Internationell skiljedom (ISDS) bygger bland annat på regler från FN.

Nu utmanar jag ISDS-motståndarnas myter

Under det senaste året har förkortningen ISDS, tvistelösningmekanismen för tvister mellan investerare och stater, målats upp som det kanske största hotet mot staters rätt att lagstifta, som snor dina skattepengar och rent av avvecklar demokratin. Ja, det låter faktiskt rätt otäckt. Men det är självklart inte sant. Det är inget annat än myter, lögner och trista konspirationsteorier. Och nu får det vara slut på det.

Jag är trött på dem som sprider dessa myter. Jag är trött på att globaliseringsmotståndarna använder ISDS som symbol för frihandelns “onda krafter”. Jag är så trött på allt skitsnack att jag bestämt mig för att utmana dem som sprider myter och lögner. Jag kallar utmaningen för #ISDSchallenge. Under den hashtaggen kommer jag ta mig an ISDS-motståndarna, deras argument och deras bristfälliga exempel. För jag vet att det är jag som har rätt.

Just nu förhandlas frihandelsavtalet mellan EU och USA. Om ett avtal kommer på plats kommer det innehålla ett investeringsskydd med tvistelösning, ISDS. Investeringsskydd med tvistelösning ingår redan i runt 3 000 internationella avtal världen över. Risk för expropriering utan ersättning, diskriminering av utländska företag, korruption eller att stater helt enkelt inte håller sig till ingångna avtal gör att det behövs välfungerande tvistelösningsmekanismer i moderna frihandelsavtal. Det handlar i grund och botten om att se till att även stater respekterar grundläggande rättsprinciper och ingånga avtal. Hört talas om pacta sunt servanda? Tänkte väl det.

Systemet regleras av FN-organet UNCITRAL och globalt har totalt runt 600 tvister avgjorts sedan det såg dagens ljus i slutet av 50-talet. Men trots att ISDS alltså regleras av ett FN-organ vill ISDS-motståndarna ge sken av att mekanismen är ett lätt sätt för företag att tjäna pengar, att det liksom räcker med att lämna in en stämningsansökan så kommer pengarna att ramla in. Men nej, så är det inte. Investerarna har faktiskt inte ens vunnit en tredjedel av de fall som avgjorts hittills. Synd för ISDS-motståndarna.

Inte heller påståenden om att ISDS är dåligt för miljö och folkhälsa eller hotar demokratin har någon som helst förankring i fakta. Europa är den del av världen som tecknat överlägset flest avtal med ISDS. Samtidigt har vi enligt alla måttstockar de tuffaste reglerna för både miljö och folkhälsa i världen. Och den demokratiska utvecklingen i Europa har sedan 50-talet varit mer hotad av vänsterspökenas vänner än av investeringsskyddet för utländska investerare.

Men trots det lyfter kritikerna gång på gång fallen där Philip Morris stämmer Australien och där Vattenfall stämmer Tyskland. Det är helt olika fall, men de har en sak gemensamt: inget av dem är avgjort. Det finns ingen dom, vilket gör att fallen är helt irrelevanta om man vill misskreditera ISDS. Tips: Googla “Yukos” så inser du rätt snabbt varför ISDS faktiskt behövs.

Tydliga spelregler för investeringar är viktigt för alla oss som inte vill att internationell handel ska präglas av den starkes rätt utan tycker att även stater ska tvingas respektera grundläggande rättsprinciper. Det handlar om att upprätthålla lag och ordning. De som motsätter sig ISDS motsätter sig även en fungerande rättsordning. Man undrar ju vad ISDS-motståndarna har för ambitioner och planer egentligen…

Nu får det vara nog med det halvhjärtade försvaret av ISDS. För det är inte vi som ska försvara oss. Det är ISDS-motståndarna som ska försvara sig. Det är de som vill införa den starkes rätt som måste försvara sig. För ISDS är bra. Det är ett sätt att både upprätthålla och stärka lag och ordning.

Så vad är då #ISDSchallenge? Tja, jag kommer inte bara att tala om för ISDS-motståndarna att de har fel, och förklara varför de har fel. Det skulle vara för enkelt. För varje fall som ISDS-motståndarna drar upp kommer jag ge dem två tillbaka som tydligt visar på behovet av ISDS. En quid pro quo i kvadrat, så att säga.

Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker
Vice gruppledare för EPP-gruppen i utskottet för internationell handel

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmaj 27, 2015
Hej Lotta. Ber om ursäkt för sent svar. Skall försöka svara på dina frågor. 1.ISDS är inte "utanför det normala rättsväsendet". Internationell skiljedom (som det också kallas) är en etablerad del av en internationell rättsordning, grundad på en FN-konvention som är underskriven och ratifierad av 150 stater -- bland annat Sverige och alla andra EU-länder. Det finns andra konventioner för internationell skiljedom, bland annat för arbetsrätt där facken är representerade för just de delarna av internationella avtal. ISDS är inte något nytt (över 50 år) och inte påhittat av USA utan Tyskland. 2. Det stämmer att USA driver på TPP. Ett viktigt syfte är att kunna tvinga in Kina i en internationellt sammanhang där de inte kan göra som de vill. Det handlar om arbetsrätt, rättsordning, miljö, valuta, dumpade priser mm. Man kan vara misstänksam mot USA, men Kina är trots allt en diktatur som struntar i allt som har med mänskliga rättigheter, miljö mm att göra. 3. Avtalet är inte "hemligt". Förhandlingarna är delvis hemliga (som ex den svenska regeringens förhandlingar...), men hela avtalet skall ju offentliggöras, debatteras och beslutas. 4. "Frihandel" betyder i detta fall att handeln blir friare. Totalt oreglerad handel är otänkbart mellan moderna genomreglerade välfärdsstater. Men även om handeln är reglerad kan den vara mer eller mindre fri. Som länder. Både Sverige och Ryssland har en massa regleringar, men du måste väl gå med på att Sverige är ett friare land än Ryssland? 5. Visselblåsare är inte en fråga som hanteras i internationella handelsavtal. Det är en nationell fråga. Varje land gör som det vill.
Lottamaj 10, 2015
Jag känner mig ganska skeptisk till TPP. Skulle någon kunna förklara för mig varför det är så fantastiskt bra att avgöra ISDS tvister utanför det normala rättsväsendet och domstolsväsendet? Är tex EU ett så laglöst område utan eget rättssystem att man måste använda sig av en liten grupp jurister som avgör frågorna? Om jag förstått rätt är det USA som driver på TPP. Att USA gör detta för mänsklighetens bästa är bortom allt förnuft för min del. De gör det förstås för att de anser att det gynnar USA, troligen genom att diktera villkor för handel och stänga ute Kina. Att detta skulle sammanfalla med vad som ligger i tex Europas och övriga världens intresse verkar inte troligt. Varför är avtalet så hemligt som det verkar vara? Varför innehåller det siljoner sidor text? Om man vill ha frihandel är det väl ganska enkelt. Det är i princip bara att skriva att man ska ha fri handel med alla länder i världen. Men avtalet handlar väl inte om "fri" handel utan om "reglerad" handel? Hur är det med visselblåsare, vad dikterar TPP angående policy för hantering av dessa frågor? USA har inte precis utmärkt sig på ett positivt sätt vad gäller hur man hanterar visselblåsare eller kritiker av systemet. https://www.eff.org/deeplinks/2014/10/cyber-espionage-and-trade-agreements-ill-fitting-and-dangerous-combination

Frihandel i media vecka 25

2017-06-22 Jennifer Råsten och Jaime Gomez från Feministiskt initiativ skriver i tidningen OmVärlden att "frihandelsavtal är en fortsättning på det koloniala förtrycket": "I vår del av världen lyfts frihandeln ofta fram som något som, tillsammans med bistå...

Frihandel i media vecka 25

2017-06-22

Jennifer Råsten och Jaime Gomez från Feministiskt initiativ skriver i tidningen OmVärlden att ”frihandelsavtal är en fortsättning på det koloniala förtrycket”:

”I vår del av världen lyfts frihandeln ofta fram som något som, tillsammans med biståndet, lyfter länder i det globala syd. Resonemanget återfinns i flertalet riksdagspartiers politiska och visionära dokument. Det är problematiskt att dessa tankar inte tar hänsyn till att de senaste decennierna visat oss att tillämpningen av sådan politik inte får de önskade konsekvenserna i form av minskad ojämlikhet och ökad rättvisa.

Frihandelsavtalen kommer nämligen inte ensamma. Sällskapet består av påtryckningar på inhemska beslutsfattare och en massiv förskjutning av lagstiftningar till multinationella storföretags fördel.

Ett exempel är WTO:s patentregelsystem TRIPS. Utifrån det kan företag säga sig ”upptäcka” grödor som använts i årtusenden och ta patent på dem, varpå alla som vill odla sin traditionella mat eller medicinalväxt plötsligt måste betala för det. Småbönder som i alla tider lagrat utsäde från år till år är nu skyldiga att istället köpa nya frön varje säsong från internationella företag som patenterat deras grödor. På liknande sätt fungerar systemet för patent av läkemedel, som lett till att människor lider och dör av sjukdomar som det finns botemedel och lindring mot.

Andra lagstiftningar som går hand i hand med frihandelsavtalen handlar om att privatisera mark- och vattenrättigheter. Multinationella storföretag har åtagit sig uppgiften att ta hand om vattnet, för att sedan sälja tillbaka det till lokalbefolkningen. När människorna i det globala syd inte har råd att betala, lyder kapitalismens logik att efterfrågan på rent vatten helt enkelt inte är tillräckligt stor.”

