Jean-Claude Juncker

De flesta länder står bakom FN-systemet med privat skiljedom.

Bra att företag kan stämma stater för avtalsbrott

Många uppfattar det som provocerande att utländska företag kan stämma stater för brott mot frihandelsavtal. Men i själva verket är det en följd av den västerländska rättsstaten. Även staten måste följa avtal och den moderna internationella skiljedomen g...

Bra att företag kan stämma stater för avtalsbrott

Många uppfattar det som provocerande att utländska företag kan stämma stater för brott mot frihandelsavtal. Men i själva verket är det en följd av den västerländska rättsstaten. Även staten måste följa avtal och den moderna internationella skiljedomen garanterar att domsluten blir rättvisa. 

Varför är det bra att det finns tvistelösningsmekanismer i handelsavtal där företag kan stämma stater eller lokala myndigheter i privat skiljedomsinstitut? Kan man inte tänka sig att stater stämmer varandra för brott mot frihandelsavtal? Måste företag ges den möjligheten? Det fungerar ju utmärkt i WTO?

Frågan är vettig. I de flesta frihandels- och investeringsavtal finns det med en så kallad ISDS-klausul. Den motsvarar paragrafen i alla vanliga civilrättsliga avtal som stadgar var en tvist skall lösas. Ofta i en vanlig nationell domstol. I frihandelsavtal hänvisar den däremot i allmänhet till ett skiljedomsinstitut. Det betyder att ett företag som uppfattar att det drabbas av diskriminering, avtalsbrott, olaglig expropriation eller liknande av staten där företaget är verksamhet kan stämma staten i ett sådant skiljedomsinstitut. På så sätt undviker man situationen där ett utländskt företag måste utmana en stat i dess eget nationella rättssystem.

Internationell skiljedom ger snabba beslut och helt oberoende av någon stat eller institution. Som regel används tre skiljemän. En utses av företaget, en av den aktuella staten och de båda väljer tillsammans en tredje skiljeman. Det är en enkel regel som garanterar att skiljenämnden som helhet blir neutral mellan de båda parterna.

Internationell skiljedom är förstås inte helt privat eller oreglerad. I så fall skulle staterna inte ha någon anledning att bry sig om skiljedomsinstitutens utslag. Den är reglerad av FN och 160 länder står bakom.

Stockholms Handelskammare driver ett av de största och äldsta skiljedomsinstituten. 

ISDS-bloggen är en utmärkt källa för den som vill veta mer om internationell skiljedom.

Internationell skiljedom används förstås bara om företaget är verksamt i ett annat land än i hemlandet som exportör eller genom att göra investeringar. Svenska företag i Sverige går förstås till svensk domstol. Och om staten skulle vilja stämma ett utländskt företag för exempelvis skattebrott eller brott mot miljölagstiftningen sker det också i det vanliga nationella domstolssystemet. Så är det i alla länder.

ISDS-klausulen avser alltså bara eventuella brott mot vad som stadgas i det aktuella handelsavtalet.

Här är grunden till det tankefel som ligger bakom skapandet av den nya EU-domstolen (Inevestment Court System – ICS) som hänvisas till i CETA-avtalet och som förväntas bli standard i EU:s framtida handelsavtal och även införas i de äldre. Nämligen att en sådan domstol skulle kunna ta andra hänsyn än till vad som står i avtalet. I praktiken tänker man sig då att domstolen fungerar som någon sorts politisk kommitté. EU har utsett domarna och dessa kommer döma väsentligt annorlunda — och till EU-ländernas fördel — jämfört med den privata skiljedomsinstituten.

Men i så fall blir domstolen helt meningslös, företagens villkor ytterst osäkra och frihandelsavtalen värdelösa. Det spelar ingen roll vad som står i avtalet eftersom det tolkas av en domstol som alltid är på statens sida.

Det kommer förstås inte bli på det viset. ICS måste förstås döma i enlighet med vad som står i avtalen. Inte ta hänsyn till vad EU eller någon av EU:s medlemsstater tycker vore lämpligt.

Det blir alltså ingen större skillnad. Man ersätter bara en väl fungerande decentraliserad internationell rättsordning med en ny centraliserad domstol där EU, inte de parter som tvistar, avgör vilka som skall döma. Det blir kanske inte sämre, men inte heller bättre.

ISDS-systemets kritiker som drivit fram förändringen kommer inte heller nöja sig. Det talar om dagens system som ”privata direktörsdomstolar” men menar att det nya systemet är lika dåligt. Vad de egentligen tycker illa om är existensen av rättsstat. Att företag kan utmana politiska beslut i domstol.

