Richard Cobden: "...splendidly single-minded free-trader..."

Frihandeln sitter i britternas politiska DNA

I slutet av 1860-talet klagade brittiska snickare över importen av färdiggjorda fönsterramar från Sverige. Dessa var betydligt billigare än vad det var att låta en snickare göra fönsterramarna en och en på det traditionella sättet. Snickarna ville ha tullar. Men det fick de inte. Frihandelsvännerna hade fört en hård kamp som de i huvudsak vunnit. Inte för alltid och inte helt och hållet, men sedan den framgångrika kampen mot The Corn Law  i mitten av 1800-talet har de moraliska och principiella argumenten för frihandel varit starka i Storbritannien.

Man kan tro att brittiska regeringsföreträdares (i ett svenskt perspektiv) högstämda och principfasta hänvisningar till frihandel som en viktig del av framtiden utanför EU är närmast rituell retorik för att ta bort uppmärksamheten från att Brexitförhandlingarna inte går så bra. Men det är i huvudsak en felsyn. Frihandeln, principiellt grundad och ofta ensidig, har tjänat britterna väl sedan 1800-talet. Retoriken om frihandel har en lika stark förankring bland medborgarna som folkhemmet har för oss svenskar.

I en intressant genomgång i världens förmodligen viktigaste konservativa tidskrift The Spectator beskrivs den hårda kampen under 1800-talet. Artikelns poäng är att tidskriften varit för frihandel ända sedan 1830-talet. Det säger förmodligen något om det brittiska samhället att en tidskrift funnits så länge, haft samma åsikt och dessutom kan skryta om det.

Historieskrivningen är inte ny eller unik, men den säger en del om vilken roll frihandel och generellt sett ekonomisk frihet har i den brittiska politiska kulturen. Britterna var handelsmän och stora delar av eliten förstod i vilket fall intuitivt att handel gav välstånd. De hade också sett alla försök att skapa mer välstånd eller ”rättvisa” genom handelshinder misslyckades och inte sällan gynnade en eller annan redan stark intressegrupp.

Här spelade kampen om The Corn Law en viktig roll. Lagen gjorde det helt enkelt extremt dyrt att importera spannmål och existerade för att gynna de brittiska jordägarna. Konsekvensen blev förstås att den övriga befolkningen fick betala höga priser för brödet och orsakade även svält.

Att lagen avskaffades var en del en allmän reformrörelse som innefattade avskaffandet av slaveriet (som förekom i kolonierna, inte i hemlandet) och reformer för näringsfrihet, fattigvård och folkhälsa:

”Enthused by this period of progressive governance, mass popular movements started to emerge, most notably the Chartists – seeking a bill of rights for the working man – and the strident Anti-Corn Law League, whose cause was driven forward by the Liberal politicians John Bright and Charles Villiers, and championed by that splendidly single-minded free-trader, Richard Cobden, who bitterly attacked ‘the unprincipled, unfeeling, rapacious and plundering bread-taxing oligarchy’.”

Den som klagar över att dagens tonfall i debatten är hårt kan som synes med fördel ta en titt på historien.

1840 samlade den radikale politikern och en av The Spectators finansiärer Joseph Hume en kommitté som producerade en 300-sidig rapport som angrep handelshindren (man imponeras över hur folk på den tiden kunde få ihop stora mängder välformulerad och genomtänkt text för hand, utan skrivmaskiner, datorer, internet eller kopiatorer). Eftersom få skulle läsa rapporten producerades även ett trettiotvåsidigt sammandrag som blev bilaga till The Spectator. Sammandraget sålde bra. 10 000 ex, betydligt mer än tidskriftens 3500 kopior. Det säger en del om debatten och intresset för frågan.

Till sist svängde Torys och kring 1850 var de sista protektionistiska åtgärderna borttagna. En viktig faktor var svälten på Irland som förvärrades av att importerat spannmål var orimligt dyrt.

Resultatet var tydligt. 1840 var två procent av spannmålet importerat, 1880 45 procent.

Tidskriften bekämpade med varierande framgång alla försök att återinföra protektionistiska åtgärder, exempelvis olika idéer om att ha frihandel inom imperiet men vara protektionister mot den övriga världen.

När diskussionerna började om brittiskt medlemskap i EEC var The Spectator emot av exakt samma skäl; att Storbritannien inte skall låsas in i ett handelssamarbete som tidskriften uppfattar står i strid med global frihandel. Och av samma anledning var man för Brexit.

Frihandelsbloggen anser som bekant att Brexit var en mycket dålig idé. The Spectators syn på EU som gravt protektionistiskt är till att börja med fel. Visst finns det mycket att förbättra, men avtalen kommer på plats ett efter ett och det finns ingen anledning att tvivla på att frihandelsvännerna i EU generellt sett brukar ta hem spelet.

Dessutom är det tvivelaktigt om britterna själva kommer att kunna ro några riktigt principfasta frihandelsavtal i hamn. Redan finns det starka opinionsbildare som halat fram den klorsköljda kycklingen och GMO-hotet.

