Jordens vänner pratar i nattmössan

Jorden vänner har gjort ett faktablad om TTIP.

Det är värt att kommentera eftersom deras argument återkommer med bedövande regelbundenhet i andra texter från vänstern/miljörörelsen.

Det handlar inte bara om idéologiska skillnader. Nästan ingenting av det de påstår stämmer i sak. Man kan säga att argumenten bygger på tre olika handgrepp:

  • Ett omfattande användande av termer som ”riskerar” och ”kan”. Med lite fantasi är det ytterst lite som inte kan hända. Men det väsentliga är naturligtvis om det finns en påtaglig risk att något verkligen händer. Riksdagen kan avskaffa barnbidraget, men det är knappast någon som går och oroar sig för.
  • Påståendet om att TTIP-avtalet förhandlas fram i hemlighet. Det stämmer helt enkelt inte. Alla vet att avtalet förhandlas fram och informationen om processen är massiv, och förhandlarnas uppdragsgivare kommissionen är informerad. Dock är en del av förhandlingsprocessen under sekretess — i likhet med alla andra förhandlingar i hela världen under hela världshistorien.
  • Man låtsas hela tiden som om TTIP-förhandlingarna inte är underkastade demokratisk kontroll. Men både starten, den pågående processen och det slutliga godkännandet av avtalet sker i total öppenhet och genom en rad demokratiska beslut.
  • Man blandar in saker som inte har med TTIP-avtalet att göra. Till exempel att avtalet är dåligt för ”klimatet”. Men TTIP-avtalet har ytterst lite med klimatfrågan att göra. Det kommer sannolikt underlätta handeln med fossila bränslen, men det är lagligt att handla med fossila bränslen och klimatfrågan hanteras i andra stora avtal. Man kan lika gärna säga att TTIP-avtalet är bra för klimatet för att det underlättar handeln med alternativ energiteknik.
  • Man beskriver USA:s utgångspunkter (eller det man gissar är USA:s utgångspunkter) i förhandlingarna som någon form av fakta. Men förhandlingsbud blir sällan verklighet. Och som sagt, det slutgiltiga avtalet skall beslutas demokratiskt efter offentlig debatt.

Nedan Jordens vänners text (kursiv) åtföljt av Frihandelsbloggens kommentarer (fetstil). I faktabladet finns källhänvisningar som länkar, men de är här borttagna.

1. TTIP HANDLAR OM mycket mer än handel: EU och
USA har redan avskaffat eller sänkt de flesta tullar, därför
siktar frihandelsavtalet främst mot att likrikta och standardisera
regler och lagar, märkningar och godkännandeprocedurer
över Atlanten. Kort sagt handlar TTIP om att ta bort det
som industrin kallar ”tekniska handelshinder”. Det betyder
att EU:s regler och standarder inom en lång rad områden
som t.ex. matsäkerhet, konsumentskydd och miljö riskerar
att bli sänkta eller avskaffade som en följd av avtalet. Målet
för avtalet är avreglering, så att industrin ska kunna sälja fler
produkter.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det stämmer inte. Inga gränsvärden eller regler riskerar att bli sänkta eller avskaffade. Det är mycket tydligt i EU-parlamentets instruktioner till förhandlarna. Målet är inte att avreglera utan att så långt som möjligt göra reglerna lika eller acceptera varandras regleringar.  Varför skulle EU:s politiker gå med på att i TTIP vattna ur de regleringar som de själva varit med om att införa? Dessutom är det en seglivad myt att USA är relativt sett avreglerat. På många områden är USA värre än EU.

2. UTLÄNDSKA BOLAG KOMMER att kunna stämma
stater vid sidan om det nationella rättssystemet: Som en del
av förhandlingarna ingår den kontroversiella tvistlösningsmekanismen
(ISDS – Investor State Dispute Settlement).
ISDS ger en utländsk investerare rätt att stämma stater i
internationella skiljedomstolar om staterna genomför en
politik som går ut över investerarens förväntade vinst. Det
kan få vittgående konsekvenser för staters möjlighet och
vilja att skärpa lagstiftningen för att skydda människor och
miljön. Exempelvis har Vattenfall stämt Tyskland, Philip
Morris har stämt Australien, Chevron har stämt Ecuador
och Veolia Egypten.
Förslaget till en reformerad tvistlösningsmekanism,
ICS eller Investment Court System, som EU:s ansvarige
kommissionär Cecilia Malmström har lagt fram, ändrar
ingenting i själva grundprincipen: Företag ska fortfarande
kunna stämma regeringar, även om rutinerna kanske blir
något sjystare.

Frihandelsbloggen kommenterar: Jordens vänner har missförstått totalt. Företag kan stämma länder redan idag om de anser att myndigheterna bryter mot lagar eller avtal. I en rättsstat lyder även staten under lagarna och kan således stämmas av vem som helst, inklusive företag. ”ISDS” är inte en specifik tvistelösningsmekanism utan egentligen benämningen på den klausul i ett internationellt avtal som talar om var en tvist skall biläggas. Den klausulen brukar hänvisa till internationell skiljedom som är ett system under FN:s kontroll som funnits i cirka 50 år. 160 länder är med i systemet. Det är alltså en internationell rättsordning som staterna — inte företagen — har skapat. Vitsen med en oberoende internationell rättsordning är att ett utländskt företag kan stämma till exempel en amerikansk delstat utan att behöva vara beroende av den delstatens rättssystem, vilket kan misstänkas vara partiskt. På samma sätt kan ett amerikanskt företag stämma ett EU-land utan att vara beroende av det landets domstolar. Generellt kanske man kan anta att rättssystemen i EU eller USA fungerar, men ett Europeiskt företag i en juryrättegång i Alabama eller ett amerikanskt i Rumänien eller Grekland kan nog inte räkna med en rättvis rättegång. Och då oaktat att man inte kan de nationella systemen. Internationell skiljedom är lika för alla.

Det nya system som Cecilia Malmström har föreslagit (ICS) är helt och hållet annorlunda jämfört med dagens internationella skiljedom. Här kommer det finnas en permanent domstol som styrs helt och hållet av EU och USA. 

