EU

Vissa EU-länder bryter och använder kol. Skall de också få tullar?

Går det så går det…

Det saknas inte fantasi när protektionister försöker hitta på skäl att inskränka frihandeln. Emmanuel Macron driver på för att EU skall införa koldioxidtullar mot omvärlden för att försöka tvinga på länder utanför EU att ha högre ambitioner. Idén är dum, som...

Går det så går det…

Det saknas inte fantasi när protektionister försöker hitta på skäl att inskränka frihandeln.

Emmanuel Macron driver på för att EU skall införa koldioxidtullar mot omvärlden för att försöka tvinga på länder utanför EU att ha högre ambitioner.

Idén är dum, som nästan alla franska idéer när det gäller handel.

  1. Det finns redan ett internationellt avtal som rör koldioxid och klimat (framförhandlat i Paris, om staden är bekant?). Varför blanda in handelsavtal?
  2. En koldioxidtull drabbar alla produkter lika, oavsett om tillverkningen är koldioxideffektiv eller inte.
  3. Hur skall man göra med Norge? Landet har nästan inga koldioxidutsläpp för sin elproduktion, men samtidigt säljer landet gas och olja till andra länder. En stor del av norska investeringar är förstås finansierade med oljepengar.
  4. Varför bara mot omvärlden? Polen och Tyskland både utvinner kol och släpper ut stora mängder koldioxid från sin elproduktion.
  5. Hur skall man göra med importen av gas och olja till EU? Skall den också beläggas med tull? Enda anledningen till importen är att EU desperat behöver importera gas och olja — effekten blir att EU:s industri får högre kostnader.

Man skall inte säga att det inte går att göra. Även de knäppaste politiska idéer går att genomföra. Världshistorien består av ett pärlband av politiska dumheter. Macrons idé kommer inte döda någon eller ställa till svält och kravaller. Men man kommer knappast att få någon mätbar effekt av åtgärderna. Ekonomer är rätt överens om att det enda verkligt effektiva är att beskatta koldioxid vid källan. Det ger maximal tydlighet och enkelhet och ett minimum av kontrollproblem.

Det vet förstås Macron, men inget argument är för dåligt för att skydda ineffektiva franska producenter på konsumenternas bekostnad.  ”Går det så går det”, som man säger.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Här ligger jag. Möjligen inte så helig. Men man hoppas ju på ett frihandelsavtal med EU i alla fall. Foto: Yann.

Nu förhandlar Indien och EU om frihandel (igen)

Dags att lära sig en ny förkortning i handelssammanhang: BTIA (broad-based trade and investment agreement). Det är Indien och EU som nästa vecka räknar med att återuppta förhandlingarna om ett frihandelsavtal. Den senaste riktiga förhandlingsrundan hölls 2...

Nu förhandlar Indien och EU om frihandel (igen)

Dags att lära sig en ny förkortning i handelssammanhang: BTIA (broad-based trade and investment agreement).

Det är Indien och EU som nästa vecka räknar med att återuppta förhandlingarna om ett frihandelsavtal. Den senaste riktiga förhandlingsrundan hölls 2013, det vill säga för ungefär fem år sedan. 

Men under toppmötet mellan EU och Indien förra månaden enades man enligt Mint (Asit Ranjan Mishra) om att göra ett nytt försök. Och säga vad man vill. Indien är en jättemarknad och seglar snabbt upp som en ekonomisk stormakt. Positivt med andra ord. 

”Negotiations on the India-EU free trade agreement started back in 2007 and 16 rounds of talks have been held since then. The last round was held in 2013, after which negotiations were suspended. Both sides have explored restarting negotiations after the BJP government assumed power in May 2014, but uncertainties over Brexit and inflexibility on both sides have prevented resumption of formal talks.

At the 14th India-EU Summit in Delhi last month, both sides resolved to restart negotiations for BTIA. “The leaders expressed their shared commitment to strengthening the Economic Partnership between India and the EU and noted the ongoing efforts of both sides to re-engage actively towards timely relaunching negotiations for a comprehensive and mutually beneficial India-EU BTIA,” the joint statement said.

“We are not restarting negotiations as yet. This is just a meeting to explore possibilities. In July, we had proposed to hold such a meeting. The EU has now responded positively,” a commerce ministry official said, requesting anonymity.

On the way forward before Brexit, the official said Britain only constitutes around 15% of total trade with EU, and there may not be much problem in moving ahead with negotiations even though both sides need to recalibrate their positions.

(—)

EU is India’s largest trading parter with exports at $47.2 billion in 2016-17 while exports to Britain stood at $8.5 billion during the same period.”

