Populismens kärna är att sprida misstro mot de demokratiska institutionerna. TTIP-motståndarna beskriver ständigt EU som en del i en konspiration tillsammans med företagen.

Svenska TTIP-motståndare använder samma retorik som Trump

TTIP-motståndarna bygger stora delar av sin retorik på att sprida myter och misstro mot demokratin och EU:s institutioner. De menar att det finns en konspirerande elit (EU, regeringen, facket, företagen) som vill avskaffa demokratin och i hemlighet arbetar för fascism. Det är samma typ av populism som vi ser hos Donald Trump. Att sprida den sortens föreställningar är inte en helt oskyldig verksamhet. Även TTIP-motståndare har ett ansvar.  

Motiveras den som kritiserar och vill stoppa TTIP nödvändigtvis av samma argument som Donald Trump?

Svaret är nej. Det finns en del argument mot TTIP som inte handlar om jobben i EU eller i det egna landet. I själva verket är omsorgen om industrijobben inte ett vanligt argument mot TTIP i den europeiska debatten. Det är i och för sig bra eftersom argumentet att jobben hotas av handel är fel. Det blir fler, inte färre, jobb av handel. Sannolika slås vissa företag ut av konkurrensen från import, men det är fullständigt marginellt jämfört med de jobb som skapas på grund av handel och framför allt det antal jobb som hela tiden skapas och försvinner i en modern marknadsekonomi.

Däremot finns det en annan likhet som egentligen är mycket värre.

Både Trump/Sanders och svenska TTIP-motståndare spelar hårt på misstron mot de demokratiska institutionerna. Retoriken handlar inte bara om att EU:s institutioner ibland kan uppvisa en häpnadsväckande arrogans och inkompetens. Men det gäller även nationella byråkratier och politiker.  Man kan nog säga att sedan människan började ha någon form av formella statsbildningar för kanske 5 000 år sedan har vi tvingats leva med arroganta härskare och politiska beslut som fattats utan riktig verklighetskontakt. Den moderna demokratin med lagstyre och rättsstat hanterar det problemet rätt bra — men det är nog ingen tvekan om att TTIP-avtalet om och när det blir verklighet kommer att avsätta en del ”hoppsan, det där hade vi inte förutsett”. Men återigen, det är en del av all mer komplex mänsklig verksamhet, från rymdfärder, över äktenskap till renovering av drömtorpet.

Nej, TTIP-motståndarna retorik handlar om att ”EU” på något sätt är i maskopi med ”företagen” för att lura ”folket”. Och folket måste luras för att TTIP syftar till att försämra regler för folkhälsa, miljö, produktsäkerhet, arbetsmarknad och närmast omöjliggöra demokratiska beslut som företag skulle kunna ogilla. Sådana beslut skulle kunna leda till att länder blev stämda på miljarder i hemliga ”direktörsdomstolar” befolkade av storkapitalets jurister. Därför förs TTIP-förhandlingarna i hemlighet, endast övervakade av företagens representanter och innehåller ”hemliga avsnitt” som överför makt till ”företagen”.

Det är en inte bara oerhörd utan också mycket underlig världsbild. De som fattat formella beslut eller på andra sätt bidragit till att TTIP skall förhandlas fram är EU:s regeringar, EU-parlamentet och kommissionen. De har tagit fram instruktionerna till förhandlarna, utsett förhandlarna och har fortlöpande kontroll över förhandlingsprocessen (även om varje detalj inte är offentlig i varje sekund). Vi talar alltså om EU:s mest framstående politiker. Men kan ha synpunkter på enskilda politikers karaktär och kompetens, men det handlar generellt sett om maktspelare i världsklass. Många av dem har ägnat större delen av sina liv åt att uppnå den makt de nu har. Exakt varför skulle de vilja ge bort sin makt till personer i diverse bolagsstyrelser?

De flesta av dessa politiker har gjort karriär på att beskatta och reglera. Ofta kan man få känslan av att allt i EU är antingen förbjudet eller påbjudet, beskattat eller subventionerat. Återigen, varför skulle de plötsligt få för sig att avskaffa alla de regleringar  de varit med om att införa? Och varför ta vägen om ett handelsavtal? Finns det en majoritet för storskaliga avregleringar är dessa bara att genomföra.

Ett svar skulle kunna vara att ”folket” vill ha regleringarna, medan politikerna vill avreglera. Så för att slippa folket vrede lurar man alla med hjälp av TTIP. Kruxet med den förklaringen är att ”folket” inte känner till 99 procent av alla regler som finns och inte skulle kunna komma på majoriteten av alla dessa regleringar (varav en betydande del rena dumheter) ens under pistolhot.

Ett annat svar är att politikerna helt enkelt blir lurade av företagen och deras lobbyister. Men är det rimligt? Politikerna i EU har tagit sig till den absolut högsta nivån i en ekonomisk och kulturell stormakt. Den politiska traditionen i EU går tillbaka till republikens Rom och Bysans. Att den politiska eliten i EU skulle bli bortkollrad av osorterade PR-konsulter i för trånga kostymer är en uppenbart orimlig tanke. Tror någon att Jean-Claude Juncker — killen som lyckades bli kommissionsordförande trots att ingen ville ha honom — är naiv och lättlurad?

En annan berättigad fråga är vad företagen skulle ha för intresse av att delta i konspirationen för att underminera produktsäkerhet, folkhälsa, miljö och demokrati? Stora företag i dag styrs av VD:ar som är anställda tjänstemän. De vet att de kan vara utan jobb i morgon. De flesta av deras vänner och släktingar är inte VD:ar. De har familj och barn, ofta till och med barnbarn. Varför skulle de vilja driva igenom en politik som är skadlig för befolkningen som helhet? För att de tror att det blir lättare att göra vinst om fem år? Vilken VD tänker på politiken om fem år? Det gör inte ens politiker.