Vad ett företag kan stämma för är helt beroende av vad som står i avtalet. I TTIP kommer det inte finnas möjlighet att försöka kräva skadestånd för uteblivna vinster eller så kallad ”indirekt exproriation”.

Jordens vänner har uppenbarligen misst att Australien vann mot Philip Morris. Dessutom bygger både Philip Morris-fallet och de andra exemplen på helt andra avtal. Skiljedomen tar bara hänsyn till vad som står i avtalen, och TTIP kommer till exempel inte ge möjlighet att stämma på grund av regleringar till förmån för folkhälsa. Vattenfall och Tyskland har överhuvud taget inget med handelsavtal att göra, utan är en separat överenskommelse för EU:s energimarknad.

3. TTIP KAN BETYDA fler kemikalier i leksaker och kosmetika:
EU ställer högre krav än USA på användning av och
märkning av kemikalier i en lång rad produkter. Medan EU
t ex har förbjudit över 1300 kemikalier och ytterligare reglerat
användningen av 250 ingredienser är bara 11 substanser
förbjudna i USA vad gäller kosmetika. Gemensamma regler
på kemikalieområdet kan betyda att EU ska acceptera hormonstörande
ämnen som ftalater i leksaker för barn eller
skadliga substanser i kosmetika.

Frihandelsbloggen kommenterar: Så är det inte. Kemikalieområdet är helt undantaget från förhandlingarna eftersom skillnaderna i sätten att reglera är så olika. 

4. TTIP KAN LEDA till mer GMO, klorkycklingar och
tillväxthormoner i EU: EU riskerar att tvingas tillåta
gen-modifierade matvaror utan märkning från USA, där
genmodifierade organismer (GMO) är mycket utbrett. Företag i
USA pressar förhandlarna för att få EU att minska
sina restriktioner på import av icke godkända GMO –
grödor, öka godkännandena och minska säkerhetstest av
GMO – grödor och ersätta obligatorisk märkning av
GMO – matvaror och – foder med frivilliga regler.
USA:s livsmedelsindustri använder dessutom
produktionsmetoder
som i dag inte är godkända i EU, t.ex. användning
av tillväxthormoner och klor. Det är samtidigt värt
att nämna att 48 milljoner om året blir sjuka av mat i USA
medan 3000 dör. I EU var motsvarande antal 70 000 och 93
under 2011.

Frihandelsbloggen kommenterar. Till att börja med är siffran 48 miljoner amerikaner årligen sjuka av mat helt bisarr. Skulle var sjätte amerikan drabbas av matförgiftning årligen? Det är förmodligen en högre andel än i Bangladesh.

Även på detta område är förhandlarnas instruktioner tydliga. Det som gäller nu i EU är det som skall gälla även efter TTIP-avtalet. Kanadensarna har ett motsvarande avtal (CETA) som är på väg att godkännas av EU. De kanadensiska producenterna säger sig inte ha några som helst problem att sätta upp separata produktionslinjer för att möta EU:s krav. Vi köper ju redan i dag produkter från USA som är anpassade och godkända enligt EU:s regelverk.

5. TTIP ÄR DÅLIGT för klimatet: Det är mycket sannolikt
att TTIP kommer att medföra ökad import av tjärsand,
olja och skiffergas från USA, där den beryktade fracking –
metoden är utbredd. Det framgår av ett läckt utspel från EU-Kommissionen
som beskriver hur export av fossilenergi över
Atlanten ska främjas via frihandelsavtalet med USA. Detta
kan få konsekvenser för EU-medlemsländernas möjlighet
att styra den nationella energipolitiken och genomföra en
ambitiös klimatlagstiftning.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det stämmer att EU är intresserat av att kunna köpa mer fossila bränslen från USA. Det är därför att EU uppfattar det som problematiskt att vara totalt beroende av Ryssland för gas och olja. Det är alltså främst vi som vill köpa, inte USA som vill sälja. Men problemet med fossila bränslen beror inte på TTIP utan på att EU-länderna är beroende av gas, kol och olja. Att TTIP-avtalet skulle påverka EU:s eller EU-ländernas energipolitik stämmer inte.  

6. TTIP KAN BETYDA adjö till EU:s försiktighetsprincip:
Europeisk och amerikansk lagstiftning bygger på olika
grundprinciper. I USA krävs vetenskapliga bevis ‘bortom
tvivel’ för att t.ex. förbjuda specifika kemikalier medan i EU
kan ämnen förbjudas på en väldokumenterad misstanke.
USA betraktar EU:s försiktighetsprincip som ett handelshinder
och menar at det t.ex. stänger ute det amerikanska
lantbrukets genförändrade produkter eller kycklingar tvättade
med klor från Europa.

Frihandelsbloggen kommenterar: Stämmer inte. EU behåller försiktighetsprincipen. 

7. TTIP KAN MEDFÖRA restriktioner på offentlig upphandling
som främjar inköp av lokala och hållbara produkter:
TTIP riskerar att motarbeta lokala matvaruprogram i USA
och EU som försöker främja hälsosammare, mer hållbara
och lokalt producerade matvaror genom offentliga inköp.
Detta eftersom prioriteringen av lokala matvaror ses som ett
handelshinder.

Frihandelsbloggen kommenterar: Jordens vänner uppvisar en häpnadsväckande okunnighet. De spekulerar tvärsäkert om vad TTIP-avtalet kan innebära, men har missat att just detta är verklighets i dagens EU. I offentlig upphandling får man inte ställa krav på var en produkt kommer ifrån. Man får ställa alla typer av miljö- och kvalitetskrav, men inte att den skall vara odlad i närheten. Det är för att EU:s inre marknad skall fungera och motarbeta korruption. Annars skulle politiker lova att köpa skolmaten av sina väljare, och byråkrater köpa från sina svågrar.

