Frihandel i media vecka 41

Kina, Kina och mera Kina. Handelsnyheterna handlar för tillfället mycket om Kina. Orsaken är dels USA:s handelskrig, men också det faktum att Kinas aggressiva investeringspolitik har börjat uppmärksammas på bred front.

2018-10-11

Nättidningen Free Malaysia Today rapporterar att USA:s handelskrig mot Kina gör att regionala frihandelsavtal skyndas på:

KUALA LUMPUR: The US-China trade conflict is speeding up negotiations on the Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP) free trade agreement (FTA) negotiations.

“One thing I must say is, the conflict between US and China has actually provided impetus to the early conclusion of RCEP,” said Norazman Ayob, the deputy secretary-general of the international trade and industry ministry during a keynote address at the “China Conference”, organised by the South China Morning Post.

He said at a luncheon for RCEP negotiations in Jakarta earlier this week, all the 16 nations agreed that there is now a “renewed momentum” to conclude the trade agreement as possible.

“This is also in view of some countries, even in Asean, which would be going for their elections soon,” Norazman said.

(—)

RCEP is an FTA involving 10 member states of the Association of Southeast Asian Nations (Asean) and the six Asia-Pacific states — China, Japan, Korea, New Zealand, Australia and India.

Norazman added that the current government is reviewing all FTAs to ensure they are “mutually beneficial”, saying “we don’t want to be dominated by any one economic power”.

If concluded, RCEP may be “the world’s mega FTA”, creating the largest integrated market consisting of 3.5 billion people, he said.”

2018-10-09

Kina kommer aldrig backa i handelskriget. DI skriver om en intervju med Kinas handelsminister Zhong Shan:

””Det finns en uppfattning i USA att så länge som USA fortsätter att öka priserna, kommer Kina att backa. De känner inte till Kinas historia och kultur. Denna orubbliga nation har lidit av utländsk mobbning många gånger i historien, men har inte gett upp även under de svåraste förhållanden. Kina vill inte ha ett handelskrig, men skulle vara beredda om det bryter ut. Vi ska beslutsamt skydda landets och folks intressen och beslutsamt upprätthålla frihandel och det multilaterala handelssystemet. USA bör inte underskatta Kinas beslut och vilja”, säger Zhong Shan i intervjun.

(—)

”Kina representerar bara en länk i den globala industrikedjan och försörjningskedjan. De färdiga produkterna Kina exporterar omfattar en stor mängd mellanprodukter och komponenter importerade från andra länder. Offren för amerikanska tullar på kinesiska produkter inkluderar de multinationella företag som samarbetar med Kina, varav många är amerikanska företag. Bokstavligen attackerar USA sin egen export”, säger han vidare.

Zhong Shan hänvisar också till en nyligen genomförd undersökning av den amerikanska handelskammaren i Kina som visar att över 30 procent av amerikanska företag som är verksamma i Kina säger att de inte längre kommer att förlita sig på USA för inköp till följd av införda avgifter.””

 

2018-10-09

Nättidningen Alltinget-EU skriver om att EU blir mer vaksamma mot kinesiska investeringar:

”Något yrvaket har EU-länderna upptäckt att många direktinvesteringar från Kina och Ryssland kan ha allt annat än rent affärsmässiga motiv. När länderna reviderar sin bild av hoten som finns i omvärlden står vissa försök till övertaganden i annan dager.

– Sent ska syndaren vakna, säger europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) till Altinget.

Inte minst gäller det Sverige som har vaknat mycket sent för sådana risker, fortsätter han och är kritisk mot den rödgröna regeringen.

Som mycket stark frihandelsvän i EU misstänkte Sverige först att det handlade om illa dold protektionism när granskning av utländska direktinvesteringar kom på tal. Ett stort bråk bröt ut vid EU-toppmötet i juni 2017, då Tyskland, Frankrike och Italien började driva att EU borde kontrollera vissa förvärv.

Traditionella frihandelsvänner som Sverige, Storbritannien och Nederländerna fick lite oväntat stöd från mindre sydliga länder, som oftast vill skydda sig mot alltför öppen handel. Men då tyckte länder som Grekland och Portugal att deras svaga ekonomier behövde alla investeringar de kunde få.

När handelskommissionär Cecilia Malmström sedan lade fram kommissionens förslag i september 2017 underströk hon mycket noga att varje EU-land ska sköta granskningen i sitt land. Landet ska själv bestämma om uppköp av företag ska godkännas. Det är inget EU ska göra.

Lagförslaget om investeringsskydd ger EU-länderna minimiregler för hur granskningen ska gå till och vilka kriterier som ska användas. Förslaget utgår från Världshandelsorganisationen WTO:s regler som tillåter begränsningar i handel och investeringar för att skydda nationell säkerhet och den allmänna ordningen.

Dessutom inför lagen ett samarbete där EU-länder ska byta information med varann om uppköp. Kommissionen vill gärna kunna upptäcka mönster om till exempel delar i samma europeiska energinät köps upp här och var i flera EU-länder.

När det gäller gemensamma EU-projekt vill dock kommissionen ha rätt att stoppa köp som påverkar dem. Det gäller till exempel projekt som Galileo (rymd), Horizon 2020 (forskning), och gränsöverskridande stora nät inom energi, transporter och telekom.

(—)

Varken EU eller Sverige vill rikta udden av granskningarna mot vissa länder. Lagstiftningen blir generell. Men Kinas stora köprunda i Europa de senaste åren sticker ut.

