EU

EU är definitivt ett frihandelsprojekt både internt och externt. Trots att det finns många frågetecken går utvecklingen mot fler handelsavtal.

Kina — avdelningen vi såg det inte komma…

Det är dags för EU:s politiker att börja tänka på tiden efter Donald Trump. Fem år går fort och Kineserna har garanterat redan sin plan klar.  Kina är en ekonomisk jätte. Men även USA och EU är ekonomiska jättar. Faktiskt större jättar än Kina. Lande...

Kina — avdelningen vi såg det inte komma…

Det är dags för EU:s politiker att börja tänka på tiden efter Donald Trump. Fem år går fort och Kineserna har garanterat redan sin plan klar. 

Kina är en ekonomisk jätte. Men även USA och EU är ekonomiska jättar. Faktiskt större jättar än Kina. Landets BNP per capita motsvarar ungefär Bulgariens.

Ändå kan Kina bete sig självsvåldigt när det gäller subventioner, teknikstöld och dessutom strunta totalt i mänskliga rättigheter och internationell lag.

Anledningen är förstås att USA och EU är splittrade. Man tog inte Kina på allvar. Det gör förvisso Donald Trump, men hans analys och metoder är i bästa fall inte självdestruktiva.

Och hans allra första åtgärd var att kasta TPP i papperskorgen. Avtalet var klart och Trump visste inte ens vad det innehöll. Dessutom gav han TTIP nådastöten. Den tyska grönvänstern kampanjmaskineri — delvis offentligfinansierat — hade redan fått EU:s fega politiker att kasta in handduken. De var på vippen att ge upp CETA-avtalet med Kanada också.

Men tänk idag om vi hade haft TTIP och TPP på plats. Då hade EU, USA, Kanada, Japan, Australien, Korea och ett antal andra demokratiska länder i praktiken varit i ett handelsblock omfattande större delen av världen BNP. USA hade varit den obestridlige ledaren när det gällde världshandeln.

Då hade inte Kina kunnat bete sig hur som helst.

Och redan då var det uppenbart vilka planer Kina hade, men många av EU:s och även USA:s politiker var naiva kring detta. Man gömde sig bakom den helt riktiga tanken att handelskrig inte var någon bra idé — men handelskrigets trubbiga och skadliga verktyg var förstås inte de enda som fanns till hands.

Det är de inte i dag heller, men var och för sig går det inte att hantera Kinas målmedvetna strategi.

Men chansen är förstås inte förlorad. Trump kan vara president i fem år till.  Det gäller att EU:s politiker redan idag formulerar en strategi för hur man skall närma sig USA på handelsområdet den dag Donald Trump inte längre är president. Och helst skall det förstås göras tillsammans med Japan, Australien och Storbritannien. Kinesiska regeringen har garanterat en idé om hur världen skall se ut om 20 eller 30 år. Det måste EU också ha.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Avgift hellre än skatt

En koldioxidskatt bör utformas som en avgift och till en början inriktas på vissa sektorer menar företrädare för tysk industri.  EU:s nya kommissionsordförande Ursula von der Leyen har återuppväckt den gamla idén om en koldioxidskatt på varor importerade...

Avgift hellre än skatt

En koldioxidskatt bör utformas som en avgift och till en början inriktas på vissa sektorer menar företrädare för tysk industri. 

EU:s nya kommissionsordförande Ursula von der Leyen har återuppväckt den gamla idén om en koldioxidskatt på varor importerade från länder med lägre kostnader för att släppa ut koldioxid.

Sandra Parthie, chef för Tyska Industriförbundets Brysselkontor stöder idén, men pekar på en del svårigheter att genomföra den i en bloggpost hos European Centre for International Political Economy (ECIPE):

”The general idea is to levy a fee or higher tariffs on the carbon content of materials and goods imported into the EU from countries that do not meet the EU’s environmental standards. Thereby, the Commission hopes to achieve its new goal of reducing net greenhouse gas emissions to zero by 2050, to eliminate carbon leakage and to protect domestic businesses from lower-cost and less-climate friendly, competitors abroad.