En av stötestenarna har varit investeringsavtalet där Indien har varit tveksam på grund av sina subventioner till industri och jordbruk eftersom handels- och investeringsavtal ofta innehåller krav på att subventioner skall upphöra eller i vilket fall vara generella (Indien har haft samma problem med WTO-reglerna).

”The official said India is unlikely to change its stand on a possible Bilateral Investment Treaty (BIT) between the two sides. India had unilaterally terminated BITs with most EU members earlier this year, asking them to renegotiate the treaty based on a new model BIT passed by the Cabinet in December 2015.

Rejecting a proposal by EU to suspend such termination, India proposed a toned-down version of the BTIA, which would include an investment chapter and avoid contentious issues for the time being. However, the EU didn’t agree. The issue may come up for discussion again during the meeting of the two chief trade negotiators. The model BIT approved by the Cabinet excludes matters relating to taxation. Controversial clauses such as most favoured nation (MFN) have been dropped, while the scope of national treatment, and fair and equitable treatment clauses, have been considerably narrowed down in the model BIT.”

Sammantaget bör man kanske inte ropa hej ännu. Det är mycket som kan gå snett och indierna är inte kända för att snabba på saker. Fortsättning följer.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Japan. Ett av många länder på väg mot handelsavtal med EU. Delvis tack vare Trump.

Avtalet mellan EU och Japan på upploppet — kommer det bli protester?

Det stora frihandelsavtalet mellan EU och Japan förväntas blir klart till årsskiftet. En enorm framgång för EU, Japan och världshandeln. Kommissionen har informerat bättre än med tidigare avtal och protesterna hittills uteblivit. Men erfarenheten säger a...

Avtalet mellan EU och Japan på upploppet — kommer det bli protester?

Det stora frihandelsavtalet mellan EU och Japan förväntas blir klart till årsskiftet. En enorm framgång för EU, Japan och världshandeln. Kommissionen har informerat bättre än med tidigare avtal och protesterna hittills uteblivit. Men erfarenheten säger att allt kan hända in i det sista.

Nu börjar det finnas allt mer detaljer kring frihandelsavtalet mellan Japan och EU.

Ann Linde, EU- och handelsminister, och Cecilia Malmström, EU:s handelskommissionär, skriver om avtalet i DI här.

Omfattande information från EU-kommissionen här.

Frågor och svar-dokument här.

Man kan utan vidare säga att kommissionen har lärt av TTIP- och CETA-processerna där brist på information gav öppet mål för alla som ville sprida myter och misstänkliggöra förhandlingarna och avtalen.

Det framgår tydligt att sådant som ofta dragits fram som argument mot frihandelsavtal inte stämmer.

Nej. Avtalen påverkar inte standarder kring miljö och produktsäkerhet.

Nej. Avtalen hindrar inte stater från att reglera för att skydda miljö eller konsumenter.

Nej. Avtalen förbjuder inte någon form av offentlig verksamhet i egen regi eller offentligt ägda anläggningar eller infrastruktur.

Nej. Avtalen tvingar inte fram privata lösningar eller förbjuder stater att återta verksamhet i offentlig regi. Om ingångna avtal bryts eller egendom exproprieras kommer förstås staten få betala ersättning, men det har inte med frihandelsavtalet att göra. Det beror på att EU-länderna är rättsstater där inte ens stat och myndigheter bara kan strunta i avtal eller roffa åt sig privat egendom.

Nej. Inga företag kommer att kunna stämma EU eller Japan för ny lagstiftning som minskar deras möjlighet att göra vinster i framtiden. Men återigen, om lagstiftningen gör att myndigheterna bryter kontrakt kan det förstås bli en fråga om ersättning.

Nej. Tvister om avtalet kommer att inte hanteras genom privata skiljedomsinstitut. Det är visserligen en utmärkt ordning som är reglerad av en FN-stadga och i stort sett alla världens länder har ställt sig bakom, men EU har valt att skapa ett eget organ för att hantera tvister. Hittills ingår nyordningen i avtalen med Kanada och Vietnam och nu alltså Japan.

När det gäller arbetsrätt så säger avtalet att ingen av parterna får avvika från gällande arbetsrätt för att stödja sin egen handel, en skrivning som kan uppfattas som svag. Men det är olämpligt att försöka reglera arbetsrätten i ett handelsavtal. Det finns redan internationella avtal om arbetsrätt inom ramen för ILO, men trots detta är de nationella skillnaderna stora. Det finns exempelvis inte en gemensam arbetsrätt i EU — se bara på skillnaderna mellan Sverige och Danmark eller Frankrike och Storbritannien.

