NAFTA

Bill Emmott

Viktigt att stärka handelsrelationer om USA eskalerar

I en intressant artikel i DN (171124) skriver Bill Emmott, tidigare chefredaktör för The Economist om riskerna att president Donald Trump på allvar startar handelskrig under 2018. Oron är motiverad. Under sitt första dryga år som president har Trump ...

Viktigt att stärka handelsrelationer om USA eskalerar

I en intressant artikel i DN (171124) skriver Bill Emmott, tidigare chefredaktör för The Economist om riskerna att president Donald Trump på allvar startar handelskrig under 2018.

Oron är motiverad. Under sitt första dryga år som president har Trump drabbats av en hel del bakslag, varav några aningens förnedrande. Önskan att ta revansch kan antas vara en viktig del av Trumps personlighet och när det gäller handelsfrågor har presidenten en betydande makt. Risken att andra delar av den amerikanska statsapparaten skall sätta sig på tvären är liten. Likaså att det uppstår betydande praktiska problem. Att säga upp handelsavtal eller som nu, blockera tillsättningen av skiljemän inom WTO, är enkla operationer. Presidenten bestämmer om handeln, eller i vilket fall förfogar han personligen över grus som kan kastas i maskineriet.

De tre främsta målen för presidenten skulle alltså vara Kina, NAFTA som är under omförhandling, och WTO. Det sistnämnda är pikant då det var USA som var drivande för att skapa världshandelsorganisationen.

Mot detta talar att det ständigt kommer nya frågor på presidentens bord som upptar tid och energi. USA:s näringsliv, inklusive jordbrukssektorn, har också mobiliserat när det gäller NAFTA. Ett handelskrig med Kina har, som alla handelskrig, bara förlorare. Betydande företag i USA är beroende av tillverkning eller underleverantörer i Kina.

Emmots artikel är onekligen oroande. Men oavsett vad så har han en stor poäng i att övriga länder har anledning att stärka sina handelsrelationer för att möta en eventuell eskalering av protektionism från USA.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel i media vecka 42

2017-10-18 Lars Karlsson, riksdagskandidat för Liberalerna i Östergötland, skriver på debattplats i "Corren" att välfärden behöver frihandeln (artikeln är ett svar på ett debattinlägg av Christina Nilsson, SD): "Jag vill börja med att bemöta kritiken mo...

Frihandel i media vecka 42

2017-10-18

Lars Karlsson, riksdagskandidat för Liberalerna i Östergötland, skriver på debattplats i ”Correnatt välfärden behöver frihandeln (artikeln är ett svar på ett debattinlägg av Christina Nilsson, SD):

”Jag vill börja med att bemöta kritiken mot att Liberalerna vill ha frihandel. Frihandel är för mig en förutsättning för att kunna upprätthålla vår välfärd och därmed även vår självförsörjningsgrad. Dock ska det vara en frihandel som bygger på fri konkurrens, men på lika villkor. Våra svenska livsmedel håller hög kvalité och är miljömässigt överlägsna den absoluta merparten av de importerade. Genom frihandeln har Sverige en stor exportpotential för vår livsmedelsindustri. Att höja vår självförsörjningsgrad behöver nödvändighetsvis inte minska vår import utan snarare öka exporten. En ökad produktion av livsmedel ger både en ökad självförsörjningsgrad och mer skattekronor till den svenska välfärden. Utan frihandel minskar förutsättningen för båda.

Christinas Nilssons kritik mot att Liberalerna vill minska beroendet av EU-stöd blir mycket märklig, när samtidigt Sverigedemokraterna är emot svenskt medlemskap i EU? På vilket sätt ett sådant ställningstagande ger mer EU-stöd är för mig en gåta?”

Aftonbladet angriper på ledarplats att socialdemokraternas senaste annons. Bilden föreställer en polis och en passkontrollant som undersöker människors papper på ett tåg, och texten säger ”Vi slår vakt om Sveriges säkerhet – Svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas”:

”Annonsen är faktiskt helt knäpp.

Den svenska modellen handlar om solidaritet – inte om gränsvakter. Omvärlden är inget hot mot vårt land.

