Merkel

Presidenterna var bättre förr. Bush d y var en varm vän av frihandel och satte bland annat igång TPP-förhandlingarna.

Polarisering kan också vara av godo — får folk att tänka efter vad som är viktigt

Det är uppenbart att vi nu har en polarisering på världsscenen när det gäller handel och öppenhet. För bara ett par år sedan fanns det en sorts ljum uppslutning kring frihandel, öppenhet och globalisering. Kritiken gällde i huvudsak problem som bara ...

Polarisering kan också vara av godo — får folk att tänka efter vad som är viktigt

Det är uppenbart att vi nu har en polarisering på världsscenen när det gäller handel och öppenhet.

För bara ett par år sedan fanns det en sorts ljum uppslutning kring frihandel, öppenhet och globalisering. Kritiken gällde i huvudsak problem som bara på marginalen hade med frihandel och globalisering att göra. I praktiken var det en standardretorik på temat att frihandel inte löser alla problem. Vilket naturligtvis är sant. Frihandel innebär att individer och företag kan sälja varor och tjänster över gränserna utan tullar, kvoter och byråkratiskt krångel och att nationella regler inte diskriminerar mot utländska produkter och företag. Annat, som länders arbetsmarknadspolitik, mänskliga rättigheter, socialförsäkringssystem eller miljöpolitik påverkas bara marginellt av handelspolitiken.

Däremot skapar handel ökat välstånd och öppnar för influenser från andra länder vilket med tiden ger en entreprenöriell medelklass som odlar en liberal livsstil och har makt att kräva rättigheter. Erfarenheten är ganska tydlig. En trygg demokratisk utveckling bygger på att det finns en stor medelklass som har intresse av stabilitet i form av lagstyre, marknadsekonomi och respekt för egendom och kontrakt.

De praktiska erfarenheterna av handel backas dessutom upp av ekonomisk och statsvetenskaplig teori.

Stödet för frihandel uppfattades med andra ord som stabilt. Särintressen argumenterade med varierande framgång för att just deras marknader borde skyddas av olika skäl. De hade viss framgång, men huvudsakligen för att politiker föll undan av ”pragmatiska” skäl (oro för att inte bli valda eller återvalda) — inte för att det fanns något generellt stöd för protektionism.

Under 2015-2016 skedde tre saker.

För det första att det amerikanska presidentvalet präglades av starka protektionistiska strömningar.

Det är förmodligen fel att uppfatta Trump och Sanders hållning som klassisk protektionism. Ingen av dem tror att handelshinder faktiskt ökar välståndet. Sanders uppfattning var att frihandel visserligen ökar välståndet, men att en konsekvens av frihandeln är att välståndsökningen blir ojämnt fördelad. Storfinansen och de multinationella företagen drar mer nytta av frihandeln än vad arbetarklassen gör. Den får i stället betala med lägre löner och utflyttade jobb.

Trumps verklighetsbild var att frihandel visserligen är bra, men att WTO, NAFTA- och TPP-avtalen på olika sätt var ofördelaktiga för USA och att Kina manipulerar sin valutakurs och subventionerar sina exportföretag på olika sätt. Konsekvensen är att tillverkningsjobb inom amerikansk industri försvinner och amerikanska arbetare får allt lägre löner. Vidare förefaller Trump se underskottet i handelsbalansen som ett problem och anklagar även Tyskland för att Euron skulle vara undervärderad.

Hillary Clinton tvingades också med i angreppen på frihandel. USA har en tradition av protektionism (det är i själva verket den normala inställningen hos amerikanska politiker), men den har i hög utsträckning bestått av retorik. I verkligheten har USA gått i spetsen för att skapa breda avtal och fungerande system. USA:s stora inflytande globalt har byggt på att man varit skicklig på att skapa institutionell stabilitet.

