WTO

WTO, World Trade Organisation, handelsorganisation med 160 medlemsländer. Försöker skapa globala avtal och har en rad viktiga funktioner handelsområdet.

-- Fint vi har det. Med lite frihandel skulle det vara perfekt.

För Afrika är handelsavtal en fråga om liv eller död

Continental Free Trade Area (CFTA) är namnet på det frihandelsavtal som de afrikanska staterna arbetar på sedan ett knappt år.   Och det är bråttom.  Man kan räkna med att när TTIP, TPP, CETA och att antal avtal mellan enskilda länder och EU blir verk...

För Afrika är handelsavtal en fråga om liv eller död

Continental Free Trade Area (CFTA) är namnet på det frihandelsavtal som de afrikanska staterna arbetar på sedan ett knappt år.  

Och det är bråttom.  Man kan räkna med att när TTIP, TPP, CETA och att antal avtal mellan enskilda länder och EU blir verklighet kommer det påverka Afrikas konkurrenskraft på världsmarknaden. Det måste kompenseras med lägre tullar andra typer av förbättrade villkor för handel inom Afrika.

Carlos Lopes som är generalsekreterare för United Nations Economic Commission for Afrika (UNECA) skriver i AllAfrica att kontinenten knappast har råd att behålla dagens handelshinder mellan de afrikanska länderna.  De afrikanska ländernas handel mellan sig står för bara 16 procent av BNP, vilket kan jämföras med 70 procent för EU och 50 procent för Asien.

Den låga siffran är ett problem eftersom den reflekterar att den internationella handeln för de flesta afrikanska länder är liten. Stora handelsvolymer betyder ökat välstånd och stora handelsvolymer uppnår man genom att handla med sina grannar. I EU är ett lands största handelspartners som regel de närmaste grannarna. Även med globala värdekedjor tenderar länder som ligger nära varandra och har likartade kulturer och näringslivsstruktur att handla med varandra. Afrikanerna talar ofta om att de vill ha tillgång till EU:s marknad. Det är en helt riktig ambition och att EU öppnar upp för handel är viktigt för både oss i EU och länderna i resten av världen.

Den låga handeln inom Afrika är inte förvånande. I många fall har afrikanska länder legat i krig med varandra, men framför allt är tullarna höga. Tullarna ligger på nästan 8 procent i snitt mellan afrikanska länder, jämfört med tullarna mot övriga världen som ligger på 2,5 procent. Skillnaden är alltså kring 200 procent. Och 8 procent i snitt är högt, särskilt med tanke på att en genomsnittlig siffra inte ger hela bilden: många tullsatser ligger betydligt högre. Man kan också jämföra med EU och USA som vill ha bort tullar på 3,5 procent. Också på grund av att vissa tullsatser är betydligt högre än snittet.

Dessutom är själva tullnivåerna bara ett delproblem. Tullprocedurer mellan fullt utvecklade industriländer (t ex EU/USA) kan vara dyr, krånglig och tidsödande. Mellan afrikanska länder motsvarande process ofta rent mardrömslik och göder korruption på alla nivåer.

Och bakom alltsammans ligger förstås det faktum att WTO-processen har stannat upp totalt:

”Let us be realistic: it has become clear that the global trade reforms through the WTO’s Doha Round are not forthcoming. This is why Africa needs to make its own move and it needs to do it now. So the question is: are we moving fast enough?”

En bra fråga; går det fort nog?

Varje månad som frihandeln i Afrika och resten av världen fördröjs betyder att den globala välståndsökningen går långsammare än nödvändigt. I vår del av världen kanske det spelar mindre roll och många koketterar med att ifrågasätta tillväxt. Men för Afrika handlar det bokstavligt talat om liv och död att snabbt öka det ekonomiska välståndet.

Det blir allt mer uppenbart att WTO:s framtida uppgift ligger i ett försöka sammanföra ett antal stora regionala handelsavtal till ett globalt avtal. Det blir en lång och komplicerad process, men på ena eller andra sättet måste man komma vidare med arbetet på ett globalt frihandelsavtal.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
WTO-ländernas flaggor. De är i alla fall inte på halv stång.

Lyckad avslutning på WTO:s ministerkonferens i Nairobi — men som vanligt smolk i bägaren

Besvikelse över utebliven Doharunda. Men den lever i alla fall och andra viktiga avtal när det gäller mat och IT kom på plats. Att WTO:s ministerkonferens i Nairobi inte blev ett fiasko får betecknas som succé.