Med andra ord är hela idén om TTIP som någon form av konspiration mellan EU:s politiker och storföretagen helt orimlig.

Ändå odlas den av etablerade opinionsbildare och politiker.

Här är en årsgammal artikel från den centralt placerade socialdemokraten Daniel Suhonen. Han anklagar regeringen Löfven i allmänhet och sin partikamrat Mikael Damberg i synnerhet för att av dumhet vilja avskaffa demokratin med hjälp av TTIP:

”Problemet är att den rödgröna regeringen med näringsminister Mikael Damberg i spetsen inte verkar ha en bråkdel av krismedvetande. Damberg sjunger frihandelns lov och lovar snabb exekvering av beslutet. Han hoppas förmodligen på fortsatt tystnad. Men TTIP och ISDS kommer att föras upp på S-kongressen i slutet av maj. Det blir förmodligen årets stora strid.

Beslutet är avgörande. I historieböckerna kan annars i framtiden komma att skrivas att Hjalmar Branting införde demokratin i vårt land och Mikael Damberg tog bort den – lagom till 100-årsdagen.”

Här är en ganska typisk socialdemokratisk ledarartikel. Sydöstran den 22 februari:

”Mer vanligt tyst är det i en annan EU-fråga, stor och viktig även den. Men transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar är inte precis på allas läppar. Även om det kallas och förkortats TTIP.

Att folk inte orkar hänga med är en sak, det handlar inte om krokiga gurkor om man säger. Politikens tystnad beror på andra skäl, och att få igenom TTIP utan debatt borde vara lättare.”

I någon främmande, nebulös makt som kallas ”EU” finns ”politiken” som väljer att vara tyst för att få igenom TTIP ”utan debatt”.

Vet ledarskribenten Annacarin Leufstedt att Sverige är med i EU? Att Sverige har ett stort antal ledamöter i EU-parlamentet? Att Sverige har en kommissionär och tidigare har haft socialdemokratiska kommissionärer? Att svenska regeringen, sossarnas kongress och facket tycker att TTIP i huvudsak är bra? Att frågan debatterats i ett par år?

Dagens Nyheters kulturredaktion publicerade i oktober 2014 en text av Kajsa Ekis-Ekman som på allvar påstår att TTIP är en del i en fascistisk konspiration:

”När fascismen nu återkommer, är det till synes bara den ena halvan. Bakom Gyllene Gryning, SD, SvP och Front National står knappast storkapitalet. Ingen kapitalist med det sunda förnuftet i behåll skulle stödja dem. Delvis därför att kapitalet inte behöver ta hjälp av irrationella stormtrupper – socialismen är inget större hot idag. Men framför allt är kapitalet idag inte nationellt till skillnad från på 30-talet. Tvärtom behöver kapitalet fri rörlighet och relativt öppna gränser, se bara på hur Svenskt Näringsliv argumenterar. Den samtida fascismen är en halv fascism: den saknar sin rike vän.

Betyder detta att kapitalet idag inte har antidemokratiska tendenser? Nej. Det betyder istället att det finns andra metoder: EU, IMF, WTO, TTIP, avtal som tillåter kapitalet att gå runt stater, samt införandet av teknokrater och demonstrationsförbud i undantagstider. Det mål som kapitalet hade med att stödja fascisterna på 30-talet: att sänka lönekostnader och skaffa billig och lydig arbetskraft, uppnås idag genom beslut i EU-domstolar och IMF-avtal. Genom att beslut om välfärden tas på Jersey och beslut om migrationspolitik överlåts till säkerhetsindustrin, har kapitalet skaffat sig ett större inflytande än det kunde drömma om hos Mussolini.”

Att EU och IMF (FN-organ, 188 länder medlemsländer) skulle vara verktyg för ”kapitalets antidemokratiska tendenser”? Detta är fullkomlig galenskap (Sveriges största tidning publicerar uppenbarligen vad som helst bara det har en tydlig vänstertendens).

Skiftet är en sajt som också den står socialdemokraterna nära. Sajten finansieras indirekt genom att de som skriver är avlönade av socialdemokraterna.

Skiftet står för de mest aggressiva och osakliga texterna om TTIP.

”Fulhandelsavtalet mellan EU och Kanada, CETA, har likt TTIP innehållit den kontroversiella klausulen ISDS – vilken innebär att stater kan bli stämda i särskilda domstolar om deras lagstiftning hotar storföretagens vinster. Nu står det klart att ISDS ska bytas ut mot ICS.

ICS, kort för Investment Court System, ska vara ett domstolsväsende som behandlar rättstvister mellan storföretag och stater. En nyckelskillnad mellan ISDS och ICS är att domstolen nu ska vara permanent.

Kritiken mot ISDS handlar bland annat om hur länder riskerar att bli stämda om de väljer att märka tobaksprodukter, avstå odrickbart vatten eller kasta ut oljebolag som beter sig kontraktsvidrigt – för att nämna några exempel. Problemets kärna är alltså att man vill ställa företagens rätt att öka sina intäkter framför demokratins grundvalar.

ICS innebär en mindre förbättring på så vis att dess skiljemän inte väljs av stater och storföretag, vilket därmed kan minska risken för intressekonflikter. Men de problemområden vi diskuterat ovan lämnas oberörda. Skillnaden är kosmetisk.

