EU

EU är definitivt ett frihandelsprojekt både internt och externt. Trots att det finns många frågetecken går utvecklingen mot fler handelsavtal.

”Free trade is our only goal…”

Cecilia Malmström har varit en mycket bra handelskommissionär. Här ett av hennes sista tal i den befattningen från den 4 september. Gemensamt för de flesta av Malmströms tal och artiklar är det pedagogiska innehållet. Medan många politiker (och andra) o...

”Free trade is our only goal…”

Cecilia Malmström har varit en mycket bra handelskommissionär. Här ett av hennes sista tal i den befattningen från den 4 september.

Gemensamt för de flesta av Malmströms tal och artiklar är det pedagogiska innehållet. Medan många politiker (och andra) oftast levererar till intet förpliktande floskler och syrefattiga abstraktioner ger Malmström både fakta och riktiga argument.

”So today I want to talk to you about a few things in trade – specifically: the things that feel intuitively true, but are in fact not, and what lessons we can draw from this for the future.

The biggest misconception I have seen on the rise is about tariffs. People who advocate for tariffs seem to base their argument on two things: The first is that tariffs target foreign businesses – when they in fact target the consumer. Tariffs are the tool of narrow interests seeking to protect industries at the expense of broader society.

The second is that if we make a product at home, we save money, strengthen the economy and create jobs. This is a tempting argument, but it is not true.

A basic principle of trade – that of comparative advantage, that specialisation is more efficient – seems to be increasingly forgotten these days. This type of thinking could lead to:

  • unsustainable business models
  • higher prices for ordinary citizens
  • and a more fragile economy in the long run

Tariffs are not the answer to a transforming global economy – they are rarely the answer to anything – they are the equivalent of shooting yourself in the foot to hurt the shoe salesman.

Another big mistake people make these days is confusing a trade balance with a bank balance. They misread “exports” to mean profits and “imports” to mean losses. This ignores a range of economic realities.

For example, the increasingly service-oriented economies in Europe, or the fact that getting hold of low priced and reliable imports is vital for our companies. Or that in a modern global economy, good will cross borders many times before they are finished – bringing prosperity and jobs wherever they go.

In fact, a surplus in trade can be a bad sign. It is a sign of weak domestic demand – this can make countries sensitive to changes in the global economy. Balancing the books on trade is not like a household budget.

Another common misperception is that trade is only for big companies. But I know a few people who would disagree with that – Laura Fontan and Diego Cortizas, for example. They are the Spanish owners of Chula Fashion, a company based in Hanoi. They are a family-owned company with 68 employees. Our agreement with Vietnam will simplify rules of origin to make it easier to export to the EU.

Trade is important to companies, both big and small. However, it is true that small and medium-sized companies are underrepresented in global trade. Exporting can be hard. In a new market there are many barriers – customs, language, marketing. Throw tariffs and other trade barriers in and it becomes very difficult indeed.

Often larger companies can absorb these costs, but smaller companies might not be able to. This is why we have started to include provisions focusing on them in our trade agreements. These often include measures like:

  • providing information online on market requirements
  • an SME Helpdesk, where EU companies can protect themselves from unfair practices
  • access to helpful contacts, like the Enterprise Europe Network

In the coming years, it is estimated that 90% of global growth will originate outside the EU. Developing and emerging markets will account for 60% of world GDP by 2030. Smaller companies are well placed to take advantage of that – taking up their role in global supply chains. Trade is not just for the big guys – it is an opportunity for all.

Another presumption is that trade is automatically bad for the environment. In fact, the picture is much more complicated than that. For example, it is better for the climate for northern Europeans to buy tomatoes from Spain, despite the transport costs involved – it cuts back on other causes of emissions, such as heated greenhouses.

Lamb from New Zealand has been similarly shown to have its transport emissions offset by other factors. Both are counter-intuitive but that doesn’t mean they aren’t true. We must aim for a lower environmental impact – but we should keep our approaches evidence-based. Trade can have other indirect, positive spill-overs on the environment too:

  • encouraging innovation
  • spurring investment in low-carbon production to meet standards in other countries
  • lowering the costs of environmental goods and services
  • Indeed, a critical part of fighting climate change is improving local production processes. Trade and investment liberalisation can provide firms with incentives to adopt the high standards from elsewhere. Changes needed to meet these requirements, in turn, flow backwards along the supply chain. This stimulates the use of cleaner production processes and technologies throughout a country.