Tvärtom har vi alltid välkomnat människor utifrån hit för att arbeta, studera och när de behöver en fristad. Öppenhet och nyfikenhet är viktiga svenska värderingar.
Vår ekonomi drivs av export och vi tillhör globaliseringens vinnare eftersom vi konkurrerar med innovationer och avancerad teknologi. Svenska företag finns över hela världen och det råder en bred samsyn i Sverige om att frihandel och öppenhet är en styrka.

För varje gräns som stängs förlorar vi lite av våra möjligheter, vår konkurrenskraft och vår frihet.

(—)

Krafter som förändrar vårt samhälle som digitalisering, invandring, globalisering och frihandel har både för- och nackdelar. Det gamla försvinner och ersätts av något nytt och okänt.

Men i Sverige är vi inte rädda för framtiden, i stället satsar vi på att ge människor trygghet i de förändringar som alltid sker. Vi bygger broar till nya arbeten och ger trygghet mellan olika jobb.
S-annonsen avslöjar ett osunt flörtande med de inskränkta och protektionistiska krafter som sveper över Europa just nu. Krafter som vill ändra på just den öppenhet som gjort vårt land så framgångsrikt.

Om även Sverige ger efter för det tänkandet blir vi både fattigare och mer inkrökta.

Det är motsatsen till att slå vakt om Sveriges säkerhet.”

2017-10-17

Politico gör en sammanfattning av det usla förhandlingsläget i NAFTA-förhandlingarna:

”The fourth round of negotiations wrapped up in the Washington area on Tuesday, and officials made clear they were at an impasse on a number of changes specifically sought by the Trump administration that dovetail with its “America First” agenda.

As a result, Canada, Mexico and the United States have agreed to delay their next round of talks by nearly a month, retreating to their respective capitals to work out ”challenges” and ”significant conceptual gaps among the parties” before meeting again on Nov. 17 in Mexico. Chief negotiators are then planning to meet in Washington in December, and additional rounds will be scheduled through the first quarter of 2018.

”Frankly, I am surprised and disappointed by the resistance to change from our negotiating partners,” U.S. Trade Representative Robert Lighthizer told reporters at a closing press briefing, as he stood at a lectern between Canadian Foreign Minister Chrystia Freeland and Mexican Economy Secretary Ildefonso Guajardo. ”As difficult as this has been, we have seen no indication that our partners are willing to make any changes that will result in a rebalancing and a reduction in these huge trade deficits.”

The delay comes at the close of a fourth round of talks that saw repeated rejections from Canada and Mexico of U.S. proposals regarding provisions on sectors such as automobiles, dairy and seasonal produce. While both Mexico and Canada expressed a willingness to remain at the negotiating table as long as talks continue, they also remained steadfast in their opposition to proposals that Washington has indicated are top priorities.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Kampen för sämre och dyrare tomater går vidare…

De som vill ha handelshinder är ofta små grupper av producenter som har mycket att vinna. De kan satsa pengar och investera i lobbying.  Majoriteten av konsumenterna som kommer att drabbas av högre priser och/eller sämre produkter har inte samma möjl...

Kampen för sämre och dyrare tomater går vidare…

De som vill ha handelshinder är ofta små grupper av producenter som har mycket att vinna. De kan satsa pengar och investera i lobbying.  Majoriteten av konsumenterna som kommer att drabbas av högre priser och/eller sämre produkter har inte samma möjligheter och incitament att organisera sig och driva kampanj.

Sedan NAFTA, frihandelsavtalet mellan Mexiko, USA och Kanada, trädde i kraft 1993, har USA:s export av jordbruksprodukter till de båda grannländerna ökat med drygt 400 procent.

Man kunde tro att jordbrukare då vore nöjda. De flesta säljer mer, och de som eventuellt inte har varit framgångsrika har haft gott om tid på sig för anpassning till nya förhållanden. De flesta måste rimligen ha anpassat sig på andra områden, typ ny lagstiftning på andra områden, internet, nya skatter och liknande.

Men så är det inte.

Chicago Tribune skriver om tomatodlaren Tony DiMare i Florida har i 25 år kämpat mot importen av billigare mexikanska tomater, och sett sina grannar ge upp; bara lämna skörden på marken eller sälja sina farmer.

