Jordens vänner pratar i nattmössan

Jorden vänner har gjort ett faktablad om TTIP.

Det är värt att kommentera eftersom deras argument återkommer med bedövande regelbundenhet i andra texter från vänstern/miljörörelsen.

Det handlar inte bara om idéologiska skillnader. Nästan ingenting av det de påstår stämmer i sak. Man kan säga att argumenten bygger på tre olika handgrepp:

  • Ett omfattande användande av termer som ”riskerar” och ”kan”. Med lite fantasi är det ytterst lite som inte kan hända. Men det väsentliga är naturligtvis om det finns en påtaglig risk att något verkligen händer. Riksdagen kan avskaffa barnbidraget, men det är knappast någon som går och oroar sig för.
  • Påståendet om att TTIP-avtalet förhandlas fram i hemlighet. Det stämmer helt enkelt inte. Alla vet att avtalet förhandlas fram och informationen om processen är massiv, och förhandlarnas uppdragsgivare kommissionen är informerad. Dock är en del av förhandlingsprocessen under sekretess — i likhet med alla andra förhandlingar i hela världen under hela världshistorien.
  • Man låtsas hela tiden som om TTIP-förhandlingarna inte är underkastade demokratisk kontroll. Men både starten, den pågående processen och det slutliga godkännandet av avtalet sker i total öppenhet och genom en rad demokratiska beslut.
  • Man blandar in saker som inte har med TTIP-avtalet att göra. Till exempel att avtalet är dåligt för ”klimatet”. Men TTIP-avtalet har ytterst lite med klimatfrågan att göra. Det kommer sannolikt underlätta handeln med fossila bränslen, men det är lagligt att handla med fossila bränslen och klimatfrågan hanteras i andra stora avtal. Man kan lika gärna säga att TTIP-avtalet är bra för klimatet för att det underlättar handeln med alternativ energiteknik.
  • Man beskriver USA:s utgångspunkter (eller det man gissar är USA:s utgångspunkter) i förhandlingarna som någon form av fakta. Men förhandlingsbud blir sällan verklighet. Och som sagt, det slutgiltiga avtalet skall beslutas demokratiskt efter offentlig debatt.

Nedan Jordens vänners text (kursiv) åtföljt av Frihandelsbloggens kommentarer (fetstil). I faktabladet finns källhänvisningar som länkar, men de är här borttagna.

1. TTIP HANDLAR OM mycket mer än handel: EU och
USA har redan avskaffat eller sänkt de flesta tullar, därför
siktar frihandelsavtalet främst mot att likrikta och standardisera
regler och lagar, märkningar och godkännandeprocedurer
över Atlanten. Kort sagt handlar TTIP om att ta bort det
som industrin kallar ”tekniska handelshinder”. Det betyder
att EU:s regler och standarder inom en lång rad områden
som t.ex. matsäkerhet, konsumentskydd och miljö riskerar
att bli sänkta eller avskaffade som en följd av avtalet. Målet
för avtalet är avreglering, så att industrin ska kunna sälja fler
produkter.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det stämmer inte. Inga gränsvärden eller regler riskerar att bli sänkta eller avskaffade. Det är mycket tydligt i EU-parlamentets instruktioner till förhandlarna. Målet är inte att avreglera utan att så långt som möjligt göra reglerna lika eller acceptera varandras regleringar.  Varför skulle EU:s politiker gå med på att i TTIP vattna ur de regleringar som de själva varit med om att införa? Dessutom är det en seglivad myt att USA är relativt sett avreglerat. På många områden är USA värre än EU.

2. UTLÄNDSKA BOLAG KOMMER att kunna stämma
stater vid sidan om det nationella rättssystemet: Som en del
av förhandlingarna ingår den kontroversiella tvistlösningsmekanismen
(ISDS – Investor State Dispute Settlement).
ISDS ger en utländsk investerare rätt att stämma stater i
internationella skiljedomstolar om staterna genomför en
politik som går ut över investerarens förväntade vinst. Det
kan få vittgående konsekvenser för staters möjlighet och
vilja att skärpa lagstiftningen för att skydda människor och
miljön. Exempelvis har Vattenfall stämt Tyskland, Philip
Morris har stämt Australien, Chevron har stämt Ecuador
och Veolia Egypten.
Förslaget till en reformerad tvistlösningsmekanism,
ICS eller Investment Court System, som EU:s ansvarige
kommissionär Cecilia Malmström har lagt fram, ändrar
ingenting i själva grundprincipen: Företag ska fortfarande
kunna stämma regeringar, även om rutinerna kanske blir
något sjystare.

Frihandelsbloggen kommenterar: Jordens vänner har missförstått totalt. Företag kan stämma länder redan idag om de anser att myndigheterna bryter mot lagar eller avtal. I en rättsstat lyder även staten under lagarna och kan således stämmas av vem som helst, inklusive företag. ”ISDS” är inte en specifik tvistelösningsmekanism utan egentligen benämningen på den klausul i ett internationellt avtal som talar om var en tvist skall biläggas. Den klausulen brukar hänvisa till internationell skiljedom som är ett system under FN:s kontroll som funnits i cirka 50 år. 160 länder är med i systemet. Det är alltså en internationell rättsordning som staterna — inte företagen — har skapat. Vitsen med en oberoende internationell rättsordning är att ett utländskt företag kan stämma till exempel en amerikansk delstat utan att behöva vara beroende av den delstatens rättssystem, vilket kan misstänkas vara partiskt. På samma sätt kan ett amerikanskt företag stämma ett EU-land utan att vara beroende av det landets domstolar. Generellt kanske man kan anta att rättssystemen i EU eller USA fungerar, men ett Europeiskt företag i en juryrättegång i Alabama eller ett amerikanskt i Rumänien eller Grekland kan nog inte räkna med en rättvis rättegång. Och då oaktat att man inte kan de nationella systemen. Internationell skiljedom är lika för alla.