To encourage this, we have inserted environmental provisions into our agreements. Each of our comprehensive agreements has a chapter on Trade and Sustainable Development. Crucially, this helps us lock in commitments to implement international climate conventions, such as the Paris agreement. This is partly why our recent agreement with the four Mercosur states is so important.

It binds these four countries together with the EU at a time when the US has left the Paris accord and is encouraging others to do so. Nevertheless, there are times when the evidence is there right before our eyes. We all saw the reports over the last couple of weeks of the fires raging in the Amazon rainforest.

This is deeply worrying – the Amazon provides much of the world’s oxygen and must be protected. I firmly believe that the EU-Mercosur agreement can be part of the solution. But I want to make it very clear that we expect Brazil to live up to its commitments on deforestation. These are not just empty words.

Unfortunately things currently seem to be going in the wrong direction – and if it continues this could complicate the ratification process in Europe.

Looking forward, the new Commission President-elect Ursula von der Leyen has said that she would like to look at border adjustment measures on carbon. This could encourage our trading partners to reduce their CO2 emissions. Instinctively, many have voiced doubts, referring to international trade rules. Any measures must be non-discriminatory and WTO compliant, of course, but that is not to say that it cannot be done. New challenges mean looking beyond what we think we know and breaking down our preconceptions. As ever with trade, the devil will be in the details.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post

Skrattar bäst som skrattar sist — men skrattet kan fastna i halsen

USA fick rätt mot EU när det gäller subventionerna till Airbus, men kan bli fällda av WTO i motsvarande fall där Boeing påstås ha fått subventioner. Om det senare avgörs till USA:s nackdel är det bra för EU, men kan bli ett problem för WTO.  Trump kommer...

Skrattar bäst som skrattar sist — men skrattet kan fastna i halsen

USA fick rätt mot EU när det gäller subventionerna till Airbus, men kan bli fällda av WTO i motsvarande fall där Boeing påstås ha fått subventioner. Om det senare avgörs till USA:s nackdel är det bra för EU, men kan bli ett problem för WTO.  Trump kommer att vilja hämnas.

WTO ger enligt Politico USA rätt att lägga strafftullar på EU för ungefär 100 miljarder kronor. Anledningen är att WTO funnit att Airbus fått stora subventioner.

”The United States has gotten the green light to impose billions of euros in punitive tariffs on EU products in retaliation for illegal subsidies granted to European aerospace giant Airbus.

Four EU officials told POLITICO that the World Trade Organization ruled in favor of the U.S. in the long-running transatlantic dispute and sent its confidential decision to Brussels and Washington on Friday.

The decision means that U.S. President Donald Trump will almost certainly soon announce tariffs on European products ranging from cheeses to Airbus planes. One official said Trump had won the right to collect a total of between €5 billion and €8 billion. Another said the maximum sum was close to $10 billion.

The decision sets the stage for a showdown between Europe and Washington just as the EU is transitioning to new leadership under incoming Commission President Ursula von der Leyen and Trade Commissioner-designate Phil Hogan. In unveiling her team on Tuesday, von der Leyen signaled a robust approach to transatlantic disputes on trade and other issues with the Trump administration.

Washington has previously announced it would follow through with tariffs if it won the case in Geneva and has prepared a list of EU exports worth a total of $21 billion. The U.S. can choose products from that list and then tax them at different rates in order to claw back the total amount of damage resulting from the EU subsidies. Washington has previously estimated the amount of damage resulting from EU subsidies that are still in place at $11 billion.”

(—)

A spokesperson for the European Commission said Brussels would “not comment on leaks” but has “communicated to the United States that the European Union is ready to work on a fair and balanced solution for our respective aircraft industries.”

Brussels expects that its case against Boeing will give the bloc the right to retaliate with its own tariffs next year, and hopes to strike an agreement with Washington to simultaneously lift both sanctions.