Oroväckande är att de svenska facken köpt budskapet. Susanne Lindberg Elmgren, utredare för LO, hyllar ICS som ”en seger för den svenska och nordiska fackföreningsrörelsen”. Även TCO är positivt inställda. Det är inte osannolikt att även TTIP behandlas på samma sätt.

Vi ser hur EU-kommissionen försöker byta lack på ett gammalt bilvrak. Men vi synar bluffen och säger nej till zombie-ISDS. Vi säger även nej till CETA och vi säger nej till TTIP. Om du inte redan anslutit dig till kampanjen mot TTIP – gör det nu!”

Förutom att beskrivningen av ISDS och ICS är helt felaktig har vi även här konspirationsteorierna i full blom. Företagens intäkter är viktigare än demokratin. Kommissionen bluffar, facken blir lurade.

Här ser vi samma populistiska retorik som hos Donald Trump. Någon form av elit konspirerar mot demokratin.

Det är inte en oskyldig myt att sprida. Det är kärnan i auktoritär populism.  Victor Orban i Ungern, Polens nya konservativa regering, Trump, Sannfinländarna, SD här i Sverige, alla bygger sin retorik på misstro mot demokratin, konspirerande eliter, EU.

Det är lätt att tro att systemet i sig är så stabilt att det tål den typen av retorik. Folkmajoriteten är i huvudsak förnuftig.

Den senaste tidens utveckling visar att det kanske inte är så. Den som sprider myter och misstro mot demokratiska organ och institutioner tar på sig ett ansvar.

Även om man tycker sig ha ett gott syfte.

Marknad och frihandel bygger på samarbete

Lagen om komparativa fördelar missförstås ofta. Ett skäl är att marknadsekonomi uppfattas som ett system byggt på konkurrens snarare än samarbete. Detta tas upp i en intressant artikel av ekonomen Deirdre McCloskey om lagen om komparativa fördelar. Den bör...

Marknad och frihandel bygger på samarbete

Lagen om komparativa fördelar missförstås ofta. Ett skäl är att marknadsekonomi uppfattas som ett system byggt på konkurrens snarare än samarbete.

Detta tas upp i en intressant artikel av ekonomen Deirdre McCloskey om lagen om komparativa fördelar. Den börjar med en bra anekdot om matematikern som frågar ekonomen om det finns någon princip i samhällsvetenskapen som är sann, men som inte också är helt trivial. Ekonomen svara lagen om komparativa fördelar, som är självklar för en matematiker, men missförstås av tusentals bildade människor — även ekonomer.

Detta är ett skäl till misstänksamheten mot frihandel. Många tror felaktigt att lågt utvecklade länder missgynnas genom samarbete med mer utvecklade länder.

Ett skäl till missförstånden är att Ricardo beskrev sin upptäckt rätt oklart.

Men ett viktigare skäl McCloskey anför är att ekonomi ofta uppfattas handla om konkurrens, och termen ”komparativa fördelar” ger ytterligare kraft åt föreställningen att vi analyserar en konkurrenssituation.

Men huvuddelen av ekonomisk verksamhet mellan individer, företag eller länder består av samarbete. Konkurrens existerar förstås också. Om att få en affär, om att prestera bättre än arbetskamraterna för att få högre lön eller göra karriär, om att bli ledande på världsmarknaden. Och när man gör affärer finns ofta inslag av förhandling, en sorts dragkamp kring priser och villkor som också har karaktär av konkurrens.  Men när en affärsrelation väl är inledd vidtar månader eller år av samarbete. På en arbetsplats sker också i huvudsak samarbete. Det är i normalfallet inte uppskattat att vara en person som är alltför tävlingsinriktad och konkurrensbenägen, som sätter ”jaget framför laget” som man säger. Marknaden tillhandahåller också en rad instrument för att minska konkurrens och transaktionskostnader. Långsiktiga kontrakt, paketlösningar, färdiga produkter och priser, incitament som belönar lojalitet.

Marknaden är inte heller de enda situationer där både konkurrens och samarbete förekommer på samma gång. Idrott, särskilt lagidrotter, politiken, familjelivet, akademin, kyrkan, ja det är svårt att hitta sammanhang där människor inte både konkurrerar och samarbetar, och framgång för individer eller organisationer beror ofta på att man har hittat en bra balans mellan konkurrens och samarbete och har väl definierat på vilket sätt och på vilka arenor konkurrens är acceptabel.

På marknaden är samarbete snarare än konkurrens regeln. Att vi inte ser det beror säkert till viss del på vad som är spännande att göra populärkultur och nyheter av.  Kamp, konflikt och starka känslor ger bra underhållning och engagerar. Företagande och marknadsekonomi illustreras av filmer som Wall Street.

Därför är det inte konstigt att många människor inte ser att marknadsekonomi, vare sig det handlar om lokalsamhället eller den globala marknaden, bygger på samarbete och att lagen om komparativa fördelar gör att alla vinner på att delta i samarbetet. Inte bara den person eller det land som är excellent på alla områden vinner, utan faktiskt även den person eller det land som är sämst på allt har glädje av att delta i frivilligt samarbete med andra.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 46

  2017-11-16 Frihandelsavtal mellan Filippinerna och USA på gång. Ett exempel på Trumps handelspolitik, ett land åt gången: "Metro Manila (CNN Philippines, November 16) — The United States is open to a free trade agreement with the Philippines, U.S. A...

