Frihandel överraskande bra trots protektionistiska vindar

Frihandeln bra, men inre marknaden mindre bra, är slutsatserna av en genomgång av EU:s beslut den senaste mandatperioden. Organisationen Svenskt Näringsliv har utvärderat de större beslut som tagits inom EU mellan 2014 och 2018. Fokus är förstås de besl...

Frihandel överraskande bra trots protektionistiska vindar

Frihandeln bra, men inre marknaden mindre bra, är slutsatserna av en genomgång av EU:s beslut den senaste mandatperioden.

Organisationen Svenskt Näringsliv har utvärderat de större beslut som tagits inom EU mellan 2014 och 2018. Fokus är förstås de beslut som som berör företagen under den senaste mandatperioden.

Bedömningen är att 24 av de 57 rättsakter som studerats varit positiva för svenska företag.

Frihandelsområdet får till och med betyget väl godkänt med sina nya handelsavtal och får sägas vara bäst i klassen:

”EU har under denna mandatperiod lyckats hålla frihandelsfanan högt, trots att många andra länder blickar inåt
och ser protektionism som skydd mot en värld i förändring. I en sådan turbulent omvärld är det viktigare än
någonsin att EU kan leverera på sin handelsagenda och att företagen känner sig trygga med att Europa står upp
för ett globalt handelssystem baserat på tydliga regler.

Med beröm godkänt, för EU har slutit avtal med Japan, Kanada, Mexiko och inom kort blir avtalen med Vietnam
och Singapore klara. Mycket betydelsefulla avtal för både Sverige och svenska företag.”

Men tyvärr har en del beslut varit negativa.

Unionen kan inte sägas ha levt upp till sina målsättningar på den digitala inre marknadens område. Regelverken hämmar fortfarande företagande och innovation. Även insatserna på den inre marknaden, bland det allra viktigaste för att svenska företag ska dra nytta av EU, får underkänt. Där är det klart att EU skulle kunna prestera mycket bättre.

”Vid årets sista toppmöte uttryckte alla de europeiska ledarna sitt stöd för EUs inre marknad, och vikten av att den
fortsätter utvecklas och hinder nedmonteras. Trots detta har vi under mandatperioden sett mycket lite framsteg i
de lagförslag som presenterats för att göra just detta. Den europeiska inre marknaden är världens största integrerade
marknad och ett av EUs viktigaste fundament; den ger mycket viktigt marknadstillträde för svenska företag och
den är avgörande för att Europa ska kunna vara en attraktiv handelspartner för övriga världen. Att värna och förbättra den inre marknaden måste vara prioritet för kommande EU-kommission.

  • Inte godkänt, för vi vet att EU kan bättre. Samtidigt vet vi att den inre marknaden idag utgör den viktigaste
    beståndsdelen för jobb och tillväxt i Sverige.”

När EU-kommissionen lanserade sin strategi för den digitala inre marknaden var Svenskt Näringsliv positiv och
hoppades att detta skulle innebära att svenska företag skulle få tillgång till en större marknad och konsumenter
därmed ett större utbud av produkter och tjänster. Tre och ett halvt år senare kan det konstateras att fokus ofta
legat på nya regleringar och att näringslivets konkurrenskraft och önskemål inte prioriterats. Dataskyddsförordningen är ett exempel på detta och den föregick strategin och skulle fungera som en grund för övriga digitala
regelverk som skulle stärka innovations- och konkurrenskraft. Även om Sverige kommit väl ut i digitaliseringssammanhang har inte Europa stärkt sin position globalt, vilket är oroande. Förutom Dataskyddsförordningen
(GDPR) och DSM-strategin har EU-kommissionen under denna period bland annat initierat en plan för artificiell intelligens (AI) och en översyn av hur datadelningen inom EU kan främjas. Vår förhoppning är att EU och
dess medlemsländer förmår att ta vara på möjligheterna som tekniken ger, och låter oss utnyttja de storskalsfördelar den inre marknaden ger både vad gäller affärsmöjligheter, datatillgång, forskning och innovation.

  • Inte godkänd ur ett näringsperspektiv. Kommissionen har inte stärkt företagens möjligheter på den inre marknaden. Vi hade förhoppningar om att EU skulle kunna enas om regelverk som minskade fragmenteringen på den
    digitala inre marknaden utan att hämma innovationsförmågan, tyvärr lyckades det inte fullt ut. Förordningen
    om Fria dataflöden är den mest positiva förordningen som antagits samtidigt som GDPR blev svårtillämpad och
    kostnadskrävande. Geoblockeringförordningen är ett exempel på en tillkrånglad förordning som ökat regelbördan
    för företag.”

Resultatet kan överraska med tanke på USA:s hållning.

Men för den som följt handelsfrågorna de senaste åren känns det mindre konstigt.

