EU

EU är definitivt ett frihandelsprojekt både internt och externt. Trots att det finns många frågetecken går utvecklingen mot fler handelsavtal.

Positiv vision om frihandel saknas i EU-valet

Partiernas budskap i EU-valet är inte supersexiga. Ibland har de inte ens med EU att göra. Men framför allt verkar alla ha glömt vad som är den stora poängen med EU, nämligen de fyra friheterna varav frihandel är den viktigaste.  Mattias Svensson skriver ...

Positiv vision om frihandel saknas i EU-valet

Partiernas budskap i EU-valet är inte supersexiga. Ibland har de inte ens med EU att göra. Men framför allt verkar alla ha glömt vad som är den stora poängen med EU, nämligen de fyra friheterna varav frihandel är den viktigaste. 

Mattias Svensson skriver i DN om EU inför valet till EU-parlamentet i maj.

Hans tes är att det just nu saknas en positiv, frihetlig vision om EU-samarbetet.

”Ändå saknas de för Europa definierande friheterna i diskussionen kring det stundande EU-valet. Europavännerna tycks mer intresserade av att samla makt och befogenheter på EU-nivå, och nationalister verkar mest vilja inskränka de friheter vi har. Liberalerna vill ha en skatt på EU-nivå, Socialdemokraterna går till val på att andra länder ska ta emot fler flyktingar och Moderaterna vill snickra lite till på de yttre gränskontrollerna. Vem som längtar till det framtida Europa de vill bygga verkar de knappt veta själva.

Samtidigt finns det friheter att längta till. Jag längtar till att tjänster omfattas av samma rörlighet som varor i Europa. Jag längtar till ett globalt handelsavtal som helt avskaffar tullar på miljövänliga varor och tjänster – och vill inte behöva läsa igen om att EU:s representanter fällt ett sådant avtal för att hindra oss att köpa billiga cyklar från Kina.”

Och den tesen är nog tyvärr helt riktig.

Få politiker talar om frihet generellt eller specifikt frihandel inom EU och hur den skall kunna utvecklas.

Men samtidigt sker det positiva saker både när det gäller den inre marknaden och EU:s handelsrelationer med omvärlden.

Det positiva är tillgången till frekvensband och fria flöden av icke-personrelaterad data inom unionen, men på den negativa sidan finns att GDPR är svårtillämpat, bristfällig strategi för en digital inre marknad och dålig portabilitet för digitala tjänster.

Det intressanta är att EU under den gångna mandatperioden varit bättre när det gäller att utveckla handeln med omvärlden än inom EU. Den processen förefaller dock ha drivits av kommissionen och handelskommissionären Cecilia Malmström, snarare än av någon större entusiasm bland medlemsstaterna. Men det är delvis så EU är tänkt att fungera. Genom att EU har getts kompetens på handelsområdet kan sådan politik som stöter på motstånd från särintressen på nationell nivå genomföras.

Svensson luftar idéer om handelsavtal för miljövänliga produkter. Det är en återkommande idé från bland annat Macron. I viss mån finns det redan skrivningar om hållbarhet i exempelvis CETA-avtalet och avtalet med Japan, men i grunden är det inte en bra idé.

Handelsavtal bör i så hög utsträckning som möjligt vara renodlade till just handel. De blir komplexa nog ändå, och det finns arenor för internationella avtal när det gäller miljö och arbetsrätt. Övriga sociala frågor är till och med inom EU nationella kompetenser och frågan är om någon har intresse av att handelsavtal skall innehålla skrivningar om allt möjligt som kan tänkas ingå i den politiska sfären i något land.

Det är förvisso en aning lustigt att EU har tullar på solpaneler, men gör sitt bästa för att kunna importera kol, olja och gas från omvärlden. Men även om det förra är omotiverat är det senare helt självklart. Det är en tvingande nödvändighet för de flesta länder inom EU att ha säkrad tillgång till fossila bränslen. Inte ens tyskarna har klarat att ställa om sin elförsörjning från beroendet av fossila bränslen. Bundestag kan ännu inte stifta nya naturlagar.

