Gästbloggare Per Dahl: Om en Österbottnisk föregångare till Adam Smith

”Waror tilwerkas aldrig, utan at de behöfwas och efterfrågas: behofwen röja sig sjelf: de äro mångfaldiga och bringa således näringar och tilwerkningar i en bane, som sedan komma att försäljas til behöfwande. Hindras dem som tarfwar, at få köpa en Wara, stannar den i tilwerkarens hand, ligger honom til last och får en swart stämpel på sig, hwaruti läses orden: Försplilda swett och möda.”

Komminister Anders Chydenius ord från 1765 i stridsskriften Den nationnale winsten, visar, säger forskare, det typiska underifrånperspektivet på ett lands ekonomi. I det Österbotten där Chydenius växte upp och verkade fanns ingen adel och få ämbetsmän, och stöderna låg långt från maktens centrum i Stockholm.

Särskilt tydligt visar sig detta i hans senare författare skridsskrift mot lagreglerade löner för tjänstefolk. Dessa var inte alls ett skydd för de svaga, menade han, utan ett sätt för de bemedlade att hålla nere löneläget. Fri konkurrens mellan arbetsgivare skulle inte minst leda till att de som behandlade sina anställda dåligt skulle tvingas erbjuda högre lön, medan goda husbönder skulle kunna attrahera drängar, pigor och hjon till lägre kostnader, eftersom förhållandena i övrigt var goda. Detta skulle på sikt tvinga bort drängplågarna ur arbetsmarknaden.

Men även om få i svensk historia så tydligt, konsekvent och envetet försvarat människors frihet att fritt sluta avtal med varandra som Chydenius. tog det 100 år innan den frihandel han förespråkade faktiskt infördes – 1865. Frestelsen för politiska eliter att rätta samhällsekonomin efter egna idéer var stark och avtog inte.

Den som tar del av debatten finner ofta en säregen variant av ansvarskänsla. Om exempelvis fler skomakare än lämpligt skulle öppna verkstäder i en stad, skulle en del av dessa inte kunna försörja sig, var detta ett politiskt problem. Om någon skomakare frestades att sänka sina priser och därmed standarden på skorna var detta också ett gemensamt politiskt problem – den presumtive kunden skulle ju kunna bli lurad.

Det som ger färg åt sådana inlägg är de ganska vanligt förekommande konkurserna i högreståndskretsar. Till och med ganska höga ämbetsmän var tvungna att fly landet eftersom de jagades av fordringsägare och spelskulder, som de inte längre kunde hålla undan med mer eller mindre tvivelaktiva metoder. Landshövdingen Lars Arnell och lantmarskalken Henning Hamilton är två kända fall.

Man undrar hur den tänkte, som vill skydda svaga mot den fria marknadens faror genom tvingande regleringar samtidigt som han själv har byrån fylld med reverser som inte kan honoreras…

Per Dahl

* Adam Smiths The Wealth of Nations – Nationernas välstånd kommer först 1776 (blogg reds anmärkning).

Frihandel i media vecka 50

Japan-EU-avtalet från höger och vänster, och varför frihandelsvännerna inte kan vinna debatten. 2018-12-12 Christoffer Fjellner skriver i Upsala Nya Tidning om frihandelsavtalet mellan Japan och EU. Ett avbrott i den protektionistiska vågen. "Förmodligen lika v...

Frihandel i media vecka 50

Japan-EU-avtalet från höger och vänster, och varför frihandelsvännerna inte kan vinna debatten.

2018-12-12

Christoffer Fjellner skriver i Upsala Nya Tidning om frihandelsavtalet mellan Japan och EU. Ett avbrott i den protektionistiska vågen.

”Förmodligen lika viktigt som avtalet är för svensk och europeisk ekonomi är det ur utrikespolitiska och strategiska synvinklar. När Trump tog USA ur frihandelsavtalet i Stilla havet, TPP, förlorade Japan en viktig allierad i en region som präglas alltmer av kinesiskt inflytande. Genom avtalet med Japan kan Europa försöka fylla det tomrum USA lämnar efter sig. Dessutom är det en tydlig signal att Europa alltjämt tror på frihandel, öppna marknader och den regelstyrda handeln i en tid när detta utmanas av inte bara USA, utan också av Kina, som med sin statskapitalism underminerar WTO genom omfattande subventioner och krav på teknologiöverföring vid investeringar.