All are very commendable, and in the face of climate change, very essential goals, to which it is hard to disagree. How to get there, and in particular whether the proposed carbon border tax is the best instrument to achieve it, however, is rather controversial. As a tax, it will face the issue of unanimity among the EU member states, which is notoriously hard to achieve.

Thus, it might be off to an easier start if the measure takes the form of a tariff. Given the EU economic heft, using trade policy tools for its climate targets is not such a bad idea. It hinges of course on the WTO compatibility. The WTO’s “National Treatment Principle” prohibits, in short, the discrimination of imports over domestic products. But as always, there are exceptions to the rules. They could apply if the carbon border measure is introduced on the grounds of environmental protection and is equivalent to measures imposed on domestic products. So, the EU would need to demonstrate that the carbon border measure is in line with its domestic climate protection measures, e.g. the ETS and effort-sharing requirements. It has done something similar already with regard to biofuels (incl. those made from palm oil) by setting sustainability criteria for fuels made inside the EU and imported by it.

But there are some aspects to keep in mind when going down the tariff route: First, any carbon border measure is – no matter its name or shape – at the end of the day a protectionist measure. Given the current state of international trade affairs, adding European carbon border measures to the mix carries the political risk of impacting it negatively. An intuitive response to this might be that a reduction in global trade would rather be a good thing for climate protection efforts. But be aware – research shows that depending on the production conditions it might be less Co2 intensive to trade a certain good as opposed to producing it in an energy-intensive way locally, as is e.g. the case for greenhouse-grown tomatoes in the UK versus sourcing and transporting the fresh vegetable from Spain.

The technical-sounding question of how to count or account for the carbon content of a product is therefore very crucial and might yield some counter-intuitive results. While it is easier to do the accounting for some products, e.g. biofuel or steel, it becomes hugely complicated for chemical products, especially when including the value chain. There, one needs to look into production factors such as whether renewable energy is used, whether the production process is energy-efficient, etc..

A feasible solution would therefore be indeed making use of international trade agreements and include requirements for low-carbon standards of traded products. But given the difficulty in correctly accounting for Co2 a potential carbon border fee should only be applied to selected sectors, at least at first.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Tidsandan speglas i von der Leyens intruktioner till Hogan

Hyggligt men utan tydlig inriktning. Mer WTO och Afrika i handelspolitiken, men också ambitioner om en rad andra hänsyn som riskerar i att ta över i instruktionerna till Phil Hogan.  Ursula von der Leyen har skrivit sina instruktioner till den blivande han...

Tidsandan speglas i von der Leyens intruktioner till Hogan

Hyggligt men utan tydlig inriktning. Mer WTO och Afrika i handelspolitiken, men också ambitioner om en rad andra hänsyn som riskerar i att ta över i instruktionerna till Phil Hogan. 

Ursula von der Leyen har skrivit sina instruktioner till den blivande handelskommissionären Phil Hogan.

Inga betydande överraskningar. Instruktionerna speglar väl det rådande politiska klimatet i EU.

Positiva inslag:

  • Instruktionen speglar en allmänt positiv inställning till handel. Det är inte otänkbart i dagens opinionsklimat med en betoning av självförsörjning och isolering.
  • Den betonar vikten av WTO och dess utveckling. Viktigt idag är WTO ifrågasätts, ofta från utgångspunkten att frihandelsförhandlingarna har gått dåligt i två decennier. Men WTO gör andra saker för att stödja världshandeln och framför allt är det inte WTO:s fel att organisationens medlemsländer inte kan komma överens.
  • Den betonar vikten av regelstyrd global handel.
  • Den nämner särskilt Afrika.

Negativa inslag:

  • Ambitionen att stärka EU:s möjligheter att införa handelshinder.
  • Att inget försök görs att stärka kommissionen i handelsfrågor. Istället betonas parlamentets roll.
  • Att handelsfrågorna allt mer blandas ihop med sociala frågor och miljöambitioner. De båda punkterna är viktiga, men det finns skäl att skilja de olika politikområdena åt. När långsiktiga handelsfrågor ställs mot mer populistiska och känslomässiga frågor är det stor risk att frihandeln blir en restpost när alla andra hänsyn är tagna. Det finns starka krafter som vill sätta käppar i hjulet för global handel även om de inte vill säga det rakt ut av oro för att bli förknippade med Donald Trump.

Nedan den del av texten som berör specifikt handel. Hela brevet här.

Your mission

I would like to entrust you with the role of Commissioner for Trade.

The European Union is the world’s trading superpower. Our trade policy opens up
opportunities and access for our companies to sell their goods and services around the
world. It creates growth and jobs here in Europe and delivers prosperity elsewhere. But
trade is more than simply the exchange of goods and services. It is also a strategic asset
for Europe. It allows us to build partnerships, protect our market from unfair practices and
ensure our values and our standards are respected.

A level playing field for all

Europe’s place is at the heart of the rules-based multilateral system. We must now
also be at the heart of efforts to update and upgrade it for the modern economy. Open and
fair trade must be based on global rules that are effective, enforceable and create a level
playing field for all.

 A top priority will be to lead the reform of the World Trade Organization,
notably on the issues of subsidies, forced transfer of technologies and dispute
settlement. You should aim to launch a broad initiative by the end of 2020,
following the next WTO Ministerial Conference, with a view to reaching a
comprehensive agreement by 2022.

 I want you to give further impetus to WTO negotiations on e-commerce, to
harness the full potential of data, address barriers and enhance consumer and
business trust.

 In parallel, I would like you to lead the work on strengthening Europe’s ability to
protect itself from unfair trade practices. This means making better use of our
trade defence instruments, seeking a level playing field in procurement and
implementing the new system for screening Foreign Direct Investment.

 In addition, I want you to look at how we can strengthen our trade toolbox. This
should include upgrading the EU’s Enforcement Regulation to allow us to use
sanctions when others adopt illegal measures and simultaneously block the WTO
dispute settlement process. You should work with the Executive Vice-President for a
Europe fit for the Digital Age to address the distortive effects of foreign subsidies in
the internal market.

The College will appoint a Chief Trade Enforcement Officer to work under your direct
guidance to monitor and improve the compliance of our trade agreements. He or she will
report regularly on the state of play and keep the European Parliament and the Council
abreast of all developments.

Strengthening Europe’s global leadership

Over the next five years, I want you to lead the work to strengthen Europe’s global
leadership in trade:

 You will work towards a positive, balanced and mutually beneficial trading
partnership with the United States.

 You will step up negotiations with China on a Comprehensive Agreement on
Investment, with the aim of reaching an agreement by the end of 2020.

 I want you to prioritise our trade and investment partnership with Africa. The
implementation of the African Continental Free Trade Agreement should be seen as
a step towards our long-term objective of a continent-to-continent free trade area
between Africa and the EU.

 You will take forward the finalisation of trade agreements already negotiated. You
will lead the work on concluding ongoing negotiations, notably with Australia
and New Zealand. Where conditions are met you will propose to open negotiations
on new bilateral or multilateral agreements. Where relevant, you will work closely
with the Commissioner for Agriculture.

Trade for sustainable development and climate action

You will use our trade tools to support sustainable development. Every new trade
agreement concluded will have a dedicated chapter on sustainable development.

 Working with the Chief Enforcement Officer, you will closely monitor the
implementation of climate, environmental and labour protections enshrined
in our trade agreements, with a zero-tolerance approach to child labour.

 I would like you to contribute to the design and introduction of the Carbon Border
Tax, working closely with the Commissioner for the Economy. The Carbon Border
Tax should be fully compliant with WTO rules.

Making trade more transparent

You will ensure the highest levels of transparency and communication with the European
Parliament, the Council and civil society. You will ensure regular briefings are provided to
the European Parliament before and after each round of talks. Trade agreements should
only provisionally be applied once the Parliament has given its consent. In the same spirit, I
want you to step up our engagement with Member States.

More engagement and better communication will be an important asset in debunking
myths and ensuring that our trade policy responds to citizens’ concerns.
As a rule, you will work under the guidance of the Executive Vice-President for an Economy
that Works for People. The Directorate-General for Trade will support you in your work.

The way forward

The mission outlined above is not exhaustive or prescriptive. Other opportunities and
challenges will no doubt appear over the course of the next five years. On all of these
issues, I will ask you to work closely with me, and with other Members of the College.
Once there is more clarity, we should be ready to pave the way for an ambitious and
strategic partnership with the United Kingdom.

