Gerry Connolly. Demokrat. På något sätt syns det att han är amerikansk politiker.

Varför är demokraterna delade i sin syn på TPP?

Bra intervju med den demokratiska representanthusledamoten Gerry Connolly om politiken kring handel och TPP i Newsweek.

Han är för TPP och förklarar pedagogiskt varför demokraterna har olika åsikter i frågan. I Sverige ser vi den typen av åsiktsskillnader inom ett parti som splittring och tolkar in stor dramatik. Det är partilojalitets- och partipiskeperspektivet. I USA är inte lojaliteten med ett parti eller en partiledning det centrala, utan lojaliteten med de egna väljarna.

Conolly kommer från ett valdistrikt som har nytta av handel och globalisering, medan många av hans demokratiska kollegor kommer från områden där befolkningen upplever att de skadats av globalisering och handel. Han menar att det är självklart att dessa politiker är negativa till avtal som underlättar för utländska konkurrenter att sälja till den amerikanska marknaden.

Artikeln ger bra vägledning till debatten i USA kring de stora handelsavtalen.

Robert Lighthizer.

Ljus från Lighthizer över USA:s kritik mot WTO

WTO har just nu tre problem. USA är för närvarande starkt kritiskt till organisationen, kritiken har fog för sig även om den må vara överdriven och de två andra ekonomiska stormakterna, EU och Kina, inte har några starka incitament att samsas. Det har ...

Ljus från Lighthizer över USA:s kritik mot WTO

WTO har just nu tre problem. USA är för närvarande starkt kritiskt till organisationen, kritiken har fog för sig även om den må vara överdriven och de två andra ekonomiska stormakterna, EU och Kina, inte har några starka incitament att samsas.

Det har rått en viss osäkerhet kring vad USA:s kritik mot WTO egentligen handlat om. I går, måndagen den 11 december, höll Trumps handelsrepresentant Robert Lighthizer ett tal vid WTO:s handelsministermöte. Det var delvis klargörande. Budskapet var kritik mot att organisationen inte levererar nya överenskommelser på handelsområdet och istället blivit ett forum för processer genom sitt system för skiljedom.

Vidare påstår USA att en del länder lyckas hålla fast vid sin status som utvecklingsländer och därmed kunna fördröja implementeringen av vissa avtalsvillkor.  Det är ganska vanligt att mer utvecklade länder öppnar upp sin handel snabbare än utvecklingsländer, som antas ha viss glädje av protektionism och därför får behålla tullskydd under en längre omställningsperiod.

Det första punkten av kritik har definitivt fog för sig i den mening att det inte skett några vidare resultat när det gäller avtal för mer frihandel på många år. Det är å andra sidan inte WTO:s fel. Att inte förhandlingarna går framåt beror på de enskilda länderna — WTO bestämmer inte över världens regeringar.

Men den andra punkten är mer tvivelaktig. Systemet med skiljedom för att hantera brott mot WTO:s avtal är en av WTO:s viktigaste funktioner. Inte minst har USA använt möjligheten mot andra länder och i de flesta fall vunnit. Att Trump är misstänksam mot skiljedomssystemet är dock i linje med hans allmänna misstänksamhet mot regler och rättsstat. Det är detta som skiljer honom från tidigare republikanska presidenter. Dessa har också ofta varit mer eller mindre protektionistiska men de har varit genuint konservativa. En central del av deras politik har varit att skapa stabila institutioner och respekt för regelverk. Maktdelning och rättsstat är kärnan inte bara i den republikanska konservatismen utan även i den amerikanska självbilden.

Sammantaget innebär detta att USA som tidigare varit ensam som ekonomisk stormakt och drivit på processen mot avtal och fungerande internationell rättsordning  på handelsområdet nu är en av tre stora ekonomiska block. Kina och EU är de två andra. Daniel Gros, chef för tankesmedjan Centre for European Policy Studies i Bryssel menar i DN att USA:s förlorade dominans är ytterligare ett problem:

”Saker och ting blir mer komplicerade när den globala ekonomin domineras av ett litet antal ekonomier av liknande storlek. Det är detta scenario som Nobelpristagaren och ekonomen Paul Krugman 1989 beskriver i en artikel om bilateralism, där han konstaterade att en värld som består av tre stora handelsblock utgör den sämsta konstellationen för handel, eftersom växande handelsbarriärer då bara kan undvikas om alla tre tydligt väljer att samarbeta med varandra.

