Ryssland är en stormakt militärt, men en dvärg ekonomiskt. Ledningen upplever TTIP och CETA som allvarliga hot. Foto: Ilya Plekhanov

Uppenbart att Ryssland motarbetar TTIP och CETA

Att Ryssland lagt sig i debatten om TTIP är inte en fråga om spekulation. Så är det.

Sputnik News, en statlig rysk nyhetstjänst, publicerar återkommande nyheter om CETA och TTIP med tydlig negativ vinkel. Bland annat citeras återkommande Michel Chossudovsky som är chef för Centre for Research on Globalization, en organisation som driver en bisarr mix av antiamerikanism och konspirationsteorier om EU.

Frågan är förstås om Ryssland också agerat genom bulvaner.

Det är i så fall ingen ny företeelse. Den under 70- och 80-tal mycket synliga ”fredsrörelsen” i Europa försvann ungefär när Sovjet kollapsade. Fredsrörelsens budskap hade udden mot USA och NATO och framför allt etablering av kärnvapenbestyckade medeldistans- och kryssningsmissiler i Europa. Sovjets kärnvapen fick inte samma uppmärksamhet. En frånvaro av kärnvapen på NATO-sidan skulle ha givit Sovjet ett avgörande övertag genom sin överlägsna konventionella styrka i Europa.

När Sovjet upplöstes blev fredsrörelsen betydligt mindre synlig, trots att den ursprungliga anledningen till dess uppsving under 70- och 80-tal inte försvunnit. Det som försvann var stödet från Sovjet.

Kunskaperna om hur man arbetar med påverkan i de demokratiska Europa har däremot inte försvunnit i den ryska administrationen. Ryssarna är otvivelaktigt mästare i propaganda och har snabbt blivit skickliga på att utnyttja moderna sociala medier.

Står de också bakom eller finansierar frihandelsmotståndet? Det är förstås fullt tänkbart, men en berättigad fråga är om man i dagens mediesamhälle ens behöver ta till sådana åtgärder för att sprida ett budskap?

En del av frihandelsmotståndet är dessutom redan finansierat av EU-kommissionen eller offentliga bidrag från de olika EU-länderna.

Däremot står det helt klart att Ryssland har stort intresse av att sätta käppar i hjulen när det gäller CETA och TTIP. Båda avtalen innebär en stärkning av den demokratiska världen, av länder vars system bygger på marknadsekonomi, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Stora handelsavtal innebär samarbete vilket innebär styrka och stabilitet. Dessutom är samarbete kring ökad handel alltid lockande. Till skillnad från de flesta andra internationella samarbeten orsakar frihandelsavtal ingen fet nota som skall fördelas och betalas. Andra länder vill gärna ansluta sig. Turkiet ingår redan i en tullunion med EU, vilket innebär att de indirekt drar nytta av CETA som nu träder i kraft.

Den utvecklingen är otvivelaktigt ett hot mot Ryssland.  Landet är stort med enorma naturtillgångar och stor befolkning. Det är också en militär stormakt. Men Ryssland är samtidigt en ekonomisk dvärg. Dess BNP motsvarar de skandinaviska länderna plus Finland. Den som reser i Ryssland ser småstäder och landsbygd där det råder ren nöd. Ryssland är på gränsen till att vara ett u-land. BNP per capita ligger på cirka 9 000 dollar, mellan Turkiet och Mexiko. Exporten består huvudsakligen av råvaror, främst gas och olja, en export som dessutom använts som utpressningsmedel mot grannländerna. En del av CETA och TTIP handlar om just möjligheten för EU att köpa olja och gas från Kanada och USA, något som skulle hota både Rysslands ekonomi och dess möjligheter att utöva utpressning.

Det är ingen tvekan om att Ryssland skulle vara välkommet i ett handelssamarbete. Ingen vill stänga Ryssland ute — tvärt om finns det starka intressen av göra Ryssland så delaktigt som möjligt i ett internationellt samarbete. Men ett samarbete med handel- och ekonomi som grund och byggt på fasta förhållanden är inte lockande för Ryssland. USA, Kanada, EU är världens starkaste ekonomier. I det sammanhanget kan Ryssland inte dominera.