Mexikanerna är nämligen bättre på att producera tomater. De har billigare arbetskraft och bättre klimat. I Florida gör fukten att tomaterna kan drabbas av olika parasiter. De måste skördas gröna och mogna i lager med hjälp av etylengas, medan mexikanerna slipper den kostnaden. De kan skörda mogna tomater och frakta direkt till köparna. De amerikanska tomaterna är alltså både sämre och dyrare.

Därför kämpar en liten grupp tomatodlare och andra jordbrukare med liknande verksamhet för att det reviderade NAFTA-avtalet skall göra det lättare för små jordbrukare att ansöka om tullskydd.

Man kunde tänka sig att DiMare och hans fåtaliga kollegor i samma situation på ett kvarts århundrade kunde dra slutsatsen att det bästa vore att försöka odla något annat? Något som grannen inte har bättre naturliga förutsättningar att göra. Trots allt finns det andra amerikanska jordbrukare som lyckas med att i snitt öka sin export med 400 procent. Kunde man inte titta efter vad de gör?

Men inte då. Stället försöker man få möjligheter till höga skyddstullar mot mexikanerna, något som skulle kunna ställa till stora problem för den omförhandling av NAFTA-avtalet som nu pågår. Mexikanerna är av naturliga skäl inte intresserade av ökade möjligheter för amerikanska jordbrukare att få olika former av skydd. Huvuddelen av amerikansk jordbrukare är inte heller intresserade av något som kan försvåra för handeln eller göra att NAFTA-förhandlingarna havererar. De har ju som sagt förbättrat sin försäljning enormt tack vare NAFTA.

Ur en synvinkel är det lätt att känna sympati för Tony DiMare. Han är tredje generationens tomatodlare och älskar förmodligen sin gård. Det är inte lätt att byta yrke och en gård med en verksamhet som knappt är lönsam har förstås inget större värde på marknaden. Men samtidigt handlar det om en del av livsmedelsindustrin. Att den är konkurrensutsatt och genomgår ständiga förändringar är ingen nyhet. Om alla förväntade sig att staten skulle garantera att de kunde leva på det de alltid levat på vore ingen utveckling möjlig.

Här ser vi det mycket vanliga fenomenet att en liten grupp får orimligt stort politiska inflytande. De har mycket att vinna och gör därför sina röster hörda.

Den stora gruppen som är förlorare här är konsumenterna som riskerar dyrare livsmedel. Skyddsåtgärder slutar sällan med en produkt — när någon har fått vill fler ha. Majoriteten av livsmedelsproducenter riskerar förstås också att förlora. Om man i framtiden kommer kunna skydda amerikanska producenter med tullar kommer förstås mexikanerna att kräva samma sak. Konsekvensen blir att både producenter och konsumenter får det sämre.

Nu kanske DiMare efterhand byter verksamhet.

Han inte bara odlar tomater. Han är även grossist och säljer tomater som andra har producerat. Bland annat tomater han importerar från Mexiko…

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
NAFTA. Ligger illa till just nu.

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla.  Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhan...

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla. 

Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhandlas. Att det omförhandlas är i sig inte dramatiskt. När avtalet kom till för snart 30 år sedan var verkligen ganska annorlunda både vad gäller miljöregler, e-handel, dataströmmar och mycket annat som i dag påverkar handelspolitiken.

Men Trump har hotat att lämna avtalet helt och hållet, vilket däremot skulle ha stora konsekvenser. Under veckan har den fjärde förhandlingsrundan hållits och låsningarna är mycket stora. Vidare har förmodligen inga tidigare handelsförhandlingar omgärdats med så stora motsättningar mellan presidenten och näringslivet. Optimisterna menar att det är normalt för president Donald Trump att vara närmast orimlig i inledningen av förhandlingar för att senare kunna backa utan att förlora för mycket. Men andra menar att NAFTA just nu faktiskt hänger på en skör tråd.

Ana Swanson and Kevin Granville på New York Times har gått vad som sannolikt skulle hända om USA lämnar NAFTA.

Det intressanta är att det förmodligen skulle vara absolut mest negativt för USA.

