BMW

Femte avenyn i New York. Inte en Merca så lång ögat når...

Alla kör Mercedes…

Det finns sällan något större anledning att analysera Trumps uttalanden om handel. Han teoretiska uppfattningar i sammanhanget är från tiden för trettioåriga kriget (han är dock inte ensam om dem -- överraskande många politiker i USA och på andra håll...

Alla kör Mercedes…

Det finns sällan något större anledning att analysera Trumps uttalanden om handel. Han teoretiska uppfattningar i sammanhanget är från tiden för trettioåriga kriget (han är dock inte ensam om dem — överraskande många politiker i USA och på andra håll har samma idéer) och dessutom är han bisarrt okunnig om fundamentala fakta. Det är helt obegripligt att han under den tid han varit president eller presidentkandidat inte kunnat få en snabbkurs i hur den internationella handeln fungerar, EU:s grundkonstruktion eller enkla basfakta.

I torsdags, när han mötte EU:s ledare i Bryssel klagade han över tysk bilimport till USA och hotade med en 35-procent skatt på tyska bilar i USA:

“Look at the millions of cars they sell in the US. Terrible. We will stop this,”

Miljoner bilar?

Under 2016 såldes 1,3 miljoner BMW, Volkswagen (inklusive AUDI, Porsche) och Mercedes i USA. En dryg miljon. Inte ”miljoner”.

Men BMW har sin största fabrik i Spartanburg med 8800 anställda. De producerar 500 000 SUV:ar, varav många exporteras till EU. Volkswagen bygger 150 000 bilar i USA och Mercedes har just öppnat en fabrik med 2000 anställda som gissningsvis kommer att producera ett par hundratusen bilar.

Hur har då Trump fått föreställningen om ”miljoner” bilar.

En ledtråd kanske kan vara detta citat från tyska tidningen Bild i januari.

“If you go down Fifth Avenue everyone has a Mercedes Benz in front of his house,”

Den observationen är kanske en aning överdriven.  Inte ens på Femte avenyn i New York är det lätt att få uppfattningen att en stor del av amerikanerna kör tyska lyxbilar.

Men det är inte riktigt sant. Tyvärr, USA och världen hade förmodligen varit ett bättre ställe om majoriteten av amerikanerna faktiskt körde Mercedes.

Samtidigt är det en aning skrämmande. Världens mäktigaste man bygger sin beslut på vad han tror han har sett någon gång, och ingen i hans omgivning verkar ha förmågan att korrigera honom.

Dessutom klagar han på att man inte ser så många amerikanska bilar i Tyskland och andra EU-länder. Det har han rätt i, men skälet till det är inte handelspolitik. Japanska och koreanska bilar säljer bra i EU.

Dessutom missar Trump att det säljs många USA-tillverkade lyxbilar av bästa kvalitet i EU. Men det står BMW och Mercedes på dom.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Blir de glada eller blir de inte glada?

Hopp för TTIP — EU kan räknas som ett land

Sannolikt har Vita huset insett att skrotningen av TPP-avtalet skadat relationerna med viktiga partners samt givit Kina en möjlighet att ta initiativet på handelsområdet. Det fina med TPP-avtalet var att det innehöll kapitel om miljö-, arbetsrätt, produ...

Hopp för TTIP — EU kan räknas som ett land

Just nu står världen verkligen mellan hopp och hopplöshet när det gäller handeln. Om Merkel kan förmå Trump att anta en något mindre orimlig uppfattning om handelsfrågor kommer det förmodligen vara det viktigaste hon gjort i hela sin karriär.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel skulle träffa USA:s president Donald Trump i dag, men resan blev framskjuten till på fredag på grund av snöstorm.

En av Merkels uppgifter är att försöka övertyga Trump om att ett handelskrig mellan USA och Tyskland är en dålig idé.

Med till Washington följer två av Tysklands viktigaste företagsledare, Siemenschefen Jo Kaeser och biltillverkaren BMW:s styrelseordförande Harald Krüger. Att Krüger kommer med är särskilt viktigt. Trump vill lägga tull på tyska bilar, men samtidigt har BMW sin största fabrik i USA. Alla BMW:s SUV:ar tillverkas i USA och 70 procent av produktionen exporteras. Oron för handelskrig är förstås stor i Tyskland. Hälften av alla jobbtillfällen anses vara beroende av exporten och USA är vid sidan av Frankrike Tysklands viktigaste handelspartner.  I fjol köpte amerikanerna tyska varor för drygt 100 miljarder euro. I Trumps värld är det ett problem.  Det är nämligen ungefär dubbelt så mycket som Tyskland köpte av USA, vilket bidrar till USA:s underskott i handelsbalansen — något som Trump och hans handelsminister (felaktigt) uppfattar som ett problem.