När det gäller cyklarna från Kina är det ett problem att kineserna subventionerar produktionen av många produkter och att deras ekonomi helt saknar transparens. Det är förstås en fördel att få köpa produkter som någon annan betalt delar av produktionskostnaden för, men samtidigt är det sannolikt politiskt omöjligt att få stöd för idén att låta industri inom EU slås ut av subventionerad import. Även här gäller förstås att verkligen hålla sig till fakta. Lyssnar man till protektionisterna är nästan all import subventionerad på ena eller andra sättet.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Förbättrad inre marknad motsvarar hela Norges BNP

Timbros Emanuel Örtengren har för en tid sedan kommit med en rapport om hur EU:s inre marknad kan förbättras. En fullbordad inre marknad för tjänster skulle ge EU ett tillskott på 338 miljarder euro (3 500 miljarder kronor), eller ungefär lika mycket s...

Förbättrad inre marknad motsvarar hela Norges BNP

Timbros Emanuel Örtengren har för en tid sedan kommit med en rapport om hur EU:s inre marknad kan förbättras. En fullbordad inre marknad för tjänster skulle ge EU ett tillskott på 338 miljarder euro (3 500 miljarder kronor), eller ungefär lika mycket som Norges BNP  Det motsvarar 115 miljarder kronor för Sverige, eller 11 500 kronor per person.

Den inre marknaden, fri rörlighet av varor, tjänster, arbetskraft och kapital inom EU är en succé och unionens viktigaste funnkion. Tack vare den har tullar, kvoter och andra traditionella handelshinder avskaffats. Den ekonomiska friheten – möjligheten att bedriva ekonomisk verksamhet utan att mötas av statliga hinder har ökat till följd av EU-medlemskapet både i Sverige och i EU som helhet.

Men det finns områden där EU:s gemensam marknad inte är fullt genomförd.

Inom tjänstesektorn, som idag står för tre fjärdedelar av EU:s BNP och en ungefär lika stor andel av sysselsättningen återstår en mängd icke-tariffära handelshinder – regler, särkrav och standarder.

Exempelvis är cirka 800 yrken inom tjänstesektorn reglerade så att det krävs särskilda tillstånd för att vara verksam i ett medlemsland. Det gäller bland annat bartender, fotograf, hotellstädare och korsettmakare.

Att tjänstesektorn är så reglerad och fragmenterad leder exempelvis till att byggsektorn skyddas från utländsk konkurrens och därför inte effektiviseras. Svensk tjänsteexport försvåras också.

Tjänstesektorn står för en växande andel av ekonomin. Därför försvagar
hinder för tjänstehandel Sveriges och EU:s tillväxt vilket hotar den långsiktiga
välståndsutvecklingen.

Timbrorapporten föreslår tre sätt att gå vidare med avregleringen av den europeiska tjänstesektorn med förhoppningen att det är en fråga som regeringen regering ska driva på EU-nivå tillsammans med det nya EU-parlament som tillträder efter EU-valet i maj.

Det första förslaget är att att inleda ett fördjupat samarbete med likasinnade EU-länder som är öppna för att avreglera tjänstehandeln enligt ursprungslandsprincipen. Det skulle innebära att tjänsteutförare automatiskt får tillhandahålla sina tjänster i ett annat medlemsland så länge de följer lagstiftningen i sitt hemland. En sådan avreglering omfattar utförandet av tillfälliga tjänster, medan företag som vill etablera sig permanent i ett annat EU-land omfattas av den nationella lagstiftningen.

För det andra bör alla yrken som bara är skyddade i ett medlemsland avregleras. Då skulle antalet reglerade yrken inom tjänstesektorn minska från omkring 800 till runt 600.

För det tredje måste man driva på för att EU:s tjänstedirektiv ska tillämpas fullt ut. Fastän tjänstedirektivet trädde i kraft för snart tio år sedan kvarstår ett stort antal  regleringar som EU:s medlemsländer redan borde ha avskaffat.

Till exempel har bara en sjundedel av begränsningarna för yrkestjänster (arkitekter, ingenjörer, jurister och redovisningsekonomer) avskaffats. Trots att tjänstedirektivet inte implementerats ordentligt har det ändå lett till stora ekonomiska vinster, och Sverige är ett av de EU-länder som tjänat mest på det: tjänstedirektivet beräknas ha höjt Sveriges BNP med 1 procent eller cirka 5 000 kronor per capita.

Effekterna av en förbättrad inre marknad visar att potentialen i frihandel inte på långt när är uttömd ens i så täta samarbeten som EU. Det krävs inga radikala insatser för att åstadkomma positiva exempel som kan motivera ytterligare avregleringar. Tvärt om finns det ett stort antal detaljer som kan förbättras.

