Frihandel i media

Frihandel är en viktig fråga vilket avspeglas i media. Även om frihandel sällan skapar löpsedlar är bevakningen regelbunden och kompetent.

Frihandel i media vecka 42

2019-10-17 Svenska Yle skriver om hur Brexit förväntas drabba Åland: "Åland har redan lidit av osäkerheten kring brexit då näthandlare drivits bort av osäkerheten kring tullrutiner och pundets sjunkande värde. Men de direkta förlusterna blir troligtvi...

Frihandel i media vecka 42

2019-10-17

Svenska Yle skriver om hur Brexit förväntas drabba Åland:

”Åland har redan lidit av osäkerheten kring brexit då näthandlare drivits bort av osäkerheten kring tullrutiner och pundets sjunkande värde. Men de direkta förlusterna blir troligtvis relativt små för det åländska samhället, de indirekta effekterna är svåra att beräkna.

Föreningen Ålands näringsliv har i mer än ett år arbetat för att upplysa, varna och förbereda åländska företag för att Storbritanniens utträde ur EU riskerar orsaka problem för deras verksamhet.

Föreningen har bland annat delat ut en artikel med titeln Sju tips inför brexit som innehåller instruktioner för hur företag bör förbereda sig.

– Alla som har leverantörer, handelspartner eller kunder i Storbritannien borde förbereda sig på att hinder kan uppstå efter utträdet, säger Anders Ekström, vd för Ålands näringsliv.

Ekström tror ändå att flera mindre företag är dåligt förberedda.

– Det har varit oerhört svårt att veta vilka åtgärder man ska vidta när det fortfarande är så oklart när brexit blir av och hur omständigheterna kommer att se ut. Vi vet inte ännu trots att slutet av oktober närmar sig, säger Ekström.

Indirekta effekter att vänta
Det idkas direkt handel mellan Åland och Storbritannien, men inte i en sådan utsträckning att Ekström tror att den direkta ekonomiska smällen blir hård.

– Det hade varit annorlunda om det rörde sig om ett gränsland. Såsom marknaden ser ut i dag tror jag de största effekterna kommer genom den påverkan brexit har på de svenska och finska marknaderna, säger han.”

 

2019-10-15 

En majoritet av tillfrågade ekonomer tror att inte att Brexit kommer ske i månadsskiftet enligt Reuters:

”LONDON (Reuters) – Britain’s Oct. 31 departure from the European Union will be delayed, according to the vast majority of economists polled by Reuters who again said the two sides would eventually agree a free trade agreement as the chance of a no-deal exit had fallen.

Michel Barnier, the EU’s chief Brexit negotiator, said on Tuesday that reaching a deal on Britain’s departure from the bloc before the scheduled date of Oct. 31 had become “more and more difficult”.

Barnier told EU ministers that he saw three possible scenarios ahead: a deal with Britain later on Tuesday, another delay to Britain’s departure, or a “breakdown” of talks, according to diplomats.

Prime Minister Boris Johnson, one of the driving “leave” forces in the 2016 referendum in which Britons voted to exit the EU, has pledged to take the United Kingdom out of the bloc on that day with or without a withdrawal agreement.

But his hands may be tied as the parliament has passed a law saying Britain cannot leave without an agreement – and Johnson has not explained how he can get around that.

The chance of a disorderly Brexit dipped in the latest poll to 30% from 35% given in September. Forecasts ranged from 5% to 60%.

“Despite all the excitable commentary, I still believe no deal to be a relatively low-probability event. It will cause significant economic disruption,” said Peter Dixon at Commerzbank.”

2019-10-14

DI skriver om USA:s strafftullar mot EU på grund av Airbus-domen i WTO:s appellationsdomstol:

”Tidigare på måndagen gav Världshandelsorganisationen WTO USA det sista formella godkännandet som krävs för USA att införa tullarna på 7,5 miljarder dollar som kompensation för att EU har gett Airbus olagligt statsstöd.

”Vi förväntar oss att tullarna införs. Vi tittar på alla alternativ till svar. Men denna vecka är fokus på att försöka övertyga amerikanerna att nå en lösning, eller åtminstone frysa tullarna och sitta ner och samtala”, sade Cecilia Malmström.

EU har lagt ett förslag om att begränsa statsstöd både till EU:s och USA:s flygplanstillverkare och andra länders tillverkare, däribland Kinas.

Om USA inför tullarna kommer EU:s svar att bestämmas vid ett nytt möte med EU:s handelsministrar, sade hon.

Ett alternativ är att EU inför tullar mot USA i ett omvänt statsstödsärende mot Boeing. WTO väntas lämna sitt utslag om ett halvår. EU har en färdig lista på amerikanska varor som skulle kunna tullbeläggas.

Ett annat alternativ är att återuppliva ett gammalt fall, där USA har fällts i WTO för skattesubventionerad export värd 4 miljarder dollar. Hittills har EU valt att inte införa dessa tullar mot USA.