En känslig fråga är TTIP-avtalet mellan EU och USA som nu ligger på is. Efter att Trump omedelbart kastade TPP-avtalet i papperskorgen efter sitt tillträde som president var det många som oroade sig för att samma sak skulle hända med TTIP-avtalet. Nu visar det sig finnas åtminstone en viss osäkerhet kring vad som kommer att hända med TTIP.

Sannolikt har Vita huset insett att skrotningen av TPP-avtalet skadat relationerna med viktiga partners samt givit Kina en möjlighet att ta initiativet på handelsområdet. Det fina med TPP-avtalet var att det innehöll kapitel om miljö-, arbetsrätt, produktsäkerhet, tvistelösning; det vill säga allt sådant som Kina inte vill skall ingå i handelsavtal. Med TPP hade det skapats standarder som Kina efterhand hade tvingats anpassa sig till helt eller delvis. Nu är den möjligheten försvunnen.

Öppningen för Trump när det gäller TTIP är att TTIP-avtalet formellt sett kan sägas vara bilateralt, det vill säga uppfylla Trumps krav på att teckna avtal med enskilda länder var för sig. Ur handelspolitisk synvinkel är EU ett land — inget EU-land har egen handelspolitik eftersom det vore oförenligt med den inre marknaden.

Det är förstås långt kvar till ett besked. Ännu har USA inte utsett någon ny chefsförhandlare. Trump har också målat in sig ordentligt i protektionisthörnet och kan bara med viss möda ta sig därifrån.

Med andra ord ligger allt i stöpsleven. Om TTIP-avtalet blir verklighet skulle det tillsammans med CETA-avtalet resultera i att frihandeln i världen tog ett stort steg framåt. Då skulle EU, USA och Kanada vara en del av samma handelssystem och mönstret att frihandeln tar två steg framåt och ett bakåt fortsätta att gälla.

Men allt kan fortfarande gå helt fel. Inget TTIP-avtal. NAFTA-förhandlingarna klappar ihop. USA struntar i WTO och startar handelskrig med EU. Då är man tillbaka på ruta noll och förlusterna i välfärd blir enorma.

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
-- Se det från den ljusa sidan, Chang. På det är viset slipper vi oroa amerikanerna med vår höga produktivitet.

God morgon hr president, hur går det med handelskriget?

En viktigt del av USA:s näringsliv är utländska direktinvesteringar och USA:s största exportörer är ofta samma som de största importörerna. Trump kommer från en bransch som är nästan helt nationell, och hans chefsideolog Bannon kommer från finansmarkn...

God morgon hr president, hur går det med handelskriget?

En viktigt del av USA:s näringsliv är utländska direktinvesteringar och USA:s största exportörer är ofta samma som de största importörerna. Trump kommer från en bransch som är nästan helt nationell, och hans chefsideolog Bannon kommer från finansmarknaden. Ingen av dem har erfarenhet av modern tillverkningsindustri. Frågan är om de har klart för sig hur stort USA:s internationella beroende är?

Många försöker ställa diagnos på Trumps mentala tillstånd. Utom att det är obehagligt att diagnosticera folk vars åsikter man inte gillar, kvacksalveri att ställa diagnos på människor man inte undersökt så saknar i vilket fall jag kompetens att ställa diagnos på någon alls. Ingen åsikt om just detta alltså.

Däremot vet jag en del om handel, och kan med säkerhet säga att Trumps handelspolitik är skadlig för tillväxt, jobb och konsumenter i hela världen och inte minst i USA.

Hittills har de dramatiska utspelen inte påverkat så mycket. TPP hade inte ens trätt i kraft och även med Hillary Clinton vid rodret hade avtalet av allt att döma stoppats eller lagts på is. Nedfrysning är i praktiken vad som drabbat även TTIP, även om Trump inte förefaller ha sagt något om det.

NAFTA uppsagt, men ännu inte konkreta förändringar.

Det som är på gång av verkligt allvarlig karaktär är emellertid handelskriget med Kina.

I Trumps administration är det en allmän uppfattning att Kina självt ägnar sig åt att manipulera olika faktorer så att landet får en orättvis fördel i konkurrensen på världsmarknaden, vilket inte minst drabbar USA. Det handlar om sådant som dolda subventioner till företag, manipulation av den egna valutan och inte minst låga löner, brist på fackliga rättigheter och låga krav på arbetsförhållanden, miljöpåverkan och liknande.

Ur en synpunkt är det lätt att hålla med. Kina kan erbjuda låga produktionskostnader. Men det är ju hela poängen med Kina. Amerikanska företag kan erbjuda amerikanska konsumenter amerikanska produkter till rimliga priser just därför att de helt eller delvis är producerade i Kina (jag har aldrig hört någon säga om sin Iphone att det är en ”kinesisk telefon”…) . Om Kina dessutom pressar ner sin valuta och subventionerar sina exportföretag är det en vinst för amerikanska konsumenter. Däremot är det en förlust för kinesiska konsumenter och skattebetalare — men det är knappast Trumps problem.

En tull på kinesiska produkter drabbar alltså amerikanske konsumenter. Allt från mobiltelefoner till sportkläder tillverkar i Kina och kommer helt enkelt bli dyrare. Om det gör att amerikansktillverkade produkter ersätter de importerade återstår att se. De kommer i alla händelser att vara lika dyra som de kinesiska. Konsumenterna förlorar oavsett om de köper dyra kinesiska produkter eller motsvarande amerikansktillverkade produkter. Man kan med säkerhet säga att en ökad efterfrågan på amerikanska industriprodukter inte kommer att ge någon större effekt på jobben. Modern industri kan öka sin tillverkning nästan utan att anställa en enda person.

Vad som förmodligen också underskattas av Trumps administration är hur integrerade olika nationella marknader är idag. Multinationella företag är verkligen multinationella. De är inte nationella företag med säljorganisationer i andra länder. BMW:s fabrik i Spartanburg, Nordkarolina är BMW:s största fabrik. I världen. BMW:s största fabrik i världen. Inte bara i USA. Där tillverkar 450 000 SUV:ar varav 70 procent exporteras. Med underleverantörer sysselsätter BMW 70 000 personer. Som andra utländska bilfabriker har de kunnat etablera sig samtidigt som USA:s egen bilindustri kollapsat eftersom de sluppit bilarbetarfackets extrema avtal som sugit både utvecklingskraft och lönsamhet ur de traditionella amerikanska biltillverkarna. Vad tror Trump kommer att hända med den fabriken om komponenter från Tyskland blir dyrare och USA för en politik som kommer göra det svårare för BMW att importera och exportera? Tror Trump han kan hota ett tyskt företag att expandera i USA? Även Mercedes gör sina SUV:ar i USA.

Ett annat tydligt exempel på hur globaliserade moderna företag är handlar om kombinationen av export och import:

  • USA:s en (1) procent största exportörer har sammanlagt 14 miljoner anställda (i princip all tillverkningsindustri). Av dessa företag är 90 procent importörer och 36 procent är USA största importörer.
  • Omvänt har en (1) procent av USA:s största importörer 13 miljoner anställda. Av dessa företag är 96 procent också exportörer och 53 procent tillhör procenten av USA:s största exportörer.
  • Denna enda procent av exportörer står för 60 procent av den totala exporten. Procenten av importörerna står för 66 procent av den totala importen.

I praktiken är det svårt eller omöjligt att göra något radikalt åt USA:s handelsunderskott (att handelsunderskott skulle vara ett problem är en missuppfattning — men det är en annan historia) genom att minska importen med höga tullar utan att också skada exporten. Om exempelvis stål görs dyrare genom tullar kommer amerikanska bilar att bli dyrare på exportmarknaden och därigenom sälja sämre. Skall man vara lite cynisk är den kundgrupp som vill ha amerikanska bilar till varje pris samma kundgrupp som köper brylcreme —  och de vill inte ha nya amerikanska bilar.

Trump och kretsen kring honom har förmodligen ännu inte blivit uppmärksamma på ovanstående fakta. Det kräver garanterat en viss kamikazeböjelse att som tjänsteman presentera dessa siffror. Men förr eller senare kommer de att ställas inför fakta. De kan strunta i fakta. Men problemet är att kineserna, som främst står i skottgluggen, är fullt beredda på att slå tillbaka. Om de ens behöver slå tillbaka. En stor del av amerikanska produkter är konkurrenskraftiga på världsmarknaden för att de bygger på import från Kina. För kinesernas del får USA gärna skjuta sig i foten.

