Frihandel i media vecka 36

2016-09-08

EU- och handelsminister Ann Linde gör något så ovanligt som att i Expressen hålla med och understryka en annan debattörs ståndpunkter: 

”Upplevelsen av att frihandel och ökad global konkurrens riskerar att göra dig själv arbetslös framkallar oro och en vilja att stoppa utvecklingen. Vi politiker måste naturligtvis ta den oron på allvar men svaret kan inte vara protektionism. Istället krävs en arbetslöshetsförsäkring som ger ett tryggt inkomstskydd, ett utbildningssystem och en arbetsmarknadspolitik som kan ge den som förlorar sitt jobb en ny chans på arbetsmarknaden. Trygga människor är inte rädda för utveckling. Därför genomför regeringen en rad satsningar för att återigen stärka den svenska modellen, bland annat genom höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen.

När signalerna från inte minst Frankrike, Italien och Tyskland är att TTIP-förhandlingarna havererat har jag varit mycket tydlig med att de fortgår och till och med förlöper väl. Jag vågar påstå att den svenska regeringen, inte minst statsminister Stefan Löfven (S) och jag själv, i allra högsta grad har tagit ledartröjan. Men vi behöver vara många som höjer våra röster till stöd för TTIP och jag välkomnar därför Moderaterna och Hans Rothenbergs stöd i det fortsatta arbetet.”

 

2016-09-07

Och här är den tidigare artikeln av göteborgsmoderaten Hans Rothenberg:

”EU-kommissionär Cecilia Malmström har en tuff uppgift att snarast kunna föra förhandlingarna om det för Europa viktiga frihandelsavtalet i hamn på bästa sätt. Därför måste stödet från de europeiska frihandelsvänliga länderna vara tydligt och bestämt då tiden är kritikernas bästa vän. Ingen av de amerikanska presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump är några uttalade frihandelsvänner varför TTIP således inte kommer att stå högst på agendan, oavsett vem av dem som sitter i Vita Huset de kommande åren.
Sveriges regering med statsminister Stefan Löfven (S) och handelsminister Ann Linde (S) måste därför agera med tydlighet för att hjälpa förhandlingarna framåt. Det räcker inte med att bara distansera sig från det franska initiativet. Regeringen måste tydligt ta ledartröjan för att ytterligare öka EU:s ansträngningar att leda frihandelsavtalet i hamn. Det skulle öppna stora möjligheter för svenska och europeiska företag att kunna nå den amerikanska marknaden och därmed ge fler jobb på vår hemmaplan. Att stillatigande åse hur avtalet rinner ut i sanden vore ett svek mot företagen och dess anställda.”

 

2016-09-05

Däremot hade hon tidigare fått mothugg i Aftonbladet av miljöpartiets Max Andersson: 

”Det saknas empiriskt stöd för debattörernas påståenden om att TTIP skulle skapa jobb. När EU-parlamentets utredningsenhet förra året gjorde en genomgång av eventuella jobbeffekter av TTIP var slutsatsen tydlig – avtalets effekter på jobben bedöms som högst osäkra och kommer oavsett utfall att vara väldigt små.
Frågan vi måste ställa oss är om det är rimligt att investeringsskydd är så mycket värt att Sverige kan stämmas utanför nationella domstolar när investerare upplever att nya beslut negativt påverkar värdet av deras investeringar?”

Är det rimligt att vi för att öka handeln öppnar upp för storskalig import av särskilt smutsiga fossila bränslen från USA?
Är det rimligt att handeln alltid kommer först, oavsett effekter på miljö och människor?
Debatten om TTIP förtjänar att lyftas bortom plattityder om för eller emot frihandel. Flera studier poängterar att TTIP kan hota miljön, konsumentskydd och klimatarbetet. Den finns goda skäl att ta dessa farhågor på allvar.”