“In the parallel Boeing case, we are expecting the WTO decision on the European Union sanction rights in the coming months,” the Commission spokesperson said.

“The mutual imposition of sanctions is counterproductive and damaging to our respective economies … The EU has, as recently as July, submitted concrete proposals to the US to which there has been no reaction so far. The EU’s willingness to find a fair settlement remains unchanged.””

Det ironiska i situationen är att Donald Trump aktivt motarbetar WTO och framför allt den tvistelösningsfunktion som nu givit USA rätt. Bland annat har Trump blockerat utnämningen av nya ”domare”, vilket inom några månader eller max ett år kommer att lamslå WTO:s tvistelösning.

Men domen från WTO visar samtidigt att organisationen spelar roll. 100 miljarder kronor är inte småpengar och framför allt måste EU nu sluta med sina subventioner.

Samtidigt påminner verkligheten om en Netflix-serie. Det kommer ständigt nya avsnitt. EU har anmält Boeing för att även de tar emot subventioner, men av amerikanska staten. Fallet prövas och ett avgörande kommer förmodligen inom de närmaste åtta månaderna. Frågan är vad som händer om USA och Donald Trump drabbas av ett bakslag från WTO mitt i presidentvalrörelsen och sen vinner presidentvalet? Då kan man räkna med att Trump blir ännu mer fientligt inställd till WTO, vilket skulle kunna leda till enorma bekymmer.

Även om WTO kritiseras för att frihandelsförhandlingarna inom organisationens ram i praktiken har upphört — vilket strikt sett är de förhandlande ländernas, inte WTO:s, fel — har organisationen en rad viktiga uppgifter när det gäller att få världshandeln att fungera smidigt.

Ett vingklippt WTO är inte en lockande vision för framtiden.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Varning för huggsexa för protektionisternas lobbyister

En helt neutral koldioxdidtull för att motverka effekten av en koldioxidskatt i EU är ett handelshinder, men inte protektionism. Utländska varor missgynnas inte. Men stor vaksamhet krävs för att en eventuell tull inte skall missbrukas. Klimatforskare är r...

Varning för huggsexa för protektionisternas lobbyister

En helt neutral koldioxdidtull för att motverka effekten av en koldioxidskatt i EU är ett handelshinder, men inte protektionism. Utländska varor missgynnas inte. Men stor vaksamhet krävs för att en eventuell tull inte skall missbrukas.

Klimatforskare är relativt eniga om att det bästa sättet att minska koldioxidutsläpp är att beskatta dessa vid källan. Skatten skall vara neutral, det vill säga ett ton koldioxid skall kosta en viss summa att släppa ut oavsett verksamhet.

Problemet är att en sådan skatt i ett land, eller i EU, efterhand driver ut koldioxidintensiv verksamhet till länder eller regioner som inte har koldioxidskatt och sedan importeras produkter därifrån. Koldioxidutsläppen exporteras samtidigt som det egna landets industri försvinner. På sikt en meningslös förlustaffär.

Lösningen är en global koldioxidskatt, men det är en närmast utopisk idé. En rad länder med stora utsläpp kommer inte gå med på en sådan skatt. Och skall man tala klarspråk är det många länder som saknar information och fungerande skattesystem. De skulle inte kunna genomföra en klimatskatt ens om de ville.

Den nyvalde kommissionsordföranden Ursula Von der Leyen har därför föreslagit en importskatt till EU baserad på varors beräknade koldioxidutsläpp som exakt skulle motsvara europeiska företags kostnader för en koldioxidskatt i EU.

Då skulle företag i EU i vilket fall internt inte missgynnas av en koldioxidskatt inom unionen.

Gunnar Wetterberg skriver om detta i Expressen:

”Det bästa vore en global skatt, så att alla utsläppare över hela världen tvingades betala lika mycket. Antagligen är det en lösning som ligger något eller ett par årtionden fram i tiden, om den någonsin blir av. Men det finns en näst bästa utväg, som inte vore så dum – och den flaggade Ursula von der Leyen för, när hon fick EU-parlamentets välsignelse som ny ordförande i kommissionen.