Det nya system som Cecilia Malmström har föreslagit (ICS) är helt och hållet annorlunda jämfört med dagens internationella skiljedom. Här kommer det finnas en permanent domstol som styrs helt och hållet av EU och USA. 

Vad ett företag kan stämma för är helt beroende av vad som står i avtalet. I TTIP kommer det inte finnas möjlighet att försöka kräva skadestånd för uteblivna vinster eller så kallad ”indirekt exproriation”.

Jordens vänner har uppenbarligen misst att Australien vann mot Philip Morris. Dessutom bygger både Philip Morris-fallet och de andra exemplen på helt andra avtal. Skiljedomen tar bara hänsyn till vad som står i avtalen, och TTIP kommer till exempel inte ge möjlighet att stämma på grund av regleringar till förmån för folkhälsa. Vattenfall och Tyskland har överhuvud taget inget med handelsavtal att göra, utan är en separat överenskommelse för EU:s energimarknad.

3. TTIP KAN BETYDA fler kemikalier i leksaker och kosmetika:
EU ställer högre krav än USA på användning av och
märkning av kemikalier i en lång rad produkter. Medan EU
t ex har förbjudit över 1300 kemikalier och ytterligare reglerat
användningen av 250 ingredienser är bara 11 substanser
förbjudna i USA vad gäller kosmetika. Gemensamma regler
på kemikalieområdet kan betyda att EU ska acceptera hormonstörande
ämnen som ftalater i leksaker för barn eller
skadliga substanser i kosmetika.

Frihandelsbloggen kommenterar: Så är det inte. Kemikalieområdet är helt undantaget från förhandlingarna eftersom skillnaderna i sätten att reglera är så olika. 

4. TTIP KAN LEDA till mer GMO, klorkycklingar och
tillväxthormoner i EU: EU riskerar att tvingas tillåta
gen-modifierade matvaror utan märkning från USA, där
genmodifierade organismer (GMO) är mycket utbrett. Företag i
USA pressar förhandlarna för att få EU att minska
sina restriktioner på import av icke godkända GMO –
grödor, öka godkännandena och minska säkerhetstest av
GMO – grödor och ersätta obligatorisk märkning av
GMO – matvaror och – foder med frivilliga regler.
USA:s livsmedelsindustri använder dessutom
produktionsmetoder
som i dag inte är godkända i EU, t.ex. användning
av tillväxthormoner och klor. Det är samtidigt värt
att nämna att 48 milljoner om året blir sjuka av mat i USA
medan 3000 dör. I EU var motsvarande antal 70 000 och 93
under 2011.

Frihandelsbloggen kommenterar. Till att börja med är siffran 48 miljoner amerikaner årligen sjuka av mat helt bisarr. Skulle var sjätte amerikan drabbas av matförgiftning årligen? Det är förmodligen en högre andel än i Bangladesh.

Även på detta område är förhandlarnas instruktioner tydliga. Det som gäller nu i EU är det som skall gälla även efter TTIP-avtalet. Kanadensarna har ett motsvarande avtal (CETA) som är på väg att godkännas av EU. De kanadensiska producenterna säger sig inte ha några som helst problem att sätta upp separata produktionslinjer för att möta EU:s krav. Vi köper ju redan i dag produkter från USA som är anpassade och godkända enligt EU:s regelverk.

5. TTIP ÄR DÅLIGT för klimatet: Det är mycket sannolikt
att TTIP kommer att medföra ökad import av tjärsand,
olja och skiffergas från USA, där den beryktade fracking –
metoden är utbredd. Det framgår av ett läckt utspel från EU-Kommissionen
som beskriver hur export av fossilenergi över
Atlanten ska främjas via frihandelsavtalet med USA. Detta
kan få konsekvenser för EU-medlemsländernas möjlighet
att styra den nationella energipolitiken och genomföra en
ambitiös klimatlagstiftning.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det stämmer att EU är intresserat av att kunna köpa mer fossila bränslen från USA. Det är därför att EU uppfattar det som problematiskt att vara totalt beroende av Ryssland för gas och olja. Det är alltså främst vi som vill köpa, inte USA som vill sälja. Men problemet med fossila bränslen beror inte på TTIP utan på att EU-länderna är beroende av gas, kol och olja. Att TTIP-avtalet skulle påverka EU:s eller EU-ländernas energipolitik stämmer inte.  

6. TTIP KAN BETYDA adjö till EU:s försiktighetsprincip:
Europeisk och amerikansk lagstiftning bygger på olika
grundprinciper. I USA krävs vetenskapliga bevis ‘bortom
tvivel’ för att t.ex. förbjuda specifika kemikalier medan i EU
kan ämnen förbjudas på en väldokumenterad misstanke.
USA betraktar EU:s försiktighetsprincip som ett handelshinder
och menar at det t.ex. stänger ute det amerikanska
lantbrukets genförändrade produkter eller kycklingar tvättade
med klor från Europa.

Frihandelsbloggen kommenterar: Stämmer inte. EU behåller försiktighetsprincipen. 

7. TTIP KAN MEDFÖRA restriktioner på offentlig upphandling
som främjar inköp av lokala och hållbara produkter:
TTIP riskerar att motarbeta lokala matvaruprogram i USA
och EU som försöker främja hälsosammare, mer hållbara
och lokalt producerade matvaror genom offentliga inköp.
Detta eftersom prioriteringen av lokala matvaror ses som ett
handelshinder.

Frihandelsbloggen kommenterar: Jordens vänner uppvisar en häpnadsväckande okunnighet. De spekulerar tvärsäkert om vad TTIP-avtalet kan innebära, men har missat att just detta är verklighets i dagens EU. I offentlig upphandling får man inte ställa krav på var en produkt kommer ifrån. Man får ställa alla typer av miljö- och kvalitetskrav, men inte att den skall vara odlad i närheten. Det är för att EU:s inre marknad skall fungera och motarbeta korruption. Annars skulle politiker lova att köpa skolmaten av sina väljare, och byråkrater köpa från sina svågrar.