I Tyskland har uppköpen mest riktat in sig på högteknologiska företag, och i östra EU mest infrastruktur. I södra EU passade kinesiska företag på vid privatiseringar under krissaneringen i länder som Grekland och Portugal.

I Asien och nordöstra Afrika flätar Kina samman handel, investeringar och politisk inflytande med sitt jätteprojekt, Den nya Sidenvägen (Belt and road initiative). I hela världen ökade Kinas direktinvesteringar från 19 miljarder dollar i snitt 2005-2007 till 196 miljarder dollar 2016, enligt UNCTAD. Dock sjönk investeringarna 2017 till 125 miljarder.

Ett land i taget
Styrkeförhållandena blir ojämna när Kina diskuterar med länder ett i taget. En tanke med EU-lagstiftningen – som så ofta när det gäller EU – är att de 28 länderna blir starkare tillsammans. Med EU i ryggen kan det vara lättare att säga nej.

– För vår del spelar det ingen roll. Vi är fullt kapabla att säga nej själva, om så behövs, säger Ann Linde.

 

Frihandel i media vecka 24

Veckan bjöd inte på något svenskt material om frihandel. Men desto mer på den internationella arenan.  Vi börja i Afrika. 2019-06-14 Alexander C.R. Hammond skriver i The National Interest om USA:s öppning mot handel med Afrika:  "The poorest continent in the ...

Frihandel i media vecka 24

Veckan bjöd inte på något svenskt material om frihandel. Men desto mer på den internationella arenan. 

Vi börja i Afrika.

2019-06-14

Alexander C.R. Hammond skriver i The National Interest om USA:s öppning mot handel med Afrika: 

”The poorest continent in the world is about to lend a hand to the United States. Last week, Africa implemented the world’s largest free-trade area, and that’s great news for American foreign policy. Back in December, U.S. National Security Advisor John Bolton unveiled a plan for the Trump administration’s titled the “Africa Strategy.” The plan is simple—the United States will give less aid to Africa, instead prioritizing enhancing America’s “economic ties with the region.” Now that many African nations have unified under a single market, trading with the continent will become far easier—and a trade deal between the United States and Africa would help out everyone involved.

The African Continental Free Trade Area (AfCFTA) trade deal officially came into force on May 30, a month after it reached the twenty-two-nation threshold needed to do so. Now, tariffs on 90 percent of the goods traded among AfCFTA member states will be removed—a move that, according to the UN, will boost intra-African trade by 52 percent in only a few years.

(—)

If the United States really wants to follow through on its plan to help Africa’s economy thrive, then it is vital that a U.S.-AfCFTA trade deal replaces existing American preferential trade schemes like the African Growth and Opportunity Act (AGOA). Right now, AGOA gives developing African countries duty-free access to the U.S. market for some goods, but the agreement is bogged down with far too many exceptions that can change on a whim—causing havoc for domestic African industries dependent on the American trade scheme. Last year, for example, the United States unexpectedly changed AGOA’s terms and suspended Rwanda’s ability to export clothing duty-free, damaging the Rwandan textile industry and putting hundreds of jobs at risk (mostly women’s jobs). Moving away from these malevolent trade schemes and toward a more reciprocal agreement with mutual, unchangeable rules would go a long way in providing economic stability to the poor in Africa.

So far, twenty-four of the fifty-five African member states have ratified the AfCFTA and now that the trade area is operational, many more African nations are expected to join in the coming months. As more countries join the African single market, the potential benefits for both parties to create a U.S.-AfCFTA trade deal will continue to grow.”oods from Africa, rather than producing them domestically, then the U.S. economy can focus on what it best produces: high-value specialized goods and services.

The poorest continent in the world is about to lend a hand to the United States. Last week, Africa implemented the world’s largest free-trade area, and that’s great news for American foreign policy. Back in December, U.S. National Security Advisor John Bolton unveiled a plan for the Trump administration’s titled the “Africa Strategy.” The plan is simple—the United States will give less aid to Africa, instead prioritizing enhancing America’s “economic ties with the region.” Now that many African nations have unified under a single market, trading with the continent will become far easier—and a trade deal between the United States and Africa would help out everyone involved.

2019-06-10

Och fortsätter med Storbritannien och och Sydkorea som har enats om ett preliminärt frihandelsavtal som snabbt kan förverkligas när britterna lämnar EU:

BBC skriver: 

”The UK and South Korea have signed an outline free trade agreement (FTA) that seeks to maintain existing trade arrangements post-Brexit.

International Trade Secretary Liam Fox signed the deal with his South Korean counterpart Yoo Myung-hee in Seoul.

The preliminary agreement marks the first post-Brexit trade deal the UK has secured in Asia.

The agreement is roughly in line with the terms of the existing Korea-EU FTA.

”In so far as a (UK-S Korea) deal has been struck that’s a landmark moment,” Mouhammed Choukeir, chief investment officer at private bank Kleinwort Hambros told BBC 5 live’s Wake Up to Money.

”Where it’s not a big deal is that actually the biggest trading bloc still needs to be negotiated – the EU and US.”

The deal would cover South Korean exports including cars and auto parts. South Korea exports mostly cars and ships to Britain, while it imports crude oil, cars and whisky.

The agreement is designed to provide stability under a no-deal Brexit, with the UK due to leave the EU on 31 October, with or without a deal.”

