Frihandel i media

Frihandel är en viktig fråga vilket avspeglas i media. Även om frihandel sällan skapar löpsedlar är bevakningen regelbunden och kompetent.

Frihandel i media vecka 6

2019-02-15 Nils-Eric Sandberg, en av Sveriges viktigaste liberala skribenter och långvarig medarbetare på DN:s ledarsida skriver nu krönikor i bl a Kristianstadsbladet. Här om EU:s utveckling:  "EEC-EG-EU blev en framgång. Ett nytt krig mellan de gamla...

Frihandel i media vecka 6

2019-02-15

Nils-Eric Sandberg, en av Sveriges viktigaste liberala skribenter och långvarig medarbetare på DN:s ledarsida skriver nu krönikor i bl a Kristianstadsbladet. Här om EU:s utveckling: 

”EEC-EG-EU blev en framgång. Ett nytt krig mellan de gamla arvfienderna Tyskland och Frankrike är nu helt otänkbart. Europa har fått fred.

Men hur fungerar nu EU? Vi ser skarpa konflikter mellan gamla och nya medlemsländer. Några intressanta uppsatser finns i boken ”Prosperity through Trade and Structural Reform” (Dialogos). Det är en festskrift till Per Magnus Wijkman på hans 80-årsdag. Wijkman har varit chefekonom, bland annat för EFTA och Industriförbundet.

En av uppsatserna i boken – allt är på engelska – heter ”The Bell Tolls for the European Union”, och är skriven av Nils Lundgren, före detta chefekonom på Nordbanken. Han är inte motståndare till EU men ser kritiskt på hur den politiska och ekonomiska makten flyttats från medlemsländerna och koncentrerats till EU.

Här finns ett allvarligt problem. Ett visst mått av överstatlighet är en ofrånkomlig del av EU. Men överstatligheten måste ha en legitimitet för att accepteras, och därmed fungera. Och de senare åren har EU utvecklats – eller deformerats – från frihandelspakt till ett kontroll- och bidragssystem.

Utvidgningen – ivrigt påhejad av Sverige – var förmodligen ett misstag. En rad länder som helt saknar grundarnas tradition av frihandel och öppen demokrati har kommit in och utnyttjar gemenskapen för egna intressen.

Ett andra misstag var att EU införde euron. Länder med stora skillnader i tillväxt och konkurrenskraft fick en gemensam valuta. Därmed förlorade de den flexibilitet och kontrollfunktion som ligger i en flytande växelkurs. Lundgren, liksom hans i förtid bortgångne kollega Lars Wohlin, var bestämda motståndare till euron.

Men det fanns ett alternativ, skisserat av den tyske ekonomen Roland Vaubel: en gemensam valuta använd parallellt med de nationella valutorna. Problemet var att Vaubel skrev sin bok på engelska. Toryledamöter läste den och introducerade förslaget i Bryssell. Där trodde politikerna att idén var engelsk, och därför sade de absolut nej. Begreppet ”parallell currency system” såg de som ett ”four-letter word” – ovanligt långt four-letter.”

2019-02-14

Euractiv skriver om det nya frihandelsavtalet mellan Singapore och EU: 

”The European Parliament approved on Wednesday (13 February) the EU-Singapore Free Trade Agreement (EUSTFA), the bloc’s first bilateral trade agreement with a southeast Asian country.

The trade deal removes all existing tariffs on goods from the EU, removes trade barriers by recognizing EU safety tests and will make the business environment more predictable, according to the European Commission.

The trade agreement provides new opportunities for Europeans in sectors such as telecommunications, environmental services, engineering, computing and maritime transport. It will also make the business environment more predictable.

Singapore also agreed to remove obstacles to trade besides tariffs in key sectors, for instance by recognising the EU’s safety tests for cars and many electronic appliances or accepting labels that EU companies use for textiles.

In addition, the investment protection agreement will include an Investment Court System for resolving investment disputes.

There are more than 10,000 European companies in Singapore with total bilateral trade in goods of over €53 billion and €51 billion-worth of trade in services. Singapore is the number one location for European investment in Asia, according to the Commission.”

2019-02-08

Göteborgsposten. Maria Nilsson, riksdagsledamot för Liberalerna svarar Ali Esbati (v) i debatt om hamnkonflikten i Göteborg:

Det står bortom alla tvivel att stridsåtgärderna i Göteborg blivit oproportionerliga när vart fjärde företag i Göteborg påverkats. Konsekvenserna av det är i förlängningen svagare tillväxt vilket kommer att slå mot de personer som Esbati säger sig försvara. Eller är minskad tillväxt något Vänsterpartiet vill offra för en politisk markering.

Ali Esbati undviker helt de ekonomiska utmaningarna som den rådande luckan i regelverket medför. Snart öppnas Göteborgs hamnar för en frihandel som omfattar en tredjedel av världens BNP när Japans frihandelsavtal med EU börjar gälla. Redan 15 000 jobb i Sverige är beroende av handeln med Japan, och det kan bli fler till följd av det nya frihandelsavtalet.

I den händelse Göteborgs hamn inte längre anses vara tillförlitlig kan handeln i framtiden mycket väl riktas om. Då riskerar hamnen snart sin position som Skandinaviens största containerhamn och hanteringen skulle gå via andra hamnar såsom Oslo. Det skulle vara en stor förlust för svenska företag, svensk tillväxt och Sveriges välfärd.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 5

2019-02-07 I Star Tribune skriver Jim Spencer om att de nya tullarna kan kosta Minnesota över 16 000 jobb: "WASHINGTON – Tariffs applied to imports by the Trump administration and retaliation to them will kill hundreds of thousands of U.S. jobs, raise ho...