8. DE EKONOMISKA FÖRDELARNA med TTIP är starkt
övervärderade: Förespråkarna för TTIP framhäver ständigt
att ett handelsavtal med USA kommer att kunna pumpa upp
EU:s ekonomi med 120 miljarder euro och skapa åtskilliga
tusen arbetsplatser. Dessa påståenden bygger dock på studier
där det mest positiva alternativet förutser en BNP-tillväxt
i Europa på 0,3 – 1,3 % över en 10–20 – årsperiod. Detta
motsvarar en årlig BNP – tillväxt på 0,03 – 0,13 %. Samtidigt
är beräkningarna fulla med förutsättningar som EU:s
ekonomi inte lever upp till och bortser från väsentliga utgifter
förbundna med avtalet.

Frihandelsbloggen kommenterar: ”Väsentliga utgifter”? Vad skulle det vara? Däremot stämmer det att de inledande ekonomiska vinsterna av avtalet kan ha överdrivits i en del beräkningar. Men på sikt är det ingen som ifrågasätter att mindre krångel vid handel är lönsamt. Vi handlar ju redan med USA, varför inte göra det så lätt som möjligt? Man skall komma ihåg att bakom alla siffror finns det människor som driver företag och arbetar hårt. Att förenkla för dessa personer har ett egenvärde, och de förbättringarna sker från dag ett, långt innan man ser några förbättringar av räkenskaperna. Det fina med frihandelsavtal är just att de inte kostar så mycket. Det finns inga jätteinvesteringar som måste göras — allt blir bara enklare.

9. FÖRHANDLINGARNA FÖREGÅR BAKOM slutna dörrar:
Medborgarna och det organiserade civilsamhället har
vägrats tillgång till förhandlingsbordet, medan näringslivets
lobbyister har haft privilegierad tillgång till information
och möjlighet att bli hörda. Allmänheten har tidigare bara
haft tillgång till en rad läckta dokument från förhandlingarna,
som det aldrig var meningen att befolkningen skulle
ha insyn i. Även om EU kommissionen sedan dess har lagt
ut en del bakgrundsdokument kommer förhandlingarnas
slutskede att innebära en ännu högre grad av sekretess och
ännu mindre insyn. Den bristande öppenheten gör det
svårt att följa förhandlingarna och tillförsäkra att den breda
allmänhetens intressen inte sätts åt sidan. Samtidigt har ett
läckt dokument beskrivit EU-kommissionens strategi för
hur TTIP ska kommuniceras positivt.

Frihandelsbloggen kommenterar: Alla förhandlingar sker under viss sekretess. Det går inte att förhandla i media. Titta på det den för tillfället aktuella valberedningen i Miljöpartiet. Där är det locket på, och ytterst få personer får veta hur diskussionerna förs. Samma sak gäller regeringsförhandlingarna, Riksbankens ledning eller Riksdagens utskott. TTIP-förhandlingarna är ovanligt öppna. Att näringslivets lobbyister haft en privilegierad ställning är rent nys. Likaså att andra intressen hållits utanför. Kommissionen har regelbundet hearingar och återföring med både företag och intresseorganisationer.  Det viktiga är den grundläggande demokratiska processen. Kommissionen är hela tiden informerad och när avtalet är klart kommer det offentliggöras, debatteras offentligt och beslutas av EU-parlamentet. Återigen, det finns inga förhandlingar eller demokratiska processer som sker helt och hållet öppet. 

10. ETT SÅ KALLAT råd för regulativt samarbete kommer
att ta makten från de nationella regeringarna: Med i förhandlingarna
hör etablerandet av ett gemensamt regleringsråd som
ska garantera att lagar och regler i framtiden utformas i tätt
samarbete mellan EU och USA och att dessa inte utgör ett
handelshinder. Det betyder att USA ska rådfrågas varje gång
medlemsländerna nationellt eller på EU-nivå önskar genomföra
ny lagstiftning, t.ex. på miljö- eller hälsoområdet. Rådet
för regulativt samarbete öppnar upp för att näringslivslobbyister
kan få inflytande på europeisk och därmed också svensk
lagstiftning innan allmänheten får kännedom om processen.

Frihandelsbloggen kommenterar: Det handlar om en remissinstans som skall säkerställa att nya regleringar inte i onödan strider mot de som redan finns på andra sidan Atlanten, eller att både EU och USA sätter igång med regleringsarbete var och en på sitt håll utan samband. Återigen visar sig Jordens vänner sakna kunskaper om den verklighet de lever i. Rådet kommer inte ”öppna upp” för lobbyister. Hela EU-systemet bygger på att lobbyister från olika sektorer av samhället bidrar med sin kunskap och sina uppfattningar. Svenska kommuner ägnar sig åt lobbying, miljörörelsen, LO, Svenskt Näringsliv och självklart olika företag och branscher. När man tar fram regler för elsäkerhet är elbranschen med och har synpunkter, handlar det om förankring av flytbryggor är flytbryggetillverkarna med och så vidare. Och så är det även i Sverige. Tror Jordens Vänner att politikerna sitter ensamma i sina tjänsterum och fantiserar ihop regler för dialysapparater, ventilationssystem och kategorisering av vattendrag? Självklart inte. Det skulle bli katastrof. I alla dessa sammanhang är experter från myndigheter, intresseorganisationer och industrin med och bidrar med kunskap och synpunkter. 

