerikanska industriarbetare skulle känna sig hotade?

Svaret är ett frihandelsavtal med Japan. Åtminstone om man får tro Michael Auslin i Foreign Affairs.

Att ett sådant inte existerar är märkligt, men inte märkligare än till exempel att USA och EU inte har något frihandelsavtal. Förklaringen är att ambitionen under många år har varit att skapa globala handelsavtal inom ramen för WTO som har all infrastruktur och expertis på plats.  Det vore odiskutabelt det bästa. Men även om ryktet att WTO ingenting åstadkommer är fel — inom WTO sker det hela tiden framsteg på olika delområden och i viktiga detaljer — har det tyvärr varit extremt trögt att komma vidare när det gäller kärnuppgiften, att skapa en global handelsordning.

Det är förklaringen till varför man tagit initiativen till CETA, TPP och TTIP.

Är då inte ett avtal mellan bara Japan och USA ett steg tillbaka? Från WTO och en global ambition, till TPP som är en regional och till sist två enskilda länder.

Jo. I princip är det förstås en reträtt.

Men USA och Japan är inte så ”bara”. Det är världens största och tredje största ekonomier.

Varuhandeln mellan USA och Japan är värd 283 miljarder US-dollar. Det är en siffra som förvisso har stagnerat, men tjänstehandeln är på stadig uppgång. Kalifornien ligger på topp med en export på 100 miljarder vilket antyder att en stor del av den amerikanska exporten är högteknologi. Det stämmer, men även jordbruksprodukter är en stor sektor. Bara kött, fläsk, soyabönor och mejeriprodukter ger kring 2 miljarder dollar, och detta trots att tullarna i dag ligger på mellan 21 och 38,5 procent! Japanerna har också konstigt nog tullar på sådana varor som inte kommer från viktiga industrier i Japan, exempelvis exklusiva ostar och vin (Japanerna är duktiga på att göra vin och vinintresset växer, likaså finns det utmärkt japansk ost, men det är ingen jätteindustri direkt…).

Japanerna investerar stort i USA. Totalt äger Japanerna investeringar för 373 miljarder i USA, 1,6 miljoner bilarbetare jobbar för japanska bilföretag. Antalet japanska underleverantörer inom high tech är oräkneligt.

Med andra ord är potentialen i ett frihandelsavtal stor.

Grunddragen finns redan i TPP-avtalet. Trumps inställning att han vill omförhandla snarare än skrota handelsavtal lämnar en öppning för att gå vidare med den delen av TPP. Trump har också talat om att handelsavtal måste bli mer transparenta. Ett problem med TPP är att det är extremt omfattande. Ett skäl är detaljerade kapitel som har med miljö- och arbetsrätt att göra. Men eftersom Japan redan har höga standarder på de områdena kan de kapitlen skäras ner eller slopas. Men kommer närmare de klassiska frihandelsavtalen som huvudsakligen hanterar tullar och kvoter. Amerikanska fack och industriarbetare lär inte heller vara rädda för att Japan slår ut amerikanska jobb med låglönekonkurrens.

Det finna andra faktorer som talar för ett frihandelsavtal mellan USA och Japan.

Japan och USA har de senaste åren stärkt sitt samarbete när det gäller säkerhetspolitik, robotförsvar och IT-säkerhet. Ett närmande på det ekonomiska området är en naturlig fortsättning.

Shinzo Abe’s ekonomiska politik har delvis byggt på att TPP blir verklighet och han har satsat mycket prestige på TPP. Ett frihandelsavtal räddar ansiktet för hans del.

Den nye ambassadören lär bli Tennesseeaffärsmannen William Hagerty som har bott i Japan en del av sitt liv, vilket antyder att Trump är inriktad på samarbete snarare än konflikt.

Ett frihandelsavtal mellan Japan och USA fyller högt ställda krav på att spela roll, visa att Trump levererar och kan dessutom vara en bas för andra länder att ansluta sig till. TPP bit för bit, men hela tiden med förklaringen att det är ett nytt avtal. Om det är bättre än TPP eller inte kommer knappast några vanliga väljare — eller ens experter — kunna avgöra med någon större säkerhet.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenfebruari 2, 2017
Tack! Det är inte alldeles lätt att reda ut varför Trump är emot TPP, mer än att han är emot frihandel totalt sett. Kina är ju inte med, och förutom Vietnam är alla TPP-länder relativt utvecklade med demokrati, hyggligt välstånd, ganska höga kostnadslägen o s v. TPP-avtalet ställde dessutom en hel del krav när det gäller miljö, arbetsrätt mm. Nu kommer Kina hålla i taktpinnen och de bryr sig betydligt mindre om sådant.
Andreas Quistbergjanuari 25, 2017
Hej, mycket intressant och läsvärd blogg som jag idag bildligt talat snubblade över i sökandet efter information om TPP. Det ska bli intressant att följa din blogg. Vad verkar vara det mest konkreta i Trumps aversion mot TPP, som du ser det?
Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Kinas centralbank. Beter sig ungefär som andra centralbanker.

