Kina

Trump i Kina…

USA:s president Donald Trump har varit i Kina och bland annat talat om handel. Hans mest uppmärksammade uttalande var att han inte klandrar Kina för USA:s underskott i handelsbalansen. I stället menade Trump att hans företrädare var skyldiga. Men föru...

Trump i Kina…

USA:s president Donald Trump har varit i Kina och bland annat talat om handel.

Hans mest uppmärksammade uttalande var att han inte klandrar Kina för USA:s underskott i handelsbalansen. I stället menade Trump att hans företrädare var skyldiga.

Men förutom de politiska deklarationerna gjordes affärsöverenskommelser på kring 250 miljarder dollar. Hur stor del av detta som kommer att förverkligas är en annan fråga.

Några pressröster:

Financial Times:

”Donald Trump blamed his predecessors for the US’s widening trade deficit with China, praising Xi Jinping and telling an audience in Beijing he did not “blame” Chinese leaders for “taking advantage” of Washington.

In a striking change of tone from the US president, who portrayed China as an economic bogeyman throughout last year’s election campaign, Mr Trump appeared at pains to rekindle the bonhomie that characterised the leaders’ first meeting at his Florida compound in April, a tenor that quickly deteriorated over North Korea.

Although Mr Trump has been welcomed with a state dinner and extensive pomp, Mr Trump’s personal warmth towards Mr Xi was not reciprocated, with the Chinese leader using far more restrained language in his own comments.

“It’s a very good chemistry between the two of us, believe me,” said Mr Trump. “After all, who can blame a country for being able to take advantage of another country for the benefit of its citizens. I give China great credit. In actuality, I blame past [US] administrations for allowing this out-of-control trade deficit to take place and to grow.”

Despite the personal outreach, Mr Trump still used his remarks to push Beijing to rebalance their countries’ “out-of-kilter” economic relationship and “quickly” break the impasse over North Korea’s nuclear and missile development programmes.

“Trade between China and the US has not been over recent years very fair for the US,” the US president said after a morning of meetings with his Chinese counterpart. “We must immediately address the unfair practices that drove [our trade] deficit along with barriers to market access.”

Mr Trump thanked Mr Xi for China’s efforts to restrict its trading and financial relationships with North Korea but implied Beijing could do more. “China can fix this [North Korea] problem easily and quickly,” Mr Trump told an audience of US and Chinese officials and business executives. “I know one thing about your president, if he works on it hard it will happen. There’s no doubt about it.”

Mr Xi did not respond to Mr Trump’s challenges directly, instead highlighting how successful US car companies had been in China and the number of jobs created by Chinese investors in the US. “We will never close our doors,” he said. “They will only open wider and wider.”

“Co-operation is the only viable choice,” Mr Xi said. ”

New York Times:

”BEIJING — President Trump’s $250 billion in Chinese business deals probably won’t be enough to stop a trade fight.

Mr. Trump met with his Chinese counterpart, Xi Jinping, in Beijing on Thursday, offering personal praise and qualified criticisms of China’s trade practices. China, in return, offered modest concessions on some thorny trade issues. The two sides also pointed to what they claimed were billions of dollars of deals between Chinese and American companies to show face-saving progress.

But behind the scenes, Washington and Beijing are gearing up for what may well be months of contentious relations between the world’s two largest trading partners.

After initially focusing this year on renegotiating the North American Free Trade Agreement and the United States’ free-trade pact with South Korea, Trump administration officials plan to pursue previous promises to investigate what they call Chinese theft of American intellectual property. Lawmakers also plan to intensify scrutiny of Chinese investments in sensitive areas of the American economy.

Mr. Trump hinted at coming tensions on those fronts on Thursday, saying he hoped to address “the chronic imbalance in our relationship as it pertains to trade.”

“This includes addressing China’s market access restrictions and technology transfer requirements,” he said, “which prevent American companies from being able to fairly compete within China.””

Huffington Post:

”BEIJING/SHANGHAI (Reuters) – President Donald Trump can return to the United States claiming to have snagged over $250 billion in deals from his maiden trip to Beijing. Whether those deals live up to the lofty price tag is another question altogether.

Watched by Trump and China’s President Xi Jinping at a signing ceremony in Beijing, U.S. planemaker Boeing Co, General Electric Co and chip giant Qualcomm Inc sealed lucrative multi-billion dollar deals.

“This is truly a miracle,” China’s Commerce Minister Zhong Shan said at a briefing in Beijing.

The quarter of a trillion dollar haul underscores how Trump is keen to be seen to address a trade deficit with the world’s second-largest economy that he has long railed against and called “shockingly high” on Thursday.

But U.S. businesses still have many long-standing concerns to complain about, including unfettered access to the China market, cybersecurity and the growing presence of China’s ruling Communist Party inside foreign firms.

William Zarit, chairman of the American Chamber of Commerce in China, said the deals pointed to “a strong, vibrant bilateral economic relationship” between the two countries.