Kanada och Mexiko är USA:s största handelspartners förutom Kina och handeln mellan de tre länderna har tredubblats sedan 1990-talet när NAFTA kom till. I dag är tullarna i princip noll mellan länderna och detta har lett till att många företag, framför allt amerikanska, utnyttjar möjligheten att optimera sin produktion genom att utnyttja de olika ländernas förutsättningar. Värdekedjorna passerar gränserna — i vissa fall flera gånger. Exempelvis importerar USA 1,6 miljoner bilar från Mexiko, men värdet av dessa bilar består till 40 procent av amerikanska komponenter.

Om NAFTA faller kommer detta bli svårare och dyrare. Då kommer länderna tillämpa tullsatserna som gäller inom WTO vilka kan te sig beskedliga vid en första titt (genomsnittet Mexiko 7,1, USA 3,5, Kanada 4,2) men höga nog att äta upp marginalerna och framför allt göra livet dyrare för medborgarna. Dessutom är detta genomsnittliga tullsatser: för den amerikanska jordbrukare som skall exportera till Mexiko handlar det om 15 procent på vete, 25 procent på nötkött och 75 procent på kyckling. USA är en stor exportör av kläder och på dessa är tullarna enligt WTO 20 procent.

Dessutom är USA det land som är mest isolerat från världshandeln av de tre länderna. Kanada har CETA-avtalet med EU, även Mexiko har ett frihandelsavtal med EU.  Kanada och Mexiko kan behålla NAFTA mellan sig även om USA hoppar av och det finns fortfarande ett visst moment i TPP-avtalet där bland annat Japan ingår, vilket kan bli ett alternativ i framtiden.

USA riskerar alltså att förlora export till Mexiko och Kanada, ställa till problem för sina egna industrier och göra en rad produkter betydligt dyrare för sina egna medborgare. Frågan är hur många jobb som kommer att skapas? Förmodligen inte ett enda. Tvärt om kommer aktiviteten i många delar av ekonomin gå ner lite när varor blir dyrare och export svårare. De jobb som eventuellt försvann 90-talet lär aldrig komma tillbaka. Att försöka tvinga tillbaka exempelvis biltillverkning från Mexiko till USA är svårt. Det billigaste kan mycket väl vara att istället lägga all produktion i Asien.

Sammantaget kan det mycket väl vara bra för EU och Sverige om NAFTA faller. Men bara på kort sikt. På längre sikt skulle tillväxt och välstånd i både USA, Kanada och Mexiko minska.

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Trudeau. Nu åter från Kina.

Men han är i alla fall ung och tatuerad…

Kanadas nye liberale premiärminister Justin Trudeau hyllas allmänt. Inte bara är han ung och tatuerad. Han anses vara närmast ett geni och världen imponeras av den höga utbildningsnivån hos hans regering. Men hans senaste utspel i handelsfrågor ställer...

Men han är i alla fall ung och tatuerad…

Kanadas nye liberale premiärminister Justin Trudeau hyllas allmänt. Inte bara är han ung och tatuerad. Han anses vara närmast ett geni och världen imponeras av den höga utbildningsnivån hos hans regering.

Men hans senaste utspel i handelsfrågor ställer i tvivelsmål hur smart han egentligen är.

Det första han gjorde när Trump vann USA:s presidentval var att säga att han var beredd att omförhandla det över 20 år gamla NAFTA-avtalet.

Det är fullt möjligt att Trudeau har goda skäl att vilja omförhandla delar av NAFTA. Exempelvis kan han nog vinna några poäng på att förändra ISDS-klausulen i avtalet. Kanske antar han också att det blir svårt att hålla emot om Trump-administrationen kräver en omförhandling.

Men att erbjuda sig att förhandla innan man vet något alls är inte särskilt smart. USA har ännu inte kommit med någon framstöt om förhandlingar. Den kanske aldrig kommer. Chansen är betydande att Trump — som är en övermänniska bara i sina egna ögon — får helt andra saker att tänka på när han väl svurits in. Att börja röra om i gamla handelsavtal som dessutom fungerar bra blir möjligen inte första prioritet.

