I Nordkorea förlorar ingen jobbet på grund av utländsk konkurrens. Foto: Joseph Ferris III

Kritik mot frihandel för låglönekonkurrens korrekt men irrelevant

Föreställningen om att globaliseringen drabbar människor är inte direkt felaktig.

Men den är politiskt irrelevant. Den förutsätter nämligen att man tittar på någon isolerad faktor dessutom gör två felaktiga antagandet. För det första att tillvaron — eller i vilket fall ekonomin i varje land — skulle vara konstant om det inte existerade någon globalisering, och för det andra att eventuella negativa förändringar blir extra bekymmersamma enbart för att de kanske beror på globaliseringen.

Låt oss reda ut detta.

För det första måste man fråga sig vad man menar med termen. Den betyder förstås att medborgarna i en nationalstat får allt mer kontakter med medborgarna i andra nationalstater, passerar gränserna allt mer, samarbetar och utvecklar ömsesidiga beroenden.

När det gäller stater har dessa haft internationella kontakter under mycket lång tid. Nästan alla länder har beskickningar i andra länder och formella kontakter även med stater på andra sidan jordklotet. Relationerna till andre länders regeringar är en av statens kärnuppgifter. Globaliseringen handlar om medborgarnas — inte staternas — relationer med varandra.

I praktiken beror globaliseringen på vad vi inom EU kallar de fyra friheterna. Rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital.

Men dessa fyra faktorer hänger inte nödvändigtvis ihop.

  • Rörligheten för kapital kan vara helt separat.  Det kan vara svårt eller omöjligt att handla eller resa mellan två länder, men gå utmärkt för medborgarna att handla med värdepapper i andra länder än det egna hemlandet.
  • Varuhandel kan vara helt separat, med undantag för att betalningar måste kunna överföras.
  • Resor och migration kan var helt separat, men även där är det rimligt att folk får ta med sig lite pengar.
  • Tjänster är det värre med. Förutsätter både rörlighet för kapital och människor, även om det går att utföra en rad tjänster på distans.

Just frihandel är alltså en separat del som i vilket fall inte förutsätter migration. Däremot brukar frihandel förutom den fria rörligheten av varor över gränserna inkludera en del resor i samband med tjänsteproduktion, fria kapitalströmmar och rätten av investera (och skydd för investeringar mot diskriminering och expropriation). Frihandeln förutsätter därför hyggligt goda relationer och avtal.

På vilket sätt kan globalisering i den meningen vara negativ för medborgarna i de länder som är delaktiga i frihandeln?

Svaret brukar vara att om länderna har stora olikheter i levnadsstandard, socialförsäkringssystem och lönenivåer kommer arbetstagare i det fattigare landet att utnyttjas, samtidigt som arbetstagare i det rikare landet  riskerar att förlora sina jobb. Investeringar i produktionskapacitet sker i det fattigare landet och billigare produkter slår ut produktion i det rikare landet.

I en snäv mening stämmer detta. I Sverige har vår stolta teko-industri slagits ut av produktion från fattigare länder. Det finns inte längre några sömmerskor i Borås. Samma sak med varvsindustrin. Sveriges kostnadsläge blev för högt. Fartyg byggdes som omedelbart ankrades upp på redden och fick börja rosta bort. Arendalsvarvet, ett av världens modernaste när det invigdes på 60-talet med 5000 anställda, stängdes 1989. Isbrytaren Oden var det sista skepp som tillverkades där.

Utan frihandel skulle Sverige haft kvar teko- och varvsindustri och ingen skulle ha varit arbetslös? Solklart, eller hur?

Man kan med största säkerhet svara nej på den frågan. Varven försvann ju inte för att svenskar i Sverige köpte utländska skepp, utan för att olika rederier på världsmarknaden valde att köpa från Japan och Korea. Tullmurar hade knappast läst det problemet. När det gäller tekoindustrin hade protektionism kunnat rädda jobben. Men bara till priset av antingen extremt låga löner för sömmerskor, eller orimligt dyra kläder för konsumenterna i Sverige, eller stora skattesubventioner (eller någon kombination av dessa faktorer).

För att förstå vad som hände när teko och varv slogs måste man tänka en gång extra. Varför blev lönerna för sömmerskor och varvsarbetare på 60- och 70-talen högre i Sverige än i t ex Sydkorea?

Svaret är att den svenska ekonomin utvecklades mot allt högre produktivitet. Genom produktutveckling, allt bättre kunskap om konstruktionsmetoder och arbetsorganisation, mer produktionskapital (fler och bättre maskiner som hjälper människor att göra jobbet) och väl fungerande infrastruktur och samhällsorganisation kom det svenska näringslivet att kunna producera allt värdefullare produkter. Och ju värdefullare produkter desto mer kan de som jobbar få betalt.

Eftersom företagen slåss om arbetskraften med hjälp av löner drivs löneläget i ekonomin upp. Hur går det ihop med att det också finns arbetslöshet? Svaret är att arbetslösheten i hög utsträckning består av människor som förlorat sitt jobb och ännu inte hunnit får ett nytt, samt en mindre grupp som företagen inte tycker det är värt att anställa till den lägsta lön som facket kan acceptera.

Eftersom alla delar av ekonomin samverkar med varandra drar produktivitetsökningar inom industrin med sig lönerna inom tjänstebranscher där produktivitetsutvecklingen är sämre. Det är därför tjänster uppfattas som allt dyrare. För samma pris som det kostar att få sitt hem städat ett par gånger kan man få en utmärkt TV. För 50 år sedan kostade en med agens mått mätt usel TV ett par månadslöner.

Det är helt enkelt så att när ett land industrialiseras framgångsrikt slås de produkter som bygger på ”enkla jobb” ut. De enkla jobben i Sverige har för hög lön jämfört med samma typ av enkla jobb i exempelvis Vietnam. Vietnameserna jobbar för låga löner, men har också ett lägre kostnadsläge och, framför allt, blir de allt rikare. Sydkorea var på 60-talet ett av världens fattigaste länder, men genom låglönejobb och utländska investeringar kunde de utvecklas. I dag är Sydkorea en levnadsstandard fullt jämförbar med EU-snittet.

Att enkla jobb slås ut av konkurrens från andra länder är alltså priset man får betala för att ett land blir rikt.

Men kan inte regeringen helt enkelt skydda de enklare jobben från utländsk konkurrens genom tullar och kvoter?

Svaret är att det inte fungerar.

Om vi tar Sverige som exempel bygger vår rikedom på att vi kunnat exportera. Vår hemmamarknad är för liten för att svenska företag skulle kunna utveckla avancerade produkter. Moderna bilar, telefonväxlar, mediciner och mycket annat kräver en världsmarknad som tar kostnaderna för utveckling och produktion. Om vi stängde oss för import skulle vi knappast kunna exportera. Särskilt inte eftersom nästan alla våra exportprodukter innehåller importerade komponenter. Alla mikroprocessorer som sitter i en Volvo skulle aldrig kunna tillverka i Sverige.

Vidare bygger framgången på tillgången på arbetskraft. Människor måste byta jobb, men framför allt kan inte generation efter generation gå till samma arbetsuppgifter som deras förfäder hade. När det behövs datakonsulter i Borås kan folk inte sitta kvar framför sina symaskiner. Arbetslivet ställer högre krav, men å andra sidan har dagens medarbetare många gånger högre löner är deras föräldrar och farföräldrar hade.

Så påståendet att en del människor blir arbetslösa på grund av utländsk konkurrens stämmer.

Men att påståendet stämmer är irrelevant när det gäller politiska åtgärder.

  1. Folk blir arbetslösa även på grund av inhemsk konkurrens, teknikutveckling, demografiska förändringar eller nya moden och livsstilar. Inte heller dessa faktorer är rimliga att försöka reglera bort eller förbjuda — varför skall man angripa just frihandeln jämfört med alla andra faktorer som gör att arbetsmarknaden förändras?
  2. Frihandeln gör att det kommer till nya jobb i minst samma utsträckning som de försvinner på grund av frihandeln.
  3. Det är dessutom bättre jobb som tillkommer. Renare, trevligare och ofta mer välbetalda. Här kan man invända att ”välbetalda industrijobb” ersätts av låglönejobb i tjänstsektor. Bilmontörens son blir barista eller hankar sig fram som PT. Men det förklaras i huvudsak av att industrijobb försvinner på grund av automatisering. Det skulle ske även utan frihandel. Dessutom är testen om ett ”prekariat” av folk med tillfälliga låglönejobb en vänstermyt. Arbetsmarknaden i Sverige bygger i förvånande hög utsträckning på att folk har vanliga fasta heltidsanställningar med kollektivavtalade löner. Frihandel och globalisering har inte påverkat arbetsmarknaden i den mån som många nog trodde för 20-30 år sedan.
  4. Om vi inte importerade skulle vi tvingas vara utan alla de varor som vi idag njuter av. Odlarna av potatis, morötter och betor har fått stryka på foten för att vi skall kunna gå till en grönsaksavdelning som dignar av importerade frukter och grönsaker.
  5. Det är ett problem för en anställd att bli arbetslös eller för en företagare att tvingas till konkurs eller avveckling. Ibland till och med en tragedi. Men det är knappast värre att bli utkonkurrerad av ett företag i Kina jämfört med ett i grannstaden eller i samma industriområde.