Problemet är att Trump är en man som nog kan tänkas skjuta, om inte sig själv, så i vilket fall USA:s konsumenter, i foten för att visa handlingskraft tillfredsställa sina väljare. Han kommer förmodligen också att kunna lura en betydande del av amerikanerna att högre priser och högre arbetslöshet som hans politik orsakar beror på frihandeln och därigenom motivera ännu mer felaktig politik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Frankrikes handelsminister Matthias Fekl. Ett exempel på politiker som har svårt att stå rakt när det blåser.

Stödet för frihandel stort bland demokratiska politiker — motståndet finns bland extremisterna

"Alla som vill ha tillväxt -- och jag litar på att kommande administration (i USA) är tillväxtvänlig -- måste vara för öppna marknader." Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble är i Wall Street Journal mycket tydlig i sitt stöd till frihandel. "Protektion...

Stödet för frihandel stort bland demokratiska politiker — motståndet finns bland extremisterna

”Alla som vill ha tillväxt — och jag litar på att kommande administration (i USA) är tillväxtvänlig — måste vara för öppna marknader.”

Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble är i Wall Street Journal mycket tydlig i sitt stöd till frihandel.

”Protektionism kan vara lönsamt på kort sikt, men på lång sikt är det nästan alltid destruktivt”.

Anledningen är att Trump har hotat med tullar på 35 procent på tyska bilar som importeras till USA. Det vore förstås ett hårt slag mot tyska biltillverkare i Tyskland, men kommer knappast att påverka försäljningen av de BMW och Mercedes som tillverkas i USA. I likhet med japanska tillverkare har tyskarna bilfabriker i USA och är stora investerare.

Men det intressanta med Schäubles uttalande är att det visar att EU:s viktigaste land faktiskt leds av ett frihandelsvänligt parti, CDU. Även regeringspartnern Socialdemokraterna är för frihandel även om de har svårt att stå emot extremvänstern och de grönas protektionism. Tyskland har i likhet med Sverige byggt sitt välstånd på internationell handel. Sanningen är att alla regeringar i EU är för frihandel. De vill ha TTIP, CETA och TISA för att de vet att handel ger välstånd och utveckling. Hittills har ingen velat lämna WTO.

Men många politiker är dåliga på att stå emot twitterstormar eller inse att vänstern har en stark tradition av att demonstrera. Särskilt i Tyskland brukar vänsterorganisationerna kunna få ut några hundra tusen personer på gatorna. Det är en bråkdel av det antal som går i högmässan varje söndag, men eftersom högmässobesökarna inte skriker och slår sönder butiksfönster får de inte så mycket uppmärksamhet.

Namninsamlingar på nätet är inte heller så mycket att bry sig om. De är i praktiken bara att skriva sitt namn och trycka på knappen. Opinionsbildning utan egen insats, utan kunskaper och utan att behöva stå för sin åsikt.

Därtill bygger den opinion som finns mot TTIP och CETA till minst 90 procent på lögner, missuppfattningar och grova överdrifter. Om motståndarnas påståenden om TTIP och CETAS vore sanna skulle naturligtvis ingen vara för dem. Exempelvis påstår Daniel Suhonen att TTIP-avtalet innebär att demokratin avskaffas. Skulle hans partikamrater i EU alltså vara i färd med att avskaffa demokratin? Självklart inte. Det är bara exempel på en av många mer eller mindre fantasifulla påståenden som motståndarsidan bygger sina kampanjer på.

Det är en viktig grundregel i all representativ demokrati. Alla har samma rätt att uttala sig och samma rätt att rösta. Men alla åsikter är inte lika mycket värda. Åsikter som bygger på en felaktig verklighetsbeskrivning bör inte tas på allvar. Det är de valda politikerna som har ansvaret att göra den bedömningen.

Välfungerande demokratiska system bygger just på att fakta är viktigt. Majoriteten i parlament och utskott kan inte fatta beslut hur som helst. Som regel måste beslut beredas ordentligt innan de kan klubbas. Många suckar över att man tillsätter utredningar och att frågor utreds i åratal utan att det kommer fram ett förslag till hur frågan skall lösas. Och det beror på att frågor kan vara så komplexa att det är svårt eller omöjligt att hitta en lösning. Oftast är det lätt att hitta lösningen på ett problem, men då uppstår i stället ett helt annat problem. Hur man än gör blir någon grupp ”förlorare” eller så offrar man ett värde för ett annat.

