Vänsterregering värre än oljesand

Valrörelse. Frihandelsfrågorna är kanske inte i valrörelsens centrum, men TTIP-avtalet används i alla fall som slagträ.

Här i en debattartikel i Göteborgsposten där undertecknarna kommer från Jordens Vänner, Klimataktion och Latinamerikagrupperna(!).

Förutom de vanliga missuppfattningarna om ISDS är hotet nu olja utvunnen ur oljesand och att TTIP skulle tvinga EU att importera sådan olja. Kommer den svenska regeringen att bli mer pådrivande inom miljöområdet än den nuvarande, är det retoriska frågan. Svaret är förmodligen ”ja” i retoriken men ”nej” i praktiken.

Men för det första är det inte alls klart att TTIP kommer leda till ökat import av olja från oljesand.  Vi importerar redan stora mängder kol.

Olja utvunnen ur oljesand är dåligt ur miljösynpunkt. Men det är inte mycket värre än andra fossilbränslen. Och alternativet är kolbrytning i Europa, bland annat brunkol, och rysk gas.

Och med tanke på att en regering dominerad av Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer att göra oss än mer beroende av fossila bränslen är miljökonsekvenserna betydligt värre. I praktiken är Mp:s och V:s energi- och klimatpolitik samma som den som nu tillämpas i Tyskland och Japan. Resultatet där är att koldioxidutsläppen ökar snabbt. Japanerna är på gång att starta upp sina kärnkraftverk igen.

Med andra ord har vi två av världens mest utvecklade länder — ekonomiskt, tekniskt, organisatoriskt — som med massivt folkligt stöd försöker genomföra vad som i princip är Mp:s politik. Båda misslyckas. Konsekvenserna är höga kostnader och höga utsläpp av klimatpåverkande gaser.

Det finns ingen anledning att tro att Sverige under en vänsterregering kommer att klara det inte Tyskland och Japan klarar. Med andra ord är det solklart att en vänsterregering blir mindre miljövänlig än en alliansregering.

Eventuell import av olja från oljesand spelar därvidlag ingen större roll.

Dessutom innebär TTIP att även miljöteknik kommer att omfattas av frihandel vilket kommer att snabba på utvecklingen både inom EU och i USA.

 

 

 

 

 

 

Frihandel i media vecka 25

2018-06-21 Vi börjar veckans pressklipp med Cecilia Malmström i en Reuters-intervju från Nya Zeeland där hon är för att starta förhandlingar om ett frihandelsavtal: "Visiting New Zealand to begin talks on a free-trade agreement, Malmstrom sought its su...

Frihandel i media vecka 25

2018-06-21

Vi börjar veckans pressklipp med Cecilia Malmström i en Reuters-intervju från Nya Zeeland där hon är för att starta förhandlingar om ett frihandelsavtal:

”Visiting New Zealand to begin talks on a free-trade agreement, Malmstrom sought its support to stand up for an open, rule-based trade system that she said was under threat from friction between the United States and other major economies.

Malmstrom said she was “very worried” about the situation, as it could escalate into a “full trade war” that would disrupt global supply chains and damage the world economy.

She also took a swipe at U.S. President Donald Trump’s protectionist policies, voicing concern that some countries were “acting outside” rules agreed upon jointly at the WTO.

“New Zealand is a friend, an ally. Together we stand up for common values … of sustainable trade, open trade, transparent trade, and trade that is done in compliance with international rules in the multilateral system,” she told a news conference after meeting New Zealand trade minister David Parker.

Despite the frictions with the United States, the European Union did share its criticism that China was dumping steel and aluminum goods by subsidizing state-owned companies, Malmstrom said, adding that Beijing’s move was causing “great instability” in global markets.

“We don’t like that. Nobody likes that. We need to address this issue. But just throwing tariffs to the whole world is not the right way to address it.”

New Zealand is a strong advocate of free trade, and pushed hard with Japan for renegotiating a Trans-Pacific Partnership (TPP) deal after Trump’s decision to pull the United States out.”

2018-06-20

I samma ämne. Jibran Khan på National Review skriver om varför USA:s tullar mot Kina missar målet och drabbar både de egna medborgarna och USA:S allierade hårdast:

”The White House has been using a 1962 tariff-cutting statute (the Trade Expansion Act) and spurious “national security” justifications, neither of which apply, to enact these tariffs. But even if they did, tariffs as a strategy to counteract Chinese cheating and fraud will not work. This cheating, in the form of billions of dollars in stolen intellectual property, is significant — but it requires a far more targeted approach.

