Populismens kärna är att sprida misstro mot de demokratiska institutionerna. TTIP-motståndarna beskriver ständigt EU som en del i en konspiration tillsammans med företagen.

Svenska TTIP-motståndare använder samma retorik som Trump

TTIP-motståndarna bygger stora delar av sin retorik på att sprida myter och misstro mot demokratin och EU:s institutioner. De menar att det finns en konspirerande elit (EU, regeringen, facket, företagen) som vill avskaffa demokratin och i hemlighet arbetar för fascism. Det är samma typ av populism som vi ser hos Donald Trump. Att sprida den sortens föreställningar är inte en helt oskyldig verksamhet. Även TTIP-motståndare har ett ansvar.  

Motiveras den som kritiserar och vill stoppa TTIP nödvändigtvis av samma argument som Donald Trump?

Svaret är nej. Det finns en del argument mot TTIP som inte handlar om jobben i EU eller i det egna landet. I själva verket är omsorgen om industrijobben inte ett vanligt argument mot TTIP i den europeiska debatten. Det är i och för sig bra eftersom argumentet att jobben hotas av handel är fel. Det blir fler, inte färre, jobb av handel. Sannolika slås vissa företag ut av konkurrensen från import, men det är fullständigt marginellt jämfört med de jobb som skapas på grund av handel och framför allt det antal jobb som hela tiden skapas och försvinner i en modern marknadsekonomi.

Däremot finns det en annan likhet som egentligen är mycket värre.

Både Trump/Sanders och svenska TTIP-motståndare spelar hårt på misstron mot de demokratiska institutionerna. Retoriken handlar inte bara om att EU:s institutioner ibland kan uppvisa en häpnadsväckande arrogans och inkompetens. Men det gäller även nationella byråkratier och politiker.  Man kan nog säga att sedan människan började ha någon form av formella statsbildningar för kanske 5 000 år sedan har vi tvingats leva med arroganta härskare och politiska beslut som fattats utan riktig verklighetskontakt. Den moderna demokratin med lagstyre och rättsstat hanterar det problemet rätt bra — men det är nog ingen tvekan om att TTIP-avtalet om och när det blir verklighet kommer att avsätta en del ”hoppsan, det där hade vi inte förutsett”. Men återigen, det är en del av all mer komplex mänsklig verksamhet, från rymdfärder, över äktenskap till renovering av drömtorpet.

Nej, TTIP-motståndarna retorik handlar om att ”EU” på något sätt är i maskopi med ”företagen” för att lura ”folket”. Och folket måste luras för att TTIP syftar till att försämra regler för folkhälsa, miljö, produktsäkerhet, arbetsmarknad och närmast omöjliggöra demokratiska beslut som företag skulle kunna ogilla. Sådana beslut skulle kunna leda till att länder blev stämda på miljarder i hemliga ”direktörsdomstolar” befolkade av storkapitalets jurister. Därför förs TTIP-förhandlingarna i hemlighet, endast övervakade av företagens representanter och innehåller ”hemliga avsnitt” som överför makt till ”företagen”.

Det är en inte bara oerhörd utan också mycket underlig världsbild. De som fattat formella beslut eller på andra sätt bidragit till att TTIP skall förhandlas fram är EU:s regeringar, EU-parlamentet och kommissionen. De har tagit fram instruktionerna till förhandlarna, utsett förhandlarna och har fortlöpande kontroll över förhandlingsprocessen (även om varje detalj inte är offentlig i varje sekund). Vi talar alltså om EU:s mest framstående politiker. Men kan ha synpunkter på enskilda politikers karaktär och kompetens, men det handlar generellt sett om maktspelare i världsklass. Många av dem har ägnat större delen av sina liv åt att uppnå den makt de nu har. Exakt varför skulle de vilja ge bort sin makt till personer i diverse bolagsstyrelser?

De flesta av dessa politiker har gjort karriär på att beskatta och reglera. Ofta kan man få känslan av att allt i EU är antingen förbjudet eller påbjudet, beskattat eller subventionerat. Återigen, varför skulle de plötsligt få för sig att avskaffa alla de regleringar  de varit med om att införa? Och varför ta vägen om ett handelsavtal? Finns det en majoritet för storskaliga avregleringar är dessa bara att genomföra.

Ett svar skulle kunna vara att ”folket” vill ha regleringarna, medan politikerna vill avreglera. Så för att slippa folket vrede lurar man alla med hjälp av TTIP. Kruxet med den förklaringen är att ”folket” inte känner till 99 procent av alla regler som finns och inte skulle kunna komma på majoriteten av alla dessa regleringar (varav en betydande del rena dumheter) ens under pistolhot.

Ett annat svar är att politikerna helt enkelt blir lurade av företagen och deras lobbyister. Men är det rimligt? Politikerna i EU har tagit sig till den absolut högsta nivån i en ekonomisk och kulturell stormakt. Den politiska traditionen i EU går tillbaka till republikens Rom och Bysans. Att den politiska eliten i EU skulle bli bortkollrad av osorterade PR-konsulter i för trånga kostymer är en uppenbart orimlig tanke. Tror någon att Jean-Claude Juncker — killen som lyckades bli kommissionsordförande trots att ingen ville ha honom — är naiv och lättlurad?

En annan berättigad fråga är vad företagen skulle ha för intresse av att delta i konspirationen för att underminera produktsäkerhet, folkhälsa, miljö och demokrati? Stora företag i dag styrs av VD:ar som är anställda tjänstemän. De vet att de kan vara utan jobb i morgon. De flesta av deras vänner och släktingar är inte VD:ar. De har familj och barn, ofta till och med barnbarn. Varför skulle de vilja driva igenom en politik som är skadlig för befolkningen som helhet? För att de tror att det blir lättare att göra vinst om fem år? Vilken VD tänker på politiken om fem år? Det gör inte ens politiker.

