Brexit

There ain’t no such thing as a gratis free trade deal

Själva poängen med förhandlingar är att man inte får allt man vill ha. Det tycks britterna ha glömt. Ett av de brittiska Brexitanhängarnas argument för att lämna EU var att Storbritannien då skulle slippa underordna sig EU:s handelspolitik och kunna ing...

There ain’t no such thing as a gratis free trade deal

Själva poängen med förhandlingar är att man inte får allt man vill ha. Det tycks britterna ha glömt.

Ett av de brittiska Brexitanhängarnas argument för att lämna EU var att Storbritannien då skulle slippa underordna sig EU:s handelspolitik och kunna ingå egna frihandelsavtal med omvärlden.

Man kan ana en viss självöverskattning bakom argumentet; en föreställning om att britterna skulle kunna diktera villkoren för avtalen med andra länder.

Men så är det förstås inte.

Australiensarna vill nu ha möjlighet att exportera kött producerat med hjälp av tillväxthormon till britterna. Kött från hormonbehandlade djur är något som inte är tillåtet i EU, och som man på goda grunder kan gissa att britterna inte kommer att vilja ha.

The National i Skottland skriver:

”Liam Fox, the International Trade Secretary, is hoping to secure a deal with Australia once Britain has left the European Union and informal discussions have been taking place for the past 18 months.

But in return, Britain will be told to scrap a EU ban on the sale of meat from cattle treated with growth hormones — which can include estrogen, progesterone, and testosterone. The drugs boost production of growth-stimulating hormones that help the animal convert feed into muscle, fat, and other tissues more efficiently than they would naturally. The artificial plumping process boosts the amount of meat that farmers can sell per animal, putting more money into their pockets.”

Konstigare än så är det inte. Australiensarna ställer krav för att gå med på ett frihandelsavtal.

Det är viktigt att ha med i kalkylen för alla som pratar om problemen med EU som en tvångströja. Samarbetet inom EU tvingar fram kompromisser, men leder också till ökat inflytande när det gäller att driva de ståndpunkter som man är ense om.

Inte ens USA är mäktigt nog på handelsområdet för att andra länder skall stå i kö med mössan i hand för att få till handelsavtal under de nuvarande förutsättningarna, nämligen att Trump tror att USA skall diktera villkoren. Ingen sätter sig vid förhandlingsbordet med någon som redan från börja deklarerar att han skall bestämma allt. För USA:s del gäller att landet har hamnat vid sidan om och släppt initiativet till Kina, något som är mycket olyckligt eftersom Kina har en rad obehagliga drag. Att idag ha haft TPP och kanske TTIP på plats och därigenom villkoren för stora delar  av världshandeln i händerna på demokratiska stater hade varit ovärderligt.

Ur den synvinkeln har EU agerat föredömligt genom att driva både CETA och avtalet med Japan i hamn och vara på god väg att skapa ett nytt avtal med MERCOSUR.

Att WTO tappar allt mer i betydelse är olyckligt, men ännu inte en irreversibel process. WTO-reglerna spelar fortfarande roll och respekteras. Kina har begärt konsultationer när det gäller USA:s senaste förslag till tullar på en rad kinesiska varor.

Sammanfattningsvis gäller att allt kostar. Oberoendet har ett pris vilket nu Storbritannien får lära sig.

Även om britterna kan strunta i avtalet med Australien om det är för kostsamt — handeln fortsätter ju enligt WTO:s regler — återstår ambitionen att få till ett frihandelsavtal med USA. Där har de också hormonbehandlat kött som de vill sälja och handeln med USA är betydligt mer värdefull än handeln med Australien.

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Storbritannien kommer förlora på att lämna EU trots friare handel globalt

Frihandelsbloggen har inte skrivit särskilt mycket om Brexit. Anledningen är att det mesta hittills har varit oklart när det gäller frågor som påverkar handeln. Vad man har kunnat säga är att exempelvis japansk bilindustri som har Storbritannien som väg...

Storbritannien kommer förlora på att lämna EU trots friare handel globalt

Frihandelsbloggen har inte skrivit särskilt mycket om Brexit. Anledningen är att det mesta hittills har varit oklart när det gäller frågor som påverkar handeln.

Vad man har kunnat säga är att exempelvis japansk bilindustri som har Storbritannien som väg in i EU kommer att få problem och britternas utträde är förmodligen ett skäl till att ett frihandelsavtal mellan EU och Japan så snabbt kommit till stånd. Att TPP stoppades av Trump är förmodligen ett annat skäl.

Men om några veckor kommer förhandlingarna igång mellan EU och Storbritannien om villkoren för handeln. Den här artikeln i Financial Times ger en bra bild av vilka problem och möjligheter som finns, baserad på hur frihandelsavtal brukar vara utformade. Sammantaget verkar de flesta anta att Storbritannien förlorar på att lämna den inre marknaden, trots att det ger möjlighet att öppna för friare handel med resten av världen:

”With two exceptions, all publicly available forecasts suggest that UK economic output will be lower under an FTA than if Britain continued as a member of the EU. The estimated cumulative loss of gross domestic product ranges from a relatively low 0.6 per cent by 2030 to up to 7.8 per cent.

The evidence shows that removing trade barriers generally results in increased trade flows. That leads most economists to conclude that entering into an FTA with the EU will reduce the UK’s trade with the bloc.

“The reduction in trade with the EU . . . is by far the most quantitatively important channel by which leaving the EU affects the UK economy,” said researchers at the National Institute of Economic and Social Research. It estimated that with an FTA, UK GDP would be 1.9 to 2.3 per cent lower by 2030.

Since trade with the UK is a smaller share of EU national income than vice versa, the economic effects of moving to an FTA are predicted to be smaller for the EU.