Cecilia Malmström försäkrade att EU inte kommer att införa några sanktioner mot USA som strider mot WTO:s regler.

Enligt medieuppgifter har kommissionen och EU-länder börjat överväga att frångå WTO:s regelverk för att kunna möta USA fullt ut, när USA inte följer WTO-reglerna.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 41

2019-10-09 DI rapporterar om börsoptimism inför ett eventuellt handelsavtal mellan USA och Kina.  "Uppgångarna i terminerna för USA-börserna utökades under onsdagen efter nyheten om att Kina fortfarande är öppet för ett partiellt handelsavtal med USA, ...

Frihandel i media vecka 41

2019-10-09

DI rapporterar om börsoptimism inför ett eventuellt handelsavtal mellan USA och Kina. 

”Uppgångarna i terminerna för USA-börserna utökades under onsdagen efter nyheten om att Kina fortfarande är öppet för ett partiellt handelsavtal med USA, trots USA:s senaste åtgärder med svartlistning av kinesiska företag. Investerare avvaktade även kvällens Fed-protokoll.

Signalerna från Kina kommer inför samtalen med USA mellan företrädare på högre nivåer som ska starta på torsdagen. Enligt Bloombergs källor ska Kina vara öppet för ett mer begränsat avtal så länge som Donald Trump inte inför nya tullar, inklusive de redan aviserade höjningarna som ska ske i senare i oktober och i december.

Financial Times rapporterar samtidigt att Kina erbjuder sig att öka köpen av amerikanska jordbruksprodukter med 10 miljarder dollar per år för att lägga grunden för ett avtal.

Klockan 14.45 handlades terminen för Dow Jones industriindex 0,6 procent högre. Terminerna för det bredare S&P 500 samt för Nasdaq 100 hade då stigit runt 0,8 procent vardera.

Därmed väntas en tydlig återhämtning från de breda nedgångar som sågs under tisdagens handel, då indexen på Wall Street stängde ned 1,2-1,7 procent.”

2019-10-08

Janerik Larsson skriver i SvD om USA:s och Trumps handelspolitik som totalt misslyckad:

”USA:s politik säkerställde världshandelsorganisationen WTO:s verksamhet och framgång. Världen blev rikare och fredligare.

USA under Donald Trump bryter med denna 70-åriga, framgångsrika amerikanska politik.

I New York Times idag skriver en forskare om fem vanföreställningar som präglat Trumps handelspolitik.

1. Trumps handelspolitiske rådgivare Peter Navarrro sa efter att USA riktat tullar mot Kina att inget land i världen kommer att slå tillbaka med tullar mot USA eftersom den amerikanska marknaden är den största och mest lönsamma marknaden i världen.

Fel. Kina och andra handelsparter har reagerat med tullar på i snitt 16 % av ca 121 billion (tusen miljarder) amerikanska exportprodukter.

2. Trump har hävdat att tullar är ett kraftfullt verktyg för att få företag att återvända till USA. Han har främst tänkt på tillverkningsindustrier och utvecklingen pekar knappast i den riktningen,

3. Trump förklarade också tidigt under sin ämbetsperiod att ”trade wars are good and easy to win”. Men handelskrigen Trump bedriver har varken visat sig goda eller lätta att vinna. I stället har USA:s handelspartners ingått handelsavtal med varandra (EU/Japan, EU/Mercosur). Kinas tullar mot USA är 20,7 % i juni i år jämfört med 8% i januari 2018 men Kinas tullar mot alla andra länder har minskat under samma period.

4. USA:s jordbrukare kommer att gynnas av Trumps handelskrig är ett annat påstående som Trump ofta upprepat. Men det motsatta har hänt; amerikanskt jordbruk har drabbats och administrationen har tvingats kompensera dem med 28 billion (tusen miljarder) i ekonomiskt stöd. De amerikanska skattebetalarna får stå för notan.

5. Trumps handelskrig skulle utplåna det amerikanska underskottet i utrikeshandeln. I själva verket är det månatliga handelsunderskottet idag högre än under president Obamas andra mandatperiod.

Medan handelsunderskottet i förhållande till Kina gått ner så har det ökat i förhållande till andra länder som Vietnam och Mexiko. Importen från Kina har gått ner 12% men exporten dit har gått ner 19%.

Sammanfattningsvis stämmer inget Trump utlovat men en sak man kan vara helt säker på är att Trump aldrig kommer medge att han haft fel.

Han medger nämligen aldrig något fel.

Men man ska också vara medveten om att det demokratiska partiet alltid varit och fortsatt är mer protektionistiskt än vad det republikanska partiet brukade vara.

Framtiden ser inte ljus ut; en återgång till den 70 åren av amerikansk liberal handelspolitik är ingen självklarhet även om Trump inte skulle återväljas.”