Frihandel i media vecka 46

 

2017-11-16

Frihandelsavtal mellan Filippinerna och USA på gång. Ett exempel på Trumps handelspolitik, ett land åt gången:

”Metro Manila (CNN Philippines, November 16) — The United States is open to a free trade agreement with the Philippines, U.S. Ambassador Sung Kim said Thursday.

”The Philippine side has indicated their interest in doing a free trade agreement (FTA) with us. We’re willing to consider that possibility,” Kim told CNN Philippines’ The Source.

The Philippines raised the possibility of a bilateral free trade agreement with U.S. during the bilateral talks between President Rodrigo Duterte and U.S. President Donald Trump on the sidelines of the 31st ASEAN Summit and Related Summits.

Related: PH pushes for free-trade agreements with U.S.

During the meeting, Trump singled out how tariffs were imposed on U.S. automobiles, but not ones from Japan. Tariff reduction for Japan is provided for under the 2006 Japan-Philippines Economic Partnership Agreement, the only FTA the Philippines has with any country.

”We’ve explained the United States is open to trade, but we want reciprocal trade,” Trump said before departing the Philippines on Tuesday.

”Because with past administrations… the United States has been taken advantage of. They’re very giving, they don’t get in return,” he added.

Kim noted that one of Trump’s goals in his visit was to express ”deep commitment to promoting fair and reciprocal trade.”

The Philippines has an existing Trade and Investment Framework Agreement with the U.S., which is a requirement for countries working towards an FTA.

”We already have an existing trade framework that allows us to discuss economic, trade, investment-related issues. I think that process will continue, but we will explore the possibility of a free trade agreement,” said Kim.”

 

2017-11-13

NT:s Hans Stigsson skriver på ledarplats om Donalds Trumps oförmåga att gå från bombastisk retorik till handling, något som även omfattar hans handelspolitik:

”Fast även om det kanske inte är hans förtjänst, fungerar åtminstone arbetsmarknaden hyggligt. På nästan alla områden har Trump misslyckats kapitalt.

Istället för breda överenskommelser, har presidenten gjort sig ovän med nästan alla. Inte bara demokrater, utan också republikaner, sina egna ministrar, domare och till och med amerikanska fotbollsspelare. Någon mur till Mexiko har vi (tack och lov) inte sett och inte mindre än tre försök att försvåra för muslimer att besöka Förenta Staterna har ogiltigförklarats i domstolar. Obamacare har urvattnats, men utan att ersättas med något. Republikanerna har majoritet i kongressen, men inbördes oense och Trump har ingen aning om vad som eventuellt ska ersätta Obamacare. De stora investeringar i framför allt infrastruktur som presidenten utlovade på självaste valnatten, lyser i stort sett med sin frånvaro.

Presidenten har visserligen sagt upp det framförhandlade, men inte genomförda, frihandelsavtalet TTP och lagt ett motsvarande TTIP-avtal med EU i frysboxen, men utan att ersätta dem med något substantiellt (inte ens i protektionistisk riktning). Nafta-avtalet med Kanada och Mexiko omförhandlas i snigelfart, medan Trump sade upp det globala klimatavtalet från Paris, uppenbarligen utan att ha insett att detsamma lagligt äger kraft till 2020.”

2017-11-13

DI (Nyhetsbyrån Direkt) har rubriken ”EU antar mandat att förhandla om frihandel”

”EU:s utrikesministrar godkände på måndagen mandatet för förhandlingar med Chile om att uppdatera det existerande associationsavtalet.
Det tillkännagav ministerrådets presstjänst i ett pressmeddelande.
På handelsområdet ska förhandlingarna omfatta investeringar, icke tariffära handelshinder, immateriella rättigheter, hållbar utveckling och geografiska indikatorer (skydd av namn på livsmedel, som champagne och parmesanost).

EU-kommissionen sköter alla förhandlingar om frihandelsavtal å EU-ländernas vägnar. Den första förhandlingsrundan ska starta den 16 november.

Det befintliga associationsavtalet mellan EU och Chile undertecknades 2002. Delar av det började tillämpas provisoriskt 2003 och hela avtalet 2005.

Det moderniserade avtalet ska även omfatta samarbete inom politik, säkerhet och sektoriellt samarbete.”

 

2017-11-11

EU spurtar mot handelsavtal med Mexiko och Mercosur, skriver VA-finans:

”Tidigare i höst har Frankrikes president Emmanuel Macron förespråkat att slå av på takten med Mercosur. Men vid EU-toppmötet den 19-20 oktober fick hans mer försiktiga hållning inte stöd.

Mercosur består av Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay.

”Inget land sade att vi inte ska göra vårt yttersta för att slutförhandla med Mercosur. Vi har en realistisk chans att avsluta före årets slut”, sade Cecilia Malmström.

Hon påpekade att Mercosur-avtalet har mycket stor ekonomisk betydelse. De fyra länderna har en befolkning på 230 miljoner och har inte något frihandelsavtal med något annat land.

En förhandlingsrunda har hållits i Brasilia denna vecka. Till nästa runda i början av december ska EU lägga ett nytt bud om Mercosurs tillträde till EU:s marknad.

Frankrike och många andra EU-länder vill hålla ned EU:s bud inom känsliga områden, som främst är nötkött, socker och etanol.

Sverige och andra frihandelsvänner argumenterade för ett mer generöst bud.

”Vissa medlemsländer tycker en del frågor är oerhört känsliga. Men ett avtal skulle öppna fantastiska möjligheter för tjänster, varor och upphandling”, sade Cecilia Malmström.

EU-sidan vill å sin sida att sydamerikanerna erbjuder större tullfrihet. Mercosurs nuvarande bud ger tullfrihet på 87 procent av alla varor, jämfört med EU:s bud på 98 procent.