(artikeln kommenteras nästa vecka på bloggen)

 

2017-06-23

Cecilia Malmström intervjuas i tidningen Arbetsvärlden (som alltid har bra bevakning av handelsfrågor):

”Vad händer då med TTIP, när president Trump har sagt att han vill lägga ned förhandlingarna?

Enligt Cecilia Malmström ligger förhandlingarna visserligen på is, men nu under våren har hon träffat USA:s nye handelsminister Wilbur Ross.

– Han sa att vi ju kan sätta oss ned och diskutera vad som redan finns.

När Donald Trump tillträdde i som president i vintras var två tredjedelar av TTIP färdigförhandlat.

Vad har konkret förändrats?

– Om Trumps ”Buy American” och ett antal andra förslag i protektionistisk riktning stärks så kanske villkoren ändras, säger Malmström.

– Det har varit råddigt med nya administrationen, kommenterar hon.

Trump vill också begränsa utländska företags möjligheter att delta i offentlig upphandlingar i USA.

– Där har de lagt en del förslag som går direkt emot det vi hade hoppats på, konstaterar Cecilia Malmström.

Men idén att förenkla handeln mellan de två största ekonomierna i världen är fortfarande lika viktig – för EU.

– Den är fortsatt stark, och det verkar medlemsländerna också tycka.”

 

2017-06-20

VA Finans skriver om USA:s planerade ståltullar:

”Cecilia Malmström ville dock inte använda ordet ”handelskrig” för situationen som ser ut att uppstå.

Men hon sade att USA:s åtgärder kommer att slå hårt mot EU:s stålindustri och att EU måste reagera.

Exakt hur EU-kommissionen reagerar kommer också ske i samråd med EU-länderna, sade hon.

Beträffande diskussionen på EU-toppmötet på torsdag-fredag om skärpt kontroll av utländska företags uppköp av EU-företag i känsliga branscher sade handelskommissionären att det juridiska läget först måste klargöras.

”Vi måste se vad som är juridiskt möjligt att göra på EU-nivå. Många EU-länder har nationell lagstiftning. Kanske kan länderna lära av varandra”, sade hon.

Hon underströk att EU vill attrahera utländska investeringar och att det handlar om att hitta rätt balans.

Förslaget är tänkt att skärpa granskningen av uppköp som görs av till exempel kinesiska statsägda företag.

Förslaget drivs bland annat av Frankrike. De frihandelsvänliga EU-länderna, däribland Sverige, motsätter sig förslaget.”

 

Wall Street Journal skriver om Merkels kamp för frihandel i samband med G20-mötet nästa månad:

Divisions over trade policy emerged when world finance chiefs met a G-20 meeting in Baden-Baden, Germany in March to find common ground on boosting international trade. At the time, U.S. Treasury Secretary Steven Mnuchin got finance officials to drop a disavowal of protectionism from a closely watched policy statement issued by the G-20.

For Washington, the watered-down language ensures the U.S. can still use sanctions or other policy tools to punish trade partners and thwart economic policies the Trump administration believes to be unfair.

In her speech to German business leaders, Ms. Merkel also vowed to discuss the steel industry at the G-20 meeting amid growing tensions about overcapacity and fair trade in the sector.

“It isn’t simply about trade, but it must be rules-based, it must be fair,” Ms. Merkel.

Germany has sharply criticized U.S. plans for anti-dumping duties that Berlin believes are violating World Trade Organization rules with the aim of damaging international rivals. In its turn, the U.S. has accused Germany and other countries of subsidizing their steel exports and dumping steel in the U.S.

Ms. Merkel also told business leaders that it would make sense for Germany and France to aim for an harmonization of the base rate for their corporate taxation, given plans in the U.S. and U.K. to cut corporate taxes.

“We have to counter with something if this downward tax competition begins,” she said.

At the conference, BDI chief Dieter Kempf called on Berlin to do exactly that.

“If two big nations such as the U.S. and the U.K. plan to cut corporate taxes…than we would of course have to react to this tax competition because investment outflows into these countries wouldn’t be unlikely,” Mr. Kempf said.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Den dummaste handelspolitiska åtgärden på en generation

Daniel W. Drezner, professor i internationell politik skriver roligt i Washington Post om de ståltullar som Donald Trump är på väg att införa. Motiveringen gäller nationell säkerhet enligt artikel 232. Enligt Drezner -- som inte är någon radikal frihande...

Den dummaste handelspolitiska åtgärden på en generation

Daniel W. Drezner, professor i internationell politik skriver roligt i Washington Post om de ståltullar som Donald Trump är på väg att införa. Motiveringen gäller nationell säkerhet enligt artikel 232.

Enligt Drezner — som inte är någon radikal frihandelsvän — dyker det upp riktigt dum protektionistisk åtgärd per generation i USA.

