Kanada

Trudeau. Nu åter från Kina.

Kanadas Trudeau i Kina — ingen odelad succé

Kanadas premiärminister Justin Trudeau har varit i Kina i veckan. Ett av målen var att komma överens om att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan Kanada och Kina. Men enligt kanadensiska The Star gick det ingenting vidare: "GUANGZHOU, CHIN...

Kanadas Trudeau i Kina — ingen odelad succé

Kanadas premiärminister Justin Trudeau har varit i Kina i veckan. Ett av målen var att komma överens om att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan Kanada och Kina.

Men enligt kanadensiska The Star gick det ingenting vidare:

GUANGZHOU, CHINA—As Justin Trudeau woke up on his last day in China, there was no outward sign his delegation was any closer to sparking trade negotiations with the economic powerhouse than before they came.

Canada’s halting effort to become the first Group of Seven country to pursue a trade deal with China has been the overarching theme of the prime minister’s four-day trip here.

But despite landing a smattering of side-agreements to combat climate change, discuss deeper access to the Chinese market for Canadian grain producers and promote two-way tourism, Trudeau’s voyage across the Pacific has so far failed to produce the agreement to launch the trade talks that both countries count high on their bilateral wish list.”

Anledningen är att Kanada i bästa fall är en medelstor ekonomi. Inte ens när Trump spelar bort USA: s strategiska övertag på handelsområdet är Kanada tillräckligt lockande för det stora arbete och de eftergifter som krävs för att få ett frihandelsavtal till stånd. Kineserna har säkert även observerat att det finns en politisk motstånd i Kanada mot ett avtal med Kina. Dels för att Kina är en diktatur med mycket hårt förtryck på programmet, men också för att Kina inte är den kämpe för frihandel som landets ledare gärna vill påskina. Det är inte heller någon hemlighet att Kina subventionera sin industri och att gränserna mellan privat och statligt företagande är otydliga. Företag som vill etablera sig i Kina tvingas ofta till samarbeten med tuffa villkor och förväntas dela med sig av viktiga kunskaper till sina kinesiska partners. 

Kanada är också inblandat i förhandlingar om NAFTA och TPP. Att öppna en ytterligare front är inte lockande. Risken är stor att förhandlingsprocesser stör varandra.

Men Trudeaus resa till Kina var inte helt bortkastad. Colin Robertson, tidigare diplomat, är milt positiv i The Globe and Mail:

”Prime Minister Justin Trudeau’s China trip may not have netted the expected free-trade talks, but Canadians should be satisfied on several fronts.

First, the institutional framework is strengthened.

Critics discount this as more bureaucratic jibber-jabber, but in China – as business has painfully learned – it’s the mandarins who make things happen. Last year the prime ministers of Canada and China initiated regular annual meetings. Now, there will be regular meetings of ministers of the environment and energy.

Second, there will be more trade.

Sales of uranium (good for Saskatchewan) and beef and pork (good for Western Canada) will be expedited. Premier Kathleen Wynne has just returned with $1.9-billion in deals that will generate an estimated 2,100 jobs in Ontario.

A crosswalk between climate and clean energy has been created. This should work to Canada’s advantage both commercially as well as in research and development, given the Chinese lead in innovation in renewable energies, especially solar.

Third, the people-to-people exchanges are significantly enhanced.

Chinese tourism – more than half a million visitors last year – has taken off. It’s growing annually at double-digits. More direct flights to Calgary and Montreal, as well as Toronto and Vancouver, are coming from 11 Chinese cities, and we are opening seven additional visa centres. During a visit to Beijing last month, Immigration Minister Ahmed Hussen declared we could ”easily double or triple or quadruple the numbers.” China has designated Canada as the preferred travel location for 2018.

Where once it was the Japanese who skied Banff and Whistler, it will now be wealthy Chinese. Hoteliers had better be sure there is a kettle stocked with Chinese teas in every room and that their feng shui is right.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George

Frihandel i media vecka 48

2017-11-30 Frihandel bland turkspråkiga. Turkiets ekonomiminister Nihat Zeybekci vill ha frihandel mellan de turkisktalande länderna. De är Azerbaijan, Kazakhstan, Kirgizistan och Turkiet. Den turkiska tidningen Daily Sabah skriver: "Turkic countries are...