Tariffs on Chinese imports target products irrespective of intellectual-property theft. They make no distinction between good and bad actors in China, and in the process may turn away the former. National economies aren’t giant blocs, but the combined actions of myriad individuals pursuing their own goals. We should harness the market power of businessmen in China who do not engage in cheating, which would incentivize them to continue on that path and encourage greater innovation. This, combined with a WTO action led by the United States with its European and Asian allies to target China’s intellectual-property theft specifically, would have a real chance of addressing the issue.

If the U.S. is to do this, it cannot afford to alienate its allies and China’s rivals, but as we have seen with the EU, this has already been coming about. Most recently, India, which is poised to be China’s regional economic competitor, has imposed taxes on American agricultural produce and vehicles in response to the steel tariffs. The amount ($240 million) is small, compared with the U.S.–China tit-for-tat, but it deserves attention. (The Indian government claims that this is meant to match the cost of U.S. tariffs.) If fraud in China is to be tackled, the cooperation of India is essential. I am no fan of Narendra Modi’s Hindu nationalist regime, with its repression of India’s Christians and Muslims, but India is more than its government. In it is a thriving economy engaged in both low-cost and specialist labor, and an essential trading partner of the United States. Just as in China, there are countless economic actors in the country who would have their own incentives for being part of the effort. Smaller countries in South Asia tend to have competing lobbies of those who prefer trade with China and those who prefer trade with India.

Trade restrictions, though imposed by governments, punish voluntary exchange between individuals. They are too often viewed as barriers set between unitary states, but this view would have been simplistic even in the mercantilist era. “America” and “China” are not having a face-off in the abstract. Certain groups and individuals in China are stealing intellectual property from Americans.

In an age where an American can email a factory in Lahore for a sports uniform or someone in China can have American cosmetics drop-shipped over, the notion of trade as something that happens between people should be more obvious than ever. And tariffs prevent this, without regard for whether the target was engaged in cheating or not. They mean I must pay more to get something from someone who is getting no more money for it than before. The tax inhibits my own ability to buy, by making everything more expensive. And the higher price does nothing to encourage selling, because the tax authority pockets the difference. Now imagine this process repeating itself millions of times, across wide swathes of both the American and Chinese economies, the two largest in the world. Many more people will be hurt, besides the actual cheaters.”

 

2018-06-15

Ännu mer i samma ämne. Christofer Fjellner skriver i Borås Tidning att Kina är ett större hot än USA när det gäller den fria handeln:

”När Kina blev medlem i WTO 2001 lovade landet att genomföra nödvändiga ekonomiska reformer. Men snart 20 år senare går reformerna i fel riktning och Kina för allt oftare en politik som snedvrider världshandeln. Det handlar om alltifrån subventioner i stålproduktionen, krav på att produkter ska innehålla kinesiska komponenter till brister i skyddet av den intellektuella äganderätten och hinder för investeringar i landet. Det är uppenbart att förhoppningar om att Kina ska förändras inte har infriats och att regelverket i WTO inte har varit tillräckligt starkt för att hantera landet.

Tillsammans med USA och Japan har EU ett samarbete för att hantera Kina. Det bör vidareutvecklas och gemensamt bör man dra Kina inför domstol i WTO för stävja regelbrotten och skapa en jämn spelplan för handeln. Det är en process som skulle underlättas betydligt om om tvisterna löstes snabbare än i dag. Men det är klart att USA:s egna regelbrott försvårar detta samarbete.

Den amerikanska administrationen agerar på ett nyckfullt och skadligt sätt genom att införa sina tullar. Men EU måste ändå försöka åstadkomma en förändring av WTO tillsammans med USA. För i valet mellan ett WTO som faller samman och ett seriöst försök att reformera organisationen måste EU välja det senare. Det handlar om att stå upp för den regelstyrda handeln. Det är nämligen en garant för jobb, tillväxt och ekonomiskt välstånd i hela världen. Särskilt för små handelsberoende länder som Sverige.”

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Frihandelsavtal mellan EU och Australien bra men inte bäst

Ytterligare ett avtal mellan länder ser snart dagens ljus. EU och Australien kommer att påbörja förhandlingar. Det är bra, men ett globalt avtal måste vara målet.  EU och Australien skall påbörja förhandlingar om ett frihandelsavtal. "In a joint stat...