“Yet we still need to focus on leveling the playing field, because U.S. companies continue to be disadvantaged doing business in China.”

U.S. tech companies like Facebook Inc and Google are mostly blocked in China. Automakers Ford Motor Co and General Motors must operate through joint ventures, while Hollywood movies face a strict quota system.

″(These deals) allow Trump to portray himself as a master dealmaker while distracting from a lack of progress on structural reforms to the bilateral trade relationship,” Hugo Brennan, Asia analyst at risk consultancy Verisk Maplecroft, said in a note.

Some huge deals were announced. Among them is a 20-year $83.7 billion investment by China Energy Investment Corp in shale gas developments and chemical manufacturing projects in West Virginia, a major energy-producing state that voted heavily for Trump in the 2016 election. [

“The massive size of this energy undertaking and level of collaboration between our two countries is unprecedented,” West Virginia Secretary of Commerce H. Wood Thrasher said in a statement.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Öga mot öga med verkligheten — och Xi Jinping

PG Gyllenhammar har en gång sagt om konflikter ungefär att "mellan fyra ögon tenderar folk att nyansera sig". Meningen är uppenbar. Det är lätt att vara kritiskt mot människor på avstånd, i tidningsartiklar, tal, tweets, särskilt om man kan strunta i...

Öga mot öga med verkligheten — och Xi Jinping

PG Gyllenhammar har en gång sagt om konflikter ungefär att ”mellan fyra ögon tenderar folk att nyansera sig”.

Meningen är uppenbar. Det är lätt att vara kritiskt mot människor på avstånd, i tidningsartiklar, tal, tweets, särskilt om man kan strunta i vad de egentligen gör eller har sagt, men betydligt svårare när man måste direkt konfronteras med personen ifråga och inte längre kan ljuga ohämmat.

Det är ungefär det läget USA:s president Donald Trump har hamnat i när han blivit president och särskilt i relation till Kina. Trumps angrepp på på Kina när det gäller handel har varit extremt aggressiva och varit i huvudsak byggda på (medvetna?) missuppfattningar. Det finns en del skäl att vara kritisk mot Kina när det gäller hur landet hanterar sina internationella handelsrelationer och dess ointresse för miljö, arbetsförhållanden, intellektuella rättigheter och lite annat. Men Trumps uppfattning att USA:s handelsbalansunderskott mot Kina i huvudsak beror på aggressiv handelspolitik är förstås grovt överdriven.

Med andra ord resulterade mötet i slutet av förra veckan (Nyhetsartikel i WSJ) mellan Donald Trump och Kinas president Xi Jinping inte i att Trump deklarerade handelskrig, utan i en överenskommelse att inleda hundra dagar av samtal för att reda ut eventuella motsättningar. Möjligen är det inte en slump att det är ungefär den tid som den  av Vita Huset nyligen tillsatta utredningen  fått på sig att bli färdig. Kanske är det inte heller en slump att man om 100 dagar har kommit till slutet av  i sommaren. Även om USA inte som i Sverige totalstänger all mänsklig verksamhet under sommarmånaderna är det ett utmärkt tillfälle att presentera ett antal mindre sensationella slutsatser och åtgärder.

Risken är nämligen betydande att såväl samtal som utredning kommer fram till just detta, att det inte krävs några mer sensationella åtgärder.

En positiv sak med samtalen mellan de två länderna är dock att man var positiv till att förhandla fram ett nytt bilateralt investeringsavtal. Idag är villkoren för amerikanska direktinvesteringar i Kina ganska svajiga och ofta kräver kineserna långtgående samarbeten och tekniköverföring. Kina har också brister som rättsstat och inte minst en rätt avslappnad attityd till skydd för intellektuella rättigheter. Kan Trumpadministrationen få till ett investeringsavtal med Kina med förbättringar på de områdena är det en viktig framgång.

Det förtjänar att upprepas att i stort sett alla förbättringar av handelsavtal som Trumpadministrationen nu efterfrågar fanns i TPP-avtalet. Visserligen skulle inte Kina ha varit med i TPP, men det är ostridigt att det vore enklare att få Kina att anpassa sig till en ordning som i stort sett alla länder i närområdet redan var en del av. Nu kommer USA vara tvunget att bygga upp TPP, ett land i taget, med små variationer om Trumps idé om bilaterala avtal skall kunna förverkligas.

Samtidigt ökar hoppet nu att Trump inte kommer att ställa till med det handelskrig många oroade sig för. Skälet är förstås inte främst att Trump tvingats sitta öga mot öga med Xi Jinping, utan att han också kommit öga mot öga med verkligheten. Och även mer rutinerade politiker än Donald Trump (sådana finns det många av) har upptäckt att det är den absolut svåraste motståndaren.

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Man får hoppas att de nya däcksarbetarna i alla fall hade det trevligt på jobbet…

När Obama skapade jobb med hjälp av tullar kostade varje jobb 900 000 dollar.  Citatet nedan är från en protektionistisk president. Men det kommer inte från Donald Trump. Det är från 2012.  Då hetta presidenten Barack Obama. Han ville skydda den ameri...

Man får hoppas att de nya däcksarbetarna i alla fall hade det trevligt på jobbet…

När Obama skapade jobb med hjälp av tullar kostade varje jobb 900 000 dollar. 

Citatet nedan är från en protektionistisk president. Men det kommer inte från Donald Trump.

Det är från 2012.  Då hetta presidenten Barack Obama. Han ville skydda den amerikanska däcksindustrin från kineserna och saftade på med höga tullar.

”We had a tire case in which they were flooding us with cheap domestic tires — or — or cheap Chinese tires. And we put a stop to it and as a consequence saved jobs throughout America. I have to say that Governor Romney criticized me for being too tough in that tire case; said this wouldn’t be good for American workers and that it would be protectionist.

But I tell you, those workers don’t feel that way. They feel as if they had finally an administration who was going to take this issue seriously.”

Tullarna fungerade. Importen av däck från Kina minskade med 67 procent.

Och det uppstod nya jobb i den amerikanska däcksindustrin. Närmare bestämd 1200 jobb. 1200 amerikaner fick alltså förmånen att jobba med däck. Inte för att någon direkt sagt sig drömma om att göra däck, men ändå. Jobb är trots allt det viktigaste som finns…

Men det finns kroniskt cyniska och empatilösa personer som inte kan låta presidenter och däcksfabriksanställda glädjas.

Gary Clyde Hufbauer och Sean Lowry vid the Peterson Institute till exempel. De fick för sig att räkna ut hur mycket de där jobben hade kostat de amerikanska konsumenterna i form av högre priser för däck.

De 1200 jobben kostade 1,1 miljarder dollar. Varje jobb kostade 900 000 dollar. Det är alltså mellan sju och åtta miljoner svenska kronor per jobb.

Det skall jämföras med att ett jobb som skapas i USA genom federala eller delstatliga bidrag ligger på modesta 250 000 dollar.

Men det är värt att komma ihåg. Inte ens när det gäller så relativt sett lättdefinierade behov och produkter som bildäck fungerar det särskilt bra att skapa jobb genom att skydda sin egen marknad med tullar.

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
-- Se det från den ljusa sidan, Chang. På det är viset slipper vi oroa amerikanerna med vår höga produktivitet.

God morgon hr president, hur går det med handelskriget?

En viktigt del av USA:s näringsliv är utländska direktinvesteringar och USA:s största exportörer är ofta samma som de största importörerna. Trump kommer från en bransch som är nästan helt nationell, och hans chefsideolog Bannon kommer från finansmarkn...

God morgon hr president, hur går det med handelskriget?

En viktigt del av USA:s näringsliv är utländska direktinvesteringar och USA:s största exportörer är ofta samma som de största importörerna. Trump kommer från en bransch som är nästan helt nationell, och hans chefsideolog Bannon kommer från finansmarknaden. Ingen av dem har erfarenhet av modern tillverkningsindustri. Frågan är om de har klart för sig hur stort USA:s internationella beroende är?

Många försöker ställa diagnos på Trumps mentala tillstånd. Utom att det är obehagligt att diagnosticera folk vars åsikter man inte gillar, kvacksalveri att ställa diagnos på människor man inte undersökt så saknar i vilket fall jag kompetens att ställa diagnos på någon alls. Ingen åsikt om just detta alltså.

Däremot vet jag en del om handel, och kan med säkerhet säga att Trumps handelspolitik är skadlig för tillväxt, jobb och konsumenter i hela världen och inte minst i USA.

Hittills har de dramatiska utspelen inte påverkat så mycket. TPP hade inte ens trätt i kraft och även med Hillary Clinton vid rodret hade avtalet av allt att döma stoppats eller lagts på is. Nedfrysning är i praktiken vad som drabbat även TTIP, även om Trump inte förefaller ha sagt något om det.

NAFTA uppsagt, men ännu inte konkreta förändringar.

Det som är på gång av verkligt allvarlig karaktär är emellertid handelskriget med Kina.

I Trumps administration är det en allmän uppfattning att Kina självt ägnar sig åt att manipulera olika faktorer så att landet får en orättvis fördel i konkurrensen på världsmarknaden, vilket inte minst drabbar USA. Det handlar om sådant som dolda subventioner till företag, manipulation av den egna valutan och inte minst låga löner, brist på fackliga rättigheter och låga krav på arbetsförhållanden, miljöpåverkan och liknande.