Med andra ord är hela idén om TTIP som någon form av konspiration mellan EU:s politiker och storföretagen helt orimlig.

Ändå odlas den av etablerade opinionsbildare och politiker.

Här är en årsgammal artikel från den centralt placerade socialdemokraten Daniel Suhonen. Han anklagar regeringen Löfven i allmänhet och sin partikamrat Mikael Damberg i synnerhet för att av dumhet vilja avskaffa demokratin med hjälp av TTIP:

”Problemet är att den rödgröna regeringen med näringsminister Mikael Damberg i spetsen inte verkar ha en bråkdel av krismedvetande. Damberg sjunger frihandelns lov och lovar snabb exekvering av beslutet. Han hoppas förmodligen på fortsatt tystnad. Men TTIP och ISDS kommer att föras upp på S-kongressen i slutet av maj. Det blir förmodligen årets stora strid.

Beslutet är avgörande. I historieböckerna kan annars i framtiden komma att skrivas att Hjalmar Branting införde demokratin i vårt land och Mikael Damberg tog bort den – lagom till 100-årsdagen.”

Här är en ganska typisk socialdemokratisk ledarartikel. Sydöstran den 22 februari:

”Mer vanligt tyst är det i en annan EU-fråga, stor och viktig även den. Men transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar är inte precis på allas läppar. Även om det kallas och förkortats TTIP.

Att folk inte orkar hänga med är en sak, det handlar inte om krokiga gurkor om man säger. Politikens tystnad beror på andra skäl, och att få igenom TTIP utan debatt borde vara lättare.”

I någon främmande, nebulös makt som kallas ”EU” finns ”politiken” som väljer att vara tyst för att få igenom TTIP ”utan debatt”.

Vet ledarskribenten Annacarin Leufstedt att Sverige är med i EU? Att Sverige har ett stort antal ledamöter i EU-parlamentet? Att Sverige har en kommissionär och tidigare har haft socialdemokratiska kommissionärer? Att svenska regeringen, sossarnas kongress och facket tycker att TTIP i huvudsak är bra? Att frågan debatterats i ett par år?

Dagens Nyheters kulturredaktion publicerade i oktober 2014 en text av Kajsa Ekis-Ekman som på allvar påstår att TTIP är en del i en fascistisk konspiration:

”När fascismen nu återkommer, är det till synes bara den ena halvan. Bakom Gyllene Gryning, SD, SvP och Front National står knappast storkapitalet. Ingen kapitalist med det sunda förnuftet i behåll skulle stödja dem. Delvis därför att kapitalet inte behöver ta hjälp av irrationella stormtrupper – socialismen är inget större hot idag. Men framför allt är kapitalet idag inte nationellt till skillnad från på 30-talet. Tvärtom behöver kapitalet fri rörlighet och relativt öppna gränser, se bara på hur Svenskt Näringsliv argumenterar. Den samtida fascismen är en halv fascism: den saknar sin rike vän.

Betyder detta att kapitalet idag inte har antidemokratiska tendenser? Nej. Det betyder istället att det finns andra metoder: EU, IMF, WTO, TTIP, avtal som tillåter kapitalet att gå runt stater, samt införandet av teknokrater och demonstrationsförbud i undantagstider. Det mål som kapitalet hade med att stödja fascisterna på 30-talet: att sänka lönekostnader och skaffa billig och lydig arbetskraft, uppnås idag genom beslut i EU-domstolar och IMF-avtal. Genom att beslut om välfärden tas på Jersey och beslut om migrationspolitik överlåts till säkerhetsindustrin, har kapitalet skaffat sig ett större inflytande än det kunde drömma om hos Mussolini.”

Att EU och IMF (FN-organ, 188 länder medlemsländer) skulle vara verktyg för ”kapitalets antidemokratiska tendenser”? Detta är fullkomlig galenskap (Sveriges största tidning publicerar uppenbarligen vad som helst bara det har en tydlig vänstertendens).

Skiftet är en sajt som också den står socialdemokraterna nära. Sajten finansieras indirekt genom att de som skriver är avlönade av socialdemokraterna.

Skiftet står för de mest aggressiva och osakliga texterna om TTIP.

”Fulhandelsavtalet mellan EU och Kanada, CETA, har likt TTIP innehållit den kontroversiella klausulen ISDS – vilken innebär att stater kan bli stämda i särskilda domstolar om deras lagstiftning hotar storföretagens vinster. Nu står det klart att ISDS ska bytas ut mot ICS.

ICS, kort för Investment Court System, ska vara ett domstolsväsende som behandlar rättstvister mellan storföretag och stater. En nyckelskillnad mellan ISDS och ICS är att domstolen nu ska vara permanent.

Kritiken mot ISDS handlar bland annat om hur länder riskerar att bli stämda om de väljer att märka tobaksprodukter, avstå odrickbart vatten eller kasta ut oljebolag som beter sig kontraktsvidrigt – för att nämna några exempel. Problemets kärna är alltså att man vill ställa företagens rätt att öka sina intäkter framför demokratins grundvalar.

ICS innebär en mindre förbättring på så vis att dess skiljemän inte väljs av stater och storföretag, vilket därmed kan minska risken för intressekonflikter. Men de problemområden vi diskuterat ovan lämnas oberörda. Skillnaden är kosmetisk.

Oroväckande är att de svenska facken köpt budskapet. Susanne Lindberg Elmgren, utredare för LO, hyllar ICS som ”en seger för den svenska och nordiska fackföreningsrörelsen”. Även TCO är positivt inställda. Det är inte osannolikt att även TTIP behandlas på samma sätt.

Vi ser hur EU-kommissionen försöker byta lack på ett gammalt bilvrak. Men vi synar bluffen och säger nej till zombie-ISDS. Vi säger även nej till CETA och vi säger nej till TTIP. Om du inte redan anslutit dig till kampanjen mot TTIP – gör det nu!”