I look forward to working closely together at what is an exciting and testing time for our
Union. You can of course count on my full personal and political support ahead of your
hearing at the European Parliament and throughout our mandate.

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

”Free trade is our only goal…”

Cecilia Malmström har varit en mycket bra handelskommissionär. Här ett av hennes sista tal i den befattningen från den 4 september. Gemensamt för de flesta av Malmströms tal och artiklar är det pedagogiska innehållet. Medan många politiker (och andra) o...

”Free trade is our only goal…”

Cecilia Malmström har varit en mycket bra handelskommissionär. Här ett av hennes sista tal i den befattningen från den 4 september.

Gemensamt för de flesta av Malmströms tal och artiklar är det pedagogiska innehållet. Medan många politiker (och andra) oftast levererar till intet förpliktande floskler och syrefattiga abstraktioner ger Malmström både fakta och riktiga argument.

”So today I want to talk to you about a few things in trade – specifically: the things that feel intuitively true, but are in fact not, and what lessons we can draw from this for the future.

The biggest misconception I have seen on the rise is about tariffs. People who advocate for tariffs seem to base their argument on two things: The first is that tariffs target foreign businesses – when they in fact target the consumer. Tariffs are the tool of narrow interests seeking to protect industries at the expense of broader society.

The second is that if we make a product at home, we save money, strengthen the economy and create jobs. This is a tempting argument, but it is not true.

A basic principle of trade – that of comparative advantage, that specialisation is more efficient – seems to be increasingly forgotten these days. This type of thinking could lead to:

  • unsustainable business models
  • higher prices for ordinary citizens
  • and a more fragile economy in the long run

Tariffs are not the answer to a transforming global economy – they are rarely the answer to anything – they are the equivalent of shooting yourself in the foot to hurt the shoe salesman.

Another big mistake people make these days is confusing a trade balance with a bank balance. They misread “exports” to mean profits and “imports” to mean losses. This ignores a range of economic realities.

For example, the increasingly service-oriented economies in Europe, or the fact that getting hold of low priced and reliable imports is vital for our companies. Or that in a modern global economy, good will cross borders many times before they are finished – bringing prosperity and jobs wherever they go.

In fact, a surplus in trade can be a bad sign. It is a sign of weak domestic demand – this can make countries sensitive to changes in the global economy. Balancing the books on trade is not like a household budget.

Another common misperception is that trade is only for big companies. But I know a few people who would disagree with that – Laura Fontan and Diego Cortizas, for example. They are the Spanish owners of Chula Fashion, a company based in Hanoi. They are a family-owned company with 68 employees. Our agreement with Vietnam will simplify rules of origin to make it easier to export to the EU.

Trade is important to companies, both big and small. However, it is true that small and medium-sized companies are underrepresented in global trade. Exporting can be hard. In a new market there are many barriers – customs, language, marketing. Throw tariffs and other trade barriers in and it becomes very difficult indeed.

Often larger companies can absorb these costs, but smaller companies might not be able to. This is why we have started to include provisions focusing on them in our trade agreements. These often include measures like:

  • providing information online on market requirements
  • an SME Helpdesk, where EU companies can protect themselves from unfair practices
  • access to helpful contacts, like the Enterprise Europe Network

In the coming years, it is estimated that 90% of global growth will originate outside the EU. Developing and emerging markets will account for 60% of world GDP by 2030. Smaller companies are well placed to take advantage of that – taking up their role in global supply chains. Trade is not just for the big guys – it is an opportunity for all.

Another presumption is that trade is automatically bad for the environment. In fact, the picture is much more complicated than that. For example, it is better for the climate for northern Europeans to buy tomatoes from Spain, despite the transport costs involved – it cuts back on other causes of emissions, such as heated greenhouses.

Lamb from New Zealand has been similarly shown to have its transport emissions offset by other factors. Both are counter-intuitive but that doesn’t mean they aren’t true. We must aim for a lower environmental impact – but we should keep our approaches evidence-based. Trade can have other indirect, positive spill-overs on the environment too:

  • encouraging innovation
  • spurring investment in low-carbon production to meet standards in other countries
  • lowering the costs of environmental goods and services
  • Indeed, a critical part of fighting climate change is improving local production processes. Trade and investment liberalisation can provide firms with incentives to adopt the high standards from elsewhere. Changes needed to meet these requirements, in turn, flow backwards along the supply chain. This stimulates the use of cleaner production processes and technologies throughout a country.