Ur en synpunkt är det lätt att hålla med. Kina kan erbjuda låga produktionskostnader. Men det är ju hela poängen med Kina. Amerikanska företag kan erbjuda amerikanska konsumenter amerikanska produkter till rimliga priser just därför att de helt eller delvis är producerade i Kina (jag har aldrig hört någon säga om sin Iphone att det är en ”kinesisk telefon”…) . Om Kina dessutom pressar ner sin valuta och subventionerar sina exportföretag är det en vinst för amerikanska konsumenter. Däremot är det en förlust för kinesiska konsumenter och skattebetalare — men det är knappast Trumps problem.

En tull på kinesiska produkter drabbar alltså amerikanske konsumenter. Allt från mobiltelefoner till sportkläder tillverkar i Kina och kommer helt enkelt bli dyrare. Om det gör att amerikansktillverkade produkter ersätter de importerade återstår att se. De kommer i alla händelser att vara lika dyra som de kinesiska. Konsumenterna förlorar oavsett om de köper dyra kinesiska produkter eller motsvarande amerikansktillverkade produkter. Man kan med säkerhet säga att en ökad efterfrågan på amerikanska industriprodukter inte kommer att ge någon större effekt på jobben. Modern industri kan öka sin tillverkning nästan utan att anställa en enda person.

Vad som förmodligen också underskattas av Trumps administration är hur integrerade olika nationella marknader är idag. Multinationella företag är verkligen multinationella. De är inte nationella företag med säljorganisationer i andra länder. BMW:s fabrik i Spartanburg, Nordkarolina är BMW:s största fabrik. I världen. BMW:s största fabrik i världen. Inte bara i USA. Där tillverkar 450 000 SUV:ar varav 70 procent exporteras. Med underleverantörer sysselsätter BMW 70 000 personer. Som andra utländska bilfabriker har de kunnat etablera sig samtidigt som USA:s egen bilindustri kollapsat eftersom de sluppit bilarbetarfackets extrema avtal som sugit både utvecklingskraft och lönsamhet ur de traditionella amerikanska biltillverkarna. Vad tror Trump kommer att hända med den fabriken om komponenter från Tyskland blir dyrare och USA för en politik som kommer göra det svårare för BMW att importera och exportera? Tror Trump han kan hota ett tyskt företag att expandera i USA? Även Mercedes gör sina SUV:ar i USA.

Ett annat tydligt exempel på hur globaliserade moderna företag är handlar om kombinationen av export och import:

  • USA:s en (1) procent största exportörer har sammanlagt 14 miljoner anställda (i princip all tillverkningsindustri). Av dessa företag är 90 procent importörer och 36 procent är USA största importörer.
  • Omvänt har en (1) procent av USA:s största importörer 13 miljoner anställda. Av dessa företag är 96 procent också exportörer och 53 procent tillhör procenten av USA:s största exportörer.
  • Denna enda procent av exportörer står för 60 procent av den totala exporten. Procenten av importörerna står för 66 procent av den totala importen.

I praktiken är det svårt eller omöjligt att göra något radikalt åt USA:s handelsunderskott (att handelsunderskott skulle vara ett problem är en missuppfattning — men det är en annan historia) genom att minska importen med höga tullar utan att också skada exporten. Om exempelvis stål görs dyrare genom tullar kommer amerikanska bilar att bli dyrare på exportmarknaden och därigenom sälja sämre. Skall man vara lite cynisk är den kundgrupp som vill ha amerikanska bilar till varje pris samma kundgrupp som köper brylcreme —  och de vill inte ha nya amerikanska bilar.

Trump och kretsen kring honom har förmodligen ännu inte blivit uppmärksamma på ovanstående fakta. Det kräver garanterat en viss kamikazeböjelse att som tjänsteman presentera dessa siffror. Men förr eller senare kommer de att ställas inför fakta. De kan strunta i fakta. Men problemet är att kineserna, som främst står i skottgluggen, är fullt beredda på att slå tillbaka. Om de ens behöver slå tillbaka. En stor del av amerikanska produkter är konkurrenskraftiga på världsmarknaden för att de bygger på import från Kina. För kinesernas del får USA gärna skjuta sig i foten.

Problemet är att Trump är en man som nog kan tänkas skjuta, om inte sig själv, så i vilket fall USA:s konsumenter, i foten för att visa handlingskraft tillfredsställa sina väljare. Han kommer förmodligen också att kunna lura en betydande del av amerikanerna att högre priser och högre arbetslöshet som hans politik orsakar beror på frihandeln och därigenom motivera ännu mer felaktig politik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Kinas centralbank. Beter sig ungefär som andra centralbanker.

Nej, Ann-Marie Pålsson, Trump är bara dum när det gäller handel

Global handel är -- som man säger -- komplex materia. Det är lätt att missa en rad fakta och dra helt felaktiga slutsatser. Ekonomen Ann-Marie Pålsson, ekonomi och tidigare moderat riksdagsledamot, gör just det när hon i en artikel i Sydsvenskan skrive...

Nej, Ann-Marie Pålsson, Trump är bara dum när det gäller handel

Global handel är — som man säger — komplex materia.

