Bloombergs

Presidenterna var bättre förr. Bush d y var en varm vän av frihandel och satte bland annat igång TPP-förhandlingarna.

Polarisering kan också vara av godo — får folk att tänka efter vad som är viktigt

Det är uppenbart att vi nu har en polarisering på världsscenen när det gäller handel och öppenhet. För bara ett par år sedan fanns det en sorts ljum uppslutning kring frihandel, öppenhet och globalisering. Kritiken gällde i huvudsak problem som bara ...

Polarisering kan också vara av godo — får folk att tänka efter vad som är viktigt

Det är uppenbart att vi nu har en polarisering på världsscenen när det gäller handel och öppenhet.

För bara ett par år sedan fanns det en sorts ljum uppslutning kring frihandel, öppenhet och globalisering. Kritiken gällde i huvudsak problem som bara på marginalen hade med frihandel och globalisering att göra. I praktiken var det en standardretorik på temat att frihandel inte löser alla problem. Vilket naturligtvis är sant. Frihandel innebär att individer och företag kan sälja varor och tjänster över gränserna utan tullar, kvoter och byråkratiskt krångel och att nationella regler inte diskriminerar mot utländska produkter och företag. Annat, som länders arbetsmarknadspolitik, mänskliga rättigheter, socialförsäkringssystem eller miljöpolitik påverkas bara marginellt av handelspolitiken.

Däremot skapar handel ökat välstånd och öppnar för influenser från andra länder vilket med tiden ger en entreprenöriell medelklass som odlar en liberal livsstil och har makt att kräva rättigheter. Erfarenheten är ganska tydlig. En trygg demokratisk utveckling bygger på att det finns en stor medelklass som har intresse av stabilitet i form av lagstyre, marknadsekonomi och respekt för egendom och kontrakt.

De praktiska erfarenheterna av handel backas dessutom upp av ekonomisk och statsvetenskaplig teori.

Stödet för frihandel uppfattades med andra ord som stabilt. Särintressen argumenterade med varierande framgång för att just deras marknader borde skyddas av olika skäl. De hade viss framgång, men huvudsakligen för att politiker föll undan av ”pragmatiska” skäl (oro för att inte bli valda eller återvalda) — inte för att det fanns något generellt stöd för protektionism.

Under 2015-2016 skedde tre saker.

För det första att det amerikanska presidentvalet präglades av starka protektionistiska strömningar.

Det är förmodligen fel att uppfatta Trump och Sanders hållning som klassisk protektionism. Ingen av dem tror att handelshinder faktiskt ökar välståndet. Sanders uppfattning var att frihandel visserligen ökar välståndet, men att en konsekvens av frihandeln är att välståndsökningen blir ojämnt fördelad. Storfinansen och de multinationella företagen drar mer nytta av frihandeln än vad arbetarklassen gör. Den får i stället betala med lägre löner och utflyttade jobb.

Trumps verklighetsbild var att frihandel visserligen är bra, men att WTO, NAFTA- och TPP-avtalen på olika sätt var ofördelaktiga för USA och att Kina manipulerar sin valutakurs och subventionerar sina exportföretag på olika sätt. Konsekvensen är att tillverkningsjobb inom amerikansk industri försvinner och amerikanska arbetare får allt lägre löner. Vidare förefaller Trump se underskottet i handelsbalansen som ett problem och anklagar även Tyskland för att Euron skulle vara undervärderad.

Hillary Clinton tvingades också med i angreppen på frihandel. USA har en tradition av protektionism (det är i själva verket den normala inställningen hos amerikanska politiker), men den har i hög utsträckning bestått av retorik. I verkligheten har USA gått i spetsen för att skapa breda avtal och fungerande system. USA:s stora inflytande globalt har byggt på att man varit skicklig på att skapa institutionell stabilitet.

För det andra drabbades CETA-avtalet mellan EU och Kanada av oväntat motstånd. Avtalet var färdigförhandlat utan att möta några protester, men väckte plötsligt vänsterns uppmärksamhet. Sannolikt för att TTIP-avtalet kritiserades hårt av vänstern, och försvarades genom att jämföras med CETA. Att demonisera det senare blev därför nödvändigt. I sak är det dessutom fel att jämföra TTIP med CETA då USA och Kanada är ganska olika som samhällen. Både när det gäller arbetsrätt, miljö, produktsäkerhet och rättssystem liknar Kanada EU mer än USA.

En tredje händelse är Brexit som av många uppfattas som driven av antiglobalisering. Men där var drivkrafterna snaras anti-Bryssel och motvilja mot immigration. Möjligheterna att bli en ännu mer framstående handelsnation genom frihandel med resten av världen när EU inte längre lade sig i var ett argument för Brexit. Det visar sig nu inte stämma riktigt. Många länder vill förvisso handla med Storbritannien, men de kommer inte i närheten av den betydelse som EU-länderna har haft som handelspartners.

Under en tid har det alltså sett ut som att protektionism varit en totalt dominerande strömning internationellt.

Men när man fått lite perspektiv på saken visar det sig lyckligtvis inte stämma.

Ledarna för världens stora ekonomier och handelsnationer deklarerar nu att de stöder frihandel och skyndar på arbetet med att få pågående förhandlingar i hamn.

Bloomberg skriver om Tysklands Angela Merkel och Japans Shinzo Abe, ledare för två av världens största ekonomier (om Merkel leder Tyskland eller hela EU är en akademisk fråga):

”German Chancellor Angela Merkel and Japanese Prime Minister Shinzo Abe called for a concerted effort to defend free trade, expanding the list of economic powers joining together to counter the U.S. shift toward protectionism.

Barely 48 hours after Merkel and President Donald Trump clashed on economic policy at their first White House meeting, the German leader called for swift conclusion of a trade accord between Japan and the European Union. That followed a renewed German-Chinese commitment to open markets on the eve of her trip to Washington and Merkel’s backing for a free-trade accord between the EU and Mercosur, the South American economic bloc.

“Of course we want fair markets, but we don’t want to put up barriers,” Merkel said Sunday evening in a speech in Hanover, Germany, pushing back against Trump’s pledge to enact “America First” policies. “At a time when we have to quarrel with many about free trade, open borders and democratic values, it’s a good sign that Germany and Japan aren’t quarreling about that.””

Förra veckan skrev Frihandelsbloggen om positiva tecken när det gäller världshandeln.

Polarisering uppfattas ofta som något negativt. Men den kan också leda till att människor tänker efter vad som egentligen är viktigt och gör tydligare ställningstaganden än de annars skulle ha gjort.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export