To encourage this, we have inserted environmental provisions into our agreements. Each of our comprehensive agreements has a chapter on Trade and Sustainable Development. Crucially, this helps us lock in commitments to implement international climate conventions, such as the Paris agreement. This is partly why our recent agreement with the four Mercosur states is so important.

It binds these four countries together with the EU at a time when the US has left the Paris accord and is encouraging others to do so. Nevertheless, there are times when the evidence is there right before our eyes. We all saw the reports over the last couple of weeks of the fires raging in the Amazon rainforest.

This is deeply worrying – the Amazon provides much of the world’s oxygen and must be protected. I firmly believe that the EU-Mercosur agreement can be part of the solution. But I want to make it very clear that we expect Brazil to live up to its commitments on deforestation. These are not just empty words.

Unfortunately things currently seem to be going in the wrong direction – and if it continues this could complicate the ratification process in Europe.

Looking forward, the new Commission President-elect Ursula von der Leyen has said that she would like to look at border adjustment measures on carbon. This could encourage our trading partners to reduce their CO2 emissions. Instinctively, many have voiced doubts, referring to international trade rules. Any measures must be non-discriminatory and WTO compliant, of course, but that is not to say that it cannot be done. New challenges mean looking beyond what we think we know and breaking down our preconceptions. As ever with trade, the devil will be in the details.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Skrattar bäst som skrattar sist — men skrattet kan fastna i halsen

USA fick rätt mot EU när det gäller subventionerna till Airbus, men kan bli fällda av WTO i motsvarande fall där Boeing påstås ha fått subventioner. Om det senare avgörs till USA:s nackdel är det bra för EU, men kan bli ett problem för WTO.  Trump kommer...

Skrattar bäst som skrattar sist — men skrattet kan fastna i halsen

USA fick rätt mot EU när det gäller subventionerna till Airbus, men kan bli fällda av WTO i motsvarande fall där Boeing påstås ha fått subventioner. Om det senare avgörs till USA:s nackdel är det bra för EU, men kan bli ett problem för WTO.  Trump kommer att vilja hämnas.

WTO ger enligt Politico USA rätt att lägga strafftullar på EU för ungefär 100 miljarder kronor. Anledningen är att WTO funnit att Airbus fått stora subventioner.

”The United States has gotten the green light to impose billions of euros in punitive tariffs on EU products in retaliation for illegal subsidies granted to European aerospace giant Airbus.

Four EU officials told POLITICO that the World Trade Organization ruled in favor of the U.S. in the long-running transatlantic dispute and sent its confidential decision to Brussels and Washington on Friday.

The decision means that U.S. President Donald Trump will almost certainly soon announce tariffs on European products ranging from cheeses to Airbus planes. One official said Trump had won the right to collect a total of between €5 billion and €8 billion. Another said the maximum sum was close to $10 billion.

The decision sets the stage for a showdown between Europe and Washington just as the EU is transitioning to new leadership under incoming Commission President Ursula von der Leyen and Trade Commissioner-designate Phil Hogan. In unveiling her team on Tuesday, von der Leyen signaled a robust approach to transatlantic disputes on trade and other issues with the Trump administration.

Washington has previously announced it would follow through with tariffs if it won the case in Geneva and has prepared a list of EU exports worth a total of $21 billion. The U.S. can choose products from that list and then tax them at different rates in order to claw back the total amount of damage resulting from the EU subsidies. Washington has previously estimated the amount of damage resulting from EU subsidies that are still in place at $11 billion.”

(—)

A spokesperson for the European Commission said Brussels would “not comment on leaks” but has “communicated to the United States that the European Union is ready to work on a fair and balanced solution for our respective aircraft industries.”

Brussels expects that its case against Boeing will give the bloc the right to retaliate with its own tariffs next year, and hopes to strike an agreement with Washington to simultaneously lift both sanctions.

“In the parallel Boeing case, we are expecting the WTO decision on the European Union sanction rights in the coming months,” the Commission spokesperson said.