Många tror att hotet mot frihandeln enbart kommer från Trump. Men faktum är att motståndet också finns här hemma i Europa. Det är ingen nyhet att ytterkantsvänstern och högerpopulister förenas i sitt frihandelsmotstånd. Men att motståndet likaså kommer inifrån den europeiska socialdemokratin är desto mer oroande. Europa är betjänt av en pragmatisk socialdemokrati som har Europas bästa för ögonen. Men länge försvårade socialisterna förhandlingarna i EU. Först genom att hävda att den europeiska bilindustrin är hotad. Därefter genom att påstå att det förekommer tvångsarbete i Japan. Sanningen är att skyddet för arbetstagare i Japan är minst lika starkt som i Europa, detta är snarast ett svepskäl för protektionism.

Inte ens i Sverige, som är ett världens mest frihandelsvänliga länder, går det helt säkert att lita på socialdemokraterna. När avtalet behandlas i miljöutskottet förmådde inte min kollega Jytte Guteland (S) att ta ställning och när vi senast röstade om ett stort frihandelsavtal, det med Kanada, valde bara drygt hälften av socialdemokraterna att stödja det. Det är en ohelig allians som breder ut sig och som hotar jobb och tillväxt i Sverige och ett starkt Europa i världen.

Det är ett modernt frihandelsavtal Europaparlamentet godkänner. Det undanröjer många fler hinder än bara tullar och framförallt garanterar det att både Japan och EU skyddar miljön, folkhälsan och arbetstagarna. Europas ja till avtalet är ett kraftfullt ställningstagande för öppenhet och frihandel när det behövs som mest.”

 

ETC intervjuar Mp:s Max Andersson och Vänsterpartiets Malin Björk om Japan-avtalet. Inte förvånande har de en annan uppfattning än Fjellner:  

”Till skillnad från fallet med Ceta, EU:s avtal med Kanada, behöver avtalet med Japan inte godkännas i de nationella parlamenten. Det innebär att någon omröstning i Sveriges riksdag inte kommer att ske. Dagens omröstning i EU-parlamentet är därmed den sista instansen som ska godkänna avtalet. – Ett demokratiskt problem, säger parlamentsledamoten Max Andersson (MP).
Det har länge varit oklart hur uppdelningen mellan EU och nationella parlament ska se ut när det gäller ratificeringen av handelsavtal. I samband med Ceta-avtalet avgjordes detta i EU-domstolen. Den kom fram till att det är just elementen rörande investeringsskydd i avtalen som nationella parlament har beslutanderätt kring. Eftersom Japanavtalet i dagsläget inte innehåller sådana, så räcker det med att Europaparlamentet och medlemsländernas regeringar i ministerrådet godkänner det. Investeringsskydd förhandlas dock separat och kommer troligtvis att ingå även i avtalet med Japan.
– Allt talar för att investeringsskydd och tvistlösningsmekanismer som motsvarar den kritiserade ISDS-modellen kommer att tillkomma senare, säger EU-parlamentarikern Malin Björk (V).

Rundar parlamenten
Max Andersson (MP), menar att det hela är ett sätt för EU-kommissionen att kringgå de nationella parlamenten.
– EU-kommissionen lyfter ut investeringsdelen i separata avtal för att på så sätt kunna baxa igenom handelsavtalen utan att involvera nationella parlament.
– De här avtalen medför omfattande risker och påverkar i allra högst grad lagstiftning på medlemsstatsnivå. Att de nationella parlamenten inte involveras i större utsträckning är i förlängningen ett demokratiskt problem. ”

 

Alan S Blinder i Foreign Affairs menar att idén om komparativa fördelar är så krångligt att frihandelsvänner inte kan vinna den folkliga debatten om frihandel:

”“We must always take heed that we buy no more of strangers than we sell them, for so we should impoverish ourselves and enrich them.” Those words, written in 1549 and attributed to the English diplomat Sir Thomas Smith, are one of the earliest known expressions of what came to be called “mercantilism.” Update the language, and they could easily have been tweeted by U.S. President Donald Trump, the most prominent mercantilist of today. Trump believes—or at least says—that the United States “loses” when it runs trade deficits with other countries. Many Americans seem to agree.