EU exporterar för cirka 900 miljarder till Japan varje år. Varje tio miljarder kronor beräknas betyda 14 000 jobb i EU. Det ger perspektiv åt de förväntade förbättringarna av exporten på mellan 0,5 och 1 procent årligen. Till saken hör att Japan är ett av världens rikaste länder som i dag är mycket protektionistiskt med höga tullar och andra hinder för handeln. Det är en stor framgång för både EU och Japan om avtalet kommer på plats. Som det ser ut nu verkar det oproblematiskt, men när det gäller handelsavtal kan allt hända in i det sista.

Det skall också bli intressant att se om de protektionistiska krafterna som motarbetat TTIP och CETA i elfte timmen kommer att försöka mobilisera med avtalet med Japan. Ett par försök har gjort, men hittills verkar det inte ha tagit skruv.

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Det blev inte så bra.

Glöm aldrig: Brexit var en katastrofalt usel idé

Det går mycket fort från en situation där något närmast otänkbart inträffar till att den nya situationen känns normal. Att Donald Trump skulle kunna bli president kändes overkligt för 18 månader sedan, men vi har redan vant oss vid att ha en amerikansk...

Glöm aldrig: Brexit var en katastrofalt usel idé

Det går mycket fort från en situation där något närmast otänkbart inträffar till att den nya situationen känns normal. Att Donald Trump skulle kunna bli president kändes overkligt för 18 månader sedan, men vi har redan vant oss vid att ha en amerikansk president som sitter och twittrar slumpmässigt om nätterna, och kommer i bråk med alla från fotbollsspelare till Nordkoreas diktator.

Samma sak är det med Brexit. När Cameron löste ett privat problem han hade med sitt eget parti genom att lova en folkomröstning var det knappast någon som trodde att det skulle sluta med ett utträdesbeslut.

Men nu är vi där och den skenande galenskapen att Storbritannien är på väg att lämna EU känns som normal politik. Förhandlingarna och utspelen rapporteras i media som om det fanns någon rationalitet eller förutsägbarhet i det hela.

Vad man helt och hållet glömmer är hur osannolikt dum hela idén är. Man kan förstås reta sig på drygheterna som byråkrater och politiker i EU då och då undslipper sig, men det rationella förhållningssättet är ändå att se till den praktiska verkligheten. Vad är viktigt för moderna européer, människor som idag till stor del tillhör en ganska välbeställd medelklass? Mycket enkelt; resa, jobba, exportera, importera (eller i vilket fall konsumera importvaror), investera. Och detta i länder där det råder ordning och reda, som har en hyggligt fungerande rättstat.

Kort sagt, som vi har det i EU.

Att EU är byråkratiskt och pådyvlar oss regler är sant. Men de nationella politikerna och byråkraterna är ungefär lika effektiva i att hitta på lagar och regler. Alla med någon erfarenhet från nationellt politiskt arbete inser också att en stor del av överdrifterna och dumheterna beror på att nationella byråkrater tolkar EU-reglerna med lika stor nit som kreativitet. ”Så här måste vi göra enligt EU” sägs med

självförtroende, medan det visar att sig att andra EU-länder gör på hela andra vis.

Det förtjänar att upprepas att Camerons idé om folkomröstning var ett episkt misstag. Inte för att det är fel att folkomrösta — men för att Cameron ställde till en folkomröstning som gav britterna möjlighet att välja något som Cameron ogillade.  Att i onödan ta ett initiativ som innebär att man riskerar att förlora något man redan har är fantastiskt korkat. Att tänka efter vilka beslut man vill ha upp på bordet är grundkurs 1.A. i kursen att bli politiker.

Det är helt marginellt hur förhandlingarna om utträdesvillkoren går. Britterna kommer att förlora på Brexit och övriga medborgare i EU kommer att förlora på Brexit. Säkert kommer en rad frihandelsavtal med övriga världen att bli verklighet, men de blir i genomsnitt knappast bättre än de avtal som dessa länder har med EU. På ena eller andra sättet kommer vi också att fortsätta att handla med EU och resa fram och tillbaka.  Men det blir helt i onödan dyrare och krångligare.

Förhoppningsvis får vi nu ett par generationer i EU som lär sig att politik är på allvar och beslut man fattar har konsekvenser. Det kan gå extremt fort att omintetgöra framsteg som tagit decennier att uppnå.

 

 

 

 

Kommentarer

Perseptember 27, 2017
Hear, hear!
Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Internationell politik förr i tiden. Battle of Stanford bridge. Den norske kungen Harald Hårdrådes och hans engelske allierade Tostig Godwinsons här besegras av Tostigs bror kung Harold Godwinson. De båda allierade dödas. Hårda bud.