Nej, Ann-Marie Pålsson, Trump är bara dum när det gäller handel

Global handel är -- som man säger -- komplex materia. Det är lätt att missa en rad fakta och dra helt felaktiga slutsatser. Ekonomen Ann-Marie Pålsson, ekonomi och tidigare moderat riksdagsledamot, gör just det när hon i en artikel i Sydsvenskan skrive...

Nej, Ann-Marie Pålsson, Trump är bara dum när det gäller handel

Global handel är — som man säger — komplex materia.

Det är lätt att missa en rad fakta och dra helt felaktiga slutsatser.

Ekonomen Ann-Marie Pålsson, ekonomi och tidigare moderat riksdagsledamot, gör just det när hon i en artikel i Sydsvenskan skriver att ”När Trump kritiserar global handel är han något på spåren”.

För det första är Trump inte direkt kritisk till global handel. Han har bara fått för sig att USA missgynnas av nuvarande handelsavtal och skulle kunna få bättre avtal om de förhandlades om.

För det andra har hon fått för sig att frihandeln har ”förlorare”. Så är det inte. Varje ekonomi som producerar välstånd utmärks av dynamik. Produkter, företag, jobb skapas och försvinner. Även om ett land helt stängde gränserna för handel och investeringar skulle ekonomin förändras. Den person som blir arbetslös nära pensionsåldern kommer att ha svårt att få ett nytt jobb. Om personens arbetslöshet beror på konkurrens från ett företag i Kina eller på andra sidan gatan gör ingen skillnad. Däremot kommer ett land som motarbetar internationell handel att göra alla sina medborgare till förlorare.

För det tredje är Pålssons påstående att i USA ”lämnas förlorarna i allt väsentligt åt sitt öde” helt fel. Just i USA har man speciella stödprogram just för de som anses ha förlorat sina jobb på grund av utländsk konkurrens. Det kan vara ett skäl till att frihandel uppfattas som ett problem — att man har ett offentligt stöd som förknippas med global handel.

För det fjärde. Påståendena om att Kina håller sin valuta undervärderad har inte gått att belägga. Kineserna bedriver valutapolitik ungefär som alla andra länder. Det är lite magstarkt att som amerikan beskylla Kina för att hålla sin valuta låg när USA:s centralbank under lång tid har haft nollränta. Lite pikant är att planeten jorden har ett samlat underskott i handelsbalansen. Det beror förmodligen på att enskilda länder har intresse av att överdriva sina handelsunderskott — eller på att det förekommer en hemlig interstellär handel; sannerligen ett lite skrämmande perspektiv…

För det femte är det en felsyn att Kina har en styrkeposition mot USA genom att vara fordringsägare. Amerikanska staten kommer knappast ha problem med att omsätta sina lån eller betala sina räntor. Kina har allt intresse i världen av att USA skall ha en stark ekonomi. Det är deras största exportmarknad. Få rationella människor brukar hoppas på att deras bästa kund skall få ekonomiska problem… Man kan jämföra situationen med EU och Grekland. Visserligen kan EU utöva en del makt över Greklands regering — men det är knappast något EU har glädje av.

För det sjätte kan Trumps hållning i handelsfrågor knappast förklaras av en rationell misstänksamhet mot just Kina. Trump är nämligen även emot handelsavtalen TPP, NAFTA och TTIP. I inget av de avtalen är Kina inblandat. De är alla avtal med demokratiska marknadsekonomier som har en fullt transparent valutapolitik och i huvudsak lönenivåer och levnadsstandard jämförbar med USA:s. Av de länder som idag är av större betydelse för världshandeln är det bara Kina som har statligt reglerad industrisektor och låglöneprofil.

Det bästa Trump kunde göra för att minska Kinas roll på världsmarknaden vore att så snabbt som möjligt driva igenom TPP och TTIP. Då skulle USA blir kärnan i ett frihandels- och samarbetsområde som motsvarar större delen av världens BNP, tekniskt avancerade industriekonomier och demokratier.

Men andra ord bygger Pålssons försök att se något rationellt i Trumps handelsmotstånd på en rad missförstånd. Trumps hållning är i praktiken skadlig för USA och världen och dessutom intellektuellt genant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Ronald Reagan, Texas 1984. Han stärkte republikanernas frihandelsvänliga linje. I dag är det arvet allvarligt hotat. Trumps hållning är en tragedi och en intellektuell katastrof.

Svårt att hitta protektionistiska republikaner

Att prata om handelskrig är en sak. Att starta ett en helt annan. Det visar sig svårt för Trump att hitta verkliga protektionister med politisk erfarenhet och snart gör sig verkligheten påmind. Det första som händer vid handelskrig är att jobb försvin...

Svårt att hitta protektionistiska republikaner

Att prata om handelskrig är en sak. Att starta ett en helt annan. Det visar sig svårt för Trump att hitta verkliga protektionister med politisk erfarenhet och snart gör sig verkligheten påmind. Det första som händer vid handelskrig är att jobb försvinner. Kanske kommer efter några år de utlovade jobben, men faktum är att den enda kända effekten av protektionism är att jobb och välstånd utplånas. 

Det är oundvikligt att mycket av rapporteringen kring handelsfrågor just nu fokuserar på Donald Trump och inte minst vilka utnämningar han gör.

Det är solklart att Trump — i den mån han förstår vad frihandel egentligen är — är en fiende till frihandel. Men det är lika klart att detta bryter med det republikanska partiets politik sedan 7o-talet och egentligen ännu längre tillbaka. Visserligen har de republikanska ”partiprogrammen” betonat vikten av rättvisa handelsvillkor, men de skrivningarna har avsett tullar och kvoter. USA skall inte avreglera handeln ensidigt mot länder s0m behåller sina handelshinder.

Trump talar om något helt annat när han använder termen ”fair trade”. Han menar att det är orättvist att andra länder konkurrerar genom att ha andra villkor när det gäller arbetskraftskostnader, miljölagstiftning och liknande. Att gå med på det är ”dumb trade”. På det viset liknar han Bernie Sanders som vill skriva in klausuler om miljö- och arbetsrätt i handelsavtal. Något som dock redan finns. USA har stämt andra länder för att de inte uppfyller sina åtaganden när det gäller fackliga rättigheter, men självklart är det inte så enkelt att fjärrstyra arbetsförhållanden i länder i Mellanamerika eller Asien. Med tanke på att USA inte ens klarar av stoppa kokainproduktionen i Colombia är det svårt att tänka sig att de skall kunna kontrollera och genomdriva rätten till kollektivavtal i motsvarande länder.

Att Republikanerna varit entusiastiska anhängare av frihandel i decennier gör det naturligtvis svårt för Trump att hitta kvalificerade republikaner till sin administration som inte är frihandelsvänner. Det är som om moderaterna plötsligt skulle få en partiledare som var för löntagarfonder — han skulle inte ha så lätt att hitta partikamrater som i själ och hjärta ville föra den politiken (att folk kan byta åsikt i ord hur som helst för att få en viktig politisk post betyder ju inte att de verkligen ändrar sig…).

Trumps troliga val till secretary of state Rex Tillerson, VD för energijätten Exxon, är frihandelsanhängare. Hållningen i frågan förefaller visserligen till stor del motiverad av en önskan att kunna handla med Ryssland är Exxon har stora intressen (Tillerson kritiseras för sina starka band till Putin), men det gör ingen större skillnad. En åsikt är ju vad den är oavsett sin motivering.

Följande citat från Military Times är tydligt:

”Energy made in America is not as important as energy simply made wherever it is most economic,” he said in 2007 in a speech to the Council on Foreign Relations. ”We are free-market, free-trade advocates,” he said in another speech to the group five years later, declaring that the greatest boon for American energy security would be support for oil production and trading worldwide.

Trump är helt enkelt omgiven av människor som varit frihandelsvänner i decennier och kommer oundvikligen få en administration som präglas av detta.

Till det kommer att de länder som Trump har utnämnt till huvudfiender när det gäller sitt planerade handelskrig — Kina, Mexiko, Kanada — är USA:s viktigaste exportmarknader. Det första som händer i USA vid ett handelskrig är att amerikanska jobb försvinner samtidigt som produkter i USA blir dyrare. Huvuddelen av de produkter man hittar på Wal Mart eller motsvarande är inte tillverkade i USA. Nästan all konfektion, elektronik och sport/friluftsutrustning i USA är tillverkat i Mexiko, Kina, Vietnam, Korea eller möjligen Japan. Hela branscher i USA med miljontals jobb är totalt beroende av import.

 

Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Kinesiska arbetare. Har anledning att se nöjda ut.