Underligt nog hör man sällan motsvarande kritik mot exempelvis att det går att överklaga offentliga upphandlingar, detaljplaner och bygglov. Det är ju exakt samma sak. Politikerna har fattat ett demokratiskt beslut, vilket kan utmanas i domstol och upphävas.

Men varför skall möjligheten över huvud taget finnas för företag att stämma stater? Inom WTO-systemet är det staterna som stämmer varandra för åtgärder som (kanske) strider mot WTO:s regler?

Systemet beskrivs här och fungerar i huvudsak bra.

Svaret är att företag som exporterar eller försöker etablera sig i ett annat land kan drabbas av olika administrativa handelshinder eller diskriminering som en annan stat vanligtvis har extremt svårt att upptäcka. Och ett enskilt företag kan knappast gå till UD i sitt hemland och be staten stämma ett annat land för en tvist om en lokal offentlig upphandling. Det är inte en rimlig användning av offentliga resurser och dessutom vill regeringar förstås inte skapa diplomatiska konflikter med andra länder om småsaker. Det som är enormt stort och viktigt för ett enskilt företag kan ju ur ett nationellt perspektiv vara närmast obetydligt. Med andra ord är det bra att det finns ett oberoende rättssystem för företagen att vända sig till.

ICS ser bra ut på papperet, men frågan är hur oberoende domstolen kommer kunna vara på lång sikt. Det kommer att vara staterna som utser domarna och domstolen kommer i många fall garanterat vara utsatt för påtryckningar från både politiker och välorganiserade särintressen.

Att lämna det väl fungerande system med internationell skiljedom som redan existerar är ett experiment som inte motiveras av några konkreta problem. ICS är ett resultat av en olycklig tendens att inte vilja stå emot aggressiva särintressen som kännetecknar Jean-Claude Junckers agerande som ordförande för kommissionen.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 19

Till att börja med är det värt att uppmärksamma den här artikeln från den 14 april i finska Hufvudstadsbladet (bakom  vägg men snabb och gratis registrering) där Maria Rankka vd, Stockholms handelskammare och Risto E.J. Penttilä vd för finska Centralhande...

Frihandel i media vecka 19

Till att börja med är det värt att uppmärksamma den här artikeln från den 14 april i finska Hufvudstadsbladet (bakom  vägg men snabb och gratis registrering) där Maria Rankka vd, Stockholms handelskammare och Risto E.J. Penttilä vd för finska Centralhandelskammaren skriver om EU och frihandelsarvet från Anders Chydenius, präst i Österbotten på 1700-talet som var en föregångare till Adam Smith. Frihandelsidéerna låg i tiden, men skotten Adam Smith hade förstås fördelen av att skriva på engelska när England var en verklig stormakt på alla områden:

”Det bästa alternativet för hela Europa skulle vara vad Juncker kallar för ”endast” den gemensamma marknaden. Det sämsta vore förmodligen att fortsätta som nu. Det finns, som vi ser runtom i de olika medlemsländerna, mycket motstånd mot politisk integration som styrs från Bryssel. I både Nederländerna och Frankrike vill stora väljargrupper helt lämna EU. För att inte samarbetet ska kollapsa krävs ett omtag. Att fokusera på handeln och den gemensamma marknaden skulle kunna bidra till att skapa jobb och en bättre ekonomisk utveckling i EU, något som i sin tur kan ge framtidshopp. Det skulle sannolikt också vara enklare att nå en bra kompromiss med Storbritannien om man endast fokuserade på den gemensamma marknaden och lät medlemsländerna ta ansvar för andra frågor själva.

För det nya Norden – de gamla nordiska staterna tillsammans med Baltikum – skulle detta alternativ ge en möjlighet att skapa ett starkt nordiskt politiskt samarbete. Säkerheten skulle förbättras om vi kombinerar det här scenariot med ett svenskt och finskt medlemskap i Nato.

Men den gemensamma marknaden-scenariot är inte det enda tänkbara för det nya Norden. Scenariot ”de som vill göra mer kan göra mer” innebär ett Europa som avancerar i olika takt. I det här scenariot kan de nordiska länderna gå längre än de övriga EU-länderna. Utmaningen skulle vara att undvika en klyfta mellan euroländerna och de länder som står utanför valutaunionen. En sådan klyfta skulle splittra Finland och de baltiska staterna från resten av det nya Norden.

Scenariot ”färre saker, men effektivare” – passar oss alldeles utmärkt. De höga ambitionerna kombinerat med ett bristfälligt fgenomförande har som känt varit EU:s största problem. Tillsammans med de övriga nordiska länderna borde vi se till att prioriteringarna är realistiska. Kommissionens önskedrömmar leder ingen vart.