Mer av samma sak. Australien förbereder sig också för ett liv efter Brexit när det gäller handeln med Storbritannien:

2019-06-13

Clayton Utz skriver i Lexology:

”Despite this successful trading relationship, an Australian-post-Brexit UK FTA is needed because their economies are inextricably linked by their longstanding complementary markets, and the current trade relationship between Australia and the UK is predicated on the UK being a member of the European Union (EU). The FTA will also provide both Governments with a good foundation for more complex and lucrative trade negotiations including between Australia and the EU, and between a post-Brexit UK and the US.

Australia’s and the UK’s commitment to an FTA post-Brexit

Although the EU rules provide that the UK may not commence FTA negotiations with third-country parties until after Brexit, both Governments are settling the parameters of negotiations in advance of Brexit so as to streamline the formal negotiations once they can be officially commenced.

In September 2016, Australia and the UK established a Joint Trade Working Group (TWG) to define the parameters of future FTA negotiations and exchange views on global trade policy issues and developments. Four formal meetings of the TWG have been held, demonstrating both Governments’ ongoing commitment to ensure an expeditious transition to FTA negotiations once the UK has left the EU.

Opportunities that an FTA with post-Brexit UK presents Australia

While specific details of the TWG meetings have not been made public, a comprehensive FTA with post-Brexit UK would likely assist in ensuring that our trade and investment relationship continues to flourish by:

  • removing barriers to trade in goods
  • expanding services linkages and investment ties;
  • modernising the rules governing trade in goods, services and investment between Australia and the UK; and
  • better facilitating trade and investment in the digital economy.

The Australian Government has invited stakeholders to make submissions on the potential opportunities and impacts of a future FTA with the UK. Although the consultation process has just begun and the commencement of negotiations could take some time, it is worthwhile considering how these changes might impact your business and the opportunities that will likely arise.

In particular, you should consider the commercial, economic, regional and other impacts on your business and investments that could be expected to arise from a future Australia-UK FTA to assist the Government in determining Australia’s key priorities for future TWG meetings and for the formal negotiations of the FTA with the UK.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Tullar. Svårt dilemma just nu.

Trumps handelspolitik dilemma för USA:s näringsliv

USA:s nuvarande president kommer inte lämna efter sig ett idéologiskt arv. Det finns ingen "trumpism". Därför har USA:s näringsliv inga starka skäl att motarbeta hans handelspolitik. Effektiv lobbying handlar om decennier av relationsbyggande. Trump har s...

Trumps handelspolitik dilemma för USA:s näringsliv

USA:s nuvarande president kommer inte lämna efter sig ett idéologiskt arv. Det finns ingen ”trumpism”. Därför har USA:s näringsliv inga starka skäl att motarbeta hans handelspolitik. Effektiv lobbying handlar om decennier av relationsbyggande. Trump har som mest drygt sex år kvar och när han avgår försvinner hans politik nästan omedelbart. 

USA:s näringsliv har traditionellt varit positiva till Republikanerna. Men Donald Trumps handelspolitik har under lång tid alienerat partiets anhängare inom framför allt tillverkningsindustrin.

Inte minst är det presidentens ryckiga och oförutsägbara beteende på handelsområdet som bekymrar. Det är mycket svårt att teckna avtal med underleverantörer i andra länder när man bokstavligen inte vet från en minut till en annan vad som gäller.

Trump hotar med tullar, tar bort hotet, hotar igen, gör överenskommelser bara för att bryta dem i nästa ögonblick. Dessutom använder han inte bara tullarna i handelskonflikter.  Som i den senaste konflikten med Mexiko om illegal migration.

Time magazine rapporterar:

”President Donald Trump’s aggressive and wildly unpredictable use of tariffs is spooking American business groups, which have long formed a potent force in his Republican Party.

Corporate America was blindsided last week when Trump threatened to impose crippling taxes on Mexican imports in a push to stop the flow of Central American migrants into the United States.

The two sides reached a truce Friday after Mexico agreed to do more to stop the migrants. But by Monday, Trump was again threatening the tariffs if Mexico didn’t abide by an unspecified commitment, to “be revealed in the not too distant future.”

(—)

“Business is losing,” said Rick Tyler, a Republican strategist and frequent Trump critic. “He calls himself ‘Mr. Tariff man.’ He’s proud of it… It’s bad news for the party. It’s bad news for the free market.”

“It was a good wakeup call for business,” James Jones, chairman of Monarch Global Strategies and a former U.S. ambassador to Mexico, said of Trump’s abrupt move to threaten to tax Mexican goods.

Just last week, the sprawling network led by the billionaire industrialist Charles Koch announced the creation of several political action committees focused on policy — including one devoted to free trade — to back Republicans or Democrats who break with Trump’s trade policies. A powerful force in Republican politics, the network is already a year into a “multi-year multi-million dollar” campaign to promote the dangers of tariff and protectionist trade policies.

The Chamber of Commerce, too, is in the early phases of disentangling itself from the Republican Party after decades of loyalty. The Chamber, which spent at least $29 million largely to help Republicans in the 2016 election, announced earlier this year that it would devote more time and attention to Democrats on Capitol Hill while raising the possibility of supporting Democrats in 2020.

Few expect the Chamber or business-backed groups like the Koch network to suddenly embrace Democrats in a significant way. But even a subtle shift to withhold support from vulnerable Republican candidates could make a difference in 2020.

(—)

Congressional reluctance to challenge Trump could be tested in coming months. Lawmakers may balk if he proceeds with plans to tax $300 billion worth of Chinese goods that he hasn’t already targeted with tariffs — a move that would jack up what consumers pay for everything from bicycles to burglar.