Von der Leyen lovade att kommissionen ska föreslå en gränsskatt på koldioxid. Alla som exporterar varor till EU ska få betala en skatt som motsvarar vad utsläppsrätter och andra pålagor kostar de europeiska producenterna. På så vis blir Europa ett laboratorium för klimatvänlig produktion. Inom den gemensamma marknaden skulle inga undantag längre behövas. Då skulle världen ha tagit ett stort steg närmare en kraftfull klimatpolitik.

Märkligt nog har hennes utspel gått nästan spårlöst förbi i den svenska debatten, trots att det skulle kunna EU:s viktigaste klimatinsats de närmaste åren.

Gränsskatten är inte snuten ur näsan. Genom årtiondena har mer eller mindre förtäckta protektionister försökt begränsa handeln med hänvisning till olika ”behjärtansvärda ändamål”. Länge var ”socialklausuler” ett återkommande slagord; låga löner eller minderårigas arbete skulle ursäkta handelsstopp mot fattiga länder.

Protektionism skulle sabotera klimatarbetet. Precis som på andra områden kan frihandeln hjälpa till att sprida de mest effektiva lösningarna. Koldioxidskatten måste utformas med omsorg.”

En mer utförlig beskrivning av hur systemet skulle kunna vara utformat finns beskrivet av tre klimatforskare här.

Wetterberg varnar för att koldioxidtullen skulle kunna användas protektionistiskt. Inte utan skäl. Sociala förhållanden eller miljö återkommer som argument för protektionistiska åtgärder. Frankrikes president Emmanuel Macron, lite av EU:s chefsprotektionist, har vid ett flertal tillfällen luftat idén.

Och de tre klimatforskarna vill inte göra skatten avdragsgill vid export. Så mycket för neutralitet. Det är förvissa svårt att beskylla någon för protektionism som vill försvåra export, men samtidigt hotar det förstås EU:s egen industri om dess varor blir dyrare än konkurrenternas utanför EU. Även om EU fortfarande är en betydande ekonomisk makt är vi inte direkt på uppgående. Effekten av EU:s klimatpolitik och dess roll som förebild för övriga världen försvagas förstås ju mer EU marginaliseras ekonomiskt.

Frihandelsbloggen har ingen uppfattning när det gäller klimatpolitiska åtgärder. Och i teorin är en neutral koldioxidtull ingen handelshinder om den exakt motsvaras av en koldioxidskatt som lyfts av vid export. Men den kommer förstås ge ökad byråkrati inom EU, större administrativ börda för företag och riskera att bli verktyg för protektionistiska krafter. Det kan bli en huggsexa för lobbyister.

Med andra ord krävs det synnerligen stor vaksamhet från Sverige och andra frihandelsvänliga länder vid ett eventuellt förverkligande av en europeisk koldioxidtull så att idén inte korrumperas.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel EU:s viktigaste uppgift

Just nu präglas EU av maktkamp och dragkamp om EU-pengarna. Det är helt fel fokus. Att utveckla den inre marknaden och öka handeln med omvärlden är det riktigt viktiga.  Här en utomordentligt bra artikel från Forbes av Frantisek Markovic. Den driver eff...

Frihandel EU:s viktigaste uppgift

Just nu präglas EU av maktkamp och dragkamp om EU-pengarna. Det är helt fel fokus. Att utveckla den inre marknaden och öka handeln med omvärlden är det riktigt viktiga. 

Här en utomordentligt bra artikel från Forbes av Frantisek Markovic.

Den driver effektivt tesen av även för de fattigaste och minst utvecklade EU-länderna är handel, både inom EU och med omvärlden, den viktigaste faktorn för att öka välståndet.

”When it comes to the V4 countries in particular, since joining the EU in 2004, the value of their exports of goods to other EU states has increased by between 6.4% in Hungary and 10.7% in Poland (with the Czech Republic growing their intra-EU exports by 9.7% and Slovakia by 10.1%).

This matters because higher demand and trade lead to higher tax revenues, which fund public investment and services. But unlike the EU funds, these revenues are raised through healthy economic activity and as such they are conditioned upon the general quality of state, rule of law, business-friendliness and investment climate as well as on the level of tax. They are, to put it simply, earned through difficult decisions costing political capital.