USA:s president Donald Trump har gjort sig själv till protektionismens groteska poster boy. Få har velat förknippas med hans budskap och media har varit kritiska snarare än förstående inför det protektionistiska budskapet. Många länder har också närmat sig EU som handelspartner när de uppfattat att USA stängt dörren.

Det kan också förklara att den inre marknaden utvecklats sämre. Där har inte motsvarande dynamik funnits, vare sig ideologiskt eller praktiskt.

Hela rapporten kan laddas ner här:

EU-beslut år 2014–2018

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 12

2019-03-21 Centerpartiets riksdagsledamot Annika Qarlsson, nyvald förste vice ordförande i riksdagens EU-nämnd, frågas ut av Europaportalen om bland annat vad som är EU:s största brist och om vilka det är som bestämmer över svensk EU-politik: "Du har ...

Frihandel i media vecka 12

2019-03-21

Centerpartiets riksdagsledamot Annika Qarlsson, nyvald förste vice ordförande i riksdagens EU-nämnd, frågas ut av Europaportalen om bland annat vad som är EU:s största brist och om vilka det är som bestämmer över svensk EU-politik:

”Du har blivit ny förste vice ordförande i riksdagens EU-nämnd hur känns det?

– Jättespännande uppdrag. EU-nämnden har hela bredden av frågor, säger Annika Qarlsson till Europaportalen.

Vilken är den enskilt viktigaste EU-frågan just nu?

– Det som överskuggar allting just nu är vad som händer med brexit. Blir det avtalslöst får det stora konsekvenser för Sverige och för svenska och brittiska medborgare och företag [som finns och verkar i respektive varandras länder]. Det skulle vara olyckligt, säger Annika Qarlsson.

Vad är det bästa med EU?

– Frihandel och den fria rörlighet.

(—)

Vilket EU vill du ha om tio år?

– Jag vill ju se att det fortsätter att vara ett öppet fritt och tolerant EU som utgår ifrån människors frihet och möjlighet att göra gott. Att det inte är ett protektionistiskt och stängt samhälle som vi bygger framöver, avslutar Annika Qarlsson.”

 

2019-03-20

USA och Japan planerar frihandelsavtal, enligt Japan Times. God idé, men ännu bättre hade det förstås varit om USA gått med i TPP:

”WASHINGTON – U.S. President Donald Trump said Tuesday his administration will push for a comprehensive free trade agreement with Japan and signaled his eagerness to seek a further opening of the country’s agriculture market.

In the Economic Report of the President, Trump expressed his frustration over Japanese tariffs on beef and pork, suggesting that his administration will adopt a tough stance in its trade negotiations with Tokyo, which are slated to be launched shortly.

Naming an envisaged pact with the United States as a trade agreement on goods, the Japanese government has said that the upcoming negotiations will mainly target tariff issues.

By contrast, the U.S. government is eyeing a more comprehensive FTA with Japan that would also cover the services sector as well as foreign exchange issues.

The administration intends to “enter into free trade agreement negotiations with Japan,” said the U.S. report, a major document to be submitted to Congress.

Citing Tokyo’s imposition of a variable system of tariffs on beef and pork imports, Trump suggested the United States will demand a further opening of Japan’s agriculture market in negotiations.

“A number of international competitors, such as Australia, face much lower Japanese tariffs, so a free trade agreement with Japan could level the playing field for U.S. exporters,” the report said.

U.S. Trade Representative Robert Lighthizer said last month that the two governments were expected to launch trade talks in March, though they may not start until April or May as the United States is currently focused on ongoing trade talks with China.

(—)

According to Japanese government data, the nation’s beef imports from Australia, Canada, Mexico and New Zealand — four members of what is formally known as the Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership — jumped more than 50 percent in January from a year earlier.

The CPTPP came into force on Dec. 30. The Trump administration, which prefers bilateral trade deals, withdrew the United States from the original pact in 2017.

Aside from agriculture, the report indicated the administration will urge Japan and China to increase the purchase of liquefied natural gas from the United States.

“China and Japan are the world’s two largest importers of LNG, and are likely to be attractive future markets in which to increase the U.S. share of LNG deliveries,” it said.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Hamnen i Mombasa.

Framsteg för frihandeln i Afrika

Pedro Guerreiro på dataföretaget SAP Africa skriver i The New Times om effekterna av The Africa Continental Free Trade Area, det stora frihandelsavtalet som ibland kallas Afrikas EU. Även om det kanske är en överdrift, kan man knappast överskatta effek...

Framsteg för frihandeln i Afrika

Pedro Guerreiro på dataföretaget SAP Africa skriver i The New Times om effekterna av The Africa Continental Free Trade Area, det stora frihandelsavtalet som ibland kallas Afrikas EU. Även om det kanske är en överdrift, kan man knappast överskatta effekten av att de afrikanska länderna närmar sig varandra och satsar på handel, efter decennier av krig, protektionism och biståndsberoende.