Inledningsvis är det förnuftigt att vänta och se om motparten vill omförhandla. Den som vill förhandla måste rimligen ange ett skäl, lägga det första kortet på bordet. Att önska en förhandling innebär att man vill ha något och redan där har man ett visst underläge jämfört med den som inte vill ha något. Den som inte vill ha något kan ju sätta ett extremt högt pris. Är priset för högt blir det ingen affär. Men det spelar ingen roll för den som inget ville ha. Det är det som kallas att det är säljarens marknad.  Men ju mer säljaren visar att han vill sälja, desto mer blir det köparens marknad. Trudeau spelade i en mening bort ett inledande överläge. Det är ju Trump som har tagit upp frågan om att riva upp eller ändra NAFTA och andra handelsavtal.

Vidare är NAFTA inte bara en angelägenhet för USA och Kanada. Även Mexiko har skrivit på NAFTA. Trump har större problem med Mexiko än med Kanada eftersom det är från Mexiko låglönekonkurrensen kommer. En gemensam linje mellan Kanada och Mexiko hade stärkt de två mindre länderna mot USA. Nu har Trudeau lyckats lämna Mexiko i sticket eftersom Kanada har ett bättre förhandlingsläge, och på samma gång släppt ytterligare en del av sitt eget övertag.

Nu försöker delar av Trudeaus administration släta över med att säga att Kanada alltid är beredda att diskutera saker med andra nationer. Men det är självklart att alla anständiga demokratier i princip är beredda att föra dialog med sin omgivning. Men det är en sak att vara generellt öppen för dialog, och en helt annan sak att lägga upp en specifik fråga på bordet.

Nu har Trudeau spelat bort ett överläge, skapat osäkerhet för näringslivet på båda sidor om gränsen och därtill ett tryck på Trump att gå vidare med sin protektionism.

Inte så smart.

Men han är i alla fall tatuerad.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
Free trade consists simply in letting people buy and sell as they want to buy and sell. It is protection that requires force, for it consists in preventing people from doing what they want to do.
Henry George

Trumps protektionism är illa nog — men det värsta är att han tvingar de andra med sig

USA:s politiska klimat har ett starkt inslag av nostalgi. Det finns en föreställning om en svunnen idyll som olika krafter har utplånat. Allt från multikulturalism över storföretag till frihandeln som givit Mexiko och Kina fördelar på USA:s bekostnad. Trump s...

Trumps protektionism är illa nog — men det värsta är att han tvingar de andra med sig

USA:s politiska klimat har ett starkt inslag av nostalgi. Det finns en föreställning om en svunnen idyll som olika krafter har utplånat. Allt från multikulturalism över storföretag till frihandeln som givit Mexiko och Kina fördelar på USA:s bekostnad. Trump spelar skickligt på nostalgin och protektionismen och hans konkurrenter tvingas följa efter.

Ur ett handelsperspektiv är Donald Trump ett stort problem med sin primitiva protektionism.

Men ett ännu större problem är att Hillary Clinton och Bernie Sanders är ungefär lika primitiva som Trump i sitt tänkande kring frihandel.

De är på allvar bekymrade över att frihandelsavtalet NAFTA (frihandelsavtal med Mexiko och Kanada), med drygt 20 år på nacken, har kostat tusentals ”amerikanska jobb”.

Det framgår av en artikel i Politico om debatten mellan Clinton och Sanders — och på många andra håll: det är ingen nyhet att de tre främsta presidentkandidaterna nu antar den traditionellt sett tydligaste populiståsikten vid sidan om främlingsfientligheten.

Det finns ett starkt nostalgiskt drag i amerikansk självbild. I en tidigare bloggpost intervjuas en kvinna som har ett mycket bra jobb för BMW i USA tack vare utländska direktinvesteringar men fortfarande minns sina morbröder som förlorade sina jobb i textilindustrin för 30 år sedan.  Nostalgin är den mindre konstruktiva sidan av mentaliteten i ett land som under ett par hundra år har byggt upp sin nationella identitet med hjälp av mytbildning kring landets — i och för sig till stor del ärorika — historia. Många amerikanska spelfilmer bygger på temat krigsveteran som kommer hem och finner att skurkaktiga kapitalister har lagt ner ”bruket” och ställt de hederliga amerikanska arbetarna på gatan. Det är svårt att tänka sig motsvarande svenska nostalgi kring teko-industri, Facit, SAAB-bilarna, Husqvarna eller Ericssons mobiltelefoner. Ingen svensk politiker skulle kunna få folk att tro att de industrierna skulle kunna ha räddats kvar av tullar och kvoter.