Frihandel i media vecka 48

2017-11-30

Frihandel bland turkspråkiga. Turkiets ekonomiminister Nihat Zeybekci vill ha frihandel mellan de turkisktalande länderna. De är Azerbaijan, Kazakhstan, Kirgizistan och Turkiet. Den turkiska tidningen Daily Sabah skriver:

”Turkic countries are not rivals of each other. Trade must be free on a large scale among the Turkic Council countries,” Zeybekci said at a meeting of the Ministers of Economy of Turkic Council in Istanbul.

The Cooperation Council of Turkic Speaking States, also known as Turkic Council, was establish in 2009 to promote cooperation among Turkic-speaking states, including Azerbaijan, Kazakhstan, Kyrgyzstan and Turkey.

Zeybekci underlined that free trade among the Council members would accelerate their economic power.

Turkic countries complement each other, and may have a strong place in global trade, economy and raw material and finished product markets by coming together, Zeybekci said.

The minister said that the Turkic region and the global economy were going through a major transformation and these countries had to have a long-term road map to provide wealth for their citizens.

”If the Turkic world can cooperate in this time, then it would be the gamesetter and rule-maker in its region. As a first step, we should remove the trade obstacles that stand in our way,” Zeybekci added.

Turkey’s total exports to three Turkic states — Azerbaijan, Kazakhstan and Kyrgyzstan — totaled $2.2 billion while imports from these countries stood at nearly $1.5 billion last year, according to the Turkish Statistical Institute.”

2017-11-29

Känsligt om Kina. CNBC skriver om Kanadas premiärminister Justin Trudeau som rör sig mycket försiktigt när det gäller ett frihandelsavtal med Kina. Många i Kanada är tveksamma till projektet eftersom Kina inte är den frihandelsnation som dess ledare skryter om:

”Just days ahead of a Beijing visit, Canadian Prime Minister Justin Trudeau has yet to decide on whether to launch talks on a free trade deal that China has long pressed for and could face a cool reception over his government’s decision to snub Chinese interest in Bombardier.

China wants a free trade pact similar to the ones it has with Australia and New Zealand but Trudeau, aware of domestic unease at the idea, is moving slowly.

”No decisions have been taken at this end as a government,” a Canadian source familiar with the matter said about the possibility of talks being announced during Trudeau’s Dec 3-7 visit.

Trudeau’s office declined to comment.

Trudeau is caught in a tough position. Although polls consistently show Canadians are split over the merits of a trade deal, Canada needs to diversify exports to offset the possible damage done if the United States pulls out of NAFTA. Any China trade deal would take a decade to complete, insiders say.

The prime minister also faces pressure stemming from distinct signs of impatience from China. Beijing laments what it sees as Canada’s ”vague thinking” about a deal, said one person briefed on the Chinese position who asked to remain anonymous given the sensitivity of the situation.

The Canadian source said the government was aware of Chinese impatience but, while diversification is important, Ottawa was setting ”a high bar in terms of what trade means for Canadians.”

”While they may be impatient to move forward, I think they understand that,” the source said.

Foreign executives operating in China complain about difficult working conditions, arbitrary decisions by local courts and lack of protection for intellectual property rights.”

2017-11-28

Försäkringstrubbel. Londons försäkringsindustri vill ha ett frihandelsavtal med EU för branschen skriver Financial Times:

”The City of London’s commercial insurance industry will on Wednesday outline how it wants to trade with the EU after Brexit.

The proposals include an insurance-specific free trade agreement and measures to solve the thorny issue of how the industry can pay out on long-term pension and other contracts written under EU rules.

London is the largest centre for commercial insurance in Europe, with over £8bn of premiums coming into the UK each year from the rest of the EU.

Brexit could threaten London’s position, said Malcolm Newman of the London Market Group, an industry association. “What we are afraid of is that the economic cluster we have over here would be damaged over time. It is not direct and immediate damage, it is the fear of a long-term drift.”

The LMG’s free trade agreement proposals would reduce those risks by allowing insurance business to continue to flow between the UK and the EU after Brexit.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
NAFTA. Ligger illa till just nu.

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla.  Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhan...

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla. 

Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhandlas. Att det omförhandlas är i sig inte dramatiskt. När avtalet kom till för snart 30 år sedan var verkligen ganska annorlunda både vad gäller miljöregler, e-handel, dataströmmar och mycket annat som i dag påverkar handelspolitiken.

Men Trump har hotat att lämna avtalet helt och hållet, vilket däremot skulle ha stora konsekvenser. Under veckan har den fjärde förhandlingsrundan hållits och låsningarna är mycket stora. Vidare har förmodligen inga tidigare handelsförhandlingar omgärdats med så stora motsättningar mellan presidenten och näringslivet. Optimisterna menar att det är normalt för president Donald Trump att vara närmast orimlig i inledningen av förhandlingar för att senare kunna backa utan att förlora för mycket. Men andra menar att NAFTA just nu faktiskt hänger på en skör tråd.

Ana Swanson and Kevin Granville på New York Times har gått vad som sannolikt skulle hända om USA lämnar NAFTA.

Det intressanta är att det förmodligen skulle vara absolut mest negativt för USA.

Kanada och Mexiko är USA:s största handelspartners förutom Kina och handeln mellan de tre länderna har tredubblats sedan 1990-talet när NAFTA kom till. I dag är tullarna i princip noll mellan länderna och detta har lett till att många företag, framför allt amerikanska, utnyttjar möjligheten att optimera sin produktion genom att utnyttja de olika ländernas förutsättningar. Värdekedjorna passerar gränserna — i vissa fall flera gånger. Exempelvis importerar USA 1,6 miljoner bilar från Mexiko, men värdet av dessa bilar består till 40 procent av amerikanska komponenter.

Om NAFTA faller kommer detta bli svårare och dyrare. Då kommer länderna tillämpa tullsatserna som gäller inom WTO vilka kan te sig beskedliga vid en första titt (genomsnittet Mexiko 7,1, USA 3,5, Kanada 4,2) men höga nog att äta upp marginalerna och framför allt göra livet dyrare för medborgarna. Dessutom är detta genomsnittliga tullsatser: för den amerikanska jordbrukare som skall exportera till Mexiko handlar det om 15 procent på vete, 25 procent på nötkött och 75 procent på kyckling. USA är en stor exportör av kläder och på dessa är tullarna enligt WTO 20 procent.

Dessutom är USA det land som är mest isolerat från världshandeln av de tre länderna. Kanada har CETA-avtalet med EU, även Mexiko har ett frihandelsavtal med EU.  Kanada och Mexiko kan behålla NAFTA mellan sig även om USA hoppar av och det finns fortfarande ett visst moment i TPP-avtalet där bland annat Japan ingår, vilket kan bli ett alternativ i framtiden.

USA riskerar alltså att förlora export till Mexiko och Kanada, ställa till problem för sina egna industrier och göra en rad produkter betydligt dyrare för sina egna medborgare. Frågan är hur många jobb som kommer att skapas? Förmodligen inte ett enda. Tvärt om kommer aktiviteten i många delar av ekonomin gå ner lite när varor blir dyrare och export svårare. De jobb som eventuellt försvann 90-talet lär aldrig komma tillbaka. Att försöka tvinga tillbaka exempelvis biltillverkning från Mexiko till USA är svårt. Det billigaste kan mycket väl vara att istället lägga all produktion i Asien.

Sammantaget kan det mycket väl vara bra för EU och Sverige om NAFTA faller. Men bara på kort sikt. På längre sikt skulle tillväxt och välstånd i både USA, Kanada och Mexiko minska.

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Fransk ost. Hotet bortom horisonten.

Vem får rätten att importera ost?

Kanadas mejerisektor är genomreglerad, genomsubventionerad och ineffektiv. Frihandelsavtalet CETA hotar de särintressen som hittills skinnat konsumenterna. Men det kommer ta tid. Ostkvoter en del av fördröjningsstriden. Det finns ett skämt som går ungef...

Vem får rätten att importera ost?

Kanadas mejerisektor är genomreglerad, genomsubventionerad och ineffektiv. Frihandelsavtalet CETA hotar de särintressen som hittills skinnat konsumenterna. Men det kommer ta tid. Ostkvoter en del av fördröjningsstriden.

Det finns ett skämt som går ungefär så här: Fråga: Vad är en kanadensare? Svar: En obeväpnad amerikan med sjukvårdsförsäkring. Svaret skulle dock lika gärna ha kunnat vara ”En obeväpnad amerikan som lever under en bisarr statlig regleringshysteri”.

Till att börja med finns råder det inte frihandel inom Kanada. Det är svårare att handla mellan provinserna än det är att handla mellan EU-länderna. Bland annat har de olika regler för transporter som gör att varor måste lastas om vid gränsövergångar.

Med tanke på att Kanada i någon mening är ett land förefaller det lite överdrivet. Som att ha en tullgräns mellan Stockholms Län och Uppsala Län ungefär — samt lokala regler för lastbilar.

Dessutom har man en jordbrukspolitik som får EU:s att framstå som en nyliberal feberdröm.

Bland annat har man en regel som säger att i Kanada får man bara sälja kanadensisk mjölk. Kunde kanske vara begripligt som historisk kvarleva. Mjölk är trots allt en färskvara som kan produceras var som helst. Men dessutom måste alla mjölkprodukter, exempelvis ost, vara tillverkad av kanadensisk mjölk. Konsekvensen är att osten i Kanada ofta är tråkig, men framför allt dyr. Även mjölken är dyr. Mjölkpriserna är reglerade och bönderna får bra betalt. Låter som en dröm att vara mjölkbonde i Kanada, men konsekvensen av de höga priserna är förstås inte välmående bönder utan ineffektiva bönder.

Hur går detta ihop med frihandelsavtalet CETA som nu håller på att implementeras? Svaret är ganska dåligt. CETA tvingar kanadensarna att importera en viss mängd Europeisk ost. Och det kommer garanterat inte vara frågan om lastfartyg fyllda med svensk hushållsost. Kvoterna är små.

:

”Canada has agreed to import 18,500 tonnes of European cheeses annually by Year 6 of CETA. That represents 2% to 3% of our domestic market. It might not seem like much, but given our highly protectionist supply management, in which Canada produces all of its own milk, CETA creates a significant breach.

Since the trade deal was first signed in 2014 by the former Conservative government, the quota-based dairy sector has been anxious. Ottawa still has offered no clear plans to make the Canadian cheese sector more competitive in response to high-quality European cheese imports.”

2-3 procent orsakar alltså ångest hos två grupper av kanadensiska producenter. Dels mjölkbönderna, och dels ostproducenterna. De befarar att den ost som kommer från EU inte blir vanlig standardost (som sagt, inga skepp kommer att komma lastade med hundratals ton svensk hushållsost) utan olika typer av delikatessostar. Den marknaden har hittills försörjts genom olika specialiserade tillverkare som levt på att deras kunder inte är priskänsliga och ändå inte haft några billigare alternativ att välja. Men importen från EU kommer vara betydligt billigare. Visserligen marknadsförs fransk ost som exklusiv och lokalt producerad, men större delen är förstås industriellt tillverkad i enorma mängder. Brieosten som är lockvara i ICA-butiken kan ju vara riktigt hygglig. Men dess rimliga pris är förstås inte välgörenhet utan beror på att den trycks ut industriellt i samma mängder som vår förkättrade hushållsost (som det faktiskt inte är något fel på givet vad den används till).

Dessutom blir det nu ett kattrakande kring vem som skall få tillgång till kvoterna. Detta är en oundviklig konsekvens av importkvoter. Någon måste tilldelas rätten att importera det som får importeras.

Fatta det: kanadensiska staten kommer att fördela rättigheterna att importera ost!

”However, the federal government’s best tools to offset CETA’s negative impact are import quotas, which we should expect soon. Under the deal, Canada will allocate annual cheese import licensing quotas. But who among grocers, processors, artisan cheese makers, dairy farmers and restaurants will get licences to import?

We know that at least 30% of the quotas will be available to new entrants every year. The rest is up for grabs. Canadian importers must apply every year. Applicants need to live in Canada and be active in the Canadian cheese sector. The eligibility is very broad.

Many of the licences should go to those most affected by CETA. Priority should be given to small dairy processors, mostly family-owned fine cheese makers. Farmer-owned co-operatives should also be considered, given their links to production.

If this isn’t done right, the dairy processing sector could suffer, because CETA makes it very vulnerable. Many great Canadian artisan cheese makers could disappear.”

Och tro inte att importen kommer att göra det billigare för konsumenterna att njuta av en bit hygglig ost.

”Consumers shouldn’t expect price breaks, however. Cheese has always been expensive in Canada, yet consumers have continued to buy it. Retailers could decide to sell more products at lower prices, but that’s highly unlikely.

What will change, however, is the variety of products. European cheeses will set new flavour benchmarks for consumers. As a result, Canadian cheese makers will face a different, more demanding consumer.”

Man skall komma ihåg att vansinne av denna typ är vad som ofta döljer sig bakom retorik om ”lokalproducerat”, ”småskaligt”, ”traditionellt”. Det handlar om försvar av strukturer som skinnat konsumenter, hållit producenter kvar i gamla ineffektiva metoder och inte ens fått fram konkurrenskraftiga produkter. Intentionerna är goda, men alla har blivit förlorare.

Det fina med CETA och andra frihandelsavtal är att de sakta men säkert kommer att bryta upp gamla allianser mellan stat och kapital som skapat tvivelaktiga förmåner för producenter på konsumenternas bekostnad.

Vi skall ha klart för oss att en stor del av motståndet mot CETA och TTIP kommer från särintressen av den typen. De berättar förstås inte i klartext att de gillar protektionism för att de då lättare kan sälja sämre varor dyrare. De serverar sentimentaliserade historier (det som kallas ”berättelser”), fabricerade av PR- och reklambyråer.

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Mexikos president Enrique Peña Nieto. Talar sedan länge om att öka Mexikos handel för att bli mindre beroende av USA.

Facket och demokraterna hyllar Trumps handelspolitik

TPP stoppat och NAFTA skall omförhandlas. Det small rätt fort när Donald Trump tillträdde som president. Överraskande nog var Trumps första åtgärder som president också något som hyllades av Demokraterna och fackföreningsrörelsen.  AFL-CIO:s  (USA:s LO) or...

Facket och demokraterna hyllar Trumps handelspolitik

TPP stoppat och NAFTA skall omförhandlas. Det small rätt fort när Donald Trump tillträdde som president.

Överraskande nog var Trumps första åtgärder som president också något som hyllades av Demokraterna och fackföreningsrörelsen.  AFL-CIO:s  (USA:s LO) ordförande Richard Trumka sade att ”detta är bara de första i en serie nödvändiga politiska förändringar som krävs för att skapa en rättvis global ekonomi”.

Ett antal senatorer från Demokraterna har redan föreslagit lagstiftning som är avsedd att allvarligt försvåra framtida initiativ att försöka återuppliva TPP.

När det gäller TPP är de omedelbara konsekvenserna inte av praktisk natur. Avtalet har ännu inte trätt i kraft. Istället urgröps USA:s rykte som avtalspartner. Landet har alltså drivit fram ett stort avtal med tio andra viktiga industriländer och hoppar plötsligt av för egen del. Och problemet är betydligt större än att Trump är omdömeslös. Sanders och Clinton hade i princip lovat att göra samma sak. Kina hade medvetet hållits utanför TPP men ser nu sin chans att kliva fram och ta ledningen när det gäller internationell handel. Ledartröjan när det gäller frihandel och globalisering har alltså gått från världens mest framgångsrika ekonomi och demokrati till världens största och mest framgångsrika diktaturstat.

Man kan gissa att det egentligen inte var exakt vad vare sig Trumps väljare, fega republikaner eller demokraterna hade tänkt sig. Det skulle vara intressant att fråga Trumka om han tror att Kina kommer att vara en bättre garant än USA för en mer rättvis världshandel?

Till det kommer att TPP:s alla fördelar försvinner. Det handlade om förbättrad tillgång till stora marknader för USA:s producenter och en stärkning av relationerna mellan betydande engelskspråkiga och demokratiska länder. Förutom USA; Australien, Nya Zeeland och Kanada. I den mån det finns någon form kamp mellan samhällssystem på global nivå handlar det om att demokratiska, liberala rättsstater med full marknadsekonomi mot mindre lockande alternativ. TPP skulle ha inneburit en tydlig stärkning av det förstnämnda. Nu kunde i stället kinesiska media (alla statskontrollerade) skriva att den västerländska demokratin har nått sina begränsningar.

NAFTA är för tillfället ett betydligt värre praktiskt problem. Det har funnits i över 20 år och i allt väsentligt fungerat bra. Visserligen har det funnits återkommande diskussioner om att säga upp och omförhandla, men det är att öppna Pandoras ask. Och Kanadas, USA:s och Mexikos ekonomier är så integrerade att ökade handelshinder vore som att införa tullar mellan Stockholm och Uppsala.

Diskussionen gäller någon form av skatter eller tullar och regler för hur stora delar av en produkt får vara köpta från länder utanför NAFTA-området (hur stora delar av en bil tillverkad i Mexiko får vara köpta från Korea innan det slutar vara en koreansk bil?). Reglerna riskerar att bli allt mer komplexa och dessutom kunna misstänkas vara riktade mot enskilda företag — blir reglerna tillräckligt specifika och detaljerade kommer man oundvikligen kunna identifiera exakt vilka produkter och företag som drabbas.

En komplicerande faktor är att Trump har makten att säga upp avtal för omförhandling. Men han har inte lika mycket makt att godkänna nya avtal eller besluta om skatter och tullar. Och som ytterligare lök på laxen är förhållanden olika i  Mexiko och Kanada när det gäller exempelvis löner och skatter, fackliga rättigheter, miljökrav. Mexiko har karaktär av låglöneland och går ekonomin dåligt i Mexiko ökar strömmen av olagliga immigranter till USA. Även den vill Trump stoppa, men han är inte den första presidenten som har den ambitionen. Hittills har försöken att minska strömmen av immigranter mest lett till kostnader och tragedier, medan antalet immigranter inte påverkas särskilt mycket. Den har förvisso minskat i många år, men det beror på att Mexikos ekonomi gått allt bättre.

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Trudeau. Nu åter från Kina.

Men han är i alla fall ung och tatuerad…

Kanadas nye liberale premiärminister Justin Trudeau hyllas allmänt. Inte bara är han ung och tatuerad. Han anses vara närmast ett geni och världen imponeras av den höga utbildningsnivån hos hans regering. Men hans senaste utspel i handelsfrågor ställer...

Men han är i alla fall ung och tatuerad…

Kanadas nye liberale premiärminister Justin Trudeau hyllas allmänt. Inte bara är han ung och tatuerad. Han anses vara närmast ett geni och världen imponeras av den höga utbildningsnivån hos hans regering.

Men hans senaste utspel i handelsfrågor ställer i tvivelsmål hur smart han egentligen är.

Det första han gjorde när Trump vann USA:s presidentval var att säga att han var beredd att omförhandla det över 20 år gamla NAFTA-avtalet.

Det är fullt möjligt att Trudeau har goda skäl att vilja omförhandla delar av NAFTA. Exempelvis kan han nog vinna några poäng på att förändra ISDS-klausulen i avtalet. Kanske antar han också att det blir svårt att hålla emot om Trump-administrationen kräver en omförhandling.

Men att erbjuda sig att förhandla innan man vet något alls är inte särskilt smart. USA har ännu inte kommit med någon framstöt om förhandlingar. Den kanske aldrig kommer. Chansen är betydande att Trump — som är en övermänniska bara i sina egna ögon — får helt andra saker att tänka på när han väl svurits in. Att börja röra om i gamla handelsavtal som dessutom fungerar bra blir möjligen inte första prioritet.

Inledningsvis är det förnuftigt att vänta och se om motparten vill omförhandla. Den som vill förhandla måste rimligen ange ett skäl, lägga det första kortet på bordet. Att önska en förhandling innebär att man vill ha något och redan där har man ett visst underläge jämfört med den som inte vill ha något. Den som inte vill ha något kan ju sätta ett extremt högt pris. Är priset för högt blir det ingen affär. Men det spelar ingen roll för den som inget ville ha. Det är det som kallas att det är säljarens marknad.  Men ju mer säljaren visar att han vill sälja, desto mer blir det köparens marknad. Trudeau spelade i en mening bort ett inledande överläge. Det är ju Trump som har tagit upp frågan om att riva upp eller ändra NAFTA och andra handelsavtal.

Vidare är NAFTA inte bara en angelägenhet för USA och Kanada. Även Mexiko har skrivit på NAFTA. Trump har större problem med Mexiko än med Kanada eftersom det är från Mexiko låglönekonkurrensen kommer. En gemensam linje mellan Kanada och Mexiko hade stärkt de två mindre länderna mot USA. Nu har Trudeau lyckats lämna Mexiko i sticket eftersom Kanada har ett bättre förhandlingsläge, och på samma gång släppt ytterligare en del av sitt eget övertag.

Nu försöker delar av Trudeaus administration släta över med att säga att Kanada alltid är beredda att diskutera saker med andra nationer. Men det är självklart att alla anständiga demokratier i princip är beredda att föra dialog med sin omgivning. Men det är en sak att vara generellt öppen för dialog, och en helt annan sak att lägga upp en specifik fråga på bordet.

Nu har Trudeau spelat bort ett överläge, skapat osäkerhet för näringslivet på båda sidor om gränsen och därtill ett tryck på Trump att gå vidare med sin protektionism.