Frihandelsavtal mellan EU och Australien bra men inte bäst

Ytterligare ett avtal mellan länder ser snart dagens ljus. EU och Australien kommer att påbörja förhandlingar. Det är bra, men ett globalt avtal måste vara målet. 

EU och Australien skall påbörja förhandlingar om ett frihandelsavtal.

”In a joint statement, Prime Minister Turnbull and Trade Minister Steven Ciobo said the agreement will give Australian businesses preferential access to the EU, opening up a market with 500 million consumers and $17.3 trillion in GDP.

“We are seeking an ambitious and comprehensive trade agreement to drive Australian exports, economic growth, and create new Australian jobs,” Ciobo and Turnbull said in the statement.

“We will look to lock in access and create new commercially meaningful opportunities for Australian services exporters, with a focus on education, financial, and professional services.

“We will also explore rules and initiatives to support the digital economy, innovation, and increase opportunities for high-technology startups.”

The first round of negotiations will be held in Brussels in early July.

The soon-to-be 27-country European bloc is Australia’s second largest trading partner, third largest export destination, and second largest services market. The EU was Australia’s largest source of foreign investment in 2017.”

Detta är bra, men tyvärr bara det näst bästa.

Just nu utvecklas handeln genom att stort antal separata avtal mellan länder eller grupper av länder. Man får en ”spagettiskål” av avtal som gör det krångligt för framför allt exportörer som måste hålla reda på ett stort antal olika avtal och regelverk.

Det önskvärda är att man får fart på förhandlingarna inom WTO med målet att skapa ett globalt avtal som gäller alla länder som vill ansluta sig. Tyvärr är ett sådant avtal just nu mycket långt bort. Men det förändrar inte faktum att det är önskvärt och i teorin möjligt. Det är bara enskilda länder och särintressen som står i vägen.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Den som väljer bort fri handel väljer bort framtida välstånd

EU har många sidor. Båda goda och dåliga. Men den fria handeln är det viktigaste när det gäller Sveriges välstånd.  Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson har föreslagit en folkomröstning om Sveriges medlemskap i EU. Som opinionen ser ut idag skulle...

Den som väljer bort fri handel väljer bort framtida välstånd

EU har många sidor. Båda goda och dåliga. Men den fria handeln är det viktigaste när det gäller Sveriges välstånd. 

Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson har föreslagit en folkomröstning om Sveriges medlemskap i EU.

Som opinionen ser ut idag skulle resultatet bli att Sverige blev kvar i unionen. Britternas exempel lockar inte till efterföljd. Och kanske är Åkessons utspel bara ett sätt att locka borgerliga EU-skeptiker till det egna partiet. Han har förmodligen lagt märke till det säregna faktum att all kritik mot EU bemöts av borgerliga företrädare som vore de kvar i skyttegravarna från folkomröstningen för 25 år sedan.

Men rimligen är tanken att Sverige en dag skall lämna EU. Annars är det ju poänglöst med ett nytt beslut.

Vad skulle det innebära för handeln i vid bemärkelse?

För det första skulle Sverige få tullmurar och tullbyråkrati mot våra största marknader som Danmark, Tyskland och Finland och — förstås — övriga EU-länder Sverige handlar intensivt med.

För det andra skulle svenskar som arbetar i andra EU-länder, och EU-medborgare som arbetar i Sverige, få stora problem. Här talar vi om experter och annan högkvalificerad arbetskraft.

Och för det tredje skulle vi plötsligt ställas utanför de stora handelsavtalen med Kanada och Japan, samt en rad andra frihandelsavtal EU har med resten av världen.

Sverige står knappat först i kön till frihandelsavtal med våra stora exportmarknader. Till skillnad från Storbritannien är Sverige inte en ekonomisk stormakt med väl upparbetade relationer med ett tidigare imperium och ett det dominerande världsspråk som eget tungomål.

Om britterna har det svårt — och det har de — kommer vi får det etter värre.

Åkessons gissning att Sverige skulle kunna stå utanför EU men ändå vara del av den inre marknaden är obegripligt naivt och okunnigt.

Det finns argument för att lämna EU. Men de är vid en sammanvägning svagare än argumenten för att stanna.

Och inte minst därför att Sverige tillväxt skulle drabbas. Svårare att exportera, dyrare att importera.