”To clarify: most “fair trade” policies are imperfect, but most of them at least do a passable job of trying to address the concerns of a decent swath of Americans. Every 20 years or so, however, there is a trade policy that is so galactically stupid that whatever meager benefits it brings to one group is wiped out by the massive but hidden costs to everyone else. I am talking about trade policies that are so bad that mercantilists and free-traders can agree that they are dumb.”

Han exemplifierar med de ”frivilliga” restriktioner på import av japanska bilar som infördes under president Reagan för att skydda USA:s egen bilindustri och arbetskraft inom bilindustrin. De behövde skydd huvudsakligen på grund av problem de själva orsakat sig. En konservativ syn på hur  bilar skulle vara konstruerade kombinerad med ett starkt fack som gav ett svindlande kostnadsläge gjorde amerikanska bilar allt mindre konkurrenskraftiga. De påstods börja falla sönder redan i utställningshallen.

Ett resultat blev att amerikanska konsumenter fick betala mer för sina bilar. Ett annat, och långsiktigt mer bekymmersamt för USA:s bilindustri var att japanerna började göra större och lyxigare bilar. Kvoterna tillät import av ett visst antal bilar. Japanerna — som dittills varit specialiserade på små bilar — använde sin tekniska kompetens för att bygga riktigt bra SUVA:r, pickuper och lyxigare sedaner som de förstås tjänade mer pengar på. Detta slog rakt in i det segment där amerikanerna trots allt producerade rätt attraktiva åkdon. Resten är — som man säger — historia. USA:s bilindustri är inte på något sätt död, men Detroit är inte längre bilvärldens Mecka.

Vidare nämner han sockerkvoterna i början på 2000-talet. Sockret blev 350 procent dyrare jämfört med världsmarknadspriset. Det räddade ett par tusen jobb i sockerindustrin, men kostade kring 10 000 jobb när godistillverkare flyttade ut tillverkning från USA.

Man kanske i sammanhanget skall nämna kvoterna på japanska motorcyklar som infördes för att rädda Harley Davidson. Förmodligen räddades även BMW eftersom det tyska märket som var ganska dyrt gynnades av på bekostnad av japanerna och fick en skjuts på USA-marknaden. HD och BMW konkurrerar inte alls. Visserligen är båda gubbmärken. Men HD säljer bara till gubbar med tatueringar, medan BMW har specialiserat sig på gubbar utan tatueringar.

Men till listan över riktigt korkade protektionistiska åtgärder kommer nu ståltullarna. De får flera effekter. Ingen av dem goda.

  • USA är världens största importör av stål. Åtgärderna mot Kina har minskat stålimporten därifrån till en rännil. Istället importerar USA från Kanada, Brasilien, Sydkorea och Tyskland. Med andra ord drabbar stålkvoterna länder som är vänligt inställda eller allierade till USA. På vilket sätt detta stärker den nationella säkerheten är oklart.
  • En betydande del av den amerikanska industrin använder stål, medan en ytterst liten del producerar stål. Ökade kostnader för stål skadar alltså en större del av näringslivet än den del som hjälps.
  • Bara tre procent av stålet i USA går till försvarsindustrin. Ur en synvinkel är det en hög siffra, men risken att USA:s försvar inte skulle kunna försörjas med stål är förstås obefintlig. Pentagon stödjer inte Trumps åtgärder.
  • Risken är förstås stor att de länder som drabbas kommer att slå tillbaka med egna åtgärder. Enligt DI planerar EU redan detta.

Sammanfattningsvis kommer ståltullar inte att öka USA:s säkerhet. De kommer kosta fler jobb än de räddar. De kommer öka priserna på varor som innehåller stål. De kommer orsaka fördyrande motåtgärder som drabbar främst långinkomsttagare. Men vet nämligen att folk med låga inkomster använder en större del av sin inkomst till importerade produkter, framför allt eftersom de inte köper inhemska tjänster.

Så benämningen generationens dummaste handelspolitiska åtgärd är av allt att döma motiverad.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Brittisk och tysk industri oroade över Brexit

Financial Times har gjort en enkät bland brittiska företagsledare i samband med Brexitförhandlingarna. Frågorna har handlat om hur de vill se framtiden när Storbritannien har lämnat EU. Inte så förvånande vill de ha så små förändringar som möjligt. En ...

Brittisk och tysk industri oroade över Brexit

Financial Times har gjort en enkät bland brittiska företagsledare i samband med Brexitförhandlingarna. Frågorna har handlat om hur de vill se framtiden när Storbritannien har lämnat EU.

Inte så förvånande vill de ha så små förändringar som möjligt. En stor majoritet vill slippa alla handelshinder och kunna rekrytera arbetskraft från EU.

”The responses suggest that a trade deal that mirrors as closely as possible the access provided by the single market is considered vital by most sectors, as is the need to avoid exiting the EU with no agreement. TechUK, representing the technology industry, said this did not necessarily mean full membership of the single market in the long term “if a comprehensive deal which works for digital goods and services can be achieved”.