2019-10-04

Ekonomie dr Mattias Lundbäck skriver i GP om handel och koldioxidutsläpp: 

”Trafikverket beslutade nyligen att tillämpa ett skuggpris på sju kronor per utsläppt kilogram koldioxid i sin planering. Vad skulle hända om vi värderade all produktion som ger upphov till koldioxidutsläpp – alltså även den som flyttat till Kina – lika högt som produktionen i Sverige? Kina släpper ut 7,7 ton koldioxid per person och år och har en BNP per person på motsvarande 76 150 kronor. Applicerar vi Trafikverkets skuggpriser på kinesisk produktion – 7 000 kronor per ton koldioxid – innebär detta att koldioxidavgiften i Kina borde uppgå till 60 procent av värdet av landets samlade produktion. Det är den skatte- eller tullnivå som skulle göra valet mellan att bedriva verksamhet i Sverige och i Kina någorlunda klimatneutralt.

Vi vet att de åtaganden som förhandlats fram inom ramen för Parisöverenskommelsen mer stjälper än de hjälper, då kraven på Kina och Indien är så mycket lägre. Ironiskt nog är Donald Trumps handelskrig mot Kina förmodligen en effektivare åtgärd för att ta ner de globala koldioxidutsläppen än Parisavtalet – någon får väl räkna på saken.

Ett rejält handelskrig och en påföljande världsdepression skulle säkert ta ner koldioxidutsläppen rejält. Men det finns smartare sätt att hantera saken. Det första vi måste inse är att det inte är vår produktion som är problemet, utan vår konsumtion. Om vi sätter ett skuggpris på sju kronor per utsläppt kilogram koldioxid när utsläppen sker i Sverige bör vi även göra det när vår konsumtion indirekt leder till koldioxidutsläpp i Kina. Annars kommer de totala koldioxidutsläppen bara flytta till Kina och – på grund av den lägre koldioxideffektiviteten i kinesisk produktion – dessutom öka.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media vecka 40

2019-09-29 Daniel Braw i Barometern skriver om Peter Stein och Emil Uddhammars bok Svenska företag i Afrika: från slavhandel till it-revolution. "I början av augusti år 1863 lämnade en märklig grupp människor Kalmar. De hade nappat på erbjudandet, bland a...

Frihandel i media vecka 40

2019-09-29

Daniel Braw i Barometern skriver om Peter Stein och Emil Uddhammars bok Svenska företag i Afrika: från slavhandel till it-revolution.

”I början av augusti år 1863 lämnade en märklig grupp människor Kalmar. De hade nappat på erbjudandet, bland annat framfört i annonser i Barometern, att följa med till Sydafrika och där bedriva jordbruk. De enda formella kraven var att man skulle vara nykter och anständig. Det mönsterjordbruk som de skulle driva, kallat Scandinavia, fick en kort historia. Men i stort sett alla emigranterna, som huvudsakligen kom från Kalmartrakten och Öland, blev kvar.

Expeditionens ledare, Alrik Forssman, fortsatte att handla med timmer som skeppades från Kalmar. Och en av deltagarna på resan, den då blott sjuttonårige Carl Ludwig Theodor Olen, startade senare ett åkeri med oxtransportvagnar. Elva år efter avfärden från Kalmar hade han en flotta på hela 20 oxdragna vagnar.

Detta är ett tidigt exempel på ekonomiskt utbyte mellan Sverige och Afrika, men ingalunda det tidigaste. Som statsvetaren Emil Uddhammar och ekonomen Peter Stein belyser i en nyutkommen bok, Svenska företag i Afrika: från slavhandel till it-revolution (Santérus förlag), finns det en lång historia av svensk näringslivsnärvaro i Afrika. Den har dock varit ganska bristfälligt utforskad. Missionens historia har studerats, biståndsverksamhetens likaså. Men entreprenörernas och företagens bidrag har väckt mindre intresse.

Som framgår av boken är detta dock en synnerligen spännande historia, med färgstarka personer och många tankeväckande inslag. En sådan är att svenska näringsidkare som nådde framgångar i Afrika sände pengar hem till Sverige på samma sätt som emigranterna till Amerika gjorde. ”Idag utgör remitteringar från familjemedlemmar som emigrerat eller som är gästarbetare i andra länder en betydande inkomstkälla för många i Afrika”, skriver Uddhammar och Stein.

En annan är hur snabbt den afrikanska marknaden etablerades som en viktig exportmarknad för Sverige. År 1870 var Sveriges näst största exportmarknad utanför Europa faktiskt Algeriet. Vid sekelskiftet trettio år senare var värdet av exporten till Kaplandet större än värdet av exporten till både Ryssland och Spanien. De stora svenska företagen etablerade sig tidigt och bidrog till den allmänna utvecklingen av kontinenten.”