Tyvärr är detta precis den situation som den globala ekonomin i dag befinner sig i. Det finns tre dominerande ekonomier eller handelsblock – Kina, EU och USA – med mycket likartade handelsvolymer (export plus import) på omkring 4 000 miljarder dollar vardera. Tillsammans står dessa G3-ekonomier för 40 procent av världens handel och 45 procent av dess BNP.

Med den ekonomiska makten fördelad på detta sätt är ett uttalat samarbete mellan alla tre aktörerna av avgörande betydelse. Ändå finns det starka skäl till att de skulle vara ovilliga att ingå ett sådant.

(—)

Det är inte troligt att Trump sätter i gång ett rent handelskrig, eftersom varje amerikansk tullavgift skulle skada intressena hos landets största företag, som har investerat enorma summor i tillverkningsanläggningar utomlands. Men det är inte heller troligt att något enskilt företag skulle vara villigt att offra en stor del av sitt politiska kapital för att försvara det regelbaserade systemet, eftersom det skulle drabbas av förlusterna samtidigt som dess konkurrenter skulle dela på vinsterna. Samma sak gäller handelsblocken inom G3: Om EU använder politiskt kapital till att hindra USA från att underminera WTO-mekanismerna, blir det Kina (och den övriga världen) som skördar större delen av frukterna.

Den dynamiken hjälper i viss mån till att förklara varför Kinas ledare, trots att de har uttalat sitt stöd för det multilaterala regelbaserade handelssystemet, inte har vidtagit konkreta åtgärder för att förstärka det. Deras tystlåtenhet förstärks troligen av antagandet att deras land redan under nuvarande generation kommer att nå en dominerande ställning inom den globala ekonomin. Vid det laget kanske de inte längre vill vara bundna av andras regler.”

Även om det inte är självklart att Daniel Gros resonemang stämmer (det finns knappast någon empiri till stöd även om det låter rimligt) så är det uppenbart att det i dagens läge, med Donald Trump som avgörande och oberäknelig aktör, knappast finns incitament för någon att ta initiativ till nya förhandlingar. Risken att drabbas av ett förnedrande avvisande är överhängande.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel i media vecka 49

2017-12-07 The Economist skriver om WTO-mötet som börjar på söndag: "But an institution can be damaged without blowing it up. Over the past few weeks organisers of the meeting in Buenos Aires have been managing expectations down. No one thinks much wil...

Frihandel i media vecka 49

2017-12-07

The Economist skriver om WTO-mötet som börjar på söndag:

”But an institution can be damaged without blowing it up. Over the past few weeks organisers of the meeting in Buenos Aires have been managing expectations down. No one thinks much will be agreed on. Some sigh that a committed American administration might have achieved an agreement on curbing fishing subsidies, revived one easing barriers to trade in environmental goods, and organised an ambitious agenda for e-commerce. Instead, the Americans have been bickering over the language in a proposed joint statement. They quibble with references to the “centrality of the multilateral trading system” and to “development” as an objective.

Still, it is unfair to blame the Trump administration alone for the likely lack of progress in Buenos Aires. The dealmaking arm of the WTO has not worked for years. India routinely holds agreements hostage to its demands. The Chinese scuppered an agreement over environmental goods. Some developing countries complain that deals to help them should be agreed on before new areas are opened up. Updating the rules needs consensus among all 164 member countries, which is almost unattainable. “Even the US at its most constructive isn’t going to fix the system where it is now,” says Andrew Crosby of the International Centre for Trade and Sustainable Development, a Geneva-based think-tank.

The sabotaging of the WTO’s appellate body, however, is clearly the handiwork of the Trump administration. On December 11th the term of Peter Van den Bossche, the European judge on the body, will expire. He will be the third judge whose reappointment the Americans have blocked.

On the present course, by the end of 2019 too few judges will be left to rule on new cases (three are required). Mark Wu, a law professor at Harvard University, worries that gumming up the judicial arm may make countries doubt that the WTO is the best forum for settling disputes. “The risk is less of an immediate explosion,” he says, “than a slower death by a thousand cuts.”