“The mutual imposition of sanctions is counterproductive and damaging to our respective economies … The EU has, as recently as July, submitted concrete proposals to the US to which there has been no reaction so far. The EU’s willingness to find a fair settlement remains unchanged.””

Det ironiska i situationen är att Donald Trump aktivt motarbetar WTO och framför allt den tvistelösningsfunktion som nu givit USA rätt. Bland annat har Trump blockerat utnämningen av nya ”domare”, vilket inom några månader eller max ett år kommer att lamslå WTO:s tvistelösning.

Men domen från WTO visar samtidigt att organisationen spelar roll. 100 miljarder kronor är inte småpengar och framför allt måste EU nu sluta med sina subventioner.

Samtidigt påminner verkligheten om en Netflix-serie. Det kommer ständigt nya avsnitt. EU har anmält Boeing för att även de tar emot subventioner, men av amerikanska staten. Fallet prövas och ett avgörande kommer förmodligen inom de närmaste åtta månaderna. Frågan är vad som händer om USA och Donald Trump drabbas av ett bakslag från WTO mitt i presidentvalrörelsen och sen vinner presidentvalet? Då kan man räkna med att Trump blir ännu mer fientligt inställd till WTO, vilket skulle kunna leda till enorma bekymmer.

Även om WTO kritiseras för att frihandelsförhandlingarna inom organisationens ram i praktiken har upphört — vilket strikt sett är de förhandlande ländernas, inte WTO:s, fel — har organisationen en rad viktiga uppgifter när det gäller att få världshandeln att fungera smidigt.

Ett vingklippt WTO är inte en lockande vision för framtiden.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Varning för huggsexa för protektionisternas lobbyister

En helt neutral koldioxdidtull för att motverka effekten av en koldioxidskatt i EU är ett handelshinder, men inte protektionism. Utländska varor missgynnas inte. Men stor vaksamhet krävs för att en eventuell tull inte skall missbrukas. Klimatforskare är r...

Varning för huggsexa för protektionisternas lobbyister

En helt neutral koldioxdidtull för att motverka effekten av en koldioxidskatt i EU är ett handelshinder, men inte protektionism. Utländska varor missgynnas inte. Men stor vaksamhet krävs för att en eventuell tull inte skall missbrukas.

Klimatforskare är relativt eniga om att det bästa sättet att minska koldioxidutsläpp är att beskatta dessa vid källan. Skatten skall vara neutral, det vill säga ett ton koldioxid skall kosta en viss summa att släppa ut oavsett verksamhet.

Problemet är att en sådan skatt i ett land, eller i EU, efterhand driver ut koldioxidintensiv verksamhet till länder eller regioner som inte har koldioxidskatt och sedan importeras produkter därifrån. Koldioxidutsläppen exporteras samtidigt som det egna landets industri försvinner. På sikt en meningslös förlustaffär.

Lösningen är en global koldioxidskatt, men det är en närmast utopisk idé. En rad länder med stora utsläpp kommer inte gå med på en sådan skatt. Och skall man tala klarspråk är det många länder som saknar information och fungerande skattesystem. De skulle inte kunna genomföra en klimatskatt ens om de ville.

Den nyvalde kommissionsordföranden Ursula Von der Leyen har därför föreslagit en importskatt till EU baserad på varors beräknade koldioxidutsläpp som exakt skulle motsvara europeiska företags kostnader för en koldioxidskatt i EU.

Då skulle företag i EU i vilket fall internt inte missgynnas av en koldioxidskatt inom unionen.

Gunnar Wetterberg skriver om detta i Expressen:

”Det bästa vore en global skatt, så att alla utsläppare över hela världen tvingades betala lika mycket. Antagligen är det en lösning som ligger något eller ett par årtionden fram i tiden, om den någonsin blir av. Men det finns en näst bästa utväg, som inte vore så dum – och den flaggade Ursula von der Leyen för, när hon fick EU-parlamentets välsignelse som ny ordförande i kommissionen.