 

2019-10-02

Moderaternas EU-parlamentariker Jessica Polfjärd skriver i Mariestads Tidningen

”Efter 20 års förhandlingar lyckades EU i somras sluta sitt största frihandelsavtal någonsin. Avtalet med Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay (Mercosur) öppnar upp handeln med länder med mer än 260 miljoner invånare. Marknaden har varit stor men sluten och Mercosur-länderna har oftast haft höga tullar. Bara de borttagna tullarna beräknas spara europeiska företag nästan 45 miljarder kronor per år. Fortsättningsvis är det inte heller tillåtet att diskriminera europeiska varor.

Lägre tullar och mer rättvisa regler ger fler jobb och högre tillväxt vilket gör varor och tjänster billigare och bättre. Avtalet gynnar både EU och Sydamerika liksom alla typer av företag, även små- och medelstora, eftersom de behöver enklare regler som underlättar export.

Vänstersidan inom svensk politik vill stoppa Mercosuravtalet i sin helhet. Vänsterpartiet menar att det skulle hjälpa Amazonas. De misstar sig dock grovt om att ett uteblivet avtal kommer att stoppa skogsbränder och klimatförändringar.

Avtalet förbättrar i stället förutsättningarna för det globala klimat- och miljöarbetet eftersom det binder Mercosur-länderna att anstränga sig för att implementera Parisavtalet och bedriva hållbart skogsbruk. Det ålägger också parterna att se till att ursprungsfolk, efter samtycke, bidrar till ett hållbart skogsbruk som i sin tur bidrar till ursprungsfolkens ökade välfärd. Parterna ska även samarbeta för att bidra till att FN:s globala mål om hållbart skogsbruk uppnås enligt Agenda 2030. Genom avtalet kan EU påverka president Bolsonaros klimatpolitik och ge Brasilien goda anledningar att genomföra nödvändiga reformer för klimat och miljö.

Om vi inte ratificerar Mercosuravtalet riskerar vi att skapa falska förhoppningar om en lösning på klimatfrågan och skogsbränderna. Vi skulle även ge upp vårt bästa verktyg att påverka Brasiliens klimatpolitik. I stället måste vi arbeta på flera fronter samtidigt och handelspolitiken spelar en viktig roll.

Frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur måste skrivas under. Europas konkurrenskraft och våra möjligheter att tackla akuta klimat- och miljöproblem är beroende av det. De svåra skogsbränderna i Amazonas är inte en anledning att offra både klimatet och frihandel i lågorna.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 39

2019-09-25 Hector R Torres, internationell handelsexpert, skriver om hoten mot WTO:s tvistelösning i Projekt Syndicate:  "At last month's G7 summit in Biarritz, leaders again paid lip service to reforming the World Trade Organization. But, given the U...

Frihandel i media vecka 39

2019-09-25

Hector R Torres, internationell handelsexpert, skriver om hoten mot WTO:s tvistelösning i Projekt Syndicate: 

”At last month’s G7 summit in Biarritz, leaders again paid lip service to reforming the World Trade Organization. But, given the US-led effort to weaken the WTO, the more likely scenario is the emergence of a new international order in which trade deals replace trade rules, and raw power politics stand in for dispute adjudication.

BUENOS AIRES – In the 1980s, US President Ronald Reagan’s administration forced Japan to accept “voluntary” restraints on its exports, particularly of automobiles, in order to reduce America’s trade deficit and protect its companies from Japanese competition. By 1994, the deficit hadn’t shrunk, but US car manufacturers had become more competitive, so the restrictions were discontinued. The next year, the World Trade Organization was established, and such unfair “voluntary” restraints were outlawed.

Since then, Japan – for which trade represents about 35% of GDP – has been a staunch defender of multilateral trade rules. But that may be changing in response to US President Donald Trump’s escalating attacks on the rules-based trading system.

Japan recently agreed to negotiate a preferential trade agreement with the United States that could challenge one of the pillars of the multilateral trading system: the “most favored nation” (MFN) obligation, which states that any concessions or privileges granted to one country in a trade deal must be extended to all WTO members. Here, Japan is again acting “voluntarily,” under strong pressure from the US.

According to press reports, Trump has presented Japan with a stark choice: open its (very protected) market to American agricultural exports, or face increased US tariffs on automobiles and other industrial goods. Gaining access to Japan’s agricultural market would, it seems, render moot Trump’s “national security” concerns over imported Toyotas and Hondas – the justification that allows him to circumvent WTO rules with his tariffs.

(—)

The WTO’s dispute-settlement mechanism has long been considered one of its crown jewels. The body has compulsory jurisdiction over disputes arising under its covered agreements, with members required to comply with “panel reports” (recommendations produced by three independent experts). Appeals of those reports are heard by the seven-member Appellate Body, which can uphold, modify, or reverse the panel’s findings. Once adopted by the Dispute Settlement Body, Appellate Body reports must be accepted by all parties to the dispute.

Thanks to Trump, this system is on the brink of death. His administration has been blocking the replacement of Appellate Body judges once their terms expire, claiming that they have exceeded their mandate. The Appellate Body now has just three members, the minimum needed to sign off on rulings. Unless the US changes course by mid-December, when the terms of two more judges expire, the Appellate Body will be rendered impotent. At that point, a country that is unhappy with a panel report could send the ruling into limbo by filing an appeal.

The new UN convention aims to fill the vacuum that the Appellate Body will leave behind. But mediators cannot interpret rules or impose solutions; they can only help parties to reach agreement. (Good luck convincing the Trump administration to budge.) Saving the WTO dispute-settlement mechanism would go a long way toward preserving the multilateral trading system. Replacing it with something weaker could have the opposite effect.

To be sure, the US is not alone in undermining the WTO, though it has undoubtedly provided a major boost to those eager to challenge the body. A group of hard-nosed developing economies – especially Cuba, India, South Africa, and Venezuela – have also been doing their part.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 38

2019-09-19 Österrike hotar att fälla MERCOSUR-avtalet (EU:s nyligen framförhandlade frihandelsavtal med Brasilien, Uruguay, Paraguay and Argentina) enligt DW: Austrian lawmakers have rejected an EU-Mercosur trade deal, putting the fate of project in qu...

Frihandel i media vecka 38

2019-09-19

Österrike hotar att fälla MERCOSUR-avtalet (EU:s nyligen framförhandlade frihandelsavtal med Brasilien, Uruguay, Paraguay and Argentina) enligt DW:

Austrian lawmakers have rejected an EU-Mercosur trade deal, putting the fate of project in question. Several European states have raised concerns about the South American trade agreement and the environment.

A free trade pact between the European Union and four South American countries was thrown further into doubt on Wednesday after the Austrian parliament rejected the deal.

Representatives from four out of five of the main parties in the Austrian parliament’s EU subcommittee voted against the EU-Mercosur free trade agreement.

Lawmaker Jörg Leichtfried of the Social Democratic Party (SPÖ), which brought the motion to a vote, outlined his party’s concerns in a Facebook post.

”In times of the climate crisis, having more products cross the sea that we can produce here in Europe is the absolutely wrong path,” he wrote shortly before the vote, later tweeting his pleasure that the veto had been approved.”

(—)

Under Austrian law, the government is obliged to follow the decision of the subcommittee at the EU level, where according to rules all 28 member states must agree to trade deals.

The motion to reject the pact found support from all parties except for the minority liberal party NEOS. The approval of the ÖVP was unexpected, as it had criticized a veto of the pact in early days.

SPÖ’s Leichtfried described the decision afterwards as ”a great success for consumer, environmental and animal protection as well as human rights.”

The trade agreement, reached last June after almost a decade of negotiations, was already put into doubt due to concerns over fires in the Amazon rainforest and the politics of Brazilian President Jair Bolsonaro.

France, Ireland and Luxembourg had also suggested the trade deal may be put on hold over environmental concerns in the Amazon.”

2019-09-12

Håkan Samuelsson, vd för Volvo Cars, skriver på debattplats i Dagens Industri  om oron för Brexit och att EU måste fortsätta driva global frihandel:

”Dagen då Storbritannien ska lämna den Europeiska Unionen kommer allt närmare och det ser ut som om uppbrottet är givet.

Beslutet är Storbritanniens eget och bör respekteras, men det är olyckligt för EU.

Ett EU utan det marknadsorienterade Storbritannien kommer på många sätt att vara en svagare union, vilket innebär en möjlighet för Sverige och vår nya utrikesminister Ann Linde (S).

Sverige är i grunden en öppen ekonomi som handlar med sina europeiska grannar och med länder över hela världen. Frihandel har varit avgörande för Sveriges ekonomiska och sociala framgångar.

Sverige gick med i EU 1995 och har sedan dess ofta delat Storbritanniens hållning i frågor som rör industripolitik och handel. Två marknadsorienterade länder, skeptiska till statliga stöd och industriell intervention.

Storbritanniens beslut att lämna EU kommer att försvaga detta block.”

(—)

I en global ekonomi där EU möter allt starkare konkurrens från Kina och USA och där handelskonflikter nu hämmar tillväxten, är det mer angeläget än någonsin att en röst som förespråkar marknadsekonomi och en fri rättvis handel hörs klart och tydligt inom EU.

Den politik som framgångsrikt skapat tillväxt, jobb och stabilitet måste få en fortsatt stark röst även i framtidens Europeiska Union.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel i media vecka 37

2019-09-12 Hans Stigsson på Norrköpings Tidningar menar att Kina är ett hot mot frihandeln:  "Företagsledare kan ofta vara anmärkningsvärt naiva i politiska frågor, ibland med negativa konsekvenser för den egna verksamheten. I Dagens Nyheter 11/9 för...