Frihandel i media vecka 5

2019-02-07

I Star Tribune skriver Jim Spencer om att de nya tullarna kan kosta Minnesota över 16 000 jobb:

”WASHINGTON – Tariffs applied to imports by the Trump administration and retaliation to them will kill hundreds of thousands of U.S. jobs, raise household expenses by hundreds to thousands of dollars a year and slow national economic growth if they continue. That’s the message of a newly released study commissioned by tariff opponents.

The Tariffs Hurt the Heartland campaign released the study on Capitol Hill Wednesday with support from four U.S. senators, two Republicans and two Democrats. It was another volley in an escalating economic policy fight pitting American multinational businesses that believe in a global economy against an administration using punitive levies on foreign companies to get U.S. businesses and consumers to buy American.

Tariffs Hurt the Heartland is a coalition of trade groups and agriculture groups whose member companies include such major Minnesota businesses as 3M, Cargill, Target Corp. and Best Buy, as well as Farmers for Free Trade, which includes Minnesota members, and the Minnesota Retail Association.

The study predicted a net loss of more than 934,000 U.S. jobs — including 16,100 in Minnesota — over the next one to three years if current tariffs stay in place and certain threatened escalations occur. The reason for the job losses, said the study’s author, Laura Baughman, is that eight jobs are lost for every job created by tariffs.

“Tariffs support protected industries,” Baughman said. “But they reduce corporate and household spending. The negatives vastly outweigh the positives.”

(—)

Appearing at the news conference for the new study’s release, Sen. Pat Toomey, R-Pa., an outspoken critic of the metal tariffs, told reporters that while figures in the Tariffs Hurt the Heartland study were extrapolations, the attempt by President George W. Bush to use tariffs as a trade negotiating tool produced a verifiable loss of nearly 200,000 American jobs.

Minnesota soybean farmers who depend on sales to China are suffering from a double whammy of natural and man-made problems. Bad weather and oversupply had driven down prices before the tariffs hit. Minnesota soybean sales to China dipped to near zero in November 2018.

The Consumer Technology Association, a trade group for the tech industry, reported in December that “tariffs on imported Chinese products now cost the technology industry an additional billion per month.”

The retail industry may have the most to lose because so much of its inventory is made in China. A spokeswoman said Target sent two “subject matter experts” from its Minneapolis headquarters to Washington to participate in a lobbying effort Tariffs Hurt the Heartland coordinated with its study release.

Bruce Nustad, president of the Minnesota Retailers Association, said distress runs the gamut.

“We hear concerns across the board,” Nustad said. “… Retailers understand the importance of reviewing and addressing our nation’s trade agreements. However tariffs have a negative impact on retailers and Minnesota’s consumers. Retailers in Minnesota are already feeling the impact now, and worry that the longer the tariffs remain in place, the deeper the impact will be.””

2019-02-01

Rikard Husu på finska Yle intervjuar Svenskt Näringslivs Sophia Bengtsson om frihandelsavtalet mellan EU och Japan:

Frihandelsavtalet mellan EU och Japan är en stark markering mot de protektionistiska strömningarna inom handelspolitiken.

Enligt Sophia Bengtsson som är expert på handelsfrågor vid Svenskt Näringslivs kontor i Bryssel har osäkerheten kring USA bidragit till att föra EU och Japan närmare varandra.

– Det har en väldigt viktig strategisk och symbolisk betydelse för både EU och Japan att de lyckas sluta det största handelsavtalet någonsin i en tid då andra inte ser att frihandel och handelsavtal är den riktiga vägen.

Att USA nyligen drog sig ur ett frihandelsavtal för Stillahavsländer där bland annat Japan skulle ha ingått kan ses som en bidragande orsak till intresset för tätare samarbete med EU.

– Man kan ju se detta som att Japan vänder sig till EU för att de var på väg att få ett stort frihandelsavtal som inte gick i lås och därför blev EU plötsligt mer intressant för Japan, säger Bengtsson.

(—)

Slopandet av tullar är det mest framträdande draget i överenskommelsen mellan EU och Japan. Men i och med frihandelsavtalet förbinder sig Japan även vid många standarder som EU redan följer sedan tidigare, påpekar Sophia Bengtsson.

Det här är ett led i att göra de standarder som tillämpas i Europa till globala standarder. Bengtsson gläder sig också över att klimatpolitiken fått en framhävd roll i avtalet.

– I det här avtalet har man för första gången inkluderat att båda sidor åtar sig att följa Parisavtalet och det är kanske något man kommer att sätta som någon slags norm framöver.

Öppnar för nordiska bolag
För de nordiska företagen gäller det att dra nytta av tillgången till den japanska marknaden.

– Man har ju pratat om träprodukter som är väldigt populära i Japan, jag vet att de använder sig ganska mycket av furu till exempel, så där kunde man kunna se att svenska och finska produkter kan bli stora.

– Men så har vi också e-handel och finansiella tjänster som svenska företag jobbar med mycket skulle kunna få en stor boost av det här avtalet, fortsätter Bengtsson.

– Oavsett av vilka varor du vill producera och skicka till Japan så kommer företagen att gynnas så jag tror att man kommer att se en stor ökning över hela linjen i de nordiska länderna.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 4

Mörka tider, strafftullar mot USA och vad Cecilia Malmström egentligen sade i denna veckas pressklipp.  2019-01-24 WTO-chefen varnar för "dark ages" om frihandeln hotas. ABC News rapporterar från Davos: The head of the World Trade Organization warned that...

Frihandel i media vecka 4

Mörka tider, strafftullar mot USA och vad Cecilia Malmström egentligen sade i denna veckas pressklipp. 