Sanders beskyller Clinton för att ha stött tidigare handelsavtal och tweetar på temat nedlagda industrier, med bilder från ett förfallet Detroit: ”The people of Detroit know the real cost of Hillary Clinton’s free trade policies” och bilder av nedgångna hus. Som om några tullar och kvoter skulle ha kunnat skydda en bilindustri som tack vare ett järngrepp av facket haft ett kostnadsläge som omöjliggjort all framsynt produktutveckling? Under samma tid som Detroit fallit ihop har en rad utländska biltillverkare satt upp fabriker i USA, inte bara för de modeller som säljs på USA-marknaden utan även för export till resten av världen. Mercedes och BMW:s SUV:ar sätts ihop i USA och exporteras till Europa.

Till saken hör att Detroits befolkning har minskat sedan 1950-talet. Det finns alltså gott om övergivna byggnader i staden, varav många övergavs långt innan NAFTA-avtalet. I själva verket började stadens nedgång under den tid då USA var världsekonomins superstjärna alla kategorier.

NAFTA  är det avtal som kritiseras mest för att skada USA:s arbetsmarknad och framför allt industrijobben. Men av allt att döma stämmer detta inte. Antalet jobb i USA ökade kraftigt under åren efter NAFTA:s införande. Det gäller även traditionella industrijobb. Kritiker menar att det berodde på högkonjunktur och att antalet jobb skulle ha ökat ännu mer utan NAFTA. Det påståendet kan naturligtvis vara sant, men i grunden är det en gissning.

Som vanligt gäller det att ta hänsyn inte bara till det som syns, utan även till det som inte syns. Ett stålverk eller en textilindustri (eller Detroit) som läggs ner syns tydligt både i verkligheten och statistiken. Tusentals företag som startas och tusentals människor  som får jobb i olika delar av ekonomin i ett helt land syns i statistiken, men det går inte att visa på dramatiska bilder. Det är helt enkelt sällan någon startar ett företag som från en dag till en annan anställer 5000 personer som strömmar in genom den glänsande nya fabriksporten. Med andra ord har protektionister alltid en företagskonkurs eller fabriksnedläggning att peka på och förtvivlade friställda medarbetare att intervjua.

Sammanfattningsvis blir det i ett politisk klimat som det amerikanska svårt att försvara frihandeln när en kraftfull kandidat driver nostalgi med fältropet ”Make Amerika great again” och målar upp Mexiko och Kina som hot. Hoppet står nu till det faktum att det är enorm skillnad på amerikansk politik under primärvalen, under presidentvalskampanjen och den normalpolitik som förs när ballongerna och affischerna är undanstädade.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmars 8, 2016
Tack för intresset. Bra idé. Men jag kommer nog inte fokusera på just Trump, utan mer generellt diskutera de handelspolitiska argument som används. Allmänt kan sägas att Trumps problembeskrivning, att amerikanska jobb har försvunnit, helt enkelt inte stämmer. Hans åtgärder -- som alltså skall lösa ett icke-problem -- skulle starta ett fullskaligt handelskrig mot Kina.
Addemars 8, 2016
Det här var intressant! Skulle ni kunna gå igenom och bemöta det som står skrivet på Trumps webbsida angående handel? https://www.donaldjtrump.com/positions/us-china-trade-reform Försökte också hitta var Hillary och Bernie står angående handel men hittar inte något på respektive webbsida, men det vore skoj om ni kunde jämföra de tre med varandra.
Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Frihandelsmotståndare. Sällan så glada typer.

Mer förvirring kring ISDS från Miljöpartiet

Miljöpartiet i EU-parlamentet gör sitt bästa för att röra ihop begreppen och utmåla rättsstatliga principer och skiljedomsklausluer (ISDS) i internationella handelsavtal som ett problem. Men sanningen är att internationell skiljedom har funnits mer än ...