Frihandel i media vecka 37

2019-09-12

Hans Stigsson på Norrköpings Tidningar menar att Kina är ett hot mot frihandeln: 

”Företagsledare kan ofta vara anmärkningsvärt naiva i politiska frågor, ibland med negativa konsekvenser för den egna verksamheten. I Dagens Nyheter 11/9 förvånas till exempel Katrine Marcal över den uppenbara aningslöshet det brittiska näringslivet ger uttryck för. På marknaden är den allmänna uppfattningen att det inte längre finns någon risk för en avtalslös brexit! Hoppas kan man ju alltid…

Andra, om än mer begripliga, exempel ges i samma tidning på DN Ekonomi. På Volvo hade man, i likhet med andra biltillverkare, inte räknat med annat än global frihandel under överskådlig framtid. Därför skapar det amerikanskinesiska handelskriget allvarliga problem. Bilar tillverkade USA går inte nödvändigtvis att exportera till Kina och vice versa.

Utvecklingen påvisar på ett påtagligt sätt hur viktig frihandel är för en exportberoende nation som den svenska. Men den påvisar också hur sårbar denna frihandel kan vara i en värld utan pålitliga internationella spelregler. Härvidlag är det många som, med viss rätt, kritiserar den amerikanske presidenten Donald Trumps halsstarrighet. Men grundproblemet är snarare kinesiskt.

Dels har Trump faktiskt inte helt fel som påtalar obalanser i handelsregler – och inte bara i relation till Kina. Till exempel har Förenta Staterna lägre biltullar än Kina, men också EU. Skillnaden mellan de två senare är att EU utgörs av regelstyrda demokratier. Detsamma gäller för övrigt USA. Trump är ingen diktator och han sitter inte heller på obestämd tid.

Det gör däremot Trumps kinesiske kollega Xi Jinping. Först nyligen har länder börjat inse de potentiellt allvarliga säkerhetspolitiska konsekvenserna av handel med Kina. För många är det emellertid business as usual som gäller. Inte så olikt de affärsmässiga relationerna med en Sverige sydlig granne på 30-talet.

För exempelvis Volvo innebär det en kinesisk huvudägare, i form av Geely och dess grundare Li Shufu. Li är på många sätt en beundransvärd person, men han är naturligtvis lika beroende av kommunistpartiets direktiv som alla andra kineser. Så när en ny Volvo-fabrik anlades i Daqing dikterades detta av regionalpolitiska snarare än affärsmässiga skäl.

Vad gör Volvo och andra företag om den kinesiska diktaturen börjar utnyttja sitt ägande till att utöva utpressning? Vad gör en stat som den svenska om en så stor och viktig arbetsgivare som Volvo riskerar att drabbas.”

2019-09-09

DN:s Carl-Johan von Seth skriver om EU:s eventuella co2-tullar:

”Man kan se det som att klimatparagraferna har fått viss effekt redan innan avtalet är påskrivet. Det har skänkt geopolitisk tyngd åt den bojkott som europeiska konsumenter och företag nu hotar med.

Utan ett avtal med stora ekonomiska värden i potten hade pressen på Brasilien varit svagare. Landets näringsliv är tydligt skakat av reaktionerna.

EU går i och med avtalet samtidigt miste om ett tillfälle att ge klimatpolitiken ännu vassare klor. Klimatparagraferna saknar skarpa sanktionsmedel. Löftesbrott leder i första hand till samtal och förhandlingar. Bättre än inget. Men eftersom Parisavtalet i sin tur bygger på mjuka åtaganden har man här skapat dubbla lager av mesighet.

Ursula von der Leyen, som blir nästa ordförande för EU-kommissionen, vill dock ändra på det. Hon släppte i somras en bomb som inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar: Nästa EU-kommission ska lägga fram förslag om ett slags klimattullar.

Hon lovar en gränsskatt på koldioxid som ska kunna riktas mot länder utanför EU. Tanken är att väga upp för att andra inte gör tillräckligt. Ett problem med offensiv klimatpolitik i Europa är annars att smutsig produktion flyttar och att varorna i stället importeras. Från Kina, till exempel.

Bland ekonomer är idén okontroversiell. Förra årets ekonomipristagare William Nordhaus förespråkar starkt att länder ska använda den ekonomiska piskan mot varandra. Gränsskatt på koldioxid omfamnas också i ett upprop med 3.500 nationalekonomer i USA.

Motargumenten har handlat om det skulle sätta frihandeln ur spel och rubba de globala spelregler som EU värnar om.

Men professor Henrik Horn, expert på handelsavtal, skriver i en färsk kommentar att det inte behöver bli så. EU kan ha kakan och äta den. Frihandel och klimat går att främja samtidigt.

Det kan visa sig vara mäktiga vapen i klimatpolitiken som nu smids i Bryssel.”

2019-09-11

Mer spagetti. Brasilien och Mexiko har inlett samtal om ett frihandelsavtal:

”Brazil and Mexico have begun talks on a free trade deal, officials announced seeking to deepen commercial ties between the two largest economies in Latin America as trade tensions threaten to undermine global growth.