Handelsavtal, demokrati och rättsstat hänger ihop

Just nu är handel och öppenhet hotat på båda sidorna av atlanten. Att kunna starta handelskrig är demokratins kärna både till höger och vänster. Men kärna i civilicerade staters umgänge är samarbete och avtal som ger långsiktiga vinster genom att inskränk...

Handelsavtal, demokrati och rättsstat hänger ihop

Just nu är handel och öppenhet hotat på båda sidorna av atlanten. Att kunna starta handelskrig är demokratins kärna både till höger och vänster. Men kärna i civilicerade staters umgänge är samarbete och avtal som ger långsiktiga vinster genom att inskränka den kortsiktiga rätten att bete sig destruktivt.  

Vad innebär det att länder börjar lämna sina handelsavtal? Diskussionen är tyvärr aktuell på grund av presidentvalet i USA där framför allt Trump och Sanders extrema åsikter i handelsfrågor har tvinga med övriga politiker mot en allt mer protektionistisk hållning. Trump talar till och med om att säga upp NAFTA, frihandelsavtalet mellan Mexiko, USA och Kanada, ett avtal som funnits i över 20 år och lämna Världshandelsorganisationen WTO, det vill säga samarbetet kring internationella handelsavtal.

Till att börja med händer i praktiken ingenting. Avtalen är en sak, handelspolitiken en annan. Handelspolitiken består av tullar, kvoter, inhemska regler som gynnar utländska produkter, subventioner av exporten och eventuellt en dold subvention av exporten genom manipulation av det egna landets valuta. Kineserna anklagas för att göra det senare, men det är oklart om det verkligen förekommer. Klart är dock att Kina har en ovanligt stor statlig inblandning i sitt näringsliv vilket gör att man i många sammanhang kan ifrågasätta om andra länders företag verkligen möter en rättvis konkurrensen på världsmarknaden.

Vad handelsavtalen gör är att reglera vilka handelspolitiska åtgärder som länderna får använda. Frihandel innebär i princip att inga handelshinder accepteras. Ett frihandelsavtal mellan land A och B innebär att det som får säljas lagligt i land A och B också får importeras och exporteras mellan länderna. Ett riktigt frihandelsavtal skulle i princip kunna bestå av ett A4-ark med den innebörden.

I moderna, genomreglerade välfärdsstater skulle det förstås öppna för att de båda länderna började reglera (bestämma vad som får ”säljas lagligt”) sina egna marknader för att gynna sin egen industri. En lösning på det problemet vore att ta bort alla produktregler för säkerhet, miljö och hälsa. Men eftersom nästan ingen vill göra något så drastiskt blir idag handelsavtal extremt omfattande. Det gäller att  möjligaste mån komma överens om att reglera på samma sätt, erkänna varandras regleringar och testprocedurer, samt försöka skapa förutsättningar för att nya nationella regleringar inte i onödan orsakar handelshinder. Nu är detta ingenting konstigt eller särskilt svårt. Det finns beprövade sätt att skapa handelsavtal och i praktiken en industri med experter som gör jobbet. På frågan ”men vem orkar läsa 3 000 sidor avtalstext så att det inte smyger sig in fel eller att någon lobbyist smusslar in skrivningar som nästan ingen vill ha?” är svaret enkelt: ”typ 100 experter på sina ämnesområden som läser 30 sidor per person i lugn och ro på betald arbetstid”.

Handelsavtalen innebär alltså att länderna kommer överens om vilken handelspolitik de skall föra mot varandra. Varje enskilt land har alltså sin egen handelspolitik, fastställd av landets regering och parlament. Men den är i enlighet med det gemensamma avtalet.

Om avtalet tas bort händer alltså inledningsvis ingenting. Handelspolitiken ligger fast till den ändras av parlamenten. Problemet är att efterhand kommer särintressen eller politiker som är principiella motståndare till handel att föreslå och genomdriva olika handelshinder och så är länderna inbegripna i ett handelskrig som gör alla fattigare.

Att lämna NAFTA och WTO samt stoppa TPP och TTIP innebär helt enkelt att USA tar tillbaka rätten att skada både sig självt och andra. I en mening är det ett uttryck för den nationella demokratin och självbestämmandet, på samma sätt som det är ett uttryck för personlig frihet och autonomi att dricka sig full varje dag.

Det skall man ha klart för sig när protektionisterna i EU talar om att TTIP och CETA undergräver demokratin. Avtalen innebär att EU och USA i demokratisk ordning inskränker sitt politiska handlingsutrymme. Men det är i huvudsak rätten att skada sig själv och andra som inskränks genom handelsavtalen. Men kan säga att detta är en av de viktigaste syftena med samarbetet mellan civilicerade stater; att gemensamt komma överens om att bete sig långsiktigt rationellt genom att inskränka möjligheterna att handla kortsiktigt.