Mer förvirring kring ISDS från Miljöpartiet

Miljöpartiet i EU-parlamentet gör sitt bästa för att röra ihop begreppen och utmåla rättsstatliga principer och skiljedomsklausluer (ISDS) i internationella handelsavtal som ett problem. Men sanningen är att internationell skiljedom har funnits mer än 100 år och i dag är en erkänd internationell rättsordning kontrollerad av FN-avtal som mer än 160 länder har skrivit under och följer. 

Det märks att TTIP-motståndarna börjat tappa fart.

Den protektionistiska bloggen ttippen.se som drivs av Miljöpartiet i Europarlamentet tar nu till argumentationslinjer som helt saknar verklighetsförankring.

Bland annat gör bloggen en jämförelse mellan skiljedomsförfarandet i NAFTA och den helt annorlunda tvistelösningsmekanism som finns i CETA, frihandelsavtalet mellan EU och Kanada:

”Byggandet av den omdebatterade oljeledningen Keystone XL, som var tänkt att föra kanadensisk oljesand till USA, stoppades nyligen av USA:s president Barack Obama. Obama menar att oljeledningen inte är försvarbar om USA vill vara ledande i miljöarbetet. Nu stämmer ett kanadensiskt företag, via den kontroversiella ISDS-mekanismen, USA på 15 miljarder dollar (motsvarande 128 miljarder kr, tre gånger mer än Sveriges försvarsbudget). En liknande ISDS-mekanism finns i det planerade CETA-avtalet mellan EU och Kanada, och spär således på oron att europeiska miljöbeslut kan utmanas juridiskt utanför nationella domstolar.”

Men detta är helt fel. Tvistelösningsmekanismerna i NAFTA och CETA liknar inte alls varandra. Det är helt uteslutet att ett företag skulle kunna stämma EU (eller Kanada) för att man stoppar ett stort infrastrukturprojekt innan det blivit slutgiltigt beslutat. Inte heller är det möjligt att stämma på skadestånd för framtida vinster. Till saken hör att USA har blivit stämt tolv gånger och vunnit varje gång. Det är helt enkelt en myt att ISDS är särskilt gynnsamt för företagen. Men självklart är stater inte garanterade att vinna. Kanada har förlorat ett anta mål. Men då har det handlat om att redan fattade beslut ändrats och att det funnits redan ingångna kontrakt. I de fallen är det närmast självklart att ett företag får rätt. Det skulle det också få i en nationell domstol. Det händer ju till exempel i upphandlingsärenden i Sverige att en kommun tvingas betala skadestånd för att man gjort en felaktig upphandling.  Men det betyder inte att ”domstolen sätter sig över demokratiska beslut”; att staten är bunden av sina egna lagar och avtal är en hörnsten i varje rättsstat sedan hundratals år.

Vad som är viktigt att veta är att en skiljedomstolar går helt på vad som står i det aktuella avtalet. Att NAFTA och CETA båda har en ISDS-klausul betyder inte att avtalen har samma innehåll. I CETA-avtalet garanteras till exempel staterna (Kanada eller det aktuella EU-landet) majoritet. Avtalet ger i praktiken staten avgörande inflytande över två av de tre skiljemännen. Och det är kanske inte så förvånande. Det är staterna, EU och Kanada, som utformat avtalet.

Andersson skriver så att man få intrycket av att avtalen kommer till under stort inflytande av företag. Och visst har företag inflytande på samma sätt som intresseorganisationer, fackföreningar och enskilda medborgare, men förhandlarna arbeta på de demokratiskt valda politikernas uppdrag och det färdiga avtalet klubbas slutligen av de folkvalda. Att avtalet är omfattande och komplext är inget problem. Staterna och EU har hundratals experter anställda som går igenom avtalet på arbetstid.

Miljöpartiets Max Andersson angriper även TTIP i en artikel i Euractiv:

”The inclusion of an investor-state dispute settlement (ISDS) mechanism has been the focal point of the debate, and rightly so. At the moment, various environmental measures, from phasing out nuclear power in Germany, to a moratorium on fracking in Canada, are being challenged by foreign investors under similar provisions in other agreements.

This highly controversial and unnecessary mechanism does not belong to a 21st century rule-of-law system. Foreign corporations should hold no greater rights than national firms or any other privileged position that allows them to challenge national legislation outside national courts.”