Marcos Troyjo, Brazil’s deputy economy minister for foreign trade, said Brazil had formally started free trade talks with Mexico, which in June ratified a trade pact with the United States and Canada to replace the North American Free Trade Agreement (NAFTA).

Troyjo said that Mexico had traditionally focused on trading with its NAFTA partners but wanted to diversify. He believed Brazil would be able to export more agricultural products to Mexico, Latin America’s No. 2 economy.

Mexico’s economy ministry confirmed there had been talks.

“We have had conversations to see how we can advance toward a liberalization, but we still haven’t defined the path to take,” the ministry said in a statement. “But we’re working on it.”

Trade between Brazil and Mexico has been less than desired, Troyjo said at a conference hosted by the Brazil-China Business Council in Sao Paulo.

The U.S.-Mexico-Canada Agreement has changed things, he said, and “Brazil has a more immediate interest in increasing its exports of agricultural commodities to Mexico.”

Lawmakers in the United States and Canada have yet to ratify the agreement.

The talks between Brazil and Mexico represent the latest chapter in Brazil’s efforts to open up its protected economy and trade more with the rest of the world.

Under far-right President Jair Bolsonaro, Brazil has begun talks on a trade treaty with the United States and is hoping a hard-won pact between the European Union and Mercosur will be ratified.”

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 36

2019-09-05 Andrew van Dam i Washington Post analyserar i en lång artikel anledningarna till att USA:s ekonomi mattas av och industriproduktionen faller. Handelskriget är en av anledningarna:  "New tariffs are being announced all the time. It will be ye...

Frihandel i media vecka 36

2019-09-05

Andrew van Dam i Washington Post analyserar i en lång artikel anledningarna till att USA:s ekonomi mattas av och industriproduktionen faller. Handelskriget är en av anledningarna: 

”New tariffs are being announced all the time. It will be years before we can measure their full effects, but we’re starting to get data on one of the first. When Trump imposed tariffs on steel and aluminum in spring 2018, it boosted the fortunes of companies such as U.S. Steel as prices rose. But the honeymoon didn’t last. The nation’s second-largest producer has since idled two blast furnaces. It recently announced that it would lay off “less than 200” employees in Michigan. Its customers are squeezed by a global slowdown linked, in part, to the president’s trade wars.

The president has repeatedly professed his love for John Deere, and he recently blamed the Federal Reserve for making it difficult for the Illinois equipment manufacturer to compete. But on an August earnings call, Luke Chandler, the company’s chief economist, listed “uncertainties caused by trade disputes” alongside weather and disease as drags on the agriculture sector. He did not mention interest rates. The company, meanwhile, has lowered expectations and vowed to cut costs.

This summer, a Houston-based pipeline firm announced that it would charge users an additional fee to cover a tariff-related rise in steel costs, as originally reported by Collin Eaton at Reuters.

In the September beige book, a regular report on local economic activity from regional Federal Reserve officials, businesses remained optimistic, but tariffs and trade were cause for concern almost everywhere.

In the Boston region, officials reported that an electrical equipment business “said that the tariffs had led them to invest more in automating factories in the U.S.” In the New York region, a major retailer said sales had slowed in early August, in part because it had to raise prices because of tariffs. In the Kansas City region, trade uncertainty weighed on incomes in an already weak agriculture sector. And everyone from manufacturers in the Cleveland region to service-industry firms in the Richmond area said they had delayed investments because of trade tensions.

It’s difficult to discern where the fallout from the trade war ends and where the global slowdown begins. Especially because one helped beget the other.

According to Hicks, the true price of Trump-related trade disruptions will be seen in the reordering of the global supply chain. “That process of moving commerce around to avoid tariffs becomes very costly, it delays production,” he said. “That sort of disruption is enough to significantly slow growth,” he added later.

Hicks noted that recreational-vehicle manufacturers’ sales have begun to fall. RV sales have tended to drop in advance of the coming recession — they’re the sort of middle-class luxury that gets cut first when budgets tighten, as recently reported by the Wall Street Journal’s Shayndi Raice. One Texas manufacturer said steel prices have risen 22 percent since the tariffs bit, Raice reported.

Fitzgerald said the uncertainty driving the economic slowdown can’t all be blamed on the president’s trade war with China. There’s chaos in Venezuela, escalating disputes with Iran, Brexit and even an upcoming election in Canada. According to one widely watched index, global policy uncertainty is hovering near its highest levels on record.

“There are a lot of people who want to hang all of that on trade,” Fitzgerald said. “Trade’s part of it, but it’s not all of it. There are a lot of other things going on.”

Traditionally, Hicks said, when the U.S. economy tips into recession, manufacturing is hit first and hardest. Right now, it’s showing signs of weakness, but it’s still unclear how far a downturn might go.