 

Annars har nyhetsflödet om TTIP och CETA dominerats av en nyhetsartikel från TT där Juncker för första gången på länge uttalar sig:

”USA-avtalet TTIP har länge kämpat i motvind. Nu ser det även allt mörkare ut för Kanada-avtalet Ceta när motståndarna till EU:s tilltänkta frihandelsavtal höjer sina röster.
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker försöker hålla modet uppe.
– Vårt nya handelsavtal med Kanada – Ceta – är det bästa och mest progressiva avtal som vi någonsin har förhandlat fram, bedyrade Juncker på sin presskonferens vid helgens G20-möte i Hangzhou.
– Mer handel betyder mer tillväxt och mer tillväxt betyder mer jobb, sade i sin tur handelsansvariga Cecilia Malmström när kommissionen i somras formellt bad om att avtalet ska godkännas.
”Absurt”
Kommissionens förhoppning är att under hösten få klartecken från såväl EU:s ministerråd som EU-parlamentet och på så vis kunna låta avtalet träda i kraft provisoriskt redan från årsskiftet, även om det då ännu inte fått slutligt klartecken från EU-ländernas nationella parlament.
Men att nå dit lär inte bli lätt. Österrikes förbundskansler Christian Kern lovade i förra veckan att ”det här kan bli nästa konflikt i EU som Österrike utlöser”.
Och i EU-parlamentet slipar motståndarna sina argument – exempelvis mot att Ceta-avtalet underlättar för Kanada att exportera nötkött till EU.
– Det är absurt att handla internationellt med kött när vi kan producera det här, fräser franske socialisten Guillaume Balas, en av ledarna för en ny tvärpolitisk grupp i EU-parlamentet som samlar avtalskritiker från olika partigrupper på vänstersidan.”

 

2016-09-04

Från G20-mötet i Kina uttalar sig i vilket fall ett par tungviktare till förmån för handeln:

”Den globala ekonomin hotas av ökande protektionism och risker på högt belånade finansmarknader, sa Kinas president Xi Jinping när det två dagar långa G20-toppmötet inleddes i Hangzhou under söndagen. Målsättningen för mötet är att det ska utmynna i ett gemensamt uttalande om reformer som ska bidra till stabil och hållbar ekonomisk tillväxt.
Under ett panelsamtal på lördagen varnade IMF-chefen Christine Lagarde och WTO-chefen Roberto Azevedo för riskerna med den minskande handeln, skriver Bloomberg.
– Om det inte finns internationell handel, inga gränsöverskridande investeringar, om tjänster, kapital, människor och varor inte kan korsa gränser så minskar det er aktivitet och det blir färre jobb oavsett vilket land ni är baserade i, sa Lagarde vänd mot en samling företagsledare som hon uppmanade att pressa sina regeringar.
Varningen kommer i ett skede då förhandlingar om frihandelsavtalen TPP och TTIP bromsat in samtidigt som politiska röster, som Donald Trumps, allt mer högljutt förespråkar protektionism.”

 

2016-09-03

Även Storbritanniens premiärminister Theresa May och Kanadas Justin Trudeau varnade enligt denna artikel i Sydsvenskan för utvecklingen:

”Just handeln är en påtaglig huvudvärk för de brittiska politikerna. Lämnar landet EU kan det bli motigt för Storbritannien att plocka russinen ur kakan med fortsatt tillgång till den europeiska inre marknaden, utan att samtidigt behålla den fria rörligheten som pekas ut som en starkt bidragande orsak till brexit-beslutet.

Utan EU kommer britterna också att ställas utanför det eventuellt kommande stora frihandelsavtalet TTIP med USA. Det omöjliggör inte att britterna försöker få till ett eget avtal med USA, men en sådan förhandlingsprocess är normalt oerhört tidsödande och komplicerad.

Nya frihandelsavtal är visserligen i skottgluggen i många länder just nu, där toppolitiker försöker blidka en kritisk hemmaopinion. IMF-chefen Christine Lagarde varnade i veckan för handelshinder och åtgärder som begränsar rörligheten. På lördagen fick hon stöd av Kanadas premiärminister Justin Trudeau, som på en konferens i Hangzhou uppmanade världsledarna att stå emot en våg av ”skenande protektionism och nationalism”.

 

 

 

 

 

 

 

Frihandel i media vecka 46

RCEP, WTO och pommes frites i veckans pressklipp om handel. 2018-11-14 Singapores Straits Times skiver om RCEP, som förväntas bli det största handelsavtalet i världen under nästa år:  Leaders of Asean's 10 members and six key trading partners vowed to sea...

Frihandel i media vecka 46

RCEP, WTO och pommes frites i veckans pressklipp om handel.

2018-11-14

Singapores Straits Times skiver om RCEP, som förväntas bli det största handelsavtalet i världen under nästa år: 

Leaders of Asean’s 10 members and six key trading partners vowed to seal a pact to create the world’s largest free trade area next year – the Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP).

”The task to conclude the RCEP negotiations is becoming more urgent and significant given the current headwinds faced by the global economy,” they said in a statement after meeting at the RCEP Summit.

