Jordens vänner pratar i nattmössan

Jorden vänner har gjort ett faktablad om TTIP.

Det är värt att kommentera eftersom deras argument återkommer med bedövande regelbundenhet i andra texter från vänstern/miljörörelsen.

Det handlar inte bara om idéologiska skillnader. Nästan ingenting av det de påstår stämmer i sak. Man kan säga att argumenten bygger på tre olika handgrepp:

  • Ett omfattande användande av termer som ”riskerar” och ”kan”. Med lite fantasi är det ytterst lite som inte kan hända. Men det väsentliga är naturligtvis om det finns en påtaglig risk att något verkligen händer. Riksdagen kan avskaffa barnbidraget, men det är knappast någon som går och oroar sig för.
  • Påståendet om att TTIP-avtalet förhandlas fram i hemlighet. Det stämmer helt enkelt inte. Alla vet att avtalet förhandlas fram och informationen om processen är massiv, och förhandlarnas uppdragsgivare kommissionen är informerad. Dock är en del av förhandlingsprocessen under sekretess — i likhet med alla andra förhandlingar i hela världen under hela världshistorien.
  • Man låtsas hela tiden som om TTIP-förhandlingarna inte är underkastade demokratisk kontroll. Men både starten, den pågående processen och det slutliga godkännandet av avtalet sker i total öppenhet och genom en rad demokratiska beslut.
  • Man blandar in saker som inte har med TTIP-avtalet att göra. Till exempel att avtalet är dåligt för ”klimatet”. Men TTIP-avtalet har ytterst lite med klimatfrågan att göra. Det kommer sannolikt underlätta handeln med fossila bränslen, men det är lagligt att handla med fossila bränslen och klimatfrågan hanteras i andra stora avtal. Man kan lika gärna säga att TTIP-avtalet är bra för klimatet för att det underlättar handeln med alternativ energiteknik.
  • Man beskriver USA:s utgångspunkter (eller det man gissar är USA:s utgångspunkter) i förhandlingarna som någon form av fakta. Men förhandlingsbud blir sällan verklighet. Och som sagt, det slutgiltiga avtalet skall beslutas demokratiskt efter offentlig debatt.

Nedan Jordens vänners text (kursiv) åtföljt av Frihandelsbloggens kommentarer (fetstil). I faktabladet finns källhänvisningar som länkar, men de är här borttagna.

1. TTIP HANDLAR OM mycket mer än handel: EU och
USA har redan avskaffat eller sänkt de flesta tullar, därför
siktar frihandelsavtalet främst mot att likrikta och standardisera
regler och lagar, märkningar och godkännandeprocedurer
över Atlanten. Kort sagt handlar TTIP om att ta bort det
som industrin kallar ”tekniska handelshinder”. Det betyder
att EU:s regler och standarder inom en lång rad områden
som t.ex. matsäkerhet, konsumentskydd och miljö riskerar
att bli sänkta eller avskaffade som en följd av avtalet. Målet
för avtalet är avreglering, så att industrin ska kunna sälja fler
produkter.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det stämmer inte. Inga gränsvärden eller regler riskerar att bli sänkta eller avskaffade. Det är mycket tydligt i EU-parlamentets instruktioner till förhandlarna. Målet är inte att avreglera utan att så långt som möjligt göra reglerna lika eller acceptera varandras regleringar.  Varför skulle EU:s politiker gå med på att i TTIP vattna ur de regleringar som de själva varit med om att införa? Dessutom är det en seglivad myt att USA är relativt sett avreglerat. På många områden är USA värre än EU.

2. UTLÄNDSKA BOLAG KOMMER att kunna stämma
stater vid sidan om det nationella rättssystemet: Som en del
av förhandlingarna ingår den kontroversiella tvistlösningsmekanismen
(ISDS – Investor State Dispute Settlement).
ISDS ger en utländsk investerare rätt att stämma stater i
internationella skiljedomstolar om staterna genomför en
politik som går ut över investerarens förväntade vinst. Det
kan få vittgående konsekvenser för staters möjlighet och
vilja att skärpa lagstiftningen för att skydda människor och
miljön. Exempelvis har Vattenfall stämt Tyskland, Philip
Morris har stämt Australien, Chevron har stämt Ecuador
och Veolia Egypten.
Förslaget till en reformerad tvistlösningsmekanism,
ICS eller Investment Court System, som EU:s ansvarige
kommissionär Cecilia Malmström har lagt fram, ändrar
ingenting i själva grundprincipen: Företag ska fortfarande
kunna stämma regeringar, även om rutinerna kanske blir
något sjystare.

Frihandelsbloggen kommenterar: Jordens vänner har missförstått totalt. Företag kan stämma länder redan idag om de anser att myndigheterna bryter mot lagar eller avtal. I en rättsstat lyder även staten under lagarna och kan således stämmas av vem som helst, inklusive företag. ”ISDS” är inte en specifik tvistelösningsmekanism utan egentligen benämningen på den klausul i ett internationellt avtal som talar om var en tvist skall biläggas. Den klausulen brukar hänvisa till internationell skiljedom som är ett system under FN:s kontroll som funnits i cirka 50 år. 160 länder är med i systemet. Det är alltså en internationell rättsordning som staterna — inte företagen — har skapat. Vitsen med en oberoende internationell rättsordning är att ett utländskt företag kan stämma till exempel en amerikansk delstat utan att behöva vara beroende av den delstatens rättssystem, vilket kan misstänkas vara partiskt. På samma sätt kan ett amerikanskt företag stämma ett EU-land utan att vara beroende av det landets domstolar. Generellt kanske man kan anta att rättssystemen i EU eller USA fungerar, men ett Europeiskt företag i en juryrättegång i Alabama eller ett amerikanskt i Rumänien eller Grekland kan nog inte räkna med en rättvis rättegång. Och då oaktat att man inte kan de nationella systemen. Internationell skiljedom är lika för alla.