Lyckad avslutning på WTO:s ministerkonferens i Nairobi — men som vanligt smolk i bägaren

Besvikelse över utebliven Doharunda. Men den lever i alla fall och andra viktiga avtal när det gäller mat  och IT kom på plats. Att WTO:s ministerkonferens i Nairobi inte blev ett fiasko får betecknas som succé.

WTO:s ministermöte i Nairobi avslutades i helgen. Till skillnad från andra internationella konferenser kan WTO inte komma fram till dokument som i huvudsak består av varmluft som alla kan ställa sig bakom och förklaras vara succéer.

WTO:s förhandlingar rör ytterst konkreta saker som tullar, kvoter, subventioner som oundvikligen påverkar viktiga särintressen de olika medlemsländerna. Vidare sitter förhandlarna fast i ”särintressefällan”. Borttagna handelshinder drabbar nästan alltid omedelbart en begränsad, identifierbar grupp (ex fiskare, stålverksägare, grisuppfödare) medan de samhällsekonomiska vinsterna tillfaller alla medborgare och kommer på lång sikt. Så även från lyckade förhandlingar reser förhandlarna hem med vetskapen att kommer att möta missnöjda företrädare för olika särintressen.

Med andra ord är avslutningarna på WTO-konferenser sällan några klang- och jubelfester där Sting och Bono dyker upp för att synas i vimlet. Ändå betyder de framsteg som görs inom WTO mer för välstånd och utveckling än de som sker i de flesta andra sammanhang. WTO handlar om hur människor tillsammans skapar välstånd, snarare än en dragkamp om hur det fördelas.

Men ett avtal blev det likafullt. Begränsat, men desto mer glädjande då det inte alls var självklart. Ministerkonferensen hade kunna sluta i totalhaveri och då hade WTO:s funktion som förhandlingsorganisation kunnat avvecklas.

Ett par viktiga framsteg nåddes:

Exportstödet på  jordbruksprodukter som ost, griskött, avokados, kaffe och mangos avskaffas i olika steg (för olika länder) fram till 2020. Det är i sammanhanget snabba ryck. Transportstöd, och en form av exportstöd, avvecklas stegvis till 2030.

Man skall komma ihåg att inget av dessa stöd är någon form av bistånd. Länderna betalar själva för att deras exporterade produkter skall bli billigare för konsumenter utomlands. Människor i fattiga länder betalar alltså ibland för att människor i rika länder skall få lite billigare mat. Det säger sig självt att detta inte har några positiva ekonomiska effekter. Det låter som vansinne för att det är vansinne.  Hela förklaringen är att jordbrukssektorn har haft tusentals år på sig att etablera en särställning gentemot makthavarna, vare sig det är enväldiga kungar eller folkvalda parlament.

Det är alltså inte något litet framsteg att ha kommit överens om att ta bort exportsubventioner. Kvar är en överenskommelse om reglerna för lagring av jordbruksprodukter för beredskapsskäl. Många utvecklingsländer vill kunna göra detta, vilket medför en möjlighet att dölja statliga subventioner.

Redan den 16 december antogs ett avtal som rör elektronik och IT. Det faktum att det gick att göra redan i konferensens inledning säger en del om den skruvade logiken i handelssammanhang. 10 000 år gammal industri med produkter som i princip alla kan framställa är svår att avreglera. Nyetablerad framtidsindustri där ett fåtal har stora försprång är lätt att avreglera.

Någon fortsättning på Doharundan, försöket att skapa ett heltäckande globalt frihandelsavtal blev det inte. Den här gången. Men tack vare de andra framstegen finns det hopp om en fortsättning.

Dock var många besvikna över att förhandlingarna inte togs upp denna gång.

Liberia och Afghanistan valdes in som nya medlemmar i WTO.

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Vin och vatten inför WTO:s ministerkonferens

Kanske inte så mycket förtvivlan, men inte heller så mycket hopp kan ses bland delegaterna till WTO:s ministerkonferens som börjar i eftermiddag i Nairobi. Doharundan kan dö efter 14 års förhandlande. Men något annat kommer i så fall att uppstå. Dessutom ...