Men visst, det säger något om hur stark frihandeln är i Storbritannien att en minister kan lova att skriva på 40 frihandelsavtal dagen efter att Brexit blivit verklighet.

 

 

 

Frihandel i media vecka 25

2019-06-19 Ekonomen Amaku Anku diskuterar i The Africa Report förutsättningarna förutsättningarna för att kontinentens nya frihandelsavtal skall leverera det förväntade välståndet: "Until we engage with the political ramifications of dropping protection...

Frihandel i media vecka 25

2019-06-19

Ekonomen Amaku Anku diskuterar i The Africa Report förutsättningarna förutsättningarna för att kontinentens nya frihandelsavtal skall leverera det förväntade välståndet:

”Until we engage with the political ramifications of dropping protection, and remove the other barriers to trade, the benefits of Africa’s Free Trade Zone will be limited.

If, like me, you’ve been wondering what the empirical evidence says about the likely impact of the African Continental Free Trade Area (AfCFTA) on regional African trade, you should read this IMF paper [launches download].

Generally, non-tariff barriers (NTBs) play a much stronger role than tariffs in hindering intra-regional trade in Africa.

These include:

  • quality of infrastructure,
  • poor trade/customs logistics,
  • access to credit/finance,
  • poor education/human capital,
  • the business climate.

So, for example, if you remove all tariffs, you can grow intra-regional trade by 15-25% (with the risk of tariff revenue losses offsetting these gains for certain countries).

But if you reduce NTBs by just 50%, you can grow intra-trade by 35-55%, with a much reduced risk of fiscal impact.

(—)

More diversified and manufacturing-oriented economies are more likely to benefit from trade integration than agricultural and resource-based economies. That means you need significant structural reforms in the latter group to boost efficiency in areas where there is a competitive advantage.

For example, you need to invest in supporting productivity gains, and in helping local firms position to export. This needs to be done before or in conjunction with implementation, otherwise the entire thing will quickly become politically unfeasible
Another area where political caution is needed: the evidence consistently shows that greater trade liberalization comes with an increase in inequality in the short term (arguably also in long term, see current ‘Trumpian backlash’ in the US) as well as a possible decline in income accruing to the poor.

That could exacerbate instability in many countries and eliminate other gains of trade. So again, structural and policy adjustments are really critical to support losers and encourage winners.
Bottom line: How will Africa fund the infrastructure it needs for the AfCFTA to be successful? Or even the tremendous policy coordination required to reduce NTBs? Until and unless we engage with these questions, any real benefits of this agreement will be elusive.”

2019-06-18

Donald Trump och Kinas ledare Xi Jinping kommer att mötas på G20-mötet nästa vecka enligt Washington Post.  Beskedet, som kom tisdag morgon, betyder att hotet om ytterligare tullar på kinesiska varor för 300 miljader, kanske kan undvikas. Det fick börserna i USA att stiga. 

”President Trump said Tuesday morning that Chinese leader Xi Jinping had agreed to meet with him at the G-20 summit next week, a major development amid the ongoing trade war between two of the world’s largest economies.

Trump, in a Twitter post, wrote that he had spoken with Xi by telephone to confirm the meeting. Trump has said for days that he hoped to meet with Xi at the summit in Osaka, Japan, but Chinese officials had not yet confirmed the meeting would occur.

“Had a very good telephone conversation with President Xi of China,” Trump wrote on Twitter. “We will be having an extended meeting next week at the G-20 in Japan. Our respective teams will begin talks prior to our meeting.”

The Twitter post sent the U.S. stocks sharply higher, as investors had long worried that a protracted trade battle between the two nations could damage the U.S. economy and hurt numerous companies.

(—)

The two leaders last met in late 2018, at a G-20 summit in Argentina. At a dinner with top advisers, Trump and Xi agreed to negotiate to resolve the trade battle. But those talks broke down several weeks ago, when U.S. officials accused their Chinese counterparts of backtracking on several commitments.

Among other things, Trump has demanded that China purchase more U.S. goods and create restrictions on the theft of intellectual property. A number of Democrats have supported Trump’s tough tactics, but U.S. businesses have been alarmed that Trump has so far refused to cut a deal with Xi. This uncertainty has led a number of businesses to freeze investment as they wait to see whether the trade war will be resolved soon.

Trump made standing up to China a centerpiece of his 2016 presidential campaign, and he is set to announce his reelection campaign Tuesday night in Orlando.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Johan August Gripenstedt

Näringsfriheten 155 år i dag

Marknadsekonomins och frihandelns historia är också historien om politiken, de mänskliga rättigheterna och demokratins utveckling.  Idag är det 155 år sedan näringsfriheten infördes i Sverige, i praktiken av den legendariske finansministern Johan August Gr...

Näringsfriheten 155 år i dag

Marknadsekonomins och frihandelns historia är också historien om politiken, de mänskliga rättigheterna och demokratins utveckling.  Idag är det 155 år sedan näringsfriheten infördes i Sverige, i praktiken av den legendariske finansministern Johan August Gripenstedt.