“Whatever the eventual outcome it is vital that we avoid a sudden cliff edge to our EU relationship,” it said. “We need a soft landing for Brexit and that will require a long runway.”

Companies and groups suggested that a liberal immigration regime would best ensure they had access to the skilled labour that they needed. Most also emphasised the urgency of confirming the right of existing EU workers to remain in the UK.

Merlin Entertainment, the FTSE 100 company, said any new immigration regime should be phased and “evidence-based” and warned of the dangers of any “knee-jerk reaction or arbitrary policy”.

“Currently the talk is all about exemptions for astrophysicists, doctors and engineers. However without chefs, cleaners and front-of-house staff, the hospitality industry will equally grind to a halt,” it said.”

I någon mening är företagens representanter verklighetens folk. De inser vilka problem det är att behöva hantera handelshinder och att utländsk arbetskraft inte existerar för att arbetsgivarna är så förtjusta i utlänningar, utan därför att medarbetare från andra länder desperat behövs för att få jobbet gjort.

Även tyskarna är oroade. Den som tror på handelshinder skulle kanske kunna tro att den tyska industrin vädrar morgonluft när ett av Tysklands konkurrentländer ställer till det för sig. Men återigen — företagare är verklighetens folk. Det förstår problemet med att det uppstår revor i det internationella nät av kunder och underleverantörer som de båda ländernas industriföretag är beroende av.

Tyskarna hoppas komma upp i en tillväxt på två procent i år. Brexit påverkar inte den förhoppningen, men för alla som tänker kring stora investeringar på fem eller tio års sikt är det uppenbart att en misslyckad Brexit kan bryta ryggen av uppgången.

”Brexit is “the greatest political risk” facing German foreign trade and investment, the head of the country’s leading industry group warned on Tuesday.

“Businesses urgently need clarity about the rules by which the transition and future relations will be shaped ,” said Dieter Kempf, echoing the demands voiced recently by British industry chiefs at the start of the UK’s formal exit negotiations.

But Mr Kempf, president German industry association the BDI, warned the British election had not made the situation easier and the ball still lay in the UK’s court.

“The EU negotiating position was correct. But let’s not fool ourselves: this is above all about limiting the damage as much as possible”, he said.

Mr Kempf was speaking at the BDI annual conference where German chancellor Angela Merkel and Martin Schulz, her social democrat rival, are due to go head to head over economic policy – ramping up their campaigns in advance of a September election.

The encounter comes as new forecasts confirmed the German economy is growing fast despite the global political uncertainty and the tensions between Berlin and US president Donald Trump.”

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Blir det någon ny sidenväg?

Friandel är inte bara avtal och principer, utan även i högsta grad en fråga om infrastruktur. Även i vår tid med digital kommunikation och digitala tjänster måste varor förflyttas. Att avstånden spelar mindre roll är uppenbart för världsresenären, men avstånden...

Blir det någon ny sidenväg?

Friandel är inte bara avtal och principer, utan även i högsta grad en fråga om infrastruktur. Även i vår tid med digital kommunikation och digitala tjänster måste varor förflyttas. Att avstånden spelar mindre roll är uppenbart för världsresenären, men avstånden är inte borta och transporter kostar fortfarande tid och pengar.

Kina satsar på ett enormt projekt, One Belt One Road – förkortat Obor. Det lanserades 2013 och har varit ständigt närvarande i kinesisk politik. ”The belt” är ett system av motorvägar, järnvägar och pipelines genom Centralasien till Europa medan ”The road” är sjöfart.

Obor är tänkt att binda ihop Kina med Europa via handelsleder genom Centralasien. Leden till går från Kinas östkust till Medelhavet via Malackasundet, Pakistan, Afrikas östkust och Röda havet. För att sköta finansiering har Kina startat upp utvecklingsbanken Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) där även Sverige är medlem.

I mitten av maj hölls en stor Obor-konferens i Peking med deltagande av 29 stats- och regeringschefer, bland annat president Vladimir Putin från Ryssland, Recep Tayyip Erdoğan från Turkiet och Rodrigo Duterte från Filippinerna.

Konferensen var ingen entydig succé. Många frågor återstår. Inte ens namnet är solklart. One Belt One Road kallas även BRI, Belt and Road Initiative.  ”Belt” benämns även separat som the 21st Century Maritime Silk Road. ”Den nya Sidenvägen” på svenska.

Projektet är gigantiskt. 65 länder, 2/3 av jordens landyta, 4,5 miljarder människor. Frågan är dock vad det är mer än gigantiskt. Kina har uppenbarligen många olika idéer och behov.