Det är viktigt att avsluta förhandlingarna i år eller möjligen en liten bit in på nästa år eftersom Brasilien sedan går in i en valkampanj.

Frihandelsavtalet med Mexiko är mindre kontroversiellt. Det är en uppdatering av ett befintligt avtal från 2000.

Före årsskiftet hoppas EU också avsluta frihandelsförhandlingarna med Japan. En preliminär överenskommelse nåddes i juli.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Vissa EU-länder bryter och använder kol. Skall de också få tullar?

Går det så går det…

Det saknas inte fantasi när protektionister försöker hitta på skäl att inskränka frihandeln. Emmanuel Macron driver på för att EU skall införa koldioxidtullar mot omvärlden för att försöka tvinga på länder utanför EU att ha högre ambitioner. Idén är dum, som...

Går det så går det…

Det saknas inte fantasi när protektionister försöker hitta på skäl att inskränka frihandeln.

Emmanuel Macron driver på för att EU skall införa koldioxidtullar mot omvärlden för att försöka tvinga på länder utanför EU att ha högre ambitioner.

Idén är dum, som nästan alla franska idéer när det gäller handel.

  1. Det finns redan ett internationellt avtal som rör koldioxid och klimat (framförhandlat i Paris, om staden är bekant?). Varför blanda in handelsavtal?
  2. En koldioxidtull drabbar alla produkter lika, oavsett om tillverkningen är koldioxideffektiv eller inte.
  3. Hur skall man göra med Norge? Landet har nästan inga koldioxidutsläpp för sin elproduktion, men samtidigt säljer landet gas och olja till andra länder. En stor del av norska investeringar är förstås finansierade med oljepengar.
  4. Varför bara mot omvärlden? Polen och Tyskland både utvinner kol och släpper ut stora mängder koldioxid från sin elproduktion.
  5. Hur skall man göra med importen av gas och olja till EU? Skall den också beläggas med tull? Enda anledningen till importen är att EU desperat behöver importera gas och olja — effekten blir att EU:s industri får högre kostnader.

Man skall inte säga att det inte går att göra. Även de knäppaste politiska idéer går att genomföra. Världshistorien består av ett pärlband av politiska dumheter. Macrons idé kommer inte döda någon eller ställa till svält och kravaller. Men man kommer knappast att få någon mätbar effekt av åtgärderna. Ekonomer är rätt överens om att det enda verkligt effektiva är att beskatta koldioxid vid källan. Det ger maximal tydlighet och enkelhet och ett minimum av kontrollproblem.

Det vet förstås Macron, men inget argument är för dåligt för att skydda ineffektiva franska producenter på konsumenternas bekostnad.  ”Går det så går det”, som man säger.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Ricardo. Upptäckte nyttan av arbetsdelning.

Om din fiende skjuter sig i foten bör du inte hämnas genom att skjuta dig i foten

Britterna måste till varje pris undvika protektionism när Brexit blir verklighet.  Alexander C. R. Hammond skriver om riskerna med protektionistiska strömningar i Storbritannien för den amerikanska tankesmedjan Foundation for Economic Education. Viss...

Om din fiende skjuter sig i foten bör du inte hämnas genom att skjuta dig i foten

Britterna måste till varje pris undvika protektionism när Brexit blir verklighet. 

Alexander C. R. Hammond skriver om riskerna med protektionistiska strömningar i Storbritannien för den amerikanska tankesmedjan Foundation for Economic Education. Visserligen är Hamilton uppenbarligen anhängare av Brexit, men hans argument för frihandel påverkas inte av detta. Dessutom sätter han fingret på att EU fortfarande har höga tullar på bland annat matvaror. Konsumenterna i EU betalar onödigt mycket för sin mat: 

”The First Minister of Wales, Carwyn Jones, recently denounced the idea of a post-Brexit Britain entering into trade deals with poorer nations. Jones’s main objection lay in the premise that free trade with less developed countries would “undermine Wales’ farming sector.” Jones’s remarks came after meeting International Trade Secretary Liam Fox. Sensibly, Dr. Fox has not been deterred by this warning and remains focused on seeking new post-Brexit trade deals.

(—)

Jones is concerned about Welsh farmers being unable to compete with cheaper international produce. To overcome this “problem”, Jones favors either taking taxpayer money to give to farmers in the form of subsidies, or tariffs to tax international products. The former would mean the government extracting more from UK taxpayers; the latter would mean selling foreign produce at a higher price to British consumers.

Many more people lose out from protectionist policies.
As a member of the EU, the UK has become accustomed to artificially high food prices. Prior to entry into the European Economic Community in 1973 (before Britain had to accept high tariffs on non-EU imports), food prices were 40 percent lower. Even the OECD has conceded that the EU’s Common Agriculture Policy still adds 17 percent to our food bills. 

(—)

Among the most unreasonable tariffs on non-EU produce are the 54 percent tariff on dairy products, the 31 percent tariff on sugar and the 22 percent tariff on cereals.

(—)

Jones laid out his vision of post-Brexit Britain as follows: “What we can’t do is have free-trade deals that deliver cheaper goods in Britain but end up with us exporting jobs to somewhere else.” Like many protectionists who have come before him, Jones ignores both jobs lost to protectionism (more expensive inputs lead to more expensive outputs) and the very concept that for the last two hundred years has made his own nation prosper: comparative advantage.