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Låt Trump vinna handelskriget mellan EU och USA

EU bör deklarera att att Trump har vunnit handelskriget och ta bort hotet om strafftullar. Det vore bra för EU:s position när förhandlingarna om ett nytt frihandelsavtal mellan USA och EU startar. Även om de värsta anklagelserna mot EU om att vara prote...

Låt Trump vinna handelskriget mellan EU och USA

EU bör deklarera att att Trump har vunnit handelskriget och ta bort hotet om strafftullar. Det vore bra för EU:s position när förhandlingarna om ett nytt frihandelsavtal mellan USA och EU startar.

Även om de värsta anklagelserna mot EU om att vara protektionistiskt inte stämmer, så är den motsatta bilden inte heller sann.

När Donald Trump startade handelskriget mot EU (där det för tillfället råder vapenvila) motiverade han detta med att EU hade högre tullar mot USA än tvärt om. Hans påståenden var som vanligt spretiga, inexakta och extremt överdrivna, men i princip hade han rätt. EU:s tullar är högre mot USA än USA:s tullar mot EU. Till det kommer ett mer komplext regelverk och stora subventioner på livsmedelsområdet. Även USA har dock både byråkrati och subventioner så inslagen av icke-tariffära handelshinder är svåra att jämföra.

Men faktum kvarstår. EU:s tullar har historiskt varit högre än USA:s. USA:s rykte om att vara pådrivande i frihandelsfrågor är välmotiverat trots en hel del tråkiga undantag.

Det betyder förstås att USA:s konsumenter har gynnats av att kunna köpa europeiska varor med låga tullar och i bästa fall delvis betalda av EU:s skattebetalare, medan EU:s medborgare fått betala mer för amerikanska produkter och dessutom sett sina pengar försvinna utomlands.

USA har vunnit, EU har förlorat.

Men i Trumps bisarra förställningsvärld är det förstås tvärt om.

Tyvärr är EU-eliten inte så mycket bättre än Donald Trump. Jean-Claude Juncker deklarerade i ett tal i Hamburg att:

”So now we will also impose import tariffs. This is basically a stupid process, the fact that we have to do this. But we have to do it. We will now impose tariffs on motorcycles, Harley Davidson, on blue jeans, Levis, on Bourbon. We can also do stupid. We also have to be this stupid.”

Han förstår uppenbarligen att strafftullar mot USA är en korkad åtgärd, men uppfattar att de är nödvändiga (”…we have to do this”).

Det är förstås inte alls sant. Ingenting tvingar EU att straffa sina egna medborgare med högre priser på import från USA bara för att Trump straffar sina medborgare med högre priser på import från EU.

Nu när EU och USA skall starta nya förhandlingar om ett frihandelsavtal är det ett excellent tillfälle för EU:s politiker — främst Juncker och Malmström — att deklarera att ”Donald Trump vinner handelskriget” och ta bort hoten om strafftullar. Det kommer att ge stor trovärdighet till EU:s hållning  i de kommande förhandlingarna och underlätta för de intressen som EU verkligen vill driva.

Att det inte finns en frihandelsavtal mellan EU och USA är mycket märkligt. USA är EU:s största handelspartner. EU importerade för drygt 500 miljarder dollar och exporterade för nästan 600 miljarder dollar. Dessa siffror motsvarar ett tätt samarbete mellan EU och USA. Att villkoren för det samarbetet inte finns långsiktigt fastslaget i ett frihandelsavtal är förstås till stor nackdel för alla inblandade aktörer.

Dessutom är USA och EU de mest betydelsefulla internationella aktörerna när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Att banden över Atlanten är så starka som möjligt är önskvärt också av det skälet. Många inom EU gillar inte Donald Trump, men det kommer en tid efter Trump, antingen i och med presidentvalet 2021 eller 2025. Frihandelsavtalet mellan USA och EU kommer knappast vara klart till 2021. Snarare kommer det att bli en valfråga till valet 2025, och hur EU har betett sig påverkar förstås den amerikanska debatten.

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandelsbloggen fokuserar på EU-valet våren 2019

God fortsättning på det nya året. Frihandelsbloggen kommer de närmaste månaderna fokusera på EU. Anledningen är att oavsett om det blir ett extraval i Sverige eller inte kommer det bli val till Europaparlamentet den 26:e maj. Ur frihandelssynpunkt är det...

Frihandelsbloggen fokuserar på EU-valet våren 2019

God fortsättning på det nya året.

Frihandelsbloggen kommer de närmaste månaderna fokusera på EU. Anledningen är att oavsett om det blir ett extraval i Sverige eller inte kommer det bli val till Europaparlamentet den 26:e maj.