”We undertook the collective commitment to deliver on the expeditious conclusion of the RCEP… to foster an open, inclusive and rules-based trading system, and demonstrate to the world that it is possible to make trade work for all.”

(—)

The RCEP accounts for 45 per cent of the world population, 40 per cent of global trade and a third of the world’s economy. Negotiations began in 2013, with an initial target of wrapping them up by 2015, but this has been postponed several times, including this year.

PM Lee noted that talks were into their sixth year now, and urged fellow leaders to press on, saying: ”Further prolonging negotiations puts the RCEP at risk of losing credibility and support from our stakeholders, and will mean missing a major opportunity to bring tangible benefits to our businesses and citizens.””

 

 

2018-11-14

Per Nyrén, projektledare för Näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld skriver om WTO på ledarplats i Svenska Dagbladet:

Under det gångna året har världssamfundet med förfäran bevittnat hur rivaliteten mellan USA och Kina blossat upp till nya proportioner.

Omvärldens missnöje med tullstridens påfrestningar på de globala handelsförbindelserna har länge uttryckts med en allmän vädjan om vapenvila. På senare tid har missnöjet i allt högre grad omvandlats till ett tydligare motstånd mot frihandelns nedmontering, genom att proaktivt främja en omstöpning av Världshandelsorganisationens (WTO) funktionssätt och regelverk.

Det hittills största steget mot WTO-reform togs den 24 och 25 oktober, när en grupp av “likasinnade” WTO-medlemmar träffades i Ottawa för att skissera en omdaning av världshandelns regelverk. Utöver Europeiska unionen och värdlandet Kanada deltog företrädare för Australien, Brasilien, Chile, Japan, Kenya, Mexiko, Nya Zeeland, Norge, Sydkorea, Schweiz och Singapore.

Mötet resulterade i en gemensam kommuniké, som riktade kritik mot de två stormakterna (som inte inbjudits till mötet), dock utan att de nämndes vid namn.

Ottawamötets parter yttrade implicit stark kritik mot att USA hindrar utnämningar till WTO:s skiljedomstol, det ytterst beslutsfattande organet i organisationens tvistlösningssystem. Domstolen har i normala fall sju domare, men sedan september är de bara tre, vilket är minimiantalet för att systemet ska fungera. Även Obamaadministrationen blockerade utnämningar till skiljedomstolen, vilket underminerar domstolens självständighet. Om denna praxis fortsätter kan stora delar av WTO:s arbete paralyseras.

Samtidigt konstaterade mötesdeltagarna att WTO behöver vidta nya åtgärder för att motverka otillåtet bruk av subventioner och att WTO:s medlemmar har inte nått upp till de krav på transparens som en fungerade handelsregim kräver.

(—)

Men på flera viktiga punkter kom de “likasinnade” länderna inte överens. Både EUoch Kanada har tidigare presenterat mer omfattande reformförslag.

Bland det som inte nämndes i Ottawa hör att utvecklingsländer och utvecklade länder har olika åtaganden i WTO, och hittills har organisationens medlemmar på egen hand valt vilken kategori de vill tillhöra.

Att världens största ekonomi i köpkraftsjusterat BNP (Kina) i detta avseende fortfarande betraktar sig som ett “utvecklingsland”, och därmed åtnjuter slappare förpliktelser än många av WTO:s andra medlemsländer, är särskilt kontroversiellt i sammanhanget. WTO saknar också ett fungerande system för att reglera påtvingad överlåtelse av teknologi och rollen för statligt ägda företag, problem som i takt med Kinas ekonomiska tillväxt blir allt mer påtagliga för omvärlden.

Dessa tillkortakommanden bör åtgärdas, både för den internationella handelns allmänna välmående och för att stävja USA:s tullpolitiska stridsvilja.

Att USA:s och Kinas relation blivit allt mer antagonistisk grundas i en omfattande kamp om inflytande i världspolitiken – där båda eftersträvar militärt, teknologiskt och normsättande övertag. Handelspolitiska reformförslag är därför otillräckliga för att enskilt mildra denna stormaktskonflikt, men skulle utgöra en oumbärlig beståndsdel av en större strategisk uppgörelse.”

 

2018-11-09

Svt rapporterar från EU:s handelsministermöte som bland annat berör Colombias pommes frites-tullar:

”En internationell handelskonflikt är på väg att blossa upp sedan Colombia beslutat att införa tullar på djupfrysta pommes frites från Europa.