Ibland kan man stöta på det standardmässiga utopiska argumentet som går ut på att det skulle vara ”uppgivet” att acceptera verkligheten. Stridsropet är ”en annan värld är möjlig” och man menar att argumenten ovan är ett uttryck för ”nyliberal hegemoni” eftersom de bygger på den outtalade premissen att ekonomisk tillväxt är viktigt. Och visst torde det vara möjligt att åstadkomma en situation där inga jobb försvinner. Jobben ”jägare” och ”samlare” existerade ju faktiskt i hundratusentals år. Nordkorea är ett modernt exempel på stabil ekonomi där jobben inte är hotade. DDR och Sovjetunionen ett annat. Exemplen brukar avfärdas som billig retorik men sanningen är att om människor skall kunna hindras från att vara kreativa, handla med varandra eller helt enkelt flytta från landet måste det till ett avsevärt mått av förtryck. I praktiken måste demokratin avskaffas.

 

.

 

 

 

Frihandel i media vecka 42

2017-10-18 Lars Karlsson, riksdagskandidat för Liberalerna i Östergötland, skriver på debattplats i "Corren" att välfärden behöver frihandeln (artikeln är ett svar på ett debattinlägg av Christina Nilsson, SD): "Jag vill börja med att bemöta kritiken mo...

Frihandel i media vecka 42

2017-10-18

Lars Karlsson, riksdagskandidat för Liberalerna i Östergötland, skriver på debattplats i ”Correnatt välfärden behöver frihandeln (artikeln är ett svar på ett debattinlägg av Christina Nilsson, SD):

”Jag vill börja med att bemöta kritiken mot att Liberalerna vill ha frihandel. Frihandel är för mig en förutsättning för att kunna upprätthålla vår välfärd och därmed även vår självförsörjningsgrad. Dock ska det vara en frihandel som bygger på fri konkurrens, men på lika villkor. Våra svenska livsmedel håller hög kvalité och är miljömässigt överlägsna den absoluta merparten av de importerade. Genom frihandeln har Sverige en stor exportpotential för vår livsmedelsindustri. Att höja vår självförsörjningsgrad behöver nödvändighetsvis inte minska vår import utan snarare öka exporten. En ökad produktion av livsmedel ger både en ökad självförsörjningsgrad och mer skattekronor till den svenska välfärden. Utan frihandel minskar förutsättningen för båda.

Christinas Nilssons kritik mot att Liberalerna vill minska beroendet av EU-stöd blir mycket märklig, när samtidigt Sverigedemokraterna är emot svenskt medlemskap i EU? På vilket sätt ett sådant ställningstagande ger mer EU-stöd är för mig en gåta?”

Aftonbladet angriper på ledarplats att socialdemokraternas senaste annons. Bilden föreställer en polis och en passkontrollant som undersöker människors papper på ett tåg, och texten säger ”Vi slår vakt om Sveriges säkerhet – Svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas”:

”Annonsen är faktiskt helt knäpp.

Den svenska modellen handlar om solidaritet – inte om gränsvakter. Omvärlden är inget hot mot vårt land.

Tvärtom har vi alltid välkomnat människor utifrån hit för att arbeta, studera och när de behöver en fristad. Öppenhet och nyfikenhet är viktiga svenska värderingar.
Vår ekonomi drivs av export och vi tillhör globaliseringens vinnare eftersom vi konkurrerar med innovationer och avancerad teknologi. Svenska företag finns över hela världen och det råder en bred samsyn i Sverige om att frihandel och öppenhet är en styrka.

För varje gräns som stängs förlorar vi lite av våra möjligheter, vår konkurrenskraft och vår frihet.

(—)

Krafter som förändrar vårt samhälle som digitalisering, invandring, globalisering och frihandel har både för- och nackdelar. Det gamla försvinner och ersätts av något nytt och okänt.

Men i Sverige är vi inte rädda för framtiden, i stället satsar vi på att ge människor trygghet i de förändringar som alltid sker. Vi bygger broar till nya arbeten och ger trygghet mellan olika jobb.
S-annonsen avslöjar ett osunt flörtande med de inskränkta och protektionistiska krafter som sveper över Europa just nu. Krafter som vill ändra på just den öppenhet som gjort vårt land så framgångsrikt.

Om även Sverige ger efter för det tänkandet blir vi både fattigare och mer inkrökta.

Det är motsatsen till att slå vakt om Sveriges säkerhet.”

2017-10-17

Politico gör en sammanfattning av det usla förhandlingsläget i NAFTA-förhandlingarna:

”The fourth round of negotiations wrapped up in the Washington area on Tuesday, and officials made clear they were at an impasse on a number of changes specifically sought by the Trump administration that dovetail with its “America First” agenda.

As a result, Canada, Mexico and the United States have agreed to delay their next round of talks by nearly a month, retreating to their respective capitals to work out ”challenges” and ”significant conceptual gaps among the parties” before meeting again on Nov. 17 in Mexico. Chief negotiators are then planning to meet in Washington in December, and additional rounds will be scheduled through the first quarter of 2018.