Det nya system som Cecilia Malmström har föreslagit (ICS) är helt och hållet annorlunda jämfört med dagens internationella skiljedom. Här kommer det finnas en permanent domstol som styrs helt och hållet av EU och USA. 

Vad ett företag kan stämma för är helt beroende av vad som står i avtalet. I TTIP kommer det inte finnas möjlighet att försöka kräva skadestånd för uteblivna vinster eller så kallad ”indirekt exproriation”.

Jordens vänner har uppenbarligen misst att Australien vann mot Philip Morris. Dessutom bygger både Philip Morris-fallet och de andra exemplen på helt andra avtal. Skiljedomen tar bara hänsyn till vad som står i avtalen, och TTIP kommer till exempel inte ge möjlighet att stämma på grund av regleringar till förmån för folkhälsa. Vattenfall och Tyskland har överhuvud taget inget med handelsavtal att göra, utan är en separat överenskommelse för EU:s energimarknad.

3. TTIP KAN BETYDA fler kemikalier i leksaker och kosmetika:
EU ställer högre krav än USA på användning av och
märkning av kemikalier i en lång rad produkter. Medan EU
t ex har förbjudit över 1300 kemikalier och ytterligare reglerat
användningen av 250 ingredienser är bara 11 substanser
förbjudna i USA vad gäller kosmetika. Gemensamma regler
på kemikalieområdet kan betyda att EU ska acceptera hormonstörande
ämnen som ftalater i leksaker för barn eller
skadliga substanser i kosmetika.

Frihandelsbloggen kommenterar: Så är det inte. Kemikalieområdet är helt undantaget från förhandlingarna eftersom skillnaderna i sätten att reglera är så olika. 

4. TTIP KAN LEDA till mer GMO, klorkycklingar och
tillväxthormoner i EU: EU riskerar att tvingas tillåta
gen-modifierade matvaror utan märkning från USA, där
genmodifierade organismer (GMO) är mycket utbrett. Företag i
USA pressar förhandlarna för att få EU att minska
sina restriktioner på import av icke godkända GMO –
grödor, öka godkännandena och minska säkerhetstest av
GMO – grödor och ersätta obligatorisk märkning av
GMO – matvaror och – foder med frivilliga regler.
USA:s livsmedelsindustri använder dessutom
produktionsmetoder
som i dag inte är godkända i EU, t.ex. användning
av tillväxthormoner och klor. Det är samtidigt värt
att nämna att 48 milljoner om året blir sjuka av mat i USA
medan 3000 dör. I EU var motsvarande antal 70 000 och 93
under 2011.

Frihandelsbloggen kommenterar. Till att börja med är siffran 48 miljoner amerikaner årligen sjuka av mat helt bisarr. Skulle var sjätte amerikan drabbas av matförgiftning årligen? Det är förmodligen en högre andel än i Bangladesh.

Även på detta område är förhandlarnas instruktioner tydliga. Det som gäller nu i EU är det som skall gälla även efter TTIP-avtalet. Kanadensarna har ett motsvarande avtal (CETA) som är på väg att godkännas av EU. De kanadensiska producenterna säger sig inte ha några som helst problem att sätta upp separata produktionslinjer för att möta EU:s krav. Vi köper ju redan i dag produkter från USA som är anpassade och godkända enligt EU:s regelverk.

5. TTIP ÄR DÅLIGT för klimatet: Det är mycket sannolikt
att TTIP kommer att medföra ökad import av tjärsand,
olja och skiffergas från USA, där den beryktade fracking –
metoden är utbredd. Det framgår av ett läckt utspel från EU-Kommissionen
som beskriver hur export av fossilenergi över
Atlanten ska främjas via frihandelsavtalet med USA. Detta
kan få konsekvenser för EU-medlemsländernas möjlighet
att styra den nationella energipolitiken och genomföra en
ambitiös klimatlagstiftning.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det stämmer att EU är intresserat av att kunna köpa mer fossila bränslen från USA. Det är därför att EU uppfattar det som problematiskt att vara totalt beroende av Ryssland för gas och olja. Det är alltså främst vi som vill köpa, inte USA som vill sälja. Men problemet med fossila bränslen beror inte på TTIP utan på att EU-länderna är beroende av gas, kol och olja. Att TTIP-avtalet skulle påverka EU:s eller EU-ländernas energipolitik stämmer inte.  

6. TTIP KAN BETYDA adjö till EU:s försiktighetsprincip:
Europeisk och amerikansk lagstiftning bygger på olika
grundprinciper. I USA krävs vetenskapliga bevis ‘bortom
tvivel’ för att t.ex. förbjuda specifika kemikalier medan i EU
kan ämnen förbjudas på en väldokumenterad misstanke.
USA betraktar EU:s försiktighetsprincip som ett handelshinder
och menar at det t.ex. stänger ute det amerikanska
lantbrukets genförändrade produkter eller kycklingar tvättade
med klor från Europa.

Frihandelsbloggen kommenterar: Stämmer inte. EU behåller försiktighetsprincipen. 

7. TTIP KAN MEDFÖRA restriktioner på offentlig upphandling
som främjar inköp av lokala och hållbara produkter:
TTIP riskerar att motarbeta lokala matvaruprogram i USA
och EU som försöker främja hälsosammare, mer hållbara
och lokalt producerade matvaror genom offentliga inköp.
Detta eftersom prioriteringen av lokala matvaror ses som ett
handelshinder.

Frihandelsbloggen kommenterar: Jordens vänner uppvisar en häpnadsväckande okunnighet. De spekulerar tvärsäkert om vad TTIP-avtalet kan innebära, men har missat att just detta är verklighets i dagens EU. I offentlig upphandling får man inte ställa krav på var en produkt kommer ifrån. Man får ställa alla typer av miljö- och kvalitetskrav, men inte att den skall vara odlad i närheten. Det är för att EU:s inre marknad skall fungera och motarbeta korruption. Annars skulle politiker lova att köpa skolmaten av sina väljare, och byråkrater köpa från sina svågrar.