Nu kräver Belgien att EU agerar.

Colombia har trots frihandelsavtal med EU beslutat att införa tullar på europeiska djupfrysta pommes frites.

Det har fått Belgien, som skapade produkten, att reagera.

När EU:s handelsministrar träffades i Bryssel på fredagen krävde den belgiska ministern Didier Reynders att EU agerar.

– Vi exporterar mycket jordbruksprodukter, och pommes frites är viktiga för oss, säger Reynders.

Enligt ministern finns många mindre bolag i Belgien som exporterar djupfrysta pommes frites, däribland till Colombia. Han hoppas därför på stöd från andra EU-länder – och att EU-kommissionen, som ansvarar för handelspolitiken inom EU, ska ta frågan till Världshandelsorganisationen WTO.

Handelskommissionär Cecilia Malmström säger att Colombias agerande är djupt bekymmersamt.

– Jag har tagit upp detta själv med den colombianska ministern. Vi har intensiva samtal med dem för att försöka förstå varför och försöka övertala dem att inte göra på det här sättet.

Vad händer om de gör det?

– De kommer göra det, och då måste vi titta på det och möjligen ta frågan till WTO, säger Cecilia Malmström.

Frågan om pommes frites är också principiellt viktig.

– I dag handlar om tullar på pommes frites, men låter man det passera kan det handla om andra produkter längre fram, säger Margarete Schramböck, Österrikes handelsminister som också leder arbetet inom EU.

Annars är det konflikten med USA som står högst på agendan på handelsministrarnas möte.

Samtal pågår med hopp om att få till ett mindre handelsavtal och därmed undvika nya amerikanska tullar, förutom de på stål och aluminium, som USA redan infört.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Nairobi. Finansiellt centrum i Afrika.

Afrika: AfCFTA går sakta framåt

Frihandelavtal driver ofta fram institutionella förändringar. För Afrikas del en viktig effekt. Rilwan Akeyewale, CEO of Grandir Inc. har skrivit en bra sammanfattning av tänkta fördelar och nackdelar med African Continental Free Trade Agreement (AfCF...

Afrika: AfCFTA går sakta framåt

Frihandelavtal driver ofta fram institutionella förändringar. För Afrikas del en viktig effekt.

Rilwan Akeyewale, CEO of Grandir Inc. har skrivit en bra sammanfattning av tänkta fördelar och nackdelar med African Continental Free Trade Agreement (AfCFTA) från affärsmagasinet How we made it in Africa.

Målet med AfCFTA är enligt uppgift att skapa ett afrikanskt EU. Dit är nog vägen lång, å andra sidan handlar det just nu enbart om att underlätta handel mellan de afrikanska staterna. 44 länder har skrivit under och fler är på väg att ansluta sig.

Akeywale rekommenderar att problem hanteras genom förbättrad lagstiftning. En effekt av handelsavtal är ofta att lagstiftning moderniseras och blir mer lika mellan länderna som ingår i avtalet.

Ett intressant exempel är Kanada som allt mer lämnar sin interna protektionism som ett resultat av ACTA-avtalet med EU.

Det kan förstås medföra onödig byråkratisering, men för Afrikas del överväger garanterat fördelarna.

”Without comprehensive policy-making and preferential treatment for Africa’s most at-risk economies, the AfCFTA could prove to be a force for economic divergence, rather than a force for good. It is therefore important that participating countries build an efficient and participatory institutional architecture to avoid leaving any economies behind.

To increase the impact of the trade deal, industrial policies must also be put in place, especially those concerning SMEs and manufacturing. These must focus on productivity, competition, diversification and economic complexity.

Furthermore, individual countries under the agreement should introduce policies that address the concerns of labour unions, encourage healthy competition without killing local businesses, ensure strict adherence to waste disposal and protect intellectual property.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Vid nyår smäller det för CPTPP!

CPTPP träder i kraft vid nyår

Ytterligare ett stort, nytt frihandelsavtal ser dagens ljus. Bra, men målet måste vara att förr eller senare återuppliva arbetet med ett globalt avtal under WTO. Minns ni TPP,  det stora handelavtalet som var underskrivet och klart, men som Donald Trum...

CPTPP träder i kraft vid nyår

Ytterligare ett stort, nytt frihandelsavtal ser dagens ljus. Bra, men målet måste vara att förr eller senare återuppliva arbetet med ett globalt avtal under WTO.