Yet the economists Adam Smith and David Ricardo made the definitive case against mercantilism and for free trade more than 200 years ago. Their arguments have convinced virtually every economist ever since, but they seem to have made only limited inroads with the broader public. Polls show only tenuous public support for free trade and even less understanding of its virtues.

Some of the problem comes from the nature of the case for trade. Unlike other economic concepts, such as supply and demand, the idea of comparative advantage—which holds that two countries can both benefit from trade even when one can produce everything more cheaply than the other—is counterintuitive. Defenders of free trade also have to contend with populist politicians and well-financed opponents who find foreign workers and firms easy scapegoats for domestic economic woes. Worst of all, economists may be fundamentally misunderstanding what most people value in the economy. These are hard problems to solve. Governments should do more to help those hurt by trade, but building the necessary political coalitions to do so is tricky. Economists should do a better job communicating with the public, but at the end of the day, they may simply have to accept the inevitable: convincing most people of the value of free trade is a losing fight.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Svår balansgång mellan cybersäkerhet och protektionism

Cybersäkerhet måste vara en prioriterad fråga där EU inte får vara naivt kring att det finns utländska intressen som inte vill oss väl. Det påverkar handelspolitiken och nationell säkerhet bör vara ett överordnat värde. Men samtidigt är det viktigt att ...

Svår balansgång mellan cybersäkerhet och protektionism

Cybersäkerhet måste vara en prioriterad fråga där EU inte får vara naivt kring att det finns utländska intressen som inte vill oss väl. Det påverkar handelspolitiken och nationell säkerhet bör vara ett överordnat värde. Men samtidigt är det viktigt att cybersäkerhet och allmän misstänksamhet mot framför allt Kina inte lättvindigt används som argument för protektionism. 

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker (M) skriver i DI om säkerhetsproblemet med att kinesiska företag levererar telekomutrustning.

”Cybersäkerhet blir viktigare i en värld som är mer integrerad. När 5g-näten byggs ut stoppar både USA och Australien kinesiska leverantörer. Nyligen blev det känt att kanadensisk polis på USA:s begäran har gripit telekomföretaget Huaweis finanschef för brott mot amerikanska sanktioner. Häromveckan uppmanade USA “vänligt sinnade” länder att bojkotta företaget.

Men när Sverige nu auktionerar ut tillstånden för frekvensutrymmen tar svenska myndigheter inga sådana hänsyn och Huaweis Sverigechef är inte orolig för att möta hinder när 5g-nätet byggs ut i Sverige.

På samma gång som vi rustar upp det militära försvaret måste vi vara vaksamma på hotet från utländskt cyberspionage. Det krävs en genomtänkt strategi på såväl svensk som EU-nivå för att skydda våra stats- och företagshemligheter, våra personliga data samt funktionen för kritisk infrastruktur. Sverige som har långtgående kompetens inom området bör gå i bräschen för det arbetet.

(—)

I EU är det Storbritannien som tar frågan på störst tar allvar och behovet av att EU trappar upp sitt arbete blir således ännu viktigare när landet lämnar EU. Storbritanniens underrättelse- och cybersäkerhetsmyndigheter granskar all Huaweis utrustning innan den används. Resten av EU framstår dock som aningslöst. Det illustreras kanske tydligast av att hela det belgiska mobilnätet är byggt av Huawei och att EU-kommissionen låter företaget tillhandahålla det interna nätverket.

EU har nyligen infört regler för dataskydd och för att kontrollera utländska direktinvesteringar. Det pågår diskussioner om att införa nya regler som förbjuder export av utrustning för cyberövervakning till stater som använder det till sin egen befolkning.

Det är bra och nödvändiga åtgärder, som emellertid måste kompletteras med en strategi som skyddar Europa från cyberspionage. Det bör fungera som en väckarklocka att våra vänner i USA, Australien och Storbritannien vidtar långtgående åtgärder för att skydda sig mot cyberspionage, och till och med uppmanar andra göra samma sak.”

Tankesmedja Frivärld har just publicerat en rapport på samma tema: ”Digitaliseringens baksida – cyberhotets komponenter och konsekvenser”.

Hoten är självklart allvarliga och bör hanteras, liksom en rad andra problem som har att göra med framför allt Kinas ambitioner att komma över teknologi och forskningsresultat genom uppköp av företag i Kina och krav på att de som vill investera i Kina delar med sig av kunnande.

