ClientEarth

Krångla inte till handelspolitiken med miljö och arbetsrätt — de har redan sina egna avtal

Protektionism är inte särskilt gångbart i Europa. Argumenten från protektionisterna bygger i stället på klimat, miljö, arbetsrätt. Sådant bör arbetas in i frihandelsavtalen. Men alla dessa områden har redan sina egna avtal och FN-konventioner. Syftet är ...

Krångla inte till handelspolitiken med miljö och arbetsrätt — de har redan sina egna avtal

Protektionism är inte särskilt gångbart i Europa. Argumenten från protektionisterna bygger i stället på klimat, miljö, arbetsrätt. Sådant bör arbetas in i frihandelsavtalen. Men alla dessa områden har redan sina egna avtal och FN-konventioner. Syftet är att göra handelsavtal allt mer komplexa och omöjliga att få igenom.

Protektionismen i Europa är inte riktigt lika den som vi ser i USA och som bidrog till att föra Donald Trump till makten. Ett skäl är EU-ländernas beroende av internationell handel. Dels mellan varandra, och dels handel med resten av världen, främst USA, Kina och Japan. Inom EU är det en betydligt större andel av arbetskraften som arbetar i företag som importerar eller exporterar jämfört med USA. De allra flesta amerikanska företag agerar främst på sin enorma hemmamarknad. Det förklarar oron för att billigare import slår ut det företag man jobbar på. Det är ganska lätt för politiker att locka med handelshinder som skydd för arbetstillfällen. Det är förklaringen till att amerikanska politiker som regel är ganska protektionistiska; Trump är inte unik i att vara protektionist, utan i sin förgrovade retorik.

Inom EU fungerar det inte riktigt så. Allt för många arbetar i företag som exporterar och importerar. Det vet av egen erfarenhet att handel är en viktig del av välståndet.

Så protektionister i EU tvingas välja en annan argumentationslinje. De spelar på föreställningar om att EU på något vis skulle vara unikt framstående när det gäller miljö, produktsäkerhet och arbetsrätt. I andra länder struntar man i miljön, producerar farliga produkter, plågar djur och anställda.

Och därför bör EU genom handelspolitiken försöka tvinga på andra länder intern lagstiftning.

Ett bra exempel är Laurens Ankersmit, advokat och handelsexpert för aktivistorganisationen ClientEarth:

”On the website promoting the EU-Canada trade deal (CETA), the Canadian government proudly lists the ‘opportunities and benefits of CETA for Canada’s oil and gas exporters’. However, provisions on combatting climate change are completely absent from this ‘progressive’ agreement. It was one of the main criticisms of a recent report commissioned by French president Macron on CETA.

This is a perfect example of current EU trade policy: a single-minded focus on trade liberalisation and empowering transnational corporations, without considering the downsides of globalisation.

EU trade policy needs a much stronger focus on the regulation of trade in the public interest and they can do this in three ways.

First, the EU should ensure that we keep our hands clean when we allow products on our market. Oil from dirty tar sands, unsustainably produced biofuels and palm oil must not be allowed to compete with more sustainable solutions. The EU should take regulatory action to keep dirty products off our market.

Second, environmental, social and human rights commitments in trade agreements should genuinely add value and not simply be window dressing for the sake of a ‘green’ or ‘responsible’ image. So far, sustainable development and environment chapters in agreements like CETA have been little more than hot air.”

(—)

EU trade policy should be inspired by the EU’s own goals and ambitions. The EU is about more than just trade and should be proud of its regulatory achievements, like the EU’s flagship chemicals regulation, REACH.

Commission president, Jean-Claude Juncker, said “trade is about exporting our standards, be they social or environmental standards, data protection or food safety requirements”. If Mr Juncker is serious about these words, trade policy cannot continue with business as usual.”

Varför är detta dumheter?