Men det finns två egenheter i TTIP-motståndet inom EU som känns inspirerat från Putins Ryssland med dess rötter i KGB och Sovjets propagandaapparat.

Det första är att argumentationen mot TTIP och CETA i så hög utsträckning bygger på att skapa, förstärka och utnyttja misstro mot de demokratiska institutionerna i EU. Förhandlingarna sägs vara hemliga, ”industrin” påstås ha någon form av gräddfil för inflytande eller veto mot lagstiftningen, tvistlösningsmekanismen i avtalen (ISDS) påstås vara någon form av ”privata direktörsdomstolar”, TTIP-avtalen påstås också kunna driva fram eller cementera privatiseringar av offentliga tjänster i strid med folkviljan. Allt detta är uppenbara lögner. Att samtliga demokratiska nivåer inom EU och medlemsstaternas regeringar står bakom besluten att förhandla fram avtalen, har full insyn i förhandlingarna och skall fatta beslut om det färdiga TTIP-avtalet (exakt som CETA-avtalet) förtigs helt och hållet. Det är förvånande att svenska miljöpartister, vänsterpartister och socialdemokraternas hårda vänsterflygel tillsammans med Europas extrema nationalister helt okritiskt ställer sig bakom den verklighetsbilden.

Det andra karaktärsdraget i anti-TTIP-argumentationen är att de uppenbara felaktigheterna upprepas bokstavligt talat år efter år. Det är som att motståndarna till TTIP helt och hållet har lämnat bakom sig idén om ett demokratiskt samtal. I det finns en outtalad överenskommelse att när man blivit beslagen med att ljuga eller ha helt och hållet fel så slutar man använda just de argumenten. Men när det gäller TTIP-motståndet fortsätter bara propagandamaskinen att mala ut lögnerna.

Inget av dessa två fenomen är nya eller okända i andra sammanhang. Men det som är unikt för att vara en demokratisk debatt är bredden, konsekvensen och uthålligheten. Alla från Greenpeace och Jordens vänner över miljöpartiet, socialdemokraternas vänsterflygel och vänsterpartiet till Putins Sputnik News säger exakt samma sak — år efter år.

Där kan man också lägga märke till att Trumps frihandelsmotstånd — om än lika vansinnigt — bygger på en helt annan föreställning. Trump är inte direkt mot frihandel. Men han förefaller däremot övertygad om att alla frihandelsavtal som USA någonsin ingått är till USA:s nackdel. Alla länder har på något magiskt sett haft politiker och förhandlare som varit smartare i handelsfrågor än de stackars amerikanerna. Utom när det gäller NAFTA. Där blev USA:s förhandlare förvisso inte lurade av kanadensarna, men väl av de listiga mexikanerna.

Sammanfattningsvis är det solklart att Ryssland motarbetar CETA och TTIP, frågan är bara hur.

 

 

 

 

 

Frihandel i media vecka 16

2018-04-19 BBC rapporterar om Storbritanniens framtida förhandlingar om handelsvillkor med WTO: "Sitting grandly on the banks of Switzerland's Lake Geneva is the headquarters of the World Trade Organization (WTO), a free trade factory. Here the world's ...

Frihandel i media vecka 16

2018-04-19

BBC rapporterar om Storbritanniens framtida förhandlingar om handelsvillkor med WTO:

”Sitting grandly on the banks of Switzerland’s Lake Geneva is the headquarters of the World Trade Organization (WTO), a free trade factory.

Here the world’s nations meet to hammer out trade deals and reduce tariffs – taxes charged on imported goods.

But the system, which has been working in various guises since the 1940s, is under threat from two sides.

The USA has announced tariffs on imports of foreign steel and aluminium on the grounds of national security, and it is refusing to appoint new members to the WTO’s appellate body that settles disputes.

These developments come as the WTO is of increasing importance to the UK. At the moment it is represented by the EU, but after Brexit the UK will negotiate on its own account. This should give the UK the ability to negotiate deals more specifically designed to suit it.