Förutom att beskrivningen av ISDS och ICS är helt felaktig har vi även här konspirationsteorierna i full blom. Företagens intäkter är viktigare än demokratin. Kommissionen bluffar, facken blir lurade.

Här ser vi samma populistiska retorik som hos Donald Trump. Någon form av elit konspirerar mot demokratin.

Det är inte en oskyldig myt att sprida. Det är kärnan i auktoritär populism.  Victor Orban i Ungern, Polens nya konservativa regering, Trump, Sannfinländarna, SD här i Sverige, alla bygger sin retorik på misstro mot demokratin, konspirerande eliter, EU.

Det är lätt att tro att systemet i sig är så stabilt att det tål den typen av retorik. Folkmajoriteten är i huvudsak förnuftig.

Den senaste tidens utveckling visar att det kanske inte är så. Den som sprider myter och misstro mot demokratiska organ och institutioner tar på sig ett ansvar.

Även om man tycker sig ha ett gott syfte.

Chongqing. Symbol för Kinas ekonomiska framsteg.

Vinner Trump handelskriget mot Kina?

Kina förefaller gå USA till mötes när det gäller handeln. Men inga konkreta utfästelser är gjorda och en stor del av de luddiga löftena kommer uppfyllas i vilket fall som helst på grund av Kinas tillväxt. Fördelen för Trump är att han kan framställa d...

Vinner Trump handelskriget mot Kina?

Kina förefaller gå USA till mötes när det gäller handeln. Men inga konkreta utfästelser är gjorda och en stor del av de luddiga löftena kommer uppfyllas i vilket fall som helst på grund av Kinas tillväxt. Fördelen för Trump är att han kan framställa det hela som en framgång.

Håller USA under ledning av president Donald Trump på att vinna handelskriget mot Kina?

Den som läser DN kan få den känslan.

Men i verkligheten är det just nu kineserna som hanterar situationen rationellt och går vinnande ur första ronden av diplomatiskt spel.

Kineserna inser att någon form av prestigevinst är ointressant.  Man kan inte äta prestigevinster. Det är för övrigt ingen idé att låta Trump framställa Kina som omedgörliga. Så de spelar med och låtsas som om de gett efter för kraven från USA att minska underskottet i handelsbalansen mot USA. Kineserna har lovat att minska USA:s handelsunderskott på 375 miljarder dollar ”substantiellt”. Kineserna lovar att köpa mer, det som nämns är energi och jordbruksprodukter.

Men samtidigt innehåller det nuvarande löftet inga siffror. Trumps ekonomisk-politiske rådgivare Larry Kudlow deklarerade visserligen i fredags att det handlade om 200 miljarder dollar, något som kineserna omedelbart förnekade.

Trumpadministrationens uttalande här.

Men även om kineserna i något sammanhang har nämnt siffran 200 miljarder är det svårt att se att den kan realiseras. Kina handlar för tillfället jordbruksprodukter för 20 miljarder dollar och och energi (olja och gas) för 7 miljarder. Även om de ökar den siffran med 300 procent kommer de bara upp i knappt 110 miljarder dollar.

Mycket talar dessutom för att Kina ändå kommer att öka sin import ordentligt de kommande decennierna. Både befolkning och BNP per capita växer snabbt. Att lova att köpa mer kol, olja, gas, kött och spannmål är knappast att ta en risk. Dessutom. Allt fler kineser får inte bara hög utan mycket hög levnadsstandard. Behovet av att spara och investera fylls allt mer och kineserna övergår till att shoppa. Med andra ord kommer på sikt handelsunderskottet att bli allt mindre. När det har försvunnit vågar förstås ingen gissa, men förmodligen tar det decennier. Om det nu sker alls. När Kina köper mer från USA är det fullt möjligt att amerikanerna använder inkomsterna till att köpa mer import från Kina. Skälet till att exportera är i princip att kunna importera.

När det gällde intellektuella rättigheter påstår Trump att Kina har stulit sådana i åratal till ett värde av mellan 250 och 600 miljarder dollar. Men även där är överenskommelsen vag. Kina förbinder sig till ”ökat samarbete” och att stärka sin lagstiftning på området. Om det kommer att ske, och om lagstiftningen i så fall kommer att följas, återstår att se.

Nu spelar detta kanske ingen större roll. Trump kan presentera detta som en seger och sätta även handelskriget med Kina på vänt, som han gjort med EU och en rad andra länder.

Som taktik inför valen i höst är det kanske inte direkt genialiskt men Donald Trump har skapat en bild av att han bedriver handelskrig, utan att ställa till alltför mycket skada hittills. Därmed inte sagt att hans agerande är oproblematiskt. Tvärt om sprids stor osäkerhet i en situation där världshandeln börjar komma igång igen efter flera års stagnation. Och självklart går det inte att blåsa faran över. Det kommer helt olika signaler från olika delar av administrationen.

Kommentarer

полети от лондон до софияmaj 23, 2018
Thanks a lot

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 20

2018-05-17 DN har en TT-intervju med Stefan Löfven från EU-ledarnas möte i Sofia:  "EU-ledarna är överens om att hålla fast vid sina åsikter om att USA:s tullkrav inte går att rättfärdiga. ”EU kommer inte att förhandla med en pistol mot huvudet”, hete...

Frihandel i media vecka 20

2018-05-17

DN har en TT-intervju med Stefan Löfven från EU-ledarnas möte i Sofia: 

”EU-ledarna är överens om att hålla fast vid sina åsikter om att USA:s tullkrav inte går att rättfärdiga.

”EU kommer inte att förhandla med en pistol mot huvudet”, heter det från gårdagskvällens möte.