Vin och vatten inför WTO:s ministerkonferens

Kanske inte så mycket förtvivlan, men inte heller så mycket hopp kan ses bland delegaterna till WTO:s ministerkonferens som börjar i eftermiddag i Nairobi. Doharundan kan dö efter 14 års förhandlande. Men något annat kommer i så fall att uppstå. Dessutom kan WTO visa på andra framgångar och har fler funktioner än bara Doha-förhandlingarna.

På eftermiddagen i dag börjar WTO:s tionde ministerkonferens i Nairobi, Kenya.

Program här.

En mycket bra sammanfattning av vad WTO och konferensen handlar om finns i the ”Briefing Notes”, korta sammanfattningar av läget på WTO:s olika områden.

Mötet lär börja utan allt för mycket sprudlande entusiasm och optimism.

Doha-rundan om ett globalt frihandelsavtal påbörjades 2001 och är ännu inte färdigförhandlad. Många länder tycker att den bör avslutas och en helt ny förhandling inledas med ett rent bord. Det finns också en bakgrund av nationella och regionala handelsavtal. CETA, TPP, TTIP är färdigförhandlade eller på gång och har det gemensamt att EU och/eller USA är centrala aktörer. Ur en synvinkel förefaller de demokratiska i-länderna gå före, därtill med ett starkt inslag av anglo-saxisk kulturell gemenskap och kring 70 procent av världens samlade BNP. Kina, Ryssland, Indien, Brasilien — länder som gör anspråk på att vara någon form av stormakter ekonomiskt, militärt och befolkningsmässigt — står utanför.

Dessa länder har alltså ett betydande intresse av att komma framåt i förhandlingarna för att lyfta WTO:s roll.

Men även om Doharundan för att skapa ett globalt avtal förmodligen håller på att misslyckas (eller i vilket fall är den inte på väg att lyckas) saknas inte viktiga framsteg de senaste åren.

Ett handelsavtal om förenklade handelsprocedurer slöts vid förra ministermötet på Bali 2013. Det ska minska krånglig tulladministration och byråkrati så att handeln blir smidigare. Men avtalet har bara ratificerats av 57  av den 108 länder som krävs för att det ska träda i kraft.

Ett annat framsteg är avtalet om informationsteknologi. Mer än 50 WTO-länder slöt det i juli i år. Slopade tullar på 201 informationsteknologiska varor som exempelvis GPS-system, medicinsk utrustning och videofilmer skall stimulera en sektor värd 1,3 biljoner dollar årligen. Det är sju procent av världshandeln av stor vikt för svenska företag. Dock har Kina invändningar vilket riskerar att sänka ett slutavtal som är planerat att ingås denna vecka.

Under veckan väntas också ett avtal om exportkonkurrens. Exportsubventioner och exportkrediter på jordbruksvaror skall begränsas. EU har tidigare varit den stora boven, men idag är det främst Norge, Schweiz och Kanada som subventionerar export av exempelvis mjölkprodukter och fläskkött. Risken är att Indien fäller avtalet om det kopplas till kontroversen kring livsmedelssäkerhet. Indien vill ge stora subventioner för att lagra livsmedel, och det finns en oro för att det kommer vara en omväg för att subventionera.

Frihandelsbloggen återkommer under veckan med fler nyheter och analyser.

Här är ett youtubeklipp från Vieuws om EU och ministerkonferensen.

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Apec. Alla var där.

APEC deklarerar starkt stöd för WTO inför toppmötet i Nairobi

Apec uttalar stöd för WTO.

APEC deklarerar starkt stöd för WTO inför toppmötet i Nairobi

Asia Pacific Economi Cooperation (APEC) höll sitt toppmöte den 16-19 november i Manila på Filippinerna. Alla var där, inklusive Barack Obama och Kinas president Xi Jinping.

APEC stöder ekonomiskt samarbete och frihandel, men är inget frihandelsområde eller har några handelsavtal inom ramen för APEC. Bland APEC:s 21 medlemsstater återfinns samtliga TPP-medlemmar, men också Kina och Ryssland. En ganska maffig uppställning med andra ord.

Det viktigaste uttalandet var en deklaration med enat stöd för WTO inför organisationens ministermöte den 15-18 december i Nairobi.