”Frankly, I am surprised and disappointed by the resistance to change from our negotiating partners,” U.S. Trade Representative Robert Lighthizer told reporters at a closing press briefing, as he stood at a lectern between Canadian Foreign Minister Chrystia Freeland and Mexican Economy Secretary Ildefonso Guajardo. ”As difficult as this has been, we have seen no indication that our partners are willing to make any changes that will result in a rebalancing and a reduction in these huge trade deficits.”

The delay comes at the close of a fourth round of talks that saw repeated rejections from Canada and Mexico of U.S. proposals regarding provisions on sectors such as automobiles, dairy and seasonal produce. While both Mexico and Canada expressed a willingness to remain at the negotiating table as long as talks continue, they also remained steadfast in their opposition to proposals that Washington has indicated are top priorities.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Kampen för sämre och dyrare tomater går vidare…

De som vill ha handelshinder är ofta små grupper av producenter som har mycket att vinna. De kan satsa pengar och investera i lobbying.  Majoriteten av konsumenterna som kommer att drabbas av högre priser och/eller sämre produkter har inte samma möjl...

Kampen för sämre och dyrare tomater går vidare…

De som vill ha handelshinder är ofta små grupper av producenter som har mycket att vinna. De kan satsa pengar och investera i lobbying.  Majoriteten av konsumenterna som kommer att drabbas av högre priser och/eller sämre produkter har inte samma möjligheter och incitament att organisera sig och driva kampanj.

Sedan NAFTA, frihandelsavtalet mellan Mexiko, USA och Kanada, trädde i kraft 1993, har USA:s export av jordbruksprodukter till de båda grannländerna ökat med drygt 400 procent.

Man kunde tro att jordbrukare då vore nöjda. De flesta säljer mer, och de som eventuellt inte har varit framgångsrika har haft gott om tid på sig för anpassning till nya förhållanden. De flesta måste rimligen ha anpassat sig på andra områden, typ ny lagstiftning på andra områden, internet, nya skatter och liknande.

Men så är det inte.

Chicago Tribune skriver om tomatodlaren Tony DiMare i Florida har i 25 år kämpat mot importen av billigare mexikanska tomater, och sett sina grannar ge upp; bara lämna skörden på marken eller sälja sina farmer.

Mexikanerna är nämligen bättre på att producera tomater. De har billigare arbetskraft och bättre klimat. I Florida gör fukten att tomaterna kan drabbas av olika parasiter. De måste skördas gröna och mogna i lager med hjälp av etylengas, medan mexikanerna slipper den kostnaden. De kan skörda mogna tomater och frakta direkt till köparna. De amerikanska tomaterna är alltså både sämre och dyrare.

Därför kämpar en liten grupp tomatodlare och andra jordbrukare med liknande verksamhet för att det reviderade NAFTA-avtalet skall göra det lättare för små jordbrukare att ansöka om tullskydd.

Man kunde tänka sig att DiMare och hans fåtaliga kollegor i samma situation på ett kvarts århundrade kunde dra slutsatsen att det bästa vore att försöka odla något annat? Något som grannen inte har bättre naturliga förutsättningar att göra. Trots allt finns det andra amerikanska jordbrukare som lyckas med att i snitt öka sin export med 400 procent. Kunde man inte titta efter vad de gör?

Men inte då. Stället försöker man få möjligheter till höga skyddstullar mot mexikanerna, något som skulle kunna ställa till stora problem för den omförhandling av NAFTA-avtalet som nu pågår. Mexikanerna är av naturliga skäl inte intresserade av ökade möjligheter för amerikanska jordbrukare att få olika former av skydd. Huvuddelen av amerikansk jordbrukare är inte heller intresserade av något som kan försvåra för handeln eller göra att NAFTA-förhandlingarna havererar. De har ju som sagt förbättrat sin försäljning enormt tack vare NAFTA.

Ur en synvinkel är det lätt att känna sympati för Tony DiMare. Han är tredje generationens tomatodlare och älskar förmodligen sin gård. Det är inte lätt att byta yrke och en gård med en verksamhet som knappt är lönsam har förstås inget större värde på marknaden. Men samtidigt handlar det om en del av livsmedelsindustrin. Att den är konkurrensutsatt och genomgår ständiga förändringar är ingen nyhet. Om alla förväntade sig att staten skulle garantera att de kunde leva på det de alltid levat på vore ingen utveckling möjlig.

Här ser vi det mycket vanliga fenomenet att en liten grupp får orimligt stort politiska inflytande. De har mycket att vinna och gör därför sina röster hörda.

Den stora gruppen som är förlorare här är konsumenterna som riskerar dyrare livsmedel. Skyddsåtgärder slutar sällan med en produkt — när någon har fått vill fler ha. Majoriteten av livsmedelsproducenter riskerar förstås också att förlora. Om man i framtiden kommer kunna skydda amerikanska producenter med tullar kommer förstås mexikanerna att kräva samma sak. Konsekvensen blir att både producenter och konsumenter får det sämre.