På grund av det starka opinionstrycket beslutade EU parlamentet
i juli 1015 att begränsa kommissionens förhandlingsmandat
på flera viktiga punkter. De bestämde bl a att
EU- regler vad gäller vård, GMO, hormonkött och kemikalielagstiftning
inte är förhandlingsbara. USA har reagerat
negativt på dessa beslut. Tyvärr satte parlamentet inte ned
foten vad gäller den viktiga demokratifrågan ISDS. Domstolen
finns därför kvar i ny form och med nytt namn.

Frihandelsbloggen kommenterar: Ja, det är så demokrati fungerar. Det visar sig att det finns en opinion och politikerna tar hänsyn till den. Återigen, det är så en demokratisk process fungerar. Politikerna startar processen med vissa utgångspunkter och så har man lagt in avstämningstillfällen för att ändra och justera, bland annat för att det uppstår opinioner man vill kunna ta hänsyn till. USA gillar inte allt EU vill, och EU gillar inte allt USA vill. Det är därför man förhandlar. Om USA och EU hade varit överens om allt hade det inte behövts några förhandlingar.

Att domstolen finns kvar i ”ny form och med nytt namn” är inte så konstigt. Ett avtal måste ha en mekanism om parterna blir oense om vad avtalet betyder eller någon väljer att bryta mot det med berått mod. Det är helt meningslöst med ett avtal där svaret på frågan om ”vad händer om någon bryter mot avtalet” är ”ingenting!”. Avtalsvillkoren måste kunna genomdrivas, på samma sätt som att våra lagar måste backas upp med domstolar och polis.

11. CETA, COMPREHENSIVE ECONOMIC and Trade
Agreement, är ett liknande avtal mellan EU och kanada
som redan är färdigförhandlad men inte ratificerad. Avtalet
bekräftar miljö- fackliga och knsumentorganisationers värsta
farhågor och uppfyller inte heller de krav som EU parlamentarikerna
ställde på TTIP juli 2015.

Frihandelsbloggens kommentar: Stämmer inte. Det finns en betydande enighet inom EU, även bland de stora facken, om att CETA är ett bra avtal. Sanningen är att ingen, inte ens miljörörelsen och extremvänstern/högern som brukar vara emot allt som har med frihandel att göra, sade något om CETA under hela den period som det förhandlades fram. Det var först när TTIP började förhandlas som motståndarna kom på att det fanns ett liknande avtal (man skall inte överdriva likheterna, Kanada är ett helt annat samhälle än USA) som redan var klart. Då måste det också demoniseras.  

 

Alla krig kostar skattepengar — även handelskrig

Hjälpen till USA:s bönder som drabbas av Trumps handelskrig gör USA:s jordbrukspolitik ännu mer absurd. Foundation for Economic Education är generellt intressant och skriver ganska mycket om handel. Här en artikel om handel, USA:s jordbrukssubventioner och d...

Alla krig kostar skattepengar — även handelskrig

Hjälpen till USA:s bönder som drabbas av Trumps handelskrig gör USA:s jordbrukspolitik ännu mer absurd.

Foundation for Economic Education är generellt intressant och skriver ganska mycket om handel.

Här en artikel om handel, USA:s jordbrukssubventioner och det stödprogram som Trumpadministrationen just nu sjösätter för att hjälpa de jordbrukare som drabbas av Trumps handelskrig.

”On July 25th, President Trump’s trade war took another toxic turn as he announced a $12 billion bailout for farmers affected by retaliatory tariffs from our trading partners on things like soybeans, beef, and pork. Ironically, the countries like Mexico and China who imposed these tariffs were merely responding to the trade penalties inflicted upon them by the United States.

Let’s review the Trump administration’s record on trade: They enacted tariffs, tariffs were levied against us in response, and then Trump bailed out the industries affected by his own misguided policies. How could that possibly be a good use of taxpayer money?

(—)

It isn’t just farmers who are affected by the tariffs. National Public Radio (NPR) highlighted a cold storage meat warehousing business that has seen declines in their toplines from the retaliatory tariffs, and countless other business will be impacted. Tariffs could have negative effects on everything from businesses that sell farming equipment and tools to those that ship and distribute produce all over the world, and everything in between. Though the impacts have only affected certain industries like pork, which has seen almost no exports to China since the tariffs were implemented, the problem could spread if more countries retaliate or the ones that have further those policies.”

Kommentarer

AlvinSoxaugusti 16, 2018
AlvinSoxaugusti 16, 2018
opclytbxaugusti 16, 2018
#random.z] {sildenafil citrate generic viagra 100mg|sildenafil citrate 100mg lowest price|sildenafil 100mg price|sildenafil 100mg cost|sildenafil dosage for men|sildenafil 100 mg|sildenafil 20 mg tablet|sildenafil citrate 100mg tab|rsa anti-fraud command center|tm eye ltd|sildenafil coupons|#file_linksC:\clickhere.txt",1,N]|#file_linksC:\viagra.txt",1,N]} {sildenafil citrate generic viagra 100mg|sildenafil citrate 100mg lowest price|sildenafil 100mg price|sildenafil 100mg cost|sildenafil dosage for men|sildenafil 100 mg|sildenafil 20 mg tablet|sildenafil citrate 100mg tab|sildenafil coupons|#file_linksC:\clickhere.txt",1,N]|#file_linksC:\viagra.txt",1,N]} {sildenafil citrate generic viagra 100mg|sildenafil citrate 100mg lowest price|sildenafil 100mg price|sildenafil 100mg cost|sildenafil dosage for men|sildenafil 100 mg|sildenafil 20 mg tablet|sildenafil citrate 100mg tab|sildenafil coupons|#file_linksC:\clickhere.txt",1,N]|#file_linksC:\viagra.txt",1,N]} {sildenafil citrate generic viagra 100mg|sildenafil citrate 100mg lowest price|sildenafil 100mg price|sildenafil 100mg cost|sildenafil dosage for men|sildenafil 100 mg|sildenafil 20 mg tablet|sildenafil citrate 100mg tab|sildenafil coupons|#file_linksC:\clickhere.txt",1,N]|#file_linksC:\viagra.txt",1,N]} http://sildenafilneu.com# {sildenafil citrate generic viagra 100mg|sildenafil citrate 100mg lowest price|sildenafil 100mg price|sildenafil 100mg cost|sildenafil dosage for men|sildenafil 100 mg|sildenafil 20 mg tablet|sildenafil citrate 100mg tab|sildenafil coupons|#file_linksC:\clickhere.txt",1,N]
RDrorkaugusti 15, 2018
http://sildenafilneu.com buy viagra https://viagrabez.com cheap generic viagra http://viagraplc.com sildenafil generic http://viagratph.com side effects of viagra http://cialisviu.com cialis patent