”When the Africa Continental Free Trade Area is implemented this year, it will create a single market for goods and services for the first time in the continent’s history. The agreement will cover a geographic area with a combined GDP of $3.2 trillion and a population of 1.2 billion people. It has the potential to drastically accelerate economic growth and exceed the African Development Bank’s current estimates for GDP growth from $1.7 trillion in 2010 to more than $15 trillion by 2060.

This has the potential to shift Africa from being an aid-dependent continent to becoming an investment-dependent continent. According to the Brookings Institute, African foreign direct investment (FDI) inflows accounted for only 2.9 percent of total global FDI inflows in 2017, compared to the 49.8 percent share for developed economies, and 10.6 percent for Latin America and the Caribbean. A continental super bloc has the potential of creating an attractive value proposition for investors who are dealing with the fallout from Brexit, a U.S.-China tariff war and a global economy that is falling short of projected growth targets.

For African governments, businesses and citizens, the prospect of the Africa Continental Free Trade Area has prompted widespread excitement and optimism, especially among some of Africa’s leading business and political figures. Rwanda’s President Paul Kagame said: “Speaking with one voice as a continent will emerge as perhaps the most important provision of all for the success of the African Continental Free Trade Agreement.”

South Africa’s President Cyril Ramaphosa publicly stated: “This is a free trade area that has never been seen in the world. It’s going to be the largest integrated market on the African continent, which is a clear demonstration that indeed Africa is not only on the rise, but Africa is on the move.””

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Håkan Jonsson (sittande längst fram till vänster) och Anna Stellinger. Foto: Frivärld.

Om Brexit blir verklighet — handeln skadas i decennier

Brexit är oerhört mycket mer komplicerat än någon, ens motståndarna, kunnat tänka sig. På handelsområdet är det uppenbart att de lösningar som lämna-sidan talat om -- att snabbt få ett stort antal frihandelsavtal på plats -- helt saknar realism. Bara de avta...

Om Brexit blir verklighet — handeln skadas i decennier

Brexit är oerhört mycket mer komplicerat än någon, ens motståndarna, kunnat tänka sig. På handelsområdet är det uppenbart att de lösningar som lämna-sidan talat om — att snabbt få ett stort antal frihandelsavtal på plats — helt saknar realism. Bara de avtal som försvinner genom ett utträde ur EU kommer att ta decennier att förhandla om.

Förra veckan höll tankesmedjan Frivärld ett frukostseminarium om Brexit.

Kommerskollegiums GD Anna Stellinger gjorde en diskussionsinledning och jämförde processen med att skilja vitan och gulan från varandra i en omelett.

Metaforen påminner om den som användes när Östeuropa befriades från kommunismen och planekonomier skulle omvandlas till marknadsekonomier. Då sade man att det var som att göra ett akvarium av en fisksoppa. Det låter omöjligt, men visade sig vara överraskande lätt i sina grunddrag. Sannolikt därför att de flesta före detta öststater hade varit demokratiska rättsstater med marknadsekonomi under någon del av sin historia. De övriga EU-länderna hade dessutom ofta vid något läge genomfört hela eller delar av processen under 1800- eller 1900-tal som varit en period av statsbildningar, krig, gränsförflyttningar och inte minst utvecklingen av EU som är konstitutionellt komplex.

En demokratisk grundlag med rättighetskatalog och minoritetsskydd kan med vissa modifieringar implementeras i vilket samhälle som helst, inklusive receptet för oberoende domstolar, centralbank, avtalsfrihet, polismakt, internationella avtal och liknande. I vissa fall visar det sig finnas samhällsstrukturer som gör att den demokratiska rättsstaten inte blir stabil, eller där det inte finns någon som helst erfarenhet av statliga institutioner. Någon administration har helt enkelt aldrig funnits och ingen har hört talas om ett kontrakt eller en lagfart. Då blir det förstås en lång process. Ett land som Japan däremot, kunde trots total brist på demokratisk erfarenhet närmast över dagen omvandlas till en fungerande demokratisk stat, eftersom det existerade en väl fungerande statlig administration med tjänstemän som styrde efter lagen. Dessa kunde helt enkelt ges en ny uppsättning lagar och instruktioner som de började följa.

Men oavsett förhållanden som råder är det inte svårt att få grunden för en demokratisk rättsstat på plats. Det finns en checklista och det finns erfarenhet. Och det finns ett tydligt mål. Vi vet hur en demokratiska rättsstat med marknadsekonomi är när den fungerar.

Brexit är flera resor värre.

Det har aldrig tidigare funnits något EU. Det har aldrig tidigare skett att ett land velat lämna EU. Det finns alltså ingen process beskriven om hur artikel 50 skall implementeras eller någon tidigare erfarenhet av hur det kan gå till. Lägg därtill det faktum att folkomröstningen inte tog ställning till vilken sorts Brexit man röstade om. Man vet alltså inte vad Brexit egentligen innebär, vilka mål som finns eller hur man skall hantera målkonflikter. Brexit är förmodligen en av världens hittills största fredliga förändringar i termer av institutioner, regelverk, folkmängd, handels- och penningströmmar och BNP.