För det andra drabbades CETA-avtalet mellan EU och Kanada av oväntat motstånd. Avtalet var färdigförhandlat utan att möta några protester, men väckte plötsligt vänsterns uppmärksamhet. Sannolikt för att TTIP-avtalet kritiserades hårt av vänstern, och försvarades genom att jämföras med CETA. Att demonisera det senare blev därför nödvändigt. I sak är det dessutom fel att jämföra TTIP med CETA då USA och Kanada är ganska olika som samhällen. Både när det gäller arbetsrätt, miljö, produktsäkerhet och rättssystem liknar Kanada EU mer än USA.

En tredje händelse är Brexit som av många uppfattas som driven av antiglobalisering. Men där var drivkrafterna snaras anti-Bryssel och motvilja mot immigration. Möjligheterna att bli en ännu mer framstående handelsnation genom frihandel med resten av världen när EU inte längre lade sig i var ett argument för Brexit. Det visar sig nu inte stämma riktigt. Många länder vill förvisso handla med Storbritannien, men de kommer inte i närheten av den betydelse som EU-länderna har haft som handelspartners.

Under en tid har det alltså sett ut som att protektionism varit en totalt dominerande strömning internationellt.

Men när man fått lite perspektiv på saken visar det sig lyckligtvis inte stämma.

Ledarna för världens stora ekonomier och handelsnationer deklarerar nu att de stöder frihandel och skyndar på arbetet med att få pågående förhandlingar i hamn.

Bloomberg skriver om Tysklands Angela Merkel och Japans Shinzo Abe, ledare för två av världens största ekonomier (om Merkel leder Tyskland eller hela EU är en akademisk fråga):

”German Chancellor Angela Merkel and Japanese Prime Minister Shinzo Abe called for a concerted effort to defend free trade, expanding the list of economic powers joining together to counter the U.S. shift toward protectionism.

Barely 48 hours after Merkel and President Donald Trump clashed on economic policy at their first White House meeting, the German leader called for swift conclusion of a trade accord between Japan and the European Union. That followed a renewed German-Chinese commitment to open markets on the eve of her trip to Washington and Merkel’s backing for a free-trade accord between the EU and Mercosur, the South American economic bloc.

“Of course we want fair markets, but we don’t want to put up barriers,” Merkel said Sunday evening in a speech in Hanover, Germany, pushing back against Trump’s pledge to enact “America First” policies. “At a time when we have to quarrel with many about free trade, open borders and democratic values, it’s a good sign that Germany and Japan aren’t quarreling about that.””

Förra veckan skrev Frihandelsbloggen om positiva tecken när det gäller världshandeln.

Polarisering uppfattas ofta som något negativt. Men den kan också leda till att människor tänker efter vad som egentligen är viktigt och gör tydligare ställningstaganden än de annars skulle ha gjort.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

DN har fel om Merkel och TTIP

Svenskt Näringslivs Jonas Frycklund har uppmärksammat att Dagens Nyheter sannolikt rapporterar fel om Merkels bedömning av chanserna för TTIP. DN skriver att Merkel sagt att TTIP är dött, medan den tyska källan säger att Merkel bara menar att TTIP-fö...

DN har fel om Merkel och TTIP

Svenskt Näringslivs Jonas Frycklund har uppmärksammat att Dagens Nyheter sannolikt rapporterar fel om Merkels bedömning av chanserna för TTIP.

DN skriver att Merkel sagt att TTIP är dött, medan den tyska källan säger att Merkel bara menar att TTIP-förhandlingarna läggs på is tills Trump är ordentligt installerad.

Här är DN-artikeln, som dessutom är oklar eftersom rubriken och texten säger olika saker.

Men så här rapporterar tyska media (Deutche Welle):

”Die beiden Politiker warben auf der gemeinsamen Pressekonferenz für das geplante transatlantische Handelsabkommen TTIP. Man sei bei TTIP ein gutes Stück vorangekommen, sagte Merkel. Zwar könne das Abkommen nun zwar nicht unter Dach und Fach gebracht werden. Aber man werde am Erreichten festhalten und eines Tages darauf zurückkommen. Sie werde zudem alles daran setzen, auch mit dem neugewählten Präsidenten Donald Trump gut zusammenzuarbeiten. Trump gilt als Gegner des Freihandels. Obama sagte, es sei wichtig, dass die TTIP-Verhandlungen aufrechterhalten würden.”