Det är något att fira, eller åtminstone att sända en tacksamhetens tanke.

1864 avskaffades skråväsendet helt, även i städerna.

Samtidigt försvann burskapstvånget, mästarskapstvånget och tvånget att tillhöra en förening. Dessutom infördes fri etableringsrätt för handelsrörelser och fabriksanläggningar på landsbygden.

De första raderna i förordningen (SFS 1864:41. Näringsfrihetsförordningen 18 juni 1864) lyder:

”Svensk man och kvinna är /…/ berättigad att i stad eller å landet idka handels-, eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering; att till utrikes ort utföra eller därifrån införa samt utrikes orter emellan fortskaffa varor.”

Detta var inledningen på Sveriges utveckling mot industrination. Det tog ytterligare ett par generationer innan Sverige blev ett av de rikare länderna i Europa, men näringsfriheten var ett nödvändigt villkor.

Orden ”utrikes ort” var viktiga, då de öppnade för internationell handel. Dock inte frihandel. De första stegen mot frihandel kom under åren efter då Gripensted skickligt manövrerade Sveriges anslutning till Cobdensystemet genom Riksdagen.

Cobdentraktaten introducerade en princip som än i dag är en grundbult i det internationella handelssamarbetet, nämligen ”mest gynnad nations”-principen (som innebär att en handelsfördel som ett avtalsslutande land ger till ett land också ska ges till alla andra avtalsslutande länder). Flera europeiska länder anslöt sig till detta frihandelssystem.

Redan 20 år senare kom internationella skydd för patent, varumärken och mönster.

Under slutet på 1800-talet grundlades de principer och system som än i dag utgör ramar för näringsfrihet och frihandel.

 

Kommentarer

Janne Hyllengrenjuni 21, 2019
Gamla segrar får inte dölja att Kina spionerar, stjäl och dumpar medan vår industriella framgångssaga avvecklas under rop på ännu mer sk frihandel.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 24

Veckan bjöd inte på något svenskt material om frihandel. Men desto mer på den internationella arenan.  Vi börja i Afrika. 2019-06-14 Alexander C.R. Hammond skriver i The National Interest om USA:s öppning mot handel med Afrika:  "The poorest continent in the ...

Frihandel i media vecka 24

Veckan bjöd inte på något svenskt material om frihandel. Men desto mer på den internationella arenan. 

Vi börja i Afrika.

2019-06-14

Alexander C.R. Hammond skriver i The National Interest om USA:s öppning mot handel med Afrika: 

”The poorest continent in the world is about to lend a hand to the United States. Last week, Africa implemented the world’s largest free-trade area, and that’s great news for American foreign policy. Back in December, U.S. National Security Advisor John Bolton unveiled a plan for the Trump administration’s titled the “Africa Strategy.” The plan is simple—the United States will give less aid to Africa, instead prioritizing enhancing America’s “economic ties with the region.” Now that many African nations have unified under a single market, trading with the continent will become far easier—and a trade deal between the United States and Africa would help out everyone involved.

The African Continental Free Trade Area (AfCFTA) trade deal officially came into force on May 30, a month after it reached the twenty-two-nation threshold needed to do so. Now, tariffs on 90 percent of the goods traded among AfCFTA member states will be removed—a move that, according to the UN, will boost intra-African trade by 52 percent in only a few years.

(—)

If the United States really wants to follow through on its plan to help Africa’s economy thrive, then it is vital that a U.S.-AfCFTA trade deal replaces existing American preferential trade schemes like the African Growth and Opportunity Act (AGOA). Right now, AGOA gives developing African countries duty-free access to the U.S. market for some goods, but the agreement is bogged down with far too many exceptions that can change on a whim—causing havoc for domestic African industries dependent on the American trade scheme. Last year, for example, the United States unexpectedly changed AGOA’s terms and suspended Rwanda’s ability to export clothing duty-free, damaging the Rwandan textile industry and putting hundreds of jobs at risk (mostly women’s jobs). Moving away from these malevolent trade schemes and toward a more reciprocal agreement with mutual, unchangeable rules would go a long way in providing economic stability to the poor in Africa.

So far, twenty-four of the fifty-five African member states have ratified the AfCFTA and now that the trade area is operational, many more African nations are expected to join in the coming months. As more countries join the African single market, the potential benefits for both parties to create a U.S.-AfCFTA trade deal will continue to grow.”oods from Africa, rather than producing them domestically, then the U.S. economy can focus on what it best produces: high-value specialized goods and services.

The poorest continent in the world is about to lend a hand to the United States. Last week, Africa implemented the world’s largest free-trade area, and that’s great news for American foreign policy. Back in December, U.S. National Security Advisor John Bolton unveiled a plan for the Trump administration’s titled the “Africa Strategy.” The plan is simple—the United States will give less aid to Africa, instead prioritizing enhancing America’s “economic ties with the region.” Now that many African nations have unified under a single market, trading with the continent will become far easier—and a trade deal between the United States and Africa would help out everyone involved.