Det är något som folk inte gärna erkänner, men när alla faktorer för och emot är inräknade, brukar pengarna vara den avgörande faktorn. För de allra flesta av oss är nämligen ekonomin det avgörande när det gäller hur bra liv vi kan leva. Kan vi förverkliga våra drömmar, ge våra barn en bra uppväxt, resa, spara för en trygg ålderdom? Det är pengarna som avgör.

Och den som väljer bort fri handel väljer bort en stor del av sitt framtida välstånd.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 24

2018-06-14 Martin Ådahl, chefsekonom i Centerpartiet skriver i SvD om nynationalismens pris:  "Protektionismen är ingen olycklig avigsida av nynationalismen, den är en del av kärnideologin. Den är fundamentet för Trumps världsbild, den enda konsistenta politis...

Frihandel i media vecka 24

2018-06-14

Martin Ådahl, chefsekonom i Centerpartiet skriver i SvD om nynationalismens pris: 

”Protektionismen är ingen olycklig avigsida av nynationalismen, den är en del av kärnideologin. Den är fundamentet för Trumps världsbild, den enda konsistenta politiska åsikt han hållit sedan han 1987 betalade en helsidesannons i New York Times för att kritisera Ronald Reagans frihandelspolitik.

Snart kommer brexit, som hälsades med hurrarop från Trump och SD, och som enligt en ny rapport från Stockholms Handelskammare kommer att kosta miljarder för svensk varu- och tjänsteexport. Samtidigt, i skymundan av de stora rubrikerna, har enligt OECD tusentals nya små handelshinder rests runt omkring i världen de senaste åren.

Än så länge är vi långt från 1930-talets handelskrig, som reducerade världshandeln med två-tredjedelar, och drev depressionen djupare och djupare. Men samtidigt är världsekonomin så mycket känsligare i dag än på 1930-talet. Då gjordes en Volvobil enkom i Sverige och såldes till ett fåtal länder. I dag består den av komponenter från över 40 länder och exporteras till många fler.

Kampen är inte förlorad, långt därifrån. EU fortsätter att sluta frihandelsavtal, senast med några av de allierade Trump älskar att hata: Kanada, Japan och Mexiko. Men det är dags att inse hur högt nationalismens pris är, och vilken ideologisk fight som väntar Sverige.”

Mer centerpartister. Centerns EU-parlamentariker Fredrik Federley i Altinget:

”För Sverige som ett litet exportberoende land med verkstadsorter så som Olofström, Gnosjö och Oxelösund är frihandel helt avgörande och livsviktig för en långsiktig tillväxt. Jag vill se mer frihandel mellan fler länder. Både för att skapa fler jobb i Sverige och minska fattigdomen runt om i världen. Goda och stabila ekonomier skapas genom fri konkurrens, fri handel och stabila spelregler. Är det någonting som företag kräver är det förutsägbara förutsättningar.

Motåtgärder från EU är oundvikligt
I den verklighet som nu råder så blir EU:s svar med motåtgärder tyvärr oundvikligt. Det är också bra att EU tidigt lämnat in ett klagomål till världshandelsorganisationen WTO, och kommer kräva ersättning för Trumps beslut. Det behövs sättas hårt mot hårt. Men på lång sikt bör istället EU och USA snabbt hitta tillbaka till sin forna nära relation. Där vi tillsammans arbetar för att ta itu med Kinas otillbörliga handelspolitik, som är den verkliga orsaken till dagens obalans i världshandel och till överproduktion av stål och aluminium. Vi måste göra allt för att förhindra att västvärlden hamnar längre ner i en era av protektionism, något som skulle urholka det internationella handelssystemet som Europa hjälpt till att bygga. I en tid då Kinas makt ständigt växer med en politisk ekonomi i direkt motsats till vår egen måste EU och USA förbli partners.”

2018-06-13

Och mer handelskrig. Den här gången biltullar. Intervju med EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström på SvT:s web:

”EU:s strafftullar på en rad amerikanska varor kan komma att införas redan nästa vecka och inte i juli som tidigare aviserats. Det säger EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström till SVT. Cecilia Malmström bedömer också att handelskriget kommer att trappas upp under hösten med amerikanska importtullar på europeiska bilar.

EU:s strafftullar är ett svar på stål- och aluminiumtullarna mot EU som USA infört sen 1 juni.

– Nu gör vi ”balanserande åtgärder” som det kallas nästa vecka, inför tullar alltså. Vi följer världshandelsorganisationen WTO:s regler till varje kommatecken och gör det här på ett proportionerligt sätt, säger Cecilia Malmström.

Högst sannolikt att USA inför biltullar
Som svar på EU:s strafftullar har USA:s president Donald Trump har hotat med att införa upp till 25 procent höga importtullar på bilar. I en intervju med SVT Forum säger nu handelskommissionär Cecilia Malmström att det är troligt att president Donald Trump kommer att göra verklighet av hotet.

– Jag är säker på att han vill göra det, men han kan inte göra det imorgon utan det måste gå igenom en viss process så det är tidigast till hösten, säger Cecilia Malmström.

– Det vore extremt allvarligt för det handlar om hundratusentals jobb i hela världen. Jag tror att han tänker försöka göra det.

Hur smart är det av EU att införa strafftullar om nu USA svarar med importtullar på bilar?

– Om vi inte hade infört strafftullar så hade han infört biltullar ändå. Det här har inte med det att göra, han är nästan besatt av bilar och olika bilkomponenter och menar att det finns en djup orättvisa här.”

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Ekonomiskt rationell. Eller kanske inte...

400 000 jobb försvinner i USA på grund av ståltullarna

USA:s ståltullar kommer att kosta ungefär 400 000 förlorade jobb de första ett till tre åren.  Beräkningarna från amerikanska The Trade Partnership visar att förlusten av jobb blir större än de få jobb som skapas. För varje jobb som skapas i stål eller...

400 000 jobb försvinner i USA på grund av ståltullarna

USA:s ståltullar kommer att kosta ungefär 400 000 förlorade jobb de första ett till tre åren. 

Beräkningarna från amerikanska The Trade Partnership visar att förlusten av jobb blir större än de få jobb som skapas.

För varje jobb som skapas i stål eller aluminiumindustrin försvinner sexton jobb i andra delar av ekonomin. Skälet är att det bara jobbar 170 000 personer i stål- och aluminiumindustrin, medan företag som använder stål och aluminium i sin tillverkning har ungefär 6,5 miljoner anställda.

Och då är inte de jobb som hotas av att EU och Kina slår tillbaka inräknade.

Historien från Bush d ä i början av 2000-talet upprepar sig av allt att döma. Då införde USA ståltullar. De togs snabbt bort när jobben började försvinna.

Men på den tiden präglades ändå Vita Huset och republikanerna av en grundläggande ekonomisk rationalitet som verkar saknas i dag.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
EU. Bör inte handelskriga.

EU bör stoppa beslutet om strafftullar mot USA

EU har fortfarande chansen att agera förnuftigt och inte bidra till att eskalera handelskriget med USA. Gör helt enkelt ingenting och njut av att ha billigare stål än amerikanska företag på världsmarknaden.  På torsdag väntas EU besluta om strafftullar mot USA p...

EU bör stoppa beslutet om strafftullar mot USA

EU har fortfarande chansen att agera förnuftigt och inte bidra till att eskalera handelskriget med USA. Gör helt enkelt ingenting och njut av att ha billigare stål än amerikanska företag på världsmarknaden. 

På torsdag väntas EU besluta om strafftullar mot USA på 2,8 miljarder euro.

EU har förberett en lista på amerikanska exportprodukter värda 2,8 miljarder kronor som kan beläggas med tullavgifter på 25 procent. På listan finns bland annat stål, livsmedel, kläder och industrivaror. Stödet för strafftullarna är stort bland EU-länderna.

Men ännu är inte för sent att hindra en eskalering av handelskriget mellan USA och EU. Trump började, men EU har som safgt bundit sig vid löftet att slå tillbaka med egna strafftullar. Då kommer USA svara med tullar på bilar från EU. Ingen vet hur detta kommer att sluta.

Det börjar handla om hundratusentals förlorade jobb i både USA och EU.

Vad kan då EU göra för att hindra utvecklingen? Att tala förnuft med Donald Trump är uppenbarligen utsiktslöst på alla områden, inte minst handel. Men kanske kan EU:s ledare tala förnuft med sig själva och varandra?

En möjlig lösning för EU är att i sista stund bestämma sig för att inte göra något alls mer än att försöka stoppa USA inom ramen för WTO-systemet. Det kommer förmodligen inte att fungera, men är i vilket fall i stort sett gratis.