Nu kanske DiMare efterhand byter verksamhet.

Han inte bara odlar tomater. Han är även grossist och säljer tomater som andra har producerat. Bland annat tomater han importerar från Mexiko…

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Hamnen i Singapore. Fortfarande består inte världsekonomin enbart av dataflöden och tjänster... Foto: Zairon

Singapore i topp när det gäller frihandel

För länge sedan sade man om Singapore att dess inflöde av utländska valuta kom från hamnavgifter och prostitution. Det säger man inte längre.  Det är nämligen minst ett halvt århundrade sedan. Numera är Singapore ett av världens mest välmående länder och ett...

Singapore i topp när det gäller frihandel

För länge sedan sade man om Singapore att dess inflöde av utländska valuta kom från hamnavgifter och prostitution. Det säger man inte längre. 

Det är nämligen minst ett halvt århundrade sedan. Numera är Singapore ett av världens mest välmående länder och ett av de länder som haft den snabbaste ökningen av BNP per capita.

Landet ligger som nummer två enligt Economic Freedom of the world  när det gäller ekonomisk frihet (Hong Kong ligger på första plats) och nummer ett när det gäller frihandel.

Landet har världens näst största containerhamn.

Självklart finns det många förklaringar till Singapores välstånd — exempelvis har man mycket stabila familjer och låg brottslighet — men ekonomisk frihet och frihandel torde vara det viktigaste.

Vad som förtjänar en extra fundering är att listan över världens mest välmående länder när det gäller BNP per capita toppas av några oljeländer, men också av ett antal små länder som i stort sett saknar naturresurser. Istället har de valt ekonomisk frihet och frihandel, en väg som uppenbarligen fungerar.

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenoktober 19, 2017
Oj. Tack!
MarxBrooktober 16, 2017
"Självklart finns det många förklaringar till Singapores välstånd — exempelvis har man mycket stabila familjer och lång brottslighet" LÅNG brottslighet! Förklarar det mesta... ;)

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Japan. Ett av många länder på väg mot handelsavtal med EU. Delvis tack vare Trump.

Trump överraskande bra för frihandeln

Lika lite som Brexit inspirerar till efterföljd har Donald Trumps handelspolitik fått några efterföljare. Tvärt om framstår frihandelsmotståndet i sin totala dumhet tack vare Trump.  Det fanns de som trodde (och i vissa fall hoppades) att Brexit skulle ...

Trump överraskande bra för frihandeln

Lika lite som Brexit inspirerar till efterföljd har Donald Trumps handelspolitik fått några efterföljare. Tvärt om framstår frihandelsmotståndet i sin totala dumhet tack vare Trump. 

Det fanns de som trodde (och i vissa fall hoppades) att Brexit skulle leda till en kedjereaktion. Att befolkningarna i andra länder skulle känna en inspirerande fläkt av frihetskamp över kanalen och vilja bryta sig loss från det brysselska oket även de.

Men så blev det inte.

Tvärt om.

Med britterna som vänner behöver idén att lämna unionen inga fiender.

Samma sak verkar det vara med Donald Trumps idéer om protektionism och ”rättvisa handel”:

I en artikel i tidningen Land (betalvägg) berättar Cecilia Malmström att intresset för handelsavtal med EU har ökat markant sedan Trump sänkte TPP och hotar NAFTA.

”Den 21 september trädde CETA-avtalet mellan EU och Kanada provisoriskt i kraft. Det är det första i raden av omfattande avtal som slopar tullar och andra handelshinder till stor nytta för EUs mjölkbönder konstaterade Cecilia Malmström då hon i förra veckan var i Stockholm för att tala inför en samlad europeisk mjölkbransch. Sverige är absolut inget undantag, betonade hon.
Så hur underlättar CETA för export till Kanada?
– CETA tar bort väldigt höga tullar på europeiska livsmedel. Det gäller ost, choklad, öl och vin och andra typer av processade produkter som det är stor efterfrågan på i Kanada. Det märkte jag själv när jag var där. ”När får vi köpa ost från EU billigare”, frågade man mig.
Mot årets slut ska du sy ihop de sista detaljerna i EUs handelsavtal med Japan som är en stor nettoimportör av livsmedel. Vilka möjligheter öppnar sig där?
– Om det finns något avtal som EUs livsmedelsindustri bör välkomna är det detta med Japan. Det är en väldigt sluten marknad som nu öppnas. Det betyder att efterfrågan på europeiskt kött, ost och andra mejeriprodukter ökar dramatiskt.
Du har sagt att japaner uppskattar svenska livsmedels kvalitet. Vilka då?
– Det finns chanser för fler varor än svensk vodka. Här finns även möjligheter för en del ostar, choklad, konfektyr och kött. Liksom för den svenska träindustrin. Även på det området har Japan varit väldigt skyddat.
Det har bitvis varit en trög process för dig och EU-kommissionen att förhandla fram internationella handelsavtal. Men så sa Donald Trump som nyvald president överraskande upp handelsavtalet TPP mellan USA och ett tiotal länder i Stillahavsregionen. Har protektionisten Donald Trump hjälpt dig på traven?
– Ja, man kan tala om en Trumpeffekt. När Donald Trump sa upp avtalet så kontaktade japanerna oss direkt.”