Likewise, taxing auto imports — an idea that has virtually no support outside the White House — would likely meet furious resistance. So would any move to abandon a trade pact with Mexico and Canada. Trump has threatened to withdraw from the 25-year-old North American Free Trade Agreement if Congress won’t ratify a revamped version he negotiated last year.

For all their disenchantment with Trump, the Chamber of Commerce may yet find it hard to break its ties to the party. Though the chamber says it’s weighing a more bipartisan approach, it recently featured a sign on its front steps: It likened Trump to Republican icons Ronald Reagan and Dwight Eisenhower.”

Det är förstås svårt för enskilda republikaner att utmana presidenten. Han har stor makt, är aggressiv och långsint.

Det i sin tur skapar ett klassiskt dilemma för de intressegrupper som normalt stöder Republikanerna. Goda kontakter i senaten och kongressen är värdefulla och man vill inte i allt för hög utsträckning förstöra relationer som kan ta lång tid att återskapa. Trump är president i som mest ungefär sex år till. Effektiv lobbying handlar om decennier. Och har näringslivet någon glädje av att republikaner ersätts av demokrater? De är inte mer frihandelsvänliga än republikanerna och har inte större möjligheter att göra något åt presidenten.

Till detta kommer förstås att det finns delar av USA:s näringsliv — exempelvis stålindustrin —  som åtminstone på kort sikt har glädje av tullarna.

Kanske bättre att hålla god min i elakt spel och se tiden an. Trump har ju egenheten att man kan vara 99 procent säker på att hans efterträdare kommer att vara bättre när det gäller handelsfrågor.

Donald Trump kommer inte lämna efter sig ett ideologiskt arv. Inga odödliga tal eller one-liners, ingen inspirerande principer, ingen konsekvent syn på statens eller presidentens roll. Han har inte heller varit framgångsrik i att tryffera administrationen med sina ideologiska lärjungar eller skapat nätverk av unga eller universitetsstuderande. När Trump avgår, vare sig det blir efter valet 2020 eller, mer troligt, efter ytterligare en mandatperiod, försvinner hans politik nästan på ögonblicket.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Skomakare. Före frihandeln. Johan Fredrik Martin

Skomakaren som fick frihandel och blev konsult

Större marknader ger större välstånd. Det är hemligheten med frihandel. De som är kritiska till frihandel brukar ofta framhålla två argument. Det ena är att frihandeln bara betyder att storföretagen får större marknader och kan växa ännu mer. Det andr...

Skomakaren som fick frihandel och blev konsult

Större marknader ger större välstånd. Det är hemligheten med frihandel.

De som är kritiska till frihandel brukar ofta framhålla två argument. Det ena är att frihandeln bara betyder att storföretagen får större marknader och kan växa ännu mer. Det andra är att vi visserligen får lägre priser genom import, men att detta bara är ett sätt att utnyttja fattiga människor med dåliga arbetsförhållanden i andra länder. Det totala välståndet ökar inte. Det ser bara så ut genom att storföretag blir större och rikare och att vi får billigare produkter — vi ser inte att detta sker på någon annans bekostnad.

Men frihandeln omfördelar inte bara välstånd eller ökar volymerna av producerade och sålda varor.

Det är helt enkelt så att större marknader ger högre välstånd i den mening att det går åt färre arbetstimmar för att tillverka allt bättre varor. Det beror på specialisering, utnyttjande av kapital och arbetsdelning.

Låt oss säga att en skomakare har sin hemby som marknad. Efterfrågan på skor räcker till att försörja honom. Han garvar lädret, skär till, syr med tråd han själv producerat och har alla kundkontakter.

Om han hade en symaskin skulle han kunna tillverka många fler skor, men efterfrågan i byn räcker inte för att motivera den investeringen. Hans produktion är ineffektiv även på andra sätt. Att garva skinnen skulle kunna göras mer storskaligt när nu garvningsutrustningen redan finns, men han behöver inte mer läder. Även tråden kan tillverkas maskinellt, men också där är hans volymer för små för att motivera inköpet av en maskin.

Vår skomakare skulle också vilja resa till en närliggande stad där det finns duktiga skomakare och lära sig mer och inspireras av det nya modet. Men inte heller den resan kan räknas hem. Byborna gillar förvisso hans skor, men de behöver inte hur många skor som helst. Skor är dyra eftersom det går åt så mycket tid för att tillverka dem.

Varför säljer inte skomakaren skor till dem som bor i de omgivande byarna?

Han har tänkt på saken, men kungen i landet har sagt att hantverkare bara får sälja till invånarna i sina egna byar. Annars så kommer de konkurrera ut varandra och skobrist uppstå. Drottningen vill dessutom inte ha trafik på vägarna när hon skall resa till sina väninnor. Om alla transporterade runt varor mellan byarna skulle vägarna vara fulla av långsamma oxkärror. Så kan man inte ha det.

Men en dag dör kungen och hans dotter tar över. Hon har varit i fjärran land och läst tjocka böcker. Hovmännen viskar oroligt att hon blivit en verklighetsfrånvänd teoretiker som inte bryr sig så mycket om gamla traditioner.

Den unga drottningen — som är uppfylld av sina teoretiska föreställningar — deklarerar att från och med nu får alla skomakare i landet sälja till vem de vill. De som protesterar får fingret. ”Nu är det jag som är f-ing queen här! Fatta det!”

Så nästa söndag står en härold på torget i byn och läser upp den nya lagen, ”Lag om fri försäljning av skodon inom hela riket”.