The downside is that the UK will no longer belong to the biggest single trading economy in the world – the EU.

Brexit consequences
The first job of the newly increased UK team at the WTO will be to negotiate a ”schedule”, an extensive list of goods, and the tariffs to be paid on them; ranging from avocados to zips.

The UK assumed it could just inherit the EU’s schedule. The trouble is that this requires the consent of other countries, and some of them have said no.

Take New Zealand, for instance. At the moment it can sell 228,000 tonnes of lamb and mutton to the EU every year, with no tariffs. The UK and the EU decided to split that quota between them, but New Zealand objected.

David Walker, is New Zealand’s ambassador to the WTO: ”Yes, we and a range of other WTO members made clear that a simple quota split like that is not acceptable to us.”

The reason is simple. At the moment New Zealand can sell that lamb anywhere in the EU, so it loses flexibility if it has to sell some in the UK and the rest of the EU.”

2018-04-19 

Business Times om att förhandlingarna att skapa ett frihandelsavtal mellan EU och Singapore är i sitt slutskede:

”IN the first step towards signing and concluding the European Union-Singapore Free Trade Agreement (EUSFTA), the European Commission has presented the outcome of the negotiations to the European Council.

The initialled agreement now needs to be approved by the Council of Ministers and ratified by the European Parliament.

The aim is for the EUSFTA to come into force before the European Commission’s mandate ends in 2019, said the EU delegation to Singapore in a statement on Thursday.

European Union Ambassador to Singapore Barbara Plinkert said that as the first deal between the EU and a South-east Asian economy, the EUSFTA is a stepping stone towards greater engagement between the regions, she added.Over 10,000 EU companies have a presence in Singapore, with Singapore also being the top South-east Asian destination for European investments.

Negotiations for the EUSFTA began in 2009 and concluded in 2014. Besides liberalising tariffs, reducing non-tariff trade barriers and promoting services and investment, the EUSFTA will also give improved access to government procurement opportunities.”

2018-04-18

”Trumps dröm, en mardröm för världsekonomin” är rubriken på Janerik Larssons artikel i SvD.

”Jag är verkligen inte ensam om att sedan Donald Trump på allvar under den republikanska primärvalskampen 2016 dök upp som en potentiell GOP-kandidat varna för att han som president skulle kunna skapa stora problem för världshandeln.

Hans merkantilistiska och protektionistiska agenda är väl känd sedan decennier.

Härom dagen signalerade han i ett möte med republikaner från de amerikanska jordbruksstaterna att han skulle ta upp frågan igen om inte USA borde gå med i det asiatiska TPP-avtal som han lämnat som en av sina första åtgärder som president.

Trump är omgiven av några starka frihandelsmotståndare som inte insett ens TPP-avtalets viktiga geopolitiska fördelar.

Nu har dessa rådgivare återfört Trump till sin gamla agenda och i en tweet passade han också på att än en gång också attackera WTO – en skapelse som amerikanska presidenter sedan 60-talet varit avgörande för att forma i deras strävan efter ett välstånds- och fredsskapande globalt frihandelsarrangemang.

(—)

Trumps dröm om bilaterala handelsavtal kommer att leda till stora problem för världsekonomin.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Handelsavtal med Japan i ljusets hastighet

EU och Japan är på väg att få sitt nya handelsavtal på plats i rekordfart. Priset är att avtalet saknar tvistelösningsmekanism vilket kan ge problem i framtiden. Men just nu är möjligheten att få avtalet underskrivet och implementerat viktigare än allt a...

Handelsavtal med Japan i ljusets hastighet

EU och Japan är på väg att få sitt nya handelsavtal på plats i rekordfart. Priset är att avtalet saknar tvistelösningsmekanism vilket kan ge problem i framtiden. Men just nu är möjligheten att få avtalet underskrivet och implementerat viktigare än allt annat.

Japan och EU gör sitt bästa för att skynda på undertecknandet sitt frihandelsavtalet som kommer att skapa det största frihandelsområdet i världen. Avtalet var klart i december 2017 och förutom dess ekonomiska effekter en viktig markering mot USA:s protektionistiska politik.