8. DE EKONOMISKA FÖRDELARNA med TTIP är starkt
övervärderade: Förespråkarna för TTIP framhäver ständigt
att ett handelsavtal med USA kommer att kunna pumpa upp
EU:s ekonomi med 120 miljarder euro och skapa åtskilliga
tusen arbetsplatser. Dessa påståenden bygger dock på studier
där det mest positiva alternativet förutser en BNP-tillväxt
i Europa på 0,3 – 1,3 % över en 10–20 – årsperiod. Detta
motsvarar en årlig BNP – tillväxt på 0,03 – 0,13 %. Samtidigt
är beräkningarna fulla med förutsättningar som EU:s
ekonomi inte lever upp till och bortser från väsentliga utgifter
förbundna med avtalet.

Frihandelsbloggen kommenterar: ”Väsentliga utgifter”? Vad skulle det vara? Däremot stämmer det att de inledande ekonomiska vinsterna av avtalet kan ha överdrivits i en del beräkningar. Men på sikt är det ingen som ifrågasätter att mindre krångel vid handel är lönsamt. Vi handlar ju redan med USA, varför inte göra det så lätt som möjligt? Man skall komma ihåg att bakom alla siffror finns det människor som driver företag och arbetar hårt. Att förenkla för dessa personer har ett egenvärde, och de förbättringarna sker från dag ett, långt innan man ser några förbättringar av räkenskaperna. Det fina med frihandelsavtal är just att de inte kostar så mycket. Det finns inga jätteinvesteringar som måste göras — allt blir bara enklare.

9. FÖRHANDLINGARNA FÖREGÅR BAKOM slutna dörrar:
Medborgarna och det organiserade civilsamhället har
vägrats tillgång till förhandlingsbordet, medan näringslivets
lobbyister har haft privilegierad tillgång till information
och möjlighet att bli hörda. Allmänheten har tidigare bara
haft tillgång till en rad läckta dokument från förhandlingarna,
som det aldrig var meningen att befolkningen skulle
ha insyn i. Även om EU kommissionen sedan dess har lagt
ut en del bakgrundsdokument kommer förhandlingarnas
slutskede att innebära en ännu högre grad av sekretess och
ännu mindre insyn. Den bristande öppenheten gör det
svårt att följa förhandlingarna och tillförsäkra att den breda
allmänhetens intressen inte sätts åt sidan. Samtidigt har ett
läckt dokument beskrivit EU-kommissionens strategi för
hur TTIP ska kommuniceras positivt.

Frihandelsbloggen kommenterar: Alla förhandlingar sker under viss sekretess. Det går inte att förhandla i media. Titta på det den för tillfället aktuella valberedningen i Miljöpartiet. Där är det locket på, och ytterst få personer får veta hur diskussionerna förs. Samma sak gäller regeringsförhandlingarna, Riksbankens ledning eller Riksdagens utskott. TTIP-förhandlingarna är ovanligt öppna. Att näringslivets lobbyister haft en privilegierad ställning är rent nys. Likaså att andra intressen hållits utanför. Kommissionen har regelbundet hearingar och återföring med både företag och intresseorganisationer.  Det viktiga är den grundläggande demokratiska processen. Kommissionen är hela tiden informerad och när avtalet är klart kommer det offentliggöras, debatteras offentligt och beslutas av EU-parlamentet. Återigen, det finns inga förhandlingar eller demokratiska processer som sker helt och hållet öppet. 

10. ETT SÅ KALLAT råd för regulativt samarbete kommer
att ta makten från de nationella regeringarna: Med i förhandlingarna
hör etablerandet av ett gemensamt regleringsråd som
ska garantera att lagar och regler i framtiden utformas i tätt
samarbete mellan EU och USA och att dessa inte utgör ett
handelshinder. Det betyder att USA ska rådfrågas varje gång
medlemsländerna nationellt eller på EU-nivå önskar genomföra
ny lagstiftning, t.ex. på miljö- eller hälsoområdet. Rådet
för regulativt samarbete öppnar upp för att näringslivslobbyister
kan få inflytande på europeisk och därmed också svensk
lagstiftning innan allmänheten får kännedom om processen.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det handlar om en remissinstans som skall säkerställa att nya regleringar inte i onödan strider mot de som redan finns på andra sidan Atlanten, eller att både EU och USA sätter igång med regleringsarbete var och en på sitt håll utan samband. Återigen visar sig Jordens vänner sakna kunskaper om den verklighet de lever i. Rådet kommer inte ”öppna upp” för lobbyister. Hela EU-systemet bygger på att lobbyister från olika sektorer av samhället bidrar med sin kunskap och sina uppfattningar. Svenska kommuner ägnar sig åt lobbying, miljörörelsen, LO, Svenskt Näringsliv och självklart olika företag och branscher. När man tar fram regler för elsäkerhet är elbranschen med och har synpunkter, handlar det om förankring av flytbryggor är flytbryggetillverkarna med och så vidare. Och så är det även i Sverige. Tror Jordens Vänner att politikerna sitter ensamma i sina tjänsterum och fantiserar ihop regler för dialysapparater, ventilationssystem och kategorisering av vattendrag? Självklart inte. Det skulle bli katastrof. I alla dessa sammanhang är experter från myndigheter, intresseorganisationer och industrin med och bidrar med kunskap och synpunkter. 

På grund av det starka opinionstrycket beslutade EU parlamentet
i juli 1015 att begränsa kommissionens förhandlingsmandat
på flera viktiga punkter. De bestämde bl a att
EU- regler vad gäller vård, GMO, hormonkött och kemikalielagstiftning
inte är förhandlingsbara. USA har reagerat
negativt på dessa beslut. Tyvärr satte parlamentet inte ned
foten vad gäller den viktiga demokratifrågan ISDS. Domstolen
finns därför kvar i ny form och med nytt namn.

Frihandelsbloggen kommenterar: Ja, det är så demokrati fungerar. Det visar sig att det finns en opinion och politikerna tar hänsyn till den. Återigen, det är så en demokratisk process fungerar. Politikerna startar processen med vissa utgångspunkter och så har man lagt in avstämningstillfällen för att ändra och justera, bland annat för att det uppstår opinioner man vill kunna ta hänsyn till. USA gillar inte allt EU vill, och EU gillar inte allt USA vill. Det är därför man förhandlar. Om USA och EU hade varit överens om allt hade det inte behövts några förhandlingar.