Inte så smart.

Men han är i alla fall tatuerad.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Skäl för optimism kring CETA...

När stridsdammet lagt sig — vad hände i Bratislava?

Rubriken är alldeles för dramatisk. Det blev ingen strid om TTIP-förhandlingarna under handelsministermötet i Bratislava torsdag-fredag förra veckan. Som väntat stoppade Frankrikes handelminister Matthias Fekl tillbaka revolvern i hölstret efter att ha...

När stridsdammet lagt sig — vad hände i Bratislava?

Rubriken är alldeles för dramatisk.

Det blev ingen strid om TTIP-förhandlingarna under handelsministermötet i Bratislava torsdag-fredag förra veckan.

Som väntat stoppade Frankrikes handelminister Matthias Fekl tillbaka revolvern i hölstret efter att ha viftat frenetiskt med den under ett par tillfällen efter sommaren. Det blev inget krav på att avsluta eller pausa TTIP-förhandlingarna. Fekl kom snarast med en försiktig förfrågan om ett stopp och nöjde sig med de andra ländernas besked om att det inte var aktuellt.

Däremot blev det enighet om att släppa ambitionen om ett avslut under 2016 — vilket ändå var en helt orealistisk tidplan. Räknar man bort julhelgen är det bara drygt tio veckor kvar av 2016. Och på den tiden skall amerikanerna hinna med sitt presidentval.

Självklart betyder det inte att TTIP är i hamn. Säkerligen återstår år av förhandlingar och beroende på vem som blir president i USA kommer förutsättningarna att vara antingen dåliga eller katastrofala. Fortsättning följer.

Men trots allt är situationen för TTIP ljusare än den var för en vecka sedan.

När det gäller CETA finns det mycket starka skäl till optimism.

Där fanns det en oro för att Tysklands vice kansler och partiledare för de tyska socialdemokraterna Sigmar Gabriel skulle få order av sitt parti att gå emot CETA-avtalet vid ett extrainkallat partimöte. Men istället fick CETA starkt stöd.

Man kan nog sluta sig till att kommissionen och Kanadas diplomater har gjort ett bra jobb.  De starkaste motståndarna Belgien, Österrike, Bulgarien och Rumänien är med på tåget.

För att lugna en rad socialdemokratiska partier i EU har Kanada och EU-kommissionen gått med på att en gemensam deklaration skall bifogas avtalet som garanterar länderna rätt att reglera och ett skydd för staternas rätt att bedriva offentlig verksamhet. En sådan deklaration är i sak helt onödig eftersom ingenting i CETA-avtalet innebär ett hot mot staterna rätt att beskatta, reglera, eller driva offentlig verksamhet i egen regi. Det handlar om en reaktion på totalt osaklig kritik från CETA/TTIP-motståndarna från extremvänstern. Flera av EU:s ledare började på ett tidigt stadium backa för att slippa trycket från de hårdaste kritikerna, vilket naturligtvis bara stärkte uppfattningen att kritiken hade en saklig grund.

Tidplanen för CETA:

  • Formellt godkännande vid utrikesministermötet den 17-18 oktober.
  • Undertecknande vid toppmötet Kanada/EU den 27 oktober.
  • December 2016 eller januari 2017: godkännande av EU-parlamentet. Enligt parlamentets talman Marin Schulz kan man förvänta en stark majoritet där.
  • Avtalet träder i kraft provisoriskt i väntan på att alla EU:s regeringar och/eller parlament skall godkänna avtalet. Vissa delar som har med transporter och investerarskydd kommer inte att träda i kraft förrän hela godkännandeprocessen är klart.

Tidplanen för TTIP:

  • Nästa förhandlingsrunda sker som tidigare planerat under nästa vecka i New York.
  • 17-18 oktober samlas handelsministrarna för överläggningar och avstämning.
  • Målet är att komma så långt som möjligt under Obamas administration.

Sammanfattningsvis har förutsättningarna förändrats radikal från förra måndagen då det fanns starka skäl till pessimism för både CETA och TTIP till dagens situation; starka skäl till optimism för CETA och viss optimism för TTIP.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
-- Så här mycket tjänar vi på NAFTA! -- Och så här mycket tjänar vi!