The CPB estimates that EU GDP could be about 0.6 per cent lower by 2030 under an FTA than if the UK remained a member of the bloc. This compares with their estimate of a 3.4 per cent loss of GDP for the UK.

Why do some studies predict larger or smaller negative effects?
The NIESR estimated that the UK GDP loss could more than double if lower trade and foreign investment had a knock-on effect on productivity growth.

Some published studies suggest that such negative effects could be partially offset by changes to UK regulations or through new free-trade agreements with non-EU countries.

Open Europe, a think-tank, estimated that GDP could be boosted by about 1.3 percentage point by 2030 if swaths of labour, product standard, consumer protection and environmental regulations were repealed. The UK government denies that it seeks such a bonfire of regulation.

However, the latest British government modelling suggests that new FTAs with non-EU countries could boost GDP by up to 0.7 per cent after 15 years.

Why do some economists think Britain would gain?
Economists for Free Trade, the Brexit-supporting group, estimates that an FTA with the EU could contribute to an increase to British GDP of 2 to 4 per cent over the next 15 years.

But this forecast assumes that the UK government removes all tariffs and non-tariff restrictions on imports, whatever their origin, suggesting that the UK would accept any goods of any standard, as well as zero border costs with the EU.

Alasdair Smith, a fellow of the UKTPO says the modelling is “unrealistic”.

He said: “The simple arithmetic is that the reduction in costs on non-EU imports does not compensate for losing the easy access to EU imports that results from the customs union and single market.””

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Britterna kommer att upptäcka att det fanns ett skäl till EU:s inre marknad

Brittiska regeringen har dagdrömt om att det skulle vara enkelt att ersätta den inre marknaden med frihandelsavtal. Men den logik som en gång drev fram EU:s inre marknad gäller fortfarande.  När britterna lämnar den inre marknaden kommer det ske inskrä...

Britterna kommer att upptäcka att det fanns ett skäl till EU:s inre marknad

Brittiska regeringen har dagdrömt om att det skulle vara enkelt att ersätta den inre marknaden med frihandelsavtal. Men den logik som en gång drev fram EU:s inre marknad gäller fortfarande. 

När britterna lämnar den inre marknaden kommer det ske inskränkningar i handeln. Och i praktiken leder alla inskränkningar i handeln — med undantag av rena förbud — till byråkratiska snårigheter och därmed stora kostnader som till sist alltid bärs av enskilda personer.

Just när det gäller tullar och avgifter är det lätt att tro att det är ”företagen” som betalar. Men företag kan aldrig betala. Industrifastigheter, löpande band, marknadsavdelningar, datorer har inga inkomster. Formellt sett är ett företag bara en bunt överenskommelser mellan fysiska och juridiska personer. De enda som som kan betala är individer, eller ”hushållen” som man ibland säger. Det sker genom skatter, genom minskat löneutrymme, genom dyrare varor och tjänster eller genom att avkastningen av kapital minskar. En del kapital — aktier — ägs av snuskigt rika människor som kanske kan avvara lite av sina inkomster, men till största delen ägs kapitalet av småsparare genom fondsparande eller pensionsstiftelser.

Kevin O´Rourke skriver i The Irish Times intressant om tullarna mellan Irland och Storbritannien och förutsättningarna för att Brexit inte skall leda till nya handelshinder vid gränsen.

Ett frihandelsområde (vars enklaste variant är två länder, A och B, som har ett frihandelsavtal) måste ändå ha gränskontroller eftersom produkter från tredje land annars alltid kommer att söka sig till det land som har lägst tullar och sen över gränsen mellan de två länderna som har frihandel. Det måste förhindras genom kontroller. Och dessutom genom registrering av produktinnehåll. Hur stor del av exempelvis en bil som tillverkas i land A och skall säljas till land B får bestå av komponenter från tredje land? Får nästan hela bilen, utom ratten, som skruvas in i land A, bestå av import? Även om detta är ett retoriskt exempel så är gränsdragnings- och kontrollproblemen högst reella. En del av striden kring NAFTA har sitt upphov i av den typen av frågor.

Vad som krävs är en tullunion, det vill säga att land A och B kommer överens om att ha samma tullar mot alla andra länder. Men inte ens det räcker egentligen. Land A och B måste komma överens om att inte använda sina interna regler för att hindra import.

Det är detta som är anledningen till EU:s inre marknad med exempelvis ett system för typgodkännande. Den som vill sälja cykelhjälmar behöver bara få varje modell godkänd en gång för att sälja den i alla länder som ingår i EU:s inre marknad.

Slutsatsen är att Storbritannien inte kommer kunna ersätta tillgången till den inre marknaden med bara frihandelsavtal med EU. Om landet också har frihandelsavtal med övriga världen, en uttalad ambition, kommer det ändå krävas omfattande gränskontroller mellan Storbritannien och EU. Och utan den inre marknaden riskerar man olika administrativa handelshinder. Ambitionerna att sätta käppar i hjulen är lika stora som möjligheterna.

Men Storbritannien kan inte vara med i den inre marknaden utan att omfattas av en stor del av det regelverk de vill slippa, och framför allt inte utan att vara med och betala. EU kan inte ge britterna en gräddfil.

Att Brexitförhandlingarna kärvar beror alltså inte på brist på god vilja eller kompetens, utan på att utgången av omröstningen släppte loss en lavin av närmast olösliga problem och intressemotsättningar. Framför allt är inte den lösning som många har drömt om, frihandelsavtal mellan Storbritannien och resten av världen, något riktig lösning. Den tar bort tariffer och kvoter, men den minskar inte behovet av gränskontroller och byråkrati.

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export