Det är lätt att missa en rad fakta och dra helt felaktiga slutsatser.

Ekonomen Ann-Marie Pålsson, ekonomi och tidigare moderat riksdagsledamot, gör just det när hon i en artikel i Sydsvenskan skriver att ”När Trump kritiserar global handel är han något på spåren”.

För det första är Trump inte direkt kritisk till global handel. Han har bara fått för sig att USA missgynnas av nuvarande handelsavtal och skulle kunna få bättre avtal om de förhandlades om.

För det andra har hon fått för sig att frihandeln har ”förlorare”. Så är det inte. Varje ekonomi som producerar välstånd utmärks av dynamik. Produkter, företag, jobb skapas och försvinner. Även om ett land helt stängde gränserna för handel och investeringar skulle ekonomin förändras. Den person som blir arbetslös nära pensionsåldern kommer att ha svårt att få ett nytt jobb. Om personens arbetslöshet beror på konkurrens från ett företag i Kina eller på andra sidan gatan gör ingen skillnad. Däremot kommer ett land som motarbetar internationell handel att göra alla sina medborgare till förlorare.

För det tredje är Pålssons påstående att i USA ”lämnas förlorarna i allt väsentligt åt sitt öde” helt fel. Just i USA har man speciella stödprogram just för de som anses ha förlorat sina jobb på grund av utländsk konkurrens. Det kan vara ett skäl till att frihandel uppfattas som ett problem — att man har ett offentligt stöd som förknippas med global handel.

För det fjärde. Påståendena om att Kina håller sin valuta undervärderad har inte gått att belägga. Kineserna bedriver valutapolitik ungefär som alla andra länder. Det är lite magstarkt att som amerikan beskylla Kina för att hålla sin valuta låg när USA:s centralbank under lång tid har haft nollränta. Lite pikant är att planeten jorden har ett samlat underskott i handelsbalansen. Det beror förmodligen på att enskilda länder har intresse av att överdriva sina handelsunderskott — eller på att det förekommer en hemlig interstellär handel; sannerligen ett lite skrämmande perspektiv…

För det femte är det en felsyn att Kina har en styrkeposition mot USA genom att vara fordringsägare. Amerikanska staten kommer knappast ha problem med att omsätta sina lån eller betala sina räntor. Kina har allt intresse i världen av att USA skall ha en stark ekonomi. Det är deras största exportmarknad. Få rationella människor brukar hoppas på att deras bästa kund skall få ekonomiska problem… Man kan jämföra situationen med EU och Grekland. Visserligen kan EU utöva en del makt över Greklands regering — men det är knappast något EU har glädje av.

För det sjätte kan Trumps hållning i handelsfrågor knappast förklaras av en rationell misstänksamhet mot just Kina. Trump är nämligen även emot handelsavtalen TPP, NAFTA och TTIP. I inget av de avtalen är Kina inblandat. De är alla avtal med demokratiska marknadsekonomier som har en fullt transparent valutapolitik och i huvudsak lönenivåer och levnadsstandard jämförbar med USA:s. Av de länder som idag är av större betydelse för världshandeln är det bara Kina som har statligt reglerad industrisektor och låglöneprofil.

Det bästa Trump kunde göra för att minska Kinas roll på världsmarknaden vore att så snabbt som möjligt driva igenom TPP och TTIP. Då skulle USA blir kärnan i ett frihandels- och samarbetsområde som motsvarar större delen av världens BNP, tekniskt avancerade industriekonomier och demokratier.

Men andra ord bygger Pålssons försök att se något rationellt i Trumps handelsmotstånd på en rad missförstånd. Trumps hållning är i praktiken skadlig för USA och världen och dessutom intellektuellt genant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Kinesiska arbetare. Har anledning att se nöjda ut.

USA håller på att hamna på bänken

Det gick exakt som väntat. TPP är av allt att döma på dödsbädden eller i vilket fall på långvården. Mellan 500 och 1000 miljarder kronor beräknas det att kosta amerikanerna i utebliven export. Kineserna är inte sena ur startblocken. De har inom ramen...

USA håller på att hamna på bänken

Det gick exakt som väntat. TPP är av allt att döma på dödsbädden eller i vilket fall på långvården. Mellan 500 och 1000 miljarder kronor beräknas det att kosta amerikanerna i utebliven export.

Kineserna är inte sena ur startblocken. De har inom ramen för den asiatiska ekonomiska samarbetsorganisationen APEC arbetat på sitt regionala frihandelsavtal Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP) under en tid, förmodligen under förhoppningen att TPP av det ena eller andra skälet skulle kollapsa.

Asia Times skriver om RCEP som inte är ett lika ambitiöst avtal som TPP, det handlar i huvudsak om tullar och kvoter. Men om det kommer till stånd omfattar det 46 procent av världens befolkning och 40 procent av världshandeln.