Det samma gäller Mexiko och Mercosur i Sydamerika. Intresset är stort att närma sig EU.

Konsekvenserna är att USA blir allt mer akterseglat i internationella handelssammanhang. Nu handlar USA rätt bra ändå med omvärlden, det går att klara sig utan avtal och WTO-reglerna gäller, men det förtjänar att upprepas. USA kunde med TTIP och TPP ha blivit centrum i ett handelsområde bestående av en stor majoritet av demokratiska rättsstater i världen. Stater med mänskliga rättigheter, rimlig arbetsrätt, miljölagstiftning, transparens och fungerande rättsväsende.

Hoppet är förstås inte på något sätt ute. Trump är inte för evigt och några år hit eller dit innebär ingen dramatik när det gäller handelsförhandlingar.

TTIP, avtalet mellan USA och EU ligger djupt ner i frysboxen just nu. Men det mesta av arbetet föröds inte. Förhandlingarna kan påbörjas så snart det finns en politisk vilja i USA.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
NAFTA. Ligger illa till just nu.

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla.  Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhan...

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla. 

Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhandlas. Att det omförhandlas är i sig inte dramatiskt. När avtalet kom till för snart 30 år sedan var verkligen ganska annorlunda både vad gäller miljöregler, e-handel, dataströmmar och mycket annat som i dag påverkar handelspolitiken.

Men Trump har hotat att lämna avtalet helt och hållet, vilket däremot skulle ha stora konsekvenser. Under veckan har den fjärde förhandlingsrundan hållits och låsningarna är mycket stora. Vidare har förmodligen inga tidigare handelsförhandlingar omgärdats med så stora motsättningar mellan presidenten och näringslivet. Optimisterna menar att det är normalt för president Donald Trump att vara närmast orimlig i inledningen av förhandlingar för att senare kunna backa utan att förlora för mycket. Men andra menar att NAFTA just nu faktiskt hänger på en skör tråd.

Ana Swanson and Kevin Granville på New York Times har gått vad som sannolikt skulle hända om USA lämnar NAFTA.

Det intressanta är att det förmodligen skulle vara absolut mest negativt för USA.

Kanada och Mexiko är USA:s största handelspartners förutom Kina och handeln mellan de tre länderna har tredubblats sedan 1990-talet när NAFTA kom till. I dag är tullarna i princip noll mellan länderna och detta har lett till att många företag, framför allt amerikanska, utnyttjar möjligheten att optimera sin produktion genom att utnyttja de olika ländernas förutsättningar. Värdekedjorna passerar gränserna — i vissa fall flera gånger. Exempelvis importerar USA 1,6 miljoner bilar från Mexiko, men värdet av dessa bilar består till 40 procent av amerikanska komponenter.

Om NAFTA faller kommer detta bli svårare och dyrare. Då kommer länderna tillämpa tullsatserna som gäller inom WTO vilka kan te sig beskedliga vid en första titt (genomsnittet Mexiko 7,1, USA 3,5, Kanada 4,2) men höga nog att äta upp marginalerna och framför allt göra livet dyrare för medborgarna. Dessutom är detta genomsnittliga tullsatser: för den amerikanska jordbrukare som skall exportera till Mexiko handlar det om 15 procent på vete, 25 procent på nötkött och 75 procent på kyckling. USA är en stor exportör av kläder och på dessa är tullarna enligt WTO 20 procent.

Dessutom är USA det land som är mest isolerat från världshandeln av de tre länderna. Kanada har CETA-avtalet med EU, även Mexiko har ett frihandelsavtal med EU.  Kanada och Mexiko kan behålla NAFTA mellan sig även om USA hoppar av och det finns fortfarande ett visst moment i TPP-avtalet där bland annat Japan ingår, vilket kan bli ett alternativ i framtiden.

USA riskerar alltså att förlora export till Mexiko och Kanada, ställa till problem för sina egna industrier och göra en rad produkter betydligt dyrare för sina egna medborgare. Frågan är hur många jobb som kommer att skapas? Förmodligen inte ett enda. Tvärt om kommer aktiviteten i många delar av ekonomin gå ner lite när varor blir dyrare och export svårare. De jobb som eventuellt försvann 90-talet lär aldrig komma tillbaka. Att försöka tvinga tillbaka exempelvis biltillverkning från Mexiko till USA är svårt. Det billigaste kan mycket väl vara att istället lägga all produktion i Asien.