Minns ni TPP,  det stora handelavtalet som var underskrivet och klart, men som Donald Trump kastade i papperskorgen när han tillträdde?

Det försvann inte utan återkom som CPTPP  (Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership) med alla länder utom USA. Det betyder Australien, Brunei, Kanada, Chile, Japan, Malaysia, Mexiko, Nya Zeeland, Peru, Singapore och Vietnam.

Den sista oktober ratificerade Australien avtalet vilket betyder att det nu kan träda i kraft.

I januari kommer Japan och USA att börja förhandla ett bilateralt frihandelsavtal. För Japans del är alltså CPTPP välkommet. I och med det är Japan ett viktigt land i världens tredje största frihandelsområde efter EU och USMCA (före detta NAFTA) med nästan 14 procent av världens samlade BNP. Det betyder att Japans förhandlingsläge mot USA är kraftigt förbättrat.

Det är dessutom positivt att processer mot ökad frihandel går vidare trots att USA inte längre går i spetsen.

Det negativa är förstås att världen kommer att längre från en global handelsordning. Ett stort antal frihandelsavtal mellan länder och regioner ökar krånglet. Drömmen är att hela världen skulle samlas kring ett globalt avtal administrerat av WTO.

Sanningen att säga är det inte bara USA:s fel att den processen gått i stå. Men just nu spelar tyvärr USA en oerhört destruktiv roll och det bästa man kan göra är förmodligen att sitta still i båten och helt enkelt övervintra Trump-administrationen.

Under tiden borde EU fundera på en strategi för att få fart på WTO när Trump-eran är över. Även om Trump blir president en period till handlar det om drygt sex år. I internationell politik och särskilt i handelssammanhang är det en ganska rimlig tidsrymd för att få fram en bra plan som har alla EU-ländernas stöd och kan vara förankrad även i omvärlden.

Här är avtalstexten länkad från Kanadas regering.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 45

2018-11-08 Under veckan har det varit en debatt om frihandel och miljö i DN. Först ut den 4:e var nationalekonomerna Rikard Forslid och Mark Sanctuary som menar att handeln minskar utsläpp av växthusgaser genom effektivare resursanvändning:    "En v...

Frihandel i media vecka 45

2018-11-08

Under veckan har det varit en debatt om frihandel och miljö i DN.

Först ut den 4:e var nationalekonomerna Rikard Forslid och Mark Sanctuary som menar att handeln minskar utsläpp av växthusgaser genom effektivare resursanvändning: 

 

”En vanlig uppfattning är att internationell handel är dåligt för miljön eftersom handel innebär transporter, och transporter leder till miljöföroreningar. Mot detta brukar det framhållas att det inte är säkert att det är transporterna som egentligen är problemet eftersom en lång transport med ett miljövänligt transportmedel kan vara bättre för miljön än en kortare transport med ett smutsigt transportmedel. Det är inte heller säkert att internationell handel leder till längre transporter än inhemsk handel. Det är visserligen sant att till exempel import från Asien leder till långa transporter, men när en vara importeras från Köpenhamn till Malmö innebär det betydligt mindre transporter än om varan transporteras från Stockholm till Malmö.

Det vore alltså dumt att begränsa den internationella handeln bara för att en vara korsar en landsgräns. Därför bör politiken inrikta sig direkt på källan till utsläppen snarare än att begränsa den internationella handeln. Ett exempel på detta är en bränsleskatt som slår ganska direkt på källan till utsläppen, eftersom den gör det dyrare att använda fossilt bränsle.

Risken att smutsig produktion förläggs till länder med låga miljökrav måste tas på allvar. Det är också så att vårt konsumtionsmönster har betydelse för den globala miljön, vilket kartläggs inom det intressanta Prince-projektet. Men för varje konsumtionsmönster minimeras den globala produktionens miljöavtryck genom att så lite resurser som möjligt används, och det är i stort sett detsamma som att producera så effektivt som möjligt. Eftersom världshandeln bidrar till en effektivare global produktion tenderar den också att minska det globala resursutnyttjandet. Handeln bidrar därmed till att minska utsläppen av växthusgaser, och det är nödvändigt om den globala uppvärmningen ska hejdas. Det är därför ett misstag att i miljöns namn motverka den internationella handeln.”