Von der Leyen lovade att kommissionen ska föreslå en gränsskatt på koldioxid. Alla som exporterar varor till EU ska få betala en skatt som motsvarar vad utsläppsrätter och andra pålagor kostar de europeiska producenterna. På så vis blir Europa ett laboratorium för klimatvänlig produktion. Inom den gemensamma marknaden skulle inga undantag längre behövas. Då skulle världen ha tagit ett stort steg närmare en kraftfull klimatpolitik.

Märkligt nog har hennes utspel gått nästan spårlöst förbi i den svenska debatten, trots att det skulle kunna EU:s viktigaste klimatinsats de närmaste åren.

Gränsskatten är inte snuten ur näsan. Genom årtiondena har mer eller mindre förtäckta protektionister försökt begränsa handeln med hänvisning till olika ”behjärtansvärda ändamål”. Länge var ”socialklausuler” ett återkommande slagord; låga löner eller minderårigas arbete skulle ursäkta handelsstopp mot fattiga länder.

Protektionism skulle sabotera klimatarbetet. Precis som på andra områden kan frihandeln hjälpa till att sprida de mest effektiva lösningarna. Koldioxidskatten måste utformas med omsorg.”

En mer utförlig beskrivning av hur systemet skulle kunna vara utformat finns beskrivet av tre klimatforskare här.

Wetterberg varnar för att koldioxidtullen skulle kunna användas protektionistiskt. Inte utan skäl. Sociala förhållanden eller miljö återkommer som argument för protektionistiska åtgärder. Frankrikes president Emmanuel Macron, lite av EU:s chefsprotektionist, har vid ett flertal tillfällen luftat idén.

Och de tre klimatforskarna vill inte göra skatten avdragsgill vid export. Så mycket för neutralitet. Det är förvissa svårt att beskylla någon för protektionism som vill försvåra export, men samtidigt hotar det förstås EU:s egen industri om dess varor blir dyrare än konkurrenternas utanför EU. Även om EU fortfarande är en betydande ekonomisk makt är vi inte direkt på uppgående. Effekten av EU:s klimatpolitik och dess roll som förebild för övriga världen försvagas förstås ju mer EU marginaliseras ekonomiskt.

Frihandelsbloggen har ingen uppfattning när det gäller klimatpolitiska åtgärder. Och i teorin är en neutral koldioxidtull ingen handelshinder om den exakt motsvaras av en koldioxidskatt som lyfts av vid export. Men den kommer förstås ge ökad byråkrati inom EU, större administrativ börda för företag och riskera att bli verktyg för protektionistiska krafter. Det kan bli en huggsexa för lobbyister.

Med andra ord krävs det synnerligen stor vaksamhet från Sverige och andra frihandelsvänliga länder vid ett eventuellt förverkligande av en europeisk koldioxidtull så att idén inte korrumperas.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel EU:s viktigaste uppgift

Just nu präglas EU av maktkamp och dragkamp om EU-pengarna. Det är helt fel fokus. Att utveckla den inre marknaden och öka handeln med omvärlden är det riktigt viktiga.  Här en utomordentligt bra artikel från Forbes av Frantisek Markovic. Den driver eff...

Frihandel EU:s viktigaste uppgift

Just nu präglas EU av maktkamp och dragkamp om EU-pengarna. Det är helt fel fokus. Att utveckla den inre marknaden och öka handeln med omvärlden är det riktigt viktiga. 

Här en utomordentligt bra artikel från Forbes av Frantisek Markovic.

Den driver effektivt tesen av även för de fattigaste och minst utvecklade EU-länderna är handel, både inom EU och med omvärlden, den viktigaste faktorn för att öka välståndet.

”When it comes to the V4 countries in particular, since joining the EU in 2004, the value of their exports of goods to other EU states has increased by between 6.4% in Hungary and 10.7% in Poland (with the Czech Republic growing their intra-EU exports by 9.7% and Slovakia by 10.1%).

This matters because higher demand and trade lead to higher tax revenues, which fund public investment and services. But unlike the EU funds, these revenues are raised through healthy economic activity and as such they are conditioned upon the general quality of state, rule of law, business-friendliness and investment climate as well as on the level of tax. They are, to put it simply, earned through difficult decisions costing political capital.