Nu vill EU:s ledare sätta den fortsatta processen på ett snabbspår, inte minst för att undvika en utdragen process som kan ge motståndarna utrymme tid att mobilisera. Det finns i EU en protektionistisk proteströrelse som bara väntar på något att protestera emot. Avtalet skall undertecknas i juni eller juli och träda i kraft i mitten av 2019. I frihandelssammanhang har i så fall avtalet hanterats med vad som närmast kan jämföras med ljusets hastighet.

Avtalet innebär stora sänkningar av tullar på bland annat japanska bilar och livsmedel från EU. Tullarna på EU:s export till Japan kommer att minska med cirka tio miljarder kronor.

EU-parlamentet, EU:s regeringar och Japans parlament måste godkänna avtalet. Det betyder alltså att regeringarna i de flesta fall har rätt att fatta beslutet utan att blanda in sina parlament.

Man hoppas slippa det debacle som drabbade CETA-avtalet när Valloniens delstatsparlament röstade nej och höll på att stoppa hela avtalet. Anledningen var att ISDS-klausulen (tvistelösning) i CETA gjorde det till ett mixat avtal, det vill säga ett som berör både nationella och EU-frågor, varför alla parlament i EU, inklusive några regionala, måste godkänna avtalet. För att undvika detta  har man ännu inte fört in något tvistelösningsmekanism i avtalet mellan EU och Japan.

Det är ett smart drag. Tvistelösningsmekanismen har seglat upp som den mest kontroversiella delen av moderna frihandelsavtal. Helt grundlöst förvisso.

ISDS:s klausulen brukar i normalfallet hänvisa tvister till internationell skiljedom, ett decentraliserat rättssystem baserat på en FN-konvention. 160 länder, däribland Sverige, har sedan snart 50 år ingått i systemet och Stockholms Handelskammare driver ett av de största och äldsta skiljedomsinstituten. Genom detta system kan tvister om internationella avtal hanteras utan att något nationellt rättssystem behöver blandas in.

Men sedan EU:s regeringar och kommissionen schabblat bort frågan under TTIP-debatten för tre år sedan finns det nog ingen återvändo. Att helt lämna ISDS-klausulen åt sidan är helt enkelt den enda möjligheten till framgång just nu.

Det hör till saken att EU i samband med CETA har inrättat en alldeles ny domstol för tvistelösning som inte är privat, utan står under EU:s kontroll. Men inte ens detta faktum har blidkat kritikerna, som i allmänhet inte ens låtsas om att det nu finns ett helt nytt system.

Det betyder främst att exportörer och de som gör investeringar kommer att få ett sämre rättsligt skydd. Det finns ganska många sätt för inhemska myndigheter och fackföreningar att göra livet besvärligt för en importör eller en utländsk investerare som försöker etablera ett konkurrerade företag. Att då behöva vända sig till en nationell domstol innebär en viss osäkerhet. Där har den internationella skiljedomen fungerat snabbare och med större förutsägbarhet. Nu kan man kanske lita på Japanska domstolar liksom man kan lita på svenska eller tyska. Men kan ett japanskt företag lita på en domstol i Grekland, Italien, Rumänien? Det behöver inte handla om nationella lojaliteter, utan mer om att förvaltningsdomstolar tenderar att döma till förmån för stat och myndigheter.

Men just nu är i alla fall detta problem ur världen genom att helt enkelt inte hanteras. Alla gör den helt riktiga bedömningen att det är bättre med ett avtal utan ISDS-klausul än inget avtal alls.

Nu återstår att se vad som händer i börja av sommaren.

Många håller tummarna. Kommer avtalet mellan EU och Japan i hamn blir det störst i världen, någonsin, och en viktig fingervisning om vart huvuddelen av världens viktigaste ekonomier är på väg.

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Sojaodling. Drabbas av motåtgärder.

Handelskrigets första offer är statsbudgeten

Handelskriget har knappast hunnit starta så kommer frågan upp om subventioner till lantbrukare som drabbas av de  kinesiska motåtgärderna. Det är helt fel väg att gå. Tullarna bör istället avskaffas så fort det är möjligt.  Alla politiska åtgärder orsa...