Kanada tjänar stort på frihandelsavtalet NAFTA

“This is North America. We don’t fear the future, we invent it. We don’t worry about the new economy, we create it.” Justin Trudeau, premiärminister i Kanada Debatten om frihandel i USA är intressant för att den har en så tydlig koppling mellan principer o...

Kanada tjänar stort på frihandelsavtalet NAFTA

“This is North America. We don’t fear the future, we invent it. We don’t worry about the new economy, we create it.”

Justin Trudeau, premiärminister i Kanada

Debatten om frihandel i USA är intressant för att den har en så tydlig koppling mellan principer och vad som faktiskt händer i ekonomin. Den är också intressant för att den visar på skillnaden mellan att enbart se det som syns tydligt och att se både det som syns tydligt och det som är svårare att få syn på.

När det gäller handel är den skillnaden mycket enkel och lätt att illustrera. Ett stålverk som lägger ner på grund av utländsk konkurrens så att 1000 personer blir arbetslösa är mycket enkelt att observera. Det finns 1000 personer och deras fackliga organisationer och lokala politiker som berättar om vad som hänt. För media är det lätt att ordna fototillfällen, hitta drabbade som förlorat jobbet och oroar sig för framtiden, politiker kan kräva stödåtgärder och det finns alltid de som menar att om det inte funnes import skulle stålverket fortfarande existera.

Vad som inte syns lika tydligt är när export och import skapar 1000 nya jobb. Det är ytterst sällan en entreprenör säger att ”nu har det uppstått en möjlighet att exportera, så jag startar en ny fabrik och anställer omedelbart 1000 personer”. Vad som händer är snarare att entreprenören bygger upp en verksamhet där han anställer folk, och dessutom börjar köpa varor och tjänster från underleverantörer som i sin tur anställer.  Efter en tid är antalet nya jobb uppe i 1000 eller mer, men nästan ingen uppfattar kopplingen mellan den utvecklingen och att entreprenören sett en ny internationell marknad.

För att fånga den utvecklingen måste man göra enkäter, antaganden, statistik. Det arbetet ger inte några tillfällen till fotografier eller intervjuer med nyanställda om värdet av export.

Baksidorna med frihandel är konkreta, medan de mycket större vinsterna presenteras som statistik, tabeller och abstrakta deklarationer av ekonomer och frihandelsvänliga politiker.

Tydligast syns den tendensen i kritiken av det nu drygt 20 år gamla frihandelsavtalet NAFTA. Det omfattar Mexiko, USA och Kanada. Men kritikerna intresserar sig bara för det faktum att Mexiko konkurrerar med USA:s näringsliv genom lägre löner, aldrig det enorma handelsutbytet som sker med Kanada — 750 miljarder dollar årligen — ett land med ungefär samma kostnadsläge och utvecklingsgrad som USA.

Faktum är att ett land med en modern ekonomi har större nytta av att handla med andra länder med motsvarande förhållanden.

NAFTA är förenklat handeln så mycket att kanadensiska företagare inte ens upplever att de handlar med ett annat land.

Kanadas premiärminister Justin Trudeau berättar att han brukar fråga företagare han träffar om deras internationella handel. Ett vanligt svar är att ”vi har inte så mycket internationell handel, det mesta vi säljer går till USA”.

Kanadensiska företagare oroar sig inte för handeln med USA, vilket de kanske skulle ha anledning att göra. USA är dels en ekonomi med extremt produktiv industrisektor och dessutom en större låglönesektor än Kanada. USA har traditionellt stor invandring av lågutbildad arbetskraft och svaga fackföreningar. Kanada är tvärt om. Begränsad invandring, framför allt inte av lågkvalificerad arbetskraft, och starka fack. Medan USA har en gräns mot Mexiko där tusentals personer tar sig över varje dygn, har Kanada inget sådant problem. De har tvärt om en synnerligen strikt invandringspolitik — de tar som regel enbart emot högutbildade personer som de har direkt nytta av.

Men USA är inte ett hot mot Kanadas ekonomi. Istället är de två ländernas ekonomier tätt sammanflätade med varandra.

Detta är framtiden om vi får TTIP-avtalet. Att EU och USA får allt mer sammanflätade ekonomier. Det betyder inte att det uppstår likriktning inom andra samhällssektorer. USA och Kanada är överraskande olika när det gäller både kultur och politik. Kanada liknar mer något nordeuropeiskt land och skillnaderna mellan Kanada och USA har ökat snarare än minskat de senaste decennierna.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Visa flera poster