På förra veckans APEC-möte i Lima blev det uppenbart att ledarna för länderna kring Stilla Havet inte tänker ha någon sorgeperiod för TPP. Australien och Nya Zeeland har flaggat sitt intresse och skrivningarna i slutdeklarationen var ytterst positiv till både RCEP, TPP samt handel och globalisering generellt.

”We encourage that all regional undertakings, including TPP and RCEP, remain open, transparent and inclusive and draw on each other so as to jointly contribute to the trade and investment liberalization and facilitation in the region and the eventual realization of the FTAAP;
We also reaffirm our vision contained in the Pathways to FTAAP. In this connection, we note recent developments on RTAs/FTAs in the region and the progress of the possible pathways to the FTAAP, including efforts by TPP signatories to complete their domestic processes and efforts by RCEP parties to accelerate towards the completion of the negotiations to achieve a modern, comprehensive, high-quality and mutually beneficial agreement.”

Utvecklingen är politiskt intressant.

För det första är det uppenbart att de nyprotektionistiska strömningarna är isolerade till vissa grupper i EU och USA. Övriga delar av världen är i allt väsentligt positiva till handel och även i EU är en majoritet av länderna och medborgarna handelsvänliga — i princip är det Tyskland och Österrike där opinionen har havererat på grund av trycket från extremt välorganiserade miljö- och vänsterorganisationer (i Tyskland i stort sett samma sak), bisarrt nog ofta finansierade av EU och underblåst av ryska media. Samtidigt kan man konstatera att det nya frihandelsavtalet med länderna i Södra Afrika och de uppstartade förhandlingarna mellan Japan och EU inte tilldragit sig någon som helst uppmärksamhet, vilket stöder föreställningen om att TTIP-motståndet mest handlar om den egna marknadsföringen. Det traditionella USA-hatet i framför allt Tyskland är ett säkert kort när det gäller att piska upp känslorna.

För det andra har Kineserna varit extremt snabbfotade. De är redan på väg att ta kommandot i handelsfrågor och möter inget motstånd ens från länder som i normalfallet är USA:s allierade. För bara ett år sedan satt kineserna på bänken och fick nöja sig med att titta på när den demokratiska världen under ledning av USA var på väg mot total dominans av världshandeln. Donald Trump, Bernie Sanders och Hillary Clinton har på ett halvår lyckats skapa helt omvända roller. Det är som om det politiska etablissemanget i USA antingen glömt att det finns en omvärld, alternativt att det finns något sådant som export till en världsmarknad. En sak är handelsbalansen mot Kina och rätt lösa spekulationer om kinesernas valutamanipulationer, en helt annan sak är att Kina konkurrerar med USA på den övriga världsmarknaden och producerar en hel del av de produkter som är amerikanska exportsuccéer. Den som tittar noga på sina Apple-produkter ser att det står ”Designed by Apple in California” (Inte USA…) men ”Assambled in China”. Och det är inte kineserna som fått den största delen av pengarna som du betalat för produkten. Pengarna hamnar i Kalifornien som är en del av USA.

Med andra ord ser vi hur världens tre mest välmående och betydelsefulla export- och handelsekonomier — USA, Tyskland, Storbritannien — vänder sig bort från världshandeln. Eller fyra, om vi räknar i Kalifornien där medborgarna visserligen inte röstade på Trump, men väl på först Sanders och sen Clinton som också gick till val på protektionistiska budskap.

Frågan är nu hur länge det dröjer innan exportföretagen i USA börjar presentera fakta för Trump och får honom och hans rådgivare att inse att de frivilligt håller på att hamna utanför världshandeln. Inte ens USA är idag en ekonomi som kan klara sig helt på egen hand.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Det är inte så självklart att alla vill vara ens kompis.

TPP kan vara lockande alternativ när USA blir allt mer opålitligt

När USA sviker frihandeln kliver omedelbart andra fram på arenan. Asia-Pacific Economic Cooperation (APEC) har sitt toppmöte i veckan och det är tydligt att Kina försöker ta initiativet till att stärka organisationens handelspolitiska roll. Detta ger et...

TPP kan vara lockande alternativ när USA blir allt mer opålitligt

När USA sviker frihandeln kliver omedelbart andra fram på arenan. Asia-Pacific Economic Cooperation (APEC) har sitt toppmöte i veckan och det är tydligt att Kina försöker ta initiativet till att stärka organisationens handelspolitiska roll. Detta ger ett nytt läge för USA och TPP.

Många anser att valet av Donald Trump som president är dödsstöten för TPP-avtalet.

Det är tyvärr av allt att döma helt riktigt ur en synpunkt, men kanske inte sant ur en annan.

Vad som främst är hotat är USA:s anslutning till avtalet. Debatten i USA (och här i Sverige) är ofta extremt USA-centrerad. Men även om USA:s roll i TPP-förhandlingarna var stor och USA det viktigaste landet, är avtalet inte beroende av att USA ansluter sig. Det skriver Brookings i en intressant artikel av Mireya Solís som är Senior Fellow vid Center for East Asia Policy Studies.