Och så här skriver Merkel/Obama i en gemensam debattartikel i tyska Wirtschaftswoche:

”Our shared conviction about the power of trade and investment to lift living standards prompted us to pursue the important project of establishing a Transatlantic Trade and Investment Partnership (T-TIP). There is no question that both German and American employers, workers, consumers, and farmers would profit from T-TIP. Negotiations started three years ago and, considering the complexity of these issues, have made solid progress. An agreement that knits our economies closer together, based on rules that reflect our shared values, would help us grow and remain globally competitive for decades to come. Today, many U.S. and European companies and employees already benefit from transatlantic trade and investments. Global markets and production chains are increasingly intertwined. We realize that decisions in one country have tangible effects in others. To meet all these challenges, we need rules that are currently being negotiated in the framework of T-TIP.”

Självklart betyder inte detta något för gissningarna om hur Donald Trump kommer att agera när han väl blivit insvuren som president, men DN:s påstående om att Angela Merkel givit upp hoppet är uppenbarligen felaktigt.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George
Utan frihandel ingen skumpa. Och det är det allra minsta problemet.

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat. SvD här. The Telegraph här. Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF. Han påstår att det in...

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat.

SvD här.

The Telegraph här.

Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF.

Han påstår att det inte gjorts några framsteg i förhandlingarna på tre år. Inget av de 27 kapitlen i avtalet är färdigförhandlat.

Cecilia Malmström säger försiktigt att avtalet inte är hotat men att det kan bli förseningar.

Det är självklart mycket allvarliga nyheter för dem som vill ha ett frihandelsavtal mellan EU och USA — unionens största handelspartner.

Men det skall samtidigt ses mot en bakgrund av vem som säger det och inte minst vad som inte händer.

För det första: Sigmar Gabriel är tysk socialdemokrat och TTIP-avtalet är en glödhet potatis i hans parti. Partiet är totalt splittrat på alla nivåer. Samtidigt är den tyska vänstern och miljörörelsen (i praktiken två varumärken för samma politiska rörelse) starkt emot avtalet. Gabriel har alltså den spännande positionen att vara vice förbundskansler i en regeringskoalition med Merkels CDU — en regering som är för TTIP — och samtidigt hindra att hans parti kommer blöda vänsterut i det kommande valet om ett år.

Han kan alltså inte säga att han är emot avtalet, då kommer han på kant med många av sina egna och med Merkel, i praktiken är det då knappast förenligt med att sitta kvar i regeringen. Han kan inte heller säga att han är för avtalet. Återigen problem med vissa i sitt eget parti och betydande risk för väljarflykt vänsterut inför valet.

För det andra: Gabriel inser naturligtvis vilket problem det är om regeringen släpper TTIP-avtalet. Då blir det helt uppenbart att regeringen styrs av opinionskantringar och inte förmår hålla fast vid en linje. Det politiska stödet för TTIP-avtalet i EU-parlamentet och bland medlemsländernas regeringar har från början varit massivt och finns av allt att döma kvar. Ingen har föreslagit att förhandlingarna skall avslutas vilket är en viktig faktor: Med tanke på de stålblanka uttalanden från inte minst franska politiker hade det varit naturligt med ett krav på att förhandlingarna skall avslutas. Men något sådant har inte uttalats.

För det tredje. Brexit är en faktor i sammanhanget. Sedan britterna röstade för att lämna har tonen från EU:s ledare varit ganska stursk. ”Vi klarar oss utan er, allt fortsätter som vanligt!”. Om TTIP (och CETA ) går i kvav har två av de största och enda framåtsyftande projekten i unionen kollapsat och känslan av att EU saknar både ledning och mening förstärks. Då kommer handeln med britterna vara än viktigare och de plötsligt först på bollen när det gäller ett handelsavtal med USA. Känslan blir att EU är en sönderfallande union vars enda tydliga kontakter med omvärlden är flyktingströmmen. Den bilden är naturligtvis djupt felaktig och orättvis om man ser till statistiken och vad som verkligen händer. Men motbilden kommer att vara omöjlig att kommunicera. När vänstern i Tyskland och nationalisterna under Le Pen i Frankrike har vunnit kampen mot TTIP kommer deras aptit öka — inte minska.