8. DE EKONOMISKA FÖRDELARNA med TTIP är starkt
övervärderade: Förespråkarna för TTIP framhäver ständigt
att ett handelsavtal med USA kommer att kunna pumpa upp
EU:s ekonomi med 120 miljarder euro och skapa åtskilliga
tusen arbetsplatser. Dessa påståenden bygger dock på studier
där det mest positiva alternativet förutser en BNP-tillväxt
i Europa på 0,3 – 1,3 % över en 10–20 – årsperiod. Detta
motsvarar en årlig BNP – tillväxt på 0,03 – 0,13 %. Samtidigt
är beräkningarna fulla med förutsättningar som EU:s
ekonomi inte lever upp till och bortser från väsentliga utgifter
förbundna med avtalet.

Frihandelsbloggen kommenterar: ”Väsentliga utgifter”? Vad skulle det vara? Däremot stämmer det att de inledande ekonomiska vinsterna av avtalet kan ha överdrivits i en del beräkningar. Men på sikt är det ingen som ifrågasätter att mindre krångel vid handel är lönsamt. Vi handlar ju redan med USA, varför inte göra det så lätt som möjligt? Man skall komma ihåg att bakom alla siffror finns det människor som driver företag och arbetar hårt. Att förenkla för dessa personer har ett egenvärde, och de förbättringarna sker från dag ett, långt innan man ser några förbättringar av räkenskaperna. Det fina med frihandelsavtal är just att de inte kostar så mycket. Det finns inga jätteinvesteringar som måste göras — allt blir bara enklare.

9. FÖRHANDLINGARNA FÖREGÅR BAKOM slutna dörrar:
Medborgarna och det organiserade civilsamhället har
vägrats tillgång till förhandlingsbordet, medan näringslivets
lobbyister har haft privilegierad tillgång till information
och möjlighet att bli hörda. Allmänheten har tidigare bara
haft tillgång till en rad läckta dokument från förhandlingarna,
som det aldrig var meningen att befolkningen skulle
ha insyn i. Även om EU kommissionen sedan dess har lagt
ut en del bakgrundsdokument kommer förhandlingarnas
slutskede att innebära en ännu högre grad av sekretess och
ännu mindre insyn. Den bristande öppenheten gör det
svårt att följa förhandlingarna och tillförsäkra att den breda
allmänhetens intressen inte sätts åt sidan. Samtidigt har ett
läckt dokument beskrivit EU-kommissionens strategi för
hur TTIP ska kommuniceras positivt.

Frihandelsbloggen kommenterar: Alla förhandlingar sker under viss sekretess. Det går inte att förhandla i media. Titta på det den för tillfället aktuella valberedningen i Miljöpartiet. Där är det locket på, och ytterst få personer får veta hur diskussionerna förs. Samma sak gäller regeringsförhandlingarna, Riksbankens ledning eller Riksdagens utskott. TTIP-förhandlingarna är ovanligt öppna. Att näringslivets lobbyister haft en privilegierad ställning är rent nys. Likaså att andra intressen hållits utanför. Kommissionen har regelbundet hearingar och återföring med både företag och intresseorganisationer.  Det viktiga är den grundläggande demokratiska processen. Kommissionen är hela tiden informerad och när avtalet är klart kommer det offentliggöras, debatteras offentligt och beslutas av EU-parlamentet. Återigen, det finns inga förhandlingar eller demokratiska processer som sker helt och hållet öppet. 

10. ETT SÅ KALLAT råd för regulativt samarbete kommer
att ta makten från de nationella regeringarna: Med i förhandlingarna
hör etablerandet av ett gemensamt regleringsråd som
ska garantera att lagar och regler i framtiden utformas i tätt
samarbete mellan EU och USA och att dessa inte utgör ett
handelshinder. Det betyder att USA ska rådfrågas varje gång
medlemsländerna nationellt eller på EU-nivå önskar genomföra
ny lagstiftning, t.ex. på miljö- eller hälsoområdet. Rådet
för regulativt samarbete öppnar upp för att näringslivslobbyister
kan få inflytande på europeisk och därmed också svensk
lagstiftning innan allmänheten får kännedom om processen.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det handlar om en remissinstans som skall säkerställa att nya regleringar inte i onödan strider mot de som redan finns på andra sidan Atlanten, eller att både EU och USA sätter igång med regleringsarbete var och en på sitt håll utan samband. Återigen visar sig Jordens vänner sakna kunskaper om den verklighet de lever i. Rådet kommer inte ”öppna upp” för lobbyister. Hela EU-systemet bygger på att lobbyister från olika sektorer av samhället bidrar med sin kunskap och sina uppfattningar. Svenska kommuner ägnar sig åt lobbying, miljörörelsen, LO, Svenskt Näringsliv och självklart olika företag och branscher. När man tar fram regler för elsäkerhet är elbranschen med och har synpunkter, handlar det om förankring av flytbryggor är flytbryggetillverkarna med och så vidare. Och så är det även i Sverige. Tror Jordens Vänner att politikerna sitter ensamma i sina tjänsterum och fantiserar ihop regler för dialysapparater, ventilationssystem och kategorisering av vattendrag? Självklart inte. Det skulle bli katastrof. I alla dessa sammanhang är experter från myndigheter, intresseorganisationer och industrin med och bidrar med kunskap och synpunkter. 

På grund av det starka opinionstrycket beslutade EU parlamentet
i juli 1015 att begränsa kommissionens förhandlingsmandat
på flera viktiga punkter. De bestämde bl a att
EU- regler vad gäller vård, GMO, hormonkött och kemikalielagstiftning
inte är förhandlingsbara. USA har reagerat
negativt på dessa beslut. Tyvärr satte parlamentet inte ned
foten vad gäller den viktiga demokratifrågan ISDS. Domstolen
finns därför kvar i ny form och med nytt namn.

Frihandelsbloggen kommenterar: Ja, det är så demokrati fungerar. Det visar sig att det finns en opinion och politikerna tar hänsyn till den. Återigen, det är så en demokratisk process fungerar. Politikerna startar processen med vissa utgångspunkter och så har man lagt in avstämningstillfällen för att ändra och justera, bland annat för att det uppstår opinioner man vill kunna ta hänsyn till. USA gillar inte allt EU vill, och EU gillar inte allt USA vill. Det är därför man förhandlar. Om USA och EU hade varit överens om allt hade det inte behövts några förhandlingar.

Att domstolen finns kvar i ”ny form och med nytt namn” är inte så konstigt. Ett avtal måste ha en mekanism om parterna blir oense om vad avtalet betyder eller någon väljer att bryta mot det med berått mod. Det är helt meningslöst med ett avtal där svaret på frågan om ”vad händer om någon bryter mot avtalet” är ”ingenting!”. Avtalsvillkoren måste kunna genomdrivas, på samma sätt som att våra lagar måste backas upp med domstolar och polis.

11. CETA, COMPREHENSIVE ECONOMIC and Trade
Agreement, är ett liknande avtal mellan EU och kanada
som redan är färdigförhandlad men inte ratificerad. Avtalet
bekräftar miljö- fackliga och knsumentorganisationers värsta
farhågor och uppfyller inte heller de krav som EU parlamentarikerna
ställde på TTIP juli 2015.

Frihandelsbloggens kommentar: Stämmer inte. Det finns en betydande enighet inom EU, även bland de stora facken, om att CETA är ett bra avtal. Sanningen är att ingen, inte ens miljörörelsen och extremvänstern/högern som brukar vara emot allt som har med frihandel att göra, sade något om CETA under hela den period som det förhandlades fram. Det var först när TTIP började förhandlas som motståndarna kom på att det fanns ett liknande avtal (man skall inte överdriva likheterna, Kanada är ett helt annat samhälle än USA) som redan var klart. Då måste det också demoniseras.  

 

Frihandel i media vecka 47

2019-11-19 Nå'n glömde berätta... Trump kan inte längre införa tullar på bilar med hänvisning till nationell säkerhet. DI skriver:  "Tiden har runnit ut för president Donald Trump att införa tullar på bilar och bildelar med hänvisning till ”Section 232...

Frihandel i media vecka 47

2019-11-19

Nå’n glömde berätta… Trump kan inte längre införa tullar på bilar med hänvisning till nationell säkerhet. DI skriver: 

”Tiden har runnit ut för president Donald Trump att införa tullar på bilar och bildelar med hänvisning till ”Section 232”, han måste i så fall hitta andra sätt

Det uppger juridiska experter enligt Reuters.

I torsdags löpte en deadline ut, utan att Donald Trump agerade, för att med hänvisning till nationell säkerhet kunna införa tullar på 25 procent för import från EU, Japan och Sydkorea.

Biltillverkare hade väntat sig en ny senarelagd deadline då handelsförhandlingarna fortsätter med Japan och EU. 

Det var i maj som Donald Trump startade en sexmånaders förhandlingsperiod under Section 232 i Trade Expansion Act från 1962, en lag från kalla kriget som syftar till att skydda amerikansk industri.

Ett initialt avtal med Japan hanterade inte bilar, medan samtalen med EU ännu inte formellt startat då de inte är överens om omfånget av förhandlingarna.

Clark Packard vid RStreet.org konstaterar att genom att inte agera i torsdags har Trump förlorat möjligheten att införa tullar enligt Section 232.

På måndagen meddelade Court of International Trade, baserad i New York, att Trumps tid runnit ut för en granskning av stålimport under Section 232, riktat mot Turkiet. Detta efter klagomål från Transpaficic. Det är ett prejudikat som skulle försvåra för Trump att införa biltullar med hänvisning till den lagen.

Andra jurister noterar dock att Trump skulle kunna hänvisa till International Emergency Economic Powers Act, IEEPA, som använts för att bekämpa terroristfinansiering, eller Trading with the Enemy Act. Men det skulle å andra sidan göra Trump-administrationen mer sårbar för klagomål inom WTO.”

 

2019-11-18

Reuters. Trump och USA blockerar tillsättandet av nya domare i WTO:s appelationsdomstol. Den 10 december kommer den sluta fungera om inte USA ändrar sig:

”The World Trade Organization’s (WTO) Appellate Body may not make headlines like the U.S.-China tariff war, but trade experts say its likely demise next month is a further move away from multilateral rules designed to promote global free trade and towards a ‘law of the jungle’ where might is right.

For two years the Trump administration has been blocking appointments to the top body that rules on trade disputes, which means it will soon have too few members to function at all.

Washington has now increased pressure, questioning the WTO budget. Trade officials told Reuters this raised a risk that the Geneva-based body’s biggest paymaster would block its funding, accelerating the end of its ability to resolve disputes.

The U.S. Trade Representative’s office did not respond to questions about the budget.

Washington argues that the Appellate Body has flouted clear rules and morphed into something else while other WTO members have just stood by.

“By blocking the appointment of Appellate Body members they have truly found the weakest point of the system,” said Belgian former Appellate Body member Peter Van den Bossche.

About 70% of initial WTO rulings are sent for review by a three-person panel of the Appellate Body, making it central to binding settlements of international disputes.

But Washington’s blocking action has reduced a pool of seven adjudicators to just three, the minimum required to sit on a case. When two of those three reach the end of their terms on Dec. 10, the Appellate Body will cease to function.