TPP-avtalet kommer att behöva omförhandlas, men i princip berörs bara den klausul som säger att USA måste vara med. Stryker man USA från den klausulen kan de andra elva länderna gå vidare.

Självklart är detta svårare än  det låter. TPP är ett noga avvägt paket där många länder uppfattar sig ha gjort uppoffringar för att få tillgång till den värdefulla USA-marknaden — varför skulle de länderna vilja fortsätta när den fördelen har försvunnit?

Svaret är att ett antal saker har hänt:

  1. Möjligheten att få tillgång till USA-marknaden genom TPP har i för tillfället försvunnit.
  2. Om USA:s regering börjar rota i NAFTA, inte går vidare med TTIP, startar handelskrig med Kina, ifrågasätter WTO och på andra sätt orsakar massiv osäkerhet kring världshandeln det kommande decenniet ökar TPP-avtalet i värde. Det kommer vara en av de få fasta förhållandena man kan ingå i.
  3. Trump säger sig vilja ha separata avtal mellan USA och enskilda länder, förmodligen för att han genom det antar att USA får en starkare förhandlingsposition. Det är nog ett helt riktigt antagande. Men även detta gör TPP mer värdefullt. Om TPP finns har de länder USA skall förhandla med ett alternativ; deras förhandlingsposition mot USA stärks.
  4. Det förs halvhjärtade förhandlingar om ett regionalt handelsavtal i Asien, RCP,  (Regional Comprehensive Economic Partnership). Kina sade sig redan dagen efter Trumps valseger vilja intensifiera dessa. För framför allt Japans del vore TPP en fördel för att kunna balansera Kinas regionala övertag.
  5. Ett existerande TPP skulle utgöra en lockelse på USA den dagen påståendena om protektionismens välståndsskapande som vanligt visar sig vara en bluff. De handelsvänliga krafterna kan peka på att det finns ett existerande samarbete som USA en gång var med och skapade. Det är bara att knacka på dörren och be om att få komma in. Om TPP däremot inte har förverkligats skall man börja om från ruta 1.

Om TPP skall räddas kommer det vara Japan som driver på eftersom landet är den absolut största kvarvarande ekonomin i avtalet.  Japan har två ytterligare skäl att vilja gå vidare. För det första har landet redan ratificerat TPP-avtalet och för det andra kan det komma att gnissla med dess export till EU. England har varit Japans entré till EU med stora bilfabriker och huvudkontor. Just nu ligger som bekant allt detta i stöpsleven.

Med andra ord kan läget för Trump förändras snabbt. Han har tvivelsutan trott att om USA drar sig ur faller allt. Men i en situation där USA är en notoriskt opålitlig avtalsparter som skall bråka och omförhandla allt och där det är timsnoteringar på vad som gäller kommer förstås omvärlden att söka sig vägar att gå vidare utan USA. USA:s centrala roll har delvis hängt på ett långsiktigt internationellt agerande.

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Christofer Fjellner

Gästbloggare Christofer Fjellner: Stålkrisen löses inte med höga tullar!

Det är dags att tala om stål. Allt fler europeiska ledare talar sig varma för fler och högre ståltullar som lösning på den stålkris som pågår just nu. Men högre tullar är inte ens en snabb och smutsig lösning på stålindustrins problem, det är förmodl...

Gästbloggare Christofer Fjellner: Stålkrisen löses inte med höga tullar!

Det är dags att tala om stål. Allt fler europeiska ledare talar sig varma för fler och högre ståltullar som lösning på den stålkris som pågår just nu. Men högre tullar är inte ens en snabb och smutsig lösning på stålindustrins problem, det är förmodligen ingen lösning alls. Stål är redan en av de mest tullbelagda varorna i Europa och redan nu har vi 18 antidumpingtullar på stålprodukter och 2 provisoriska tullar. Men ändå säger EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker att Europa håller på att översvämmas av kinesiskt stål. Vi kan fråga oss om det påståendet ens stämmer. Och ska lösningen sökas i att anklaga vår näst största handelspartner för dumping?

Om vi bara ser till EU:s import av stål från Kina kan vi se att importen ökat från 5,1 till 8 miljoner ton mellan 2011 och 2015. Det är en betydande ökning men dagens import motsvarar endast drygt fem procent av den totala stålefterfrågan om 150 miljoner ton per år. Den totala kinesiska stålexporten uppgår till 110 miljoner ton – mindre än tio procent av den totala exporten går alltså till EU. Det ska dessutom sägas att priserna på kinesiskt stål är desamma i Europa som i Kina. Att det skulle röra sig om en massiv dumpning är alltså långt från uppenbart.