2019-01-24

WTO-chefen varnar för ”dark ages” om frihandeln hotas. ABC News rapporterar från Davos:

The head of the World Trade Organization warned that the global economy would plunge into the ”Dark Ages” without free trade.

Speaking at the World Economic Forum meeting in Davos, Switzerland, WTO Director General Roberto Azevedo said: If ”the WTO and the global trading system is out of the picture, we’re in for the Dark Ages, I guarantee you that.”

U.S. President Donald Trump has disrupted the post-World War II trend toward ever-freer world trade, imposing taxes on foreign steel, aluminum and hundreds of Chinese imports.

European Union Trade Commissioner Cecilia Malmstrom warned of ”threats” to free trade. In a clear reference to Trump’s America, she said: ”We have countries who are acting on their own, disregarding global rules and undermining the global trading system.”

But she said the momentum toward freer trade hasn’t stopped, noting that 11 Pacific Rim countries went ahead with a regional trade pact even after Trump withdrew from the deal in 2017 and that the EU has recently negotiated trade agreements with Japan, Canada and other countries.

2019-01-23

DI (Nyhetsbyrån Direkt) rapporterar om EU:s förberedelser för strafftullar mot USA:

”EU-kommissionen har förberett en lista med amerikanska importvaror värd 20 miljarder euro som kan beläggas med strafftullar om USA inför importtullar för europeiska bilar.

Det sade kommissionens generaldirektör för handelsfrågor Jean-Luc Demarty vid en utfrågning i Europaparlamentets handelsutskott på onsdagen.

De amerikanska varorna har valts inom områden där USA inte är huvudsaklig leverantör för att undvika att EU:s ekonomi skadas, tillade han.

Trump-administrationen utreder för närvarande om importtullar ska införas på europeiska bilar på grund av säkerhetsskäl, enligt sektion 232-lagen.

”Vi bör vara redo att svara varje ny begränsning av handeln”, sade Jean-Luc Demarty.

Samtidigt bör EU driva en positiv dagordning i handelsrelationen med USA, fortsatte han.

EU och USA håller på att starta förhandlingar om ett frihandelsavtal för att sänka industritullar till noll. Dessa förhandlingar skulle omedelbart avbrytas om USA inför biltullar, sade Jean-Luc Demarty.

Likaså vore det otänkbart att avsluta frihandelsavtalet om industrivaror utan att USA lyfter importtullarna på stål och aluminium från EU, förklarade han.

EU-kommissionen lade i fredags fram sitt förslag till förhandlingsmandat om industrivaror och konformitetsbedömningar. EU-länderna ska nu godkänna mandatet.

I USA har kongressen fram till den 10 februari på sig att ha synpunkter på Trumpadministrationens mandat.

Men USA ett brett frihandelsavtal, liknande det stora TTIP-avtalet (Transatlantic Trade and Investment Partnership) som förhandlades 2013-2016 under president Barack Obama, sade generaldirektören.

USA är inte redo att ta upp sina känsliga frågor som offentlig upphandling, sjöfartstjänster och geografiska indikatorer (skydd för geografiska livsmedelsnamn som parmesanost), sade han.

Å sin sida är EU inte beredd att förhandla om jordbruk. Därför kom EU och USA överens i juli att begränsa förhandlingarna om ett frihandelsavtal till bara industrivaror, fortsatte han.

”Ett allomfattande avtal är varken möjligt eller tillrådligt i detta läge. Vi ska inte gå tillbaka till TTIP, eller ens någon sorts TTIP-light”, sade Jean-Luc Demarty.

Han väntade sig att USA kommer att fortsätta bryta upp status quo i strävan efter sina handelspolitiska mål.”

2019-01-22

Janerik Larsson i SvD kommenterar ett uttalande av EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström:

”I nättidskriften Kvartal tar Malcom Kyeyune sin utgångspunkt i något han påstår att EUs handelskommissionär Cecilia Malmström ska ha sagt:

Cecilia Malmström var den politiker som, i samband med alla kontroverser kring hemlighetsmakeriet runt handelsavtalet TTIP, uttalade de bevingade orden ”I do not take my mandate from the European people”. Frågan gällde hur politikerna kunde fortsätta framåt i sina förhandlingar trots det kompakta motståndet hos de egna befolkningarna.

(—)

Eftersom jag noga följde debatten kring TTIP och de absurda påståenden som då spreds om regelverket som garanterar investerande företag skydd från ogrundade statsingripande ( ISDS Investor-state dispute settlement) blev jag fårvånad över Kyeyunes påstående.

Jag mejlade Malmström som svarade hon:

På en fråga om mandatet för TTIP sade jag att mandat ges till mig av medlemsländernas regeringar innan vi börjar förhandla.

Detta är helt korrekt och rimligt.

Det betyder inte att problematiken som Kvartal-artikeln handlar om är vare sig enkel eller okomplicerad. Men den är verkligen inte ny.

New York Times har en lång och läsvärd artikel i ämnet idag:

When More Democracy Isn’t More Democratic.

Around the world, rising populists and angry electorates are putting pressure, sometimes deliberately, on what Mr. Levitsky called democracy’s “two conflicting imperatives: majority rule and liberalism.”

In Western countries, white majorities are challenging rights long promised to minority groups and outsiders. Populist leaders, including President Trump, are clashing with institutions that they say oppose popular will. Political establishments weaken every year.

The result is a widening divide between two visions of democracy. There is the ideal of rule by the people. And there is the more complicated reality, in which institutions and representatives balance majority opinion against considerations like universal rights and the common good.

Spänningen mellan tillfälliga majoritetsopinioner och grundläggande regelverk som garanterar långsiktighet och rättssäkerhet är inget nytt även om debatten nu kan skapa det intrycket.