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Frihandel är inte bara bäst — det är enklast också

Att jämföra tullnivåer mellan olika länder är svårt. Hur man än gör kan det ifrågasättas. Det enklaste är att helt ta bort tullarna. Frihandel är inte bara bra, det är enkelt också.  Frågan om vilket land som har lägst tullar borde ju vara rätt okompl...

Frihandel är inte bara bäst — det är enklast också

Att jämföra tullnivåer mellan olika länder är svårt. Hur man än gör kan det ifrågasättas. Det enklaste är att helt ta bort tullarna. Frihandel är inte bara bra, det är enkelt också. 

Frågan om vilket land som har lägst tullar borde ju vara rätt okomplicerad.

Men det finns minst tre sätt att mäta det.

För det första kan man ta ett genomsnitt av ett lands tullsatser. Jordnötter 20 procent, bilar 4 procent, ylletyg 15 procent, tacoskal 1 procent. Totalt 40 procent fördelat på tre varuslag. Det blir en genomsnittlig tull på 10 procent. Men snittet dras ner av tacoskalen, som knappt importeras alls. Man får en helt felaktig bild av tullnivån.

Den andra metoden är att väga in värdet av importen. Om importen av bilar med en låg tullsats är stor, medan importen av bussar med hög tullsats är liten räknas biltullarna högre än busstullarna i jämförelsen.

Problemet med det är förstås att ju högre tullar det är på en vara desto mindre importeras. Höjer land A busstullarna till 200 procent importeras inte en enda buss, och vips syns det inte i jämförelsen att man i praktiken har stoppat all import av bussar.

Den tredje metoden är att räkna fram vad som generellt importeras globalt. Exempelvis kan man då konstatera att länder i genomsnitt importerar bussar till ett visst värde, och kan då konstatera att land A har höga tullar på sin bussimport trots att det inte importerar en enda buss.

Problemet med den metoden är att vissa varugrupper, till exempel jordbruksprodukter, har höga tullar i alla länder varför den globala importvolymen pressas ner. Därmed underskattas protektionismen på jordbruksområdet.

För att krångla till det ytterligare tillämpas inte bara procentuella tullsatser. I vissa fall har länder tullar beräknade på vikt eller volym. Ett ton tomater belastas med en viss kostnad oavsett vad just det tonnet tomaterna kostade. Självklart går det att räkna ut en procentsiffra i varje enskilt fall, men det är inte alldeles enkelt.

En intressant sak är dock att Världsbanken har räknat på alla tre sätt.

Det visar sig att Singapore ligger absolut lägst, därefter USA, sen Japan, sen EU. Högst ligger Egypten, Indien, Kina och Turkiet.

Siffrorna är för 2016 så det kan vara lite andra just nu, men det spelar mindre roll för slutsatsen att USA har legat lågt när det gäller tullar och att de fattigaste länderna också är de mest protektionistiska. Man blir fattig, inte rik, av protektionism — även om det förstås också finns andra skäl till dessa länders fattigdom. Man kan nog säga att protektionism är ett symptom på en föreställningsvärld när det gäller ekonomi som generellt orsakar fattigdom.

Svårigheten att mäta och jämföra tullsatser leder förstås till att frihandelsförhandlingar blir komplicerade och långdragna. Lägg till att det finns andra sätt att försvåra för import genom produktregler, licenskrav och liknande.

Så även här är lösningen att ta bort tullarna helt och hållet istället för att kompromissa. Då slipper man problemet med att jämföra och ett evigt gafflande från olika nationella särintressen om vem som får mest ”skydd”.

Just nu går världen åt helt fel håll. Men så behöver det inte vara.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Det finns facit: Trumps förslag om frihandel för EU ren bluff

NAFTA-förhandlingarna innehåller inget av det frihandelsvurmande Trump visade inför EU-mötet för två veckor sedan. För två veckor sedan gjorde Donald Trump ett utspel och erbjöd avskaffande av alla handelshinder mellan USA och EU. För det hyllades han och m...

Det finns facit: Trumps förslag om frihandel för EU ren bluff

NAFTA-förhandlingarna innehåller inget av det frihandelsvurmande Trump visade inför EU-mötet för två veckor sedan.

För två veckor sedan gjorde Donald Trump ett utspel och erbjöd avskaffande av alla handelshinder mellan USA och EU.

För det hyllades han och många påpekade att EU historiskt har haft högre tullar mot USA än tvärt om. Det senare stämmer. EU är inte ett föredöme när det gäller frihandel, åtminstone inte mot omvärlden. Att EU internt gjort extremt mycket för att underlätta handeln mellan medlemsländerna är dock helt sant. Antagandet att vi skulle haft mer frihandel i världen eller i Europa utan EU kräver fantasi i klass med den man finner hos framstående fantasyförfattare.

Andra, till exempel Frihandelsbloggen, var skeptiska av flera skäl. För det första att Trump inte har makt att lägga om handelspolitiken i den omfattning han talade om, för det andra att han skrotat ett par avtal med långtgående handelsliberaliseringar och för det tredje att det strider mot WTO:s regler att bara hux flux ge vissa länder förmånligare villkor än andra.