Det finns en stor överkapacitet i Kinas stålsektor, men samma sak gäller faktiskt för hela världen. Den kinesiska överkapaciteten beräknades 2015 uppgå till 500 miljoner ton. Den europeiska överkapaciteteten för stålproduktion beräknades samtidigt till 65 miljoner ton av EU-kommissionen. Det är sex gånger mer än Europas import från Kina. Men, det stämmer att Kina måste reducera sin överkapacitet och kineserna har redan utlovat en neddragning av kapaciteten med tio procent. Samtidigt har den europeiska stålindustrin endast reducerat sin kapacitet med två procent sedan 2011. Men neddragningen måste vara global. Enligt OECD beräknas den globala överkapaciteten till hela 516 miljoner ton per år, över 20 procent av världens totala produktionskapacitet. Utifrån detta kan vi dra ett par enkla slutsatser:

• Det finns en global överkapacitet för stålproduktion.
• Frågan om överkapacitet är inte enbart en kinesisk fråga. Den är även europeisk om man jämför kapacitet och efterfrågan.
• För att möta frågan om överkapacitet kommer det att krävas neddragningar, såväl i Europa som i resten av världen. Det blir en svår omställning men den kommer att vara nödvändig.
• Även om vi helt skulle ta bort den europeiska importen av stål från Kina så skulle detta inte rädda den europeiska stålindustrin.

Nu reses krav på att man ska använda en annan, diskriminerende, metod för att beräkna antidumpingtullar till Kina när man efter 11 december inte längre kommer att få använda nuvarande metod då man tittar på andra “analoga” länders priser. Fler politiker kräver också att vi ska avskaffa EU:s regler om lägsta tullsats vid antidumpningtullar i vissa fall. Regeln säger att antidumpingtullar aldrig får sättas högre än vad som krävs för att åtgärda den skada som dumping orsakar. EU:s handelsskyddsinstrument kan förbättras, men det betyder inte att vi behöver högre tullar.

I själva verket har EU:s antidumpingtullar på stål visat sig tjäna det syfte som de har haft – att förhindra import av det stål som bedöms som dumpat. Importen av stålprodukter som belagts med antidumpingtullar har minskat mellan 99 och 85 procent. Dessa siffror tyder istället på att tullarna sätts för högt eftersom en antidumpingtull inte ska syfta till att helt plocka bort importen av en vara. Tullnivåerna är med all sannolikhet för höga, inte för låga för att förhindra den skada som dumpning orsakar. Inte ens om man ser till stålkrisen skulle en förändring av reglerna om lägsta tullsats göra någon egentlig skillnad för EU:s stålimport. Den enda konsekvensen skulle vara att ytterligare höja priset för företag som använder stål i sin produktion och för konsumenter som köper produkter med stål.

Det kanske är det så att kinesiska företag säljer sitt stål till förlust om man jämför med dess totala kostnader. Men kostnader för tidigare felinvesteringar är något som ekonomer brukar kalla för “sunk costs” och inte något man ska ta med i kalkylen om produktionen täcker de rörliga kostnaderna. Det är därför troligtvis helt rationellt för stålproducenterna i Kina att sälja till förlust – det måste inte röra sig om rovprissättning för att konkurrera ut europeiska producenter i längden. Det faktum att Kina inte är en marknadsekonomi har troligtvis bidragit till tidigare felinvesteringar, men det säger inte att det just nu är en massiv dumpning som pågår.

Det finns de som hävdar att EU borde göra samma sak när USA slår till med en ståltull på 522 procent. Men för det första är USA:s tullar på 522 procent ungefär att göra samma sak som när de ger mördare 522 års fängelse, mördare blir ofarliga för samhället även med betydligt lägre straff. Men i grunden handlar det om att stålnationalism bara försenar en strukturomvandling som ändå måste göras.

Stålkrisen är verklig, i Sverige, i Europa och i hela världen. Men att bara skylla alla vår stålindustris problem på Kina tjänar inget syfte. Det skulle förvärra för vår övriga industri som behöver stål i sin produktion. Vi behöver inte tullar utan andra åtgärder för att hjälpa sektorn till strukturella förändringar och för att hjälpa anställda som sägs upp till nya jobb. Vi behöver inte gå in i en handelskonflikt med Kina.

Christofer Fjellner, EU-parlamentariker (m)

Kommentarer

Magnus Kågströmaugusti 30, 2016
Det finns en annan trend som också måste beaktas i sammanhanget när stålproducenterna går på knäna och lobbyister skriker efter skyddstullar. Nämligen den att stålet idag konkurrerats ut inom väldigt många områden av kolfiber och olika specialplaster. Fordons- och båtbranschen som tidigare var storkonsumenter av stål köper idag kolfiber, aluminium och plaster. Samma sak inom stora delar av försvarsindustrin. Lägg den kommande utvecklingen inom 3D-skrivare som sällan printar i stål och trenden ser än jobbigare ut.
Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Visa flera poster