Mr Lighthizer has hinted at a return to the old, pre-WTO system of resolving trade disputes—by national muscle rather than lawyers. Ms Malmstrom says she cannot envisage going back to that. But the impasse has no obvious way out. Any manoeuvre to bypass the American blockage of the appellate body would be politically, if not legally, untenable. And the Americans have not said what reforms they want.”

The Economic Times skriver om WTO och Indiens motstånd mot friare e-handel:  

”NEW DELHI: Days after India submitted a document opposing any talks on cross-border digital trade at the World Trade Organization (WTO), the EU, Canada and Australia, among others, have upped the ante and proposed negotiations on the trade aspect of e-commerce. In a proposal made on Tuesday, a group of 15 countries has explicitly asked the WTO for a mandate to negotiate the terms and frame rules for disciplines in e-commerce.

“More pressure is being built as these countries have talked about a mandate to negotiate and not merely discuss disciplines in e-commerce,” said a person aware of the development.India has maintained that e-commerce per se may be good for development but it may not be prudent to begin talks since many countries don’t fully understand the implications of negotiating binding rules and hence opposed any talks on the matter. However, as per the person, this development will need a “valiant effort by India” to resist pressure to allow negotiations at the ministerial in Buenos Aires from December 10 to 13. 

The advocates of the paper have also proposed to establish a working party on e-commerce that will conduct preparations for and carry out negotiations on trade-related aspects of electronic commerce, which as per experts is done when the WTO is ready to adopt a new discipline. Setting up a working group is usually the first exploratory step after which a working party is established to set the stage for adopting and framing rules for a certain discipline.”

2017-12-05

EU och handelsminister Ann Linde (s) och Åsa Eriksson, riksdagsledamot från Västmanland,  skriver i VLT att EU:s handelavtal med Kanada är en seger för den svenska modellen:

”CETA är det mest ambitiösa och moderna handelsavtal som såväl EU som Kanada har slutit. Delar av avtalet har redan börjat gälla och med hela avtalet på plats försvinner 99 procent av tullarna på varor som exporteras till Kanada. Svenska företag kommer att kunna delta i offentliga upphandlingar på alla nivåer i Kanada.

Dessutom kommer EU och Kanada att få enklare att acceptera varandras standarder. Detta kommer berika svensk exportindustri, och särskilt våra små och medelstora företag som idag inte har samma ekonomiska och juridiska resurser som de större företagen har för komma runt många av dagens handelshinder.

Sedan är det viktigt att understryka att CETA är till för att hela landet ska växa. Företag med export till Kanada finns representerade i alla Sveriges 21 län.

I handeln är det de större länen som svarar för lejonparten av exporten men en intressant aspekt är att Västmanland är det län som har näst mest export till Kanada, som en andel av länets totala export. Västmanland har ungefär 3 gånger mer export till Kanada jämfört med riksgenomsnittet. Västmanland svarar för ungefär 13 procent av Sveriges totala export till Kanada. Det är imponerande och värt att bygga vidare på.

Allt fler kritiska röster höjs runt om i världen mot frihandel som en del av globaliseringen. Just därför är det viktigt att vi ingår progressiva handelsavtal. Lösningen är kort sagt den svenska modellen, att vara en del av utvecklingen och att erbjuda ett starkt socialt skyddsnät, strikta miljöregler och en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Socialdemokraterna driver på för en mer öppen, fri och rättvis handel. Sverige är beroende av breda handelslösningar och god tillgång till utländska marknader.

Den befintliga exporten till Kanada gör att ungefär 21000 personer har ett jobb att gå till idag. Men en lika viktig aspekt för oss är att handelspolitiken ska stå upp för arbetstagares rättigheter, människors hälsa, våra demokratiska värderingar och vår miljö.

En central komponent av CETA är ett ökat samarbete inom hållbarhetsområdet. Genom CETA sätter vi tillsammans upp höga standarder på två stora marknader som andra länder nu måste förhålla sig till.

Nu ser vi fram emot att CETA-avtalet får ett brett stöd i riksdagen och att fler inser att den svenska modellen med utveckling och trygghet är vägen framåt.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

WTO:s handelsministermöte i skuggan av Trump

WTO:s handelsministermöte öppnas den 10 december och avslutas den 13 i Buenos Aires. I viss mån är det en organisation som står inför stora utmaningar. USA som en gång var arkitekten bakom handelsorganisationen är nu på krigsstigen. Donald Trump menar at...

