Fujian Grand Chips

Det kinesiska dilemmat

Den 26 februari varnade moderatledaren Ulf Kristersson för Kinas ambitioner på teknik- och handelsområdet i en intervju i DI. ”Jag tycker det är problematiskt att vi accepterar vissa spelregler när det gäller Kina, som vi aldrig skulle acceptera när det...

Det kinesiska dilemmat

Den 26 februari varnade moderatledaren Ulf Kristersson för Kinas ambitioner på teknik- och handelsområdet i en intervju i DI.

”Jag tycker det är problematiskt att vi accepterar vissa spelregler när det gäller Kina, som vi aldrig skulle acceptera när det gäller andra länder”, säger Ulf Kristersson.

”Den ömsesidighet som borde gälla i internationell handel och internationella affärsrelationer gäller inte när vi pratar om Kina. I längden är det en problematisk utveckling.”

Han vill inte kommentera Geelys köpräd i AB Volvo och Daimler specifikt, men efterlyser ett nyktrare svenskt förhållningssätt till ”Kinas maktambitioner”.

”Jag tycker inte att vi ska tillhöra de länder som nästan systematiskt säger att här finns inga problem över huvud taget, för så uppfattar jag den svenska hållningen just nu. Vi ska se det mer för vad det är”, säger han.”

Kristerssons hållning hånas av PM Nilsson på ledarplats i samma tidning den 20 mars.

”Vad är det vi inte har anat? Är Volvo Cars framgång ett hot mot Sverige? Är CEVT:s FoU-miljarder i Göteborg en konspiration? Är biopalatsen i svenska städer en lömsk påverkansoperation? Är Moderaterna rädda för att Hongkong-företaget MTR plötsligt ska stänga av tunnelbana och pendeltåg i Stockholm? Och kan vi i så fall verkligen lita på att Iphone, made in China, inte är buggningsutrustning i varje svensk ficka? Eller att tunneln mellan Helsingör och Helsingborg och den vitala delen i Slussenbygget i Stockholm, också tillverkade av kineser, inte innehåller apterade sprängladdningar? Vad är det som har varit aningslöst?

Det finns skäl till att Sverige har hållit fast vid öppenheten för utländska investeringar. Det är nämligen aningslöst att tro att en politisk överprövning av affärer inte kommer att missbrukas och det är naivt att tro att EU-länderna någonsin kommer att ha samma syn på vilka företag som är säkerhetskritiska eller vilka utländska köpare som utgör ett hot. Risken för att investeringsklimatet i Europa försämras är betydande.

Den svenska regeringen har tillsatt två utredningar för att öka utländska direktinvesteringar, särskilt från Kina. Som eventuellt regeringsparti bör Moderaterna fortsätta det arbetet och inte låna ut sin friska historia till protektionism. Sådant som inte ska säljas utomlands ska vara statligt, men i övrigt ska regeringen oavsett färg bejaka utlänningars pengar.”

Den raljanta tonen hindrar inte att PM Nilsson har rätt på en viktig punkt. En lagstiftning för att inskränka kinesiska företags möjligheter att investera i EU  kommer helt säkert att missbrukas. Redan under utrednings- och lagstiftningsarbetet kan vi räkna med att både protektionistiska politiker och särintressen kommer att lobba för att regelverket skall bli som så mycket på EU-nivå; abstrakt och otydligt. Ett verktyg för klåfingriga politiker snarare en ett regelverk för att öka förutsägbarhet och trygghet för medborgare och företag.

Däremot är den raljanta tonen onödig. Det finns knappast någon som tvivlar på att kinesiska staten har full kontroll över de företag som investerar inom EU och andra delar av världen, eller att det finns en aggressiv agenda med syfte att ta för sig av teknologi, forskning- och utveckling, vinna fördelar, kontrollera strategiska resurser. Kineserna är inte onda, men mycket tyder på att ”China first” är principen bakom allt de gör.

Eller snarare Made in China 2025.  Målet är att Kina skall dominera viktiga områden som halvledare, telekom, kommersiella flygplan, elbilar och liknande år 2025. Det skall bland annat göras genom strategiska uppköp stödda av kinesiska staten och genom att företag som vill etablera sig i Kina måste dela med sig av sin teknologi eller sätta upp dotterbolag med stort kinesiskt inflytande. En undersökning av amerikanska regeringen visade att ungefär 35 procent av amerikanska företag med bolag i Kina blivit pressade att dela med sig av sin teknologi.

Uppköp av bolag i andra länder är en viktig del av strategin.

Att hindra den typen av uppköp från exempelvis EU:s sida är ett allvarligt ingrepp i äganderätten. Europeiska entreprenörer hindras att sälja till vem de vill och på så sätt få bästa pris för sina företag. En lagstiftning som medger sådana inskränkningar blir förstås helt mardrömslik när det gäller incitament och möjligheter till missbruk och korruption.

Samtidigt är kinesiska statens beteende anmärkningsvärt.

Ett exempel från verkligheten är när  Fujian Grand Chips, ett synbarligen privat kinesiskt företag,  ville köpa det tyska företaget Aixtron. I samband med det stoppade en av företagets stora kunder, San’an Optoelectronic, en stor ordet till Aixtron vilket fick företagets aktiekurs att falla. Fuijan Grand Chips skulle kunna köpa Aixtron på rea. Tyska myndigheter fattade misstankar och stoppade affären. Det visade sig att både de kinesiska företagen ägdes av samma investeringsfond, vilken var kontrollerad av kinesiska staten. Det är troligt att de båda företagens agerande var koordinerat.

Det är mycket svårt att föreställa sig svenska, amerikanska eller tyska staten agera på det sättet.

Med andra ord har PM Nilsson ingen anledning att vara hånfull.

Kina, i meningen företag kontrollerade av kinesiska staten (i praktiken alla, ingen i Kina kan sätta sig upp mot staten) agerar på ett sätt som inte kan jämföras med andra handelspartners. Syftet är inte rättvisa villkor för att skapa en win-win-situation som ett resultat av internationell handel och investeringar.

Men samtidigt är det mycket svårt att göra något åt problemet. När USA:s administration stoppade det amerikanska företaget Qualcomm från att sälja komponenter till det kinesiska telekomföretaget ZTE var det i praktiken en dödsdom för ZTE som inte kan bygga sina telefoner utan Qualcomms komponenter. Det var en kraftfull åtgärd mot Kina. Men samtidigt förlorade Qualcomm en betydande kund. Dock fick Kinas president Xi Jinping Trump att ge sitt handelsdepartement kontraorder. Med andra ord retirerade Trump själv av någon anledning från en verkningsfull åtgärd med hög träffsäkerhet, och återgick till att hota biltullar. Det är en mer generell och huvudsakligen verkningslös och destruktiv åtgärd som även drabbar USA:s allierade, framför allt Tyskland. Som om för billiga BMW och Mercedes var hotet mot jobben i USA:s bilindustri…

Kristersson har med andra ord rätt. Kina agerar på ett sätt som oroar. Men det är inte självklart att det egentligen finns några verkningsfulla åtgärder, eller verkningsfulla åtgärder som är värda priset.

PM Nilsson avslutar med att ”sådant som inte skall säljas utomlands skall vara statligt”. Det är en förnuftig princip att strategiska resurser och FoU betalad med statliga pengar skall omgärdas med restriktioner. Det är inte heller något som strider mot äganderätten eller öppnar för korruption. De företag som är leverantörer åt staten och drar nytta av statliga investeringspengar kan förstås bindas med avtal utan att det är ett ingrepp i äganderätten. Hur stor en sådan sektor skall vara är en politisk fråga.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post