Att domstolen finns kvar i ”ny form och med nytt namn” är inte så konstigt. Ett avtal måste ha en mekanism om parterna blir oense om vad avtalet betyder eller någon väljer att bryta mot det med berått mod. Det är helt meningslöst med ett avtal där svaret på frågan om ”vad händer om någon bryter mot avtalet” är ”ingenting!”. Avtalsvillkoren måste kunna genomdrivas, på samma sätt som att våra lagar måste backas upp med domstolar och polis.

11. CETA, COMPREHENSIVE ECONOMIC and Trade
Agreement, är ett liknande avtal mellan EU och kanada
som redan är färdigförhandlad men inte ratificerad. Avtalet
bekräftar miljö- fackliga och knsumentorganisationers värsta
farhågor och uppfyller inte heller de krav som EU parlamentarikerna
ställde på TTIP juli 2015.

Frihandelsbloggens kommentar: Stämmer inte. Det finns en betydande enighet inom EU, även bland de stora facken, om att CETA är ett bra avtal. Sanningen är att ingen, inte ens miljörörelsen och extremvänstern/högern som brukar vara emot allt som har med frihandel att göra, sade något om CETA under hela den period som det förhandlades fram. Det var först när TTIP började förhandlas som motståndarna kom på att det fanns ett liknande avtal (man skall inte överdriva likheterna, Kanada är ett helt annat samhälle än USA) som redan var klart. Då måste det också demoniseras.  

 

-- Tycker politikerna kan slakta sina heliga kor när det gäller handel. Vi vanliga kossor klarar oss alltid.

Gärna välstånd — men först en rejäl reglering

Den citerade artikeln visar med tragisk tydlighet varför Indien fortfarande är fattigt. De håller i det längste emot sin integration med världsmarknaden.  Indien är ett konservativt land, starkt influerat av protektionistiskt tänkande ända sedan Mahatma ...

Gärna välstånd — men först en rejäl reglering

Den citerade artikeln visar med tragisk tydlighet varför Indien fortfarande är fattigt. De håller i det längste emot sin integration med världsmarknaden. 

Indien är ett konservativt land, starkt influerat av protektionistiskt tänkande ända sedan Mahatma Gandhis dagar.  För honom var spinnrocken en viktig symbol för att indierna borde öka sin självförsörjningsgrad. Det var fel att exportera råvaror och importera förädlade produkter. Ur en synpunkt hade han rätt. Det är klart att det är bättre för ett land att ha en industri med höga förädlingsvärden.

Sättet att få det är dock inte att hindra importen av produkter med höga förädlingsvärden och hoppas att detta automatiskt gör att den egna industrin tar fram dessa produkter. Om avsaknaden av importerade industriprodukter gjorde att den egna industrin fick luft under vingarna skulle Nordkorea, Bangladesh och Mongoliet ha framstående verkstads- och elektronikindustri. Sättet att komma upp i höga förädlingsvärden är investeringar i utbildning och produktionskapital — något som kräver öppenhet mot världsmarknaden snarare än tvärt om.

Nedan kan vi se hur typiska protektionister resonerar. Artikeln från The Japan Times, men handlar alltså om Indiens inställning till det asiatiska frihandelsavtalet Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP) som snart är färdigförhandlat:

”NEW DELHI – India is planning to adopt a new strategy toward negotiating free trade agreements even as the country is engaged in talks with members of the Regional Comprehensive Economic Partnership, the proposed ASEAN-focused regional free trade area.

As part of the strategy, the South Asian country is looking to appoint two independent agencies to prepare a template for negotiating FTAs as a way to safeguard its interests, according to Indian Commerce and Industry Minister Suresh Prabhu.

“We will do a completely new approach toward FTAs. … We are appointing two independent agencies who will talk to all the stakeholders, and prepare inputs which can be used during negotiations,” Prabhu said Friday during an event organized by India’s Consumer Electronics and Appliances Manufacturers Association.

“It’s a first major change. … This will be the new template for all the (FTA) negotiations,” he told a gathering of CEAMA members, who are demanding the exclusion of appliances and consumer electronics from future FTAs, especially the 16-member RCEP, which includes Japan as well as the 10 members of the Association of Southeast Asian Nations.

“So, while we need FTAs, we will make FTAs in a way that will also benefit India to begin with, and other countries also,” Prabhu told the gathering, adding that the growing imports of electronics is becoming a matter of great concern.

About 65 percent of current demand for electronic products in India is met by imports, according to government data.

Appreciating the government’s move to adopt a new strategy aimed at protecting domestic interests, Vinod Sharma, managing director of Deki Electronics Ltd., said the industry is not in favor of including consumer electronics in the RCEP.

“RCEP is nothing but an FTA with China,” Sharma said during the event, adding that the proposed deal would badly hit local electronics and appliance manufacturers with cheap imports likely to flood the market after the deal is concluded.

According to a joint report by CEAMA and consulting firm PwC India released during the same event, “the FTAs signed by India are with production-driven economies, resulting in finished products from these countries being imported into India at a cost lower than what it would have cost to manufacture the same products in India.”

Indierna kommer att få tillgång till billigare och bättre elektronik, importerad från Kina. Men redan idag är uppenbarligen 65 procent av elektroniken importerad.

VD:n Vinod Sharma kanske borde fundera på varför hans presumtiva kunder föredrar kinesiska produkter framför inhemska. Ett EU-land skulle kanske kunna skylla på att kineserna har lägre löner, men det argumentet kan rimligen inte en indier använda.

Det kanske helt enkelt är dags att kamma till sig, jobba lite hårdare och be politikerna om att utländska investerare skall få bra villkor för att kunna etablera sig i Indien. Kineserna må vara flitiga, men det är inte i Kina huvuddelen av tekniken i de telefoner och datorer  som tillverkas har utvecklats.