Här använder han återigen samma ohederliga retoriska trick. Nämligen att NAFTA, det Europeiska energiavtal som Vattenfall grundar sin stämning av Tyska staten på och den framtida ISDS-mekanism som kommer att finnas i TTIP-avtalet har någon gemensam egenskap som skulle leda till samma resultat. Det är som att argumentera mot domstolar genom att hänvisa till att sådana i vissa fall dömer folk till döden — som om själva existensen av domstolar kunde leda till dödsstraff oavsett vad som stod i lagen.

I Anderssons text ser man också flirten med rädslan för det utländska. Att ”foreign corporations” skulle få rättigheter som inte våra fina inhemska företag har. Men så är det inte heller. I TTIP skulle både företag i EU och företag i USA få exakt samma rättigheter. Nämligen att driva fall mot en annan stats myndigheter i ett oberoende skiljedomsinstitut. EU-företag mot amerikanska myndigheter, amerikanska företag mot myndigheter i EU-länder.

Självklart kan ett företag i exempelvis Sverige inte driva ett fall mot svenska myndigheter i internationell skiljedom enligt TTIP-avtalet. Men vad spelar det för roll? Svenska företag har tillgång till det svenska rättsväsendet utan att ha problem med språk, kulturella barriärer eller risk för diskriminering.

Internationell skiljedom gör inte att utländska företag får en positiv särbehandling, utan bidrar bara till att de inte särbehandlas negativt.

Motståndet mot ISDS-klausuler i avtal kommer från politiska grupperingar till vänster eller inom den nationalistiska ultrahögern.

De har naturligtvis lite olika motiv och skall inte dras över en kam. Men de har det gemensamt att de mer eller mindre är motståndare till rättsstatens principer. Grunden i rättsstaten är att även härskarna, vare sig det är kungar eller folkvalda parlament och regeringar, lyder under sina egna lagar och måste följa de avtal de ingått. Det brukar uttryckas som att ”juridiken ställs över demokratin” eller att ”domstolarna kan stoppa demokratiska beslut” och är ett problem för de politiska rörelser som uppfattar politiken som den enda legitima kraften i ett samhälle. Det är dessutom sakligt sett fel. Demokratin i meningen folkvalda parlament kan alltid ändra i lagarna. Men demokrati är inte enbart att majoriteten får igenom sin vilja i varje ögonblick, utan även att det finns skydd för minoriteter, mänskliga rättigheter och att medborgarna har en rimlig möjlighet att planera sina liv.

Att det finns internationella rättsordningar till skydd för företag som gör utlandsinvesteringar är en konsekvens av detta. Och ett nödvändigt villkor för att en sådan rättsordning skall fungera är att staterna är underkastade de beslut som fattas. Men i grunden handlar det alltid om att staterna själva frivilligt har ingått de avtal de sedan är bundna av.

Det är dessutom en oerhört märklig tanke att politikerna i EU-ländernas regeringar, EU-parlamentet och USA:s kongress i onödan eller av dumhet skulle ge bort sin makt till storföretag — de är inte dumma och makten är det käraste dessa politiker har.

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

NAFTA har oförtjänt dåligt rykte

Bra artikel om NAFTA i Financial Times av Adam Posen, ordförande för The Peterson Institute for International Economics. Till skillnad från vad som vanligtvis påstås har mycket få jobb försvunnit från USA till Mexiko. Och de amerikanska företag som inves...

NAFTA har oförtjänt dåligt rykte

Bra artikel om NAFTA i Financial Times av Adam Posen, ordförande för The Peterson Institute for International Economics.

Till skillnad från vad som vanligtvis påstås har mycket få jobb försvunnit från USA till Mexiko. Och de amerikanska företag som investerar i Mexiko eller Kanada gör statistiskt sett ännu större investeringar på hemmaplan.

”Econometric studies have established that when US companies invest abroad, the net result is increased employment, stronger demand and more investment at home. This makes sense, since it should on average be the more competitive businesses that have the resources and opportunities to expand abroad, and investing should increase their productivity. This conclusion applies specifically to US companies that have invested in Mexico. Recent research has found that, on average, for every 100 jobs US manufacturers created in Mexican manufacturing, they added nearly 250 jobs at their larger US home operations, and increased their US research and development spending by 3 per cent.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera poster