 

Därefter svar från ett antal forskare i Göteborg: 

”Vi håller med Forslid och Sanctuary att en begränsad handel är ett ineffektivt sätt att bedriva miljöpolitik, men att ignorera de negativa effekter en ökad handel kan ha för miljön är att blunda för verkligheten. Miljöpåverkan på grund av vår konsumtion sker i allt större utsträckning utanför Sveriges gränser: 65 procent av klimatutsläppen och 80 procent av användningen av bekämpningsmedel och farliga kemiska produkter, enligt uppskattningar i Prince-projektet. Vi måste diskutera hur vi kan ta ansvar och driva en politik för att minska denna påverkan.

Här krävs en kombination av åtgärder. Naturligtvis kan vi, så som DN:s ledare (2/11) poängterar, agera internationellt för att stödja de länder vi importerar varor ifrån att driva en ambitiösare miljöpolitik. Vidare kan privata och offentliga konsumenter, liksom företag verksamma i globala värdekedjor, redan i dag ta ansvar genom att ställa hållbarhetskrav på de varor man köper. Här kan resultaten från Prince-projektet ge viktig information om vilka länder och vilka varukedjor som är av särskilt intresse för att minska effekterna av den svenska konsumtionen.

Vi bör också hitta vägar att sätta pris på de utsläpp som sker i andra länder, till exempel genom miljötullar på import från länder som inte själva beskattar utsläpp av växthusgaser, eller genom skatt på konsumtionssidan (så som en klimatskatt på livsmedel). Det är framför allt risken för begränsningar i möjligheten att bedriva denna sorts politik – som minskar ett lands påverkan på miljö och människors hälsa, både inom och utanför dess gränser – som varit i central i kritiken på frihandelsavtal som TTIP.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
FYI: fundera inte för länge...

Frihandel gör oss mer ekonomiskt rationella

Frihandel ger oss inte bara bättre och billigare produkter och utsätter näringslivet för hälsosam konkurrens, utan bidrar också till rationellare beslut.  Traditionell ekonomisk teori utgår från att människor har full information och fattar rationell...

Frihandel gör oss mer ekonomiskt rationella

Frihandel ger oss inte bara bättre och billigare produkter och utsätter näringslivet för hälsosam konkurrens, utan bidrar också till rationellare beslut. 

Traditionell ekonomisk teori utgår från att människor har full information och fattar rationella beslut baserade på den egna upplevelsen av nytta. Vitsen med denna i sig irrationella premiss är att medan det är lätt att säga att den borde modifieras är det inte så enkelt att säga exakt hur den borde modifieras.

Men det är solklart att människor inte är rationella. I viss mån är vi styrda av olika tumregler — en sorts aggregerad rationalitet. Om människan i historiens gryning skulle ha funderat för mycket exakt på vilket sätt man borde fly från den sabeltandade tigern istället för att bara sticka sin väg, skulle ingen av oss finnas.

Richard B McKenzie har varit professor vid University of California, Irvines’s Merage Business School och har skrivit “A Brain-Focused Foundation for Economic Science.”

Han menar i en artikel i WSJ att marknaden bidrar till mer rationalitet genom att aggregera beslut och handlande från miljoner personer. Om länder isolerar sig från världsmarknaden går de miste om den kunskapen. Kostnaden är alltså större än bara de omedelbara förlusterna genom högre priser.

Classical economists assume that all market participants exercise perfect decision-making prowess, finely weighing costs against benefits, discounting for time and risk, and improving production efficiency. In this model, there can be no economic gains from better decision-making. Perfect decisions simply can’t be beat.

In the past half-century, however, behavioral economists and psychologists have shown that people’s decision-making abilities are far from perfect. We are subject to hundreds of biases and fall prey to any number of fallacies—weighing sunk costs, ignoring opportunity costs, discounting future gains and losses with large errors—that economics professors preach against in their intro courses. The behavioral enthusiast Dan Ariely has described human decision making as “predictably irrational.”

One reason is that the human brain itself must contend with the limited resources contained in its three pounds of gelatinous mass. It also faces enormous demands on its highly evolved yet flawed processes. It must respond by economizing on its scarce resources.

Just to survive flight-or-fight situations, for example, the brain could not have evolved to develop perfectly rational decisions. Such decisions would require so much time that our ancestors would have been eaten long before they reached their logically flawless conclusions. By adopting imperfect heuristics that lead to some decision mistakes, the brain can free up mental resources for deployment in a broader range of decisions as well as other physiological duties. In other words, many of behaviorists’ claimed irrationalities have rational foundations, from the brain’s perspective.