Ur frihandelssynpunkt är det ett minst lika viktigt val som riksdagsvalet. Handelspolitiken bestäms av EU. Dessutom påverkar EU förutsättningarna för handel mellan länderna i EU, även om det inte finns någon handelspolitik som gäller specifikt mellan EU:s medlemsstater.

Välkomna till ett nytt spännande handelsår 2019.

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

CETA och Italien — vad händer?

Italiens regering kommer säga nej till CETA. Säger man. Men kanske är det bara ett sätt att ha ett kort i ärmen mot EU inför kommande diskussioner. Det stora frihandelsavtalet mellan EU och Kanada är underskrivet och antaget av EU-parlamentet. Dess i...

CETA och Italien — vad händer?

Italiens regering kommer säga nej till CETA. Säger man. Men kanske är det bara ett sätt att ha ett kort i ärmen mot EU inför kommande diskussioner.

Det stora frihandelsavtalet mellan EU och Kanada är underskrivet och antaget av EU-parlamentet. Dess implementering är i full gång och avtalet har redan gett resultat i form av starkt ökad handel.

Men det pågår en parallell process, nämligen att avtalet skall godkännas av alla EU-ländernas parlament.

Italien har dock satt sig på tvären. Regeringen, där EU-skeptiska Femstjärnerörelsen ingår, har tydligt deklarerat detta.

Samtidigt säger Italiens jordbruksminister Gian Marco Centinaio att ingen har särskilt bråttom att ta frågan till parlamentet skriver Reuters.

“Nobody is in a hurry to bring CETA to the chamber.”

Stötestenen är att Italienska regeringen är osäker på om tillräckligt många av Italiens olika matvaror har tillräckligt skydd. Av 200 PDO:s (Protected Designation of Origin) och PGI:s, (Protected Geographical Indication) kommer 40 från Italien och resten från övriga EU.

Att Italien kan sätta sig på tvären beror dock inte på maten, utan på att CETA är ett blandat avtal. Det betyder att en del av avtalet (huvudsakligen tvistelösningen) berör nationella angelägenheter.

I det stora avtalet med Japan som blev klart för några månader sedan har detta delats upp. Den nu antagna delen av avtalet berör inte nationella kompetenser. Någon tvistelösningsdel finns inte ens.

Men som sagt. På typiskt italienskt vis har man sagt att man kommer säga nej till CETA, men deklarerar att man inte kommer säga det där nejet inom överskådlig framtid. Bra att ha ett kort i ärmen inför framtida diskussioner med EU.

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

EU bör stoppa beslutet om strafftullar mot USA

EU har fortfarande chansen att agera förnuftigt och inte bidra till att eskalera handelskriget med USA. Gör helt enkelt ingenting och njut av att ha billigare stål än amerikanska företag på världsmarknaden.  På torsdag väntas EU besluta om strafftullar mot USA p...

EU bör stoppa beslutet om strafftullar mot USA

EU har fortfarande chansen att agera förnuftigt och inte bidra till att eskalera handelskriget med USA. Gör helt enkelt ingenting och njut av att ha billigare stål än amerikanska företag på världsmarknaden. 

På torsdag väntas EU besluta om strafftullar mot USA på 2,8 miljarder euro.

EU har förberett en lista på amerikanska exportprodukter värda 2,8 miljarder kronor som kan beläggas med tullavgifter på 25 procent. På listan finns bland annat stål, livsmedel, kläder och industrivaror. Stödet för strafftullarna är stort bland EU-länderna.

Men ännu är inte för sent att hindra en eskalering av handelskriget mellan USA och EU. Trump började, men EU har som safgt bundit sig vid löftet att slå tillbaka med egna strafftullar. Då kommer USA svara med tullar på bilar från EU. Ingen vet hur detta kommer att sluta.

Det börjar handla om hundratusentals förlorade jobb i både USA och EU.

Vad kan då EU göra för att hindra utvecklingen? Att tala förnuft med Donald Trump är uppenbarligen utsiktslöst på alla områden, inte minst handel. Men kanske kan EU:s ledare tala förnuft med sig själva och varandra?

En möjlig lösning för EU är att i sista stund bestämma sig för att inte göra något alls mer än att försöka stoppa USA inom ramen för WTO-systemet. Det kommer förmodligen inte att fungera, men är i vilket fall i stort sett gratis.

Inga strafftullar mot USA helt enkelt.