Storbritannien är en fullvärdig medlem av EU och därmed del av både tullområdet, inre marknaden, säkerhetszonen, tullunionen med Turkiet och EFTA. Det handlar om tusental sidor avtalstext som reglerar handel och andra relationer.

Till detta kommer att Storbritannien har del av cirka 40 frihandelsavtal genom EU. Dessa försvinner också. Med andra ord är brexitanhängarnas tal om att snabbt kompensera för EU-utträdet genom separata frihandelsavtal ytterligt ihåligt. Man börjar med ett dra på sig ett minus på 40 avtal. Bara avtalet med Kanada, CETA, är på 1700 sidor. Alla är inte lika omfattande, men en gissning är att det handlar om kanske 30 000 sidor avtalstext.

Ett frihandelsavtal tar mellan fem och tio år att få fram. Även om man kopiera stora delar av texten mellan avtalen skall ändå alla detaljer förhandlas och fastslås med varje enskilt land. För att göra saken ännu värre är handelsförhandlingar (naturligtvis) en mycket specialiserad yrkeskunskap. Storbritannien har helt enkelt inte särskilt många som kan yrket. EU har ju stått för handelspolitiken och skött alla förhandlingar. Självklart har det varit britter inblandade i de processerna, och man kan köpa in kompetens från andra länder, men att man skulle kunna driva ett stort antal frihandelsförhandlingar parallellt är helt otänkbart. Det skall ju genomföras en politisk process också och brittiska regeringen och parlamentet har gissningsvis lite annat att göra än att hantera frihandelsavtal.

Ett tankeexperiment. Britterna kan jobba med fyra avtal åt gången, vart och ett tar fem år. Då tar det 50 år bara för att få till de avtal man tappar på att lämna EU. Nu skall det sägas att britterna inte är några dumskallar, de hittar kanske smarta metoder som medger högre tempo. Men även om de blir 100 procent kvickare är ”underskottet” inte avbetat förrän kring år 2045.

Sen skall man då ta itu med alla nya avtal som var ett av skälen för Brexit. I sanningens namn kanske alla 40 avtal som man tappar med EU-utträdet inte är meningsfulla att ersätta. De är tecknade med småländer utan BNP som britterna inte har någon handel med. Men ändå.

Lösningen på det problemet är ensidig frihandel från britternas sida och en förhoppnings om att andra länder skall belöna detta med motsvarande åtgärder. En modell vore att inte införa några tullar mot EU och successivt ta bort tullarna mot resten av världen. Alternativt höja tullarna mot EU till samma nivå som mot resten av världen och sen sakta sänka hela paketet av tullar mot noll.

Har detta har någon realism?

Förmodligen inte. De politiska komplikationerna är närmast oändliga. Handel i dag är inte bara varor, det är även tjänster, dataströmmar, investeringar, tillgång till offentliga kontrakt, investerarskydd. Att opinionen skulle gå med på att Storbritannien tack vare Brexit bara skulle öppna sina marknader mot resten av världen är ren science fiction.

Med på Frivärldseminariet var även Håkan Jonsson, tidigare statssekreterare på UD. Han menade att ett inte helt osannolikt alternativ som brittiska politiker talar om är att EU ger britterna allt längre tidsfrister så att utträdet i praktiken aldrig blir av. Att piska upp en ny opinion för ett utträde blir till sist som att få eld i gamla suran vedträn som brunnit ett litet tag och slocknat.  De gamla Brexitkrigarna försvinner i glömska och ingen aktiv politiker med självbevarelsedrift vågar ta i frågan.

Just nu är det inte en orimlig tanke. Talmannen i det brittiska parlamentet John Bercow har nekat en ytterligare omröstning om utträdesavtalet om det inte förändras väsentligt. Britterna tvingas därför förmodligen delta i EU-parlamentsvalet, något som säkerligen ingen hade väntat sig och som alltmer ger utträdet ett löjets skimmer.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 11

2019-03-13 I jordbruksaktuellt  skriver Stefan Ljungdahl på ledarplats om att Sverige måste exportera jordbruksprodukter: "Exportera svenskt kött när vi inte ens producerar så mycket som vi konsumerar. Vad ska det vara bra för? Ja, det var en vanlig reakti...

Frihandel i media vecka 11

2019-03-13

I jordbruksaktuellt  skriver Stefan Ljungdahl på ledarplats om att Sverige måste exportera jordbruksprodukter:

”Exportera svenskt kött när vi inte ens producerar så mycket som vi konsumerar. Vad ska det vara bra för? Ja, det var en vanlig reaktion på ledaren i förra Jordbruksaktuellt, som handlade om export till Kina.