Indien håller helt enkelt på att få en superchans att utvecklas ekonomiskt. Men istället för att bejaka utvecklingen tillsätter de kommittéer som skall samla in särintressenas synpunkter.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 46

RCEP, WTO och pommes frites i veckans pressklipp om handel. 2018-11-14 Singapores Straits Times skiver om RCEP, som förväntas bli det största handelsavtalet i världen under nästa år:  Leaders of Asean's 10 members and six key trading partners vowed to sea...

Frihandel i media vecka 46

RCEP, WTO och pommes frites i veckans pressklipp om handel.

2018-11-14

Singapores Straits Times skiver om RCEP, som förväntas bli det största handelsavtalet i världen under nästa år: 

Leaders of Asean’s 10 members and six key trading partners vowed to seal a pact to create the world’s largest free trade area next year – the Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP).

”The task to conclude the RCEP negotiations is becoming more urgent and significant given the current headwinds faced by the global economy,” they said in a statement after meeting at the RCEP Summit.

”We undertook the collective commitment to deliver on the expeditious conclusion of the RCEP… to foster an open, inclusive and rules-based trading system, and demonstrate to the world that it is possible to make trade work for all.”

(—)

The RCEP accounts for 45 per cent of the world population, 40 per cent of global trade and a third of the world’s economy. Negotiations began in 2013, with an initial target of wrapping them up by 2015, but this has been postponed several times, including this year.

PM Lee noted that talks were into their sixth year now, and urged fellow leaders to press on, saying: ”Further prolonging negotiations puts the RCEP at risk of losing credibility and support from our stakeholders, and will mean missing a major opportunity to bring tangible benefits to our businesses and citizens.””

 

 

2018-11-14

Per Nyrén, projektledare för Näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld skriver om WTO på ledarplats i Svenska Dagbladet:

Under det gångna året har världssamfundet med förfäran bevittnat hur rivaliteten mellan USA och Kina blossat upp till nya proportioner.

Omvärldens missnöje med tullstridens påfrestningar på de globala handelsförbindelserna har länge uttryckts med en allmän vädjan om vapenvila. På senare tid har missnöjet i allt högre grad omvandlats till ett tydligare motstånd mot frihandelns nedmontering, genom att proaktivt främja en omstöpning av Världshandelsorganisationens (WTO) funktionssätt och regelverk.

Det hittills största steget mot WTO-reform togs den 24 och 25 oktober, när en grupp av “likasinnade” WTO-medlemmar träffades i Ottawa för att skissera en omdaning av världshandelns regelverk. Utöver Europeiska unionen och värdlandet Kanada deltog företrädare för Australien, Brasilien, Chile, Japan, Kenya, Mexiko, Nya Zeeland, Norge, Sydkorea, Schweiz och Singapore.

Mötet resulterade i en gemensam kommuniké, som riktade kritik mot de två stormakterna (som inte inbjudits till mötet), dock utan att de nämndes vid namn.

Ottawamötets parter yttrade implicit stark kritik mot att USA hindrar utnämningar till WTO:s skiljedomstol, det ytterst beslutsfattande organet i organisationens tvistlösningssystem. Domstolen har i normala fall sju domare, men sedan september är de bara tre, vilket är minimiantalet för att systemet ska fungera. Även Obamaadministrationen blockerade utnämningar till skiljedomstolen, vilket underminerar domstolens självständighet. Om denna praxis fortsätter kan stora delar av WTO:s arbete paralyseras.

Samtidigt konstaterade mötesdeltagarna att WTO behöver vidta nya åtgärder för att motverka otillåtet bruk av subventioner och att WTO:s medlemmar har inte nått upp till de krav på transparens som en fungerade handelsregim kräver.

(—)

Men på flera viktiga punkter kom de “likasinnade” länderna inte överens. Både EUoch Kanada har tidigare presenterat mer omfattande reformförslag.

Bland det som inte nämndes i Ottawa hör att utvecklingsländer och utvecklade länder har olika åtaganden i WTO, och hittills har organisationens medlemmar på egen hand valt vilken kategori de vill tillhöra.

Att världens största ekonomi i köpkraftsjusterat BNP (Kina) i detta avseende fortfarande betraktar sig som ett “utvecklingsland”, och därmed åtnjuter slappare förpliktelser än många av WTO:s andra medlemsländer, är särskilt kontroversiellt i sammanhanget. WTO saknar också ett fungerande system för att reglera påtvingad överlåtelse av teknologi och rollen för statligt ägda företag, problem som i takt med Kinas ekonomiska tillväxt blir allt mer påtagliga för omvärlden.

Dessa tillkortakommanden bör åtgärdas, både för den internationella handelns allmänna välmående och för att stävja USA:s tullpolitiska stridsvilja.

Att USA:s och Kinas relation blivit allt mer antagonistisk grundas i en omfattande kamp om inflytande i världspolitiken – där båda eftersträvar militärt, teknologiskt och normsättande övertag. Handelspolitiska reformförslag är därför otillräckliga för att enskilt mildra denna stormaktskonflikt, men skulle utgöra en oumbärlig beståndsdel av en större strategisk uppgörelse.”

 

2018-11-09

Svt rapporterar från EU:s handelsministermöte som bland annat berör Colombias pommes frites-tullar:

”En internationell handelskonflikt är på väg att blossa upp sedan Colombia beslutat att införa tullar på djupfrysta pommes frites från Europa.

Nu kräver Belgien att EU agerar.

Colombia har trots frihandelsavtal med EU beslutat att införa tullar på europeiska djupfrysta pommes frites.

Det har fått Belgien, som skapade produkten, att reagera.

När EU:s handelsministrar träffades i Bryssel på fredagen krävde den belgiska ministern Didier Reynders att EU agerar.

– Vi exporterar mycket jordbruksprodukter, och pommes frites är viktiga för oss, säger Reynders.

Enligt ministern finns många mindre bolag i Belgien som exporterar djupfrysta pommes frites, däribland till Colombia. Han hoppas därför på stöd från andra EU-länder – och att EU-kommissionen, som ansvarar för handelspolitiken inom EU, ska ta frågan till Världshandelsorganisationen WTO.