Samtidigt öppnas ändå för samtal på fyra områden, om USA ger EU ett permanent undantag:

Det handlar främst om att ”fördjupa energisamarbetet, särskilt vad gäller naturgas” – något som president Trump har tryckt på för att sälja mer av till EU. Dessutom är EU öppna för regleringssamarbete, WTO-reformer och att ”förbättra ömsesidig marknadstillgång”.

”De här samtalen kommer att baseras på principen om ömsesidighet och WTO-kompabilitet med målet att undvika ett handelskrig”, uppgav EU-källan i natt.

Diskussionerna har kallats för ett ”TTIP Light” – en bantad version av förhandlingarna om det stora frihandelsavtal som för tillfället ligger nere. Den benämningen vill dock inte Stefan Löfven använda.

– Utan att använda den beteckningen så är det ju klart att det är viktigt för EU att ha en dialog med USA om hur vi kan utveckla handeln. Det är viktigt att EU och USA har en bra relation på handelsområdet, säger Löfven i Sofia.

 

2018-05-17

DI:s ledarskribent Frida Wallnor kommenterar ett tal av moderatledaren Ulf Kristersson som bland annat berörde handelsfrågor:

”Moderatledaren Ulf Kristersson lade på onsdagen fram sin syn på EU-politiken under ett tal i Europahuset i Stockholm. Det var på tiden. Det har varit ovanligt tyst kring just EU- och utrikespolitik från M den senaste tiden.

Därför var det upplyftande att höra Kristersson säga att han vill leda en regering som prioriterar Sveriges engagemang som EU-medlem. Det är vi knappast bortskämda med.

Talet innehöll också en del lovande besked. Bland annat presenterade Kristersson sex områden där partiet vill att EU ska göra mer. Det gäller fred och säkerhet, miljö och klimat, frihandel och konkurrenskraft, forskning, lag och ordning samt migrationspolitiken.

Gällande frihandel vore det önskvärt om moderatledaren verkligen menar det han sa, att Sverige ska ”slåss mot europeisk protektionism”. Dels mot bakgrund av att det är en företeelse som växer sig allt starkare på flera håll i Europa. Dels eftersom Kristersson själv visat liknande tendenser när det gäller kinesiska investeringar (Di Debatt 12/4-18).”

 

2018-05-12

Nyhetssajten Breakit skriver om Trumps tullar och andra handelshinder som riktar sig mot utländska biltillverkare:

”Redan för ett år sedan uttryckte Volvo Cars sin oro för att USA:s president Donald Trump skulle införa skyhöga importtullar på utländska fordon.

”Det är en väldigt dålig affär för oss, om vi inte överför hela extrakostnaden på våra listpriser. Kunden är förloraren, eller så är vi förloraren. Alla är förlorare”, sade Lex Kerssemakers, chef för Volvo i Nordamamerika till Reuters.

Vd:n Håkan Samuelsson upprepade så sent som i mars oron.

”Vi får avvakta och se vad som händer, men skulle det bli tullar på bilar så skulle det få konsekvenser för hela bilindustrin”, sade han till Expressens Allt om Motor.

Nu står det klart att Volvos mardröm tycks bli sann.

Under ett möte i Vita Huset på fredagen, med cheferna för världens största fordonstillverkare, ska president Trump ha sagt att han tänker införa en ny tullskatt på 20 procent på importerade fordon. Det rapporterar The Wall Street Journal, enligt nyhetsbyrån Direkt.

Som jämförelse är tullen i dagsläget 2,5 procent för personbilar som importeras till USA. Dessutom vill Trump införa tuffare utsläppskontroller jämfört med inhemska fordon.

Under årets första kvartal stod USA för 13 procent av Volvo Cars försäljningsvolym. Volvo bygger för närvarande en fabrik i South Carolina, som ska vara klar under året. Målet är att kunna bygga uppemot 100.000 bilar årligen i USA. Dessa ska dels säljas i landet, och dels gå på export.

”Volvo tror starkt på fördelarna med investering och bidrag till de viktigaste marknaderna där företaget vill sälja bilar, och vi investerar och skapar tusentals jobb i South Carolina”, säger Annika Bjerstaf, presschef för Volvo Cars till Breakit.

Bolaget vill ännu inte dra några slutsatser utifrån uppgifterna i The Wall Street Journal.

”Volvo Cars bevakar det som händer kring skatt på tullar, men det är för tidigt att kommentera vad det potentiellt kan betyda. Som en global tillverkare, är Volvo för frihandel och öppna marknader. Frihandel skapar jobb, välstånd och ekonomisk tillväxt”, säger Annika Bjerstaf.”

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Bilverkstad på den gamla goda tiden. Charmigt på bild. Dyrt, dåligt och nedbrytande i verkligheten.

USA:s handelsunderskott mot Kina ökar — men är det felberäknat?

När Trumps administration beskriver underskottet i handelsbalansen glömmer de USA:s omfattande tjänsteexport. Det är där ökningen av exporten kommer att ske, men i stället är handelspolitiken inriktad på det utopiska projektet att få tillbaka klassiska...

USA:s handelsunderskott mot Kina ökar — men är det felberäknat?

När Trumps administration beskriver underskottet i handelsbalansen glömmer de USA:s omfattande tjänsteexport. Det är där ökningen av exporten kommer att ske, men i stället är handelspolitiken inriktad på det utopiska projektet att få tillbaka klassiska industrijobb.

Ett av Donald Trumps viktigaste argument för sin protektionistiska handelspolitik är att USA har underskott i handelsbalansen med omvärlden.

Störst är det mot Kina och i Trumps föreställningsvärld kostar detta jobb och välstånd.

Efter nästan ett och halvt år vid makten har Trump inte lyckats göra något åt underskottet mot Kina. Tvärt om blir det större, och framför allt större än prognoserna visade.

