Liam Fox

There ain’t no such thing as a gratis free trade deal

Själva poängen med förhandlingar är att man inte får allt man vill ha. Det tycks britterna ha glömt. Ett av de brittiska Brexitanhängarnas argument för att lämna EU var att Storbritannien då skulle slippa underordna sig EU:s handelspolitik och kunna ing...

There ain’t no such thing as a gratis free trade deal

Själva poängen med förhandlingar är att man inte får allt man vill ha. Det tycks britterna ha glömt.

Ett av de brittiska Brexitanhängarnas argument för att lämna EU var att Storbritannien då skulle slippa underordna sig EU:s handelspolitik och kunna ingå egna frihandelsavtal med omvärlden.

Man kan ana en viss självöverskattning bakom argumentet; en föreställning om att britterna skulle kunna diktera villkoren för avtalen med andra länder.

Men så är det förstås inte.

Australiensarna vill nu ha möjlighet att exportera kött producerat med hjälp av tillväxthormon till britterna. Kött från hormonbehandlade djur är något som inte är tillåtet i EU, och som man på goda grunder kan gissa att britterna inte kommer att vilja ha.

The National i Skottland skriver:

”Liam Fox, the International Trade Secretary, is hoping to secure a deal with Australia once Britain has left the European Union and informal discussions have been taking place for the past 18 months.

But in return, Britain will be told to scrap a EU ban on the sale of meat from cattle treated with growth hormones — which can include estrogen, progesterone, and testosterone. The drugs boost production of growth-stimulating hormones that help the animal convert feed into muscle, fat, and other tissues more efficiently than they would naturally. The artificial plumping process boosts the amount of meat that farmers can sell per animal, putting more money into their pockets.”

Konstigare än så är det inte. Australiensarna ställer krav för att gå med på ett frihandelsavtal.

Det är viktigt att ha med i kalkylen för alla som pratar om problemen med EU som en tvångströja. Samarbetet inom EU tvingar fram kompromisser, men leder också till ökat inflytande när det gäller att driva de ståndpunkter som man är ense om.

Inte ens USA är mäktigt nog på handelsområdet för att andra länder skall stå i kö med mössan i hand för att få till handelsavtal under de nuvarande förutsättningarna, nämligen att Trump tror att USA skall diktera villkoren. Ingen sätter sig vid förhandlingsbordet med någon som redan från börja deklarerar att han skall bestämma allt. För USA:s del gäller att landet har hamnat vid sidan om och släppt initiativet till Kina, något som är mycket olyckligt eftersom Kina har en rad obehagliga drag. Att idag ha haft TPP och kanske TTIP på plats och därigenom villkoren för stora delar  av världshandeln i händerna på demokratiska stater hade varit ovärderligt.

Ur den synvinkeln har EU agerat föredömligt genom att driva både CETA och avtalet med Japan i hamn och vara på god väg att skapa ett nytt avtal med MERCOSUR.

Att WTO tappar allt mer i betydelse är olyckligt, men ännu inte en irreversibel process. WTO-reglerna spelar fortfarande roll och respekteras. Kina har begärt konsultationer när det gäller USA:s senaste förslag till tullar på en rad kinesiska varor.

Sammanfattningsvis gäller att allt kostar. Oberoendet har ett pris vilket nu Storbritannien får lära sig.

Även om britterna kan strunta i avtalet med Australien om det är för kostsamt — handeln fortsätter ju enligt WTO:s regler — återstår ambitionen att få till ett frihandelsavtal med USA. Där har de också hormonbehandlat kött som de vill sälja och handeln med USA är betydligt mer värdefull än handeln med Australien.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Ricardo. Upptäckte nyttan av arbetsdelning.

Om din fiende skjuter sig i foten bör du inte hämnas genom att skjuta dig i foten

Britterna måste till varje pris undvika protektionism när Brexit blir verklighet.  Alexander C. R. Hammond skriver om riskerna med protektionistiska strömningar i Storbritannien för den amerikanska tankesmedjan Foundation for Economic Education. Viss...