EU, FN, WTO, Nordiska rådet, Europarådet med flera internationella samarbetsorganisationer bygger alla på att de ingående länderna har inskränkt en del av sitt handlingsutrymme genom avtal. EU innebär också en viss inskränkning i medlemsländernas suveränitet; EU kan fatta beslut som Sverige och andra medlemsländer får packa och rätta sig efter, mot att länderna har politisk representation i de organ som fattar besluten.

Tyvärr leder detta då och då till beslut som medborgarna i olika länder ogillar, uppfattar som obegripliga eller — som i fallet med britterna — ser som direkt fientliga. Även internationella avtal kan ge effekter som ogillas av delar av medborgarna.

Internationellt samarbete är helt enkelt inte alldeles problemfritt. Men erfarenheten talar sitt på området extremt tydliga språk. Det enda som är värre en internationellt samarbete är frånvaron av internationellt samarbete.

Utvecklingen just nu i både USA och EU skiljer sig åt i detaljer, men tendens är likartad. Man drar sig undan från internationella samarbeten, sluter sig inåt. I hög utsträckning är det effekten av att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Efter fyra decennier av globalisering både ekonomiskt och politiskt tar medborgarna öppenheten för given.

Det är ett klassiskt misstag. Tyvärr kommer de som idag undergräver globalisering och öppenhet knappast ångra sig om de får den politik de önskar. Istället kommer de skylla lägre tillväxt, högre priser, högre arbetslöshet och svårigheter att resa, importera och exportera på något annat. Kapitalismen, invandrarna, Illuminati, Bilderberggruppen eller Monsanto – beroende på läggning och politisk hemvist.

Men det behöver inte gå så illa. Det är fullt möjligt att politikerna i EU och USA säger sig att utvecklingen måste brytas, att det av både symboliska och praktiska skäl och gäller att ta de stora handelsavtalen i hamn och visa att det går att gå mot strömmen av tanklös populism. Låt oss hoppas på det.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Frihandelsmotståndare. Sällan så glada typer.

Mer förvirring kring ISDS från Miljöpartiet

Miljöpartiet i EU-parlamentet gör sitt bästa för att röra ihop begreppen och utmåla rättsstatliga principer och skiljedomsklausluer (ISDS) i internationella handelsavtal som ett problem. Men sanningen är att internationell skiljedom har funnits mer än ...

Mer förvirring kring ISDS från Miljöpartiet

Miljöpartiet i EU-parlamentet gör sitt bästa för att röra ihop begreppen och utmåla rättsstatliga principer och skiljedomsklausluer (ISDS) i internationella handelsavtal som ett problem. Men sanningen är att internationell skiljedom har funnits mer än 100 år och i dag är en erkänd internationell rättsordning kontrollerad av FN-avtal som mer än 160 länder har skrivit under och följer. 

Det märks att TTIP-motståndarna börjat tappa fart.

Den protektionistiska bloggen ttippen.se som drivs av Miljöpartiet i Europarlamentet tar nu till argumentationslinjer som helt saknar verklighetsförankring.

Bland annat gör bloggen en jämförelse mellan skiljedomsförfarandet i NAFTA och den helt annorlunda tvistelösningsmekanism som finns i CETA, frihandelsavtalet mellan EU och Kanada:

”Byggandet av den omdebatterade oljeledningen Keystone XL, som var tänkt att föra kanadensisk oljesand till USA, stoppades nyligen av USA:s president Barack Obama. Obama menar att oljeledningen inte är försvarbar om USA vill vara ledande i miljöarbetet. Nu stämmer ett kanadensiskt företag, via den kontroversiella ISDS-mekanismen, USA på 15 miljarder dollar (motsvarande 128 miljarder kr, tre gånger mer än Sveriges försvarsbudget). En liknande ISDS-mekanism finns i det planerade CETA-avtalet mellan EU och Kanada, och spär således på oron att europeiska miljöbeslut kan utmanas juridiskt utanför nationella domstolar.”