Det globala handelssamarbetet inom ramen för WTO har inte direkt gått framåt med stormsteg. Den så kallade Doharundan har pågått i snart 15 år och tonfallet varierar mellan uppgivet och irriterat. Anledningen är att det blir svårare att jämka alla nationella särintressen ju fler stater som är inblandade

Ett tydligt stöd för WTO och Doharundan är därför viktigt. Multilaterala avtal i all ära, men att kunna ena hela världen kring ett handelsavtal skulle betyda enormt mycket både ekonomiskt och även när det gäller övrigt samarbete.

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Effektivare tullbyråkrati ger mer pengar och mindre korruption

Trade Facilitation Agreement, en överenskommelse som ingicks i december 2013. Implementeringen av överenskommelsen -- på vanlig svenska att skapa effektivare tullverk -- går dock lite trögt vilket drabbar främst utvecklingsländernas ekonom...

Effektivare tullbyråkrati ger mer pengar och mindre korruption

WTO:s World Trade Report presenterades den 20 oktober och innehåller en en utvärdering av WTO:s Trade Facilitation Agreement, en överenskommelse som ingicks i december 2013.

Implementeringen av överenskommelsen — på vanlig svenska att skapa effektivare tullverk — går dock lite trögt vilket drabbar främst utvecklingsländernas ekonomier.

Man konstaterar bland annat att kostnaderna för att exportera kan vara så höga som 219 procent av marginalkostnaden för en produkt. Då är både transporter, tullavgifter och administrationskostnader inräknade. Den relativa kostnaden är högst för de minst utvecklade länderna, vilket är en naturlig följd av att dessa ofta exporterar varor som har ett relativt lågt värde. Den relativa kostnaden för transport och att hantera tullar och administration är lägre om man exporterar datorer jämfört med om man exporterar bastkorgar. För industrialiserade länder är motsvarande siffra därför 170 procent.

En stor del av dessa kostnader orsakas av ineffektiva administrativa processer. Dessa kostar ofta mer än själva tullavgifterna.

Att sänka transportkostnaderna är dyrt. Det kräver stora investeringar i väg och järnväg. Att sänka kostnaderna för tulladministration är däremot relativt billigt. Det handlar i huvudsak om att skapa effektiva, gemensamma rutiner och gemensamt IT-stöd. Lösningen är med andra ord enkel i princip, men i praktiken mycket svår.

Även om man inte har ambitionsnivån att alla länder skall ha samma rutiner och gemensamma datasystem utan nöjer sig med att rutiner skall förenklas och effektiviseras är det en komplicerad process. Förändringsprocesser är svåra även i moderna, rationalistiska samhällen som Sverige. I många länder saknas helt erfarenheter av hur man förändrar byråkratier. Dessutom finns det ofta ett hårt internt motstånd. Tullbyråkratier är ofta korrupta och tjänstemän har stora inkomster från att ”skynda på” byråkratiska processer som annars riskerar att ta evigheter. Erfarenheten av att varor ”fastnar i tullen” är närmast universell.

Det krävs med andra ord inte bara investeringar, utan även internationella överenskommelser som hjälper politikerna att bekämpa byråkraterna.

Att implementera WTO:s Trade Facilitation Agreement skulle sänka kostnaderna för administrativa processer med cirka 14 procent. Det skall jämföras med att tullarna i snitt är 10 procent.

Framför allt räknar WTO med att en implementering skulle gynna de minst utvecklade länderna och dessutom öka små och medelstora företags deltagande i den internationella handeln.

Internationella direktinvesteringar skulle öka, och WTO räknar med att även intäkterna från tullar skulle öka: ju mer varor över gränserna desto mer tullar kommer in.

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Vad säger du? Blir vi inte klara den här veckan heller?

”Stark motvind” eller ”inte trögare än vanligt”?

TPP-förhandlingarna på Hawaii avslutades i lördags utan större framgång. New York Times rapporterar här (för övrigt en mycket bra artikel). Doharundan haltar vidare utan större framsteg. Frihandelsbloggen skriver här om de senaste förhandlingarna. Det är lätt a...

”Stark motvind” eller ”inte trögare än vanligt”?

TPP-förhandlingarna på Hawaii avslutades i lördags utan större framgång. New York Times rapporterar här (för övrigt en mycket bra artikel).

Doharundan haltar vidare utan större framsteg. Frihandelsbloggen skriver här om de senaste förhandlingarna.

Det är lätt att få intrycket att det finns en stort motstånd mot internationell handel. Den slutsatsen — ”stark motvind” — drar till exempel Janerik Larsson i SvD här.