2019-06-10

Och fortsätter med Storbritannien och och Sydkorea som har enats om ett preliminärt frihandelsavtal som snabbt kan förverkligas när britterna lämnar EU:

BBC skriver: 

”The UK and South Korea have signed an outline free trade agreement (FTA) that seeks to maintain existing trade arrangements post-Brexit.

International Trade Secretary Liam Fox signed the deal with his South Korean counterpart Yoo Myung-hee in Seoul.

The preliminary agreement marks the first post-Brexit trade deal the UK has secured in Asia.

The agreement is roughly in line with the terms of the existing Korea-EU FTA.

”In so far as a (UK-S Korea) deal has been struck that’s a landmark moment,” Mouhammed Choukeir, chief investment officer at private bank Kleinwort Hambros told BBC 5 live’s Wake Up to Money.

”Where it’s not a big deal is that actually the biggest trading bloc still needs to be negotiated – the EU and US.”

The deal would cover South Korean exports including cars and auto parts. South Korea exports mostly cars and ships to Britain, while it imports crude oil, cars and whisky.

The agreement is designed to provide stability under a no-deal Brexit, with the UK due to leave the EU on 31 October, with or without a deal.”

Mer av samma sak. Australien förbereder sig också för ett liv efter Brexit när det gäller handeln med Storbritannien:

2019-06-13

Clayton Utz skriver i Lexology:

”Despite this successful trading relationship, an Australian-post-Brexit UK FTA is needed because their economies are inextricably linked by their longstanding complementary markets, and the current trade relationship between Australia and the UK is predicated on the UK being a member of the European Union (EU). The FTA will also provide both Governments with a good foundation for more complex and lucrative trade negotiations including between Australia and the EU, and between a post-Brexit UK and the US.

Australia’s and the UK’s commitment to an FTA post-Brexit

Although the EU rules provide that the UK may not commence FTA negotiations with third-country parties until after Brexit, both Governments are settling the parameters of negotiations in advance of Brexit so as to streamline the formal negotiations once they can be officially commenced.

In September 2016, Australia and the UK established a Joint Trade Working Group (TWG) to define the parameters of future FTA negotiations and exchange views on global trade policy issues and developments. Four formal meetings of the TWG have been held, demonstrating both Governments’ ongoing commitment to ensure an expeditious transition to FTA negotiations once the UK has left the EU.

Opportunities that an FTA with post-Brexit UK presents Australia

While specific details of the TWG meetings have not been made public, a comprehensive FTA with post-Brexit UK would likely assist in ensuring that our trade and investment relationship continues to flourish by:

  • removing barriers to trade in goods
  • expanding services linkages and investment ties;
  • modernising the rules governing trade in goods, services and investment between Australia and the UK; and
  • better facilitating trade and investment in the digital economy.

The Australian Government has invited stakeholders to make submissions on the potential opportunities and impacts of a future FTA with the UK. Although the consultation process has just begun and the commencement of negotiations could take some time, it is worthwhile considering how these changes might impact your business and the opportunities that will likely arise.

In particular, you should consider the commercial, economic, regional and other impacts on your business and investments that could be expected to arise from a future Australia-UK FTA to assist the Government in determining Australia’s key priorities for future TWG meetings and for the formal negotiations of the FTA with the UK.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Tullar. Svårt dilemma just nu.

Trumps handelspolitik dilemma för USA:s näringsliv

USA:s nuvarande president kommer inte lämna efter sig ett idéologiskt arv. Det finns ingen "trumpism". Därför har USA:s näringsliv inga starka skäl att motarbeta hans handelspolitik. Effektiv lobbying handlar om decennier av relationsbyggande. Trump har s...

Trumps handelspolitik dilemma för USA:s näringsliv

USA:s nuvarande president kommer inte lämna efter sig ett idéologiskt arv. Det finns ingen ”trumpism”. Därför har USA:s näringsliv inga starka skäl att motarbeta hans handelspolitik. Effektiv lobbying handlar om decennier av relationsbyggande. Trump har som mest drygt sex år kvar och när han avgår försvinner hans politik nästan omedelbart. 

USA:s näringsliv har traditionellt varit positiva till Republikanerna. Men Donald Trumps handelspolitik har under lång tid alienerat partiets anhängare inom framför allt tillverkningsindustrin.

Inte minst är det presidentens ryckiga och oförutsägbara beteende på handelsområdet som bekymrar. Det är mycket svårt att teckna avtal med underleverantörer i andra länder när man bokstavligen inte vet från en minut till en annan vad som gäller.

Trump hotar med tullar, tar bort hotet, hotar igen, gör överenskommelser bara för att bryta dem i nästa ögonblick. Dessutom använder han inte bara tullarna i handelskonflikter.  Som i den senaste konflikten med Mexiko om illegal migration.

Time magazine rapporterar:

”President Donald Trump’s aggressive and wildly unpredictable use of tariffs is spooking American business groups, which have long formed a potent force in his Republican Party.

Corporate America was blindsided last week when Trump threatened to impose crippling taxes on Mexican imports in a push to stop the flow of Central American migrants into the United States.