Med andra ord har Sigmar Gabriel all anledning att ge sina väljare intrycket av att TTIP inte längre är en faktor att bry sig om. En föreställning om att TTIP håller på att självdö desarmerar effektivt sprängkraften i vänsterns TTIP-motstånd, lugnar debatten i det egna partiet och diskar bort frågan från regeringssammanträdena. Merkel är förmodligen inte heller ledsen över detta.

Sen kan processen fortsätta i både EU och USA i lugn och ro efter valet. Att frihandelsförhandlingar drar ut på tiden är snarare regel än undantag.  Problemet just nu är att ledarna på båda sidor av Atlanten flaggade för att avtalet skulle bli klart under 2016. Det var ett även under de bästa av förutsättningar extremt högt ställt mål. Det kommer inte att hålla. Att ställa upp tuffa mål är en del av ledarskapet, men att utlova slutdatum för handelsförhandlingar är direkt korkat.

Hur står det då till med TTIP-avtalets status? Är det verkligen totalt fastkört? Om inte ett enda av 27 kapitel är avklarade?

Svaret är nej. Stora delar av ett handelsavtal är okontroversiella, annat är lite motsättningar som reds ut på lägre nivå. Det betyder att texterna kan göras nästa helt klara förutom en del kontroversiella detaljer. Det är dessa som man till sist förhandlar om i meningen att det blir riktig dragkamp och köpslående som förhoppningsvis leder till ett färdigt avtal. Resultat av förhandlingar kännetecknas oftast av att  ”ingen är nöjd, men ingen känner sig lurad och alla har lyckats rädda ansiktet”. Därför är inget kapitel färdigt i meningen att alla kontroversiella frågor är utredda. De frågorna är valutan i den avslutande förhandlingarna.

Så de som ogillar TTIP har ännu inte anledning att korka upp champagnen.

Men för att inte anklagas för obefogad optimism måste man tillstå att de som ogillar TTIP i synnerhet och global handel i allmänhet har skäl att behålla flaskorna på kylning.

Om ett år kan USA:s politiker vara på väg att kasta in världen i ett storskaligt handelskrig. Men då är nog skumpan enda trösten även för TTIP-motståndarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
EU och handel får en egen minister. Bra prioritering.

Ett avtal 2016 är kanske möjligt — but don´t hold your breath…

Just nu ser TTIP-förhandlingarna ut att ha gått i stå. Men det är inte ovanligt att förhandlingar någon gång är i det stadiet. Och både Merkel och Obama har pekat med hela handen. Hoppet är inte ute om ett avtal 2016.  Förra veckan genomfördes den 13:e TTI...

Ett avtal 2016 är kanske möjligt — but don´t hold your breath…

Just nu ser TTIP-förhandlingarna ut att ha gått i stå. Men det är inte ovanligt att förhandlingar någon gång är i det stadiet. Och både Merkel och Obama har pekat med hela handen. Hoppet är inte ute om ett avtal 2016. 

Förra veckan genomfördes den 13:e TTIP-förhandlingsrundan i New York.

Mycket tyder på att trycket och aktiviteten ökar när det gäller TTIP. Merkels och Obamas uttalande förr-förra veckan att avtalet skall vara klart under 2016 spelar roll. Även om Obama är avgående så är Merkel ännu inte historia. Och få har nerver att dra benen efter sig om USA:s president ger en tydlig signal om att tempot måste upp, även om det är en avgående president.

Reaktionen kom omedelbart. De ansvariga började skylla ifrån sig. USA:s handelsminister Penny Pritzker och Tysklands ekonomiminister Sigmar Gabriel beskyllde i måndags (den 25 april) den andra sidan för att ställa till problem i förhandlingarna.