Jag har hört invändningen många gånger. Den kastas ofta på branschorganisationers företrädare när de försöker få gehör bland jordbrukare för gemensamma marknadssatsningar. Den kastas uppenbarligen också på mig. Invändningen är sorglig.

(—)

Vi lever i en värld där handel givit oss välstånd. Genom specialisering har produktion blivit mer effektiv. Genom handel fördelas varor från dem som bäst kan producera en produkt. Frihandel bjuder liksom det mesta på utmanande bieffekter, som vi behöver debattera och hantera. Men vi får aldrig glömma vad handeln gjort och gör för vårt välstånd. Internationell handel ska inte avvecklas, den ska förbättras och oönskade bieffekter minimeras.

För en svensk jordbrukare med djur finns det minst två mycket viktiga fördelar med export av animaliska produkter.

  1. Fler kunder. Svenska detaljhandeln och livsmedelsindustrin är starkt koncentrerad. Få är även grossisterna till de offentliga köken. Restaurangerna är ännu svenskt kött djupt otrogna. När vi har tillgång till exportmarknader och med lönsamhet kan hålla en konkurrenskraftig prisnivå, ökar våra möjligheter att få bra betalt för våra produkter på hemmamarknaden. Vi behöver inte nödvändigtvis exportera stora kvantiteter. Nyttan är stor bara de få svenska kunderna inte kan ta för givet att vi måste sälja till dem. Affärer handlar i väldigt hög grad om psykologi. 2. Konkurrenskraftsmätare. I svenskt jordbruk och svensk jordbrukspolitik har vi länge levt på övertygelsen att merkostnader inte är ett stort problem, för kunderna kommer att vilja betala för vår mervärden. Realiteten är att vi har tappat marknad. Politikerna har inte heller visat stöd för svenskt jordbruks internationella konkurrenskraft. De har lagt krutet på mer detaljregleringar, fortsatt högt skattetryck och att öppna upp oss för mer fri import. Eftersom vi inte ens i branschen tycks överens om att det är något allvarligt fel i vår strategi eller konkurrenskraft när vi tappar produktion, så är det vår sista livrem att se om vi kan exportera våra produkter, till priser som medger lönsamhet för jordbrukaren. Kan vi inte det så måste larmsignalen ljuda högt, när vi lever i en verklighet av frihandel.
    Snälla branschkollegor, häv inte ur er att det är dumt att jobba för export när vi inte producerar 100 procent av vad vi konsumerar. Vi kommer aldrig att ta oss upp till ens självförsörjning om vi inte jobbar hårt för att även kunna exportera våra fina produkter.

Vilken på export framgångsrik svensk bransch har lyckats genom att inte jobba för export, förrän de har 100 procents marknadsandel i Sverige? Ingen.

Målet är inte självförsörjning. Målet är att utnyttja Sveriges potential att producera massor av bra mat på ansvarsfullt sätt. Att i Sverige producera mer mat än vi konsumerar och exportera, det är att ta ansvar.”

2019-03-09

Den kristna tidningen Världen idag ägnar också ledarsidan åt frihandeln. Stefan Swärd skriver:

”När kristna ska försöka formulera kristna positioner i samhällsdebatten, glömmer man ofta bort företags- och näringslivsfrågor. Det av Världen idag initierade ”Hopp för Sverige”, är ett utmärkt exempel på ett försök att ge en kristen helhetssyn på samhället som även innefattar ekonomin. Både kristen vänster – som sällan talar om företagens betydelse – och kristen höger – som ibland demoniserar företagens ambitioner till globalisering och internationellt samarbete, exempelvis genom EU – tonar ner ekonomins och näringslivets betydelse. Ekonomi och att driva företag, som skapar sysselsättning, är ett av de grundläggande uppdragen Gud har gett till människan. Därför är det viktiga frågor och det handlar om kristen etik. Den som inte arbetar ska inte äta, säger Bibeln, men då krävs också att det finns arbete för alla.

Att bekämpa fattigdomen har varit en kristen tes i alla tider. Men verktygen för hur det ska ske har ibland varit otydliga. Tidigare ABB-chefen Percy Barnevik har genom ”Hand in Hands” gjort mer nytta när det gäller fattigdomsbekämpning och ekonomi än många bistånds- och missionsorganisationer, genom att hjälpa ett antal miljoner kvinnor att bli småföretagare.

(—)

Man bör också komma ihåg att den traditionella svenska exportindustrin ofta bär upp sysselsättningen utanför de större städerna, i glesbygd och på landsbygd. Ska vi be till Gud om jobb och sysselsättning i dessa regioner behöver vi be om bra villkor för svensk exportindustri, och då behöver vi be om ett bra EU-samarbete, frihandel och fungerande globala marknader för svenska företag. Eller tror vi att Gud inte bryr sig om att vi har jobben kvar i Värmland, Dalarna, Gävleborg och Västernorrland?

Frihandeln är ett avgörande verktyg för att de fattiga länderna ska kunna komma ur sin fattigdom. Tyvärr har dock systemet varit så att frihandeln och globaliseringen har varit begränsad och gällt för västvärldens produkter, medan ett antal tullbarriärer levt kvar när det gäller mat- och textilproduktion, två områden där de fattiga länderna är konkurrenskraftiga på världsmarknaden. En seriös kristen kamp för fattigdomsbekämpning måste också innefatta en kamp mot tullbarriärer och därmed för en ökad globalisering.

EU-projektet handlar om att företagen inom EU ska ha tillgång till en fri marknad. Det är av en avgörande betydelse för europeisk ekonomi, det går nog inte att hitta någon chef i ett exportföretag som har en annan uppfattning i den frågan.

Kristna förböner om samhället måste också bygga på grundläggande ekonomiska insikter. Sverige är ett litet exportberoende land och vill vi se till att jobb och sysselsättning ökar bygger det på bra förutsättningar för svensk exportindustri. Det är motorn i svensk ekonomi. Övrigt företagande och offentlig sektor fungerar som stödfunktioner till denna exportindustri. Fungerar inte exportindustrin har vi varken pengar till välfärd eller lokalt småföretagande.”

 

2019-03-13

Leonid Bershidsky skriver hos Bloomberg att britternas förhoppning om att frihandelsavtal skall kompensera för EU-utträdet är överoptimistiskt:

”Britain is preparing to return to the 19th century in the event of a hard Brexit — or at least to experiment with unilateral free trade on a scale unseen since the repeal of agricultural tariffs in 1846 changed the course of history.

But in the modern world, tariffs just aren’t as important as fans like President Donald Trump make them out to be. Other barriers, such as regulation, are likely to be the biggest obstacle to trade and cause of damage to the U.K. economy.

The government’s plan — temporary, of course, ministers assure us — is to allow 87 percent of the U.K.’s total imports in tariff-free, compared with about 80 percent today. Levies would only apply to meat, some dairy products, finished vehicles (although not car parts) and a small assortment of other goods. Since no customs controls will be applied at the, shall we say, porous border with Ireland, the U.K. seems willing to unilaterally allow all goods to be imported tariff-free, at least for a time.

This is in line with advice the government has been getting from pro-Brexit economists. They argue that unilateral free trade will lower prices for consumers and force firms to compete harder, boosting their productivity. Before the U.K. repealed its protectionist Corn Laws, a similar argument was made: Cheap grain imports would drive bread prices down, allow industrialists to lower wages, and help industry flourish.

(—)

The Polish Economic Institute, a government-backed think tank, recently released a report on protectionism inside the EU. It argues that “old” members of the bloc often erect administrative barriers to stymie foreign rivals. They also protect their own firms with subsidies, even at the price of violating the common market’s rules. According to the report, infringement procedures against the EU’s longstanding members tend to drag on rather longer than they do against more recent entrants. Similarly, the EU more regularly orders its newer and less influential members to refund illegal state aid than it does the bloc’s older and bigger ones.

With all that going on inside the supposedly free and single EU market, it’s difficult to predict what barriers will be thrown up once the U.K. becomes an outsider. Most EU countries will be only too happy to push U.K. companies out of their markets after Brexit.

Likewise, it’s hard to estimate the impact of non-tariff barriers using those that already exist between the EU and U.S. as a benchmark. Britain will be in a far less powerful negotiating position than the U.S. when it tries to sign any trade agreement.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Brexit och frihandeln

Det ser allt mörkare ut för en ordnad Brexit. I vilket fall just kl 11:23 i dag, den 13:e. Hur det blir i morgon vet antagligen ingen.  Ibland frågar läsare av Frihandelsbloggen varför den ganska sällan behandlar Brexit. Det finns tre anledning: Proces...

Brexit och frihandeln

Det ser allt mörkare ut för en ordnad Brexit. I vilket fall just kl 11:23 i dag, den 13:e. Hur det blir i morgon vet antagligen ingen. 

Ibland frågar läsare av Frihandelsbloggen varför den ganska sällan behandlar Brexit. Det finns tre anledning:

  1. Processen är och var så fundamentalt förvirrad att alla försök till analys av effekterna på handeln bara blir spekulationer grundade på spekulationer.
  2. Brexit är inte en frihandelsfråga i principiell mening. Huvudargumenten för och emot har inte varit frihandelsrelaterade. De som varit för Brexit har generellt sett varit för frihandel. Ett argument har varit att Storbritannien kommer att kunna ha mer frihandel om man lämnar EU. I princip är det riktigt. Om britterna kommer att kunna kompensera det faktum att man lämnar världens mest utvecklade frihandelsområde med en armé av separata frihandelsavtal återstår att se. Går man in på detaljer är inte heller britterna konsekvent frihandelsvänliga. Samma argument som tidigare användes mot TTIP kommer även att användas vid debatten om ett stort separatavtal med USA.
  3. När det gäller Brexits påverkan på handeln just för Sveriges del finns det organisationer med stora utredningsresurser som gjort den typen av bedömningar. Kommerskollegium är den bästa källan och ger även konkreta råd till företag. Stockholms Handelskammare ger också bra information.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Varför finns det kvar handelshinder?

Handelshinder kommer till och upprätthålls eftersom vinsterna är koncentrerade medan de betydligt större förlusterna är spridda över mycket stora delar av befolkningen.  Varför finns det handelshinder som tullar, kvoter eller olika regleringar -- skräd...

Varför finns det kvar handelshinder?

Handelshinder kommer till och upprätthålls eftersom vinsterna är koncentrerade medan de betydligt större förlusterna är spridda över mycket stora delar av befolkningen. 

Varför finns det handelshinder som tullar, kvoter eller olika regleringar — skräddarsydda för att gynna inhemska producenter — trots att alla förlorar på dem?

Frågan är intressant för att svaret belyser en rad andra fenomen som industrisubventioner och olika former av stöd till verksamheter som helt saknar demokratiskt stöd — åtminstone i den mening att den absoluta majoriteten av medborgarna inte ens vet att den skattesubventionerade verksamheten existerar, och än mindre skulle efterfråga eller komma på den.

Det handlar om att vinsterna av handelshinder är koncentrerade medan kostnaderna är spridda och kanske till och med osynliga.

Ett påhittat exempel för att förklara dynamiken:

Låt oss säga att en person startade en fond för sitt uppehälle och kunde få varje skattebetalar att betala en krona per år till fonden. Då skulle han årligen dra in kring fem millar utan att arbeta. För de pengarna skulle han kunna hyra lobbyister och övertyga politikerna — kanske med hjälp av attraktiva förmåner — om att fonden måste få finnas kvar.

Däremot skulle ingen enskild skattebetalare orka bry sig om att kämpa emot utgiften. Vem engagerar sig för att spara åtta öre i månaden?

I princip är det så handelshinder fungerar. Enskilda företag eller branscher tjänar ganska bra på tullarna, medan kostnaderna sprids över stora grupper av konsumenter genom högre priser. Den samhällsekonomiska kostnaden för att resurserna används ineffektivt syns kanske inte alls. De som skulle starta och arbeta på framtida företag om handelshindren inte existerade vet inte ens om det.

Med andra ord finns det företag med stora resurser och identifierbara delar av befolkningen som jobbar på dessa företag, vilka alla är beredde att kämpa hårt för att behålla och utöka just de handelshinder de har nytta av. Att stå emot dessa lobbyister och utmana väljargrupperna är för en politiker oerhört svårt. Att bemöta oroliga människor med principiella argument om näringsfrihet eller påståenden om generell samhällsekonomisk nytta är närmast omöjligt.

Under de stora frihandelsstriderna på 1800-talet var detta uppenbart och skadligt. Tullarna gällde spannmål och existerade för att hålla priserna uppe. Det var då lätt att identifiera godsägarna som blev rika på tullarna, och den stora massan som drabbades genom höga matpriser med åtföljande svält.

I dag är det förstås svårare eftersom handelshindren är relativt små och man i stora delar av världen lever i relativt välstånd.

Skillnaden mellan koncentrerade eller spridda effekter av samhällsförändringar eller politiska åtgärder kan observeras i många sammanhang. Att företagen på orten anställer ett par personer i veckan under åratal ger inga rubriker. När ett av företagen måste friställa 40 personer blir det löpsedlar, mittuppslag, ministerbesök. Det är förstås helt naturligt och dessutom till viss del motiverat. Att förlora jobbet är hanterbart om man är ganska ensam om det. Man får förmodligen ett nytt. Att vara en av 40 personer med ungefär samma kunskaper som förlorar vid samma tillfälle är värre. Å andra sidan skakar staten kanske fram pengar för utbildning och omställning som annars inte hade anslagits.

Men det finns alltså en förklaring till att handelshinder uppstår eller är svåra att ta bort trots att de är skadliga. Det är en fundamental ekonomisk och psykologisk mekanism som orsakar det. Och det är en av ett par bra fråga för alla med samhällsintresse att ställa sig. Vilka tjänar på en politiska ordning, vilka förlorar och hur ser relationerna ut mellan grupperna.

Sen får man förstås också ta med i beräkningen att särintressen är experter på att formulera sig i termer av allmänintresse — ofta ganska fantasifullt. Men det är en annan historia.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media vecka 10

2019-03-07 Karin Pihl, skriver på ledarplats i  Norran (Norra Västerbotten) om Emanuel Macrons ambitioner att bli Europas ledare. Ett av hans förslag har att göra med handel och Kina: "I sin debattartikel målar han upp ett splittrat Europa. Missnöjet med EU,...