The two sides reached a truce Friday after Mexico agreed to do more to stop the migrants. But by Monday, Trump was again threatening the tariffs if Mexico didn’t abide by an unspecified commitment, to “be revealed in the not too distant future.”

(—)

“Business is losing,” said Rick Tyler, a Republican strategist and frequent Trump critic. “He calls himself ‘Mr. Tariff man.’ He’s proud of it… It’s bad news for the party. It’s bad news for the free market.”

“It was a good wakeup call for business,” James Jones, chairman of Monarch Global Strategies and a former U.S. ambassador to Mexico, said of Trump’s abrupt move to threaten to tax Mexican goods.

Just last week, the sprawling network led by the billionaire industrialist Charles Koch announced the creation of several political action committees focused on policy — including one devoted to free trade — to back Republicans or Democrats who break with Trump’s trade policies. A powerful force in Republican politics, the network is already a year into a “multi-year multi-million dollar” campaign to promote the dangers of tariff and protectionist trade policies.

The Chamber of Commerce, too, is in the early phases of disentangling itself from the Republican Party after decades of loyalty. The Chamber, which spent at least $29 million largely to help Republicans in the 2016 election, announced earlier this year that it would devote more time and attention to Democrats on Capitol Hill while raising the possibility of supporting Democrats in 2020.

Few expect the Chamber or business-backed groups like the Koch network to suddenly embrace Democrats in a significant way. But even a subtle shift to withhold support from vulnerable Republican candidates could make a difference in 2020.

(—)

Congressional reluctance to challenge Trump could be tested in coming months. Lawmakers may balk if he proceeds with plans to tax $300 billion worth of Chinese goods that he hasn’t already targeted with tariffs — a move that would jack up what consumers pay for everything from bicycles to burglar.

Likewise, taxing auto imports — an idea that has virtually no support outside the White House — would likely meet furious resistance. So would any move to abandon a trade pact with Mexico and Canada. Trump has threatened to withdraw from the 25-year-old North American Free Trade Agreement if Congress won’t ratify a revamped version he negotiated last year.

For all their disenchantment with Trump, the Chamber of Commerce may yet find it hard to break its ties to the party. Though the chamber says it’s weighing a more bipartisan approach, it recently featured a sign on its front steps: It likened Trump to Republican icons Ronald Reagan and Dwight Eisenhower.”

Det är förstås svårt för enskilda republikaner att utmana presidenten. Han har stor makt, är aggressiv och långsint.

Det i sin tur skapar ett klassiskt dilemma för de intressegrupper som normalt stöder Republikanerna. Goda kontakter i senaten och kongressen är värdefulla och man vill inte i allt för hög utsträckning förstöra relationer som kan ta lång tid att återskapa. Trump är president i som mest ungefär sex år till. Effektiv lobbying handlar om decennier. Och har näringslivet någon glädje av att republikaner ersätts av demokrater? De är inte mer frihandelsvänliga än republikanerna och har inte större möjligheter att göra något åt presidenten.

Till detta kommer förstås att det finns delar av USA:s näringsliv — exempelvis stålindustrin —  som åtminstone på kort sikt har glädje av tullarna.

Kanske bättre att hålla god min i elakt spel och se tiden an. Trump har ju egenheten att man kan vara 99 procent säker på att hans efterträdare kommer att vara bättre när det gäller handelsfrågor.

Donald Trump kommer inte lämna efter sig ett ideologiskt arv. Inga odödliga tal eller one-liners, ingen inspirerande principer, ingen konsekvent syn på statens eller presidentens roll. Han har inte heller varit framgångsrik i att tryffera administrationen med sina ideologiska lärjungar eller skapat nätverk av unga eller universitetsstuderande. När Trump avgår, vare sig det blir efter valet 2020 eller, mer troligt, efter ytterligare en mandatperiod, försvinner hans politik nästan på ögonblicket.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Skomakare. Före frihandeln. Johan Fredrik Martin

Skomakaren som fick frihandel och blev konsult

Större marknader ger större välstånd. Det är hemligheten med frihandel. De som är kritiska till frihandel brukar ofta framhålla två argument. Det ena är att frihandeln bara betyder att storföretagen får större marknader och kan växa ännu mer. Det andr...

Skomakaren som fick frihandel och blev konsult

Större marknader ger större välstånd. Det är hemligheten med frihandel.

De som är kritiska till frihandel brukar ofta framhålla två argument. Det ena är att frihandeln bara betyder att storföretagen får större marknader och kan växa ännu mer. Det andra är att vi visserligen får lägre priser genom import, men att detta bara är ett sätt att utnyttja fattiga människor med dåliga arbetsförhållanden i andra länder. Det totala välståndet ökar inte. Det ser bara så ut genom att storföretag blir större och rikare och att vi får billigare produkter — vi ser inte att detta sker på någon annans bekostnad.

Men frihandeln omfördelar inte bara välstånd eller ökar volymerna av producerade och sålda varor.

Det är helt enkelt så att större marknader ger högre välstånd i den mening att det går åt färre arbetstimmar för att tillverka allt bättre varor. Det beror på specialisering, utnyttjande av kapital och arbetsdelning.

