Fabian Wallen

Bra rapport om ISDS

Timbro har publicerat en utmärkt rapport om en av de hetaste potatisarna när det gäller internationella frihandelsavtal; privat skiljedom.  När debatten om frihandelsavtalet mellan USA och EU,  TTIP, kom igång för drygt tre år sedan blev även förkortni...

Bra rapport om ISDS

Timbro har publicerat en utmärkt rapport om en av de hetaste potatisarna när det gäller internationella frihandelsavtal; privat skiljedom. 

När debatten om frihandelsavtalet mellan USA och EU,  TTIP, kom igång för drygt tre år sedan blev även förkortningen ISDS aktuell. ISDS betyder Investor State Dispute Settlement.  Det är  benämningen på den klausul i ett investeringsavtal som reglerar hur eventuella tvister mellan utländska investerare och stater skall lösas. En sådan klausul finns även i vanliga avtal och i Sverige brukar den stadga att tvister avgörs i svensk domstol.

Skillnaden är att i internationella handels- och investeringsavtal brukar ISDS-klausulen hänvisa till något privat skiljedomsinstitut. Det finns ett antal skiljedomsinstitut i världen. **Stockholms Handelskammare har ett av de äldsta och största. Skiljedomen regleras av en FN-konvention som är underskriven av 160 stater, vilket är anledningen till att staterna följer utslagen från skiljedomsinstituten. Det handlar alltså inte om ”privata domstolar” som frihandelsmotståndare påstår, utan om en internationell rättsordning reglerad av FN och under staternas kontroll.

Anledningen att tillämpa skiljedom är förstås att domstolar sällan är så oberoende som man skulle önska. Det handlar ju om att utländska företag anser sig ha blivit felbehandlade av myndigheterna i ett land. Att det landets egna domstolar skall avgöra är sällan rättssäkert. I teorin är de oberoende. I praktiken är det förstås inte så lockade för jurister att ställa till problem för den egna statsmakten och kanske desavouera sina egna vänner, bekanta, tidigare kollegor. Sverige är ju inte unikt i att en karriär sker genom att man växlar mellan domstolar och departement. Lätt därtill att det kan vara medialt eller politiskt obekvämt i att ge ett företag rätt mot ”demokratiskt fattade beslut”. Kanske kan man i länder som Sverige, Tyskland, England, lita på domstolarna. Men i Grekland, Rumänien, Bulgarien? Eller som när det gäller TTIP-avtalets förmodade innehåll, att som företag från EU behöva utmana en delstat i ett upphandlingsärende i en domstol i någon stat i mellanvästern? Att en av enskilda stater oberoende instans är önskvärd är närmast självklart.

Dessutom finns det andra fördelar med skiljedom, framför allt att det är snabbt och enkelt. Ofta går det till så att målet avgörs av tre skiljemän. Parterna väljer var sin skiljeman, och kommer gemensamt överens om den tredje som sitter ordförande. Kan de inte enas, får istället de två skiljemännen välja den tredje personen. Därefter vidtar vad som i allt väsentligt liknar en vanlig domstolsförhandling och skiljemännen fattar ett beslut i enighet eller med majoritet. Det går relativt fort och kan inte överklagas.

Här är det värt att påpeka två saker.

För det första. Även om rättssäkerheten kan förefalla bristfällig genom att det går fort och att det saknas möjligheter att överklaga är det ju ingen enskild person som skall sättas i fängelse eller liknande. Konsekvenserna av att inte få sin vilja igenom i skiljedomen kan visserligen vara nog så allvarliga för ett företag som gjort stora investeringar eller en stat som betalar ett stort skadestånd, men ingen enskild drabbas av någon straffrättslig påföljd.

För det andra.  Tvisterna gäller alltid hur innehållet i ett avtal skall tolkas. Det finns inte något utrymme för allmänna uppfattningar. Från kritikerna av ISDS kan det ibland låta som att det handlar om en diversehandel för stämningar så fort det stiftas lagar eller fattas offentliga beslut som ett företag inte gillar. Men det är helt fel. Skiljemännen tolkar ett avtal som är ingått mellan stater. När det gäller TTIP kommer det vara USA och EU som ingått ett avtal, och det kan förstås formuleras helt enligt staternas önskemål. I dag görs det alltid klart i handels- och investeringsavtal att politiska regleringar som syftar till att skydda exempelvis miljö och folkhälsa inte kan utmanas genom hänvisning till avtalet.

Trots detta har systemet med internationell skiljedom fått hård kritik från protektionistiska krafter. Påståendena som kritiken grundar sig på är undantagslöst helt fel eller i vilket fall groteskt överdrivna. ISDS beskrivs som ”privata direktörsdomstolar” där företag kan stämma stater för lagstiftning som hotar deras vinster.

Timbro har gett ut en mycket bra rapport av ekonomerna Fabian Wallen och Magnus Wiberg som går igenom kritiken och beskriver verkligheten bakom.

Det visar det sig att den mesta kritiken är grundlös.

Kanske inte så förvånande. Varför skulle världens politiker gå med på en internationell rättsordning eller avtal som underminerar det käraste de har — den egna makten?

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln