Frihandel i media vecka 17

2019-04-25

Kenneth Hermele, tidigare riskdagskandidat för Fi, anmäler på Göteborgs Postens kultursidor  boken Frihandel för nybörjare av Mattias Svensson och Fredrik Segerfeldt:

”Det svenska ekonomiska undret började med att handeln släpptes fri på 1840-talet, påstår Timbroskribenterna Fredrik Segerfeldt och Mathias Svensson i ”Frihandel för nybörjare”, sedan kunde tillväxten ta fart. Alltså först liberal politik – och här menas en stat som inte lägger sig i och försöker styra handelsflödena eller gynna den egna industrin – sedan utveckling. Det är ett djärvt påstående, och det skorrar förenklande falskt: det fanns väl något som föregick handelspolitiken och som fick betydelse för den efterföljande historien?

Det tycker nog de flesta ekonomhistoriker som ägnat tid åt att förstå Sveriges utveckling utan de ideologiska skygglappar som hindrar Segerfeldt och Svensson från att bry sig om några av förutsättningarna för Sveriges ekonomiska mirakel: den tidiga läskunnigheten, det starka bondesamhället, framväxten av folkrörelser (frikyrkan, nykterhetsrörelsen, fackföreningarna), aktiebolagslagen, näringsfriheten, den icke-korrupta staten … Det finns med andra ord många faktorer att ta med för att ge en helhetsbild, men då måste man lägga ner lite tid på att greppa de många samverkande faktorerna och förloppen. Men Segerfeldt och Svensson ger i stället ett svar och det är avreglering, frånvaro av statlig styrning, handelsliberalisering.

(—)

”Frihandel för nybörjare” har därför inte så mycket att lära ut och den lämpar sig inte alls för nybörjare. Vi får ingen hjälp att förstå varför så många länder velat skydda sitt eget jordbruk, sina egna gruvor, sina egna skogar. I stället erbjuds vi ett frihandelsmantra – ”avskaffa tullar och handelshinder” – som upprepas gång på gång genom hela boken för att till slut, i en kort sammanfattning, rapas upp tre gånger i följd. Ingenstans andas Segerfeldt och Svensson förståelse för att framgångsrik politik ofta handlar om att anpassa sig till förändrade villkor. Det är här många länder gått fel när de byggt fast sig i en politik som kan ha tjänat landets utveckling väl under en period men som inte är lämpad att vara för evigt. Det gäller inte minst på handelspolitikens område.”

2019-04-23

Carolin Dahlman, politisk redaktör på Kristianstadsbladet påminner om vad som är viktigt med EU:

”EU borde effektivisera och dra ner på utgifterna i stället för att kräva mer och mer i medlemsavgift.

Ytterligare 15 miljarder per år sägs det att Sverige ska betala i EU-avgift. Det är ingen struntsumma, utan mer än vad garantipensionerna kostar. Totalt skulle medlemsavgiften efter en sådan höjning landa på 55 miljarder – vilket är mer än vi la på försvar och samhällets krisberedskap 2018.

(—)

Alla svenska partier i parlamentet är emot en höjning, förutom L, C och FI.

Liberalerna menar att EU:s budget behöver öka. Detta för att effektivt bekämpa internationell brottslighet och terrorism, ha en fungerande gränsbevakning samt bekämpa klimatutsläppen, enligt Jan Björklund (L).

Men var finns kritiken mot slöseri? Man är ju knappast emot EU bara för att man är positiv till kontroll. Tvärtom. Varje bortslarvad krona minskar folks vilja att stanna i EU, så att hålla i pengarna är ett sätt att värna om samarbetet.

Centerpartiets Fredrick Federley är beredd att höja avgiften och antydde i en intervju att kritikerna var populister, för hur kan man kräva större EU-ansvar för migration och försvar om man samtidigt inte vill skjuta till mer pengar?

De många bidragen kan naturligtvis inte dras ner från en dag till en annan; det skulle drabba Europas jordbrukare hårt, då de har anpassat sig efter det politikerskapade systemet. Men i lugn, sansad takt bör de lära sig stå på egna ben. Till sin hjälp kan de svenska företagarna få lägre skatter och mildare restriktioner.

Var rädd om EU, var rädd om frihandeln och freden. Slarva inte bort samarbetet med slarv.”

 

 

Kinas ekonomi skadas av deras protektionism

Om Donald Trump skulle få kineserna att ta bort alla sina tullar och subventioner skulle det resultera i att den kinesiska ekonomin blev ännu starkare än den är nu. Kina tillväxt är inte hög tack vare protektionismen, utan trots protektionismen. Tom Mu...

Kinas ekonomi skadas av deras protektionism

Om Donald Trump skulle få kineserna att ta bort alla sina tullar och subventioner skulle det resultera i att den kinesiska ekonomin blev ännu starkare än den är nu. Kina tillväxt är inte hög tack vare protektionismen, utan trots protektionismen.

Tom Mullen på FEE gör en intressant vinkel på handelskriget:

”As Walter Williams put it, if you’re out in a rowboat with someone who shoots a hole in his end of the boat, you’re not helping yourself by shooting another hole in your end.

Well, the same goes for the Chinese. To the extent they are doing the things they are accused of by Washington, they are only hurting themselves. All the arguments for why the US should eliminate its tariffs, even if the Chinese don’t, also apply to China. Whatever money China spends subsidizing its exporters is money that could have been used by a Chinese industry that doesn’t need to be subsidized. Every additional renminbi yuan Chinese consumers are paying for automobiles or other products upon which they place high tariffs is one they no longer have to spend on something else, making the Chinese poorer for all the same reasons US tariffs make Americans poorer.

Contrary to the flawed reasoning pervading most of the political spectrum, China’s economy is not growing faster than America’s because of its protectionism and other government interventions. It’s growing faster despite them.

US manufacturing output hasn’t dropped significantly as the jobs have left.

China has a population north of 1.4 billion people. If the whole world were laissez-faire, China would have the largest economy in the world. It has been the relative freedom of the US economy compared to China’s that has made the US economy larger. It is only the persistence of relatively more state interventions, even in the post-communist era, that has kept China from becoming the largest economy already.”

Ett ekonomiskt starkare Kina skulle vara bra för USA. Då skulle kineserna köpa fler amerikanska produkter och deras arbetsintensiva industri få ett högre kostnadsläge, men samtidigt bli effektivare. Både Kina och USA skulle vinna.

Däremot är det inte självklart att Kina skulle bli ett mindre hot geopolitiskt, snarare tvärt om. Men det är inte ett handelspolitiskt problem, och Kinas militära styrka och internationella inflytande är betydande redan som det är.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media vecka 45

2019-11-07 SvD har en lång artikel om hur handelskriget drabbar USA: bönder: "CANTON, MISSISSIPPI. Jordbrukaren Danny Murphy plockar upp en fnasig skida och öppnar den försiktigt. Inuti ligger tre skrumpna sojabönor, som missats av skördemaskinerna. – Så ...

Frihandel i media vecka 45

2019-11-07

SvD har en lång artikel om hur handelskriget drabbar USA: bönder:

”CANTON, MISSISSIPPI. Jordbrukaren Danny Murphy plockar upp en fnasig skida och öppnar den försiktigt. Inuti ligger tre skrumpna sojabönor, som missats av skördemaskinerna.

– Så här ser de ut, säger han, håller dem i handflatan och synar dem i solljuset.

De små gula ärtväxterna som Danny Murphy odlar spelar en central roll i handeln mellan världens två största ekonomier: amerikanerna producerar mest soja globalt, kineserna konsumerar mest.

Han skördade för ett par veckor sedan, därför är marken han står på nästintill barskrapad. Marken påminner om hur hela marknaden för sojabönor har varit för amerikanska jordbrukare i över ett och ett halvt år. Handelskriget har lamslagit branschen och marknaden har stagnerat.

Innan strafftullarna infördes köpte Kina sojabönor från amerikanerna till ett värde av 14 miljarder dollar per år. Det innebar att drygt 30 procent – alltså var tredje sojaböna i USA – exporterades till det östasiatiska landet, som använder sojan till bland annat tofu, sojamjölk och framförallt som djurfoder.

Danny Murphy säger att han har förlorat stora pengar på grund av tarifferna. Han uppskattar att det handlar om cirka 200 000 dollar, alltså motsvarande knappt två miljoner kronor.

För många jordbrukare i området ser det likadant ut.

– Det har varit tufft. Många här är frustrerade över de låga priserna, och jojo-effekten vi får när vi inte vet om det blir ett avtal, eller inte. Vi har haft recession i jordbrukarekonomin de senaste åren, vilket är frustrerande och oroande inför framtiden, säger Danny Murphy.

Ovissheten har varit svår för honom och resten av USA:s 300 000 sojabönder. Flera gånger har de fått upp förhoppningarna, men sedan händer inget.

(—)

Under de dåliga handelsrelationerna de senaste 18 månaderna har Kina i stället vänt sig till Sydamerika, Ryssland och Ukraina för att mätta sitt behov av soja. Nya handelsrelationer, som Murphy tror har vuxit sig allt starkare.

– Idag är Ryssland och Ukraina inte alls särskilt stora sojabönsleverantörer, men vad händer nu när Kina samarbetat med dem under ett och ett halvt år? De skapar en större operation, och kanske en långsiktig relation. Så, jag undrar – har vi förlorat vår möjlighet?, säger Danny Murphy.

(—)

I USA talas det om ”farm country”, alltså delstaterna i de centrala delarna som står för merparten av jordbruket. Det är också här den mest solida republikanska väljarbasen finns; i Mississippi fick Trump 58 procent i senaste presidentvalet. Danny Murphy, som varken röstade på Trump eller Clinton 2016 utan en tredjepartskandidat, tror inte att handelskriget har fått böndernas politiska färg att skifta.

– Visst, Trump har skadat sina egna väljare genom handelskriget, men de kommer att fortsätta att rösta på honom i Mississippi. Även om bönderna är missnöjda med tarifferna har de varit nöjda med mycket annat. Och det handlar inte om att de gillar Trump – utan att de ogillar alternativen, säger han.

Huruvida handelskriget får bönderna ändra namn på valsedeln hänger dock på vem den demokratiska presidentkandidaten blir.

– Jag skulle säga att de flesta jordbrukare är konservativa, många demokrater är för långt ut på vänsterkanten för dem. Kanske skulle vissa stötta någon som demokraten Amy Klobuchar, för hon är från Minnesota och många anser att hon förstår sig på jordbruket, säger han.

Danny Murphy tror att handelskriget inte kan fortgå länge till. Många otåliga jordbrukare får det knappt att gå runt och kritiken mot Trump har varit massiv.

– Han måste göra något, särskilt före valet 2020. Vissa tror att han kanske väntar tills strax före valet för att göra en överenskommelse, så att alla har avtalet färskt i minnet. Men jag hoppas inte han gör det. Det är inte så det funkar.”

2019-11-06

Newsweek är inne på samma spår, att handelskriget är skadligt. Dessutom för andra länder förutom USA och Kina:

”The trade war waged by President Donald Trump against China has hurt the global economy even with the leaders of both countries expected to claim victory with the promise of an imminent partial deal, an expert has told Newsweek.

A ”phase one” deal may be signed by Trump and Chinese President Xi Jinping and is expected to roll back tariffs on around $156 billion worth of Chinese imports from December 15. These would include cell phones, computers and toys, according to Reuters.

But Scott Kennedy, who is senior adviser and trustee Chair in Chinese business and economics at the Center for Strategic and International Studies [CSIS] in Washington, D.C., said there was ”no chance” that the tariffs would be fully removed as the Trump administration needed them to ensure Chinese compliance.

”Trump will be able to say he was tougher on China than anyone before him and obtained a range of concessions regarding purchases, market access and industrial policy.

”But Xi Jinping will be able to claim victory by saying China gave relatively little in exchange for restoring some degree of stability and certainty to the trade relationship.

”Despite both sides’ claims, the trade war has damaged both economies and the global economic system,” he told Newsweek, pointing out that ”other countries and the WTO have also suffered.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Afrika tar ytterligare steg på vägen mot frihandel

Financial Times skriver om det stora afrikanska frihandelsavtalet som håller på att förverkligas. Insikten har kommit att bistånd och planekonomi inte ger välstånd och att marknadsekonomi och frihandel är vägen framåt. Frihandelbloggen har tidigare skrivit ...

Afrika tar ytterligare steg på vägen mot frihandel

Financial Times skriver om det stora afrikanska frihandelsavtalet som håller på att förverkligas. Insikten har kommit att bistånd och planekonomi inte ger välstånd och att marknadsekonomi och frihandel är vägen framåt.

Frihandelbloggen har tidigare skrivit om African Continental Free Trade Area (AfCFTA):

”At a time when much of the world seems to be cooling on the idea of free trade, at least one region is growing increasingly enthusiastic: Africa. This year, 54 of the continent’s 55 states — with only recalcitrant Eritrea on the sidelines — signed up to a free trade area that encompasses 1.2bn people and output of more than $3tn.

The project has gathered strong political momentum, going from conception to enactment in less than three years. Cyril Ramaphosa, South Africa’s president, has called it the continent’s boldest attempt to bring to life the pan-African ideals espoused half a century ago by independence leaders such as Kwame Nkrumah. Colonialism left a Balkanised continent of primarily subscale economies. Most of them have arbitrary borders. Sixteen are landlocked. The African Continental Free Trade Area is an opportunity to remake the continent in its own image and in its own interests.

There is a strong economic case to be made. Only about 18 per cent of African exports are traded within the continent, against nearly 60 per cent for Asia and 70 per cent for Europe. African countries have agreed to cut tariffs to zero on 90 per cent of goods. That and other trade-facilitating measures should increase intra-continental commerce by more than 50 per cent in four years, according to the UN Economic Commission for Africa.

More trade could bring many advantages. Too many African countries are stuck in colonial-like trading arrangements, exporting raw materials and importing manufactured goods. The free trade area should encourage both specialisation and higher value-added exports. Research shows that African countries trade more sophisticated goods with each other than they do with the outside world.

(—)

There are many obstacles. The greatest is effective implementation. The African Union has a history of grandiose pronouncements but poor follow-through. The next phase will be to hammer out dull but vital agreements on non-tariff barriers, rules of origin and dispute resolution. Countries also need to build the infrastructure — soft as well as physical — to facilitate smooth trade, linking their countries with road, rail and interconnecting power grids. They also need to streamline customs procedures, often maddeningly slow. Just as important, they must redouble efforts to lift education standards, with a particular emphasis on the vocational skills that can help people participate in more interconnected economies.

(—)

“We have reached a moment in our history when Africa needs investment more than it needs foreign aid,” Mr Ramaphosa told the FT’s Africa Summit in London last month. In this, multilateralism is the best way forward.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 44

2019-10-30 Washington post. Redan innan avtalet är godkänt av kongressen tornar problem med nya NAFTA upp sig för biltillverkare i USA: "It appears America First doesn’t necessarily mean American businesses first. The Trump administration wants to unil...

Frihandel i media vecka 44

2019-10-30

Washington post. Redan innan avtalet är godkänt av kongressen tornar problem med nya NAFTA upp sig för biltillverkare i USA:

”It appears America First doesn’t necessarily mean American businesses first.

The Trump administration wants to unilaterally dictate how global automotive companies manage their supply chains within the terms of a replacement to the North American Free Trade Agreement that’s still awaiting congressional approval, people familiar with the matter told Bloomberg News. The U.S.-Mexico-Canada agreement signed by President Donald Trump in 2018 allows for a transition period for automakers to meet new rules for tariff-free production that include sourcing 75% of a car from the three countries and 40% from factories that pay an average wage of $16 an hour or higher. The language governing that transition period could give the White House the ability to favor one automaker over another and to pressure companies into making investments that it wants to see, the people told Bloomberg News.

So much for the USMCA agreement providing certainty to businesses — and so much for free markets.In the immediate term, the Trump administration’s efforts to dictate how and where automotive parts are built risks ballooning costs for an industry already grappling with weaker demand for sedans. It also raises the risk of factory decisions being used as political currency in swing states, an almost unfathomable shift in U.S. policy.What’s mind-boggling about this push for control over automotive supply chains is that it entails the same kind of government oversight and closed-market mentality that U.S. companies and the government have (rightly) criticized in China. This should raise red flags for manufacturing companies about the longer-term ramifications of the “phase one” deal the U.S. is currently negotiating with China. It’s perhaps worth asking again what Trump is really trying to solve in his trade war with China.”

2019-10-29

Sydafrikanska Business report skriver om EU:s initiativ till frihandelsavtal med Afrika:

”The European Union (EU) pushed for an African free trade agreement at the opening of the Southern Africa Europe CEO Dialogue in Sandton, Johannesburg on Tuesday.

Newly-appointed European Union (EU) Ambassador to South Africa, Riina Kionka stated that with R1.4 trillion in investment stocks, South Africa’s major trade partner is the EU.

“The R1.4 trillion in foreign direct investment stocks by the European Union is almost as much as South Africa’s state budget for 2019 (R1.8 trillion) and accounts for a whopping 75 percent of overall foreign direct investment in this country,” said Kionka at the sixth edition of the summit.

“The European Union has been a stable and resilient partner of South Africa through the toughest times. While South African exports in 2018 have decreased by 3.1 percent overall, due mainly to strong declines in the United States (-13.5 percent) and China (-9 percent), South Africa’s exports to the EU have increased by 2.8 percent. This comprises almost one quarter of this country’s total exports. This is a testament to our preferential agreement, the Economic Partnership Agreement (EPA), which provides stability and predictability to our trading and business environment and is an anchor for our investment decisions,” Kionka added.

The Southern Africa Europe CEO Dialogue (formerly the South Africa Italy Summit) is hosted by one of the world’s leading think tanks, The European House Ambrosetti, in partnership with the Gauteng Provincial Government (GPG).

Gauteng Premier, David Makhura, said it was the Gauteng Province’s aim to contribute 50 percent to President Cyril Ramaphosa’s investment target of $100 billion (R750 billion) over the next five years.

“I am leading this investment drive, together with the Mayors, CEOs of Gauteng- based companies and state-owned enterprises. We have infrastructure and investment projects – both public and private sector – worth R500 billion over the next 5-7 years. We want to attract an additional R200 billion of foreign direct investment over five years. The Southern Africa Europe CEO Dialogue is an important platform to mobilise the investor community towards a common understanding of the opportunities and common action to unlock investment to grow South Africa and the SADC region,” Makhura said at the summit.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Utbytets alkemi

Frihandel innebär inte bara större vinst genom större marknader, utan att välstånd skapas genom att vi i allt högre usträckning byter grejor med varandra. Kritik mot frihandel och marknadsekonomi bygger oftast på (ibland medvetna) missförstånd eller oku...

Utbytets alkemi

Frihandel innebär inte bara större vinst genom större marknader, utan att välstånd skapas genom att vi i allt högre usträckning byter grejor med varandra.

Kritik mot frihandel och marknadsekonomi bygger oftast på (ibland medvetna) missförstånd eller okunskap om ekonomi. Det betyder förstås inte att en person som förstår ekonomi inte kan vara kritisk mot företeelser som är orsakade av marknadsekonomi eller hur exempelvis företag agerar. Även marknadsekonomin är ”uppfunnen” av människor och har mänskliga brister. Adam Smiths osynliga hand är inte en metafor för Gud.

En annan typ av kritik bygger på att marknadsekonomins verkliga resultat jämförs med en fantasivärld där politiker och byråkrater med osviklig perfektion styr den ekonomiska verksamheten i samhället mot ett önskat tillstånd. När dessa fantasier omsätts i verkligheten visar de sig leda till förtryck, svält och massmord. Politiken kan styra på marginalen, men ju större politisk sektor desto fler, större och mer oöverskådliga blir systemfelen.

En missuppfattning om frihandel är att den är lönsam i huvudsak för att våra svenska exportföretag får större marknader och därmed kan göra mer vinst, samtidigt som vi i Sverige (eller i-världen) får tillgång till enkla men billiga produkter från andra länder — produkter som tillverkas av arbetare som lever under slavliknande förhållanden.

Så kan det förstås vara till en viss del, men den stora vinsten med frihandel är större marknader som ger tre effekter på möjligheten att skapa välstånd.

Den första faktorn är att byten i sig kan skapa ökat välstånd. Det klassiska exemplet är att handbollsspelare har en fotboll och en fotbollsspelare en handboll. Om de byter bollar med varandra ökar deras välstånd. De kan spela det spel de gillar och är bra på.

Grisfarmaren och potatisodlaren är ett annat exempel, om de byter kan båda äta kött och potatis. Ännu tydligare blir det om man exemplifierar med skogsbonden, smeden, färgtillverkaren, glastillverkaren och den som gör cement av kalksten. De yrkena har funnits sedan hundratals år och tillverkar tillsammans allt som behövs för att man skall kunna bygga ett ordentligt hus som står i århundraden. Att ha ett ordentligt hus att bo i innebär att man slipper frysa ihjäl; det är välstånd!

Det leder över till nästa faktor som är specialisering. En person kan kunna göra allt det som räknas upp ovan, och på stora gods fanns ibland alla funktioner. Men vi vet att specialisering har funnits sedan stenåldern. Arkeologerna har hittat platser där man uppenbarligen ägnade sig åt masstillverkning av flintföremål. De elegant och ändamålsenligt utformade pilspetsar, stenyxor, skäror och verktyg för pälsberedning som idag finns på våra museer gjordes med största sannolikhet av specialister. De flesta kunde nog få till en stenyxa, men den elegans som många föremål präglas av kunde garanterat inte vem som helst skapa.

Genom specialisering blir vi bättre och utnyttjar sedan den kunskapen mer. I praktiken handlar det om att vi gör investeringar i kunskap och sedan utnyttjar den investeringen maximalt.

Hur mycket specialisering skall vi då sträva efter?

Ja, det avgörs av i vilket sammanhang man befinner sig. Är jag stenåldersman i en liten familjegrupp eller järnåldersbonde långt från grannarna finns det knappast utrymme för extrem specialisering. Då måste jag kunna allt som är nödvändigt för att överleva. Det är förstås fantastiskt att ha så mycket nyttig kunskap, specialisering är inte värdefullare än alternativet, men det ligger en effektivitetsförlust i att vara tvungen att lära sig många olika saker som man bara utnyttjar då och då. Att lära sig en sak bra som man sen gör dag ut och dag in är en effektivare användning av tiden (men möjligen tråkigare om det är något som inte går att utveckla).

I moderna ekonomiska termer skulle vi säga av marknadens storlek avgör hur mycket människor kan specialisera sig.

Samma sak gäller förstås produktionskapital. Investeringarna i maskiner hänger på hur mycket de utnyttjas. En maskin kan köpas in först om den utnyttjas tillräckligt mycket för att betala räntor och amorteringar. Och då är marknadens storlek en avgörande faktor. Största delen av skillnaden mellan rika och fattiga länder beror på mängden produktionskapital. I rika länder gör maskinerna jobbet, medan människorna mest tänker ut vad som skall produceras och hur produkterna skall få köpare.

Samma dynamik gäller utvecklingskostnader. En stor del av dagens produkter kan inte utvecklas utan att miljarder konsumenter på en global marknad delar på utvecklingskostnaderna.

Till sist har vi arbetsdelningen eller lagen om komparativa fördelar. Det är en matematiska lag som förklarar varför alla har nytta av att delta i utbytet på marknaden. Den säger i korthet att det effektivaste är att vi gör det vi är minst dåliga på jämfört med alla andra.

Ett vanligt missförstånd bland dem som kritiserar marknadsekonomin är att ”konkurrens” innebär samma sak som det gör i idrottssammanhang. Någon vinner, de andra förlorar. Den som inte är bäst slås ut. Alla måste vara på tå och alltid springa lite snabbare för varje dag.

Men konkurrens är bara en del av agerandet på marknaden, huvudprincipen är samarbete.

Ett enkelt exempel är advokaten som anställer en person som städar sitt kontor. Gör han det för att han städar dåligt? Förmodligen inte, en person som är advokat kan förmodligen vara mycket duktig på att städa. Smart, energisk, fokuserad är han antagligen bättre än de flesta han kan anställa. Bör han då inte städa själv? Nej.  Marknadspriset på städning är 500 kronor per timma, medan marknadspriset på advokattjänster är 4000 kronor per timma. Kan han inte städa mer än åtta gånger bättre än han är advokat bör han hyra någon annan att städa. Den personen kan i princip ta upp till 3999 kronor för att städa, men i praktiken sätts priset för städning på marknaden. Det är inte alldeles ovanligt att man kan tvingas sälja något för ett pris som är lägre än vad köparen värderar det till. Problemet för städare är att det finns många som kan städa och att deras marknadsvärde därför trycks ner enligt lagen om tillgång och efterfrågan. ”Bli städare” är därför inte ett bra karriärråd.

Men exemplets poäng är att det finns jobb åt städaren trots att han städar sämre än advokaten skulle göra, det vill säga man behöver inte vara bäst för att ha glädje av samarbete på marknaden.

I princip gäller samma sak i handeln mellan länder. Man behöver inte vara bäst för att ha nytta av frihandeln. Tyskland, Japan, USA, Sverige och några till länder  är säkert bäst i världen på att göra nästan allt. Men detta är också de länder som handlar mest med omvärlden per capita. Förklaringen är att de är avancerade ekonomier med extremt nedbrutna produktionsprocesser. Varenda lite detalj  som ingår i produkterna bygger på specialisering, stora volymer och arbetsdelning.

Det är fantastiska exempel på utbytets alkemi, på hur välstånd skapas genom att vi byter grejor med varann.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Tidsandan speglas i von der Leyens intruktioner till Hogan

Hyggligt men utan tydlig inriktning. Mer WTO och Afrika i handelspolitiken, men också ambitioner om en rad andra hänsyn som riskerar i att ta över i instruktionerna till Phil Hogan.  Ursula von der Leyen har skrivit sina instruktioner till den blivande han...

Tidsandan speglas i von der Leyens intruktioner till Hogan

Hyggligt men utan tydlig inriktning. Mer WTO och Afrika i handelspolitiken, men också ambitioner om en rad andra hänsyn som riskerar i att ta över i instruktionerna till Phil Hogan. 

Ursula von der Leyen har skrivit sina instruktioner till den blivande handelskommissionären Phil Hogan.

Inga betydande överraskningar. Instruktionerna speglar väl det rådande politiska klimatet i EU.

Positiva inslag:

  • Instruktionen speglar en allmänt positiv inställning till handel. Det är inte otänkbart i dagens opinionsklimat med en betoning av självförsörjning och isolering.
  • Den betonar vikten av WTO och dess utveckling. Viktigt idag är WTO ifrågasätts, ofta från utgångspunkten att frihandelsförhandlingarna har gått dåligt i två decennier. Men WTO gör andra saker för att stödja världshandeln och framför allt är det inte WTO:s fel att organisationens medlemsländer inte kan komma överens.
  • Den betonar vikten av regelstyrd global handel.
  • Den nämner särskilt Afrika.

Negativa inslag:

  • Ambitionen att stärka EU:s möjligheter att införa handelshinder.
  • Att inget försök görs att stärka kommissionen i handelsfrågor. Istället betonas parlamentets roll.
  • Att handelsfrågorna allt mer blandas ihop med sociala frågor och miljöambitioner. De båda punkterna är viktiga, men det finns skäl att skilja de olika politikområdena åt. När långsiktiga handelsfrågor ställs mot mer populistiska och känslomässiga frågor är det stor risk att frihandeln blir en restpost när alla andra hänsyn är tagna. Det finns starka krafter som vill sätta käppar i hjulet för global handel även om de inte vill säga det rakt ut av oro för att bli förknippade med Donald Trump.

Nedan den del av texten som berör specifikt handel. Hela brevet här.

Your mission

I would like to entrust you with the role of Commissioner for Trade.

The European Union is the world’s trading superpower. Our trade policy opens up
opportunities and access for our companies to sell their goods and services around the
world. It creates growth and jobs here in Europe and delivers prosperity elsewhere. But
trade is more than simply the exchange of goods and services. It is also a strategic asset
for Europe. It allows us to build partnerships, protect our market from unfair practices and
ensure our values and our standards are respected.

A level playing field for all

Europe’s place is at the heart of the rules-based multilateral system. We must now
also be at the heart of efforts to update and upgrade it for the modern economy. Open and
fair trade must be based on global rules that are effective, enforceable and create a level
playing field for all.

 A top priority will be to lead the reform of the World Trade Organization,
notably on the issues of subsidies, forced transfer of technologies and dispute
settlement. You should aim to launch a broad initiative by the end of 2020,
following the next WTO Ministerial Conference, with a view to reaching a
comprehensive agreement by 2022.

 I want you to give further impetus to WTO negotiations on e-commerce, to
harness the full potential of data, address barriers and enhance consumer and
business trust.

 In parallel, I would like you to lead the work on strengthening Europe’s ability to
protect itself from unfair trade practices. This means making better use of our
trade defence instruments, seeking a level playing field in procurement and
implementing the new system for screening Foreign Direct Investment.

 In addition, I want you to look at how we can strengthen our trade toolbox. This
should include upgrading the EU’s Enforcement Regulation to allow us to use
sanctions when others adopt illegal measures and simultaneously block the WTO
dispute settlement process. You should work with the Executive Vice-President for a
Europe fit for the Digital Age to address the distortive effects of foreign subsidies in
the internal market.

The College will appoint a Chief Trade Enforcement Officer to work under your direct
guidance to monitor and improve the compliance of our trade agreements. He or she will
report regularly on the state of play and keep the European Parliament and the Council
abreast of all developments.

Strengthening Europe’s global leadership

Over the next five years, I want you to lead the work to strengthen Europe’s global
leadership in trade:

 You will work towards a positive, balanced and mutually beneficial trading
partnership with the United States.

 You will step up negotiations with China on a Comprehensive Agreement on
Investment, with the aim of reaching an agreement by the end of 2020.

 I want you to prioritise our trade and investment partnership with Africa. The
implementation of the African Continental Free Trade Agreement should be seen as
a step towards our long-term objective of a continent-to-continent free trade area
between Africa and the EU.

 You will take forward the finalisation of trade agreements already negotiated. You
will lead the work on concluding ongoing negotiations, notably with Australia
and New Zealand. Where conditions are met you will propose to open negotiations
on new bilateral or multilateral agreements. Where relevant, you will work closely
with the Commissioner for Agriculture.

Trade for sustainable development and climate action

You will use our trade tools to support sustainable development. Every new trade
agreement concluded will have a dedicated chapter on sustainable development.

 Working with the Chief Enforcement Officer, you will closely monitor the
implementation of climate, environmental and labour protections enshrined
in our trade agreements, with a zero-tolerance approach to child labour.

 I would like you to contribute to the design and introduction of the Carbon Border
Tax, working closely with the Commissioner for the Economy. The Carbon Border
Tax should be fully compliant with WTO rules.

Making trade more transparent

You will ensure the highest levels of transparency and communication with the European
Parliament, the Council and civil society. You will ensure regular briefings are provided to
the European Parliament before and after each round of talks. Trade agreements should
only provisionally be applied once the Parliament has given its consent. In the same spirit, I
want you to step up our engagement with Member States.

More engagement and better communication will be an important asset in debunking
myths and ensuring that our trade policy responds to citizens’ concerns.
As a rule, you will work under the guidance of the Executive Vice-President for an Economy
that Works for People. The Directorate-General for Trade will support you in your work.

The way forward

The mission outlined above is not exhaustive or prescriptive. Other opportunities and
challenges will no doubt appear over the course of the next five years. On all of these
issues, I will ask you to work closely with me, and with other Members of the College.
Once there is more clarity, we should be ready to pave the way for an ambitious and
strategic partnership with the United Kingdom.

I look forward to working closely together at what is an exciting and testing time for our
Union. You can of course count on my full personal and political support ahead of your
hearing at the European Parliament and throughout our mandate.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

EU bör undvika protektionistisk gyttjebrottning och sikta mot framtiden

EU slipar sina vapen för mer handelskrig. Men man borde göra tvärt om. Nu är man totalt reaktiv och låter Trump hålla i taktpinnen. Istället borde EU planera för vad som händer efter Trump.  EU förbereder en lagstiftning som medger motåtgärder mot andra lä...

EU bör undvika protektionistisk gyttjebrottning och sikta mot framtiden

EU slipar sina vapen för mer handelskrig. Men man borde göra tvärt om. Nu är man totalt reaktiv och låter Trump hålla i taktpinnen. Istället borde EU planera för vad som händer efter Trump. 

EU förbereder en lagstiftning som medger motåtgärder mot andra länder (läs USA) även om WTO:s appellationsdomstol inte har godkänt åtgärderna.

Detta är ett motdrag eftersom domstolen förväntas sluta fungera i mitten på december. USA blockerar utnämningen av nya domare och om ett par månader kommer det inte längre finnas tillräckligt många för att fatta beslut.

USA:s agerande är i linje med Trumps strategi att underminera internationella avtal och rättsordning i syfte att slippa regler och öka USA:s möjligheter att använda maktmedel i internationella relationer.

Ironiskt nog är det USA som de senaste decennierna varit flitigast i att använda WTO:s domstol och dessutom i huvudsak fått rätt i de fall som tagits upp. Nu senast i Airbus-fallet där domstolen fastslog att Airbus fått otillåtet statligt stöd.

EU:s nya lagstiftning förbereds så att den kan införas om det verkligen går så illa att domstolen förlorar sin förmåga att fungera.

Enligt Politico är det ännu oklart om de nya reglerna är i enlighet med WTO:s regler. Cecilia Malmström — som är på väg att lämna sitt uppdrag som handelskommissionär — är förtegen. Gissningsvis är det dragkamp inom EU och dessutom inte helt okomplicerat att få till regler som har förutsättning att fungera och samtidigt är korrekta enligt WOT:s regelverk.

Det är förmodligen politiska omöjligt för EU:s ledare att inte slå tillbaka, men det förtjänar att påpekas att ensidig frihandel fungerar.

EU kan inte bara låta bli att slå tillbaka mot USA, det är dessutom möjligt att sänka tullar och ta bort andra handelshinder. EU:s konsumenter och en god del av EU:s företag som har leverantörer i USA, skulle tjäna på det. Frihandelsvänner i USA skulle också stärkas i sin argumentation och Donald Trumps linje framstå som mindre självklar. Som det är nu låter EU:s politiker Trump hålla i taktpinnen. Den aktuella förändringen i EU:s regler är ju en direkt reaktion på vad USA gör. Ett tydligt tecken på förlorat initiativ; ”Vi gör ingenting förrän USA agerar, och då försöker vi göra samma sak”.

Det säger sig självt att detta inte på något sätt är en framgångsväg.

Agerandet är också extremt kortsiktigt. Donald Trump är president i USA max fem år till. Fem år är en kort tid i handelssammanhang.

EU:s ledare borde redan nu börja agera med nästa administration i tankarna. Det är mycket sannolikt att Trumps inställning till handel och internationella relationer kommer uppfattas som mindre attraktivt om fem år. Redan nu är det uppenbart att hans strategier (en smickrande omskrivning för total planlöshet) inte avsatt några framgångar. Tvärt om.

Det betyder att nästa president kommer vara angelägen om att distansera sig och förhoppningsvis försöka stärka USA. Det kan bara göras genom att i handling visa en vilja att vara en pålitlig partner.

Om EU har en historia av att agera självständigt och rationellt har man en styrkeposition.

Om EU i stället har deltagit i den protektionistiska gyttjebrottning kommer man ha ett betydligt sämre utgångsläge när förhållanden förändras — vare sig det är till det bättre eller till det sämre.

Det finns förstås ingen garanti för att kommande amerikanska administrationer är bättre än den nuvarande, men det är med handelskrig som med andra krig; de är enkla att starta och svåra att avsluta. Och det är aldrig för sent att höja tullar om man är dum nog att vilja göra det.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Visa flera posten