Låt oss säga att en skomakare har sin hemby som marknad. Efterfrågan på skor räcker till att försörja honom. Han garvar lädret, skär till, syr med tråd han själv producerat och har alla kundkontakter.

Om han hade en symaskin skulle han kunna tillverka många fler skor, men efterfrågan i byn räcker inte för att motivera den investeringen. Hans produktion är ineffektiv även på andra sätt. Att garva skinnen skulle kunna göras mer storskaligt när nu garvningsutrustningen redan finns, men han behöver inte mer läder. Även tråden kan tillverkas maskinellt, men också där är hans volymer för små för att motivera inköpet av en maskin.

Vår skomakare skulle också vilja resa till en närliggande stad där det finns duktiga skomakare och lära sig mer och inspireras av det nya modet. Men inte heller den resan kan räknas hem. Byborna gillar förvisso hans skor, men de behöver inte hur många skor som helst. Skor är dyra eftersom det går åt så mycket tid för att tillverka dem.

Varför säljer inte skomakaren skor till dem som bor i de omgivande byarna?

Han har tänkt på saken, men kungen i landet har sagt att hantverkare bara får sälja till invånarna i sina egna byar. Annars så kommer de konkurrera ut varandra och skobrist uppstå. Drottningen vill dessutom inte ha trafik på vägarna när hon skall resa till sina väninnor. Om alla transporterade runt varor mellan byarna skulle vägarna vara fulla av långsamma oxkärror. Så kan man inte ha det.

Men en dag dör kungen och hans dotter tar över. Hon har varit i fjärran land och läst tjocka böcker. Hovmännen viskar oroligt att hon blivit en verklighetsfrånvänd teoretiker som inte bryr sig så mycket om gamla traditioner.

Den unga drottningen — som är uppfylld av sina teoretiska föreställningar — deklarerar att från och med nu får alla skomakare i landet sälja till vem de vill. De som protesterar får fingret. ”Nu är det jag som är f-ing queen här! Fatta det!”

Så nästa söndag står en härold på torget i byn och läser upp den nya lagen, ”Lag om fri försäljning av skodon inom hela riket”.

Vår skomakare reagerar omedelbart. Han räknar ut att om han kan sälja skor i de omgivande byarna kan han ha råd med både en symaskin och en maskin som tillverkar tråd. Garvningsutrustningen har han redan. ”Bättre resursutnyttjande”, mumlar han belåtet.

Inom några månader tillverkar och säljer han skor i de omgivande byarna. Eftersom han nu tillverkar tre gånger så många skor som tidigare kan han sänka priserna och konkurrera ut de andra skomakarna.

Men vår skomakare är inte riktigt nöjd. Symaskinen som han köpt på avbetalning och som kräver service används bara halva dagen. Likaså maskinen som spinner tråd. Men skomakaren varken hinner eller orkar jobba mer. Skinn skall garvas och skor transporteras till de omgivande byarna. Allt tar tid.

En kväll när han är på puben dyker det upp en luggsliten man. Han är dessutom full och arg. Det är en skomakare från grannbyn som blivit arbetslös. Nu står snart han och hans fru på gatan.

Vår skomakare blir bekymrad. Han hade faktiskt inte tänkt på vad som hände skomakarna i grannbyarna. Så nästa dag söker han upp den nu bakfulle före detta skomakaren och erbjuder honom att sköta garveriet. Hans hustru kanske kan transportera skor till grannbyarna?

Lönen är inget vidare, men titlarna blir fina. ”Garveri- och logistikchef, kan det var nåt?”

Nu kan vår skomakare jobba heltid med det han är bäst på och blir landets ledande leverantör av skor. I vissa byar har skomakarna slutat tillverka egna skor och säljer istället hans skor. Dessutom måste även de bästa skor repareras, så snart är skomakarnas huvudsyssla att laga skor snarare än tillverka dem.

När skor är billigare köper kunderna flera skor. Många vill ha snygga skor till fest. Men nu stöter vår skomakare på sitt första problem. Han är inget vidare på att göra snygga skor. Han har tillverkat samma modell i decennier och hans finskor påminner om den traditionella modellen. Finskon har en viss klumpighet.

Istället är det en av de andra skomakarna som visar sig ha talang för att ta fram en elegant design.

En ytterligare annan skomakare kommer på ett sätt att sy ihop sulan och ovanlädret som bara tar hälften så lång tid. Det blir inte lika bra, men priset blir betydligt lägre.

En dag kommer garverichefen och säger att han skulle kunna sälja skinn till de andra skomakarna i landet och tjäna mer pengar på det. Dessutom vill de rika köpa läder till sina möbler.

”Sälja till mina konkurrenter?! Kommer aldrig på fråga!”.

”Ok”, säger garverichefen, ”då säger jag upp mig och startar eget”.

Detta var en missräkning för vår skomakare. Att hitta en ny, lika duktig, garvare blir inte lätt. Men när han sovit på saken har han en lösning.

”Jag tror vi kan komma överens”, säger han till garverichefen.