Det blev förstås inte så mycket av det hela, men handelskriget mellan EU och USA fick i alla fall en vapenvila.

Men vad hade hänt om EU gått med på Trumps idé om avvecklade handelshinder?

Kan vi veta det?

Svaret är ja. Vi har ett sorts facit.

Nämligen hur NAFTA-förhandlingarna utvecklas.

Där har Trump stora möjligheter att påverka USA:s hållning genom direkt styrning, det är trots hans administration som sköter förhandlingarna.

Chanserna är också goda att han skulle få ett mycket liberalt avtal genom kongressen.

Så, vad händer då? Hur agerar USA?

CATO Institute har publicerat en sammanfattning av läget.

Det finns ingen anledning att beskylla USA för att i princip vara mer protektionistisk eller ta mer hänsyn till sina särintressen än Mexiko eller Kanada. Särskilt Trudeau har bisarra idéer om att blanda in frågor om ursprungsbefolkningar och genus i handelsavtalet.

Men det finns inte heller något stöd för påståendet att USA särskilt drivande när det gäller förenklingar och avskaffande av handelshinder.

Ta bara reglerna för bilimport (nedanstående är bara en del av en sammanfattning…):

”This is the focus of the current talks taking place between the U.S. and Mexico (Canada does not appear to be actively involved, perhaps because it does not have strong feelings about some of the outcomes here). In essence, the Trump administration wants to tighten the requirements for having trade in autos benefit from zero tariffs. In this regard, the U.S. wants to increase the percentage of content that must be from North American sources (currently the figure is 62.5%; the U.S. proposed raising it to 85%, and press reports suggest that 75% is the figure being discussed now). It also wants a percentage of the autos to be made by workers who make above a certain hourly wage (reports suggest that the current U.S. proposal is that 40% of light-duty vehicles and 45% of pick-up trucks are to be made by workers that make as least $16 an hour).”

Ja, som man säger, ni ser själva.

Antagandet att USA skulle ge EU total frihandel, medan man ägnar sig åt denna typ av krångel med sina närmaste grannar och viktigaste handelspartners, är minst sagt vågat.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 33

2018-08-08 Delta Farm Press skriver att Texas Farm Bureau med 500 000 medlemmar i Texas, ansluter sig till Farmers for Free Trade: "Texas Farm Bureau joins the American Farm Bureau Federation, National Pork Producers Council, American Soybean Association...

Frihandel i media vecka 33

2018-08-08

Delta Farm Press skriver att Texas Farm Bureau med 500 000 medlemmar i Texas, ansluter sig till Farmers for Free Trade:

”Texas Farm Bureau joins the American Farm Bureau Federation, National Pork Producers Council, American Soybean Association and multiple other agricultural, trade and commodity groups partnering with Farmers for Free Trade to strengthen support for trade in rural communities.

“International trade is a major driver of our Texas economy,” Texas Farm Bureau President Russell Boening said. “There is no doubt the North American Free Trade Agreement (NAFTA) has increased demand for U.S. agricultural goods, lowered input and production costs and spurred our economy. We welcome any modernizations to NAFTA, as well as developing new trade agreements, that will further expand market opportunities for farmers and ranchers. Working together with Farmers for Free Trade will allow us to have a united voice on trade.”

Trade disruption, Boening noted, is risky for farmers and ranchers. Last year, U.S. agriculture exported more than $140 billion in products worldwide, highlighting the need for strong trade agreements.

“Texas Farm Bureau has been a leader in advocating on behalf of Texas agriculture at both the state and federal level,” Baucus said. “Trade with other nations is critical to stabilizing farming communities across the country, and nobody knows that better than Texas farmers and ranchers. Adding their voices to our mission builds momentum in our efforts to strengthen trade in rural America.”

(—)

Farmers for Free Trade is currently working at the grassroots level to organize and educate farmers about the importance of trade. The campaign works to engage farmers through work at state commodity conventions, state proclamations, social media outreach and by identifying local spokespeople, among other efforts.

Baucus and Lugar outline some of the key policy priorities that will help rebuild bipartisan support for trade, which can be found here.

This announcement follows additional announcements in recent weeks that Illinois Farm Bureau and American Soybean Association have also joined Farmers for Free Trade.”

2018-08-07

Även sprittillverkarna i USA oroas för hur handelskriget kommer att påverka dom. Matt Dogali, ordförande för The Presidents’ Forum of the Distilled Spirits Industry som representerar hälften av USA:s spritillverkare skriver i The Hill:

”Domestic demand for bourbon has been growing for years. Recently, we have seen an increase in international demand, and not just in European nations. Emerging markets such as Brazil, China and India are developing a taste for American spirits, opening new opportunities for our members. We want to capitalize on this growing demand, but recent trade issues have created an uncertainty for us and our plans for future production.

Currently, distilled spirits producers rely upon zero-for-zero tariff access, a trade model that allows them to buy and sell spirits across borders without penalty, spurring international growth for American distillers. Such open-market access for these American companies has boosted domestic job growth, compounded local community investment, heightened American agricultural production, and given the American consumer more choice of quality products. Small business owners have grown their businesses, hired workers and increased production, all because of domestic and international sales.

We support American workers and we are proud of the rich distilling tradition American companies have maintained for centuries. But we fear that current efforts to protect American industry by artificially restricting global commerce will hurt American workers in the end. History has shown that there are no winners in a global trade war. “Made in America” should not mean the products must stay in America. If fair and free trade thrives, so, too, will our nation.

Those who know a little about a good whiskey know one of the most important ingredients is time. In fact, this drink ages in American oak barrels for several years, before the drinker has a chance to taste a uniquely American product — bourbon.

We are hopeful world leaders will quickly address current trade issues, so that American distillers can continue to satisfy people at home and around the globe with our fine spirits. And while discussion about the future of international trade policies evolves, our whiskey will be waiting.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Kines. Betalar inte amerikanska tullar.