On the other hand, the entitlement system of the EU funds is perceived as easy money. Worse still, these funds often have an inverse impact on the very conditions facilitating trade as described above. As we have witnessed in Central Europe on many occasions, the abundance of easily accessible funds from the EU sometimes leads to corruption and mismanagement. That should not come as a surprise; in principle, things that mascaraed as free often end up being more expensive.

The Single Market: Mission (Not Yet) Accomplished

That is not to say that the EU should resign on its ambition to bridge the gap between its poorer and richer regions. The EU arguably brings positive impact through its investment – especially in areas where national governments fail to deliver (e.g. cross-border projects and infrastructure). But it does mean that the EU should be smarter about where it puts the emphasis, effort, time and money.

It is undeniable that the real benefit of the EU membership has a lot less to do with the EU funds and a lot more with the EU’s Single Market. And while the Single Market has still a long way to go till perfection (with the EU Parliament estimating that the completing of the economic integration could bring additional €1.7 trillion to our economy), its positive impact on the EU’s prosperity is indisputable.

The EU is a great asset to the Member States and its main added value rests in the ability to lift all boats mainly (but not exclusively) through competition and free trade. More attention should, therefore, be paid to the completion of the Single Market, especially when it comes to free movement of services. The next legislative term should hence be understood as an opportunity to set the balance right. But whether the EU leaders will be capable (given the fragmentation of the European Parliament) or interested (given the necessary political capital needed) in taking up this challenge remains, however, to be seen.”

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt.  Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskoll...

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt. 

Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskollegium och statssekreterare i Statsrådsberedningen under EU-minister Cecilia Malmström. Han har skrivit en intressant rapport för tankesmedjan Frivärld där huvudtanken är att EU förutom att påverka genom lagstiftning och förhandlingar, även har betydelse genom sin blotta storlek och ekonomiska ställning. Omvärlden anpassar sig frivilligt de standarder och system som råder inom EU. Antingen för att det underlättar samarbetet med EU eller för att de slipper uppfinna hjulet själva.

Ur stiftelsens ordförande Gunnar Hökmarks förord:

”Europeiska Unionen öppnar marknader. Genom gemensam lagstiftning ersätts nationella regler och lagar. Det är en förutsättning. Annars har vi bara nationella marknader
med dess begränsningar, där de nationella reglerna fungerar som gränsvakter.När EU öppnar marknader bygger det på två viktiga företeelser som hänger samman men som har olika funktioner.
Den ena är konkurrens och etableringsfrihet. Den andraär öppna gränser och lika behandling. Den första har inneburit att nationella monopol och dominanta aktörer
har fått ge efter för ny konkurrens och tvingats möta nyautmaningar. Den andra innebär att konkurrensen gäller över gränserna och är rättvis mot varje enskild aktör. Det gäller för både handel och för investeringar. Det ärsannolikt den största marknadsekonomiska reformationen vi har sett globalt. Därför har Europa många flygbolag, många telekomoperatörer, många bilföretag och många banker. Det är inte bara så att vi har många av dem när vi summerar olika länder utan även när vi i varje land räknar hur många aktörer som möter företag eller enskilda på
marknaden. Ericsson, SAS, Nokia, Volvo, Scania, Santander, Maersk, Telenor, Danske Bank, Schibsted, Carlsberg, HM, Zara, Zalando, IKEA, Valio och alla de tusen och
åter tusen företag som inte är på affärstidningarnas förstasidor men som är basen i vår ekonomi.

Utan gemensamma marknader skulle vi visserligen inte ha gemensamma regler men de som därmed hävdar att EU bidrar till mer reglering har fel. De förtränger nämligen att
varje gång vi lagstiftar ersätter EU:s regler 32 olika nationella regler. (EU28, EES3 samt Turkiet, som är medlemmar i tullunionen.) Alternativet till gemensamma regler och
lagar är nämligen nationella regler och lagar. Inte bara olika regler utan också på grund av mångfalden extremt komplicerade regelverk att tolka och förstå. Varje nationellt regelverk och lagstiftning skulle tjäna som hinder för handel och ekonomiskt utbyte, självklart inte oöverstigliga hinder men likväl hinder. Dessa är svårare för små företag än för stora,
mer komplicerade för nya företag än för gamla och leder alltid till behov av konsulter, rådgivare och agenter.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

EU:s strafftullar mot USA bör tas bort

Ett bra frihandelsavtal med USA kommer ge fördelar i decennier. Att EU har tullar på jeans och motorcyklar från USA som svar på USA:s ståltullar är bara larvigt. Att ta bort dem kommer ge EU ett bra momentum i de kommande frihandelsförhandlingarna med US...