Handelskrigets första offer är statsbudgeten

Handelskriget har knappast hunnit starta så kommer frågan upp om subventioner till lantbrukare som drabbas av de  kinesiska motåtgärderna. Det är helt fel väg att gå. Tullarna bör istället avskaffas så fort det är möjligt. 

Alla politiska åtgärder orsakar oväntade och oönskade konsekvenser. Politiker tenderar att möta dessa konsekvenser med nya politiska åtgärder.

En konsekvens av USA:s tullar mot Kina är förstås att Kina inför motåtgärder. Dessa drabbar amerikanska bönder varpå Trump-administrationen börjar fundera över riktade bidrag till bönderna.

Man undrar om detta är Trumps idé om att vinna en handelskrig (vilket enligt honom är enkelt); att tvingas göra jordbrukssektorn ännu mer bidragsberoende?

Dessutom spär jordbrukssubventionerna på det amerikanska budgetunderskottet ytterligare. Varje amerikan är i dag skyldig 600 000 kronor och budgetunderskottet förväntas öka med 1 trillion (1 000 000 000 000) dollar per år de närmaste åren. Det betyder att lockelsen i att skapa nya statliga utgifter är begränsad. Särskilt bland republikanerna som försöker vinna någon form av trovärdighet när det gäller att hålla ordning på ekonomin.

Många republikaner menar också att de skattesänkningar och avregleringar som har genomförts under Trumps mandatperiod varit framgångsrika och dessutom ideologiskt riktiga. Protektionism och ökade utgifter för bidrag och subventioner till industrin kommer varken ge tillväxt eller stärka den republikanska linjen.

De republikanska protesterna mot Trumps protektionism är tydliga, men saknar inflytande.

Det kommer att bli mycket intressant att se hur debatten utvecklas inför valet i november. Blir protektionismen eller frihandelslinjen starkast och kommer det finnas någon skillnad mellan partierna?

Som alla krig är handelskrig attraktivast fram till det ögonblick då de startar.

 

 

Kommentarer

website shoesapril 18, 2018
kids shoe stores online https://www.oesale.com

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

USA återvänder till TPP?

USA hamnar allt mer ute i kylan när det gäller handelsfrågor. En öppning att åter gå med i TPP-avtalet kan vara ett första steg för att ta tilllbaka initiativet. President Trump har uppenbarligen insett att USA står vid sidan om när det gäller handelsfrå...

USA återvänder till TPP?

USA hamnar allt mer ute i kylan när det gäller handelsfrågor. En öppning att åter gå med i TPP-avtalet kan vara ett första steg för att ta tilllbaka initiativet.

President Trump har uppenbarligen insett att USA står vid sidan om när det gäller handelsfrågor. Det står inga länder på kö för nöjet att få frihandelsavtal med USA. TPP-avtalet som han skrotade för ett drygt år sedan dog inte heller. De övriga länderna går vidare med avtalet som dessutom innehåller mycket av vad Trump efterfrågar.

New York Times skriver:

WASHINGTON — President Trump, in a sharp reversal, told a gathering of farm-state lawmakers and governors on Thursday morning that the United States was looking into rejoining a multicountry trade agreement known as the Trans-Pacific Partnership, a deal he pulled out of days after assuming the presidency.

Mr. Trump’s reconsideration of an agreement he once denounced as a “rape of our country” caught even his closest advisers by surprise and came as his administration faces stiff pushback from Republican lawmakers, farmers and other businesses concerned that the president’s threat of tariffs and other trade barriers will hurt them economically.

Larry Kudlow, Mr. Trump’s top economic adviser, said in an interview on Thursday with The New York Times that the request to revisit the deal was somewhat spontaneous. “This whole trade thing has exploded,” Mr. Kudlow said. “There’s no deadline. We’ll pull a team together, but we haven’t even done — I mean, it just happened a couple hours ago.””

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 15

Vad händer i handelskriget, Kina säger en sak men gör det motsatta och Brexitförhandlarna bör ta migrationen först och handelsfrågorna sen menar nationalekonomer i veckans pressklipp. 2018-04-11 Handelskriget mellan USA och Kina dominerar fortfarande medier...