(—)

If in the 19th century, the UK had followed the advice of the likes of Jones, rather than David Ricardo, we would all still be stuck with backbreaking labor in the fields. Importing cheaper foodstuff from abroad allowed us to work in factories at a significantly higher wage, while our agricultural jobs were exported internationally. If Jones’s ideas were applied to the UK in the 20th century, many of us would all still be working in the factories as opposed to having more comfortable jobs in the service sector.

If we in the developed world were never permitted to buy cheap products from China, not only would we be missing out on a plethora of Chinese goods, but the Chinese extreme poverty rate (less than $1.90 per person per day in 2011 at PPP) would not have fallen from 66.6 percent in 1981 to under 1.9 percent today. Comparative advantage, when allowed to work its magic, is a force that drives worldwide progress, prevents stagnation and allows the poorest nations to develop.

Whether it be wartime blockades or sanctions imposed against a rogue state, limiting a nation’s ability to freely trade with the outside world makes them worse off. As my Cato Institute colleague Ryan Bourne says, voluntarily imposing tariffs is like blockading your own ports during wartime. The English economist Joan Robinson paraphrased the great Frédéric Bastiat when she said, “Even if your trading partner dumps rocks into his harbour to obstruct arriving cargo ships, you do not make yourself better off by dumping rocks into your own harbour.”

Comments from the First Minister of Wales show a misunderstanding of basic concepts of economics and ignorance of practices that made Great Britain great. Following the U.K.’s departure from the E.U., we should slash the protectionist practices we’re currently obliged to follow and in doing so we’ll help both the poorest in our society and in the worldwide community. Let’s stick to the free-trade ideas that were at the heart of Brexit, whilst being cautious about dumping the rocks of protectionism around our own white cliffs.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
De (ganska) lyckliga kompisarna. Foto: APEC.

Slutdokumentet från Danang en kompromiss

Det är olyckligt att USA hamnar allt mer vid sidan av utvecklingen av den internationella handeln. Men det är tyvärr en oundviklig konsekvens av den nuvarande administrationens totala brist på insikter om hur handeln fungerar.  APEC-mötet i Danang, Vietn...

Slutdokumentet från Danang en kompromiss

Det är olyckligt att USA hamnar allt mer vid sidan av utvecklingen av den internationella handeln. Men det är tyvärr en oundviklig konsekvens av den nuvarande administrationens totala brist på insikter om hur handeln fungerar. 

APEC-mötet i Danang, Vietnam, avslutades i lördags.

Det gemensamma uttalandet om handel från mötet speglar krocken mellan Donald Trump och de andra ledarna för länderna kring Stilla Havet. Ambitionen om multilaterala handelsavtal var nedtonad.

Konflikten handlar alltså om synen på handelsavtal. APEC:s linje har sedan många år varit att försöka få till stånd multilaterala avtal; en grupp av länder enas om gemensamma regler för handel. Detta i brist på framsteg för ambitionen inom WTO-systemet att skapa samma regler för hela världen, vilket vore önskvärt men har visat sig mycket svårt. Förhandlingarna om detta, den så kallade Doha-rundan, har pågått i ett par decennier. Inte helt utan framsteg, men att det går långsamt är en underdrift.

Donald Trump å sin sida vill ha bilaterala avtal. Skälet är att USA har underskott i handelsbalansen mot vissa länder, men inte mot andra. Genom att göra separata avtal med enskilda länder tänker sig Trump att USA skall kunna använda sig storlek för att tvinga till sig ”rättvisa regler” för handel och därmed eliminera underskotten i handelsbalansen.

Detta kom fram under Trumps tal inför APEC. Han hade några viktiga poänger. Kina är inte den hygglige frihandlare man låtsas vara. Utländska företag som vill exportera eller etablera sig i Kina tvingas dela med sig av teknisk kunskap. Kina och många andra länder ägnar sig också åt industrispionage och struntar i intellektuella rättigheter.

Men en stor del av Trumps tal handlade om USA:s underskott i handelsbalansen, något han tror beror på valutamanipulation och orättvisa regler. Förutom att denna uppfattning är tvivelaktig är handelsunderskott inget problem.  Trump, och många i hans omgivning, är kvar på 1600-talet när det gäller ekonomisk teori.

USA köper mer från resten av världen än vad resten av världen köper från USA. Detta gäller inte minst Kina. Men skälet är helt enkelt att USA är ett av världens rikaste länder. Amerikanerna har råd att shoppa. Medan man i andra delar av världen jobbar för att spara och investera, jobbar amerikanerna för att leva loppan och konsumera.

Men vad händer när medborgare och företag i USA köper importprodukter? Andra länders medborgare och företag får dollar. Vad gör man med dollar? Svaret är enkelt. Investerar i USA. Möjligheterna är stora. Allt från att investera i den amerikanska statsskulden till fastigheter i NY eller aktier i amerikanska high tech-bolag, beroende på vad man tycker om risk och avkastning.

Amerikanernas dollar är i utlandet och vänder för att komma tillbaka som investeringar. Därför är underskott i handelsbalansen inget problem, något som dock verkar helt omöjligt att förklara för Trump.

Särskilt Kina har ett stort utflöde av valuta, beroende på att många kineser inte litar på sin egen regim. Kina är inte en rättsstat, man kan inte lita på offentlig statistik. Politiken är oförutsägbar. Därför investerar kineser med gott om pengar utomlands.

Läget förefaller vara att APEC-ländernas ledare inte direkt respekterar Trump, men ändå tvingas anpassa sig eftersom han är USA:s president. Samtidigt försöker många av dem gå vidare med TPP-avtalet utan USA. Amerikanerna står helt enkelt allt mer utanför möjligheterna att påverkar det internationella handelssystemet. Kinas betydelse växer i motsvarande mån.