Men detta är helt fel. Tvistelösningsmekanismerna i NAFTA och CETA liknar inte alls varandra. Det är helt uteslutet att ett företag skulle kunna stämma EU (eller Kanada) för att man stoppar ett stort infrastrukturprojekt innan det blivit slutgiltigt beslutat. Inte heller är det möjligt att stämma på skadestånd för framtida vinster. Till saken hör att USA har blivit stämt tolv gånger och vunnit varje gång. Det är helt enkelt en myt att ISDS är särskilt gynnsamt för företagen. Men självklart är stater inte garanterade att vinna. Kanada har förlorat ett anta mål. Men då har det handlat om att redan fattade beslut ändrats och att det funnits redan ingångna kontrakt. I de fallen är det närmast självklart att ett företag får rätt. Det skulle det också få i en nationell domstol. Det händer ju till exempel i upphandlingsärenden i Sverige att en kommun tvingas betala skadestånd för att man gjort en felaktig upphandling.  Men det betyder inte att ”domstolen sätter sig över demokratiska beslut”; att staten är bunden av sina egna lagar och avtal är en hörnsten i varje rättsstat sedan hundratals år.

Vad som är viktigt att veta är att en skiljedomstolar går helt på vad som står i det aktuella avtalet. Att NAFTA och CETA båda har en ISDS-klausul betyder inte att avtalen har samma innehåll. I CETA-avtalet garanteras till exempel staterna (Kanada eller det aktuella EU-landet) majoritet. Avtalet ger i praktiken staten avgörande inflytande över två av de tre skiljemännen. Och det är kanske inte så förvånande. Det är staterna, EU och Kanada, som utformat avtalet.

Andersson skriver så att man få intrycket av att avtalen kommer till under stort inflytande av företag. Och visst har företag inflytande på samma sätt som intresseorganisationer, fackföreningar och enskilda medborgare, men förhandlarna arbeta på de demokratiskt valda politikernas uppdrag och det färdiga avtalet klubbas slutligen av de folkvalda. Att avtalet är omfattande och komplext är inget problem. Staterna och EU har hundratals experter anställda som går igenom avtalet på arbetstid.

Miljöpartiets Max Andersson angriper även TTIP i en artikel i Euractiv:

”The inclusion of an investor-state dispute settlement (ISDS) mechanism has been the focal point of the debate, and rightly so. At the moment, various environmental measures, from phasing out nuclear power in Germany, to a moratorium on fracking in Canada, are being challenged by foreign investors under similar provisions in other agreements.

This highly controversial and unnecessary mechanism does not belong to a 21st century rule-of-law system. Foreign corporations should hold no greater rights than national firms or any other privileged position that allows them to challenge national legislation outside national courts.”

Här använder han återigen samma ohederliga retoriska trick. Nämligen att NAFTA, det Europeiska energiavtal som Vattenfall grundar sin stämning av Tyska staten på och den framtida ISDS-mekanism som kommer att finnas i TTIP-avtalet har någon gemensam egenskap som skulle leda till samma resultat. Det är som att argumentera mot domstolar genom att hänvisa till att sådana i vissa fall dömer folk till döden — som om själva existensen av domstolar kunde leda till dödsstraff oavsett vad som stod i lagen.

I Anderssons text ser man också flirten med rädslan för det utländska. Att ”foreign corporations” skulle få rättigheter som inte våra fina inhemska företag har. Men så är det inte heller. I TTIP skulle både företag i EU och företag i USA få exakt samma rättigheter. Nämligen att driva fall mot en annan stats myndigheter i ett oberoende skiljedomsinstitut. EU-företag mot amerikanska myndigheter, amerikanska företag mot myndigheter i EU-länder.

Självklart kan ett företag i exempelvis Sverige inte driva ett fall mot svenska myndigheter i internationell skiljedom enligt TTIP-avtalet. Men vad spelar det för roll? Svenska företag har tillgång till det svenska rättsväsendet utan att ha problem med språk, kulturella barriärer eller risk för diskriminering.

Internationell skiljedom gör inte att utländska företag får en positiv särbehandling, utan bidrar bara till att de inte särbehandlas negativt.

Motståndet mot ISDS-klausuler i avtal kommer från politiska grupperingar till vänster eller inom den nationalistiska ultrahögern.

De har naturligtvis lite olika motiv och skall inte dras över en kam. Men de har det gemensamt att de mer eller mindre är motståndare till rättsstatens principer. Grunden i rättsstaten är att även härskarna, vare sig det är kungar eller folkvalda parlament och regeringar, lyder under sina egna lagar och måste följa de avtal de ingått. Det brukar uttryckas som att ”juridiken ställs över demokratin” eller att ”domstolarna kan stoppa demokratiska beslut” och är ett problem för de politiska rörelser som uppfattar politiken som den enda legitima kraften i ett samhälle. Det är dessutom sakligt sett fel. Demokratin i meningen folkvalda parlament kan alltid ändra i lagarna. Men demokrati är inte enbart att majoriteten får igenom sin vilja i varje ögonblick, utan även att det finns skydd för minoriteter, mänskliga rättigheter och att medborgarna har en rimlig möjlighet att planera sina liv.