At a monthly gathering of the 164 WTO member states on Friday, Mexico, representing a group of 118 countries, will again call for the vacancies to be filled, but Washington is expected to maintain its veto. As the WTO relies on a consensus, it takes just one objection to block a proposal.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
-- Jag är bekymrad. Om frihandelsförhandlingarna kollapsar kan det bli vår undergång.

Var det handeln som gjorde oss till människor?

Byta av varor mellan människor stimulerar den tekniska utvecklingen. Kanske är det handeln som gjort oss till människor? Eller är det i vilket fall människans förmåga att byta saker även med främlingar som gjort att vi utvecklat kultur, teknik och därm...

Var det handeln som gjorde oss till människor?

Byta av varor mellan människor stimulerar den tekniska utvecklingen.

Kanske är det handeln som gjort oss till människor? Eller är det i vilket fall människans förmåga att byta saker även med främlingar som gjort att vi utvecklat kultur, teknik och därmed välstånd?

Dan Sanchez har en intressant artikel på temat hos Foundation For Economic Education.

Det är väl känt att arkeologer gjort fynd som tydligt visar att produkter förts långa sträckor. Man har hittat snäckskal i grottor fjärran från havet. Produktionen av flintyxor och pilspetsar har skett långt ifrån den plats där flintan förekom naturligt.  Det tyder på organiserad, storskalig och specialiserad produktion av flintföremål och — gissningsvis — mycket annat; det är bara sten, ben, keramik som blir kvar. I vissa områden har människor med säkerhet gjort spjut och knivar av bambu. De blir hårda, starka och ruggigt vassa men försvinner förstås mycket snabbt.

Neandertalarboplatser innehåller inga sådana fynd. De uppvisar tecken på flexibilitet, men verktygen är alltid gjorda av material som fanns i närområdet.

Tidigare människotyper, The Boxgrove Horse Butchers  producerade samma typ av stenyxa i uppemot en miljon år. Under den tiden fick människoarten en 30 procent större hjärna, men deras verktyg förändrades inte.

Hos inga andra primater vi känner till är det möjligt för två flockar att stöta på varandra utan att det uppstår våldsamheter. Även hos oss människor är det en stark drift att ta till våld, men tillräckligt ofta kan vi hantera denna drift och i samarbeta även med okända människor enskilt eller i grupp. Inte minst kan vi byta saker med varandra, vilket närmast per definition är teknikutbyte. Vi byter inte till oss saker som är exakt samma som de vi kan göra själva.

Forskaren och vetenskapsjournalisten Matt Ridley skriver:

“I am not talking about swapping favours — any old primate can do that. There is plenty of ‘reciprocity’ in monkeys and apes: you scratch my back and I scratch yours. (…) Such reciprocity is an important human social glue, a source of cooperation and a habit inherited from the animal past that undoubtedly prepared human beings for exchange. But it is not the same thing as exchange. Reciprocity means giving each other the same thing (usually) at different times. Exchange — call it barter or trade if you like — means giving each other different things (usually) at the same time: simultaneously swapping two different objects. In Adam Smith’s words, ‘Give me that which I want, and you shall have this which you want.’”

…the homicidal relationships between tribes. Famously, no other species of ape can encounter strangers without trying to kill them, and the instinct still lurks in the human breast. But by 82,000 years ago, human beings had overcome this problem sufficiently to be able to pass Nassarius shells hand to hand 125 miles inland.

This is in striking contrast to the Neanderthals, whose stone tools were virtually always made from raw material available within an hour’s walk of where the tool was used. To me this is a vital clue to why the Neanderthals were still making hand axes, while their African-origin competitors were making ever more types of tool. Without trade, innovation just does not happen. Exchange is to technology as sex is to evolution. It stimulates novelty. The remarkable thing about the moderns of west Asia is not so much the diversity of artefacts as the continual innovation. There is more invention between 80,000 and 20,000 years ago than there had been in the previous million. By today’s standards, it was very slow, but by the standards of Homo erectus it was lightning-fast. And the next ten millennia would see still more innovations: fish hooks, all sorts of implements, domesticated wolves, wheat, figs, sheep, money.”

Självklart kan inte stenåldern och människans tidigaste utvecklingen direkt användas som argument för frihandel i dagens värld.

Men den grundläggande iakttagelsen att utbyte stimulerar teknisk och förmodligen kulturell utveckling torde vara relevant även i dag. Nu med tillägget att systematisk forskning och utveckling är resurskrävande och därför förutsätter stora marknader.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 46

2019-11-14 Ulf Jakobsson skriver i Affärsvärlden om USA och protektionismen:  "USA är det ledande importlandet i världen. Landet tar emot nästan 20 procent av världens import. Detta betyder att USA:s handelspolitik är mycket viktig för världsekonomin. Däremot b...

Frihandel i media vecka 46

2019-11-14

Ulf Jakobsson skriver i Affärsvärlden om USA och protektionismen: 

”USA är det ledande importlandet i världen. Landet tar emot nästan 20 procent av världens import. Detta betyder att USA:s handelspolitik är mycket viktig för världsekonomin. Däremot betyder den relativt lite för USA:s ekonomi. USA:s export uppgår till 11,9 procent som andel av landets BNP och dess import till 14,7 procent. Motsvarande siffror för Sverige är 45,3 och 41,1 och för Tyskland 47,2 och 39,7 procent. USA betyder mycket för världen, men världen betyder inte så mycket för USA.

Siffrorna kan förklara varför en protektionistisk politik kan vara ett alternativ för just USA. Samtidigt borde skälen att överväga en sådan politik vara små. Med den plats som handeln tar i den amerikanska ekonomin borde potentialen för skadeverkningar av globaliseringen vara små. Men det betyder också att potentialen för vinster av globaliseringen i denna stora nästan autonoma ekonomi är begränsad. Ändå är det USA som under hela tiden efter andra världskriget genom olika avtal har drivit industriländerna mot en allt friare handel.