This is where markets come in. While some behaviorists support government “nudges” to improve human decision making, politicians and bureaucrats often are no better at making rational decisions than ordinary citizens. Markets are a more effective mechanism for rewarding rational thinking. Persistently irrational decision makers in a competitive marketplace can be expected to misjudge costs and overlook profitable trading opportunities—and, consequently, lose access to resources.

(—)

The more rational decision makers can, by their market decisions, show their irrational counterparts how they can be more prosperous by altering their working heuristics. This means competitive processes can make remaining participants more inclined to consider opportunity costs, ignore sunk costs, and discount future opportunities more accurately.

Behavioral economists have often disregarded the role of markets in enhancing collective rationality. Market pressures can make people more rational than behaviorists have found in their research, which is often conducted on undergraduate volunteers who are given little time to evaluate options and no time to take advantage of their cohorts’ errant decisions. When economic decisions must be made under the daily, disciplining grind of the marketplace, the prevalence of unexploited profitable opportunities and wayward decisions can be expected to diminish.

Open trade can lead to more-efficient allocation of people’s internal mental resources as they devise more-rational heuristics—that is, approaches that are efficient and profitable in the global marketplace. And these trade-induced heuristics can have benefits throughout the domestic economy.

Trade restrictions intentionally curb these competitive pressures. As a result, citizens of protectionist nations don’t merely lose out on the benefits of comparative advantage; they also lose out on trade-induced improved thinking. That is hardly the way to make America great again.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Är kriget på väg att ta slut?

Handelsavtal USA-Kina lagom till nästa presidentval?

Trump vinner handelskriget på hemmaplan i form av politiska prestigevinster. Att kostnaderna i verkligheten är stora kommer hans kritiker ha svårt att förklara. Just nu vädras det enligt DN förhoppningar om att USA och Kina är på väg att försöka avsluta si...

Handelsavtal USA-Kina lagom till nästa presidentval?

Trump vinner handelskriget på hemmaplan i form av politiska prestigevinster. Att kostnaderna i verkligheten är stora kommer hans kritiker ha svårt att förklara.

Just nu vädras det enligt DN förhoppningar om att USA och Kina är på väg att försöka avsluta sitt handelskrig.

Det är främst USA som har initiativet och ett sorts övertag. USA importerar betydligt mer från Kina än tvärt om. Vilket å andra sidan betyder att USA drabbas mer av sina egna handelshinder. Det är amerikanska konsumenter som betalar tullarna med sina egna, skattade pengar.

Handelskriget minskar också möjligheterna för USA att tillsammans med EU och andra OECD-länder hantera det verkliga problemet med Kina, nämligen landets systematiska och målmedvetna politik när det gäller att komma över utländsk teknologi och genom investeringar få inflytande i andra länder. Som så ofta inom världspolitiken går det inte att säga om ett land är ”ont eller gott”. Kina är både en konstruktiv aktör som gynnar frihandel och ekonomisk tillväxt, och en aktör med sina helt egna intressen av att bli en stormakt som kan utmana USA globalt.

För Trumps del vore ett avslutat handelskrig och någon form av frihandelsavtal med Kina en seger.

Trump är inte en traditionell protektionist. Han är (på felaktiga grunder) bekymrad över USA:s underskott i handelsbalansen. Han tror vidare att underskottet beror på orättvisa villkor när det gäller handel mellan USA och dess handelspartners och att detta kan lösas genom att varje land tecknar ett separat frihandelsavtal med USA. Genom att varje land agerar ensamt kommer USA kunna utnyttja sitt övertag (alla vill handla med USA) för att få bra villkor.

Han försökte den strategin med EU ända tills han förstod att EU-länderna inte kan agera självständigt i handelsfrågor. Där tog det stopp.

Men med NAFTA gick det bättre. Där lyckades USA navigera så att Mexiko och Kanada blev tvungna att förhandla var för sig. När Mexiko gått med på ett avtal tvingades Kanada att också gå med.

Trump drev alltså i det fallet igenom sin strategi. Det var en politisk prestigevinst. Men i praktiken blev det inga stora förändringar och handelsunderskotten kommer knappast påverkas. Inget rimligt frihandelsavtal kan göra något åt det grundläggande skälet till handelsunderskottet: amerikanerna är rika och älskar att shoppa mer än de älskar att spara. Det gäller inte minst amerikanska staten som under Trump slår nya rekord i budgetunderskott. Även om amerikanska staten kanske inte köper så mycket från utlandet går de lånade pengarna till löner, som sen spenderas på importprodukter.