Vår skomakare reagerar omedelbart. Han räknar ut att om han kan sälja skor i de omgivande byarna kan han ha råd med både en symaskin och en maskin som tillverkar tråd. Garvningsutrustningen har han redan. ”Bättre resursutnyttjande”, mumlar han belåtet.

Inom några månader tillverkar och säljer han skor i de omgivande byarna. Eftersom han nu tillverkar tre gånger så många skor som tidigare kan han sänka priserna och konkurrera ut de andra skomakarna.

Men vår skomakare är inte riktigt nöjd. Symaskinen som han köpt på avbetalning och som kräver service används bara halva dagen. Likaså maskinen som spinner tråd. Men skomakaren varken hinner eller orkar jobba mer. Skinn skall garvas och skor transporteras till de omgivande byarna. Allt tar tid.

En kväll när han är på puben dyker det upp en luggsliten man. Han är dessutom full och arg. Det är en skomakare från grannbyn som blivit arbetslös. Nu står snart han och hans fru på gatan.

Vår skomakare blir bekymrad. Han hade faktiskt inte tänkt på vad som hände skomakarna i grannbyarna. Så nästa dag söker han upp den nu bakfulle före detta skomakaren och erbjuder honom att sköta garveriet. Hans hustru kanske kan transportera skor till grannbyarna?

Lönen är inget vidare, men titlarna blir fina. ”Garveri- och logistikchef, kan det var nåt?”

Nu kan vår skomakare jobba heltid med det han är bäst på och blir landets ledande leverantör av skor. I vissa byar har skomakarna slutat tillverka egna skor och säljer istället hans skor. Dessutom måste även de bästa skor repareras, så snart är skomakarnas huvudsyssla att laga skor snarare än tillverka dem.

När skor är billigare köper kunderna flera skor. Många vill ha snygga skor till fest. Men nu stöter vår skomakare på sitt första problem. Han är inget vidare på att göra snygga skor. Han har tillverkat samma modell i decennier och hans finskor påminner om den traditionella modellen. Finskon har en viss klumpighet.

Istället är det en av de andra skomakarna som visar sig ha talang för att ta fram en elegant design.

En ytterligare annan skomakare kommer på ett sätt att sy ihop sulan och ovanlädret som bara tar hälften så lång tid. Det blir inte lika bra, men priset blir betydligt lägre.

En dag kommer garverichefen och säger att han skulle kunna sälja skinn till de andra skomakarna i landet och tjäna mer pengar på det. Dessutom vill de rika köpa läder till sina möbler.

”Sälja till mina konkurrenter?! Kommer aldrig på fråga!”.

”Ok”, säger garverichefen, ”då säger jag upp mig och startar eget”.

Detta var en missräkning för vår skomakare. Att hitta en ny, lika duktig, garvare blir inte lätt. Men när han sovit på saken har han en lösning.

”Jag tror vi kan komma överens”, säger han till garverichefen.

”Du får köpa garveriet av mig, mot att du lovar att leverera mig skinn till bra pris i tio år. Vilka du sen säljer till har jag inte med att göra.”

De skakar hand och nu finns det plötsligt en hel skobransch i riket, med underleverantörer, specialiserade producenter, distributörer, detaljister, reparatörer. Alla har mycket att göra och kan investera i maskiner som gör jobbet snabbare och enklare.

Vår skomakare har under tiden blivit till åren och lite giktbruten.  Han säljer sin skofabrik. Istället hjälper han mot betalning nya skotillverkare med goda råd. ”Nu är du konsult” säger hans hustru som var duktig i skolan och kan svåra ord. Skomakaren vet inte vad ”konsult” är för något. Men det vill han inte erkänna. ”Just, det. Konsult. Det är bra” säger han bara.

Han funderar ibland över utvecklingen. Förr fanns det få skomakare som gjorde allt. De tjänade inte särskilt mycket trots att deras skor var dyra. Numera finns det många skomakare som tjänar bra med pengar — några har för övrigt aldrig tillverkat en sko på egen hand — samtidigt som skorna har blivit så billiga att många medborgare kan äga ett stort antal par för olika ändamål.

Hur gick det med drottningen?

Jo, hon sitter som bäst med sin kollega i grannlandet och diskuterar om inte de båda länderna borde skapa en gemensam skomarknad.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Frihandel EU:s viktigaste uppgift

Just nu präglas EU av maktkamp och dragkamp om EU-pengarna. Det är helt fel fokus. Att utveckla den inre marknaden och öka handeln med omvärlden är det riktigt viktiga.  Här en utomordentligt bra artikel från Forbes av Frantisek Markovic. Den driver eff...

Frihandel EU:s viktigaste uppgift

Just nu präglas EU av maktkamp och dragkamp om EU-pengarna. Det är helt fel fokus. Att utveckla den inre marknaden och öka handeln med omvärlden är det riktigt viktiga. 

Här en utomordentligt bra artikel från Forbes av Frantisek Markovic.

Den driver effektivt tesen av även för de fattigaste och minst utvecklade EU-länderna är handel, både inom EU och med omvärlden, den viktigaste faktorn för att öka välståndet.

”When it comes to the V4 countries in particular, since joining the EU in 2004, the value of their exports of goods to other EU states has increased by between 6.4% in Hungary and 10.7% in Poland (with the Czech Republic growing their intra-EU exports by 9.7% and Slovakia by 10.1%).