Det är du som betalar tullarna

Det är alltid individerna som betalar tullar genom högre priser, lägre löner eller lägre vinster. Donald Trumps alla bisarra föreställningar, uttalanden och åtgärder när det gäller handel kanske förefaller vara en outtömlig källa till inspiration och ämnen för...

Det är du som betalar tullarna

Det är alltid individerna som betalar tullar genom högre priser, lägre löner eller lägre vinster.

Donald Trumps alla bisarra föreställningar, uttalanden och åtgärder när det gäller handel kanske förefaller vara en outtömlig källa till inspiration och ämnen för den som bloggar om frihandel. Men sanningen är att mängden dumheter är närmast överväldigande. Det är svårt att tänka sig någon vilja läsa om detta varje dag, eller något längre utläggning om vad som är fel med just det senaste uttalandet om handel från Donald Trump.

Men nu har USA:s president kommit med ett par uttalanden som är alldeles extra bisarra och dessutom har ett visst pedagogiskt värde.

Trump påstår enligt Washington Post för det första att intäkterna från tullarna kommer hjälpa amerikanska staten att minska sitt stora budgetunderskott, och för det andra att det är utländska företag som betalar tullarna.

Båda påståendena är häpnadsväckande även för att komma från Donald Trump.

För det första är USA:s statsskuld 21 triljoner dollar. Tullarna hittills förväntas ge 21 miljarder dollar i intäkter. Det är 0,1 procent av statsskulden. Med den takten tar det tusen år att bli av med statsskulden. I teorin. I praktiken ökar USA:s statsskuld betydligt snabbare än så, under Trump har den redan ökat med 1,6 triljoner. Dessutom försvinner mer än hälften (12 miljarder dollar) av de planerade intäkterna från tullarna i form av bidrag till bönder vars export minskar på grund av Kinas motåtgärder.

För det andra är det inte utländska företag som betalar tullarna. Det är amerikanska företag som importerar utländska produkter som betalar tullarna. Amerikanska staten kan inte kräva pengar av kinesiska företag i Kina.

Vad som förstås kan hända är att kinesiska företag tvingas ta lite mindre betalt för sina produkter och därmed får lägre vinster.

Men den huvudsakliga effekten är att amerikanska företag får antingen höja priserna, ge sina anställda sämre löneutveckling eller minska vinsten till sina ägare (eller en kombination av detta).

Här är det på sin plats att göra en liten utvikning om vem som egentligen betalar tullarna.

Svaret är förstås att det alltid är individerna, eller ”hushållen”, som betalar tullarna.

En höjning av tullarna betalas genom att företagen får mindre vinst så att kapitalägarna, privatpersoner direkt eller genom fonder och pensionssystem, får lägre avkastning. Alternativt genom att vinsterna förblir på samma nivå men lönerna blir lägre. Eller att vinster och löner ligger kvar på sina tidigare nivåer men konsumentpriserna blir högre.

Men varför måste det vara så? Kan inte företagen betala?

Nej, ett företag är i sin abstraktaste form en samling kontrakt mellan olika fysiska och juridiska personer — ytterst är det förstå alltid fysiska personer,människor av kött och blod. Den samlingen kontrakt kan inte betala något. Det är en bunt papper.

Ett företaget kan förstås äga produktionskapital. Men löpande band, industrilokaler, datorer, mobiltelefoner, industrirobotar kan förstås inte betala någonting. Har någon träffat en industrirobot som får lön, gör sin självdeklaration och betalar skatt? Eller som måste köpa mat eller betalar sin egen elräkning och service? Självklart inte. Och lika lite som skatten kan tas ut från en av svarvarna på verkstadsgolvet kan tullavgifterna komma den vägen.

(Att en idé är vansinnig betyder förstås inte att det saknas politiker som vill genomföra den. Här är en artikel i Computer Sweden från 2017 som handlar om att politiker i EU vill beskatta industrirobotar. Det är tyvärr inte bara Donald Trump som har udda idéer om ekonomi.)

Det är helt enkelt så att Trumps tullar är ett extremt skadligt och ineffektivt sätt att ta ut skatt från amerikanska privatpersoner.

Kinesiska arbetare och kapitalägare drabbas förstås också, men Trump har i vilket fall inte lovat att göra kinesernas liv bättre.

Men han har lovat att göra amerikanska medborgares liv bättre. Nu blir de i stället fattigare och några går i konkurs eller förlorar sina jobb.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 31

2018-08-02 Ann Linde, EU- och handelsminister, intervjuas av SvT om att hotet om amerikanska biltullar finns kvar. "Ny studie som EU- och handelsministern Ann Linde (S) presenterar i dag visar att amerikanska skyddstullar mot fordonsindustrin kan drabba ...

Frihandel i media vecka 31

2018-08-02

Ann Linde, EU- och handelsminister, intervjuas av SvT om att hotet om amerikanska biltullar finns kvar.

”Ny studie som EU- och handelsministern Ann Linde (S) presenterar i dag visar att amerikanska skyddstullar mot fordonsindustrin kan drabba tusentals svenska jobb.
– Det är väldigt oroväckande och kan leda till att 3 900 jobb riskerar att försvinna, säger Ann Linde till SVT Nyheter.

Hotet från USA:s president Donald Trump att sätta upp handelstullar mot utländsk import av fordon kan bli förödande för jobben inom svensk bilindustri.

Skulle hoten verkställas kan närmare 3900 arbetstillfällen i fordonssektorn vara i stor fara visar en studie från Berns universitet, Schweiz, som regeringen har beställt.

Det är uppgifter som handelsministern ser väldigt allvarligt på och särskilt när införda tullar för stål och aluminium redan har fått konsekvenser på sysselsättningen inom stålindustrin, där omkring 800 jobb riskerar att försvinna, enligt studien.