WTO:s handelsministermöte i skuggan av Trump

WTO:s handelsministermöte öppnas den 10 december och avslutas den 13 i Buenos Aires.

I viss mån är det en organisation som står inför stora utmaningar. USA som en gång var arkitekten bakom handelsorganisationen är nu på krigsstigen. Donald Trump menar att WTO är tandlös och vill bekämpa framför allt Kina med egna medel snarare än att vänta på de långdragna tvistelösningar som sker i WTO:s regi.

Finacial Times skriver (bakom vägg):

”“Simply put, we have not been treated fairly by the World Trade Organization,” Mr Trump told fellow Pacific Rim leaders in Vietnam last month, pointing to countries like China that for too long had been gaming the WTO system. “We can no longer tolerate these chronic trade abuses, and we will not tolerate them.”

The result is that as trade ministers from the WTO’s 164 members gather in Buenos Aires on Sunday for their biennial conclave, they are confronting what many see as an accelerating existential crisis for both the two decades-old body and for the postwar trading system. And the US, the one-time guarantor of that architecture, is now leading the assault.

Mr Trump’s charges against the WTO hinge on his belief that the creation of the institution in the 1990s helped cause the economic heartache that hit many American communities as they lost jobs to new competitors in China and elsewhere.

Administration officials argue the WTO has failed in its mandate to negotiate new rules for the global economy and locked the US into mismatched tariffs. Its current procedures were never designed to cope with the brand of state capitalism that China has ridden to success for three decades, they say.

Advocates of the WTO may proclaim its dispute settlement process as a barrier to trade wars, but US officials argue the disputes take too long and end up in the hands of an appellate body that they accuse of encroaching on the sovereignty of WTO members.”

Trump har helt enkelt för sig att WTO är en organisation som motarbetar USA, trots att landet hade ett avgörande inflytande på organisationens utformning. Han tror också att USA förlorar huvuddelen av de tvistemål som avgörs av WTO och låter därför sin administration blockera utnämningen av nya skiljemän vilket nu håller på att förlama systemet. Amerikanerna vill vänta med att utse nya skiljemän till de som avgår verkligen avslutar sin verksamhet. Problemet är att en skiljeman kan lämna sin post, men fortsätta vara aktiv i de mål han haft när han avgår vilka kan ta lång tid att avsluta. Man gör färdigt det man påbörjat trots att man sagt upp sig — en inte helt orimlig ordning och att ta det som skäl att inte påbörja en rekryteringsprocess kan inte tolkas som annat än ett sätt att sabotera. USA är dessutom inte en förlorare i WTO:s tvistelösningsystem. Sanningen är att USA vinner fler mål än något annat land och att WTO:s skiljedomssystem har varit ett effektivt verktyg för just USA.

Det finns verkligen skäl för EU och övriga länder att kraftfullt stå bakom WTO och den nuvarande ordningen. Trump är inte evig och man kan svårligen tänka sig att hans efterträdare har lika felaktiga uppfattningar i sak och stödjer sig så föråldrade ekonomiska teorier. Amerikanska politiker har alltid haft en mer eller mindre protektionistisk ryggmärg, men Trump är unik i sin förgrovade världsbild.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Trudeau. Nu åter från Kina.

Kanadas Trudeau i Kina — ingen odelad succé

Kanadas premiärminister Justin Trudeau har varit i Kina i veckan. Ett av målen var att komma överens om att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan Kanada och Kina. Men enligt kanadensiska The Star gick det ingenting vidare: "GUANGZHOU, CHIN...

Kanadas Trudeau i Kina — ingen odelad succé

Kanadas premiärminister Justin Trudeau har varit i Kina i veckan. Ett av målen var att komma överens om att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan Kanada och Kina.

Men enligt kanadensiska The Star gick det ingenting vidare:

GUANGZHOU, CHINA—As Justin Trudeau woke up on his last day in China, there was no outward sign his delegation was any closer to sparking trade negotiations with the economic powerhouse than before they came.

Canada’s halting effort to become the first Group of Seven country to pursue a trade deal with China has been the overarching theme of the prime minister’s four-day trip here.

But despite landing a smattering of side-agreements to combat climate change, discuss deeper access to the Chinese market for Canadian grain producers and promote two-way tourism, Trudeau’s voyage across the Pacific has so far failed to produce the agreement to launch the trade talks that both countries count high on their bilateral wish list.”