”Du får köpa garveriet av mig, mot att du lovar att leverera mig skinn till bra pris i tio år. Vilka du sen säljer till har jag inte med att göra.”

De skakar hand och nu finns det plötsligt en hel skobransch i riket, med underleverantörer, specialiserade producenter, distributörer, detaljister, reparatörer. Alla har mycket att göra och kan investera i maskiner som gör jobbet snabbare och enklare.

Vår skomakare har under tiden blivit till åren och lite giktbruten.  Han säljer sin skofabrik. Istället hjälper han mot betalning nya skotillverkare med goda råd. ”Nu är du konsult” säger hans hustru som var duktig i skolan och kan svåra ord. Skomakaren vet inte vad ”konsult” är för något. Men det vill han inte erkänna. ”Just, det. Konsult. Det är bra” säger han bara.

Han funderar ibland över utvecklingen. Förr fanns det få skomakare som gjorde allt. De tjänade inte särskilt mycket trots att deras skor var dyra. Numera finns det många skomakare som tjänar bra med pengar — några har för övrigt aldrig tillverkat en sko på egen hand — samtidigt som skorna har blivit så billiga att många medborgare kan äga ett stort antal par för olika ändamål.

Hur gick det med drottningen?

Jo, hon sitter som bäst med sin kollega i grannlandet och diskuterar om inte de båda länderna borde skapa en gemensam skomarknad.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Frihandel EU:s viktigaste uppgift

Just nu präglas EU av maktkamp och dragkamp om EU-pengarna. Det är helt fel fokus. Att utveckla den inre marknaden och öka handeln med omvärlden är det riktigt viktiga.  Här en utomordentligt bra artikel från Forbes av Frantisek Markovic. Den driver eff...

Frihandel EU:s viktigaste uppgift

Just nu präglas EU av maktkamp och dragkamp om EU-pengarna. Det är helt fel fokus. Att utveckla den inre marknaden och öka handeln med omvärlden är det riktigt viktiga. 

Här en utomordentligt bra artikel från Forbes av Frantisek Markovic.

Den driver effektivt tesen av även för de fattigaste och minst utvecklade EU-länderna är handel, både inom EU och med omvärlden, den viktigaste faktorn för att öka välståndet.

”When it comes to the V4 countries in particular, since joining the EU in 2004, the value of their exports of goods to other EU states has increased by between 6.4% in Hungary and 10.7% in Poland (with the Czech Republic growing their intra-EU exports by 9.7% and Slovakia by 10.1%).

This matters because higher demand and trade lead to higher tax revenues, which fund public investment and services. But unlike the EU funds, these revenues are raised through healthy economic activity and as such they are conditioned upon the general quality of state, rule of law, business-friendliness and investment climate as well as on the level of tax. They are, to put it simply, earned through difficult decisions costing political capital.

On the other hand, the entitlement system of the EU funds is perceived as easy money. Worse still, these funds often have an inverse impact on the very conditions facilitating trade as described above. As we have witnessed in Central Europe on many occasions, the abundance of easily accessible funds from the EU sometimes leads to corruption and mismanagement. That should not come as a surprise; in principle, things that mascaraed as free often end up being more expensive.

The Single Market: Mission (Not Yet) Accomplished

That is not to say that the EU should resign on its ambition to bridge the gap between its poorer and richer regions. The EU arguably brings positive impact through its investment – especially in areas where national governments fail to deliver (e.g. cross-border projects and infrastructure). But it does mean that the EU should be smarter about where it puts the emphasis, effort, time and money.

It is undeniable that the real benefit of the EU membership has a lot less to do with the EU funds and a lot more with the EU’s Single Market. And while the Single Market has still a long way to go till perfection (with the EU Parliament estimating that the completing of the economic integration could bring additional €1.7 trillion to our economy), its positive impact on the EU’s prosperity is indisputable.

The EU is a great asset to the Member States and its main added value rests in the ability to lift all boats mainly (but not exclusively) through competition and free trade. More attention should, therefore, be paid to the completion of the Single Market, especially when it comes to free movement of services. The next legislative term should hence be understood as an opportunity to set the balance right. But whether the EU leaders will be capable (given the fragmentation of the European Parliament) or interested (given the necessary political capital needed) in taking up this challenge remains, however, to be seen.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 23

2019-06-06 DN skriver på ledarplats om Trumps handelskrig och världsekonomins avmattning: "Men är inte grundproblemet att ett auktoritärt Kina konsekvent fuskar i den internationella ekonomin? Och att landet tar för sig på ett alltmer aggressivt sätt ...

Frihandel i media vecka 23

2019-06-06

DN skriver på ledarplats om Trumps handelskrig och världsekonomins avmattning:

”Men är inte grundproblemet att ett auktoritärt Kina konsekvent fuskar i den internationella ekonomin? Och att landet tar för sig på ett alltmer aggressivt sätt på den globala scenen? Kräver inte det att Washington sätter hårt mot hårt? Skulle inte vilken amerikansk president som helst ha agerat som Vita husets nuvarande hyresgäst?