Den amerikanska författningens fäder skapade denna just för att hantera den balansen.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel i media vecka 3

Inte många svenska nyheter om frihandel denna vecka. Broderlandet Finland får bidra med en notis, de negativa effekterna av Trumps handelskrig dominerar som vanligt, och till sist en påminnelse om att det i USA även finns en extrem vänster i ytterkanten av D...

Frihandel i media vecka 3

Inte många svenska nyheter om frihandel denna vecka. Broderlandet Finland får bidra med en notis, de negativa effekterna av Trumps handelskrig dominerar som vanligt, och till sist en påminnelse om att det i USA även finns en extrem vänster i ytterkanten av Demokraterna. 

2019-01-16

Finska Hufvudstadbladet citerar Timo Vuori vid Centralhandelskammaren om att Mays Brexitavtal röstades ner. I Finland är man lika oroad som i Sverige för utvecklingen: 

”Ett brittiskt utträde ur EU skapar avsevärda problem för över 15 000 finländska export- och importföretag, samt för de cirka 200 finländska dotterbolagen i Storbritannien som sysselsätter 12 000 personer där.

Det säger direktören för internationella ärenden vid Centralhandelskammaren, Timo Vuori i ett pressmeddelande.

På motsvarande sätt får de drygt 300 brittiska dotterbolagen i Finland med 20 000 anställda också bekymmer.

– Ett avtalslöst brexit innebär att Storbritannien ur ett handelspolitiskt perspektiv hamnar utanför EU:s inre marknad över en natt och blir ett tredje land, som till exempel Ryssland är.

Vuori säger att den brittiska regeringen snarast bör utreda olika alternativ för att säkra en fungerande handel med EU-länderna efter den 29 mars, då Storbritannien lämnar unionen.

– Det ligger i företagens intresse i såväl Storbritannien som EU att garantera en fungerande rörlighet av varor och tjänster utan höga tullar och tröga tullformaliteter.

Vuori säger att även personalens rörlighet måste kunna ordnas flexibelt och enkelt.

– En hård brexit ligger varken i Storbritanniens eller i EU:s intresse. Marknaden skulle knappast ta illa vid sig om man inhiberade hela brexit, säger Vuori.”

2019-01-14

Washington Post. USA:s biltillverkare lider under Trump, Handelskriget gör genom ökade priser på stål och aluminium gör bilarna dyrare. Inte ens lättnader i miljökrav är särskilt bra eftersom världsmarknaden efterfrågar mer miljövänliga bilar:

”Yet just as car companies have begun putting their plans in motion, Trump’s own policies and proposals risk creating additional head winds, analysts said. Targeting the electric-car incentives could put U.S. automakers at a disadvantage when many foreign firms, such as Toyota, Mercedes-Benz and Volvo, are moving ambitiously to electrify their portfolio of vehicles. Meanwhile, by hiking the price of steel and aluminum, Trump’s tariffs are expected to make buying a car more expensive in the United States — which, along with rising interest rates, could suppress U.S. vehicle demand in 2019. Trump’s trade barriers cost GM and Ford up to $1 billion each last year, the companies have said.

Even Trump’s friendliest overture to the industry — a proposal to halt the toughening of emissions targets — is generating uncertainty. GM, Ford, Toyota and Honda have all argued against the proposal, saying it would invite legal challenges, complicate strategic planning and hinder the transition to electric cars.

“Certainly the auto industry has been steamrolled by Trump and all the policies ranging from proposed things in Europe to enacted things in China to the NAFTA renegotiation to steel tariffs,” said Jeffrey Osborne, an industry analyst at Cowen & Co. “It’s just been a never-ending barrage of one-off items they’re having to adapt to, and it’s an industry that’s not as flexible as, say, the computer industry or mobile phones, where you can move things around in terms of supply and production locations. It’s not something you can quickly mitigate.”

 

2019-01-13

Geoff Gilbert på den amerikanska nättidningen Truthout påminner oss om att det politiska vansinnet när det gäller handel inte är isolerat till Donald Trump och några av hans närmaste medarbetare från Republikanerna: 

”“Free” trade is free only for capital owners: the plutocratic few who own and control multinational corporations. When countries enter into free trade agreements, the governments of both countries effectively agree that their laws will not favor businesses from their country over businesses from any other countries. The main way that free trade does this is by attempting to reduce all tariffs to as close to 0 percent as possible, to eliminate import quotas that countries can use to limit the amount and types of goods imported from specified countries, and to discourage countries from more directly subsidizing their own businesses.

Far from promoting freedom for everyone, “free” trade empowers multinationals from the global North to control the world political economy in two important ways. First, free trade facilitates global North multinationals to maintain the unequal trade they established with the global South during colonialism. This increases inequalities of power and wealth between global North and global South. Second, free trade empowers global North multinationals to plan the world economy alongside global South multinationals, the junior partners of the global North multinationals, and to pit working-class people in the global North and global South against one another.

Thus, free trade is the modern form that imperialism takes. Throughout US history, the US government has used military force to expand free trade throughout the world. For more than a century, US-backed military coups and US-backed military dictatorships have led to partnerships between the US government, US multinationals and local elites across the globe that are built around creating trade that concentrates wealth for multinationals. This remains a core source of violence in the world with many implications. Today, for instance, Central American refugees at the southern US border are criminalized for fleeing a history of US military coups and intervention in Central America and the neoliberal trade policies that US multinationals and local elites created in their aftermath.

In the 1950s, the Argentinian economist Raúl Prebisch and the German economist Hans Singer developed “dependency theory,” which describes the unequal terms of trade that the global North established with the global South during colonialism — the same unequal economic relationships that free trade protects today. Prebisch and Singer attacked the mainstream trade theory of “comparative advantage,” which holds that countries naturally produce the goods that they are most efficient at producing. Core to the idea of comparative advantage — and to mainstream economic theory today — is the idea that the “invisible hand” of the market guides these natural choices.