Anledningen är att Kanada i bästa fall är en medelstor ekonomi. Inte ens när Trump spelar bort USA: s strategiska övertag på handelsområdet är Kanada tillräckligt lockande för det stora arbete och de eftergifter som krävs för att få ett frihandelsavtal till stånd. Kineserna har säkert även observerat att det finns en politisk motstånd i Kanada mot ett avtal med Kina. Dels för att Kina är en diktatur med mycket hårt förtryck på programmet, men också för att Kina inte är den kämpe för frihandel som landets ledare gärna vill påskina. Det är inte heller någon hemlighet att Kina subventionera sin industri och att gränserna mellan privat och statligt företagande är otydliga. Företag som vill etablera sig i Kina tvingas ofta till samarbeten med tuffa villkor och förväntas dela med sig av viktiga kunskaper till sina kinesiska partners. 

Kanada är också inblandat i förhandlingar om NAFTA och TPP. Att öppna en ytterligare front är inte lockande. Risken är stor att förhandlingsprocesser stör varandra.

Men Trudeaus resa till Kina var inte helt bortkastad. Colin Robertson, tidigare diplomat, är milt positiv i The Globe and Mail:

”Prime Minister Justin Trudeau’s China trip may not have netted the expected free-trade talks, but Canadians should be satisfied on several fronts.

First, the institutional framework is strengthened.

Critics discount this as more bureaucratic jibber-jabber, but in China – as business has painfully learned – it’s the mandarins who make things happen. Last year the prime ministers of Canada and China initiated regular annual meetings. Now, there will be regular meetings of ministers of the environment and energy.

Second, there will be more trade.

Sales of uranium (good for Saskatchewan) and beef and pork (good for Western Canada) will be expedited. Premier Kathleen Wynne has just returned with $1.9-billion in deals that will generate an estimated 2,100 jobs in Ontario.

A crosswalk between climate and clean energy has been created. This should work to Canada’s advantage both commercially as well as in research and development, given the Chinese lead in innovation in renewable energies, especially solar.

Third, the people-to-people exchanges are significantly enhanced.

Chinese tourism – more than half a million visitors last year – has taken off. It’s growing annually at double-digits. More direct flights to Calgary and Montreal, as well as Toronto and Vancouver, are coming from 11 Chinese cities, and we are opening seven additional visa centres. During a visit to Beijing last month, Immigration Minister Ahmed Hussen declared we could ”easily double or triple or quadruple the numbers.” China has designated Canada as the preferred travel location for 2018.

Where once it was the Japanese who skied Banff and Whistler, it will now be wealthy Chinese. Hoteliers had better be sure there is a kettle stocked with Chinese teas in every room and that their feng shui is right.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
EU är ett exempel på att globaliseringen inte är en spontan process.

Britterna kommer att upptäcka att det fanns ett skäl till EU:s inre marknad

Brittiska regeringen har dagdrömt om att det skulle vara enkelt att ersätta den inre marknaden med frihandelsavtal. Men den logik som en gång drev fram EU:s inre marknad gäller fortfarande.  När britterna lämnar den inre marknaden kommer det ske inskrä...

Britterna kommer att upptäcka att det fanns ett skäl till EU:s inre marknad

Brittiska regeringen har dagdrömt om att det skulle vara enkelt att ersätta den inre marknaden med frihandelsavtal. Men den logik som en gång drev fram EU:s inre marknad gäller fortfarande. 

När britterna lämnar den inre marknaden kommer det ske inskränkningar i handeln. Och i praktiken leder alla inskränkningar i handeln — med undantag av rena förbud — till byråkratiska snårigheter och därmed stora kostnader som till sist alltid bärs av enskilda personer.

Just när det gäller tullar och avgifter är det lätt att tro att det är ”företagen” som betalar. Men företag kan aldrig betala. Industrifastigheter, löpande band, marknadsavdelningar, datorer har inga inkomster. Formellt sett är ett företag bara en bunt överenskommelser mellan fysiska och juridiska personer. De enda som som kan betala är individer, eller ”hushållen” som man ibland säger. Det sker genom skatter, genom minskat löneutrymme, genom dyrare varor och tjänster eller genom att avkastningen av kapital minskar. En del kapital — aktier — ägs av snuskigt rika människor som kanske kan avvara lite av sina inkomster, men till största delen ägs kapitalet av småsparare genom fondsparande eller pensionsstiftelser.