Sammantaget kan det mycket väl vara bra för EU och Sverige om NAFTA faller. Men bara på kort sikt. På längre sikt skulle tillväxt och välstånd i både USA, Kanada och Mexiko minska.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel i media vecka 41

2017-10-11 Global Trade Review tror inte riktigt på att Storbritannien kommer att gå med i NAFTA: "Claims that the UK could join the North American Free Trade Agreement (Nafta) have been dismissed as “far-fetched” by trade policy experts. With the UK fa...

Frihandel i media vecka 41

2017-10-11

Global Trade Review tror inte riktigt på att Storbritannien kommer att gå med i NAFTA:

”Claims that the UK could join the North American Free Trade Agreement (Nafta) have been dismissed as “far-fetched” by trade policy experts.

With the UK facing an uncertain trading future post-Brexit, the Daily Telegraph has reported that government ministers are considering joining the trade alliance with the US, Canada and Mexico. The newspaper has claimed this is an option if the UK is unable to secure a post-Brexit trade deal with the EU.

The proposal comes on the back of the publication of UK Brexit whitepapers on future trade and customs options earlier this week. The papers set out the UK’s strategic objectives, and for the first time outlined what the country might do if it exits the EU without a free trade deal – among which are plans for speedy deals with non-EU states.

However, the suggestion has caused some bewilderment among experts on both sides of the pond.

While acknowledging that each of the three members of Nafta would have a strong interest in fortifying trade relations with the UK post-Brexit, Michael Camunez, who served as assistant secretary of commerce for market access and compliance as well as US commissioner on security and co-operation in Europe under the Obama administration, tells GTR the story is unrealistic.

“The idea, at least to me, that the UK could join Nafta seems quite far-fetched. What makes Nafta so unique and special is in no small measure the geographic proximity of the partner countries, which has facilitated an unprecedented level of economic integration and co-production that is hard to imagine extending across the Atlantic. Moreover, putting aside very legitimate questions as to whether Nafta survives in the Trump era – sadly an open question today – it seems a reach too far to talk about adding any new members, much less the UK,” he says.”

2017-10-09

VA Finans skriver om att EU hoppas på frihandelsavtal med Japan och Mercosur innnan årskskiftet:

”BRYSSEL (Direkt) EU-kommissionen tror fortfarande på att EU kan hinna sluta frihandelsavtal med Mexiko och Mercosur i Sydamerika före årets slut.

Det uppgav källor i EU-kommissionen på måndagen efter nyliga förhandlingsrundor med Mexiko och Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay).

”Det är alltid bra med tidsgränser. Vi har ett möjlighetsfönster nu fram till slutet på året. 2018 har både Mexiko och Brasilien val, som komplicerar saker”, sade en källa i kommissionen.

Bland de mer svårlösta frågorna med Mexiko är EU:s vilja att få tillgång till offentlig upphandling på regional och lokal nivå – inte bara på federal nivå.

Investeringsskydd är också en svår fråga. Mexiko är mycket inne på USA:s linje med tillfälliga tvistelösningspaneler mellan stater och investerare (ISDS), sade EU-källor. EU förordar sin egen nya idé om en permanent internationell domstol.

USA påverkar också Mexiko-förhandlingarna om att skydda namn på europeiska livsmedelsprodukter (exempelvis parmesanost, något som kallas geografiska indikatorer). Många amerikanska företag med namnkonflikter med europeiska bolag är verksamma i Mexiko.

”Men vi rör oss framåt. De förstår hur viktigt GI är för oss. Vi diskuterar en lista med namn nu”, sade en EU-källa.

På energiområdet stöter EU också på motstånd att få bort Mexikos exportrestriktioner för olja och naturgas.

Till Mercosur överlämnade EU just sitt erbjudande och tullkvoter på nötkött och etanol – områden där de fyra sydamerikanska länderna har stora exportintressen. Föga oväntat tyckte de fyra att EU:s första bud var för lågt, uppgav EU-källor.

Även med Mercosur visar det sig svårt att öppna upp offentlig upphandling på nivåer under den federala.

”Det är något helt nytt för dem. Offentlig upphandling är inte ens öppen mellan dem”, sade en EU-källa.

Nästa förhandlingsrunda med Mercosur blir den 6-10 november, följt av en till runda i december.

Före årsskiftet kommer inte hela frihandelsavtalen med Mexiko och Mercosur vara klara. EU-kommissionen siktar på preliminära avtal, precis som det med Japan i juli.

Med Japan återstår fortfarande en del detaljer och andra delar, som investeringsskydd och dataflöden.”