EU:s strafftullar mot USA bör tas bort

Ett bra frihandelsavtal med USA kommer ge fördelar i decennier. Att EU har tullar på jeans och motorcyklar från USA som svar på USA:s ståltullar är bara larvigt. Att ta bort dem kommer ge EU ett bra momentum i de kommande frihandelsförhandlingarna med USA.

Frihandelsbloggen har skrivit om Harley-Davidson förr.

En gång i tiden — på 70-talet — räddade Reagans tullar MC-märket från Japanerna som byggde snabbare och billigare motorcyklar. Man brukade säga att de enda som körde HD var polisen och brottslingarna. Märkets image var urusel.

En bieffekt av tullarna blev att även tyska BMW räddades. Märket led på den tiden av av samma problem som HD. Gammal konstruktion, dåliga prestanda, höga priser. USA-marknaden som var viktig för märket led av en svag dollar och — som sagt — att Japanerna byggde helt överlägsna motorcyklar. Hondas tvärställda radfyra på 750 kubik slog världen med häpnad.

Med tiden klarade sig både HD och BMW. HD genom att putsa upp rebellimagen, BMW genom att bli tekniskt och kvalitetsmässigt överlägsna och uppfinna en helt ny kategori motorcyklar, äventyrstouringen. Motorcyklar för dem som inte ville vända bara för att asfaltsvägen övergick i grus och sen i lera och sen kanske ingenting alls.

Man kan förstås säga att detta är ett exempel på att protektionism fungerar. Å andra sidan kan man konstatera att knappast någon i dag skulle ha sörjt om HD och BMW försvunnit som varumärken för några decennier sedan. Världen hade inte lidit brist på motorcyklar för farbröder.

Men nu är läget tvärt om. HD drabbas av protektionismen. EU har lagt strafftullar på HD-motorcyklar som hämnd för USA:s ståltullar. Det betyder att HD har tvingats förlägga delar av sin tillverkning utomlands, till Asien, för att kunna exportera till EU. Expansion av tillverkningen i USA har uteblivit.

USA:s president Donald Trump klagar bittert på Twitter:

“Harley-Davidson has struggled with the EU, currently paying 31 percent. They’ve had to move production overseas to try and offset some of that. Tariffs, which they have been hit with will rise to 66 percent in June of 2021.”

Som sagt, Trump klagar över att EU slår tillbaka som svar på de ståltullar USA infört.

Man kan förstås säga att EU har rätt att slå tillbaka. Problemet är att EU:s strafftullar som även berör bland annat jeans och bourbon gör EU:s egna medborgare fattigare, och att Trump har rätt i att USA har lägre tullar mot EU än tvärt om.

EU borde avveckla sina strafftullar med en gång och gå in i förhandlingarna med USA med den tydligt deklarerade ambitionen att alla tullar skall bort.

Trump kommer förstås deklarera det som en seger på hemmaplan. Det blir försmädligt, men politik kan inte ta hänsyn till prestige. Det viktiga är att bete sig på ett sätt som ger konkreta vinster på lång sikt. Vad Trump säger om handel i USA är ändå rätt få EU-medborgare som vet och framför allt kommer Trump förr eller senare vara historia. Ett bra frihandelsavtal mellan EU och USA ger fördelar i decennier och underlättar ytterligare framsteg på frihandelsområdet.

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Positiv vision om frihandel saknas i EU-valet

Partiernas budskap i EU-valet är inte supersexiga. Ibland har de inte ens med EU att göra. Men framför allt verkar alla ha glömt vad som är den stora poängen med EU, nämligen de fyra friheterna varav frihandel är den viktigaste.  Mattias Svensson skriver ...