Kevin O´Rourke skriver i The Irish Times intressant om tullarna mellan Irland och Storbritannien och förutsättningarna för att Brexit inte skall leda till nya handelshinder vid gränsen.

Ett frihandelsområde (vars enklaste variant är två länder, A och B, som har ett frihandelsavtal) måste ändå ha gränskontroller eftersom produkter från tredje land annars alltid kommer att söka sig till det land som har lägst tullar och sen över gränsen mellan de två länderna som har frihandel. Det måste förhindras genom kontroller. Och dessutom genom registrering av produktinnehåll. Hur stor del av exempelvis en bil som tillverkas i land A och skall säljas till land B får bestå av komponenter från tredje land? Får nästan hela bilen, utom ratten, som skruvas in i land A, bestå av import? Även om detta är ett retoriskt exempel så är gränsdragnings- och kontrollproblemen högst reella. En del av striden kring NAFTA har sitt upphov i av den typen av frågor.

Vad som krävs är en tullunion, det vill säga att land A och B kommer överens om att ha samma tullar mot alla andra länder. Men inte ens det räcker egentligen. Land A och B måste komma överens om att inte använda sina interna regler för att hindra import.

Det är detta som är anledningen till EU:s inre marknad med exempelvis ett system för typgodkännande. Den som vill sälja cykelhjälmar behöver bara få varje modell godkänd en gång för att sälja den i alla länder som ingår i EU:s inre marknad.

Slutsatsen är att Storbritannien inte kommer kunna ersätta tillgången till den inre marknaden med bara frihandelsavtal med EU. Om landet också har frihandelsavtal med övriga världen, en uttalad ambition, kommer det ändå krävas omfattande gränskontroller mellan Storbritannien och EU. Och utan den inre marknaden riskerar man olika administrativa handelshinder. Ambitionerna att sätta käppar i hjulen är lika stora som möjligheterna.

Men Storbritannien kan inte vara med i den inre marknaden utan att omfattas av en stor del av det regelverk de vill slippa, och framför allt inte utan att vara med och betala. EU kan inte ge britterna en gräddfil.

Att Brexitförhandlingarna kärvar beror alltså inte på brist på god vilja eller kompetens, utan på att utgången av omröstningen släppte loss en lavin av närmast olösliga problem och intressemotsättningar. Framför allt är inte den lösning som många har drömt om, frihandelsavtal mellan Storbritannien och resten av världen, något riktig lösning. Den tar bort tariffer och kvoter, men den minskar inte behovet av gränskontroller och byråkrati.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Nairobi. Finansiellt centrum i Afrika.

Nya steg mot frihandel i Afrika

Nya steg har tagits inom Afrikanska Unionen för att skapa frihandel på den Afrikanska kontinenten. Utvecklingen de senaste åren har varit mycket positiv.  Afrika rör sig stadigt mot att bli ett frihandelsområde. Modern Ghana rapporterar om den stora konfe...

Nya steg mot frihandel i Afrika

Nya steg har tagits inom Afrikanska Unionen för att skapa frihandel på den Afrikanska kontinenten. Utvecklingen de senaste åren har varit mycket positiv. 

Afrika rör sig stadigt mot att bli ett frihandelsområde.

Modern Ghana rapporterar om den stora konferens med handelsministrar från Afrikanska Unionen som just har avslutats i Niamey, Niger. På den konfirmerades de beslut som tidigare fattats om att avskaffa majoriteten av tariffer och kvoter som idag gäller mellan länderna i Afrikanska Unionen.

Arbetet går vidare och mars räknar man med att de nya reglerna skall träda ikraft. Avtalet gäller inte bara tariffer, utan även icke-tariffära handelshinder, rörlighet av arbetskraft, tjänsteexport, ursprungsregler, investeringar och kontroll.

Länderna i Afrika genomgår en snabb utveckling mot friare handel vilket är en viktig komponent för att bygga välstånd. Länder handlar främst med sina grannar, så är det inom EU och på alla andra håll i världen. Länge har afrikanska ledare önskat att få bättre handelsvillkor med EU — en helt riktig önskan — samtidigt som de haft handelshinder mellan sina egna länder.