– Vi har ingen försäkring om att biltullar inte införs och det är därför vi vill ha dessa siffror för att kunna förbereda åtgärder, säger Ann Linde.

Handelsministern hoppas nu att samtalen som har inletts i Vita Huset mellan Donald Trump och EU kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker ska leda till samarbete och i förlängningen ett avtal.

– Vår strategi är att samtalen fortsätter för Trump har lovat att så länge de inte avslutas då kommer det inte att införas några biltullar. Det måste vi nu lägga all krut på.”

Kina ligger i handelskrig med USA, men lite bättre relationer med Norge kanske kan hjälpa? Norsk laxindustri skulle gynnas skriver DN:

”Norge och Kina bör lägga bråket om Nobels Fredspris bakom sig och fokusera på frihandel i stället.

Det sade Wang Yi, en Kinas toppdiplomater, till sin norska kollega vid ett möte i Singapore i ett försök att snabba på förhandlingarna om ett bilateralt frihandelsavtal.

Den snabba tillväxten i Kina erbjuder stora möjligheter för alla länder, inklusive Norge, sade Wang. Till exempel skulle norsk laxindustri gynnas av fri handel.

Det var 2010 som Kina klippte banden till Norge efter att landets Nobelkommitté delat ut fredspriset till den fängslade dissidenten Liu Xiaobo, som avled förra året.

I augusti i fjol gjordes ett försök att återuppta förhandlingarna, men arbetet går, enligt Kina, för långsamt.

Landet som är intrasslat i en handelskonflikt med USA letar med ljus och lykta efter handelspartners i Europa och resten av världen.”

Man skall inte låta lura sig. Donald Trump hatar fortfarande frihandel menar Max Boot, kolumnist på Washington Post:

”If there is one constant in President Trump’s worldview, going back decades, it is his opposition to free trade. As noted by Andrew C. McKevitt in The Post’s Made by History section, in 1988 Trump was complaining that one of our trade partners was “beating the hell out of this country” and “ripping us off like no one has ever ripped us off before.” His solution was a 20 percent tariff. “I’m not afraid of a trade war,” he said.

Trump’s beliefs haven’t changed, even if his targets have. In the 1980s, he was exercised about Japan. Today, he’s worked up about China, Europe, Mexico, even Canada. The other big change, of course, is that he now has the power to act on his beliefs.

Trump has launched the biggest trade war since the 1930s — remember how that turned out? — and the victims are piling up. Rather than back off, he is threatening still more tariffs and spending $12 billion to subsidize farmers hurt by the fallout. Trump exemplifies President Ronald Reagan’s quip about the government: “If it moves, tax it” (tariffs are taxes), and “if it stops moving, subsidize it.”

(—)

So if Trump isn’t actually a born-again free-trader, why does he occasionally sound like one? For the same reason he sometimes voices support for gun control (“Take the guns first, go through due process second”) or comprehensive immigration reform (“Yeah, I would like to do that”). He loves to tell people what they want to hear. If he’s talking to Democrats, he will tell them he’s pro-gun control. If he’s talking to Europeans, he will tell them he’s pro-trade. He doesn’t mean it.

Trump’s faux positions camouflage his true intentions. For instance, he harps on the need to increase defense spending in Europe not because he wants to strengthen NATO but because he wants to weaken it, and he knows the Europeans can’t meet his demands for spending 4 percent of gross domestic product on defense. (Even the United States doesn’t spend that much.) Now he is posturing as a free-trader because he knows the E.U. “won’t!” eliminate “all Tariffs, Barriers and Subsidies.” It’s simply a ploy to shift the blame for a trade war that he started. At the risk of stating the obvious: If Trump really wanted lower tariffs, he would be lowering, not raising, them.”

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

CETA och Italien — vad händer?

Italiens regering kommer säga nej till CETA. Säger man. Men kanske är det bara ett sätt att ha ett kort i ärmen mot EU inför kommande diskussioner. Det stora frihandelsavtalet mellan EU och Kanada är underskrivet och antaget av EU-parlamentet. Dess i...

CETA och Italien — vad händer?

Italiens regering kommer säga nej till CETA. Säger man. Men kanske är det bara ett sätt att ha ett kort i ärmen mot EU inför kommande diskussioner.

Det stora frihandelsavtalet mellan EU och Kanada är underskrivet och antaget av EU-parlamentet. Dess implementering är i full gång och avtalet har redan gett resultat i form av starkt ökad handel.

Men det pågår en parallell process, nämligen att avtalet skall godkännas av alla EU-ländernas parlament.

Italien har dock satt sig på tvären. Regeringen, där EU-skeptiska Femstjärnerörelsen ingår, har tydligt deklarerat detta.

Samtidigt säger Italiens jordbruksminister Gian Marco Centinaio att ingen har särskilt bråttom att ta frågan till parlamentet skriver Reuters.

“Nobody is in a hurry to bring CETA to the chamber.”

Stötestenen är att Italienska regeringen är osäker på om tillräckligt många av Italiens olika matvaror har tillräckligt skydd. Av 200 PDO:s (Protected Designation of Origin) och PGI:s, (Protected Geographical Indication) kommer 40 från Italien och resten från övriga EU.

Att Italien kan sätta sig på tvären beror dock inte på maten, utan på att CETA är ett blandat avtal. Det betyder att en del av avtalet (huvudsakligen tvistelösningen) berör nationella angelägenheter.

I det stora avtalet med Japan som blev klart för några månader sedan har detta delats upp. Den nu antagna delen av avtalet berör inte nationella kompetenser. Någon tvistelösningsdel finns inte ens.

Men som sagt. På typiskt italienskt vis har man sagt att man kommer säga nej till CETA, men deklarerar att man inte kommer säga det där nejet inom överskådlig framtid. Bra att ha ett kort i ärmen inför framtida diskussioner med EU.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera posten