Kinas handelsöverskott mot USA var över 80 miljarder dollar under årets första fyra månader. Kinas utrikeshandel växte kraftigt i april. Allt enligt kinesiska myndigheter.

Handelsbalansen mellan Kina och USA visar ökade med 28,78 miljarder dollar, jämfört med förväntade 24,7 miljarder dollar.

Kinas totala export var 12,9 procent högre än under samma period föregående år. Betydligt högre än den förväntade tillväxten på 6,3 procent, och USA står för en stor del av ökningen.

Detta är oroande eftersom Donald Trump förmodligen inte drar slutsatsen att om USA:s ekonomi går bättre trots det ökade handelsunderskottet är det inte ett problem. Istället kan man förvänta sig att han blir ännu mer militant i sin protektionism. Handelskrig är bra och lätta att vinna, har Trump sagt, och därmed gjort det till en prestigesak att visa förbättrade siffror.

Dock finns det ekonomer som menar att USA handelsunderskott i själva verket är felberäknat. En stor del av USA:s export består av tjänster, medan Trumps administration enbart räknar varuexporten.

Brian Peck, Center for Transnational Law and Business vid the USC Gould School of Law, säger att tjänsteexporten till Kina visade ett överskott på 38 miljarder dollar 2016. USA:s totala BNP består i dag till 70 procent av tjänsteproduktion och inom det området ökar dessutom exporten snabbare än när det gäller varor enligt CCTV:

”He said that the United States magnifies its trade deficit with China, as the calculation used by the administration excluded the U.S. surplus in service trade with China, which was worth 38 billion U.S. dollars in 2016. Moreover, trade in services actually represents over 70 percent of the U.S. GDP and the vast majority of the country’s employment.

”And the U.S., with most trading partners including China, has a trade surplus in services. So the deficit that the administration refers to is simply only for trade in goods. So it’s not an accurate reflection of the true trade relationship between China and the United States, or the U.S. and its other trading partners,” said Peck.

Peck warned that Trump’s tariffs on China may backfire and undercut the U.S. trade system, as well as lead to China’s retaliation and the disruption of global trade.

Peck varnar också för att stora amerikanska företag som Walmart och Amazon riskerar att skadas av ett handelskrig. De är beroende av import från Kina.

”There are major U.S. manufacturers, retailers like Amazon and Walmart and others, that depend a lot on imports from China, whether it’s for manufacturing purposes, whether it’s to sell consumer goods. And they are concerned, because this will have a major impact on the economy. And not only on raising the cost of goods, either for production or for consumers in the U.S., but indeed, if a trade war were to ensue, or to start, as we know China has already threatened to retaliate against certain types of U.S. products,” Peck said. ”

Just presumtiva problem för Walmart understryker att handelshinder alltid drabbar de med lägst inkomster som är beroende av importerade produkter med lägre priser. Walmart är också en viktig arbetsgivare för ungdomar och minoriteter.

Det bästa sättet för USA att komma till rätta med sitt underskott i handelsbalansen, om man nu uppfattar det som ett problem, är att minska sitt stora federala budgetunderskott och stimulera amerikanerna att spara, framför allt till ålderdomen. Amerikanerna shoppar för mycket och sparar för litet.

Till det kommer uppenbarligen att öka sin tjänstesektor och tjänsteexport. Förmodligen går det inte att göra med politiska åtgärder, men Trumps fokus på just den varutillverkande industrin, exempelvis bilindustrin, bidrar inte till något.

Industrisamhället förklaras ibland vara på väg bort. Men det är fel i den mening att det aldrig tidigare har tillverkats så mycket industriprodukter som i dag. Välstånd består fortfarande av främst hus, mat, kläder, utbildning, transportmöjligheter, kommunikation all den utrustning och de mediciner som behövs för sjukvård samt infrastruktur. Man kan inte tänka sig välstånd utan materiella produkter. Däremot försvinner industrisamhället allt mer som sociologisk företeelse. Det finns ingen arbetarklass i form av otaliga utbytbara människor vid ett löpande band. De jobben har successivt försvunnit sedan 70-talet och ersätts av industrirobotar eller tillverkningsprocesser som av andra skäl behöver allt färre människor.

Istället ökar tjänsteinnehållet i produkterna. En modern bil är otänkbar utan miljoner mantimmar programmering, design, marknadsföring, service, finansieringstjänster. Detsamma gäller verkstadsteknisk utrustning. Att det inte finns så många människor som tillverkar något på en industri längre, betyder inte att den automatiserade industrin är ett självspelande piano som tuffar och går av sig själv vecka ut och vecka in. Det krävs människor för att hålla den igång.

Men de klassiska industrijobb som Trump drömmer om kommer aldrig tillbaka. Oavsett hur många nävar grus i handelsmaskineriet han slänger.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 19

2018-05-10 Veckan Affärers Olof Manner skriver att tullarna nu är värre än någonsin: "De flesta prognosmakare ser en fortsatt god global tillväxt för innevarande år med en begynnande avmattning och något lägre global tillväxt 2019. Men allt kan naturl...

Frihandel i media vecka 19

2018-05-10

Veckan Affärers Olof Manner skriver att tullarna nu är värre än någonsin:

”De flesta prognosmakare ser en fortsatt god global tillväxt för innevarande år med en begynnande avmattning och något lägre global tillväxt 2019. Men allt kan naturligtvis hända i en miljö där Donald Trumps Twitter-missiler momentant kan förändra eller omkullkasta vedertagen status quo. Ett just nu brännhett tema är den eskalerande handelskonflikten mellan USA och Kina samt eventuella skyddstullar på stål och aluminium från EU till USA.

Efterkrigstiden har kännetecknats av en liberaliserad handel. Alltsedan Gatt-avtalet (General Agreement on Tariffs and Trade) signerades i Genève 1947 och ombildandet till WTO (World Trade Organization) 1995 har ett friare flöde av varor och tjänster gynnat den globala tillväxten. Särskilt gynnsamt har det varit för små öppna ekonomier med inriktning på export som de nordiska länderna, och de senaste åren även de baltiska. Men även större ekonomier har dragit stor nytta av en friare världshandel. Tyskland är ett bra exempel.