Frihandelsbloggen har tidigare skrivit om Afrika:

Här, här och här.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 48

2017-11-30 Frihandel bland turkspråkiga. Turkiets ekonomiminister Nihat Zeybekci vill ha frihandel mellan de turkisktalande länderna. De är Azerbaijan, Kazakhstan, Kirgizistan och Turkiet. Den turkiska tidningen Daily Sabah skriver: "Turkic countries are...

Frihandel i media vecka 48

2017-11-30

Frihandel bland turkspråkiga. Turkiets ekonomiminister Nihat Zeybekci vill ha frihandel mellan de turkisktalande länderna. De är Azerbaijan, Kazakhstan, Kirgizistan och Turkiet. Den turkiska tidningen Daily Sabah skriver:

”Turkic countries are not rivals of each other. Trade must be free on a large scale among the Turkic Council countries,” Zeybekci said at a meeting of the Ministers of Economy of Turkic Council in Istanbul.

The Cooperation Council of Turkic Speaking States, also known as Turkic Council, was establish in 2009 to promote cooperation among Turkic-speaking states, including Azerbaijan, Kazakhstan, Kyrgyzstan and Turkey.

Zeybekci underlined that free trade among the Council members would accelerate their economic power.

Turkic countries complement each other, and may have a strong place in global trade, economy and raw material and finished product markets by coming together, Zeybekci said.

The minister said that the Turkic region and the global economy were going through a major transformation and these countries had to have a long-term road map to provide wealth for their citizens.

”If the Turkic world can cooperate in this time, then it would be the gamesetter and rule-maker in its region. As a first step, we should remove the trade obstacles that stand in our way,” Zeybekci added.

Turkey’s total exports to three Turkic states — Azerbaijan, Kazakhstan and Kyrgyzstan — totaled $2.2 billion while imports from these countries stood at nearly $1.5 billion last year, according to the Turkish Statistical Institute.”

2017-11-29

Känsligt om Kina. CNBC skriver om Kanadas premiärminister Justin Trudeau som rör sig mycket försiktigt när det gäller ett frihandelsavtal med Kina. Många i Kanada är tveksamma till projektet eftersom Kina inte är den frihandelsnation som dess ledare skryter om:

”Just days ahead of a Beijing visit, Canadian Prime Minister Justin Trudeau has yet to decide on whether to launch talks on a free trade deal that China has long pressed for and could face a cool reception over his government’s decision to snub Chinese interest in Bombardier.

China wants a free trade pact similar to the ones it has with Australia and New Zealand but Trudeau, aware of domestic unease at the idea, is moving slowly.

”No decisions have been taken at this end as a government,” a Canadian source familiar with the matter said about the possibility of talks being announced during Trudeau’s Dec 3-7 visit.

Trudeau’s office declined to comment.

Trudeau is caught in a tough position. Although polls consistently show Canadians are split over the merits of a trade deal, Canada needs to diversify exports to offset the possible damage done if the United States pulls out of NAFTA. Any China trade deal would take a decade to complete, insiders say.

The prime minister also faces pressure stemming from distinct signs of impatience from China. Beijing laments what it sees as Canada’s ”vague thinking” about a deal, said one person briefed on the Chinese position who asked to remain anonymous given the sensitivity of the situation.

The Canadian source said the government was aware of Chinese impatience but, while diversification is important, Ottawa was setting ”a high bar in terms of what trade means for Canadians.”

”While they may be impatient to move forward, I think they understand that,” the source said.

Foreign executives operating in China complain about difficult working conditions, arbitrary decisions by local courts and lack of protection for intellectual property rights.”

2017-11-28

Försäkringstrubbel. Londons försäkringsindustri vill ha ett frihandelsavtal med EU för branschen skriver Financial Times:

”The City of London’s commercial insurance industry will on Wednesday outline how it wants to trade with the EU after Brexit.

The proposals include an insurance-specific free trade agreement and measures to solve the thorny issue of how the industry can pay out on long-term pension and other contracts written under EU rules.

London is the largest centre for commercial insurance in Europe, with over £8bn of premiums coming into the UK each year from the rest of the EU.

Brexit could threaten London’s position, said Malcolm Newman of the London Market Group, an industry association. “What we are afraid of is that the economic cluster we have over here would be damaged over time. It is not direct and immediate damage, it is the fear of a long-term drift.”

The LMG’s free trade agreement proposals would reduce those risks by allowing insurance business to continue to flow between the UK and the EU after Brexit.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera posten