However, during colonialism, global North colonizers did not rely upon the market’s “invisible hand.” Instead, they ensured — through physical violence and use of tariffs that they still prevent global South countries from using today — that they would have a monopoly on the production of manufactured and high-tech goods, the most profitable sectors of the economy. Global North corporations sold these goods to people in their own countries and to people in global South countries, while making sure that global South corporations lacked the capacity to make such goods on their own.

The global North turned the global South into an exporter of raw materials — a position from which they are still largely unable to escape — so that they could have access to an ever-expanding supply of low-cost raw materials that they needed for manufactured goods. Global North countries, by reorganizing global South economies to become raw material exporters, also ensured access to global South markets. Throughout colonialism, and to a somewhat lesser extent today, global North corporations have been able to own and capture the profits from global South corporations that produce raw materials, in addition to owning global North corporations that produce manufactured goods.”

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 2

2019-01-11 I The Washington Examiner diskuterar Philip Wegmann om Joe Biden skulle kunna bli Demokraternas presidentkandidat och vad det skulle innebär för USA:s handelspolitik: "If Joe Biden jumps in the race, and if 2020 is anything like the 1988 pr...

Frihandel i media vecka 2

2019-01-11

I The Washington Examiner diskuterar Philip Wegmann om Joe Biden skulle kunna bli Demokraternas presidentkandidat och vad det skulle innebär för USA:s handelspolitik:

”If Joe Biden jumps in the race, and if 2020 is anything like the 1988 presidential primary, it will be ”Make America Great Again,” minus the protectionism.

It was an unusually hot summer when Biden, then-chairman of the Senate Judiciary Committee, announced he was running for president. He burned bright. Past plagiarism brought him low. He dropped out of the race after just three months.

That first failed presidential bid is worth revisiting not just because Biden believes he is the last best hope for Democrats to defeat President Trump. It is also worth examining because of how Biden defined his candidacy between the two economic poles of unfettered free market capitalism and a command economy.

Even before he was Uncle Joe, Biden didn’t have time for fanatical economic piety or cultist protectionism. Take a look at his June 1987 announcement speech, an address he made from the financially strong Wilmington, Del.: “We cannot accept the naivete of free traders who ignore the flagrant abuses of our trading partners,” Biden said, “nor can we accept the morally bankrupt, easy answer on protectionism — an answer that smacks of defeatism. Protecting one job today at the cost of ten of our children’s jobs tomorrow is unacceptable.”

Biden said that in 1987, when unemployment was just 5.7 percent, growth was 3.5 percent, and malaise was an ugly word the country had nearly forgotten. Things are different this side of the last economic panic. The numbers are even better, but jitters remain thanks to the great recession. But if an older and wiser Biden believes what a younger and more idealistic Biden believed, we are in for a wild 2020.”

2019-01-10

I Göteborgsposten skriver Joakim Broman om att frihandeln gjorde Sverige rikt:

”Sverige var i mitten av 1800-talet inte bara fattigt, utan också genomreglerat. Ingen kunde fritt välja yrke eller starta företag, eftersom skråväsendet skyddade de etablerade från konkurrens. Räntan var reglerad, vilket ledde till brist på kapital, och många varor var belagda med antingen import- eller exportförbud.

Utländska varor var tullbelagda, vilket förstås gjorde dem betydligt dyrare. I många fall krävdes pass för att resa inom landet, och när utvandringen började ta fart diskuterades till och med möjligheterna att förbjuda den.

Dessa regleringar tog 1850- och 60-talens liberaler strid emot. Filosofin var laissez-faire, idag mest ett skällsord med koppling till nyliberalism, men då en viktig insikt om att ekonomin mår bäst av så få statliga ingrepp som möjligt. Fri konkurrens skulle råda: således avskaffade man skråväsendet och införde näringsfrihet. Man avskaffade ränteregleringen, och tog bort eller minskade tullar och import-/exportförbud. Frihandel skulle gynna såväl företag som konsumenter.

Tullstriden vid 1865 års riksdag beskrivs i Den svenska liberalismens historia av författaren Johan Norberg som en total seger. Samma år avskaffas ståndsriksdagen, finalen för decenniets liberala projekt och det första steget mot allmän och lika rösträtt.

Det är dessa reformer som lägger grunden för Sveriges industrialisering, som på allvar tar fart på 1870-talet. Från 1890 framåt är tillväxttakten dubbelt så hög som i början av århundradet, runt 3 procent. Det låter inte som så mycket, men innebär en takt som gör att inkomsterna åttafaldigas på 70 år. Vilket också beskriver vår resa under 1900-talet ganska bra. Mellan 1870 och 1970 var Japan det enda landet i världen som hade bättre tillväxt än Sverige.

Till detta bidrar också frihandeln. Tullarna har visserligen gjort vissa återkomster sedan striden 1865, inte minst i slutet av 1800-talet. Men som Johan Norberg beskriver hjälpte detta främst till att stärka arbetarrörelsen, som tjänat på att importerade varor blivit billigare. Det är en intressant delförklaring till att Sverige fått en socialdemokrati som genom sin historia i stort sett alltid värnat om den fria handeln – även när den senare lierade sig med “kapitalet”.”

2019-01-09

Frank Tang i South China Morning Post tycker att Kina skall inleda förhandlingar för att komma med i TPP:s efterföljare Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership: (CPTPP): 

”The Chinese government should consider joining the Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership (CPTPP), an 11-nation free-trade alliance, to show Beijing remains committed to open trade as its tariff battle with Washington drags on, a Chinese think tank said on Wednesday.