Om man följer Junckers lista, kan man konstatera att de bästa scenarierna är, i denna ordning: den gemensamma marknaden, ”less is more” och integration i olika takt. De två övriga scenarierna borde vi däremot protestera kraftigt emot.

Scenariot – ”vi fortsätter som tidigare” – är det ingen som gillar. Inga beslut fattas. Framtiden för euron är osäker. Missnöjet med Bryssel är stort. Vi slopar alltså det alternativet. Scenariot ”vi gör mycket mer tillsammans” innebär ett federalistiskt EU, vilket är en omöjlighet i det politiska läge som råder i dag. Det här alternativet är heller ingenting att bygga Europas framtid på.

Brexit behöver inte betyda att Adam Smith lämnar EU. Finland och Sverige har en stark tradition inom frihandel tack vare Anders Chydenius, österbottningen som anses vara den svenska liberalismens fader. Han publicerade Den nationnale winsten redan 1765, elva år innan Smith gav ut sitt uppmärksammade verk Nationernas välstånd.

Det är dags för Sverige och Finland att ta Anders Chydenius frihandelsarv på allvar. Det är dags att samarbeta med de övriga baltiska och nordiska länderna för att skapa en nordisk superregion. Det handlar om en dynamisk region som baserar sig på högteknologi och gemensamma satsningar inom infrastruktur, och en stark tro på att det går att kombinera en väl fungerande marknadsekonomi med ett väl utvecklat välfärdsystem – ett samhälle som inkluderar alla.”

2017-05-12

TTIP-förhandlingarna med USA ligger på is. De kan startas upp, men EU måste reda ut villkoren med USA. EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström intervjuas i SvD:

”Innan EU återupptar förhandlingarna om frihandelsavtalet TTIP med USA måste EU veta att USA inte vill riva upp de två tredjedelar som är färdiga.
Det sade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström till Nyhetsbyrån Direkt efter EU:s handelsministermöte på torsdagen.

”Det måste vi veta innan vi börjar med förhandlingarna. Den nya Trump-administrationen behöver tid att titta på var vi lämnade förhandlingarna. Sen får vi ses”, sade hon.

 

”Vi väntar på svar på en lång lista från den amerikanska administrationen”, sade hon.

Hon besökte den nye handelsministern (commerce secretary) Wilbur Ross den 24 mars, men den nye handelsrepresentanten Robert Lighthizer är ännu inte godkänd av senaten.

(—)

På handelsministermötet rapporterade hon om goda framsteg med Japan, Mexiko och Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay). Goda chanser finns att alla tre avtalen kan gå i mål före årsskiftet.

Cecilia Malmström hoppas också att kommissionen ska kunna börja förhandla frihandelsavtal med Chile, Australien och Nya Zeeland i höst.

Men vad gäller USA är EU över att Trump-administrationen har startat en undersökning om landets handelsunderskott med stora länder. USA misstänker att det beror på diskriminering. På onsdagen skickade EU ett brev till USA med synpunkter.

”Vi förklarade att EU har en enda handelspolitik och att det inte går att titta på handelsbalansen mot enskilda EU-länder”, sade hon.

Ett ihärdigt handelsunderskott beror på andra faktorer, som otillräckligt sparande, sade EU.

Vidare kompenseras USA:s underskott i varuhandel med EU till 40 procent av ett överskott i tjänstehandeln.

Och USA har fel i sin syn att handelsunderskott orsakar arbetslöshet, menade EU. USA har låg arbetslöshet medan EU har handelsöverskott och högre arbetslöshet.”

 

2017-05-11

Om vi går vidare med mer aktuella nyheter från den gångna veckan kan man se att EU på central nivå i allt högre utsträckning använder missförstånd om handel och globalisering för att skapa centralisering. Här kommissionens förste viceordförande Frans Timmermans (TT, Aftonbladet):

”Globaliseringen är bra – men fördelarna måste komma alla till del, manar EU-kommissionen som nu försöker dra igång en debatt om hur avigsidorna kan hanteras.
– Vi måste skriva om reglerna så att globalisering fungerar för alla européer. Så att fri handel blir det samma som rättvis handel, säger kommissionens förste viceordförande Frans Timmermans på en presskonferens i Bryssel.

I det diskussionsunderlag som samtidigt läggs fram utlovas på utrikessidan arbete mot skatteflykt och social dumpning och på inrikessidan en ”kraftfull socialpolitik”.
Rent praktiskt lär det dock dröja innan debatten resulterar i färdiga förslag från kommissionen. Nästa steg väntas när kommissionsordförande Jean-Claude Juncker i september håller sitt nästa linjetal om läget i unionen inför EU-parlamentet.”