Inga strafftullar mot USA helt enkelt.

För vad innebär strafftullarna mot USA? Dels att några amerikanska företag drabbas, både deras investerare och anställda. Några av dem kanske har röstat på Trump och kan därför med viss rätt sägas få skylla sig själva. Men många har inte röstat på Trump, och kommer tillsammans med sina familjer att drabbas oförskyllt.

Vidare kommer många inom EU att drabbas. Om exempelvis importen av amerikanska motorcyklar (Harley-Davidson) minskar på grund av tullarna drabbas alla de som investerat i och/eller arbetar för importörer och den serviceorganisation som finns uppbyggd med HD-ägarna som bas för intäkterna. Dessa företag har gjort sina kalkyler på ett visst antal sålda motorcyklar och decenniers behov av service. Den höga dollarn gör redan amerikanska produkter dyra i EU, och tullarna kommer göra det ännu värre.

Det här gäller förstås alla kategorier av produkter från USA. Varken bourbon, jeans eller jordnötssmör importeras av barmhärtighet, och ingen av produkterna säljer sig själva.

Exakt vad är vitsen med att göra livet surt för anställda i USA? Svaret är att de kanske bidrar till en opinion för att ta bort tullarna i USA. Kanske…

Men att göra livet surt för konsumenter, företag och anställda i EU?

Strafftullar är bland det mest idiotiska man kan hitta på. Trump gör livet dyrare och sämre för amerikanska konsumenter, anställda och företag.  Och EU hämnas genom att göra livet dyrare och sämre för europeiska konsumenter, anställda och företag. EU höjer sina tullar eftersom inte gillar höga tullar.

Vad bör EU göra då?

Svaret är ingenting.

EU:s industri har redan nu en konkurrensfördel mot USA:as industri, nämligen tillgång till billigt stål. Det finns en hel världsmarknad där amerikanska företag som använder stål i sin tillverkning nu drabbas av en väsentlig fördyring.

Det är extremt mycket mer värdefullt för att skapa jobb och välstånd i EU än de planerade strafftullarna, som bara innebär en självvald försämring.

Det är förvisso ett politiska problem att förklara detta för medborgarna i EU, särskilt när man börjat skramla med vapnen. Det är också ett EU-parlamentsval om ungefär ett år. Det går att ha förståelse för kommissionens och EU-ländernas agerande.

Men det hindrar inte att det finns ett förnuftigt vägval som går att förklara och försvara.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Det går bra där nere.

Vad EU kan lära av Hong Kong eller varför strafftullar mot USA är fel

EU gör rätt i att utmana USA:s agerande på handelsområdet i WTO. Men de egna strafftullarna mot innebär bara att vi skjuter oss själva i foten och dessutom skadar företag och anställda i USA, vilka knappast kan hållas ansvariga för Trumps handelspolitik. Varför är...

Vad EU kan lära av Hong Kong eller varför strafftullar mot USA är fel

EU gör rätt i att utmana USA:s agerande på handelsområdet i WTO. Men de egna strafftullarna mot innebär bara att vi skjuter oss själva i foten och dessutom skadar företag och anställda i USA, vilka knappast kan hållas ansvariga för Trumps handelspolitik.

Varför är Hong Kong så ekonomiskt framgångsrikt?

Naturtillgångar? Olja, diamanter, guld, järnmalm, bördig jordbruksmark?

Är det för att de drivit en framgångsrik industripolitik med stöd till framtidsbranscher och företag som industridepartementet valt ut för deras stora potential?

Eller är det för att de genom skickligt utformad handelspolitik — den exakt rätta blandningen av tullar, kvoter och smart utformade tekniska handelshinder — tvingat andra länder att öppna sina marknader för hongkongesiska industriprodukter? Har de därmed också kunnat behålla tusentals jobb i sina traditionella industrier och kunnat ståta med massiva överskott i handelsbalansen?

Svaret är förstås ingenting av detta. Hong Kong borde vara otroligt fattigt. Staden har ingenting av det som traditionellt anses skapa välstånd.

Istället är svaret marknadsekonomi och frihandel. Hong Kong har aldrig brytt sig om vilka tullar och handelshinder andra länder har. De har bara sett till att inte ha mycket små handelshinder själva. Det är extremt lätt att exportera till Hong Kong, etablera företag och invandra.