(—)

Effekter av skyddstullar och handelskrig är kända sedan länge – de har trots allt existerat under hundratals år. Men låt mig påminna om några och också förklara varför jag tror den globala ekonomin nu är känsligare för störningar i frihandeln än normalt. Allt annat lika leder högre importtullar till minskad handel och förändrade handelsmönster. Det innebär minskad konkurrens och därmed lägre innovationsgrad i ekonomin. För exportberoende länder leder det till svagare tillväxt och lägre sysselsättning. Osäkerheten om hur handelskonflikter kan utvecklas innebär också störningar i investeringscykeln, och investeringar är en av de bärande byggstenarna i tillväxten. Högre importtullar innebär högre priser för de länder som inför dem. Det ökar risken för inflation samtidigt som köpkraften försämras. Det allmänt sämre affärsläget ökar också risken för fallande börskurser i exportorienterade ekonomier – som till exempel den svenska.

I ett läge där den europeiska ekonomin äntligen börjat återhämta sig efter såväl finans- som eurokris och tillväxten nu tagit fart även i länder som Frankrike och Spanien skulle ett hack i den internationella handelskurvan komma synnerligen olämpligt. För en liten och öppen exportberoende ekonomi som Sverige skulle generella skyddstullar vara direkt förödande. De flesta bedömare anser att amerikanska importtullar på stål och aluminium är hanterbart om de införs. Handelshinder mot bilindustrin skulle däremot vara katastrofalt för såväl EU som Sverige. Där är vi inte ännu, men Trump har kommenterat det på Twitter.”

2018-05-09

Handeln är enligt VLT:s ledarskribent Richard Appelbom en av faktorerna när Donald Trump får USA att backa från avtalet med Iran:

”Det var inte förvånande att USA drog sig ur kärnenergiavtalet med Iran. Donald Trump använde redan som presidentkandidat avtalet som ett exempel på ett värdelöst avtal företrädaren Barack Obama hade förhandlat fram.

Men inte desto mindre beklagligt. USA har nu lämnat klimatavtalet i Paris, frihandelsavtalet TTP, givit upp tanken på ett transatlantiskt TTIP-avtal samt vill omförhandla frihandelsavtalet Nafta. Trump tycks se sig som mästerförhandlaren, att bara avtal han själv har förhandlat fram duger.

Agerandet väcker dock frågor om USA:s pålitlighet. Världens mäktigaste land är inte att lita på, utan kan lämna avtal även nära allierade tydligt står bakom. Även om Nordkorea den här gången faktiskt skulle vilja förbättra förbindelserna, vågar landet lita på att USA står fast vid avtalet? Trump ser sin oberäknelighet som en tillgång, men den kan slå tillbaka som opålitlighet.

(—)

Så en hel del tyder på att USA tar i med hårdhandskarna och kommer att tvinga europeiska företag att delta i sanktionerna mot Iran trots att de egna regeringarna försvarar handel med Iran och det gällande avtalet. Men i valet mellan att straffas av USA och fortsätta att handla med Iran lär utbytet med USA väga tyngst.

Vi får hoppas att USA inte agerar så hårt och ensidigt. Men hittills är tecknen olycksbådande. Även om EU säger sig sätta till motvärn kan det bli att USA bestämmer och tvingar regeringar och företag att göra något de inte vill. Skulle påminna väl mycket om maffiafilmer: Don Donald ger ett erbjudande du inte kan säga nej till…”

2018-05-07

DI skriver om ECB:s bulletin om handelsfrågor:

”ECB konstaterar att perioden före finanskrisen karaktäriserades av en kraftigt ökad frihandel, med 500 nya avtal under perioden 1990-2010.

Historiska samband pekar mot att 1 procentenhets ökad handelsfrihet leder till att de reala inkomsterna per invånare ökar med 3-5 procent på lång sikt, även om effekten har avtagit efter finanskrisen.

Den samlade takten i handelsliberalisering har dock minskat under senare år, medan policyagerande som minskar handeln har ökat. Antalet nya handelsavtal har minskat kraftigt det senaste decenniet, även om avtalen haft bredare täckning vad gäller länder och sektorer.

Samtidigt har nedgången i tullnivåer som sågs före finanskrisen stannat av, medan antalet andra handelsrestriktioner har ökat sedan 2012.

Antidumpingåtgärder och importtullar har varit de vanligaste åtgärderna, och stod för cirka 30 procent av alla åtgärder som infördes 2017. Andra åtgärder, som statligt stöd till exportföretag, har också ökat.

(—)

Under de senaste ett och ett halvt åren har också den globala handeln visat en cyklisk uppgång. Global import ökade mer än 5 procent 2017, 1,5 procentenheter mer än snittet 2011-2016. Det cykliska uppsvinget i aktiviteten, särskilt i investeringarna, tycks ha bidragit till den senaste uppgången i världshandeln.

De senaste veckorna har däremot riskerna för ökade handelsspänningar ökat i spåren av USA:s nya tullar på stål och aluminium och på tullar på varor för 50 miljarder dollar från Kina, åtgärder som mötts av motåtgärder från Kina.

De annonserade tullarna påverkar bara en liten del av USA:s handel eller världshandeln och inverkan väntas bli blygsam. De varor som påverkas utgör bara cirka 2 procent av USA:s import och Kinas export och mindre än 0,5 procent av världshandeln.

”Isolerat sett kommer den direkta inverkan sannolikt inte att bli betydande. Men riskerna associerade med en eskalering av handelsspänningarna och en bredare vändning i globaliseringen har tydligt ökat. Detta kan påverka investeringsbesluten runt om i världen, och testa motståndskraften i den globala handelns momentum”, skriver ECB.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
ECB:s kontor i Frankfurt.