Med andra ord blev det nya NAFTA (USMCA) en prestigevinst snarare än en realpolitik vinst, men på ett område som är alldeles för komplext för att kunna förklaras.

Ett frihandelsavtal med Kina kommer — om det blir verklighet — att fungera på exakt samma sätt. Trump kan utmåla det som att han tvingat Kina till förhandlingsbordet. Ett avtal kommer kunna vara klart rätt lagom till att USA går in i nästa presidentvalrörelse. Det kan då spinnas som en enorm framgång samtidigt som det verkliga resultatet av avtalet inte kommer att ramla in förrän en bra bit in på nästa mandatperiod. Den kommer — om han vinner valet — att bli Trumps sista. Och om han inte vinner valet spelar det ändå ingen roll vad ett handelsavtal ger för resultat. Trump kan med andra ord inte förlora handelskriget i opinionen.

Men politiken är förstås bra enbart som ett ytligt, politiskt taktikspel.

Ur ekonomisk synvinkel är den renodlat vansinne. Trump är helt enkelt världsmästare i den allra obehagligaste formen av politiskt hantverk.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Inte bara stora företag importerar och exporterar — USA:s handelskrig hot mot småföretagare

Det finns människor bakom siffrorna. Småföretag drabbas hårt av USA:s handelskrig med Kina. Debatten om USA:s handelskrig med Kina förs ofta i övergripande termer; procentsatser, värdet av importen som drabbas, antalet jobb som försvinner i USA:s ekonomi...

Inte bara stora företag importerar och exporterar — USA:s handelskrig hot mot småföretagare

Det finns människor bakom siffrorna. Småföretag drabbas hårt av USA:s handelskrig med Kina.

Debatten om USA:s handelskrig med Kina förs ofta i övergripande termer; procentsatser, värdet av importen som drabbas, antalet jobb som försvinner i USA:s ekonomin som helhet.

Men de som drabbas är människor av kött och blod, både företagare och anställda. En stor del av både export och import görs av mindre företag och en betydande del av importen är komponenter som ingår i produkter som exporteras från USA till andra länder.

Dessutom drabbas förstås kinesiska företag, men från Kina finns det inte samma goda tillgång på statistik som från USA.

Raymond J. Keating som är chefekonom på The Small Business & Entrepreneurship Council skriver i Washington Times.

”Make no mistake, this (USA: tullar på varor från Kina) very much is a small business issue. For example, exporting to China largely is about small and mid-size enterprise. Among U.S. employer firms exporting to China (based on U.S. Census Bureau data), 53.8 percent have fewer than 20 employees, 68.7 percent fewer than 50 employees, 78.4 percent less than 100 workers and 92.1 percent fewer than 500 employees.

The story is similar when it comes to U.S. firms dealing with imports from China, with 43.3 percent having fewer than 20 employees, 55.7 percent fewer than 50 employees, 65.3 percent less than 100 workers and 83.0 percent fewer than 500 employees.

For good measure, it must be kept in mind that more than 55 percent of overall U.S. imports ranks as inputs for U.S. businesses. In addition, China’s retaliatory measures matter, as they raise costs and reduce opportunities for U.S. small businesses and workers involved in exporting.

Trade with China, while not without real problems, must be put in proper perspective. It has been an overall net plus for the U.S. economy. Consider that U.S. goods exports to China from 2001 — the year that China was admitted to the World Trade Organization — to 2017 grew by 579 percent. And over the same period, U.S. imports from China — goods for consumers, and intermediate and capital goods for businesses, including for small businesses — grew by 394 percent. That’s strong growth — far outdistancing the rise in overall U.S. trade and economic growth.

(—)

In testimony earlier this year before the U.S. House Committee on Small Business, I pointed out: “Rather than raising costs to trade with China, the best path forward would be to enter into serious discussions that lay the groundwork for a China-U.S. free trade agreement. Through that process, the U.S. would be able to constructively advance the cause for open markets and property rights in China. And a free trade accord between the world’s two largest economies would considerably expand opportunities for entrepreneurs, small businesses and workers in both nations.”

Still, there is some potential good news on the trade front as the administration has announced it is seeking trade agreements with Japan, the European Union and Great Britain. This would open opportunities for our small businesses in appealing markets and solidify relationships with these important U.S. allies. The United States re-engaging as a global leader of free trade would boost U.S. economic growth for the long term and boost entrepreneurship, which has been lagging. Advancing free trade is the approach the United States needs to pursue with China as well.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Visa flera posten