The US’ absence from the new trade block, which officially launched at the end of 2018, gives China a “time window” for expanding its “circle of friends” and avoiding being excluded from any new trade system, the Beijing-based Centre for China and Globalisation said in a research report unveiled at a media briefing.

Nations taking part in the CPTPP include Japan, Australia, Vietnam and Mexico.

(—)

The latest round of talks between US and Chinese officials concluded in Beijing on Wednesday. Delegates did not reveal what specifically was discussed, or if anything was agreed to.

Although Wang said China and the US were likely to reach a deal through negotiations, he acknowledged that differences would remain.

As such, joining the CPTPP would be a relatively easy way for Beijing to gain an edge over the US, he said, calling the prospect “low hanging fruit”.

But Beijing would serve its interests better by waiting two years to join in case a new US president replaces Trump in the White House after the 2020 election, as a new chief executive might have a different view on the issue of China joining the CPTPP, he said.

“Domestic opposition [against the CPTPP] in China has been disappearing, after the US pulled out of the deal,” Wang said. “The trade war has made people realise that the country must open up further for its own benefits.”

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 1

2019-01-03 Året börjar med en debattartikel från Magazin24 av Kristin Lahed, regionchef Svenskt Näringsliv Västmanland: "På 1860-talet var Sverige ett av Europas fattigaste länder. De efterföljande 100 åren växte vår BNP snabbare än något annat land i ...

Frihandel i media vecka 1

2019-01-03

Året börjar med en debattartikel från Magazin24 av Kristin Lahed, regionchef Svenskt Näringsliv Västmanland:

”På 1860-talet var Sverige ett av Europas fattigaste länder. De efterföljande 100 åren växte vår BNP snabbare än något annat land i världen, undantaget Japan. Den drivande kraften bakom ökningen var globaliseringen, att ett litet land i norra Europa fick tillgång till världsmarknaden. Frihandel är det som ligger bakom vår välfärd. Svenskarna är dessutom ett av de folk i EU som är allra mest positiva till frihandel.

Fortfarande kommer 45 procent av vår BNP från export. Det handlar om allt från råvaror från våra skogar, berg och åkrar, till högteknologiska IT-lösningar. Med långt till världsmetropolerna var vi tvungna att bli bäst på det vi gör för att konkurrera, och handel blev en del av vårt DNA. Det är därför företagare här i Västmanlands län säljer sina tjänster och varor över hela världen.

Det innebär också att andra säljer sina varor och tjänster till oss. Naturligtvis ska vi stötta lokala företag, men svensk industri och tillverkning är också beroende av import av råvaror och komponenter. Det ger oss möjlighet att specialisera oss på det vi gör bäst, och köpa in de varor och tjänster andra sköter bättre till ett lägre pris än det hade kostat oss att göra allt själva.

Över sjuttio procent av vår internationella handel sker inom Europa. EU har gett oss helt nya möjligheter att handla och samarbeta inom en av världens största integrerade ekonomier. EU:s inre marknad ger företagare från Västmanlands län tillgång till över femhundra miljoner potentiella kunder, och miljoner företag, investerare och samarbetspartners. Genom EU får vi dessutom tillgång till frihandelsavtal med icke medlemsländer, och kan agera på marknader som annars hade varit svårtillgängliga.

Europeiska unionen är såklart inte perfekt. Många företagare oroar sig för att EU skapar krångliga regler och ställer för detaljerade krav. Detta är i sig en utveckling vi måste motarbeta och driva på för en union som även fortsatt har Europas konkurrenskraft som ledstjärna. En union som undanröjer krångliga regler, skapar möjligheter för företag att konkurrera på lika villkor och garanterar den fria rörligheten för gods, varor och arbete.

Medlemskapet i EU och de frihandelsavtal som vi genom EU får tillgång till har gjort Västmanland rikare. Handel har gjort oss konkurrenskraftiga, skapat arbeten och gett oss förutsättningar att leva ett gott liv. Med rätt förutsättningar kan våra företagare fortsätta den utvecklingen och låta Västmanland blomstra.”

 

2019-01-02

Kanadensiska The Star skriver om Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership (CPTPP):

”With ratification by all 11 CPTPP partners, Canadian business will have unprecedented access to the large Vietnamese, Chilean and Malaysian markets as well.

In just one mandate, the Trudeau government has concluded three landmark trade deals: the CPTPP; the Canada-EU Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA) with the European Union, world’s largest economy; and the U.S.-Mexico-Canada Agreement (USMCA).

And the Trudeau government is intent on forging a free-trade agreement with China, the world’s second-largest economy.

Canada depends on exports for about one-quarter of its economy. Among its fellow trade-reliant major economies, including Japan, Germany and Australia, Canada is unrivalled in its network of trade alliances, with the U.S. and the European Union, and in the Pacific Rim, Latin America and Australasia.”

 

2019-01-02

Japan Times skriver på ledarplats inte oväntat om samma ämne:

”The launch of multilateral free trade deals like the CPTPP and the Japan-EU economic partnership will serve to fend off the threat posed by the unilateral protectionism that is exemplified by Trump’s trade policies. For the participants in such pacts, the standard of trade liberalization that they agreed on in the deals should serve as a guide for them to rebuff potentially unreasonable demands from the U.S. Meanwhile, the U.S., which pulled out from the Trans-Pacific Partnership that Trump’s predecessor, Barack Obama, took the initiative to create, will be at a disadvantage in trading with CPTPP participants because it won’t enjoy the pact’s benefits, such as tariff cuts. Efforts must be made to maximize the benefits of these multilateral free trade pacts to grow the participants’ economies — and to show the U.S. what it stands to lose by staying out of such arrangements.