Här finns också grunden för en konstruktiv politisk debatt när det gäller handelsavtal. Vilka kompromisser ger en rimlig balans mellan olika intressen när det gäller öppenhet, självförsörjning, traditionella näringar, folkhälsa, investerarskydd. Den debatten har fört i åratal och det råder en bred samstämmighet kring dessa frågor.

Kontroverserna kring TTIP beror i huvudsak på att USA som avtalspart gjort det möjligt för grupper som inte vill ha frihandel och ofta är emot både EU och marknadsekonomi att få någon procent av befolkningen med starka känslor mot USA engagerade.

Politikerna i EU bör vara på det klara med vad det handlar om. Det handlar inte om demokrati utan om särintressen i starkt behov av att skapa konflikt kring en symbolfråga.

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
South Carolina har blivit av med en del gamla jobb. Det är inte självklart det är ett så stort problem som många tror.

Framgång för frihandeln utplånar inte nostalgin kring svunna jobb

South Carolina drar nytta av handel och utländska investeringar, men samtidigt är misstänksamheten stor efter 80-talets förlust av jobb inom framför allt textilindustrin. Wall Street Journal skriver om staten som är scen för republikanernas primärval på lörd...

Framgång för frihandeln utplånar inte nostalgin kring svunna jobb

South Carolina drar nytta av handel och utländska investeringar, men samtidigt är misstänksamheten stor efter 80-talets förlust av jobb inom framför allt textilindustrin.

Wall Street Journal skriver om staten som är scen för republikanernas primärval på lördag. Artikeln handlar bland annat om Andrea Howell vars liv förändrades när hon fick jobb på BMW:s fabrik som bland annat är en stor exportör av bilar till Kina. 70 procent av bilarna går utomlands och bilarbetarna talar om ”kinabilar” — de exemplar som får all tänkbar extrautrustning.

Samtidigt är Andrea Howell ingen stor entusiast för frihandel:

”Even so, she is no fan of free trade. Two uncles struggled to make ends meet after losing their work at a cotton mill that closed in the 1980s, in a shutdown that devastated the area around Greer. In the primary Mrs. Howell plans to vote for Donald Trump, who she figures wouldn’t let foreign companies “beat us” again.”

Och kanske är detta typiskt för motståndet mot frihandel i USA. Minnet av stålverket eller väveriet lever i decennier tillsammans med föreställningen om att om bara inte de utländska företagen hade konkurrerat ut dem skulle allt vara som förr.

Donald Trump utnyttjar effektivt de föreställningarna genom en radikal protektionistisk agenda. Han har sagt sig vara för frihandel, men som så ofta visar sig hans ord ha ett synnerligen kort bäst-före-datum:

”Mr. Trump, who has a strong lead in polls of South Carolina voters, makes the opposite case out on the hustings. Mr. Trump told a crowd in suburban Charleston on Monday that foreign competitors are playing the U.S. for a fool. “China is ripping us off like nobody has ever seen,” he said. “Vietnam’s a new one, Mexico’s a disaster. Mexico’s the new China. They are taking so many businesses.””

Frihandeln i USA lever med andra ord farligt just nu med både Trump och Sanders som tydliga motståndare till TPP och TTIP. Kongressens beslut om TPP kommer enligt plan i sommar eller strax efter presidentvalet 2016, men innan ledamöterna i kongressen har bytts ut. TTIP däremot kommer inte att vara färdigförhandlat utan blir ett beslut för nästa ledning. Hillary Clintons inställning är oklar men hon kommer knappast sätta politisk prestige på spel för TTIP.

South Carolina är en bra symbol för amerikanernas inställning till frihandel. Arbetslösheten är drygt 5 procent och de jobb som skapas av utländska investerare och export är välbetalda. Ändå finns en föreställning om att man egentligen missgynnas.

USA avviker från Sverige och de flesta EU-länder genom att även näringslivets företrädare kan vara protektionistiska. Mexiko är ett låglöneland och Kina anses av många ägna sig åt valutamanipulation genom att köpa enorma mängder dollar och på så sätt pressa upp dollarkursen. Det finna inga riktiga belägg för detta, men föreställningen lever vidare.

En gång i tiden motarbetade textilindustrin i South Carolina etableringen av den franska däckstillverkaren Michelins fabrik. De var rädda att Michelin skulle bidra till att driva upp arbetarnas löner. Attityden hänger i på sina håll.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George