 

2017-10-08

Jakob Kiefer, Sveriges ambassadör i Santiago de Chile, skriver i DI om frihandelsområdet Stillahavsalliansen som han menar kan vara viktig för Sverige:

”Länderna i den så kallade Stillahavsalliansen (SA) består av Chile, Peru, Colombia och Mexiko ingår i denna story och har sedan 2012 tagit viktiga steg mot en gemensam marknad för varor, kapital, personer och tjänster. Det är ett pragmatiskt integrationsprojekt med fokus på små- och medelstora företag. Närhet i handel är centralt för tillväxt. I dag sker endast tre procent av handeln dem sinsemellan, medan EU-snittet ligger på 56 procent. Inget land – utom möjligen Mexiko – har tillräckliga skalfördelar vilket hindrat investeringar från utlandet.

På fem år har projektet kommit överraskande långt. En bidragande faktor är att länderna utgår från redan existerande bilaterala frihandelsavtal. Till skillnad från frihandelsområdet Mercosur (Argentina, Brasilien, Uruguay, Paraguay) har alliansen få handelsbarriärer mot omvärlden. Internt harmoniseras varukategorier såsom medicinteknik, kosmetika, mattillsatser osv. En gemensam arbetsmarknad med arbetsvisum har införts för yngre (18-30 år) och viseringsfrihet råder. Den gemensamma handelsbörsen, MILA, som skapats innebär att aktier noterade på ett lands börs också kan handlas på de tre övriga. Utländska företag som listas kan på så sätt få in kapital i lokal valuta. Stort fokus läggs på energiområdet, där unika förutsättningar finns bland annat i Chile och Peru.

Stillahavsalliansen är inte en perifer förhoppningsmarknad. BNP uppgår till 2.120 miljarder dollar, 35 procent av hela regionen, motsvarande världens åttonde ekonomi med en varuexport på 560 miljarder dollar (50 procent av Latinamerika) och import på 536 miljarder dollar (31 procent av regionens). De utländska direktinvesteringarna uppgick 2013 till 86 miljarder dollar (46 procent av kontinenten).

(—)

Inget enskilt företag med globala ambitioner bör stå passivt om det öppnas en gemensam marknad med 220 miljoner människor. Dessutom med en ständigt ökande och köpstark medelklass, en geografisk spännvidd från Antarktis i söder till USA:s gräns i norr som kan utgöra en bas mot Asien och Europa. Enligt Världsbankens rapport ”Doing Business 2013” rankas länderna på första, tredje, fjärde och femte plats vad gäller affärsvänliga miljöer i Latinamerika Två av dem rankas högre än Frankrike.

Det finns alltid risker i affärer, men en dyster mediebild ska ställas mot Stillahavsalliansens tillväxtresa och potential.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Ännu ingen kö av arbetslösa DJ:s på arbetsförmedlingen. Foto: Vincent Diamante

Jobben försvinner inte — vare sig på grund av frihandel eller robotisering

Det finns fler jobb än någonsin. Särskilt i världens mest öppna och moderna ekonomier. Idén om att frihandel kostar jobb kan avföras. Japan och Tyskland, två av världens mest öppna, moderna, automatiserade och  utvecklade ekonomier har mer jobb än nå...

Jobben försvinner inte — vare sig på grund av frihandel eller robotisering

Det finns fler jobb än någonsin. Särskilt i världens mest öppna och moderna ekonomier. Idén om att frihandel kostar jobb kan avföras.

Japan och Tyskland, två av världens mest öppna, moderna, automatiserade och  utvecklade ekonomier har mer jobb än någonsin.

Detsamma gäller Sverige och i stort sett alla industriländer.

Det skriver  Ruchir Sharma i New York Times.

”The recovery from the crisis of 2008 has been one of the weakest on record, but never in postwar history has so little growth created so many jobs. The unemployment rate in the developed world is down to 5.5 percent and approaching a 40-year low. This flies in the face of all the dire warnings about a “jobless future.”

There are jobs, jobs everywhere. Unemployment in Germany is now lower than at any point since the country reunified in 1990. It is hitting lows last seen in 1975 in Britain and 1994 in Japan. The United States jobs report on Friday showed a slip in job creation, a result of the devastation of the recent hurricanes, but unemployment dropped yet again, to just 4.2 percent from 4.4 percent, both lows rarely seen in the past half-century.”

Ett av skälen är förstås att befolkningen åldras. Allt fler går i pension och de kullar som kommer efter är mindre.

Känslan av att jobben försvinner som exempelvis hjälpte Donald Trump till makten beror på att vissa industrier slås ut och de som varit anställda där har inte kvalifikationer för att få de nya jobb som skapas, eller så skapas de nya jobben på hela andra platser.

Ett annat skäl är att det ofta märks mer när jobb försvinner än när de uppstår. Om det skapas fem jobb i veckan i en stad blir det inte rubriker, trots att det tillkommit 250 jobb på ett år. Men om en fabrik i staden som anställer 100 personer läggs ner leder det till återkommande uppmärksamhet i media.

Men som sagt. Totalt sett blir det allt fler jobb. Därmed borde idén om att frihandeln gör att jobb försvinner kunna avföras ur debatten. Tillsammans med oron över robotiseringen.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Visa flera posten