Frihandel i media vecka 15

Vad händer i handelskriget, Kina säger en sak men gör det motsatta och Brexitförhandlarna bör ta migrationen först och handelsfrågorna sen menar nationalekonomer i veckans pressklipp.

2018-04-11

Handelskriget mellan USA och Kina dominerar fortfarande medierapporteringen om handelsfrågor. Gunilla von Hall i SvD reder ut de senaste turerna:

”Vad är det som har hänt?

Handelstvisten började den 8 mars i år. Då meddelade USA att man inför strafftullar på importerat stål och importerat aluminium på 25 respektive 10 procent. Skälet är att skydda amerikanska ståltillverkare och amerikanska ståljobb. Beslutet väckte bestörtning bland stora stålexportörer till USA som Kanada, Sydkorea, Mexiko, EU, Brasilien och Kina.

USA gick med på att pausa införandet av strafftullarna för bland annat Kanada, Mexiko, Australien, Sydkorea och EU. Men inte för Kina där USA har ett handelsunderskott på omkring 305 miljarder euro.

Tullarna infördes 23 mars, vilket fick Kina att gå i taket. Landet hotar med strafftullar på amerikanska varor, och har nu anmält USA till WTO för brott mot internationella handelsregler.

(—)

Vad händer nu inom WTO?

Kina har begärt ”konsultationer” med Washington inom WTO:s tvistlösningssystem. USA har tio dagar på sig att svara kineserna. Länderna har sedan 60 dagar på sig att lösa tvisten genom förhandlingar. Kina hoppas sannolikt att USA tillfälligt upphäver stål- och aluminiumtullarna under denna tid.

Hittar de ingen lösning upprättar WTO en tvistlösningspanel. Den ska inom sex-nio månader besluta om de amerikanska tullarna strider mot världshandelsreglerna. Detta beslut kan överklagas, och slutgiltigt beslut kan vara klart efter omkring tre månader.

Det kan alltså ta upptill 14 månader innan WTO har avgjort om de amerikanska tullarna är förenliga med internationella handelsregler. Först i augusti 2019 kan tvisten vara avgjord.

Kan WTO tvinga USA att lyfta tullarna?

Nej, riktigt så fungerar det inte. Om WTO finner att de amerikanska tullarna strider mot handelsreglerna bör USA dra tillbaka dem. Men USA kan vägra. Då har Kina rätt att slå tillbaka med strafftullar på amerikanska varor som en sorts ”kompensation”.

Då är handelskriget ett faktum. Peking har redan släppt en lista med 128 amerikanska varor som exporteras till Kina, som kommer att drabbas av kinesiska strafftullar.”

 

New York Times rapporterar från Boao-forum, en konferens för främst asiatiska länder som Kina håller varje år. Det framgår hur skickliga kineserna är att på att kombinera en retorik om öppenhet och frihandel med protektionistiska åtgärder som gynnar dem: 

”“I congratulate you, Xi Jinping, for this new life that you have identified, for the openness that you have celebrated and advocated,” Christine Lagarde, the managing director of the International Monetary Fund, said in a speech, “for the innovation and inclusiveness that you have encouraged.”

Yet even as Ms. Lagarde and Mr. Xi talked about that openness, forum attendees were unable to use Google, log on to Facebook or post to Twitter about the event unless they found a way to bypass China’s army of internet censors. In fact, aspects of the forum stand in stark contrast with the many ways China remains closed and intransigent.

Not only does the country restrict access to the internet, it has ramped up surveillance efforts in recent years. And while Chinese companies increasingly look overseas for new markets, foreign businesses routinely complain that they are unable to freely sell to customers in China.

To some of the more cynical China watchers, there is a sense that the pledges Mr. Xi offered to the forum, and the world, may amount to less than they appear.

While Mr. Xi’s vow at the forum to ease tariffs and open China’s markets cheered investors, it mostly repeated Beijing’s earlier promises. His plan to lower charges on imported cars, an oft-cited complaint of Mr. Trump’s, came with a new deadline — before the end of the year — but left out crucial details, like by how much they would fall. He promised to improve intellectual property safeguards, another longtime American frustration, as well.