Samtidigt kan vi vara säkra på att dessa hot förr eller senare inom EU kommer att användas som argument för vad som i praktiken är ren protektionism. När EU:s politiker nu lämnar den mer lättsamma attityden till problemet är det viktigt att utforma institutionella mekanismer som med rimlig säkerhet kan skilja det ena från det andra, som kan avgöra om det handlar om riktiga eller bara påstådda hot.

Det kommer att bli en balansgång mellan att vara tillräckligt vaksam mot hoten, och samtidigt inte ge för stort utrymme åt de särintressen som vill skydda företag eller branscher från utländsk konkurrens. Det kommer också bli en balansgång mellan öppenhet i processen och självklara krav på sekretess. När det handlar om industrispionage och säkerhetshot kan det inte råda total öppenhet kring åtgärder och vad man som myndighet egentligen vet.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
-- Blir nog bra det här... Foto: Franska staten

Det är inte frihandel och marknadsekonomi som orsakat kravallerna i Frankrike

Social oro skylls reflexmässigt på frihandel och marknadsekonomi. Men oftast är anledningen andra faktorer. Inte minst felaktiga regleringar. Sydsvenskan skriver den 3 december på ledarplats om de franska protesterna som drivs av "de gula västarna". Utve...

Det är inte frihandel och marknadsekonomi som orsakat kravallerna i Frankrike

Social oro skylls reflexmässigt på frihandel och marknadsekonomi. Men oftast är anledningen andra faktorer. Inte minst felaktiga regleringar.

Sydsvenskan skriver den 3 december på ledarplats om de franska protesterna som drivs av ”de gula västarna”.

Utvecklingen sedan den artikeln är att de gula västarna har vunnit. Höjningen av bränsleskatten har dragits tillbaka och istället tvingades Macron höja minimilönerna, något som dessutom tas över statsbudgeten. Ett extremt snöpligt slut på vad som skulle ha blivit en intäkt och klimatåtgärd.

Men Sydsvenskan gör en typisk sammanblandning av ojämlikhet, social oro, frihandel och marknadsekonomi.

”Men nyhetens behag klingade snabbt av. Macrons stjärna dalade. Från popularitetssiffror runt 60 procent hos de flesta franska opinionsinstituten strax efter segern i presidentvalet 2017 ligger han nu under 30 procent.

Marknadsekonomi och frihandel skapar välstånd. Men välståndet måste också komma alla till del. Här verkar Macron ha en blind fläck i sin reformpolitik. Växande klyftor, politiskt, socialt och ekonomiskt drar isär Frankrike. Om inte Macron förmår lägga om politiken riskerar han och hans parti att marschera rakt in i väggen. Och de gula västarna kan triumfera.”

Tidningens formulering ”Marknadsekonomi och frihandel skapar välstånd. Men välståndet måste också komma alla till del” antyder att ojämlikhet och i förlängningen kravaller beror på marknadsekonomi och frihandel.

Men det stämmer helt enkelt inte. Framför allt är Frankrike inget vidare exempel.

Frankrike har lika mycket (eller lite) frihandel som alla andra EU-länder. EU har gemensam handelspolitik.

När det gäller marknadsekonomi är det en annan sak. Frankrike har marknadsekonomi. Men den franska ekonomin — liksom det franska samhället totalt sett — är mer reglerat än de allra flesta andra EU-länder. Staten reglerar nästan allt på detaljnivå och det existerar nästan ingenting av det vi kallar ”kommunalt självstyre”. Lägg märke till att det finns minimilöner (något vi exempelvis inte har i Sverige) och att Macron kunde bestämma att höja dessa på statens (skattebetalarnas) bekostnad. Det säger en del om sammanväxt Frankrikes näringsliv och fack är med staten.

Utan att ta ställning till om detta är bra eller dåligt, eller hävda att det är regleringarna som ligger bakom Frankrikes problem, kan man med säkerhet säga att grogrunden för de gula västarnas protester inte är frihandel eller en unikt fri marknad.

Frihandel har ingen koppling till ett lands interna ekonomiska politik. Ett land kan ha höga skatter och omfattande regleringar internt, men totalt fri handel mot omvärlden. Likaså kan ett land ha extremt fri ekonomi internt, men stora handelshinder mot omvärlden. Det existerar av naturliga skäl inga länder som har så inkonsekvent lagstiftning, men i princip går det utmärkt att kombinera helt olika principer för de två olika politikområdena.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 49

2018-12-08 Tidningen Arbetaren intervjuar Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, från världsfackets kongress i Köpenhamn: "Du har kallats för frihandelskramare. Hur bra landar det här på kongressen där det finns fack som är emot frihandel? – Ja, de...