Expanding the CPTPP to other countries that have shown interest in joining, such as Thailand, Indonesia and Britain, will also be important to boost its presence, which was reduced by the U.S. pullout. The 11 CPTPP members will hold a Cabinet-level meeting in Tokyo this month to discuss entry procedures for new participants. The ongoing talks on the Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP) among 16 Asia-Pacific economies, including Japan, China and ASEAN members, should also be expedited to reach a broad agreement.

Japan also needs to hold its ground in the upcoming bilateral talks with the U.S. When Prime Minister Shinzo Abe agreed to the bilateral talks with the U.S. in his summit with Trump last September, Tokyo said it would not offer cuts in tariffs on farm imports from the U.S. beyond what it promised in its past free trade agreements. However, the U.S. side has indicated that it would seek tariffs reductions equal to or greater than the levels agreed on in the TPP pact. It it caves in to irrational U.S. demands under the threat of automobile tariffs — which the Trump administration has said would be put on hold while the talks with Japan are going on — Japan’s commitment to multilateral free trade regimes could be thrown in doubt. The government needs to be aware that much will be at stake when it faces the U.S. in the upcoming talks.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 51

2018-12-20 South China Morning Post rapporterar om den femfaldiga expansionen av frihandelszonen i Shanghai: Shanghai is considering expanding its free-trade zone fivefold to as big as 600 square kilometres, and include two areas where US electric carmaker...

Frihandel i media vecka 51

2018-12-20

South China Morning Post rapporterar om den femfaldiga expansionen av frihandelszonen i Shanghai:

Shanghai is considering expanding its free-trade zone fivefold to as big as 600 square kilometres, and include two areas where US electric carmaker Tesla and Malaysian hospital operator IHH Healthcare are already active, to increase its appeal to foreign investors.

(—)

The Shanghai government has set up a special task force to come up with detailed plans for the expansion of the free-trade zone, and these plans will be submitted to top authorities in Beijing for a final review and endorsement.

While Lingang is viewed as an ideal area to attract more foreign investment and international companies’ mainland China production operations, Shanghai wants to turn Hongqiao into an international medical centre by drawing top hospital chains and talent from across the globe.

China State Council guideline prioritises land use for free-trade zones, sets stage for further liberalisation
Sources said the expanded free-trade zone will further ease restrictions on foreign investment and grant foreign companies greater freedom in moving commodities and money in and out of mainland China.

The new free-trade zone will also enable more foreign businesses to open free-trade accounts, a major experimental move in the zone aimed at easing trade and investment. These accounts are viewed as a preliminary step in liberalising capital accounts, and were first introduced to the Shanghai free-trade zone in 2015.

President Xi breathes new life into Shanghai FTZ as he hopes to replicate reforms across China
These are considered offshore accounts for official purposes, with banking authorities allowing free capital flows between free-trade accounts and accounts outside mainland China.”

 

2018-12-19

Svenska Dagbladet. Janerik Larsson skriver om Trumps handelspolitiska självskadebeteende:

”I konservativa Washington Examiner läser jag en insiktsfull artikel om hur sättet på vilket Trump bedriver handelskrig mot Kina. I artikeln hänvisas också till denna analys från konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute.

Genom att Trump är besatt av att göra allt på egen hand och aldrig använda vare sig USAs tidigare allianser eller av internationella organ som världshandelsorganisationen WTO skadar han i praktiken USAs ekonomiska intressen.

Den enda förklaringen till Trumps agerande är att det är hans sätt att inför en okunnig hemmaopinion markera att han – bara han – kan göra något som är effektivt och gynnar amerikanska intressen. Man ska inte utesluta att det tillvägagångssättet kan göra honom omvald i november 2020, men ur amerikanskt ekonomiskt perspektiv är det negativt.

Trumpadministrationens ambition tycks vara att handlingsförlama WTO. Det sker genom att man vägrar utse nya domare till organisationens tvistelösningsfunktion. Examiner skriver att USA därigenom omöjliggjort det som vore det mest effektiva, nämligen att ta striden med Kina i WTO:

This Washington-created impasse means that the U.S. has effectively prevented itself from challenging China. Worse, as U.S. legitimacy wanes from failure to engage, China’s active role is giving Beijing greater clout in WTO reforms. If Washington is serious about pushing China to reform, this is the wrong way to do it. Trump would do far better to engage with allies in the WTO, create meaningful reforms and pursue legal remedies rather than engaging in a trade war in hopes of a new deal. After all, many of the administrations stated goals could already be enforced through the WTO. But, if the U.S. continues to purse it’s trade war while blocking reforms in the WTO, it may well find the tables turned with Washington on the losing end of a challenge from China over tariffs.

USA förlorar legitimitet i världssamfundet; Kina vinner legitimitet trots att WTO-vägen skulle vara det effektiva sättet att hantera de problem som inte bara USA ser i Kinas hantering av teknologiföretag.”

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 50

Japan-EU-avtalet från höger och vänster, och varför frihandelsvännerna inte kan vinna debatten. 2018-12-12 Christoffer Fjellner skriver i Upsala Nya Tidning om frihandelsavtalet mellan Japan och EU. Ett avbrott i den protektionistiska vågen. "Förmodligen lika v...

Frihandel i media vecka 50

Japan-EU-avtalet från höger och vänster, och varför frihandelsvännerna inte kan vinna debatten.

2018-12-12

Christoffer Fjellner skriver i Upsala Nya Tidning om frihandelsavtalet mellan Japan och EU. Ett avbrott i den protektionistiska vågen.