The timing of reducing trade restrictions may not matter. China’s tariffs in the automotive sector, for example, have already been successful in getting foreign companies to shift a large part of their supply chains to China, where they make most of the cars they sell in the country. In this respect, Mr. Xi’s gesture is seen as too little too late. For many years, Chinese officials have said that they would reduce protectionist policies in the automotive industry when they are ready to move into Western markets in order to prevent the possibility of reciprocal tariffs.”

2018-04-09

Rikard Forslid och Sten Nyberg, båda professorer i nationalekonomi vid Stockholms universitet skriver i SvD om Brexitförhandlingarna. Det bästa är om migrationsfrågorna tas först, och handelsfrågorna sedan:  

”En viktig slutsats i denna studie är att det är viktigt att först förhandla frågor där parterna har direkt motsatta intressen som migrationsfrågorna och att sedan förhandla handelsfrågorna där Storbritannien och EU egentligen har sammanfallande intressen. Skälet till detta är att handelsfrågorna annars riskerar att dras in i förhandlingsspelet om migrationen, och vår analys visar att detta faktiskt skulle leda till sämre utfall för både EU och Storbritannien. Hur illa utfallet kan bli påverkas av hur EU ser på odelbarheten av den inre marknadens frihet för varor och individer att röra sig över gränserna. Ju mer EU betraktar dessa friheter som odelbara, ju viktigare blir det att först göra upp om migrationsfrågorna.

Hittills tycks EU ha haft den mest rationella synen på förhandlingarna. Medan Storbritannien gärna har velat tala om det framtida handelsförhållandet har EU krävt att man först ska komma till avslut när det gäller en del stötestenar där parterna har helt motstridiga intressen, och EU har här fått igenom sin vilja.

Från svensk horisont kan vi nu bara hålla tummarna för att rationaliteten får råda i förhandlingarna så att handeln mellan EU och Storbritannien förblir så fri som möjligt. Att först klara av migrationsfrågorna skulle hjälpa.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
NAFTA. Tar sin tid.

Inget NAFTA i närtid — men skäl för optimism

Trump har mildrat sitt tonfall när det gäller NAFTA. Planen kan vara att nöja sig med handelskriget mot Kina. Han har visat sina väljare att han menar allvar. Det förefaller inte bli något nytt NAFTA-avtal mellan Mexiko, USA och Kanada till Summit of the...

Inget NAFTA i närtid — men skäl för optimism

Trump har mildrat sitt tonfall när det gäller NAFTA. Planen kan vara att nöja sig med handelskriget mot Kina. Han har visat sina väljare att han menar allvar.

Det förefaller inte bli något nytt NAFTA-avtal mellan Mexiko, USA och Kanada till Summit of the Americas i Lima den 13 till 14 april.

USA:s handelsrepresentant Robert Lighthizer, Mexikos ekonomiminister Ildefonso Guajardo och Kanadas ekonominminister Chrystia Freeland kommer att mötas igen i slutet av denna vecka, för att försöka komma fram till en principöverenskommelse att presentera. Men den klar skulle detaljerna kunna arbetas ut av tjänstemän. Men enligt källor i Lighthizers närhet kommer det inte att lyckas. Tvistefrågorna är främst hur stor andel av komponenterna i en bil tillverkad i Mexiko som måste komma från USA. Från början var USA:s bud 50 procent, men nu lutar det mot att en viss andel måste komma från områden med höga löner. I praktiken betyder det USA eller Kanada.