Gabriel menade att USA håller emot när det gäller investerarskydd och offentlig upphandling, medan Pritzker påstod att EU generellt förefaller mindre engagerade i att få till ett avtal jämfört med USA. Pritzker påpekade också att USA inte är intresserat av ett ”TTIP-light” som till exempel bara skulle gälla tullsatser. Den som har en läggning för kremlologi tycker att de återkommande försäkringarna om att ett lightavtal inte är aktuellt känns olycksbebådande — de tyder på att det finns krafter som på allvar talar om ett lightavtal.

EU förefaller ha större problem med USA än tvärt om. Det första gäller offentlig upphandling där USA har en lagstiftning som tvingar myndigheter att köpa en viss andel produkter av amerikanska företag. Motsvarande regel finns inte i EU och européerna är av naturliga skäl angelägna om att komma åt den enorma marknad som USA:s offentliga verksamheter utgör.

En annan stötesten är att USA ställer till inrikespolitiska problem för framför allt Tyskarna. TTIP-förhandlingarna har anklagats för att vara slutna. I en mening stämmer det eftersom alla internationella avtalsförhandlingar i vissa skeden måste omges av sekretess. Men i stället för att förklara detta har de tyska politikerna backat försökt skapa allt mer transparens. För sent har de insett TTIP-motståndet bara delvis handlar om investerarskydd, öppenhet, kemikalier, GMO eller något annat. Det handlar främst att stora delar av ”alternativrörelserna” i EU har misstänksamhet mot USA som sitt främsta affärsområde. Ett mytiskt USA står för allt som stora delar av alternativrörelsen spinner sina konspirationsteorier kring: kapitalism, storindustri, den judiska lobbyn, bilderberggruppen, chemtrails, CIA, NSA, imperialism.

Med andra ord finns det knappast några eftergifter som egentligen tillfredsställer kritikerna och det har gått så långt att USA börjar knorra över öppenheten på EU:s sida. Man är ju två som förhandlar, och självklart har USA inget att invända mot att EU offentliggör sina förhandlingspositioner och mål. Tvärt om stärker det USA:s läge. Men får ju veta saker. Men USA är mindre förtjust i att få sina förhandlingsbud och färdiga textförslag offentliggjorda. Så när EU under hårdra restriktioner (inga anteckningar, inga mobiler, inga direkta citat) låter EU-parlamentariker och andra politiker se material från förhandlingarna leder det till att 1) politikerna blir sura över restriktionerna och 2) amerikanerna blir sura för de tycker att för mycket information släpps; ”man kan förhandla ett handelsavtal i tidningarna”.

Det är därför EU:s förslag finns att tillgå men inte USA:s.

EU har också släppt en sammanfattning av läget i förhandlingarna — TTIP – the State of Play.

I slutet av dokumentet finns en tabell som visar i vilket stadium de olika kapitlen befinner sig. I dokumentet finns också redogörelser för hur arbetet framskrider i stora drag.

För tillfället ser det inte ut som om tidplanen 2016 kommer att hålla. Å andra sidan är det nästan en regel att komplexa förhandlingar i något stadium ser ut att ha stanna upp fullständigt och det enda man ser är en härva av problem, låsningar och halvfärdiga textutkast. Men till sist lyckas man sy ihop ett avtal och få uppslutning bakom det. De som förhandlar är högutbildade, effektiva och rutinerade personer. En stor del av de olösta problemen är olösta inte för att det saknas en acceptabel lösning, utan för att man vilar på hanen för att se om man kan finna en bättre lösning. Mycket kan knytas ihop rätt snabbt om det är nödvändigt.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

TTIP-förhandlingarna — det går trögt på det tekniska området

Små och medelstora företag i både EU och USA skulle verkligen ha nytta av TTIP-avtalet, men på många områden går förhandlingarna långsamt. Den här artikeln från EUobserver.com beskriver  behovet: "The company Code Mercenaries can be found in the sout...