För vad innebär strafftullarna mot USA? Dels att några amerikanska företag drabbas, både deras investerare och anställda. Några av dem kanske har röstat på Trump och kan därför med viss rätt sägas få skylla sig själva. Men många har inte röstat på Trump, och kommer tillsammans med sina familjer att drabbas oförskyllt.

Vidare kommer många inom EU att drabbas. Om exempelvis importen av amerikanska motorcyklar (Harley-Davidson) minskar på grund av tullarna drabbas alla de som investerat i och/eller arbetar för importörer och den serviceorganisation som finns uppbyggd med HD-ägarna som bas för intäkterna. Dessa företag har gjort sina kalkyler på ett visst antal sålda motorcyklar och decenniers behov av service. Den höga dollarn gör redan amerikanska produkter dyra i EU, och tullarna kommer göra det ännu värre.

Det här gäller förstås alla kategorier av produkter från USA. Varken bourbon, jeans eller jordnötssmör importeras av barmhärtighet, och ingen av produkterna säljer sig själva.

Exakt vad är vitsen med att göra livet surt för anställda i USA? Svaret är att de kanske bidrar till en opinion för att ta bort tullarna i USA. Kanske…

Men att göra livet surt för konsumenter, företag och anställda i EU?

Strafftullar är bland det mest idiotiska man kan hitta på. Trump gör livet dyrare och sämre för amerikanska konsumenter, anställda och företag.  Och EU hämnas genom att göra livet dyrare och sämre för europeiska konsumenter, anställda och företag. EU höjer sina tullar eftersom inte gillar höga tullar.

Vad bör EU göra då?

Svaret är ingenting.

EU:s industri har redan nu en konkurrensfördel mot USA:as industri, nämligen tillgång till billigt stål. Det finns en hel världsmarknad där amerikanska företag som använder stål i sin tillverkning nu drabbas av en väsentlig fördyring.

Det är extremt mycket mer värdefullt för att skapa jobb och välstånd i EU än de planerade strafftullarna, som bara innebär en självvald försämring.

Det är förvisso ett politiska problem att förklara detta för medborgarna i EU, särskilt när man börjat skramla med vapnen. Det är också ett EU-parlamentsval om ungefär ett år. Det går att ha förståelse för kommissionens och EU-ländernas agerande.

Men det hindrar inte att det finns ett förnuftigt vägval som går att förklara och försvara.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
ECB:s kontor i Frankfurt.

Vatten och vin från ECB

Den dåliga nyheten är att utvecklingen mot mer frihandel gått i stå under flera år. Den goda nyheten är att det nu kanske blir bättre. ECB:s senaste rapport om handelns utveckling visar att under det senaste decenniet har trenden mot mer frihandel har ko...

Vatten och vin från ECB

Den dåliga nyheten är att utvecklingen mot mer frihandel gått i stå under flera år. Den goda nyheten är att det nu kanske blir bättre.

ECB:s senaste rapport om handelns utveckling visar att under det senaste decenniet har trenden mot mer frihandel har kommit av sig, men också att det verkar vända.

En osäkerhet är dock den amerikanska politiken.

Varje procent i ökad öppenhet för internationell handel innebär på sikt en ökning av inkomsten per capita på mellan 3 och 5 procent. Nu uteblir en en stor del av den ökningen för en period. Ett mindre problem för medelklassen i rika länder, men ett stort problem för fattiga människor i fattigare länder. Att integreras i den globala marknaden är det snabbaste sättet för ett land att bli rikare.

”Increasing trade openness contributed to the increase in global livingstandards. Cross-country evidence indicates that a one percentage point increase
in trade openness tends to raise real per capita income by 3 to 5% in the long run, though a smaller effect is detected in the years following the financial crisis. In
addition, the integration of many emerging economies into global trade, including through participation in global value chains, has been identified as an important
driver of poverty reduction.”

I välmående länder inser vi inte hur viktig varje procent i ökade inkomster är för fattiga människor. De flesta av oss kan använda en inkomstökning till sådant som inte är helt nödvändigt men gör livet bättre, eller till och med ren lyx. Vi väljer inte mellan att har råd med medicin eller mat, eller vilket av våra barn vi skall ha råd att skicka till skolan. Vi lever inte heller i samhällen där man ännu inte fått råd med vatten och avlopp i hela landet.

När det gäller fattigdomsreduktion kan inte ens de mest ambitiösa biståndsprojekt mäta sig med marknadsekonomi och frihandel.

ECB avslutar dock med att ge lite hopp. De senaste 18 månaderna förefaller handeln öka igen.