Handelskommissionär Cecilia Malmström säger att Colombias agerande är djupt bekymmersamt.

– Jag har tagit upp detta själv med den colombianska ministern. Vi har intensiva samtal med dem för att försöka förstå varför och försöka övertala dem att inte göra på det här sättet.

Vad händer om de gör det?

– De kommer göra det, och då måste vi titta på det och möjligen ta frågan till WTO, säger Cecilia Malmström.

Frågan om pommes frites är också principiellt viktig.

– I dag handlar om tullar på pommes frites, men låter man det passera kan det handla om andra produkter längre fram, säger Margarete Schramböck, Österrikes handelsminister som också leder arbetet inom EU.

Annars är det konflikten med USA som står högst på agendan på handelsministrarnas möte.

Samtal pågår med hopp om att få till ett mindre handelsavtal och därmed undvika nya amerikanska tullar, förutom de på stål och aluminium, som USA redan infört.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Nairobi. Finansiellt centrum i Afrika.

Afrika: AfCFTA går sakta framåt

Frihandelavtal driver ofta fram institutionella förändringar. För Afrikas del en viktig effekt. Rilwan Akeyewale, CEO of Grandir Inc. har skrivit en bra sammanfattning av tänkta fördelar och nackdelar med African Continental Free Trade Agreement (AfCF...

Afrika: AfCFTA går sakta framåt

Frihandelavtal driver ofta fram institutionella förändringar. För Afrikas del en viktig effekt.

Rilwan Akeyewale, CEO of Grandir Inc. har skrivit en bra sammanfattning av tänkta fördelar och nackdelar med African Continental Free Trade Agreement (AfCFTA) från affärsmagasinet How we made it in Africa.

Målet med AfCFTA är enligt uppgift att skapa ett afrikanskt EU. Dit är nog vägen lång, å andra sidan handlar det just nu enbart om att underlätta handel mellan de afrikanska staterna. 44 länder har skrivit under och fler är på väg att ansluta sig.

Akeywale rekommenderar att problem hanteras genom förbättrad lagstiftning. En effekt av handelsavtal är ofta att lagstiftning moderniseras och blir mer lika mellan länderna som ingår i avtalet.

Ett intressant exempel är Kanada som allt mer lämnar sin interna protektionism som ett resultat av ACTA-avtalet med EU.

Det kan förstås medföra onödig byråkratisering, men för Afrikas del överväger garanterat fördelarna.

”Without comprehensive policy-making and preferential treatment for Africa’s most at-risk economies, the AfCFTA could prove to be a force for economic divergence, rather than a force for good. It is therefore important that participating countries build an efficient and participatory institutional architecture to avoid leaving any economies behind.

To increase the impact of the trade deal, industrial policies must also be put in place, especially those concerning SMEs and manufacturing. These must focus on productivity, competition, diversification and economic complexity.

Furthermore, individual countries under the agreement should introduce policies that address the concerns of labour unions, encourage healthy competition without killing local businesses, ensure strict adherence to waste disposal and protect intellectual property.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Vid nyår smäller det för CPTPP!

CPTPP träder i kraft vid nyår

Ytterligare ett stort, nytt frihandelsavtal ser dagens ljus. Bra, men målet måste vara att förr eller senare återuppliva arbetet med ett globalt avtal under WTO. Minns ni TPP,  det stora handelavtalet som var underskrivet och klart, men som Donald Trum...

CPTPP träder i kraft vid nyår

Ytterligare ett stort, nytt frihandelsavtal ser dagens ljus. Bra, men målet måste vara att förr eller senare återuppliva arbetet med ett globalt avtal under WTO.

Minns ni TPP,  det stora handelavtalet som var underskrivet och klart, men som Donald Trump kastade i papperskorgen när han tillträdde?

Det försvann inte utan återkom som CPTPP  (Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership) med alla länder utom USA. Det betyder Australien, Brunei, Kanada, Chile, Japan, Malaysia, Mexiko, Nya Zeeland, Peru, Singapore och Vietnam.

Den sista oktober ratificerade Australien avtalet vilket betyder att det nu kan träda i kraft.

I januari kommer Japan och USA att börja förhandla ett bilateralt frihandelsavtal. För Japans del är alltså CPTPP välkommet. I och med det är Japan ett viktigt land i världens tredje största frihandelsområde efter EU och USMCA (före detta NAFTA) med nästan 14 procent av världens samlade BNP. Det betyder att Japans förhandlingsläge mot USA är kraftigt förbättrat.

Det är dessutom positivt att processer mot ökad frihandel går vidare trots att USA inte längre går i spetsen.

Det negativa är förstås att världen kommer att längre från en global handelsordning. Ett stort antal frihandelsavtal mellan länder och regioner ökar krånglet. Drömmen är att hela världen skulle samlas kring ett globalt avtal administrerat av WTO.

Sanningen att säga är det inte bara USA:s fel att den processen gått i stå. Men just nu spelar tyvärr USA en oerhört destruktiv roll och det bästa man kan göra är förmodligen att sitta still i båten och helt enkelt övervintra Trump-administrationen.

Under tiden borde EU fundera på en strategi för att få fart på WTO när Trump-eran är över. Även om Trump blir president en period till handlar det om drygt sex år. I internationell politik och särskilt i handelssammanhang är det en ganska rimlig tidsrymd för att få fram en bra plan som har alla EU-ländernas stöd och kan vara förankrad även i omvärlden.

Här är avtalstexten länkad från Kanadas regering.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 45

2018-11-08 Under veckan har det varit en debatt om frihandel och miljö i DN. Först ut den 4:e var nationalekonomerna Rikard Forslid och Mark Sanctuary som menar att handeln minskar utsläpp av växthusgaser genom effektivare resursanvändning:    "En v...

Frihandel i media vecka 45

2018-11-08

Under veckan har det varit en debatt om frihandel och miljö i DN.