TTIP-förhandlingarna — det går trögt på det tekniska området

Små och medelstora företag i både EU och USA skulle verkligen ha nytta av TTIP-avtalet, men på många områden går förhandlingarna långsamt.

Den här artikeln från EUobserver.com beskriver  behovet:

”The company Code Mercenaries can be found in the south of Berlin, several miles outside city limits.
This is where Guido Koerber and his eight employees produce microprocessor chips for keyboards. Not for PC or Apple computers, but personalised orders for industrial machines. 

Koerber’s company does exactly what Germany’s small and medium-sized enterprises are praised for: offering a highly specialised niche product that is successful overseas. Roughly 90 percent of Koerber’s merchandise stays in the EU, the other 10 percent goes to customers in the US.

But when it comes to exporting across the Atlantic, there is significant room for improvement. For Koerber, the biggest problem is various regulatory standards in America.

When it comes to permits and product licensing, the US is a patchwork of different rules and regulations. Each of the 50 states of the US sets its own safety standards.

When selling within Europe, it is straightforward. Koerber’s company produces its microprocessors according to CE-standards, which are accepted by all of the EU member states. He can bring his product to market anywhere in the EU as long as he complies with these regulations.

If he wants to sell a product in the US, he first needs to be certified by a US institute, despite already meeting the CE-standard of approval.

“In the US, there are multiple certification institutes, but not all certifications are recognised everywhere in the country. This can cost me upwards of €10,000,” Koerber said.

Seatbelts and headlights
There is no single industry standard in the US and there are 17 competing certifiers. What is approved in Arizona might not be accepted in Florida. This regulatory chaos isn’t only bad for international companies, but for American companies as well.

Ideally, this is where TTIP, the transatlantic trade pact, would step in. For example, indicators for cars have been proven safe in both regions of the world; US thermometer safety has been recognised and EU machines have proven to be fire-safe. The companies that produce these products were promised that the quality and safety standards would be recognised by both sides, thanks to TTIP. Meaning these businesses could export their products without dealing with the extra bureaucracy.”

Men tyvärr är det ett mål som just nu logger långt borta när det gäller exempelvis bilindustrin. Amerikanerna är oroliga för EU:s bilindustri som just nu tar fram både mer attraktiva produkter och har hög produktivitet.

”After the last round of negotiations in February, EU trade commissioner Cecilia Malmstroem announced that progress had been made regarding car standards. “We have reached an agreement on seatbelts and headlights,” Malmstroem said.

Seatbelts and headlights. Nothing else after nearly three years of negotiations? Surely it should have been possible to address blinkers, rear view mirrors and crash tests during this same time period?

Apparently not.

Public records from the last round of negotiations in Brussels show that things move slowly: “The parties exchanged detailed information on each of the issues, agreeing that more detailed inter-sessional work on technical details would be needed,” the chapter on cars read.

In other words: Nothing was accomplished.”

Det förefaller sammantaget som om de tekniska avsnitten av avtalet är svårare att komma vidare med än de som gäller jordbruksprodukter och liknande. Det är inte förvånande. Inom Europa har vi ett tydligt exempel, nämligen järnvägen. Olika länder har olika standarder när det gäller el, signalsystem och liknande. Varje land har investerat i sina system, och i praktiken skulle nästan varje land få göra förändringar på ett eller flera områden. Det handlar om att till en kostnad av miljarder euro byta ut fullt fungerande teknik.  Så trots åratal av förhandlingar måste vi ofta byta tåg när vi passerar en nationsgräns. Ironiskt nog är den standard som finns spårvidden. Men den är från tiden då tåg drevs med kol och vatten.

Tekniska skillnader är alltså enkla i teorin, men svåra i praktiken.

Samtidigt uttalade Merkel och Obama att det skall finnas ett avtal i år.