Den slutsatsen är helt riktig, men bara om man ser till de stora avtalen som Doha (hela världen) eller TPP och TTIP som inbegriper ett stort antal länder med radikalt olika levnadsstandard och näringslivsstruktur. För varje land som kommer med i en förhandling kompliceras den ytterligare. Viljan hos förhandlarna att komma överens är stor, men varje land har minst något krav som regeringar eller parlamenten hemma aldrig kommer att släppa.

Det handlar i stort sett aldrig om principiellt motstånd mot handel, utan om mäktiga intressegrupper som under årens lopp tillskansat sig privilegier.  De låter sig inte bevekas med aldrig så goda argument om principer eller samhällsekonomisk nytta. Det är anledningen till att jordbrukssektorn alltid ställer till de allvarligaste problemen. Jordbruket har varit genomreglerat och jordbrukare (storgodsägare) haft privilegier från staten i hundratals år.  I USA är läkemedelsindustrin väl förankrad bland politiker och vill gärna att patent på läkemedel skall vara tolv år internationellt, medan vissa länder har kortare tid eller inget skydd alls.

Men när det gäller bilaterala avtal pågår arbetet för fullt, framför allt inom EU. Här en lista på de internationella handelsavtal som finns i dag. I skuggan av TTIP och Doha sker alltså ett omfattande arbete med att förhandla och ingå handels- och investeringsavtal.

Problemet är att det egentligen inte är önskvärt med en härva av bilaterala avtal. Av den anledningen är problemen för Doha och TPP bekymmersamma. Men, och det är viktigt, problemen beror på särintressen snarare än en generell, principiell motvilja mot internationell handel.

Sammanfattningsvis kan man nog säga att läget inte är värre än vanligt. Internationella frihandelsförhandlingar tar tid. Att politiker och chefsförhandlare gör utfästelser som hela tiden spricker beror på att alternativet inte skulle fungera: ”det kan ta ett år, det kan ta fem eller tio, vi håller på tills vi är klara” är inte en fungerande utgångspunkt. Det måste hela tiden finnas en tidsgräns som sätter press på parterna. Priset är återkommande ”misslyckanden”, det vill säga tidsgränsen spricker.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Blir nu billigare.

WTO-avtal ger billigare elektronik

Tack vare ett WTO-avtal försvinner tullarna på 201 olika elektronikprylar, bland annat hörlurar och högtalare, GPS:er och bläckpatroner. Mer om det här. Tullavgifterna har varierat kraftigt på de aktuella produkterna. För en dvd-spelare som importeras från et...

WTO-avtal ger billigare elektronik

Tack vare ett WTO-avtal försvinner tullarna på 201 olika elektronikprylar, bland annat hörlurar och högtalare, GPS:er och bläckpatroner.

Mer om det här.

Tullavgifterna har varierat kraftigt på de aktuella produkterna. För en dvd-spelare som importeras från ett land utanför EU är tullen nästan 14 procent medan den enbart är 2 procent för ett par hörlurar. Avtalet omfattar EU, USA, Kina och en rad andra länder inom WTO. De 201 olika kategorierna står för 90 procent av inköpen.

Datorer och telefoner omfattas tyvärr inte.

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Hit the ground running…

Den som tvivlar på att det existerar något sådant som evigt liv har inte hört talas om WTO:s Doha-runda. Påbörjad 2001 pågår den fortfarande. Men man skall kanske inte vara alltför hånfull. Doha-rundan handlar i princip om gemensamma regler som radik...

Hit the ground running…

Den som tvivlar på att det existerar något sådant som evigt liv har inte hört talas om WTO:s Doha-runda.

Påbörjad 2001 pågår den fortfarande.

Men man skall kanske inte vara alltför hånfull. Doha-rundan handlar i princip om gemensamma regler som radikalt öppnar upp för handel inom alla områden. Det är en härva av olika regler och standarder, var och en med sina egna särintressen.

I dagarna kommer den senaste konferensen med generalsförsamlingen att avslutas utan att ha uppnått de uppsatta målen.

Men generalsekretaren Roberto Azevêdo hoppas i sitt ganska irriterade tal att länderna på nästa möte i september skall ”hit the ground running”.

Den som lever får se. Men risken att sägas upp för arbetsbrist när man är internationell handelsförhandlare får anses vara marginell.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Visa flera poster