”Over the past one and a half years, however, global trade has staged a cyclical revival. World imports expanded by more than 5% in 2017, 1.5 percentage points
higher than the 2011-16 average. In 2017 world imports outpaced economic activity for the first time in three years. The cyclical upswing in activity, particularly in
investment, appears to have contributed to the recent pick-up in world trade. Global investment bottomed out from very low levels at the start of 2016 and in recent
quarters it has been expanding at a rate close to its pre-crisis average.”

Nu står hoppet till att Trump får annat att tänka på än USA:s handelsavtal och att handelskriget som ännu är begränsat inte eskalerar.

 

 

Stäng posten Läs nästa post

EU bör inte tappa det långsiktiga perspektivet på grund av Trump

EU bör inte låta uppmärksamheten styras av Trumps twittrande och kortsiktiga protektionism. Utvecklingen av frihandeln sker genom långsiktiga perspektiv och åtgärder.  Just nu är allt fokus i debatten om handel på Trumps ståltullar och hur EU, Kina och ...

EU bör inte tappa det långsiktiga perspektivet på grund av Trump

EU bör inte låta uppmärksamheten styras av Trumps twittrande och kortsiktiga protektionism. Utvecklingen av frihandeln sker genom långsiktiga perspektiv och åtgärder. 

Just nu är allt fokus i debatten om handel på Trumps ståltullar och hur EU, Kina och andra länder kommer att svara på dessa.

Det är en stor förändring.

För bara ett par år sedan ansåg de flesta att risken för framtida handelskrig var närmast obefintlig. Frihandeln hade massivt stöd bland politiker och ekonomer. Kritiker klagade att frihandeln blivit en religion, höjd över allt ifrågasättande.

Men det finns ett par faktorer som är viktiga för den framtida debatten om handel.

1. Trump är inte för evigt. Även om han väljs om ytterligare en period kommer hans protektionism att kännas allt mindre attraktiv. De positiva effekter av ståltullarna han lovar kommer inte att infrias. Vi kan vara absolut säkra på att några nya stora stålverk med tusentals anställda inte kommer att uppstå i USA. Tvärt om kommer jobb i andra delar av USA:s industri att försvinna. Trump kan nog övertyga sina marginalväljare om att hans politik har fungerat, men ingen annan.

2. USA må vara viktigt, men i hela övriga världen utvecklas frihandeln genom nya stora avtal. Handelskriget är inte ett världskrig utan ett krig där USA står mot resten. USA marginaliseras just nu när det gäller handelspolitik.

Betyder detta att det egentligen inte finns några problem?

Svaret är nej.  Att det tvärt om finns mycket att göra på frihandelsområdet.

För det första behöver WTO:s roll stärkas. På lång sikt är det önskvärt med ett globalt regelverk för handel, snarare än den flora av frihandelsavtal som nu håller på att skapas. Det är en uppgift som kommer ta en eller ett par decennier att genomföra.

För det andra måste EU:s inre marknad utvecklas. En stor del av visionerna och potentialen när det gäller den inre marknaden är inte förverkligade. Även här är tidsperspektivet ett par decennier.

För det tredje måste mer fokus läggas på att underlätta e-handel, informationsöverföring och gränsöverskridande tjänsteproduktion.

För det fjärde bör EU öppna sina gränser mot omvärlden i allt högre utsträckning.

Och för det femte måste mer energi ägnas åt att stoppa och rulla tillbaka den dolda protektionism som ökat de senaste åren.

Utom när det gäller WTO sker goda insatser på alla områden, men fokus och tempo kan ökas. Det gäller att inte tappa det långsiktiga perspektivet därför att Donald Trump kommer med nya tweets dygnet runt. Man kan nämligen anta att Trump gör detta medvetet. Han vet att bästa sättet att hantera en motståndare är att hela tiden komma med nya bud och distraktioner så att motpartens fokus hela tiden splittras och ligger i närtid istället för att göra långsiktiga analyser och planer.

Hittills har han lyckats. EU har varit upptaget av att försöka hitta produkter som motorcyklar, jeans, bourbon och liknade som kan beläggas med avgifter som hämnd för Trumps ståltullar, vilket alldeles uppenbart är slöseri med tid och energi.

Sverige kan göra en insats genom att Cecilia Malmström är handelskommissionär och har helt riktiga uppfattningar när det gäller handel. Hon kan bidra till att EU:s perspektiv blir konstruktivt och långsiktigt igen.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera poster