Positiv vision om frihandel saknas i EU-valet

Partiernas budskap i EU-valet är inte supersexiga. Ibland har de inte ens med EU att göra. Men framför allt verkar alla ha glömt vad som är den stora poängen med EU, nämligen de fyra friheterna varav frihandel är den viktigaste. 

Mattias Svensson skriver i DN om EU inför valet till EU-parlamentet i maj.

Hans tes är att det just nu saknas en positiv, frihetlig vision om EU-samarbetet.

”Ändå saknas de för Europa definierande friheterna i diskussionen kring det stundande EU-valet. Europavännerna tycks mer intresserade av att samla makt och befogenheter på EU-nivå, och nationalister verkar mest vilja inskränka de friheter vi har. Liberalerna vill ha en skatt på EU-nivå, Socialdemokraterna går till val på att andra länder ska ta emot fler flyktingar och Moderaterna vill snickra lite till på de yttre gränskontrollerna. Vem som längtar till det framtida Europa de vill bygga verkar de knappt veta själva.

Samtidigt finns det friheter att längta till. Jag längtar till att tjänster omfattas av samma rörlighet som varor i Europa. Jag längtar till ett globalt handelsavtal som helt avskaffar tullar på miljövänliga varor och tjänster – och vill inte behöva läsa igen om att EU:s representanter fällt ett sådant avtal för att hindra oss att köpa billiga cyklar från Kina.”

Och den tesen är nog tyvärr helt riktig.

Få politiker talar om frihet generellt eller specifikt frihandel inom EU och hur den skall kunna utvecklas.

Men samtidigt sker det positiva saker både när det gäller den inre marknaden och EU:s handelsrelationer med omvärlden.

Det positiva är tillgången till frekvensband och fria flöden av icke-personrelaterad data inom unionen, men på den negativa sidan finns att GDPR är svårtillämpat, bristfällig strategi för en digital inre marknad och dålig portabilitet för digitala tjänster.

Det intressanta är att EU under den gångna mandatperioden varit bättre när det gäller att utveckla handeln med omvärlden än inom EU. Den processen förefaller dock ha drivits av kommissionen och handelskommissionären Cecilia Malmström, snarare än av någon större entusiasm bland medlemsstaterna. Men det är delvis så EU är tänkt att fungera. Genom att EU har getts kompetens på handelsområdet kan sådan politik som stöter på motstånd från särintressen på nationell nivå genomföras.

Svensson luftar idéer om handelsavtal för miljövänliga produkter. Det är en återkommande idé från bland annat Macron. I viss mån finns det redan skrivningar om hållbarhet i exempelvis CETA-avtalet och avtalet med Japan, men i grunden är det inte en bra idé.

Handelsavtal bör i så hög utsträckning som möjligt vara renodlade till just handel. De blir komplexa nog ändå, och det finns arenor för internationella avtal när det gäller miljö och arbetsrätt. Övriga sociala frågor är till och med inom EU nationella kompetenser och frågan är om någon har intresse av att handelsavtal skall innehålla skrivningar om allt möjligt som kan tänkas ingå i den politiska sfären i något land.

Det är förvisso en aning lustigt att EU har tullar på solpaneler, men gör sitt bästa för att kunna importera kol, olja och gas från omvärlden. Men även om det förra är omotiverat är det senare helt självklart. Det är en tvingande nödvändighet för de flesta länder inom EU att ha säkrad tillgång till fossila bränslen. Inte ens tyskarna har klarat att ställa om sin elförsörjning från beroendet av fossila bränslen. Bundestag kan ännu inte stifta nya naturlagar.

När det gäller cyklarna från Kina är det ett problem att kineserna subventionerar produktionen av många produkter och att deras ekonomi helt saknar transparens. Det är förstås en fördel att få köpa produkter som någon annan betalt delar av produktionskostnaden för, men samtidigt är det sannolikt politiskt omöjligt att få stöd för idén att låta industri inom EU slås ut av subventionerad import. Även här gäller förstås att verkligen hålla sig till fakta. Lyssnar man till protektionisterna är nästan all import subventionerad på ena eller andra sättet.