This matters because higher demand and trade lead to higher tax revenues, which fund public investment and services. But unlike the EU funds, these revenues are raised through healthy economic activity and as such they are conditioned upon the general quality of state, rule of law, business-friendliness and investment climate as well as on the level of tax. They are, to put it simply, earned through difficult decisions costing political capital.

On the other hand, the entitlement system of the EU funds is perceived as easy money. Worse still, these funds often have an inverse impact on the very conditions facilitating trade as described above. As we have witnessed in Central Europe on many occasions, the abundance of easily accessible funds from the EU sometimes leads to corruption and mismanagement. That should not come as a surprise; in principle, things that mascaraed as free often end up being more expensive.

The Single Market: Mission (Not Yet) Accomplished

That is not to say that the EU should resign on its ambition to bridge the gap between its poorer and richer regions. The EU arguably brings positive impact through its investment – especially in areas where national governments fail to deliver (e.g. cross-border projects and infrastructure). But it does mean that the EU should be smarter about where it puts the emphasis, effort, time and money.

It is undeniable that the real benefit of the EU membership has a lot less to do with the EU funds and a lot more with the EU’s Single Market. And while the Single Market has still a long way to go till perfection (with the EU Parliament estimating that the completing of the economic integration could bring additional €1.7 trillion to our economy), its positive impact on the EU’s prosperity is indisputable.

The EU is a great asset to the Member States and its main added value rests in the ability to lift all boats mainly (but not exclusively) through competition and free trade. More attention should, therefore, be paid to the completion of the Single Market, especially when it comes to free movement of services. The next legislative term should hence be understood as an opportunity to set the balance right. But whether the EU leaders will be capable (given the fragmentation of the European Parliament) or interested (given the necessary political capital needed) in taking up this challenge remains, however, to be seen.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 23

2019-06-06 DN skriver på ledarplats om Trumps handelskrig och världsekonomins avmattning: "Men är inte grundproblemet att ett auktoritärt Kina konsekvent fuskar i den internationella ekonomin? Och att landet tar för sig på ett alltmer aggressivt sätt ...

Frihandel i media vecka 23

2019-06-06

DN skriver på ledarplats om Trumps handelskrig och världsekonomins avmattning:

”Men är inte grundproblemet att ett auktoritärt Kina konsekvent fuskar i den internationella ekonomin? Och att landet tar för sig på ett alltmer aggressivt sätt på den globala scenen? Kräver inte det att Washington sätter hårt mot hårt? Skulle inte vilken amerikansk president som helst ha agerat som Vita husets nuvarande hyresgäst?

Det är riktigt att Kina stjäl kunskap och teknik – och skyddar den egna marknaden och kinesiska företag på ett regelvidrigt sätt. Den demokratiska världen måste självklart agera. Det är högst rimligt att såväl USA som EU intagit en mer restriktiv position när det gäller kinesiska investeringar i strategiskt viktiga industrier och en försiktig hållning rörande teknik från Huawei.

Men ett handelskrig – och att den täta ekonomiska väv som binder samman USA, Kina och resten av världen rivs upp – är varken oundvikligt eller önskvärt.

Faktum är att Donald Trumps företrädare också oroade sig över Kina, men valde en helt annan strategi: Nya omfattande handelsavtal med Stillahavsländerna och EU – TPP respektive TTIP – skulle förhandlas fram. Syftet var att förstärka och fördjupa den multilaterala handelsordningen. USA:s vänner skulle dras närmare. Kineserna kunde få vara med, om de följde reglerna.

Idén var att tämja, inte isolera, Peking.

Trump har i stället dragit sig ur TPP. TTIP har lagts på is. På menyn står endast piska, inga morötter. Det gäller även förhållandet till allierade i Nordamerika, Europa och Östasien.

Det är synd. Den brända jordens taktik gör oss alla fattigare.”

 

Även DI skriver om handelskriget, dock på nyhetsplats: 

”Den amerikanska presidenten Donald Trump hotar att höja tullarna på kinesiska varor med ytterligare 300 miljarder dollar om det är nödvändigt. Det sade han på torsdagen enligt Reuters, skriver CNBC.

USA:s president Donald Trump skruvar upp den ansträngda relationen med Kina ännu ett snäpp.

”Våra samtal med Kina, många intressanta saker händer…Vi får se vad som händer…Jag kan gå upp med ytterligare minst 300 miljarder dollar och jag kommer göra det vid rätt tillfälle.”

Han sade också:

”Men jag tror Kina vill ha ett avtal, och jag tror Mexiko verkligen vill träffa ett avtal.”

Vilka varor som berörs av de eventuella tullhöjningarna gick han inte in på närmare.

Kinesiska handelsministeriet svarar med att Kina kommer att vidta nödvändiga motdrag ifall USA eskalerar handelsspänningarna. Vidare deklarerade man att USA:s påtryckningar har orsakat en allvarlig tillbakagång i handelssamtalen, rapporterar Reuters.

Kina har å sin sida även trappat upp en fientlig USA-retorik gentemot landets medborgare senaste dagarna, skriver CNN. Bland annat varnar regeringen för att resa till USA på grund av risken för ”skjutningar, rån och stölder”.

Regeringens propagandakampanj, som rullar ut i kinesiska statsmedier, fokuserar på USA:s ”handelsmobbning”. Dagstidningen ”People’s Daily” kallade på tisdagen USA för ”världens fiende”, rapporterar CNN vidare.

Internationella valutafonden varnade på onsdagen för att upptrappade hot om tullar frestar på handeln och marknadens förtroende, vilket kan sänka de globala tillväxtsiffror som man i nuläget räknar med förbättras nästa år.”