President Donald Trump har sagt att det är viktigare att avtalet blir bra än att det blir färdigt fort, vilket är en rimlig ståndpunkt. Tonfallet från presidenten är något mildare nu än för ett par månader sedan. Trump är förmodligen inte intresserad av att öppna ytterligare en front i sitt handelskrig. Med EU råder för tillfället vapenvila. Utgår man från att Trump är rationell har han redan visat att han menar allvar med sin hållning när det gäller handel. Att ställa till allt för mycket röra är inte i hans intresse — det blir bara svårkommunicerat. Kanske är planen att försöka avsluta handelskriget mot Kina och deklarera seger lagom till valrörelsen inför valet i november. Konsekvenserna av de åtgärder som genomförs nu kommer inte vara synliga och materien är ändå så komplex att huvuddelen av marginalväljarna inte ser igenom en eventuell lögn. För övrigt är det förstås oklart vad det innebär att ”vinna” ett handelskrig.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

There ain’t no such thing as a gratis free trade deal

Själva poängen med förhandlingar är att man inte får allt man vill ha. Det tycks britterna ha glömt. Ett av de brittiska Brexitanhängarnas argument för att lämna EU var att Storbritannien då skulle slippa underordna sig EU:s handelspolitik och kunna ing...

There ain’t no such thing as a gratis free trade deal

Själva poängen med förhandlingar är att man inte får allt man vill ha. Det tycks britterna ha glömt.

Ett av de brittiska Brexitanhängarnas argument för att lämna EU var att Storbritannien då skulle slippa underordna sig EU:s handelspolitik och kunna ingå egna frihandelsavtal med omvärlden.

Man kan ana en viss självöverskattning bakom argumentet; en föreställning om att britterna skulle kunna diktera villkoren för avtalen med andra länder.

Men så är det förstås inte.

Australiensarna vill nu ha möjlighet att exportera kött producerat med hjälp av tillväxthormon till britterna. Kött från hormonbehandlade djur är något som inte är tillåtet i EU, och som man på goda grunder kan gissa att britterna inte kommer att vilja ha.

The National i Skottland skriver:

”Liam Fox, the International Trade Secretary, is hoping to secure a deal with Australia once Britain has left the European Union and informal discussions have been taking place for the past 18 months.

But in return, Britain will be told to scrap a EU ban on the sale of meat from cattle treated with growth hormones — which can include estrogen, progesterone, and testosterone. The drugs boost production of growth-stimulating hormones that help the animal convert feed into muscle, fat, and other tissues more efficiently than they would naturally. The artificial plumping process boosts the amount of meat that farmers can sell per animal, putting more money into their pockets.”

Konstigare än så är det inte. Australiensarna ställer krav för att gå med på ett frihandelsavtal.

Det är viktigt att ha med i kalkylen för alla som pratar om problemen med EU som en tvångströja. Samarbetet inom EU tvingar fram kompromisser, men leder också till ökat inflytande när det gäller att driva de ståndpunkter som man är ense om.

Inte ens USA är mäktigt nog på handelsområdet för att andra länder skall stå i kö med mössan i hand för att få till handelsavtal under de nuvarande förutsättningarna, nämligen att Trump tror att USA skall diktera villkoren. Ingen sätter sig vid förhandlingsbordet med någon som redan från börja deklarerar att han skall bestämma allt. För USA:s del gäller att landet har hamnat vid sidan om och släppt initiativet till Kina, något som är mycket olyckligt eftersom Kina har en rad obehagliga drag. Att idag ha haft TPP och kanske TTIP på plats och därigenom villkoren för stora delar  av världshandeln i händerna på demokratiska stater hade varit ovärderligt.

Ur den synvinkeln har EU agerat föredömligt genom att driva både CETA och avtalet med Japan i hamn och vara på god väg att skapa ett nytt avtal med MERCOSUR.

Att WTO tappar allt mer i betydelse är olyckligt, men ännu inte en irreversibel process. WTO-reglerna spelar fortfarande roll och respekteras. Kina har begärt konsultationer när det gäller USA:s senaste förslag till tullar på en rad kinesiska varor.

Sammanfattningsvis gäller att allt kostar. Oberoendet har ett pris vilket nu Storbritannien får lära sig.

Även om britterna kan strunta i avtalet med Australien om det är för kostsamt — handeln fortsätter ju enligt WTO:s regler — återstår ambitionen att få till ett frihandelsavtal med USA. Där har de också hormonbehandlat kött som de vill sälja och handeln med USA är betydligt mer värdefull än handeln med Australien.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Visa flera posten