Om din fiende skjuter sig i foten bör du inte hämnas genom att skjuta dig i foten

Britterna måste till varje pris undvika protektionism när Brexit blir verklighet. 

Alexander C. R. Hammond skriver om riskerna med protektionistiska strömningar i Storbritannien för den amerikanska tankesmedjan Foundation for Economic Education. Visserligen är Hamilton uppenbarligen anhängare av Brexit, men hans argument för frihandel påverkas inte av detta. Dessutom sätter han fingret på att EU fortfarande har höga tullar på bland annat matvaror. Konsumenterna i EU betalar onödigt mycket för sin mat: 

”The First Minister of Wales, Carwyn Jones, recently denounced the idea of a post-Brexit Britain entering into trade deals with poorer nations. Jones’s main objection lay in the premise that free trade with less developed countries would “undermine Wales’ farming sector.” Jones’s remarks came after meeting International Trade Secretary Liam Fox. Sensibly, Dr. Fox has not been deterred by this warning and remains focused on seeking new post-Brexit trade deals.

(—)

Jones is concerned about Welsh farmers being unable to compete with cheaper international produce. To overcome this “problem”, Jones favors either taking taxpayer money to give to farmers in the form of subsidies, or tariffs to tax international products. The former would mean the government extracting more from UK taxpayers; the latter would mean selling foreign produce at a higher price to British consumers.

Many more people lose out from protectionist policies.
As a member of the EU, the UK has become accustomed to artificially high food prices. Prior to entry into the European Economic Community in 1973 (before Britain had to accept high tariffs on non-EU imports), food prices were 40 percent lower. Even the OECD has conceded that the EU’s Common Agriculture Policy still adds 17 percent to our food bills. 

(—)

Among the most unreasonable tariffs on non-EU produce are the 54 percent tariff on dairy products, the 31 percent tariff on sugar and the 22 percent tariff on cereals.

(—)

Jones laid out his vision of post-Brexit Britain as follows: “What we can’t do is have free-trade deals that deliver cheaper goods in Britain but end up with us exporting jobs to somewhere else.” Like many protectionists who have come before him, Jones ignores both jobs lost to protectionism (more expensive inputs lead to more expensive outputs) and the very concept that for the last two hundred years has made his own nation prosper: comparative advantage.

(—)

If in the 19th century, the UK had followed the advice of the likes of Jones, rather than David Ricardo, we would all still be stuck with backbreaking labor in the fields. Importing cheaper foodstuff from abroad allowed us to work in factories at a significantly higher wage, while our agricultural jobs were exported internationally. If Jones’s ideas were applied to the UK in the 20th century, many of us would all still be working in the factories as opposed to having more comfortable jobs in the service sector.

If we in the developed world were never permitted to buy cheap products from China, not only would we be missing out on a plethora of Chinese goods, but the Chinese extreme poverty rate (less than $1.90 per person per day in 2011 at PPP) would not have fallen from 66.6 percent in 1981 to under 1.9 percent today. Comparative advantage, when allowed to work its magic, is a force that drives worldwide progress, prevents stagnation and allows the poorest nations to develop.

Whether it be wartime blockades or sanctions imposed against a rogue state, limiting a nation’s ability to freely trade with the outside world makes them worse off. As my Cato Institute colleague Ryan Bourne says, voluntarily imposing tariffs is like blockading your own ports during wartime. The English economist Joan Robinson paraphrased the great Frédéric Bastiat when she said, “Even if your trading partner dumps rocks into his harbour to obstruct arriving cargo ships, you do not make yourself better off by dumping rocks into your own harbour.”

Comments from the First Minister of Wales show a misunderstanding of basic concepts of economics and ignorance of practices that made Great Britain great. Following the U.K.’s departure from the E.U., we should slash the protectionist practices we’re currently obliged to follow and in doing so we’ll help both the poorest in our society and in the worldwide community. Let’s stick to the free-trade ideas that were at the heart of Brexit, whilst being cautious about dumping the rocks of protectionism around our own white cliffs.”