 

2019-06-04

I DN rapporteras om Donald Trumps stadsbesök i Storbrittannien. Hans tal om att även NHS (britternas offentliga sjukvårdssystem) skulle inkluderas i framtida handelsförhandlingar kommer garanterat ställa till problem:

”På frågan om han vill inkludera den brittiska offentliga sjukvårdsservicen NHS (National Health Service) i detta avtal svarade han:

– Jag tycker att allt ska finnas på bordet. Även NHS. Allt ska finnas på bordet när man talar om handelsavtal.

Amerikanska bolag kan redan i dag lägga anbud på offentliga upphandlingar inom den brittiska vården, så länge de har ett brittiskt dotterbolag. Trumps utspel tolkas därför av den brittiska oppositionen som ett försök att pressa fram en fullständig privatisering.

Det finns få saker som är så politiskt laddade i Storbritannien som just den fria offentliga sjukvård som garanteras genom NHS.

Det är talande att till och med konservativa politiker som Boris Johnson för tre år sedan propagerade för Brexit med argumentet att det skulle ge mer pengar att satsa på denna offentliga sjukvård.

Samme Johnson framhålls nu av Trump som favorit att ta över efter May, tillsammans med utrikesminister Jeremy Hunt:

– Jag känner Boris och han är en ”good guy”. Jag känner Jeremy och han är också en ”good guy”, sa Trump.

Theresa May försökte begränsa skadan genom att säga att britterna själva kan bestämma vad som ska ingå i ett frihandelsavtal, och hennes sjukvårdsminister avfärdar att NHS alls kommer att ingå i förhandlingarna.

Men Trump har sått ett frö till en misstanke om att en framtida konservativ premiärminister kan vara beredd att privatisera vården, för att säkra ett frihandelsavtal med USA.

Som en oväntad bonus för Corbyn förklarade Trump också att han tackat nej till att träffa Labourledaren på tu man hand, eftersom denne är en så ”negativ kraft”.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Ekonomiskt rationell. Eller kanske inte...

Efter ett par år med Trumps handelspolitik — finns det en dold rationalitet

Efter ett par år med Donald Trumps handelspolitik kan man konstatera att den är fundamentalt irrationell. Det finns inslag som kan motiveras ur ett rationellt perspektiv, men helheten är slumpmässig och ännu är ingenting vunnet. Inte ens ur USA:s persp...

Efter ett par år med Trumps handelspolitik — finns det en dold rationalitet

Efter ett par år med Donald Trumps handelspolitik kan man konstatera att den är fundamentalt irrationell. Det finns inslag som kan motiveras ur ett rationellt perspektiv, men helheten är slumpmässig och ännu är ingenting vunnet. Inte ens ur USA:s perspektiv. Tvärt om har det hittills bara uppstått oro och kostnader.  

Det finns ett skäl till att alltid försöka analysera politiska aktörers agerande med utgångspunkt från att de är rationella.

Motsatsen, att de agerar slumpmässigt eller är galna, gör analysen meningslös.

Därför har Frihandelsbloggen i så hög utsträckning som möjligt utgått från att Donald Trump är rationell i sin handelspolitik. Inte så empiriskt faktum, utan som metod.

Efter ett par år av handelskrigande, finns det ett svar på frågan om det finns någon rationalitet i Trumps beteende?

En av utgångspunkterna, problemet med handelsbalansen, är definitivt irrationell. Det är ekonomiskt tänkande som var på modet fram till 1700-talet, men som vi nu vet är fel. Och inte ens om handelsbalansunderskottet vore ett problem skulle tullar mot Kina och EU vara lösningen. Anledningen till underskottet är att USA:s ekonomi går extremt bra just nu och jänkarna shoppar frenetiskt. Enda lösningen vore en dramatisk ekonomisk nedgång i USA som inte drabbade resten av världen, vilket är ett helt orealistiskt scenario.

Klart irrationellt.

Inledningen av Trumps mandatperiod var på handelsområdet djupt irrationell. Att kasta TPP-avtalet i papperskorgen och avsluta TTIP-förhandlingarna måste ha varit beslut baserade på total okunskap. TPP-avtalet innehöll mycket av det som USA rimligen kan efterfråga, såsom skrivningar om arbetsmarknad och miljökrav vilket med tiden kommer att utjämna villkoren mellan olika länder.

Den som vill se någon form av rationalitet i detta beteendet kan konstatera att Trump har deklarerat att han vill förhandla med enskilda länder, inte med grupper av länder. Han tänker sig att varje land för sig är svagt och kan avtvingas eftergifter. Ur den synpunkten var det rationellt att dumpa TPP och TTIP. Det blev uppenbart att Trump faktiskt trodde att han skulle kunna göra separata avtal med olika länder i EU.

Både EU och Kina har haft högre tullar mot USA än tvärt om. Hade det kunnat hanteras i förhandlingar? Ja, med EU förhandlades TTIP-avtalet när Trump tillträdde, så det var uppenbart att förhandlingar pågick med målet att avskaffa alla tullar.

Agerandet mot EU klart irrationellt.

Med Kina är det annorlunda. Kinas regim säger en sak, men gör en annan. Den kinesiska ekonomin, liksom samhället i övrigt, saknar transparens och lagstyre.

Är handelskrig rätt väg att gå för att få till stånd förhandlingar och få kineserna att vika sig på viktiga punkter?  Svårt att säga. Frågan är förstås vad det fanns för alternativ?