Att det finns internationella rättsordningar till skydd för företag som gör utlandsinvesteringar är en konsekvens av detta. Och ett nödvändigt villkor för att en sådan rättsordning skall fungera är att staterna är underkastade de beslut som fattas. Men i grunden handlar det alltid om att staterna själva frivilligt har ingått de avtal de sedan är bundna av.

Det är dessutom en oerhört märklig tanke att politikerna i EU-ländernas regeringar, EU-parlamentet och USA:s kongress i onödan eller av dumhet skulle ge bort sin makt till storföretag — de är inte dumma och makten är det käraste dessa politiker har.

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Frihandelsavtalet som trädde i kraft den 1 januari var ett av skälen till oroligheterna i Ukraina under 2014. Ryssland visar nu tydligt missnöje. Men att det nu är på plats visar att EU även i svåra tider står för öppenhet och integration.

Frihandelsavtalet mellan Ukraina och EU ljusglimt i mörkret

Frihandelsavtalet med Ukraina är en viktigt och positiv händelse. Just nu är EU verkligen i behov av exempel på att det går att öka integrationen mellan länder.

Frihandelsavtalet mellan Ukraina och EU ljusglimt i mörkret

Frihandelsavtalet med Ukraina är en viktigt och positiv händelse. Just nu är EU verkligen i behov av exempel på att det går att öka integrationen mellan länder. 

Vid årsskiftet trädde det nya frihandelsavtalet mellan Ukraina och EU i kraft. Som vanligt har det ett långt och komplicerat namn och en förkortning som inte går att uttala: Deep and Comprehensive Free Trade Area (DCFTA).

Men det är ett avtal med mycket dramatisk historia. Avtalet är en del i ett större samarbete mellan Ukraina och EU som 2014 ledde till oroligheterna i Ukraina, att den proryske presidenten Viktor Yanukovych tvingades avgå och till sist den ryska annekteringen av Krim.

Vidare har Ryssland nu plötsligt sagt upp sitt gamla handelsavtal mot Ukraina. Under 2015 har Cecilia Malmström mött ryska och ukrainska representanter vid arton tillfällen för at lösa olika problem som ryssarna upplever att avtalet mellan Ukraina och EU skapar. Bland annat menar ryssarna att avtalet hotar landets sanktioner mot EU. Men det är ett svepskäl. Det finns system med ursprungsregler som hanterar ett läge där ett land har olika handelsavtal med olika handelspartners. Det är en vanlig situation. Ryssarna har uppenbarligen använt sin traditionella taktik med att ställa krav som är uppenbart orimliga, bland annat att få tillgång till EU:s tulldatabaser och att Ukraina skulle delta i Rysslands handelssanktioner mot EU. Taktiken syftar till att försöka skrämma motståndarna till eftergifter och som bakgrund för den inhemska propagandan: att EU skulle vara helt omöjliga och vägra kompromissa.

Konsekvensen är att Ukraina nu kommer tappa en stor del av sin export till Ryssland men å andra sidan har ett fördelaktigt avtal med EU.

Förändringarna i handelsreglerna kommer att ske successivt när Ukraina implementerar avtalet. Men redan nu är i princip alla tullar avskaffade. Med tiden kommer företag från båda sidor av gränsen kunna delta i offentliga upphandlingar, Ukraina kommer att omfattas av EU:s regler för energimarknaden (vilket gör landet mindre beroende av Ryssland) och inte minst kommer investeringar att underlättas. Fullt implementerat kommer Ukraina och EU få en nästan helt integrerad marknad.

Att ryssarna känner sig hotade är inte överraskande. Ytterligare en del av det forna sovjetiska imperiet knyts närmare EU. Ur ryskt perspektiv är EU och NATO tätt sammanbundna och Ryssland — eller i vilket fall Putin och kretsen kring honom — tolkar världen i termer av dominans och påtryckningar snarare än samarbete.

Från EU:s sida är det dock synnerligen viktigt att ha fått ett avtal på plats vilket bygger på grundtanken om tillit, öppenhet och samarbete. Som bekant har 2015 varit ett år då öppenheten och ”europatanken” utmanats på allvar.

Det är ingen långsökt tanke att handel, ekonomisk integration, ekonomisk tillväxt och välstånd är en förutsättning för öppna gränser.

Mer information:

Carl Bildts blogg.

Wall Street Journal.

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
-- Hmm. Vi kanske skulle gå satsa på att bli internationella IT-konsulter?

Inga ståltullar mot Kina, tack!