Vatten och vin från ECB

Den dåliga nyheten är att utvecklingen mot mer frihandel gått i stå under flera år. Den goda nyheten är att det nu kanske blir bättre. ECB:s senaste rapport om handelns utveckling visar att under det senaste decenniet har trenden mot mer frihandel har ko...

Vatten och vin från ECB

Den dåliga nyheten är att utvecklingen mot mer frihandel gått i stå under flera år. Den goda nyheten är att det nu kanske blir bättre.

ECB:s senaste rapport om handelns utveckling visar att under det senaste decenniet har trenden mot mer frihandel har kommit av sig, men också att det verkar vända.

En osäkerhet är dock den amerikanska politiken.

Varje procent i ökad öppenhet för internationell handel innebär på sikt en ökning av inkomsten per capita på mellan 3 och 5 procent. Nu uteblir en en stor del av den ökningen för en period. Ett mindre problem för medelklassen i rika länder, men ett stort problem för fattiga människor i fattigare länder. Att integreras i den globala marknaden är det snabbaste sättet för ett land att bli rikare.

”Increasing trade openness contributed to the increase in global livingstandards. Cross-country evidence indicates that a one percentage point increase
in trade openness tends to raise real per capita income by 3 to 5% in the long run, though a smaller effect is detected in the years following the financial crisis. In
addition, the integration of many emerging economies into global trade, including through participation in global value chains, has been identified as an important
driver of poverty reduction.”

I välmående länder inser vi inte hur viktig varje procent i ökade inkomster är för fattiga människor. De flesta av oss kan använda en inkomstökning till sådant som inte är helt nödvändigt men gör livet bättre, eller till och med ren lyx. Vi väljer inte mellan att har råd med medicin eller mat, eller vilket av våra barn vi skall ha råd att skicka till skolan. Vi lever inte heller i samhällen där man ännu inte fått råd med vatten och avlopp i hela landet.

När det gäller fattigdomsreduktion kan inte ens de mest ambitiösa biståndsprojekt mäta sig med marknadsekonomi och frihandel.

ECB avslutar dock med att ge lite hopp. De senaste 18 månaderna förefaller handeln öka igen.

”Over the past one and a half years, however, global trade has staged a cyclical revival. World imports expanded by more than 5% in 2017, 1.5 percentage points
higher than the 2011-16 average. In 2017 world imports outpaced economic activity for the first time in three years. The cyclical upswing in activity, particularly in
investment, appears to have contributed to the recent pick-up in world trade. Global investment bottomed out from very low levels at the start of 2016 and in recent
quarters it has been expanding at a rate close to its pre-crisis average.”

Nu står hoppet till att Trump får annat att tänka på än USA:s handelsavtal och att handelskriget som ännu är begränsat inte eskalerar.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 18

2018-05-03 Tidningen Forskning.se intervjuar Louise Johannesson som efter sin disputation med avhandlingen Settling disputes at the World Trade Organization vid Örebro universitet börjat vid OECD i Paris där hon nu arbetar som analytiker med frågor om ...

Frihandel i media vecka 18

2018-05-03

Tidningen Forskning.se intervjuar Louise Johannesson som efter sin disputation med avhandlingen Settling disputes at the World Trade Organization vid Örebro universitet börjat vid OECD i Paris där hon nu arbetar som analytiker med frågor om internationell tjänstehandel:

”Hon har i flera studier undersökt hur tvistlösningsmekanismen inom WTO fungerar och hur den kan förändras. I WTO ingår en majoritet av världens länder och avtalet har som syfte att sänka handelshinder. Modellen för att lösa tvister har varit i bruk i 20 år och använts flitigt.

– Som med alla avtal så uppstår det konflikter om någon medlem anser att en annan medlem bryter mot reglerna. För att förhindra att sådana konflikter leder till regelrätta handelskrig finns det ett formellt juridiskt system för att lösa tvister, förklarar Louise Johannesson.

Metoden inom WTO för att lösa tvisterna är en panel med domare och Louise Johannesson har undersökt hur dessa tillsätts.

– Många gånger väljs de ut genom en överenskommelse med parterna, en ibland omstridd process som kan ta lång tid.

Brist på domare är en orsak till fördröjningen. Konflikterna har också blivit mer invecklade vilket lett till att det har blivit svårare att hitta tillgängliga och tillräckligt kunniga domare, konstaterar Louise Johannesson.

– En konsekvens är att medlemmar väljer alternativa vägar att lösa tvisterna, vilket gynnar ekonomiskt starka länder, säger hon.

Louise Johannesson föreslår i sin avhandling en reform med permanent tillsatta domare, vana med att arbeta med varandra, för att vinna tid.

Hon har också studerat utvecklingsländernas möjlighet att använda WTO-systemet på lika villkor med de rikare länderna.

– Det är väl känt att de allra fattigaste medlemsländerna i stort sett aldrig använt sig av tvistlösningsmekanismen, trots att de utgör majoriteten av medlemsländerna. Det gör att systemet lätt kan uppfattas som en ”rikemansklubb” vilket kan undergräva de fattigare ländernas förtroende för WTO.

Ett sätt för WTO att väga upp ojämlikheten har varit att garantera att minst en av domare av tre kommer från ett utvecklingsland, om en fattigare medlem möter en rikare i en dispyt.

– Data visar att utvecklingsländer inte verkar bli hjälpta av att ha med en domare från andra utvecklingsländer. Tvärtom, vilket är överraskande, verkar denna åtgärd minska sannolikheten att vinna, säger Louise Johannesson.

Något motsägelsefullt, men kan förklaras av utvecklingsländer driver tvister som har lägre sannolikhet att utfalla till egen fördel.”