Till att börja med därför att handel inte förutsätter internationella handelsavtal. Om man exemplifierar med CETA-avtalet är det inte så att EU och Kanada började handla med varandra för några månader sedan när avtalet delvis trädde i kraft. Tvärt om har man handlat i flera hundra år. USA och EU handlar för fullt trots avsaknaden av ett separat avtal. Samma sak med EU och Japan. Handeln pågår trots att det nya avtalet som tecknades före jul inte har trätt i kraft. Mycket av handeln sker inom ramen för WTO:s regelsystem. Det är inte perfekt, men i huvudsak fungerar världshandeln hyggligt.

Att andra länder skulle vilja gå med på omfattande förändringar i sin lagstiftning för att få till handelsavtal med EU är inte sannolikt.

Vidare är miljöfrågan inte helt okomplicerad. Macron har talat om att lägga någon form av ”klimattullar” på varor från länder utanför EU. Utom att det förutsätter förändringar i EU:s handelspolitik som han knappast får med andra länder på vittnar det om en total enögdhet inför situationen i EU. I Europa är vi beroende av kol, naturgas och olja. Vi bryter dessutom kol och brunkol, utvinner gas och olja och köper stora mängder gas och olja från Ryssland. Ryssland är extra intressant i sammanhanget då Macron har ambitioner att förbättra relationerna med ryssarna (eller i vilket fall Putin). Han lär knappast driva på klimattullar eller hårda miljöregler mot Ryssland.

Och skulle Kina underkasta sig en politik de inte önskar genom att den införs i ett tänkbart handelsavtal? Knappast. Kineserna är ganska nöjda med att vara med i WTO och har ingen anledning att gå med på saker de inte vill.

Man skall inte heller tro att länder i omvärlden kommer att låta EU ställa krav på interna förhållanden utan att få något i gengäld. Om handelsavtalen blir belastade med villkor som berör enskilda EU-länders interna förhållanden kommer den bli extremt svåra att få godkända av de enskilda EU-staterna. EU-länderna har inte gemensamma regler på alla områden. Det rör sig fortfarande om enskilda, suveräna, stater — även om Juncker förmodligen glömmer bort det emellanåt.

Ankersmit skriver också om arbetsrätt och nämner särskilt Peru och Korea. Återigen känns det som att han är selektiv. Ryssland, Kina, hela arabvärlden, Indien, Pakistan, Bangladesh är alla länder där arbetsförhållanden och arbetsrätten på många håll är fullständigt katastrofala. Gissningsvis undviker Ankersmit att ta upp dessa länder som exempel eftersom de skulle visa hur absurd tanken är att försöka reglera dem genom handelsavtal.

Missförstå nu inte. Klart det vore bra med internationella överenskommelser om bättre villkor när det gäller miljö, arbetsrätt och liknande. Men att allt EU vill åstadkomma internationellt skulle klämmas in i handelsavtalen är förstås fullständigt orealistiskt.

Det är därför det finns separata avtal och FN-konventioner för klimat och miljö, arbetsrätt, folkhälsa och mycket annat.

Men förmodligen är just bristen på realism hela poängen med Ankermits artikel. Det är frågan om smygprotektionism och taktiken är att försöka göra handelsavtal så komplicerade och beröra så mycket nationell lagstiftning att de i första hand blir omöjliga att enas kring, i andra hand omöjliga att få godkända av den enskilda EU-länderna.

Ankersmit vill helt enkelt skapa en situation där olika aktivistorganisationer som hans egen har maximal möjlighet att sätta käppar i hjulen på handelsförhandlingar.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenfebruari 2, 2018
Men det vill de ju uppenbarligen! Gå till vilken lågpriskedja som helst. Hur tror du att ett träningslinne för 30 spänn (varav staten tar sex kronor i moms) har kommit till? Men det måste ju hanteras genom genom lokala fackföreningar/politiker med stöd av ILO. Inte som en paragrafer i handelsavtal.
Bengt G.Karlssonjanuari 28, 2018
Konsumenterna i EU vill inte köpa kläder, som är tillverkade under omänskliga förhållanden. Eller som förorsakat en fördärvad miljö pga gifter. Detta måste självklart bakas in i handelsavtalen.
Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export