Kina anklagas för att subventionera sin export av stål till EU. Om EU skall svara med skyddstullar eller inte är en kärnfråga i frihandelsdiskussionen. Avgörandet är inte enkelt, men det mest förnuftiga är att inte införa skyddstullar. Oavsett om anklag...

Inga ståltullar mot Kina, tack!

 (texten är ändrad den 20 november kl 16:45)

Kina anklagas för att subventionera sin export av stål till EU. Om EU skall svara med skyddstullar eller inte är en kärnfråga i frihandelsdiskussionen. Avgörandet är inte enkelt, men det mest förnuftiga är att inte införa skyddstullar. Oavsett om anklagelsen mot Kina är sann eller inte tjänar EU som helhet på billigt stål.

Ett återkommande problem när det gäller internationella handel är att alla länder inte är marknadsekonomier, och att även länder med marknadsekonomi på olika sätt manipulerar priserna på sina exportprodukter för att öka sin export.

Det kan ske antingen genom rena subventioner till exporterande industri, genom andra typer av särbehandling som billigare investeringskapital, energi, mark, vatten, lokalhyror eller genom manipulation av valutakurser. I USA är påstådd kinesisk valutakursmanipulation ett återkommande tema i debatten. Kinesiska staten köper helt enkel dollar och driver på så sätt upp växelkursen på dollar mot den kinesiska renminbin. Den amerikan som vill köpa kinesiska varor får det lite billigare, och den kines som vill köpa amerikanska varor får det lite dyrare. Svårigheten att är att visa att detta verkligen sker. Kinas centralbank är inte en särskilt transparent institution och valutakurser varierar av en rad olika skäl som inte har med penningpolitiska åtgärder att göra.

Inom EU är det strängt förbjudet att subventionera export. När det gäller de stora subvensionssektorerna, jordbruk och fiske, är bidragssystemet centraliserat; på så sätt undviker man ett europeiskt handelskrig via subventioner när det gäller mat.

Men nu finns det misstankar att Kina subventionerar sin stålexport. Problemet kommer kanske förvärras eftersom Kina enligt DI  från och med utgången av 2016 kommer att klassas som ”marknadsekonomi” av EU, vilket kommer att förändra sättet att beräkna eventuella dumpningstullar.

DI förenklar dock lite. Antidumpingtullar inte bara någonting som kan införas mot icke marknadsekonomier. USA och EU inför då och då antidumpingtullar mot varandra.

I fallet Kina handlar det egentligen inte alls om att Kina blir en ”marknadsekonomi”, utan om en metod för att beräkna antidumpingtullar som blir ogiltigt: ”Analogue country methor”.  Metoden används när man vill införa antidumpingtullar mot ett land som inte helt och hållet kan räknas som en marknadsekonomi, till exempel Kina eller Vietnam. Då använder man ett annat lands ”normalpris” på den berörda varan för att sedan jämföra med det kinesiska priset. När man har hittat skillnaden mellan det analoga landets priser och Kinas, använder man skillnaden för att hitta dumpingmarginalen, som i sin tur görs om till en motsvarande antidumpingtull.

Det är denna metod som måste avskaffa. Men trots att man avskaffar metoden betyder inte det att man inte kan införa antidumpingtullar mot Kina. Det kan man fortfarande men man får helt enkelt jämföra på ett annat sätt.

Andra analytiker visar att Kina inte alls dumpar stålpriserna, utan att bara är mer effektiva och har ett bättre kostnadsläge. Kinesiska stålverksarbetare har lägre lön än sina tyska kollegor. Dessutom har världen totalt sett en överkapacitet när det gäller stålproduktion. Några stålverk måste stänga. Konstigare än så är det inte.

Situationen berör kärnan i diskussionen om frihandel. I princip så är det inget problem att kineserna subventionerar sina stålexport. Det gynnar ju bara konsumenterna i importländerna på exportlandets bekostnad — i det här fallet Kina. Alla produkter från EU som innehåller stål kommer att bli billigare på världsmarknaden. Nackdelen är förstås att stålproduktion i EU slås ut och i teorin kommer man då att vara i händerna på de kinesiska producenterna som kan höja stålpriserna.

Men den risken är marginell. All stålproduktion i EU kommer knappast att försvinna. Det tar lång tid innan överkapaciteten är borta och trots allt finns det andra länder än Kina att köpa stål av.

Ett ytterligare argument för att inte införa anti-dumpningstullar är att man faktiskt inte vet om Kina verkligen subventionerar sin stålindustri, Kina kan hämnas med tullar på EU-produkter och sist men inte minst: tullar ger ett exempel och argument för andra industrier som kan göra mer eller mindre troligt att de är utsatta för prisdumpning från Kina.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera poster