  • Avsättning för överkapacitet i stål, betong, glasindustri. OBOR skulle effektivt lösa det problemet för decennier framåt.
  • Att ersätta investeringar i amerikanska värdepapper med låg avkastning med mer lönsamma investeringar i infrastruktur.
  • Militär hamnkapacitet. Sjövägen till Europa kommer kräva utbyggnad av hamnar och kan i förlängningen hjälpa Kina att bygga upp ett bassystem för sina sjöstridskrafter. För att vara en  verklig global stormakt, vilket är ett av Kinas viktigaste mål, räcker det inte med att ha oceangående hangarfartyg. Man måste också ha ett globalt bassystem. Det är vad USA har, men Kina saknar.
  • Möjligheterna att skeppa varor. Men där uppstår en fråga. Det är mycket dyrt att transportera varor landvägen. Även det billigaste sättet, järnväg, är dubbelt så dyrt som att transportera varor per båt. Lastbilstransporter är ännu dyrare. De många långtradare vi ser på vägarna är ofta lokala och regionala transporter. Det finns långtradarchaufförer som lever sitt yrkesliv i en kommun eller ett län.  Det betyder att en stor del av Kinas infrastruktursatsning inte kommer att bidra till att transportera kinesiska varor till de stora marknaderna i Europa.
  • Strategisk kontroll över den stora landmassan. Kina har av historiska skäl varit inriktat på att kontrollera landyta, medan stormakterna i Väst av tradition försökt kontrollera haven och kustområdena. Det är olika traditioner och synsätt Kina försöker sannolikt kombinera de båda metoderna.
  • Internationellt samarbetsprojekt. Kina har bjudit in ett stort antal länder att delta, men då både mål och villkor är oklara har intresset varit lågt. Man kan konstatera att inga betydande politiker från USA eller EU var närvarande på Xi Jinpings konferens.

Lägg därtill att en rad länder i grannskapet är inte är överlyckliga över att se Kinas inflytande i området öka.

Obor är värt att hålla ögonen på, men någon större påverkan på världshandeln kan inte förväntas de närmaste tio åren. För Kinas del är detta ett problem. Landet behöver ett stort projekt att samlas kring och har dessutom behov av att exportera. Tillväxten har mattats av en aning, och de kinesiska bankerna stora fordringar som är osäkra på grund av dåliga investeringar. Exakt hur det ser ut är svårt att säga då de kinesiska siffrorna är mycket opålitliga. Det är fullt möjligt att kinesiska statens senaste prognoser helt enkelt är ett närmande till verkligheten snarare än en verklig nedgång.

Så svaret på frågan om det blir någon ny sidenväg är både ja och nej. Ja, eftersom projektet på ena eller andra sättet kommer att gå vidare och avsätta resultat. Nej, eftersom de storstilade planerna som finns i dag förmodligen inte kommer att förverkligas.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel i media vecka 24

2017-06-15 Ost har blivit ett stridsäpple när det gäller implementeringen av CETA-avtalet den 1 juli enligt kanadensiska CBC-News. Det handlar om ostkvoter och vem som kommer få rätten att importera ost från EU till Kanada: "Canadians haven't been transp...

Frihandel i media vecka 24

2017-06-15

Ost har blivit ett stridsäpple när det gäller implementeringen av CETA-avtalet den 1 juli enligt kanadensiska CBC-News. Det handlar om ostkvoter och vem som kommer få rätten att importera ost från EU till Kanada:

”Canadians haven’t been transparent enough about several aspects of CETA’s implementation, the source said, and presented the cheese quota decision as a non-negotiable fait accompli. It was a final straw for upset Europeans who had been otherwise eager to get on with the deal.

The source said Canada informed the EU that 60 per cent of the new import quota would go to domestic dairy producers and processors. Europeans fear they won’t use it, so fewer new cheeses compete with their domestic products.

If the quota’s unused, or there’s any incentive to delay imports, Europe could be effectively denied the market access it fought for years to get. CETA provides a way for complaints like this to be resolved, but Europeans would prefer not to have to sue Canada after the fact, the source said.

A spokesperson for the EU delegation in Ottawa would not comment on rumours about why the July 1 date hasn’t yet been confirmed.

But a Canadian dairy industry source, also not authorized to be named, cited European pushback as the reason CETA’s implementation may be delayed. Domestic sources say their sector has not been told how much quota is coming their way.”

 

 

2017-06-12

Handelsminister Ann Linde intervjuas i Dagens Nyheter. Hon tror fortfarande på frihandelsavtal med USA:

”Både i EU och i USA har bland annat fackföreningsrörelserna tidigare varit skeptiska till frihandelsavtal. Ann Linde träffade fackföreningsledaren för den största fackföreningen i USA och fick ett annat intryck.

– Han sa att det är positivt för amerikansk ekonomi om vi har någon form av handelsavtal.

TTIP hann med 15 förhandlingsrundor innan samtalen lades på is. Bland annat kom man överens om tullfri handel med 97 procent av alla varor och nivåer för olika standarder. Andra frågor, som offentlig upphandling, strandade.