(—)

Man hittar heller inga stora frihandelsvänner bland de ledande demokratiska presidentkandidaterna. Elisabeth Warren, som just nu förfaller vara den mest troliga kandidaten, har också varit mycket tydlig med att hon står för en protektionistisk politik.

Hennes protektionism har andra förtecken än Trumps, men kan bli mycket omfattande. Hon vill ställa mycket höga krav på de länder som exporterar till USA. Kraven gäller miljöbestämmelser, minimilöner, skattepolitik, med mera. Därtill ställs stora krav på ländernas växelkurspolitik. Få länder, allra minst USA, klarar alla dessa krav. Man kan därför vänta sig att de kommer att vara en utgångspunkt för förhandlingar, som sammantaget leder till ökad amerikansk protektionism. Denna de goda avsikternas protektionism, kan ställa till med ännu större skada än Trumps tullkrig. Dels därför att Warrens krav omfattar mycket stora delar av den amerikanska importen. Dels därför att risken att andra industriländer går i Warrens fotspår kan vara mycket stor. Den politiska frågan i många industriländer kan bli: Hur kan vi tillåta miljöskadlig låglöneimport, som inte ens USA släpper igenom?”

2019-11-10

Hela Gotland publicerar en TT-intervju med Världsbankens chefsekonom Pinelopi Koujianou Goldberg:

”Yale-professorn Pinelopi Koujianou Goldberg är bekymrad. Det talas om en preliminär och partiell handelsuppgörelse mellan Trumpregeringen och Kina. Men Goldberg har efter snart ett år som chefsekonom för Världsbanken svårt att se något ljus i tunneln när det gäller handelskonflikterna i världen.

Som de flesta ekonomer tog hon inte Donald Trumps prat om tullar inför presidentvalet 2016 på allvar.

— Och när sedan tullarna kom trodde jag att det var något tillfälligt, att de skulle avvecklas snabbt. Men i stället har handelskonflikterna eskalerat. Så nu är jag inte säker längre, säger hon till TT i samband med ett Stockholmsbesök.

— Och det är just det som är poängen. Jag är inte säker längre och det är det ingen som är. Det är det som är den värsta effekten, att ingen vet vad som ska hända. Detta kan få stora negativa konsekvenser, tillägger hon.

Både USA och Kina har förlorat på handelskriget, inte minst amerikanska konsumenter, enligt Världsbanksekonomen.

— Och ironiskt nog befolkningen med stor jordbruksproduktion, säger hon och pekar på hur motåtgärder från både EU och Kina riktats in mot just denna sektor.

För utvecklingsländer är konsekvenserna av handelskriget också överlag negativa, med vissa undantag. För länder som Vietnam, som till följd av nya handelshinder har fått ta över produktion som tidigare låg i Kina, kan handelskriget ha inneburit ett plus. Men överlag slår det hårt mot de fattigare delarna av världen i form av minskade utländska investeringar.

— Detta är troligen den del av världen som har mest att förlora, säger Goldberg.
Hon påminner om att många utvecklingsländer dras med stora skuldberg i dollar och underskott i statsfinanserna, som begränsar utrymmet att hantera ekonomiska motgångar.

— Sannolikheten för att det ska bli en global finanskris är inte särskilt stor. Men det är troligt att enskilda mindre länder får allvarliga problem, säger hon.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Kinas ekonomi skadas av deras protektionism

Om Donald Trump skulle få kineserna att ta bort alla sina tullar och subventioner skulle det resultera i att den kinesiska ekonomin blev ännu starkare än den är nu. Kina tillväxt är inte hög tack vare protektionismen, utan trots protektionismen. Tom Mu...

Kinas ekonomi skadas av deras protektionism

Om Donald Trump skulle få kineserna att ta bort alla sina tullar och subventioner skulle det resultera i att den kinesiska ekonomin blev ännu starkare än den är nu. Kina tillväxt är inte hög tack vare protektionismen, utan trots protektionismen.

Tom Mullen på FEE gör en intressant vinkel på handelskriget:

”As Walter Williams put it, if you’re out in a rowboat with someone who shoots a hole in his end of the boat, you’re not helping yourself by shooting another hole in your end.

Well, the same goes for the Chinese. To the extent they are doing the things they are accused of by Washington, they are only hurting themselves. All the arguments for why the US should eliminate its tariffs, even if the Chinese don’t, also apply to China. Whatever money China spends subsidizing its exporters is money that could have been used by a Chinese industry that doesn’t need to be subsidized. Every additional renminbi yuan Chinese consumers are paying for automobiles or other products upon which they place high tariffs is one they no longer have to spend on something else, making the Chinese poorer for all the same reasons US tariffs make Americans poorer.

Contrary to the flawed reasoning pervading most of the political spectrum, China’s economy is not growing faster than America’s because of its protectionism and other government interventions. It’s growing faster despite them.

US manufacturing output hasn’t dropped significantly as the jobs have left.

China has a population north of 1.4 billion people. If the whole world were laissez-faire, China would have the largest economy in the world. It has been the relative freedom of the US economy compared to China’s that has made the US economy larger. It is only the persistence of relatively more state interventions, even in the post-communist era, that has kept China from becoming the largest economy already.”

Ett ekonomiskt starkare Kina skulle vara bra för USA. Då skulle kineserna köpa fler amerikanska produkter och deras arbetsintensiva industri få ett högre kostnadsläge, men samtidigt bli effektivare. Både Kina och USA skulle vinna.

Däremot är det inte självklart att Kina skulle bli ett mindre hot geopolitiskt, snarare tvärt om. Men det är inte ett handelspolitiskt problem, och Kinas militära styrka och internationella inflytande är betydande redan som det är.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Singapores hamn.