Frihandel i media vecka 10

2019-03-07

Karin Pihl, skriver på ledarplats i  Norran (Norra Västerbotten) om Emanuel Macrons ambitioner att bli Europas ledare. Ett av hans förslag har att göra med handel och Kina:

”I sin debattartikel målar han upp ett splittrat Europa. Missnöjet med EU, tydligast manifesterat genom britternas utträde, har två orsaker: politikernas tondövhet inför folket, och de nationalistiska missnöjespartiernas framväxt. För att öka sammanhållningen inom unionen lägger Macron fram en rad praktiska förslag under slagorden ”frihet, skydd och framsteg”.

Reformagendan innehåller både bra och dåliga idéer. Till de bra förslagen hör tanken om ett stärkt europeiskt gränsskydd. ”En gräns innebär frihet i säkerhet”, skriver presidenten, och menar att EU behöver omstrukturera Schengenområdet, stärka gränsbevakningen och införa en europeisk asylbyrå. Likaså ska försvarssamarbetet stärkas.

Klimathotet ska möta fler konkreta åtgärder, som en europeisk klimatbank för ekologisk omställning. Macron vill också se en ökad medvetenhet om att frihandel kräver tydliga spelregler. Utländska företag – läs Kina – ska inte få tillträde till den europeiska marknaden om det finns säkerhetsmässiga hinder för detta.”

2019-03-06

Simon Lester från den marknadsliberala think-tanken CATO Institute i Wahsnhington DC skriver i The Hill om att USA:s underskott i handelsbalansen har ökat både 2017 och 2018:

”The Commerce Department reported Wednesday that 2018’s trade deficit was higher than 2017’s, which was higher than the trade deficit in 2016. In fact, the 2018 trade deficit set a record of $891.2 billion for merchandise trade, with a $621 billion deficit for goods and services overall.

President Trump has spent his first two years in office complaining about the trade deficit, imposing higher tariffs and haranguing countries into opening their markets. And yet the trade deficit keeps rising. What gives?

In simplest terms, the answer is that the trade balance is tied to broader macroeconomic factors, and trade policy and tariffs have only a limited impact.

For example, at the core of Trump’s economic policy was a badly timed Keynesian stimulus: The administration cut taxes and increased spending. This can boost the economy in the short-term, and a booming economy means Americans buy more goods, including imported goods.

Combined with slowing growth in the economies of big trading partners, such as the EU and China, it is easy to see how the U.S. trade deficit is rising during a time of increased U.S. protectionism.

President Trump has:

  • imposed tariffs under traditional mechanisms such as anti-dumping, countervailing duties and safeguards;
  • used national security as an excuse for tariffs on steel and aluminum;
  • imposed tariffs on about half of Chinese imports; and
  • announced that he will raise tariffs on certain Indian and Turkish products by kicking them out of a program that lowers tariffs on imports from developing countries.
  • Yet the trade deficit keeps rising.

The lessons the Trump administration should draw from all of this are that it is not worth worrying about the trade deficit and that protectionism does not help. Bilateral trade deficits are particularly irrelevant, but even the overall trade deficit is not very important.”

 

2019-03-05

Efter nio år av förhandlingar har Indonesien och Australien ingått ett frihandelsavtal enligt The Diplomat:

”Annual trade between Australia and Indonesia in goods and services is valued at $11.6 billion. Though neighbors, their trade is relatively small, with Indonesia’s exports to Australia just 1.5 percent of its total exports. Indonesia, with 260 million people, is forecast to be one of the world’s biggest economies by 2030.

Australian Minister of Trade Simon Birmingham said the agreement “will take Australian and Indonesian relations to a new plane, one in which our economic and trade relations will be much deeper, stronger and richer for both our nations.”

Major details of the agreement were announced by Australia in September after leaders of the two countries said negotiations had been completed. The text of the agreement is expected to be released after the signing.

Australia says 99 percent of its exports to Indonesia by value will be tariff-free or have improved preferential access by 2020, up from 85 percent under an existing trade agreement between Australia, New Zealand and 10 Southeast Asian countries. Indonesian exports to Australia will face no tariffs, but it already enjoys substantially tariff-free access to the Australian market under the Southeast Asia agreement.

The Australia-Indonesia agreement will allow Australian companies to have majority ownership of investments in various industries in Indonesia, including health care, telecommunications, energy, mining, and aged care.

Separately, Indonesia is considering allowing foreign companies to invest in higher education, which along with hospitals is an area where the country is lagging far behind international standards.

Australia’s live cattle exports are set to increase under the agreement, with tariffs to be eliminated and the number of animals exported to Indonesia allowed to increase 4 percent a year until reaching 700,000.

Australian working holiday visas for young Indonesians will be increased to 6,000 a year from the current 1,000 over six years.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera poster