Vissa bedömare menar att det lutar åt ett TTIP-light där ambitionen är att skapa en förhandlingsordning där framtida standardisering blir harmoniserad och skillnaderna mellan USA och EU sakta men säkert fasas ut. En sådan process kommer ta decennier, men den är samtidigt bättre än ingenting alls. Det finns alltid ett värde i ökat ekonomiskt samarbete. USA och EU behöver komma närmare varandra.

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Gärna en medalj. Men först ett ordentligt handelsavtal.

De som bestämmer är i vilket fall optimistiska

På G7-mötet handlade det mesta uppenbarligen om Putin, som inte ens var där. Två av dem som var där är Tysklands förbundskansler Angela Merkel och USA:s president Barack Obama. De talade bland annat om TTIP-avtalet. Merkel tror på ett avtal innan årsskif...

De som bestämmer är i vilket fall optimistiska

På G7-mötet handlade det mesta uppenbarligen om Putin, som inte ens var där.

Två av dem som var där är Tysklands förbundskansler Angela Merkel och USA:s president Barack Obama. De talade bland annat om TTIP-avtalet.

Merkel tror på ett avtal innan årsskiftet vilket får anses vara ett optimistiskt antagande.

Men finns det några som 1) faktiskt har koll och 2) kan göra påtryckningar om ett ökat tempo är det de Merkel och Obama.

Skäl för optimism alltså. Å andra sidan är de mäktiga, men verkar samtidigt i politiska sammanhang med långtgående maktdelning. Både kongressen och EU-parlamentet kan strunta fullständigt i dem båda.

Livet för TTIP-nördar blir inte tråkigt och händelselöst än på ett tag.

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Kvinnor kan(ske)

Tysklands förbundskansler Angela Merkel är i Brasilien för att titta på fotboll och samtidigt träffa Brasiliens president Dilma Rouseff. En av punkterna på dagordningen var att försöka blåsa nytt liv i förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU...

Kvinnor kan(ske)

Tysklands förbundskansler Angela Merkel är i Brasilien för att titta på fotboll och samtidigt träffa Brasiliens president Dilma Rouseff.

En av punkterna på dagordningen var att försöka blåsa nytt liv i förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och den Sydamerikanska handelsorganisationen Mercosur.

Förhandlingarna påbörjades redan 1999, och återupptogs 2010 efter ett uppehåll på sex år. Detta är tyvärr inget ovanligt i handelssammanhang.

Gott försök. Men det återstår att se om de särintressen som hittills satt käppar i hjulen kan hanteras bättre nu än för några år sedan.

Läs mer här.

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Putin förändrar spelplanen för handelsavtal med USA

Det ryska angreppet på Ukraina har gjort EU:s ledare mer angelägna om att få TTIP-avtalet i hamn. Man är inte längre lika förströdd i sina relationer till USA. Det framgår av en Bloomsbergartikel där Angela Merkel har huvudrollen: "Merkel, in a speech...

Putin förändrar spelplanen för handelsavtal med USA

Det ryska angreppet på Ukraina har gjort EU:s ledare mer angelägna om att få TTIP-avtalet i hamn. Man är inte längre lika förströdd i sina relationer till USA. Det framgår av en Bloomsbergartikel där Angela Merkel har huvudrollen:

”Merkel, in a speech opening the Hanover fair yesterday, said there’s a need for renewed momentum to kick start free-trade talks between the European Union and the U.S. A fresh push is needed to create a common trading zone of 800 million people and it would be “an irony of world history” if the talks were to fail, she said.

“Sure, we hold our standards dear, and so do the Americans,” she said. “But we should give ourselves a push so that, without giving up on standards, we bring together what belongs together.”

Artikeln innehåller dessutom en rad bra länkar till tidigare nyheter på temat. Bland annat framgår det att handeln med Ryssland motsvarar 76 miljarder Euro, att jämföras med drygt 600 miljarder för Tysklands fyra största handelspartners — Frankrike, Holland, Kina och USA. En bråkdel. Men en ganska stor bråkdel att bråka om. Det är ju enskilda företag som drabbas om man skall få ekonomiska sanktioner effektiva.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export