Nytt frihandelsavtal mellan EU och Singapore

Den 21 november kommer frihandelsavtalet mellan EU och Singapore träda i kraft.  Det betyder att de flesta tullar försvinner, och även en rad tekniska handelshinder försvinner. Bland annat på elektronik, fordon, läkemedel och miljöteknik. Även offentli...

Nytt frihandelsavtal mellan EU och Singapore

Den 21 november kommer frihandelsavtalet mellan EU och Singapore träda i kraft. 

Det betyder att de flesta tullar försvinner, och även en rad tekniska handelshinder försvinner. Bland annat på elektronik, fordon, läkemedel och miljöteknik. Även offentlig upphandling öppnas.

Detta är både bra och dåligt. Bra eftersom det öppnar upp för mer handel och att EU ligger i frontlinjen. Dåligt eftersom det förstärker trenden mot att handeln blir en ”spagettiskål” av avtal som försvårar för både importörer, exportörer och myndigheter att hantera regelverket. Målet måste vara att världens länder skapar ett globalt avtal inom ramen för WTO.  Men så länge Donald Trump är president i USA kommer det inte att ske. Å andra sidan är det bara som mest drygt fem år till — en kort i tid i handelssammanhang.

The Strait Times skriver:

”SINGAPORE – The Council of the European Union (EU) has approved the EU-Singapore Free Trade Agreement (FTA), which will remove nearly all customs duties between the two jurisdictions from Nov 21.

Minister-in-charge of Trade Relations S. Iswaran announced this with EU trade commissioner-designate Phil Hogan at a gala dinner on Friday (Nov 8).

Mr Iswaran said the FTA marks a watershed moment in the relationship between them. It is the first such agreement between the EU, which is the world’s largest single market, and an Asean member state.

He also said it will be a step towards a larger relationship between the EU and Asean, which is expected to be the world’s fourth largest market by 2030.

”This is a an excellent opportunity for companies on both sides, in the EU and in Singapore, and in particular for our small and medium enterprises (SMEs),” said Mr Iswaran.

Singapore will continue to ensure its SMEs can benefit from FTAs, he added, citing last month’s FTA symposium here for SMEs to understand specific aspects of such trade agreements.

Enterprise Singapore has also set up a website where SMEs can access a tariff calculator that will tell them what are their preferential margins for particular products or markets based on Singapore’s 24 existing FTAs, Mr Iswaran said.

The EU-Singapore FTA will allow 84 per cent of Singapore exports, including food products and electronics, to enter the EU duty-free, with the rest to follow in the next three to five years.

It also contains strong rules on trade and sustainable development, including the protection of labour rights and the environment, Mr Iswaran said.

”Under the agreement, the EU and Singapore will remove obstacles to trade and investment in green technologies, as well as foster green public tendering and create new opportunities in environmental services.

”These forward-looking provisions recognise the increasing need for trade to contribute positively towards the fight against climate change and reaffirms our commitment to the Paris Agreement.”

Mr Hogan said a ”European Green Deal” will be a priority for the next European Commission – the executive arm of the EU – which will take office next month.

”Singapore will be able to tap into the initiatives that will be proposed to ’green’ business activities across the EU.

”There will be a lot of money invested in new initiatives and opportunities for environmental services, businesses and software industries that Singapore will be able to take advantage of.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 45

2019-11-07 SvD har en lång artikel om hur handelskriget drabbar USA: bönder: "CANTON, MISSISSIPPI. Jordbrukaren Danny Murphy plockar upp en fnasig skida och öppnar den försiktigt. Inuti ligger tre skrumpna sojabönor, som missats av skördemaskinerna. – Så ...

Frihandel i media vecka 45

2019-11-07

SvD har en lång artikel om hur handelskriget drabbar USA: bönder:

”CANTON, MISSISSIPPI. Jordbrukaren Danny Murphy plockar upp en fnasig skida och öppnar den försiktigt. Inuti ligger tre skrumpna sojabönor, som missats av skördemaskinerna.

– Så här ser de ut, säger han, håller dem i handflatan och synar dem i solljuset.

De små gula ärtväxterna som Danny Murphy odlar spelar en central roll i handeln mellan världens två största ekonomier: amerikanerna producerar mest soja globalt, kineserna konsumerar mest.

Han skördade för ett par veckor sedan, därför är marken han står på nästintill barskrapad. Marken påminner om hur hela marknaden för sojabönor har varit för amerikanska jordbrukare i över ett och ett halvt år. Handelskriget har lamslagit branschen och marknaden har stagnerat.

Innan strafftullarna infördes köpte Kina sojabönor från amerikanerna till ett värde av 14 miljarder dollar per år. Det innebar att drygt 30 procent – alltså var tredje sojaböna i USA – exporterades till det östasiatiska landet, som använder sojan till bland annat tofu, sojamjölk och framförallt som djurfoder.

Danny Murphy säger att han har förlorat stora pengar på grund av tarifferna. Han uppskattar att det handlar om cirka 200 000 dollar, alltså motsvarande knappt två miljoner kronor.

För många jordbrukare i området ser det likadant ut.

– Det har varit tufft. Många här är frustrerade över de låga priserna, och jojo-effekten vi får när vi inte vet om det blir ett avtal, eller inte. Vi har haft recession i jordbrukarekonomin de senaste åren, vilket är frustrerande och oroande inför framtiden, säger Danny Murphy.

Ovissheten har varit svår för honom och resten av USA:s 300 000 sojabönder. Flera gånger har de fått upp förhoppningarna, men sedan händer inget.

(—)

Under de dåliga handelsrelationerna de senaste 18 månaderna har Kina i stället vänt sig till Sydamerika, Ryssland och Ukraina för att mätta sitt behov av soja. Nya handelsrelationer, som Murphy tror har vuxit sig allt starkare.