Först ut den 4:e var nationalekonomerna Rikard Forslid och Mark Sanctuary som menar att handeln minskar utsläpp av växthusgaser genom effektivare resursanvändning: 

 

”En vanlig uppfattning är att internationell handel är dåligt för miljön eftersom handel innebär transporter, och transporter leder till miljöföroreningar. Mot detta brukar det framhållas att det inte är säkert att det är transporterna som egentligen är problemet eftersom en lång transport med ett miljövänligt transportmedel kan vara bättre för miljön än en kortare transport med ett smutsigt transportmedel. Det är inte heller säkert att internationell handel leder till längre transporter än inhemsk handel. Det är visserligen sant att till exempel import från Asien leder till långa transporter, men när en vara importeras från Köpenhamn till Malmö innebär det betydligt mindre transporter än om varan transporteras från Stockholm till Malmö.

Det vore alltså dumt att begränsa den internationella handeln bara för att en vara korsar en landsgräns. Därför bör politiken inrikta sig direkt på källan till utsläppen snarare än att begränsa den internationella handeln. Ett exempel på detta är en bränsleskatt som slår ganska direkt på källan till utsläppen, eftersom den gör det dyrare att använda fossilt bränsle.

Risken att smutsig produktion förläggs till länder med låga miljökrav måste tas på allvar. Det är också så att vårt konsumtionsmönster har betydelse för den globala miljön, vilket kartläggs inom det intressanta Prince-projektet. Men för varje konsumtionsmönster minimeras den globala produktionens miljöavtryck genom att så lite resurser som möjligt används, och det är i stort sett detsamma som att producera så effektivt som möjligt. Eftersom världshandeln bidrar till en effektivare global produktion tenderar den också att minska det globala resursutnyttjandet. Handeln bidrar därmed till att minska utsläppen av växthusgaser, och det är nödvändigt om den globala uppvärmningen ska hejdas. Det är därför ett misstag att i miljöns namn motverka den internationella handeln.”

 

Därefter svar från ett antal forskare i Göteborg: 

”Vi håller med Forslid och Sanctuary att en begränsad handel är ett ineffektivt sätt att bedriva miljöpolitik, men att ignorera de negativa effekter en ökad handel kan ha för miljön är att blunda för verkligheten. Miljöpåverkan på grund av vår konsumtion sker i allt större utsträckning utanför Sveriges gränser: 65 procent av klimatutsläppen och 80 procent av användningen av bekämpningsmedel och farliga kemiska produkter, enligt uppskattningar i Prince-projektet. Vi måste diskutera hur vi kan ta ansvar och driva en politik för att minska denna påverkan.

Här krävs en kombination av åtgärder. Naturligtvis kan vi, så som DN:s ledare (2/11) poängterar, agera internationellt för att stödja de länder vi importerar varor ifrån att driva en ambitiösare miljöpolitik. Vidare kan privata och offentliga konsumenter, liksom företag verksamma i globala värdekedjor, redan i dag ta ansvar genom att ställa hållbarhetskrav på de varor man köper. Här kan resultaten från Prince-projektet ge viktig information om vilka länder och vilka varukedjor som är av särskilt intresse för att minska effekterna av den svenska konsumtionen.

Vi bör också hitta vägar att sätta pris på de utsläpp som sker i andra länder, till exempel genom miljötullar på import från länder som inte själva beskattar utsläpp av växthusgaser, eller genom skatt på konsumtionssidan (så som en klimatskatt på livsmedel). Det är framför allt risken för begränsningar i möjligheten att bedriva denna sorts politik – som minskar ett lands påverkan på miljö och människors hälsa, både inom och utanför dess gränser – som varit i central i kritiken på frihandelsavtal som TTIP.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
FYI: fundera inte för länge...

Frihandel gör oss mer ekonomiskt rationella

Frihandel ger oss inte bara bättre och billigare produkter och utsätter näringslivet för hälsosam konkurrens, utan bidrar också till rationellare beslut.  Traditionell ekonomisk teori utgår från att människor har full information och fattar rationell...

Frihandel gör oss mer ekonomiskt rationella

Frihandel ger oss inte bara bättre och billigare produkter och utsätter näringslivet för hälsosam konkurrens, utan bidrar också till rationellare beslut. 

Traditionell ekonomisk teori utgår från att människor har full information och fattar rationella beslut baserade på den egna upplevelsen av nytta. Vitsen med denna i sig irrationella premiss är att medan det är lätt att säga att den borde modifieras är det inte så enkelt att säga exakt hur den borde modifieras.

Men det är solklart att människor inte är rationella. I viss mån är vi styrda av olika tumregler — en sorts aggregerad rationalitet. Om människan i historiens gryning skulle ha funderat för mycket exakt på vilket sätt man borde fly från den sabeltandade tigern istället för att bara sticka sin väg, skulle ingen av oss finnas.

Richard B McKenzie har varit professor vid University of California, Irvines’s Merage Business School och har skrivit “A Brain-Focused Foundation for Economic Science.”

Han menar i en artikel i WSJ att marknaden bidrar till mer rationalitet genom att aggregera beslut och handlande från miljoner personer. Om länder isolerar sig från världsmarknaden går de miste om den kunskapen. Kostnaden är alltså större än bara de omedelbara förlusterna genom högre priser.

Classical economists assume that all market participants exercise perfect decision-making prowess, finely weighing costs against benefits, discounting for time and risk, and improving production efficiency. In this model, there can be no economic gains from better decision-making. Perfect decisions simply can’t be beat.

In the past half-century, however, behavioral economists and psychologists have shown that people’s decision-making abilities are far from perfect. We are subject to hundreds of biases and fall prey to any number of fallacies—weighing sunk costs, ignoring opportunity costs, discounting future gains and losses with large errors—that economics professors preach against in their intro courses. The behavioral enthusiast Dan Ariely has described human decision making as “predictably irrational.”

One reason is that the human brain itself must contend with the limited resources contained in its three pounds of gelatinous mass. It also faces enormous demands on its highly evolved yet flawed processes. It must respond by economizing on its scarce resources.