”Förmodligen lika viktigt som avtalet är för svensk och europeisk ekonomi är det ur utrikespolitiska och strategiska synvinklar. När Trump tog USA ur frihandelsavtalet i Stilla havet, TPP, förlorade Japan en viktig allierad i en region som präglas alltmer av kinesiskt inflytande. Genom avtalet med Japan kan Europa försöka fylla det tomrum USA lämnar efter sig. Dessutom är det en tydlig signal att Europa alltjämt tror på frihandel, öppna marknader och den regelstyrda handeln i en tid när detta utmanas av inte bara USA, utan också av Kina, som med sin statskapitalism underminerar WTO genom omfattande subventioner och krav på teknologiöverföring vid investeringar.

Många tror att hotet mot frihandeln enbart kommer från Trump. Men faktum är att motståndet också finns här hemma i Europa. Det är ingen nyhet att ytterkantsvänstern och högerpopulister förenas i sitt frihandelsmotstånd. Men att motståndet likaså kommer inifrån den europeiska socialdemokratin är desto mer oroande. Europa är betjänt av en pragmatisk socialdemokrati som har Europas bästa för ögonen. Men länge försvårade socialisterna förhandlingarna i EU. Först genom att hävda att den europeiska bilindustrin är hotad. Därefter genom att påstå att det förekommer tvångsarbete i Japan. Sanningen är att skyddet för arbetstagare i Japan är minst lika starkt som i Europa, detta är snarast ett svepskäl för protektionism.

Inte ens i Sverige, som är ett världens mest frihandelsvänliga länder, går det helt säkert att lita på socialdemokraterna. När avtalet behandlas i miljöutskottet förmådde inte min kollega Jytte Guteland (S) att ta ställning och när vi senast röstade om ett stort frihandelsavtal, det med Kanada, valde bara drygt hälften av socialdemokraterna att stödja det. Det är en ohelig allians som breder ut sig och som hotar jobb och tillväxt i Sverige och ett starkt Europa i världen.

Det är ett modernt frihandelsavtal Europaparlamentet godkänner. Det undanröjer många fler hinder än bara tullar och framförallt garanterar det att både Japan och EU skyddar miljön, folkhälsan och arbetstagarna. Europas ja till avtalet är ett kraftfullt ställningstagande för öppenhet och frihandel när det behövs som mest.”

 

ETC intervjuar Mp:s Max Andersson och Vänsterpartiets Malin Björk om Japan-avtalet. Inte förvånande har de en annan uppfattning än Fjellner:  

”Till skillnad från fallet med Ceta, EU:s avtal med Kanada, behöver avtalet med Japan inte godkännas i de nationella parlamenten. Det innebär att någon omröstning i Sveriges riksdag inte kommer att ske. Dagens omröstning i EU-parlamentet är därmed den sista instansen som ska godkänna avtalet. – Ett demokratiskt problem, säger parlamentsledamoten Max Andersson (MP).
Det har länge varit oklart hur uppdelningen mellan EU och nationella parlament ska se ut när det gäller ratificeringen av handelsavtal. I samband med Ceta-avtalet avgjordes detta i EU-domstolen. Den kom fram till att det är just elementen rörande investeringsskydd i avtalen som nationella parlament har beslutanderätt kring. Eftersom Japanavtalet i dagsläget inte innehåller sådana, så räcker det med att Europaparlamentet och medlemsländernas regeringar i ministerrådet godkänner det. Investeringsskydd förhandlas dock separat och kommer troligtvis att ingå även i avtalet med Japan.
– Allt talar för att investeringsskydd och tvistlösningsmekanismer som motsvarar den kritiserade ISDS-modellen kommer att tillkomma senare, säger EU-parlamentarikern Malin Björk (V).

Rundar parlamenten
Max Andersson (MP), menar att det hela är ett sätt för EU-kommissionen att kringgå de nationella parlamenten.
– EU-kommissionen lyfter ut investeringsdelen i separata avtal för att på så sätt kunna baxa igenom handelsavtalen utan att involvera nationella parlament.
– De här avtalen medför omfattande risker och påverkar i allra högst grad lagstiftning på medlemsstatsnivå. Att de nationella parlamenten inte involveras i större utsträckning är i förlängningen ett demokratiskt problem. ”

 

Alan S Blinder i Foreign Affairs menar att idén om komparativa fördelar är så krångligt att frihandelsvänner inte kan vinna den folkliga debatten om frihandel:

”“We must always take heed that we buy no more of strangers than we sell them, for so we should impoverish ourselves and enrich them.” Those words, written in 1549 and attributed to the English diplomat Sir Thomas Smith, are one of the earliest known expressions of what came to be called “mercantilism.” Update the language, and they could easily have been tweeted by U.S. President Donald Trump, the most prominent mercantilist of today. Trump believes—or at least says—that the United States “loses” when it runs trade deficits with other countries. Many Americans seem to agree.

Yet the economists Adam Smith and David Ricardo made the definitive case against mercantilism and for free trade more than 200 years ago. Their arguments have convinced virtually every economist ever since, but they seem to have made only limited inroads with the broader public. Polls show only tenuous public support for free trade and even less understanding of its virtues.

Some of the problem comes from the nature of the case for trade. Unlike other economic concepts, such as supply and demand, the idea of comparative advantage—which holds that two countries can both benefit from trade even when one can produce everything more cheaply than the other—is counterintuitive. Defenders of free trade also have to contend with populist politicians and well-financed opponents who find foreign workers and firms easy scapegoats for domestic economic woes. Worst of all, economists may be fundamentally misunderstanding what most people value in the economy. These are hard problems to solve. Governments should do more to help those hurt by trade, but building the necessary political coalitions to do so is tricky. Economists should do a better job communicating with the public, but at the end of the day, they may simply have to accept the inevitable: convincing most people of the value of free trade is a losing fight.”

Stäng posten Läs nästa post
Visa flera poster