– Idag är Ryssland och Ukraina inte alls särskilt stora sojabönsleverantörer, men vad händer nu när Kina samarbetat med dem under ett och ett halvt år? De skapar en större operation, och kanske en långsiktig relation. Så, jag undrar – har vi förlorat vår möjlighet?, säger Danny Murphy.

(—)

I USA talas det om ”farm country”, alltså delstaterna i de centrala delarna som står för merparten av jordbruket. Det är också här den mest solida republikanska väljarbasen finns; i Mississippi fick Trump 58 procent i senaste presidentvalet. Danny Murphy, som varken röstade på Trump eller Clinton 2016 utan en tredjepartskandidat, tror inte att handelskriget har fått böndernas politiska färg att skifta.

– Visst, Trump har skadat sina egna väljare genom handelskriget, men de kommer att fortsätta att rösta på honom i Mississippi. Även om bönderna är missnöjda med tarifferna har de varit nöjda med mycket annat. Och det handlar inte om att de gillar Trump – utan att de ogillar alternativen, säger han.

Huruvida handelskriget får bönderna ändra namn på valsedeln hänger dock på vem den demokratiska presidentkandidaten blir.

– Jag skulle säga att de flesta jordbrukare är konservativa, många demokrater är för långt ut på vänsterkanten för dem. Kanske skulle vissa stötta någon som demokraten Amy Klobuchar, för hon är från Minnesota och många anser att hon förstår sig på jordbruket, säger han.

Danny Murphy tror att handelskriget inte kan fortgå länge till. Många otåliga jordbrukare får det knappt att gå runt och kritiken mot Trump har varit massiv.

– Han måste göra något, särskilt före valet 2020. Vissa tror att han kanske väntar tills strax före valet för att göra en överenskommelse, så att alla har avtalet färskt i minnet. Men jag hoppas inte han gör det. Det är inte så det funkar.”

2019-11-06

Newsweek är inne på samma spår, att handelskriget är skadligt. Dessutom för andra länder förutom USA och Kina:

”The trade war waged by President Donald Trump against China has hurt the global economy even with the leaders of both countries expected to claim victory with the promise of an imminent partial deal, an expert has told Newsweek.

A ”phase one” deal may be signed by Trump and Chinese President Xi Jinping and is expected to roll back tariffs on around $156 billion worth of Chinese imports from December 15. These would include cell phones, computers and toys, according to Reuters.

But Scott Kennedy, who is senior adviser and trustee Chair in Chinese business and economics at the Center for Strategic and International Studies [CSIS] in Washington, D.C., said there was ”no chance” that the tariffs would be fully removed as the Trump administration needed them to ensure Chinese compliance.

”Trump will be able to say he was tougher on China than anyone before him and obtained a range of concessions regarding purchases, market access and industrial policy.

”But Xi Jinping will be able to claim victory by saying China gave relatively little in exchange for restoring some degree of stability and certainty to the trade relationship.

”Despite both sides’ claims, the trade war has damaged both economies and the global economic system,” he told Newsweek, pointing out that ”other countries and the WTO have also suffered.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Afrika tar ytterligare steg på vägen mot frihandel

Financial Times skriver om det stora afrikanska frihandelsavtalet som håller på att förverkligas. Insikten har kommit att bistånd och planekonomi inte ger välstånd och att marknadsekonomi och frihandel är vägen framåt. Frihandelbloggen har tidigare skrivit ...

Afrika tar ytterligare steg på vägen mot frihandel

Financial Times skriver om det stora afrikanska frihandelsavtalet som håller på att förverkligas. Insikten har kommit att bistånd och planekonomi inte ger välstånd och att marknadsekonomi och frihandel är vägen framåt.

Frihandelbloggen har tidigare skrivit om African Continental Free Trade Area (AfCFTA):

”At a time when much of the world seems to be cooling on the idea of free trade, at least one region is growing increasingly enthusiastic: Africa. This year, 54 of the continent’s 55 states — with only recalcitrant Eritrea on the sidelines — signed up to a free trade area that encompasses 1.2bn people and output of more than $3tn.

The project has gathered strong political momentum, going from conception to enactment in less than three years. Cyril Ramaphosa, South Africa’s president, has called it the continent’s boldest attempt to bring to life the pan-African ideals espoused half a century ago by independence leaders such as Kwame Nkrumah. Colonialism left a Balkanised continent of primarily subscale economies. Most of them have arbitrary borders. Sixteen are landlocked. The African Continental Free Trade Area is an opportunity to remake the continent in its own image and in its own interests.

There is a strong economic case to be made. Only about 18 per cent of African exports are traded within the continent, against nearly 60 per cent for Asia and 70 per cent for Europe. African countries have agreed to cut tariffs to zero on 90 per cent of goods. That and other trade-facilitating measures should increase intra-continental commerce by more than 50 per cent in four years, according to the UN Economic Commission for Africa.

More trade could bring many advantages. Too many African countries are stuck in colonial-like trading arrangements, exporting raw materials and importing manufactured goods. The free trade area should encourage both specialisation and higher value-added exports. Research shows that African countries trade more sophisticated goods with each other than they do with the outside world.

(—)

There are many obstacles. The greatest is effective implementation. The African Union has a history of grandiose pronouncements but poor follow-through. The next phase will be to hammer out dull but vital agreements on non-tariff barriers, rules of origin and dispute resolution. Countries also need to build the infrastructure — soft as well as physical — to facilitate smooth trade, linking their countries with road, rail and interconnecting power grids. They also need to streamline customs procedures, often maddeningly slow. Just as important, they must redouble efforts to lift education standards, with a particular emphasis on the vocational skills that can help people participate in more interconnected economies.

(—)

“We have reached a moment in our history when Africa needs investment more than it needs foreign aid,” Mr Ramaphosa told the FT’s Africa Summit in London last month. In this, multilateralism is the best way forward.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera posten