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Brexit blåser liv i frihandelsförhandlingar med Japan

Britterna lutar nu åt en "hård" Brexit, det vill säga lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet. Vid ett tal inför WTO sade Storbritanniens utrikeshandelsminister Liam Fox att man räknar med att övergå till WTO:s regelverk. “The UK is a full and foundi...

Brexit blåser liv i frihandelsförhandlingar med Japan

Britterna lutar nu åt en ”hård” Brexit, det vill säga lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet.

Vid ett tal inför WTO sade Storbritanniens utrikeshandelsminister Liam Fox att man räknar med att övergå till WTO:s regelverk.

“The UK is a full and founding member of the WTO. We have our own schedules that we currently share with the rest of the EU. These set out our national commitments in the international trading system. The UK will continue to uphold these commitments when we leave the European Union. There will be no legal vacuum. But this will not stop us pursuing a more liberalised trade agenda.”

I praktiken handlar det om följande. Storbritanniens framtida relation till EU är minst sagt oklar. En tänkbar lösning är att britterna behåller den fria rörligheten för varor (och kanske kapital), men inte för människor. Det låter som en mycket bra deal för britterna och är kanske för bra för övriga EU-länder. Men den kommer att kosta på någon annan punkt och — kanske framför allt — låser in britterna i en handelspolitik de inte själva bestämmer över. En lösning för britterna är därför att strunta i den fria rörligheten för varor mot EU och gå över till de regler som gäller inom WTO. Där är britterna fullvärdiga medlemmar och ingen kan ändra reglerna utan deras medverkan. Och inte minst medger WTO att ett land gör avtal med andra länder eller ensidigt liberaliserar sin handel.  Kortsiktigt skulle britterna förlora, men de slipper betala något, slipper bli beroende av någon annan och behåller handlingsfriheten.

Liam Fox tal är naturligtvis en del i ett förhandlingsspel, men det är en fullt realistisk lösning.

Den möjligen oväntade effekten av detta förefaller dock att bli att Japans och EU:s handelsförbindelser förbättras.  Japan har traditionellt använt Storbritannien som språngbräda när de marknadsför produkter i EU och har förlagt huvuddelen av sina direktinvesteringar dit. Nissan och Toyota har stora fabriker i England med nästan 10 000 anställda.  Kring 60 procent av de 1,5 miljoner bilar som tillverkas går på export till EU. Att den värsta konkurrenten, Korea, har sina fabriker i Tjeckien leder till allvarlig oro. Om Storbritanniens handelsrelationer med EU försämras tvingas japanerna att hitta en annan väg in.

Det har pågått rätt segslitna — närmast döda — förhandlingar mellan EU och Japan och denna vecka genomförs den 17:e förhandlingsrundan. Enligt Politiko har det nu skett ett genombrott. Japanerna inser att de måste hitta nya vägar till EU:s marknad och börjat släppa på sitt motstånd. Bland annat har japanerna envisats med höga tullar på tomater och choklad — trots att det inte finns några betydande japanska producenter. Anledningen är förstås att hålla på de korten inför en slutförhandling. Men om man håller på alla sina positioner inför slutförhandlingarna går förhandlingarna inte framåt och det blir aldrig någon slutförhandling.

Japanerna har också varit upptagna av TPP-förhandlingarna några år som länge såg mycket attraktiva ut. Men just nu är oddsen skyhöga för att det blir något TPP under överskådlig tid.

Det bidrar till att dödläget mot EU verkar nu släppa och man försöker komma vidare på området dataöverföring och datasäkerhet. EU har erbjudit sig att ta bort de tioprocentiga tullarna på importerade bilar mot tillgång till vissa delar av livsmedelsmarknaden.

Om avtalet med Japan blir klart före TTIP kommer det vara EU:s största avtal någonsin.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post