Just to survive flight-or-fight situations, for example, the brain could not have evolved to develop perfectly rational decisions. Such decisions would require so much time that our ancestors would have been eaten long before they reached their logically flawless conclusions. By adopting imperfect heuristics that lead to some decision mistakes, the brain can free up mental resources for deployment in a broader range of decisions as well as other physiological duties. In other words, many of behaviorists’ claimed irrationalities have rational foundations, from the brain’s perspective.

This is where markets come in. While some behaviorists support government “nudges” to improve human decision making, politicians and bureaucrats often are no better at making rational decisions than ordinary citizens. Markets are a more effective mechanism for rewarding rational thinking. Persistently irrational decision makers in a competitive marketplace can be expected to misjudge costs and overlook profitable trading opportunities—and, consequently, lose access to resources.

(—)

The more rational decision makers can, by their market decisions, show their irrational counterparts how they can be more prosperous by altering their working heuristics. This means competitive processes can make remaining participants more inclined to consider opportunity costs, ignore sunk costs, and discount future opportunities more accurately.

Behavioral economists have often disregarded the role of markets in enhancing collective rationality. Market pressures can make people more rational than behaviorists have found in their research, which is often conducted on undergraduate volunteers who are given little time to evaluate options and no time to take advantage of their cohorts’ errant decisions. When economic decisions must be made under the daily, disciplining grind of the marketplace, the prevalence of unexploited profitable opportunities and wayward decisions can be expected to diminish.

Open trade can lead to more-efficient allocation of people’s internal mental resources as they devise more-rational heuristics—that is, approaches that are efficient and profitable in the global marketplace. And these trade-induced heuristics can have benefits throughout the domestic economy.

Trade restrictions intentionally curb these competitive pressures. As a result, citizens of protectionist nations don’t merely lose out on the benefits of comparative advantage; they also lose out on trade-induced improved thinking. That is hardly the way to make America great again.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Är kriget på väg att ta slut?

Handelsavtal USA-Kina lagom till nästa presidentval?

Trump vinner handelskriget på hemmaplan i form av politiska prestigevinster. Att kostnaderna i verkligheten är stora kommer hans kritiker ha svårt att förklara. Just nu vädras det enligt DN förhoppningar om att USA och Kina är på väg att försöka avsluta si...

Handelsavtal USA-Kina lagom till nästa presidentval?

Trump vinner handelskriget på hemmaplan i form av politiska prestigevinster. Att kostnaderna i verkligheten är stora kommer hans kritiker ha svårt att förklara.

Just nu vädras det enligt DN förhoppningar om att USA och Kina är på väg att försöka avsluta sitt handelskrig.

Det är främst USA som har initiativet och ett sorts övertag. USA importerar betydligt mer från Kina än tvärt om. Vilket å andra sidan betyder att USA drabbas mer av sina egna handelshinder. Det är amerikanska konsumenter som betalar tullarna med sina egna, skattade pengar.

Handelskriget minskar också möjligheterna för USA att tillsammans med EU och andra OECD-länder hantera det verkliga problemet med Kina, nämligen landets systematiska och målmedvetna politik när det gäller att komma över utländsk teknologi och genom investeringar få inflytande i andra länder. Som så ofta inom världspolitiken går det inte att säga om ett land är ”ont eller gott”. Kina är både en konstruktiv aktör som gynnar frihandel och ekonomisk tillväxt, och en aktör med sina helt egna intressen av att bli en stormakt som kan utmana USA globalt.

För Trumps del vore ett avslutat handelskrig och någon form av frihandelsavtal med Kina en seger.

Trump är inte en traditionell protektionist. Han är (på felaktiga grunder) bekymrad över USA:s underskott i handelsbalansen. Han tror vidare att underskottet beror på orättvisa villkor när det gäller handel mellan USA och dess handelspartners och att detta kan lösas genom att varje land tecknar ett separat frihandelsavtal med USA. Genom att varje land agerar ensamt kommer USA kunna utnyttja sitt övertag (alla vill handla med USA) för att få bra villkor.

Han försökte den strategin med EU ända tills han förstod att EU-länderna inte kan agera självständigt i handelsfrågor. Där tog det stopp.

Men med NAFTA gick det bättre. Där lyckades USA navigera så att Mexiko och Kanada blev tvungna att förhandla var för sig. När Mexiko gått med på ett avtal tvingades Kanada att också gå med.

Trump drev alltså i det fallet igenom sin strategi. Det var en politisk prestigevinst. Men i praktiken blev det inga stora förändringar och handelsunderskotten kommer knappast påverkas. Inget rimligt frihandelsavtal kan göra något åt det grundläggande skälet till handelsunderskottet: amerikanerna är rika och älskar att shoppa mer än de älskar att spara. Det gäller inte minst amerikanska staten som under Trump slår nya rekord i budgetunderskott. Även om amerikanska staten kanske inte köper så mycket från utlandet går de lånade pengarna till löner, som sen spenderas på importprodukter.

Med andra ord blev det nya NAFTA (USMCA) en prestigevinst snarare än en realpolitik vinst, men på ett område som är alldeles för komplext för att kunna förklaras.

Ett frihandelsavtal med Kina kommer — om det blir verklighet — att fungera på exakt samma sätt. Trump kan utmåla det som att han tvingat Kina till förhandlingsbordet. Ett avtal kommer kunna vara klart rätt lagom till att USA går in i nästa presidentvalrörelse. Det kan då spinnas som en enorm framgång samtidigt som det verkliga resultatet av avtalet inte kommer att ramla in förrän en bra bit in på nästa mandatperiod. Den kommer — om han vinner valet — att bli Trumps sista. Och om han inte vinner valet spelar det ändå ingen roll vad ett handelsavtal ger för resultat. Trump kan med andra ord inte förlora handelskriget i opinionen.

Men politiken är förstås bra enbart som ett ytligt, politiskt taktikspel.

Ur ekonomisk synvinkel är den renodlat vansinne. Trump är helt enkelt världsmästare i den allra obehagligaste formen av politiskt hantverk.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Visa flera posten