 

2017-05-09

Om inte sunt förnuft finns i Bryssel finns det i alla fall i Västerbotten. På VK-bloggen skriver Håkan Rombe, pensionerad rektor och lektor i företagsekonomi pedagogiskt om textilföretaget Algots och globaliseringen:

”Säg Algots, det räcker” är en slogan som många i mogen ålder känner igen. Algot Johansson, född 1886, startade ett textilföretag 1907 som slutade med konkurs 1977. Företaget tillverkade skjortor och andra kläder till bra priser och kvalitet. När det började gå knackigt tack vare import från låglöneländer lockades Algots att utnyttja floran av lokaliseringsstöd och i Västerbotten var 700 personer anställda i textilindustrin år 1974, bl a i Lycksele. Företrädesvis kvinnor, vilket ju var bra och helt i linje med samhällets målsättning att öka kvinnornas frihet och valmöjligheter.

Lokaliseringsstöden har en trist historik med skjortor, plastcyklar mm men det tar vi en annan gång. Förhoppningarna (fantasierna) tog tvärt slut i och med Algots konkurs 1977.

Var Algots konkurs bra eller dålig? Vi kan konstatera att om Sverige skulle ha envisats med med en stor textilindustri fram till våra dagar hade det krävts ett löneläge som knappast skulle ha accepterats. 5 000 kr i månadslön?

En annan bransch i kris åren 1969 – 1985 var varvsindustrin. Supertankers tillverkades i Göteborg och Malmö i konkurrens med bl a Sydkorea och Japan. Priserna blev sedermera så låga att priset på den färdiga båten motsvarade värdet på stålplåten som köptes från SSAB om jag minns rätt. Enorma belopp skyfflades in i statligt stöd till en konkursmässig bransch.Eländet tog alltså slut omkring år 1985. Kanske även denna bransch hade räddats med en månadslön på 5 000 kr?

I stället för att jobba för 5 000 kr i månaden har Sverige ställt om näringslivet till mer lukrativa verksamheter. Tack vare frihandel och medlemskap i EU har vi en betydligt högre levnadsstandard än vi annars skulle ha haft. Sverige har även varit bra på omställningar vid nedläggningar av företag genom omskolning och studiestöd till vuxna. De länder som övertagit våra nedlagda verksamheter har ökat sin levnadsstandard och blivit kunder till våra högteknologiska produkter och tjänster. Frihandel är bra för alla. Det Trump och andra bakåtsträvare borde göra är att studera Sveriges metoder för omställningar i stället för att försöka skydda dödsdömda verksamheter.

Arbetskraften bör också vara beredd att omskola sig och inte säga som den nyss arbetslöse som sa, ”aldrig att jag sätt mig på en skolbänk na mer”!

 

2017-05-05

Vi slutar som vi började med Maria Rankka,  VD för Stockholms Handelskammare som tillsammans med Andreas Hatzigeorgiou skriver i DI om Brexit och TTIP:

”Förbättrade villkor för entreprenörer, företag och handel globalt är helt nödvändigt för att klara av utmaningarna. Specifikt måste det till bättre villkor för svenska företag att göra affärer med våra två viktigaste transatlantiska exportmarknader, USA och Storbritannien. Tillsammans står dessa två länder för nästan en sjättedel av den svenska varuexporten.

Det transatlantiska frihandels- och investeringsavtalet TTIP har förhandlats mellan EU och USA sedan 2013. De potentiella vinsterna är betydande, särskilt för Sverige. Vår BNP beräknas kunna öka med uppemot 19 miljarder kronor. Det beror på att handeln alltjämt begränsas av hinder och krångel.

Fortfarande i dag måste svenska konsumenter betala tull på en rad varor från USA. Detta gör bilar uppemot 10 procent dyrare, cyklar 15 procent dyrare, kläder 12 procent dyrare och skor 17 procent dyrare. Och på grund av regelkrångel är det i praktiken omöjligt att exportera svenska äpplen till USA. Efter brexit kan motsvarande hinder och krångel även omfatta Storbritannien.

Trots vissa framgångar i TTIP-förhandlingarna råder nu stiltje. Det finns tre förklaringar till varför utsikterna för ett ambitiöst och heltäckande TTIP, något Sverige är starkt beroende av, har försämrats i kölvattnet av brexit-omröstningen och valet av Donald Trump till president.