Det är ett problem eftersom det är bättre att en demokratisk rättsstat håller i taktpinnen när det gäller internationella regelsystem, än att diktaturen Kina gör det.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Trump i Kina…

USA:s president Donald Trump har varit i Kina och bland annat talat om handel. Hans mest uppmärksammade uttalande var att han inte klandrar Kina för USA:s underskott i handelsbalansen. I stället menade Trump att hans företrädare var skyldiga. Men föru...

Trump i Kina…

USA:s president Donald Trump har varit i Kina och bland annat talat om handel.

Hans mest uppmärksammade uttalande var att han inte klandrar Kina för USA:s underskott i handelsbalansen. I stället menade Trump att hans företrädare var skyldiga.

Men förutom de politiska deklarationerna gjordes affärsöverenskommelser på kring 250 miljarder dollar. Hur stor del av detta som kommer att förverkligas är en annan fråga.

Några pressröster:

Financial Times:

”Donald Trump blamed his predecessors for the US’s widening trade deficit with China, praising Xi Jinping and telling an audience in Beijing he did not “blame” Chinese leaders for “taking advantage” of Washington.

In a striking change of tone from the US president, who portrayed China as an economic bogeyman throughout last year’s election campaign, Mr Trump appeared at pains to rekindle the bonhomie that characterised the leaders’ first meeting at his Florida compound in April, a tenor that quickly deteriorated over North Korea.

Although Mr Trump has been welcomed with a state dinner and extensive pomp, Mr Trump’s personal warmth towards Mr Xi was not reciprocated, with the Chinese leader using far more restrained language in his own comments.

“It’s a very good chemistry between the two of us, believe me,” said Mr Trump. “After all, who can blame a country for being able to take advantage of another country for the benefit of its citizens. I give China great credit. In actuality, I blame past [US] administrations for allowing this out-of-control trade deficit to take place and to grow.”

Despite the personal outreach, Mr Trump still used his remarks to push Beijing to rebalance their countries’ “out-of-kilter” economic relationship and “quickly” break the impasse over North Korea’s nuclear and missile development programmes.

“Trade between China and the US has not been over recent years very fair for the US,” the US president said after a morning of meetings with his Chinese counterpart. “We must immediately address the unfair practices that drove [our trade] deficit along with barriers to market access.”

Mr Trump thanked Mr Xi for China’s efforts to restrict its trading and financial relationships with North Korea but implied Beijing could do more. “China can fix this [North Korea] problem easily and quickly,” Mr Trump told an audience of US and Chinese officials and business executives. “I know one thing about your president, if he works on it hard it will happen. There’s no doubt about it.”

Mr Xi did not respond to Mr Trump’s challenges directly, instead highlighting how successful US car companies had been in China and the number of jobs created by Chinese investors in the US. “We will never close our doors,” he said. “They will only open wider and wider.”

“Co-operation is the only viable choice,” Mr Xi said. ”

New York Times:

”BEIJING — President Trump’s $250 billion in Chinese business deals probably won’t be enough to stop a trade fight.

Mr. Trump met with his Chinese counterpart, Xi Jinping, in Beijing on Thursday, offering personal praise and qualified criticisms of China’s trade practices. China, in return, offered modest concessions on some thorny trade issues. The two sides also pointed to what they claimed were billions of dollars of deals between Chinese and American companies to show face-saving progress.

But behind the scenes, Washington and Beijing are gearing up for what may well be months of contentious relations between the world’s two largest trading partners.

After initially focusing this year on renegotiating the North American Free Trade Agreement and the United States’ free-trade pact with South Korea, Trump administration officials plan to pursue previous promises to investigate what they call Chinese theft of American intellectual property. Lawmakers also plan to intensify scrutiny of Chinese investments in sensitive areas of the American economy.

Mr. Trump hinted at coming tensions on those fronts on Thursday, saying he hoped to address “the chronic imbalance in our relationship as it pertains to trade.”

“This includes addressing China’s market access restrictions and technology transfer requirements,” he said, “which prevent American companies from being able to fairly compete within China.””

Huffington Post:

”BEIJING/SHANGHAI (Reuters) – President Donald Trump can return to the United States claiming to have snagged over $250 billion in deals from his maiden trip to Beijing. Whether those deals live up to the lofty price tag is another question altogether.

Watched by Trump and China’s President Xi Jinping at a signing ceremony in Beijing, U.S. planemaker Boeing Co, General Electric Co and chip giant Qualcomm Inc sealed lucrative multi-billion dollar deals.

“This is truly a miracle,” China’s Commerce Minister Zhong Shan said at a briefing in Beijing.

The quarter of a trillion dollar haul underscores how Trump is keen to be seen to address a trade deficit with the world’s second-largest economy that he has long railed against and called “shockingly high” on Thursday.

But U.S. businesses still have many long-standing concerns to complain about, including unfettered access to the China market, cybersecurity and the growing presence of China’s ruling Communist Party inside foreign firms.

William Zarit, chairman of the American Chamber of Commerce in China, said the deals pointed to “a strong, vibrant bilateral economic relationship” between the two countries.

“Yet we still need to focus on leveling the playing field, because U.S. companies continue to be disadvantaged doing business in China.”

U.S. tech companies like Facebook Inc and Google are mostly blocked in China. Automakers Ford Motor Co and General Motors must operate through joint ventures, while Hollywood movies face a strict quota system.

″(These deals) allow Trump to portray himself as a master dealmaker while distracting from a lack of progress on structural reforms to the bilateral trade relationship,” Hugo Brennan, Asia analyst at risk consultancy Verisk Maplecroft, said in a note.

Some huge deals were announced. Among them is a 20-year $83.7 billion investment by China Energy Investment Corp in shale gas developments and chemical manufacturing projects in West Virginia, a major energy-producing state that voted heavily for Trump in the 2016 election. [

“The massive size of this energy undertaking and level of collaboration between our two countries is unprecedented,” West Virginia Secretary of Commerce H. Wood Thrasher said in a statement.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 45

2017-11-09 Norska Dagens Näringsliv har rubriken "Frihandelens framtid under lupen når Trump deltar på APEC-toppmøte i Vitenam fredag": "Under rundreisen i Asia har Trump vært spesielt opptatt av å samle støtte for en hard og enhetlig linje mot Nord-K...

Frihandel i media vecka 45

2017-11-09

Norska Dagens Näringsliv har rubriken ”Frihandelens framtid under lupen når Trump deltar på APEC-toppmøte i Vitenam fredag”:

”Under rundreisen i Asia har Trump vært spesielt opptatt av å samle støtte for en hard og enhetlig linje mot Nord-Korea og landets atomvåpenprogram. Men han har også langet ut mot det han kaller urettferdig handel, slik han også gjorde under valgkampen i fjor.

Ifølge Trumps sikkerhetsrådgiver H.R. McMaster ønsker presidenten å hindre at andre land gir urettferdige statlige subsidier til egen industri, at de diskriminerer utenlandske selskaper og at de begrenser utenlandsk investering.

Canadas statsminister Justin Trudeau var allerede onsdag på plass i Vietnams hovedstad Hanoi. På en pressekonferanse med sin vietnamesiske motpart Nguyen Xuan Phuc tok han til orde for frihandel som skaper arbeidsplasser og vekst både i Vietnam og Canada.

Men han understreket at Canada ikke har hastverk med å signere en frihandelsavtale hvis den ikke tjener Canada og canadierne. Han framholdt også at Canada vil ta i betraktning eventuelle menneskerettighetsbrudd før en avtale inngås.

– Jeg har alltid vært veldig klar på at jeg vil stå opp for canadiske arbeidsplasser og canadiske verdier hver eneste gang vi engasjerer oss i verden, sa Trudeau.

Samme dag var APEC-landenes utenriksminister og handelsministre samlet i Danang for å bli enige om en felles erklæring som vanligvis blir offentliggjort mot slutten av toppmøtet. Målet er at den også skal inneholde et punkt om at landene er enige om å jobbe for global frihandel, selv om Trump har signalisert at han går inn for det motsatte.”

 

2017-11-09

Staden Grimsby  i Storbritannien röstade massivt för att lämna EU, men nu vill de enligt Euronews ha kvar frihandeln på grund av fisken:

”Grimsby, a seaside town in north-east England, voted overwhelmingly to quit the European Union.

More than two-thirds of people from the area backed leaving Brussels, making it one of the most Eurosceptic regions in Britain.

But now food chiefs from the town, a key player in the UK fishing industry, have been lobbying the government to keep its free trade status with Europe.

Simon Dwyer, from Seafood Grimsby & Humber, told MPs there should be a special exemption for the region’s seafood industry, reported the Grimsby Telegraph.

Producers in the town import around 90 percent of the fish they process, making it vulnerable to the introduction of import tariffs, added the newspaper.

The revelation prompted mocking on Twitter, while Professor Brian Cox jokingly asked for an exemption for the whole of the UK.”

 

2017-11-08

Trumps syn på handel är kvar på 1900-talet är rubriken på Dagens Industris artikel (Johan Nylander) om presidentens besök i Kina:

”Pradeep Taneja, expert på kinesisk politik vid University of Melbourne, säger att det är viktigt för Trump att ge intryck av att pressa Kina kring handel. Trump kritiserade gång på gång Kinas handelsöverskott under sin valkampanj. Men även här råder diskrepans mellan de båda männen.

”Trump är kvar i ett 1900-talstänk gällande handel, och talar om stål och tillverkning av bilar. Kinas agenda är för 2000-talet och handlar om modern teknologi, som artificiell intelligens. Trump och Xi är inte alls på samma våglängd”, säger Pradeep Taneja.

Medan Trump vill pressa Kina kring handelsöverskott, vill Xi att USA ändrar sina policyer och ger Kina möjlighet till samarbete med amerikanska teknologiföretag vilket i dag är blockat inom många sektorer.”

 

2017-11-04

DN (Marianne Björklund) skriver om vad som hänt med Trumps vallöften med anledning att Donald Trump vann  presidentvalet i USA (om handel):

”Här har Trump fört en politik i linje med de löften han gav i valrörelsen där ”America first” var slagordet. Han har påbörjat en omförhandling av Nafta, ett frihandelsavtal mellan Mexiko, Kanada och USA. Samtidigt har USA dragit sig ur TTP, ett frihandelsavtal där bland andra länderna kring Stilla havet ingår. Dessutom har förhandlingarna om ett avtal med EU, TTIP, helt lags på is. Däremot har det än så länge inte blivit något av de tullar på 35 procent respektive 45 procent gentemot mexikansk och kinesisk import som Trump utlovade. Om det är smart för USA att dra sig ur frihandelsavtal rådet det delade meningar om. Amerikanska företag med tillverkning i Kina och Mexiko är säkert lättade att några handelshinder ännu inte har införts. Drabbas de av tullar blir det inte till någon större fördel för USA.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera posten