Det är riktigt att Kina stjäl kunskap och teknik – och skyddar den egna marknaden och kinesiska företag på ett regelvidrigt sätt. Den demokratiska världen måste självklart agera. Det är högst rimligt att såväl USA som EU intagit en mer restriktiv position när det gäller kinesiska investeringar i strategiskt viktiga industrier och en försiktig hållning rörande teknik från Huawei.

Men ett handelskrig – och att den täta ekonomiska väv som binder samman USA, Kina och resten av världen rivs upp – är varken oundvikligt eller önskvärt.

Faktum är att Donald Trumps företrädare också oroade sig över Kina, men valde en helt annan strategi: Nya omfattande handelsavtal med Stillahavsländerna och EU – TPP respektive TTIP – skulle förhandlas fram. Syftet var att förstärka och fördjupa den multilaterala handelsordningen. USA:s vänner skulle dras närmare. Kineserna kunde få vara med, om de följde reglerna.

Idén var att tämja, inte isolera, Peking.

Trump har i stället dragit sig ur TPP. TTIP har lagts på is. På menyn står endast piska, inga morötter. Det gäller även förhållandet till allierade i Nordamerika, Europa och Östasien.

Det är synd. Den brända jordens taktik gör oss alla fattigare.”

 

Även DI skriver om handelskriget, dock på nyhetsplats: 

”Den amerikanska presidenten Donald Trump hotar att höja tullarna på kinesiska varor med ytterligare 300 miljarder dollar om det är nödvändigt. Det sade han på torsdagen enligt Reuters, skriver CNBC.

USA:s president Donald Trump skruvar upp den ansträngda relationen med Kina ännu ett snäpp.

”Våra samtal med Kina, många intressanta saker händer…Vi får se vad som händer…Jag kan gå upp med ytterligare minst 300 miljarder dollar och jag kommer göra det vid rätt tillfälle.”

Han sade också:

”Men jag tror Kina vill ha ett avtal, och jag tror Mexiko verkligen vill träffa ett avtal.”

Vilka varor som berörs av de eventuella tullhöjningarna gick han inte in på närmare.

Kinesiska handelsministeriet svarar med att Kina kommer att vidta nödvändiga motdrag ifall USA eskalerar handelsspänningarna. Vidare deklarerade man att USA:s påtryckningar har orsakat en allvarlig tillbakagång i handelssamtalen, rapporterar Reuters.

Kina har å sin sida även trappat upp en fientlig USA-retorik gentemot landets medborgare senaste dagarna, skriver CNN. Bland annat varnar regeringen för att resa till USA på grund av risken för ”skjutningar, rån och stölder”.

Regeringens propagandakampanj, som rullar ut i kinesiska statsmedier, fokuserar på USA:s ”handelsmobbning”. Dagstidningen ”People’s Daily” kallade på tisdagen USA för ”världens fiende”, rapporterar CNN vidare.

Internationella valutafonden varnade på onsdagen för att upptrappade hot om tullar frestar på handeln och marknadens förtroende, vilket kan sänka de globala tillväxtsiffror som man i nuläget räknar med förbättras nästa år.”

 

2019-06-04

I DN rapporteras om Donald Trumps stadsbesök i Storbrittannien. Hans tal om att även NHS (britternas offentliga sjukvårdssystem) skulle inkluderas i framtida handelsförhandlingar kommer garanterat ställa till problem:

”På frågan om han vill inkludera den brittiska offentliga sjukvårdsservicen NHS (National Health Service) i detta avtal svarade han:

– Jag tycker att allt ska finnas på bordet. Även NHS. Allt ska finnas på bordet när man talar om handelsavtal.

Amerikanska bolag kan redan i dag lägga anbud på offentliga upphandlingar inom den brittiska vården, så länge de har ett brittiskt dotterbolag. Trumps utspel tolkas därför av den brittiska oppositionen som ett försök att pressa fram en fullständig privatisering.

Det finns få saker som är så politiskt laddade i Storbritannien som just den fria offentliga sjukvård som garanteras genom NHS.

Det är talande att till och med konservativa politiker som Boris Johnson för tre år sedan propagerade för Brexit med argumentet att det skulle ge mer pengar att satsa på denna offentliga sjukvård.

Samme Johnson framhålls nu av Trump som favorit att ta över efter May, tillsammans med utrikesminister Jeremy Hunt:

– Jag känner Boris och han är en ”good guy”. Jag känner Jeremy och han är också en ”good guy”, sa Trump.

Theresa May försökte begränsa skadan genom att säga att britterna själva kan bestämma vad som ska ingå i ett frihandelsavtal, och hennes sjukvårdsminister avfärdar att NHS alls kommer att ingå i förhandlingarna.

Men Trump har sått ett frö till en misstanke om att en framtida konservativ premiärminister kan vara beredd att privatisera vården, för att säkra ett frihandelsavtal med USA.

Som en oväntad bonus för Corbyn förklarade Trump också att han tackat nej till att träffa Labourledaren på tu man hand, eftersom denne är en så ”negativ kraft”.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera posten