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Förbättrad inre marknad motsvarar hela Norges BNP

Timbros Emanuel Örtengren har för en tid sedan kommit med en rapport om hur EU:s inre marknad kan förbättras. En fullbordad inre marknad för tjänster skulle ge EU ett tillskott på 338 miljarder euro (3 500 miljarder kronor), eller ungefär lika mycket s...

Förbättrad inre marknad motsvarar hela Norges BNP

Timbros Emanuel Örtengren har för en tid sedan kommit med en rapport om hur EU:s inre marknad kan förbättras. En fullbordad inre marknad för tjänster skulle ge EU ett tillskott på 338 miljarder euro (3 500 miljarder kronor), eller ungefär lika mycket som Norges BNP  Det motsvarar 115 miljarder kronor för Sverige, eller 11 500 kronor per person.

Den inre marknaden, fri rörlighet av varor, tjänster, arbetskraft och kapital inom EU är en succé och unionens viktigaste funnkion. Tack vare den har tullar, kvoter och andra traditionella handelshinder avskaffats. Den ekonomiska friheten – möjligheten att bedriva ekonomisk verksamhet utan att mötas av statliga hinder har ökat till följd av EU-medlemskapet både i Sverige och i EU som helhet.

Men det finns områden där EU:s gemensam marknad inte är fullt genomförd.

Inom tjänstesektorn, som idag står för tre fjärdedelar av EU:s BNP och en ungefär lika stor andel av sysselsättningen återstår en mängd icke-tariffära handelshinder – regler, särkrav och standarder.

Exempelvis är cirka 800 yrken inom tjänstesektorn reglerade så att det krävs särskilda tillstånd för att vara verksam i ett medlemsland. Det gäller bland annat bartender, fotograf, hotellstädare och korsettmakare.

Att tjänstesektorn är så reglerad och fragmenterad leder exempelvis till att byggsektorn skyddas från utländsk konkurrens och därför inte effektiviseras. Svensk tjänsteexport försvåras också.

Tjänstesektorn står för en växande andel av ekonomin. Därför försvagar
hinder för tjänstehandel Sveriges och EU:s tillväxt vilket hotar den långsiktiga
välståndsutvecklingen.

Timbrorapporten föreslår tre sätt att gå vidare med avregleringen av den europeiska tjänstesektorn med förhoppningen att det är en fråga som regeringen regering ska driva på EU-nivå tillsammans med det nya EU-parlament som tillträder efter EU-valet i maj.

Det första förslaget är att att inleda ett fördjupat samarbete med likasinnade EU-länder som är öppna för att avreglera tjänstehandeln enligt ursprungslandsprincipen. Det skulle innebära att tjänsteutförare automatiskt får tillhandahålla sina tjänster i ett annat medlemsland så länge de följer lagstiftningen i sitt hemland. En sådan avreglering omfattar utförandet av tillfälliga tjänster, medan företag som vill etablera sig permanent i ett annat EU-land omfattas av den nationella lagstiftningen.

För det andra bör alla yrken som bara är skyddade i ett medlemsland avregleras. Då skulle antalet reglerade yrken inom tjänstesektorn minska från omkring 800 till runt 600.

För det tredje måste man driva på för att EU:s tjänstedirektiv ska tillämpas fullt ut. Fastän tjänstedirektivet trädde i kraft för snart tio år sedan kvarstår ett stort antal  regleringar som EU:s medlemsländer redan borde ha avskaffat.

Till exempel har bara en sjundedel av begränsningarna för yrkestjänster (arkitekter, ingenjörer, jurister och redovisningsekonomer) avskaffats. Trots att tjänstedirektivet inte implementerats ordentligt har det ändå lett till stora ekonomiska vinster, och Sverige är ett av de EU-länder som tjänat mest på det: tjänstedirektivet beräknas ha höjt Sveriges BNP med 1 procent eller cirka 5 000 kronor per capita.

Effekterna av en förbättrad inre marknad visar att potentialen i frihandel inte på långt när är uttömd ens i så täta samarbeten som EU. Det krävs inga radikala insatser för att åstadkomma positiva exempel som kan motivera ytterligare avregleringar. Tvärt om finns det ett stort antal detaljer som kan förbättras.

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera poster