USA håller på att hamna på bänken

Det gick exakt som väntat. TPP är av allt att döma på dödsbädden eller i vilket fall på långvården. Mellan 500 och 1000 miljarder kronor beräknas det att kosta amerikanerna i utebliven export. Kineserna är inte sena ur startblocken. De har inom ramen...

USA håller på att hamna på bänken

Det gick exakt som väntat. TPP är av allt att döma på dödsbädden eller i vilket fall på långvården. Mellan 500 och 1000 miljarder kronor beräknas det att kosta amerikanerna i utebliven export.

Kineserna är inte sena ur startblocken. De har inom ramen för den asiatiska ekonomiska samarbetsorganisationen APEC arbetat på sitt regionala frihandelsavtal Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP) under en tid, förmodligen under förhoppningen att TPP av det ena eller andra skälet skulle kollapsa.

Asia Times skriver om RCEP som inte är ett lika ambitiöst avtal som TPP, det handlar i huvudsak om tullar och kvoter. Men om det kommer till stånd omfattar det 46 procent av världens befolkning och 40 procent av världshandeln.

På förra veckans APEC-möte i Lima blev det uppenbart att ledarna för länderna kring Stilla Havet inte tänker ha någon sorgeperiod för TPP. Australien och Nya Zeeland har flaggat sitt intresse och skrivningarna i slutdeklarationen var ytterst positiv till både RCEP, TPP samt handel och globalisering generellt.

”We encourage that all regional undertakings, including TPP and RCEP, remain open, transparent and inclusive and draw on each other so as to jointly contribute to the trade and investment liberalization and facilitation in the region and the eventual realization of the FTAAP;
We also reaffirm our vision contained in the Pathways to FTAAP. In this connection, we note recent developments on RTAs/FTAs in the region and the progress of the possible pathways to the FTAAP, including efforts by TPP signatories to complete their domestic processes and efforts by RCEP parties to accelerate towards the completion of the negotiations to achieve a modern, comprehensive, high-quality and mutually beneficial agreement.”

Utvecklingen är politiskt intressant.

För det första är det uppenbart att de nyprotektionistiska strömningarna är isolerade till vissa grupper i EU och USA. Övriga delar av världen är i allt väsentligt positiva till handel och även i EU är en majoritet av länderna och medborgarna handelsvänliga — i princip är det Tyskland och Österrike där opinionen har havererat på grund av trycket från extremt välorganiserade miljö- och vänsterorganisationer (i Tyskland i stort sett samma sak), bisarrt nog ofta finansierade av EU och underblåst av ryska media. Samtidigt kan man konstatera att det nya frihandelsavtalet med länderna i Södra Afrika och de uppstartade förhandlingarna mellan Japan och EU inte tilldragit sig någon som helst uppmärksamhet, vilket stöder föreställningen om att TTIP-motståndet mest handlar om den egna marknadsföringen. Det traditionella USA-hatet i framför allt Tyskland är ett säkert kort när det gäller att piska upp känslorna.

För det andra har Kineserna varit extremt snabbfotade. De är redan på väg att ta kommandot i handelsfrågor och möter inget motstånd ens från länder som i normalfallet är USA:s allierade. För bara ett år sedan satt kineserna på bänken och fick nöja sig med att titta på när den demokratiska världen under ledning av USA var på väg mot total dominans av världshandeln. Donald Trump, Bernie Sanders och Hillary Clinton har på ett halvår lyckats skapa helt omvända roller. Det är som om det politiska etablissemanget i USA antingen glömt att det finns en omvärld, alternativt att det finns något sådant som export till en världsmarknad. En sak är handelsbalansen mot Kina och rätt lösa spekulationer om kinesernas valutamanipulationer, en helt annan sak är att Kina konkurrerar med USA på den övriga världsmarknaden och producerar en hel del av de produkter som är amerikanska exportsuccéer. Den som tittar noga på sina Apple-produkter ser att det står ”Designed by Apple in California” (Inte USA…) men ”Assambled in China”. Och det är inte kineserna som fått den största delen av pengarna som du betalat för produkten. Pengarna hamnar i Kalifornien som är en del av USA.

Med andra ord ser vi hur världens tre mest välmående och betydelsefulla export- och handelsekonomier — USA, Tyskland, Storbritannien — vänder sig bort från världshandeln. Eller fyra, om vi räknar i Kalifornien där medborgarna visserligen inte röstade på Trump, men väl på först Sanders och sen Clinton som också gick till val på protektionistiska budskap.

Frågan är nu hur länge det dröjer innan exportföretagen i USA börjar presentera fakta för Trump och får honom och hans rådgivare att inse att de frivilligt håller på att hamna utanför världshandeln. Inte ens USA är idag en ekonomi som kan klara sig helt på egen hand.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera poster