Hong Kong har skatter, men de är låga och skattesystemet är jämförelsevis enkelt.

Det är alltså inte så att Hong Kong helt saknar tull, kontroll, skatter. Landet har de legala strukturer och administration som är ryggraden i en modern stat.

Men Hong Kong har en jämförelsevis mycket fri ekonomi.

Det betyder att invånarna kan köpa till låga priser, arbeta och investera i trygg förvissning om att reglerna är transparenta och stabila. Det maximerar arbetsdelning, stimulerar till företagande och förkovran, drar till sig utländska talanger och företag och — inte minst — utländskt kapital.

Det både USA och EU i dag kan lära av Hong Kong är att det bästa när det gäller handel är att inte ha några handelshinder oavsett om andra länder har handelshinder eller inte. Det är förstås bättre om omvärlden inte heller har tullar och andra handelshinder, men oavsett hur protektionistisk omvärlden är vinner ett land alltid på full öppenhet.

Tänk efter. Om alla våra handelspartners har höga tullar kommer vi i Sverige få svårt att exportera. Men får vi det bättre genom att själva införa höga tullar? Svaret är förstås nej. Den enda effekten är att medborgarna blir fattigare genom att importvaror (och därmed i stort sett all inhemsk produktion) blir dyrare och mindre tillgänglig. Särskilt drabbar detta folk med låga löner. De lägger en större andel av inkomsten på varor, medan höginkomsttagare i större utsträckning konsumerar tjänster vilka i normalfallet produceras inom landet. I just Sverige är inhemsk produktion oftast exklusiv. Bra men dyr. Svenska möbler hittar man på Svenskt Tenn och Carl Malmsten, inte på IKEA.

Därför är det helt fel av EU att möta USA:s ståltullar med egna strafftullar. Det gör bara livet sämre för EU:s medborgare och drabbar dessutom amerikanska arbetare som knappast kan hållas ansvariga för vad Donald Trump hittar på.

EU håller nu på att skjuta sig i foten som hämnd för att USA skjuter sig i sin fot.

Hur skall EU och USA då agera mot Kina som kan misstänkas subventionera sin export av exempelvis stål?

Genom att njuta av det billiga stålet förstås! Det är väl fantastiskt att kineserna vill sälja stål till oss under produktionskostnaden!

Argumentet mot detta är förstås att EU:s och USA:s stålindustri hotas, men hittills lever både EU:s och USA:s stålindustri och har hälsan. Minskningen i antalet anställda beror på automatisering och följer ungefär utvecklingen i alla andra industribranscher.

Någon kanske invänder att Hong Kong i stort sett saknar den välfärdsstat som vi är vana vid i EU och även i USA.

Det stämmer, men det går utmärkt att kombinera välfärdsstat med fri ekonomi och frihandel. Skatterna måste förstås vara högre och därmed blir skattesystemet krångligare. Båda de faktorerna drar ner den ekonomiska tillväxten, men några övriga regleringar och handelshinder krävs inte för att ha en välfärdsstat.

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuni 11, 2018
Ja, gissar att rätt många av de som fattar besluten förstår det irrationella i strafftullar. Men de upplever nog att de inte har så mycket val. Svår pedagogisk uppgift att förklara varför man inte "försvarar sig".
Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuni 11, 2018
I en extremt abstrakt mening har du förstås rätt. Men samtidigt har du enskilda entreprenörer och anställda i exportföretag varav åtminstone några av dem inte röstat på Donald Trump. Trist för dem att kanske förlora jobbet. Vidare finns det företagare och anställda inom EU som drabbas. Ta HD-motorcyklar exempelvis. De har importörer, detaljister och serviceverkstäder där det finns anställda och ägare som gjort investeringar. Deras verksamhet hotas av att motorcyklarna blir dyrare så att färre köper.
Torbjörn jjuni 9, 2018
Utmärkt Magnus, har aldrig förstått diskussionen om att möta tullar med mottullar, med enda motiv att man är emot tullar. Det är en mkt underlig argumentation...
Robertjuni 8, 2018
Väl talat. Men du har fel i att amerikanska medborgare inte kan hållas ansvariga för vad Trumpen gör. Dom har valt honom. Man kan säga bad man vill om hur valsystemet i USA ser ut och att Trump är oförutsägbar. Men inget av detta är nyheter. Amerikanska folket har valt det styre dom har och måste ta ansvar därefter.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Visa flera posten