Frihandel i media vecka 49

2018-12-08

Tidningen Arbetaren intervjuar Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, från världsfackets kongress i Köpenhamn:

”Du har kallats för frihandelskramare. Hur bra landar det här på kongressen där det finns fack som är emot frihandel?

– Ja, det finns sådana fack här men vi kan säga så här: frihandelsavtalet mellan EU och Kanada hade inte kommit till stånd om det inte varit för fackföreningsrörelsen i Europa och Kanada. Det hade då inte funnits någon kraft som hade tryckt på de länder som är negativa till frihandel.

– Men i WTO och frihandelsförhandlingar så spelar facken ofta en väldigt viktig roll. Men visst, det är inte okontroversiellt. Många inom facket som är kritiska är det av erfarenheter från hemmaplan där jobb har flyttats ut och de har fått en sämre situation för sina löntagare. Det vore naivt att säga att de inte drabbats av globaliseringen, för det har de.

Får du skit från fackliga företrädare här för din positiva syn på frihandel?

– Ja, jag får skit för vår frihandelslinje. Men det är egentligen fler som är kritiska inom Europafacket än här. Men det beror nog på att i Europa har frågan varit mer konkret eftersom vi förhandlat om TTIP och CETA-avtalet. Brett över världen finns dock ett starkt stöd för frihandel, som till exempel i Japan och Sydkorea, så vi är inte ensamma om vår syn.”

2018-12-07

Marianne Björklund på DN rapporterar om Kina:s och USA:s vapenvila i handelskriget:

”I uttalandet bekräftar man också för första gången att de två länderna förklarat vapenvila i handelskriget för att gå in i en 90 dagar lång förhandling och att det finns en utstakad plan. Dessutom hävdar Kina att landet så snart som möjligt ska genomföra de ”konkreta saker” som landet kom överens med USA om.

Men vad det är för saker går man inte in på. Därmed är det fortfarande oklart vad länderna egentligen har enats om och någon bekräftelse på de eftergifter som Donald Trump triumferande har twittrat om ges inte.

Trump har bland annat sagt att Kina gått med på att sänka importtullarna, 40 procent, på amerikanska bilar. Han har dessutom gått ut med att Kina lovat att omedelbart öka sin import av amerikanska jordbruks-, industri- och energiprodukter. Något som skulle förbättra USA:s kraftiga handelsunderskott gentemot Kina. Inget av detta bekräftar Kina.

Däremot säger kinesiska myndigheter i ett annat uttalande att man ska skärpa straffen för de företag som stjäl företagshemligheter från utländska verksamheter, en käpphäst i de amerikanska kraven. Det är dock inte första gången landet lovar det och man har tidigare kritiserats för att fina uttalanden inte alltid följs av åtgärder i verkligheten.

Kinas uttalande lyckades inte ingjuta mod i börserna som föll i Europa efter ett kraftigt ras i New York på tisdagen, över 3 procent. Raset berodde till stor del på den osäkerhet som uppstått kring vad helgens möte resulterade i. Från att först ha tolkats positivt började tveksamheter gro när Trump förvirrade bedömare med en rad motsägelsefulla tweets där han går från att hålla en positiv ton och kalla middagen med Xi Jinping för ”underbar” till att från andra höften hota med ytterligare tullar och konstatera att han är en ”tullman”.

Trump har tidigare hotat att höja de tullar på kinesiska importvaror som nu är 10 procent till 25 procent om inte Kina går med på ett antal villkor som förbättrar handelsbalansen mellan de två länderna. Dessutom finns planer på att höja tullarna på fler varor om en överenskommelse uteblir.”

2018-12-05

Sierra Leone Telegraph argumenterar på ledarplats för det nya afrikanska frihandelsavtalet:

”A total of 44 African nations signed the landmark African Continental Free Trade agreement earlier this year, with only 12 out of the required 22 countries ratifying the accord, but policy makers say there is enough time and practical solutions to move the process ahead.