2018-05-02

Mer WTO. Washington Posts kolumnist professor Rachel Browster skriver om hur USA:s nuvarande agerande hotar organisationen:

A U.S. trade team is in China this week to discuss the countries’ trade disputes and the U.S. threat of $150 billion in sanctions. Dispatching Treasury Secretary Steven Mnuchin, Commerce Secretary Wilbur Ross, U.S. Trade Representative Robert E. Lighthizer, White House trade adviser Peter Navarro and White House economic adviser Larry Kudlow is a high-powered diplomatic move — and a departure from the past 20 years of trade practice, which focused on the multilateral and legal adjudication of disputes at the World Trade Organization (WTO) in Geneva.

The fact that these talks are bilateral — and in Beijing — heralds a broader question of the WTO’s future as a meaningful constraint on countries’ trading practices, and a core institution of the international legal order.

The Trump administration has dealt three hard blows to the WTO thus far. As a major global economic power whose interests increasingly are not served by the WTO’s trade rules, China is paying close attention to how the U.S.-WTO relationship evolves.

(—)

China may see U.S. trade actions as an opening to reshape the WTO. Unlike other major developed economic powers (the United States, the European Union and Japan), the WTO’s rules often do not fit China’s model of economic growth.

(—)

With two of the world’s major economic powers making unilateral decisions on trade matters, the WTO’s ability to moderate countries’ trade policy would be fundamentally undermined. At a minimum, the real threat of trade wars through unilateral retaliation and escalating counter-retaliation, which the WTO prevents, would return.

At the extreme, this may lead to a two-track international trade system in the future, in which major economies make their own rules and settle their own disputes while WTO laws apply only to those who do not have the economic power to demand otherwise.”

2018-05-01

Sydöstran skriver på ledarplats om att handelsminister Ann Linde förstamajtalade i Blekinge:

”Tisdagens förstamajtåg och förstamajtal i landet blev ett avstamp för arbetarrörelsens valrörelse i år. Det blev ett fint demonstrationsväder och handelsminister Ann Linde höll ett klassiskt långt förstamajtal i Karlskrona och Karlshamn.

Som handelsminister lyfte hon fram betydelsen av frihandel och en fortsatt stark svensk exportindustri. Det går bra för Sverige eftersom det går bra för svensk exportindustri och Blekinge ligger högst i exportstatistiken i landet.

Industrilänet Blekinge är en vinnare och det tål att upprepas att Blekinge med sina hamnar och färjelinjer som ligger vänt ut mot växande exportmarknader kräver bättre kommunikationer. Det hade varit bra om Ann Linde hade gett besked om bygget av Sydostlänken mellan Olofström och Blekinge kustbana. Att inte bygga den är direkt industrifientligt och exporthämmande. Det måste ett stort regeringsbärande arbetarparti inse.”

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Det bästa i livet (och EU) är gratis

Det bästa med EU är den fria rörligheten, den inre marknaden och unionens frihandelsavtal. Och detta är i stort sett gratis. Sveriges avgift till EU kommer att gå upp kring 15 miljarder (35 procent) på grund av att britterna lämnar unionen och därmed...

Det bästa i livet (och EU) är gratis

Det bästa med EU är den fria rörligheten, den inre marknaden och unionens frihandelsavtal. Och detta är i stort sett gratis.

Sveriges avgift till EU kommer att gå upp kring 15 miljarder (35 procent) på grund av att britterna lämnar unionen och därmed inte längre kommer att betala något. De kvarvarande länderna kommer att dela på bördan. Den svenska hållningen är att avgiften inte bör höjas eller i vilket fall hållas nere. Tappet skall i stället hanteras genom besparingar.

Frida Wallnor skriver på ledarplats i DI:

”Stefan Löfven vill att storleken på EU-budgeten ska minska, att vår EU-avgift ska hållas nere samt att EU-rabatten ska bevaras (cirka 6 miljarder per år). Finansminister Magdalena Andersson har dessutom otaliga gånger hörts upprepa frasen ”vi är snålast i EU”.

Det kan förvisso låta som en sund inställning. Problemet är att Sverige sticker ut med den här hållningen. Majoriteten av medlemsländerna har låtit meddela att man är beredda att betala mer. Det gäller exempelvis Finland, Tyskland och Frankrike.

Det gäller även Estland, där president Kersti Kaljulaid motiverade ställningstagandet med de många gemensamma utmaningar som EU-länderna står inför framöver.

Det är en beundransvärt offensiv inställning som signalerar en vilja att påverka framtidens EU.

Självklart är det inget självändamål att betala mer. Men detta är ändå vår viktigaste utrikespolitiska arena. För ett icke-euro-land som Sverige är ”snålast i EU” knappast en slogan som kommer att ge oss mer inflytande i Bryssel. Tvärtom.

Dessvärre tycks den här bakåtsträvande EU-attityden delas även av Moderaterna. Men i stället för att ständigt tala om hur mycket mer Sverige kan få betala vore det uppfriskande att höra svenska politiker tala om vad vi faktiskt får för pengarna.

Sverige är exempelvis ett av de länder som tjänar allra mest på EU:s inre marknad med våra internationella företag. Vi får även ta del av resultatet från det Bryssel-maskineri som i imponerande takt förhandlar fram handelsavtal med världens länder, vilket den svenska exportberoende ekonomin gynnas av i stor utsträckning.”

Frihandelsbloggen har ingen uppfattning i kärnfrågan om avgiften.

Men när det gäller den inre marknaden och EU:s frihandelsavtal med andra länder och delar av världen är dessa två faktorer närmast gratis. Det finns förstås en del administrationskostnader, men de bärs i huvudsak av de företag som importerar och exporterar snarare än av EU:s skattebetalare.

Det är det fina med frihandel. Den kostar inte. Den ger vinst.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Visa flera posten