On the other hand, the entitlement system of the EU funds is perceived as easy money. Worse still, these funds often have an inverse impact on the very conditions facilitating trade as described above. As we have witnessed in Central Europe on many occasions, the abundance of easily accessible funds from the EU sometimes leads to corruption and mismanagement. That should not come as a surprise; in principle, things that mascaraed as free often end up being more expensive.

The Single Market: Mission (Not Yet) Accomplished

That is not to say that the EU should resign on its ambition to bridge the gap between its poorer and richer regions. The EU arguably brings positive impact through its investment – especially in areas where national governments fail to deliver (e.g. cross-border projects and infrastructure). But it does mean that the EU should be smarter about where it puts the emphasis, effort, time and money.

It is undeniable that the real benefit of the EU membership has a lot less to do with the EU funds and a lot more with the EU’s Single Market. And while the Single Market has still a long way to go till perfection (with the EU Parliament estimating that the completing of the economic integration could bring additional €1.7 trillion to our economy), its positive impact on the EU’s prosperity is indisputable.

The EU is a great asset to the Member States and its main added value rests in the ability to lift all boats mainly (but not exclusively) through competition and free trade. More attention should, therefore, be paid to the completion of the Single Market, especially when it comes to free movement of services. The next legislative term should hence be understood as an opportunity to set the balance right. But whether the EU leaders will be capable (given the fragmentation of the European Parliament) or interested (given the necessary political capital needed) in taking up this challenge remains, however, to be seen.”

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt.  Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskoll...

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt. 

Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskollegium och statssekreterare i Statsrådsberedningen under EU-minister Cecilia Malmström. Han har skrivit en intressant rapport för tankesmedjan Frivärld där huvudtanken är att EU förutom att påverka genom lagstiftning och förhandlingar, även har betydelse genom sin blotta storlek och ekonomiska ställning. Omvärlden anpassar sig frivilligt de standarder och system som råder inom EU. Antingen för att det underlättar samarbetet med EU eller för att de slipper uppfinna hjulet själva.

Ur stiftelsens ordförande Gunnar Hökmarks förord:

”Europeiska Unionen öppnar marknader. Genom gemensam lagstiftning ersätts nationella regler och lagar. Det är en förutsättning. Annars har vi bara nationella marknader
med dess begränsningar, där de nationella reglerna fungerar som gränsvakter.När EU öppnar marknader bygger det på två viktiga företeelser som hänger samman men som har olika funktioner.
Den ena är konkurrens och etableringsfrihet. Den andraär öppna gränser och lika behandling. Den första har inneburit att nationella monopol och dominanta aktörer
har fått ge efter för ny konkurrens och tvingats möta nyautmaningar. Den andra innebär att konkurrensen gäller över gränserna och är rättvis mot varje enskild aktör. Det gäller för både handel och för investeringar. Det ärsannolikt den största marknadsekonomiska reformationen vi har sett globalt. Därför har Europa många flygbolag, många telekomoperatörer, många bilföretag och många banker. Det är inte bara så att vi har många av dem när vi summerar olika länder utan även när vi i varje land räknar hur många aktörer som möter företag eller enskilda på
marknaden. Ericsson, SAS, Nokia, Volvo, Scania, Santander, Maersk, Telenor, Danske Bank, Schibsted, Carlsberg, HM, Zara, Zalando, IKEA, Valio och alla de tusen och
åter tusen företag som inte är på affärstidningarnas förstasidor men som är basen i vår ekonomi.

Utan gemensamma marknader skulle vi visserligen inte ha gemensamma regler men de som därmed hävdar att EU bidrar till mer reglering har fel. De förtränger nämligen att
varje gång vi lagstiftar ersätter EU:s regler 32 olika nationella regler. (EU28, EES3 samt Turkiet, som är medlemmar i tullunionen.) Alternativet till gemensamma regler och
lagar är nämligen nationella regler och lagar. Inte bara olika regler utan också på grund av mångfalden extremt komplicerade regelverk att tolka och förstå. Varje nationellt regelverk och lagstiftning skulle tjäna som hinder för handel och ekonomiskt utbyte, självklart inte oöverstigliga hinder men likväl hinder. Dessa är svårare för små företag än för stora,
mer komplicerade för nya företag än för gamla och leder alltid till behov av konsulter, rådgivare och agenter.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera poster