Ett svar på den frågan är att Trump borde ha undvikit handelskriget med EU och gjort gemensam sak med EU i ett antal frågor där både USA och EU har problem med Kina.

Åtgärder mot Kina har således viss rationalitet, men givet att de inte koordineras med övriga allierade blir de mindre kraftfulla och tullar, handelskrigets huvudvapen, är förmodligen den sämsta åtgärden och riskerar att permanentas.

Åtgärder mot Kina kan motiveras på rationella grunder, men tullar är en dålig metod och genomförandet illa planerat.

Det fanns skäl att omförhandla NAFTA. Avtalet var nästan 30 år gammalt och behövde förnyas. Att skapa så mycket oro och aggression kring processen var dock helt omotiverat. Men det är Donald Trumps signum. Alltid full attack. Det fungerar bra eftersom han på så sätt får uppmärksamhet för sin världsbild och sitt perspektiv. De som försöker nyansera frågorna och argumentera med fakta dränks i larmet och ger intryck av svaghet. Trump verkar också ha en talang för konkretiseringar som ger hans åsikter stort genomslag.

Grundtanken, modernisering av NAFTA bra, men retoriken och agerandet irrationellt.

Agerandet gentemot WTO är likaså splittrat men vittnar mest om okunnighet. Att underminera WTO:s tvistelösning när USA är det land som i högst utsträckning använder mekanismen är milt talat en rätt udda taktik.

Det senaste utspelet att lägga tullar på mexikanska varor för att Mexiko inte bidrar till att stoppa illegal migration till USA är dock ytterligare ett steg mot total irrationalitet. Att försöka påverka en politisk fråga genom att hota med åtgärder inom ett helt annat samhällsområde är mycket ovanligt mellan civilicerade, demokratiska stater.

Sammanfattningsvis kan man utan vidare säga att Donald Trump på handelsområdet agerar irrationellt i den mening att hans åtgärder inte hänger ihop och stöder varandra och inte har några klara mål.

Trump är hyggligt effektiv i sin ambition att splittra upp förhandlingar och hantera ett land i taget.

Problemet är att han verkar se det som en strategi snarare än som en taktisk åtgärd. Det är just nu fundamentalt oklart vad USA långsiktigt vill uppnå med sin handelspolitik och den frenetiska aktivitet som uppvisas.

 

 

Kommentarer

Janne Hyllengrenjuni 7, 2019
Frihandelsbloggen vill inte se de obalanser som jobbflytten till tredje världen orsakat. Men kul att ni kan ge Trump lite erkännande i vart fall: ”Trump verkar också ha en talang för konkretiseringar som ger hans åsikter stort genomslag.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt.  Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskoll...

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt. 

Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskollegium och statssekreterare i Statsrådsberedningen under EU-minister Cecilia Malmström. Han har skrivit en intressant rapport för tankesmedjan Frivärld där huvudtanken är att EU förutom att påverka genom lagstiftning och förhandlingar, även har betydelse genom sin blotta storlek och ekonomiska ställning. Omvärlden anpassar sig frivilligt de standarder och system som råder inom EU. Antingen för att det underlättar samarbetet med EU eller för att de slipper uppfinna hjulet själva.

Ur stiftelsens ordförande Gunnar Hökmarks förord:

”Europeiska Unionen öppnar marknader. Genom gemensam lagstiftning ersätts nationella regler och lagar. Det är en förutsättning. Annars har vi bara nationella marknader
med dess begränsningar, där de nationella reglerna fungerar som gränsvakter.När EU öppnar marknader bygger det på två viktiga företeelser som hänger samman men som har olika funktioner.
Den ena är konkurrens och etableringsfrihet. Den andraär öppna gränser och lika behandling. Den första har inneburit att nationella monopol och dominanta aktörer
har fått ge efter för ny konkurrens och tvingats möta nyautmaningar. Den andra innebär att konkurrensen gäller över gränserna och är rättvis mot varje enskild aktör. Det gäller för både handel och för investeringar. Det ärsannolikt den största marknadsekonomiska reformationen vi har sett globalt. Därför har Europa många flygbolag, många telekomoperatörer, många bilföretag och många banker. Det är inte bara så att vi har många av dem när vi summerar olika länder utan även när vi i varje land räknar hur många aktörer som möter företag eller enskilda på
marknaden. Ericsson, SAS, Nokia, Volvo, Scania, Santander, Maersk, Telenor, Danske Bank, Schibsted, Carlsberg, HM, Zara, Zalando, IKEA, Valio och alla de tusen och
åter tusen företag som inte är på affärstidningarnas förstasidor men som är basen i vår ekonomi.

Utan gemensamma marknader skulle vi visserligen inte ha gemensamma regler men de som därmed hävdar att EU bidrar till mer reglering har fel. De förtränger nämligen att
varje gång vi lagstiftar ersätter EU:s regler 32 olika nationella regler. (EU28, EES3 samt Turkiet, som är medlemmar i tullunionen.) Alternativet till gemensamma regler och
lagar är nämligen nationella regler och lagar. Inte bara olika regler utan också på grund av mångfalden extremt komplicerade regelverk att tolka och förstå. Varje nationellt regelverk och lagstiftning skulle tjäna som hinder för handel och ekonomiskt utbyte, självklart inte oöverstigliga hinder men likväl hinder. Dessa är svårare för små företag än för stora,
mer komplicerade för nya företag än för gamla och leder alltid till behov av konsulter, rådgivare och agenter.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera posten