The African Continental Free Trade (AfCFTA) area aims to create a single continental market for goods and services, with free movement of business persons and investments, and thus pave the way for accelerating the establishment of the Continental Customs Union and the African customs union.

African countries could use the time in the run up to March 2019, the deadline for ratification, to strengthen their capacity in the legislative and tariff instruments required for the process and other “low hanging fruit” measures, presenters at a panel session during the African Economic Conference, currently underway in Kigali Rwanda, told delegates.

“We have learned a lot of lessons,” Dr. Trudi Hartzenberg, Executive Director of the Trade Law Centre said. “We have a window to build capacity… most implementation is done at national level…there is lot that existing (free-trade areas) can bring,” she said.

The signing of AfCFTA, with its potential to create the largest free-trade area in the world – uniting fifty-four African countries with a combined population of more than one billion people and a combined gross domestic product of more than US $3.4 trillion – has also engendered much debate about the challenges of harmonizing disparate tax, fiscal and regulatory regimes as well as the varied socio-political make-up of nations on the continent.

But Rwanda, which has taken bold leadership of the integrate Africa agenda, argues that the benefits outweigh the losses.

Noting that Rwanda was one of the first countries to sign AfCFTA, the country’s Minister of Trade and Industry Soraya Hakuziyaremye, one of the panelists, said it was imperative for the country to champion regional integration and African integration.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
George H.W. Bush svärs in som USA:s president 20 januari 1989.

Till minne av en frihandelsvänlig president

USA:s tidigare president George H.W. Bush avled den 30 november vid 94 års ålder. En av hans viktigaste insatser var att föra Ronald Reagans (i huvudsak...) frihandelsvänliga arv vidare. Han skapade NAFTA och bidrog till USA:s ledande roll i skapandet av ...

Till minne av en frihandelsvänlig president

USA:s tidigare president George H.W. Bush avled den 30 november vid 94 års ålder. En av hans viktigaste insatser var att föra Ronald Reagans (i huvudsak…) frihandelsvänliga arv vidare. Han skapade NAFTA och bidrog till USA:s ledande roll i skapandet av WTO.

Amanda Erickson skriver i Washington Post:

”In the obituaries, George H.W. Bush is remembered as the president who oversaw the collapse of the Soviet Union.

But the leader, who died this weekend, had another major foreign policy achievement: He was a champion of free trade and a key architect of globalization, a legacy in danger under the Trump administration.

Bush saw trade as a tool for increasing international cooperation and peace, and he advocated for a liberalized economy.

“If democracy is to be consolidated, the gulfs that separate the few who are very rich from the many who are very poor, that divide civilian from military institutions, that split citizens of European heritage from indigenous peoples, these gulfs must be bridged,” he said shortly after signing the North American Free Trade Agreement in December 1992. “Economic reform must ensure upward mobility and new opportunities for a better life for all citizens of the Americas.”

Bush advocated for increased trade cooperation with China. His administration laid the groundwork for the World Trade Organization, which regulates global commerce, created in 1995.

(—)

His biggest accomplishment, though, was the negotiation of NAFTA, and he signed the accord just a month before leaving office.

It was the result of years of work.

At the time, unions worried that the deal would hasten the flow of U.S. jobs to Mexico, where labor was cheaper and laws more lenient. Bush, however, saw it differently. He said the accord would open up a new market for American goods, creating more jobs.

(—)

It’s a legacy that Trump seemed hellbent on reversing. As a candidate, he called the deal “an absolute catastrophe for our country.” “NAFTA has to be totally gotten rid of. Something has to happen with NAFTA,” he said in 2016.

But as president, he’s been more cautious. Though Trump pulled the United States out of the Trans-Pacific Partnership, his administration didn’t pull out of NAFTA. Instead, the three countries renegotiated a deal — the U.S.-Mexico-Canada Agreement (signed the day Bush died) — that looks a lot like NAFTA. However, the new plan incorporates some trade-restrictive measures in an effort to keep more production in the United States.

As the New York Times put it: “However much he wants to dismantle it, Mr. Trump is still operating within the framework that Mr. Bush helped establish. While he disparaged NAFTA, Mr. Trump ultimately accepted Mr. Bush’s fundamental concept of knitting together the three great nations of North America in a single, integrated trade bloc. The alliances that Mr. Bush built and bolstered remain in place, however frayed. And a host of civil rights, environmental and other Bush-era laws still govern America.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export