(—)

En lösning för att ta itu med dessa problem och förverkliga tanken på ett ambitiöst och heltäckande transatlantiskt ekonomiskt partnerskapsavtal är att förnya och förändra TTIP. Ett förnyat frihandels- och investeringsavtal behöver bygga vidare på TTIP, där Storbritannien som EU-medlem deltagit i förhandlingarna, men öppna upp för att även inkludera icke-EU-medlemmen Storbritannien.

Givetvis finns ingen brist på hinder som kan fälla en sådan lösning. Illvilja från EU:s sida gentemot Storbritannien under skilsmässoprocessen och en ovilja från britternas sida att bära de rättmätiga kostnaderna för att lämna unionen kan ställa till problem. Vissa skulle kanske hänvisa till juridiska och tekniska svårigheter. Men dessa går och bör övervinnas eftersom de potentiella vinsterna är betydande. Storbritannien skulle förmodligen vara öppet för en sådan lösning eftersom man nu formellt inte tillåts förhandla egna frihandelsavtal.

Genom ett nytt och trilateralt TTIP kan EU sluta ett avtal med sina två viktigaste transatlantiska handelsfränder samtidigt som drivkraften för USA med Trump i spetsen att förhandla med Europa upprätthålls. Svenska folket har allt att vinna på detta.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Sorin Moisă.

Varje gång man backar tar fienden ett steg framåt

Motståndet mot CETA och TTIP är i hög utsträckning motiverat av fientlighet mot handel och marknadsekonomi. ISDS har bara varit ett argument byggt på halvsanningar och rena lögner. Om det neutraliseras är risken stor att motståndarna bara konstruerar en ny h...

Varje gång man backar tar fienden ett steg framåt

Vill socialdemokraterna i Europaparlamentet riva upp EU:s handelsavtal med Kanada (CETA)?

I en artikel av Sorin Moisa, parlamentsledamot från Rumänien, medlem International Trade Committee (INTA)  och den socialdemokratiska gruppens rapportör när det gäller CETA, föreslås detta.

Avtalet med Kanada är färdigförhandlat sedan 2013 men ännu inte godkänt av EU-parlamentet. Den innehåller en vanlig ISDS-klausul som hänvisar till internationell skiljedom; något som ingen uppfattat som kontroversiellt förrän ISDS blev måltavla för angreppen mot TTIP.

Under trycket från det som felaktigt uppfattas om ”gräsrotsaktivism” backade Jean-Claude Juncker. Handelskommissionär Cecilia Malmström blev tvungen att ta fram ett förslag till ny investeringsdomstol, The Investment Court System (ICS), för TTIP-avtalet.

Förslaget är på avgörande punkter sämre än det nuvarande FN-stödda internationella skiljedomssystemet som är väl beprövat och tillämpas i tusentals internationella avtal. Framför allt kommer domarna vara tillsatta av staterna och således ha ett svagare oberoende och inte heller ha den kompetens som särskilt utsedda skiljemän besitter.

När väl Juncker och Malmström genom detta förslag gjort det uppenbart att det vanliga ISDS-systemet inte kan användas fick de ett alldeles nytt problem i knät: om ISDS inte duger i TTIP-avtalet måste det rimligen vara ett problem även i CETA.

Här ser vi problemet med vindflöjelstrategin: när man ändrar sig kan alla ens tidigare beslut ifrågasättas och i värsta fall rivas upp.

Det är det vi nu ser i  Sorin Moisas artikel.

Moisa menar att avtalet som sådant inte behöver rivas upp. Det ha han rätt i. ISDS-klausulen säger bara var tvister om avtalet skall hanteras — exakt som i ett vanligt kontrakt där det till exempel anges att tvister skall avgöras i svensk domstol (eller i privat skiljedom vilket är vanligt i affärssammanhang). Vad parterna kan bli oense om eller vilja stämma varandra för avgörs av det materiella innehållet i avtalet.

Men att man skulle kunna sätta sig vid förhandlingsbordet igen och vara ense om att förändra bara ISDS-klausulen är ett vågspel.

Framför allt med tanke på att ingen ännu vet hur den nya domstolen kommer att se ut. Det skall förhandlas med USA i samband med TTIP-avtalet.

Frågan är också om Moisa har rätt när han påstår att CETA-avtalet har större möjligheter att godkännas av EU-parlamentet om ISDS-klausulen förändras.

Motståndet mot CETA och TTIP är i hög utsträckning motiverat av fientlighet mot handel och marknadsekonomi. ISDS har bara varit ett argument byggt på halvsanningar och rena lögner. Om det neutraliseras är risken stor att motståndarna bara konstruerar en ny halmgubbe.

Det finns en regel som gällt sedan mänsklighetens gryning: det är inte säkert att man vinner för att man tar strid, men det är säkert att man förlorar om man ger sig.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George