– Men det finns en grund om båda sidor bestämmer sig för att titta på någon form av avtal.

Ann Linde förde också fram synpunkter på hur den gränsskatt på import som Trump pratat om att införa skulle påverka de svenska företag som är verksamma i USA. Svenska företag sysselsätter 330.000 amerikaner. Ann Linde konstaterar att de företagen måste importera för att exportera produkter. Exempelvis importerar Volvo 10.000 delar från 98 länder för sin produktion.

– Jag förklarade att svenska företag som bara anställer amerikaner har sagt att de kommer att lägga ned sin verksamhet i USA om skatten införs eftersom de då inte längre är konkurrenskraftiga. De måste importera för att exportera.”

2017-06-11

Slutet på en era? Per T Ohlsson spekulerar i Helsingsborgs Dagblad om betydelsen av att USA vänder sig inåt i bland annat handelsfrågor: 

”Resultatet av Roosevelts och Churchills flytande rendezvous blev Atlantdeklarationen, ett dokument som lade grunden till en ny världsordning, konstruerad och beskyddad av de två anglosaxiska stormakterna.

Deklarationen slog bland annat fast att alla folk har rätt till självbestämmande, att alla stater skall ha tillgång till fria handelsvägar och att världen, när det nazistiska tyranniet väl hade krossats, måste bygga en fred som värnar alla nationers säkerhet och människors möjligheter att ”leva sina liv i frihet från fruktan och armod”.

Från denna deklaration löper trådarna till FN och den moderna folkrätten, till avkoloniseringen, till världshandelns liberalisering och till internationella samarbeten som Nato, IMF, Världsbanken, EU, WTO och OSSE.

(—)

Konflikter har inte saknats; Suezkrisen 1956 är ett exempel. Men på det hela taget har den amerikansk-brittiska alliansen varit en stabil konstant i världspolitiken, definierad av en gemensam känsla av internationellt ansvar: USA som militär och säkerhetspolitisk skyddsmakt för andra demokratier, Storbritannien som traditionell frihandelsnation och pålitlig supporter.

(—)

Trumps klimatbesked föregicks av hans första utlandsresa som president. Där deltog han i ett möte i Bryssel med andra ledare för Nato som i praktiken blev utskällda för att åka snålskjuts på amerikanska skattebetalare. Trumps uppträdande chockerade Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Strax efteråt lät hon förstå att Europa inte längre kan ”lita på andra”, det vill säga USA.

Trump, fullblodsprotektionist, har redan brutit loss USA från handelssamarbetet i Stillahavsregionen, TPP, och begärt omförhandling av frihandelsavtalet med Kanada och Mexiko, Nafta.

Steg för steg ser Donald Trump till att USA abdikerar från sin internationella ledarroll för att göra ”America great again”.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Dags att blåsa liv i Doha-rundan

Peru är på väg att börja förhandla ett frihandelsavtal med Indien och Australien. Det är symptomatiskt. Vi ser många handelsavtal mellan olika grupper av länder, mer eller mindre kompletta regionala avtal. Anledningen är att många länder har givit upp ...

Dags att blåsa liv i Doha-rundan

Peru är på väg att börja förhandla ett frihandelsavtal med Indien och Australien.

Det är symptomatiskt. Vi ser många handelsavtal mellan olika grupper av länder, mer eller mindre kompletta regionala avtal.

Anledningen är att många länder har givit upp tanken på att WTO skall kunna få till ett globalt avtal. Doharundan är inte död, men den lever inte riktigt heller.

Vad som nu händer är att ”spagettiskålen” blir allt större och mer välfylld. Det är en metafor för att världen får allt fler handelsavtal mellan olika länder vilka påverkar varandra på ett sätt som till sist blir oöverskådligt. Om land A har separata avtal med land B och C, och villkoren skiljer sig åt jämfört med de villkor B och C har med varandra, kommer det i vissa fall kanske bli lönsamt att låta varor mellan två länder ta vägen över det tredje landet. I praktiken smuggling. Då krävs det allt mer av kontroll och byråkrati. Ju fler länder som har olika avtal med varandra, desto fler möjligheter uppstår.

Det är därför handelsavtal skall vara så geografiskt omfattande som det bara går. Det är en stor styrka för EU. Alla länder omfattas av alla avtal.

President Trumps idé att förhandla separat med olika länder, där han hade för sig att han skulle kunna göra det med enskilda EU-länder, är så farlig. Den leder oundvikligen till mer byråkrati och krångel jämfört med geografiskt heltäckande avtal.

Det gäller också att vara försiktig när handelsavtal med EU nu måste delas upp efter en dom i Europadomstolen. En del av avtalen kan godkännas av EU-kommissionen och EU-parlamentet, medan en annan del som berör de enskilda ländernas kompetensområden, måste godkännas av varje enskilt lands parlament. Det är förstås frestande att försöka dela upp den senare delen i flera olika delar, anpassade efter de enskilda ländernas önskemål och i förlängningen få en EU-intern ”spagettiskål”.

Det vore förstås extremt olyckligt.

Trenden mot att fler och mindre handelsavtal kommer att fortsätta så länge som länderna inte har något hopp om Doharundan.

Det är dags för politikerna att försöka blåsa liv i den igen.

Man gjorde ju faktiskt ett framsteg med Bali-paketet 2013 som handlar om jordbruk och handelsprocedurer, enormt viktiga frågor där man nådde en uppgörelse.

Det är inte alls omöjligt att komma vidare.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Danmark andra landet efter Litauen att godkänna CETA

Den 1 juni godkände Danmarks parlament CETA-avtalet. Efter att CETA-avtalet (Comprehensive Economic and Trade Agreement) skrevs under av EU och Kanada den 30 oktober förra året har en process inletts för att alla EU-länder skall godkänna avtalet. Anledn...

Danmark andra landet efter Litauen att godkänna CETA

Den 1 juni godkände Danmarks parlament CETA-avtalet.

Efter att CETA-avtalet (Comprehensive Economic and Trade Agreement) skrevs under av EU och Kanada den 30 oktober förra året har en process inletts för att alla EU-länder skall godkänna avtalet. Anledningen är att CETA är ett så kallat mixat avtal, där en del av avtalsinnehållet anses beröra sådana angelägenheter som nationerna har exklusiv beslutanderätt över.

Litauen var först med att godkänna CETA, och nu för ett par veckor sedan Danmark. Det var inte någon omfattande debatt. Danskarna må vara mer skeptiska till multikulturalism än många andra folk, men när det gäller handel har de inga problem. Danmark är en handels- och sjöfararnation med rötter ett par tusen år bak i tiden.

Enligt den danska nättidningen Lexology kommer CETA ha stor betydelse för den danska ekonomin:

”The CETA is expected to have significant implications for Denmark and Danish companies. It is intended to boost growth and new business opportunities, including for Danish Small and medium-sized enterprises. In fact, the agreement is expected to result in an increase in Danish exports to Canada worth 2.2 billion Danish kroner (DKK) annually. CETA will remove 98 percent of tariffs and thus improve Danish companies’ ability to compete on the Canadian market, an element, which particularly serves the Danish textile industry well. Moreover, the agreement also means that Danish companies will be able to bid on public works. The CETA lay down a whole panoply of rights providing investors with a stable and predictable legal framework. Danish companies and investment funds will thereby enjoy better conditions in terms of investment in Canada. ”

Sverige lär godkänna CETA i slutet av sommaren och för varje land som godkänner underlättas debatten kring CETA-avtalet. Motståndarna till CETA har i huvudsak byggt sin argumentation på olika missuppfattningar, en strategi som förstås blir svårare för varje land som godkänner. Det torde vara svårt att utmåla Danmark och Sverige som naiva inför hot mot miljö, arbetsrätt, sociala förmåner och offentlig service som CETA påstås föra med sig.

Nästa viktiga avtal är EU:s frihandelsavtal med Japan som man hoppas kunna skriva under i slutet av 2017. Det möts redan av samma smått bisarra kritik som drabbat CETA och tidigare TTIP.

Huvudargumentet från kritikerna bygger alltid på misstänkliggörandet av EU:s demokratiska institutioner. Förhandlingarna sägs vara ”hemliga” och ske i ”slutna rum”. Det stämmer förstås. Allmänheten tillåts inte vara med och lyssna på överläggningarna. Men samma sak gäller när man tar fram vilken kommunbudget som helst. Det går inte att förhandla inför TV-kamerorna.

Men självklart har kommissionen och de enskilda ländernas (demokratiskt tillsatta) regeringar full insyn i förhandlingarna och när avtalet är klart skall det godkännas av EU-parlamentet och förmodligen samtliga nationella parlament. Det betyder förstås att avtalet offentliggörs i sin helhet. Kritiker har till och med påstått att det finns hemliga delar av avtalet. Men det stämmer förstås inte. Det kan finnas hemliga avtal mellan regeringar i de fall de som tillämpar avtalet är regeringarna. Politikerna vill dölja för andra nationer eller medborgarna vad de håller på med. Men ett handelsavtal är avsett att tillämpas av medborgarna. Det är företag (eller individer) som handlar med varandra. De har förstås ingen som helst nytta av avtalstexter de inte känner till.

Hur som helst är varje land som godkänner CETA ett framsteg som ökar möjligheterna att alla länder till sist ställer upp bakom CETA.

 

 

 

 

Kommentarer

Björn Abelssonjuni 14, 2017
En ovidkommande kommentar: Den danska flaggan är mer kvadratisk och har ett smalare kors än den flagga som avbildats. Det är en smula respektlöst mot andra länder att inte visa korrekta bilder av deras flaggor.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Visa flera posten