Manufacturing employment growth is slowing, production is down and factory owners are cutting hours. In July, the most recent month for which the Labor Department has data, overall hours worked by nonmanagerial factory employees declined at the fastest rate since early 2010. Similarly, the average factory worker is getting less overtime than at any point since 2011.

Trump has promised that a range of elusive trade deals, particularly with China, will revive U.S. manufacturing. But there is no sign of a breakthrough. And in the interim, many U.S. companies are waiting to see what happens.”

 

2019-09-03

Tidskriften The Week skriver att ju mer Donald Trump handelskrigar, desto mer stöder amerikanerna frihandel:

”President Donald Trump’s new round of tariffs on Chinese goods is going into effect even as we speak. But the more Trump escalates his trade war, the more unpopular protectionism gets with American voters, especially Democratic ones. So all the Democratic presidential candidates are sprinting to put distance between their trade policies and Trump’s America Firstism, right? Wrong!

Indeed, the leading presidential contenders, Sens. Bernie Sanders (Vt.) and Elizabeth Warren (Mass.), who are setting the tone for the rest of the pack, are functionally identical if not worse than Trump on this issue. And the reason is that they don’t think that average Democratic voters care enough about trade to punish them for their protectionism.

It seems like Trump’s trade bashing has done more to bring people around to the cause of free trade in two years than English political economist Adam Smith’s canonical defense in The Wealth of Nations did in nearly 250. Indeed, literally every time the ”chosen one” saber-rattles against China, Americans become more positively disposed toward trade. The Chicago Council Survey found last year that support for trade among Americans had touched an all-time high with 82 percent of respondents saying it was good for the economy, 85 percent saying it was good for consumers like them, and 67 percent saying it was good for America. These findings were pretty much confirmed by a Pew Research poll last month that found that compared to two years ago when only 50 percent Americans overall believed that free trade was good for the country, now 65 percent think so.

(—)

Given all this, Democrats should be mounting a vigorous case against Trump’s trade policies, pointing out that beggaring-your-partner trade wars aren’t ”easy to win,” they are self-injurious.

But that is not what they are doing. They are harrumphing against Trump’s Twitter diplomacy and his hyper-belligerent style. But they are otherwise unwilling to stick up for trade or even defend the era of trade liberalization that President Bill Clinton ushered in with NAFTA and the normalization of trade ties with China.

Indeed, among the top 10 Democrats who will be on the debate stage next week, with the exception of former Texas Rep. Beto O’ Rourke who represents the NAFTA-dependent border town of El Paso and is polling at 2 percent, not a single one of them is willing to defend the treaty. Former President Joe Biden, who voted for NAFTA when he was a senator, has gone mum. He slams Trump’s ”irresponsible tariff war” but then undercuts his own criticism by declaring ”we do need to get tough with China.” Sen. Kamala Harris (Calif.) tosses off-hand comments about Trump’s tariffs being a ”trade tax” but then quickly abandons the subject. South Bend, Indiana, Mayor Pete Buttigieg has lambasted Trump’s yammering about America’s export imbalance with China as a red herring but otherwise is totally opaque about his plans.

But there is no ambiguity with Sanders and Warren. Sanders has always been an unrepentant protectionist. If he could have his druthers, he would ban trade with any country poorer than America on the Marxist theory that competition with lower-wage workers leads to the immiseration of the American working class.

Warren is even more ideologically ambitious. Like Trump, she couches her plans under the rubric of fair trade. But for Trump, at least in theory if not practice, that means forcing other countries to slash their trade barriers and moving toward a no tariff world where no one has an artificial advantage over America. Warren, however, wants to use America’s economic might to forcibly enlist countries in a leftist crusade. As The Nation’s Todd Tucker, approvingly notes, ”Warren’s trade plan is as much a theory of power as it is a set of ideas.”

She has drawn up a tall list of preconditions that countries must meet to qualify to trade with America. These cover almost everything on the leftist wishlist including: protecting religious freedom and human rights, signing the Paris Accords, fighting public corruption, combating sex trafficking, stopping tax evasion, and enforcing labor rights. She’d renegotiate every existing trade deal in accordance with her perfection criteria. But given that no country on the planet, not even America, currently lives up to her lofty standards, basically global trade would come to a grinding halt under her.

This is totally cuckoo and makes Trump look like a veritable trade dove. Even a liberal professor like Daniel Drezner, a columnist for The Washington Post, admits: ”Elizabeth Warren’s trade policy is even more protectionist and unilateralist than Donald Trump’s.” Yet, he says, if she’s the Democratic nominee, he’d ”hold his nose” and vote for her.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 35

2019-08-29 Greg Sargent skriver i Washington Post om demokraten och presidentkandidaten Beto O’Rourke’s plan för att avsluta Trumps handelskrig: "Though it took a long time for some folks to figure it out, it has become conventional wisdom that President Trum...

Frihandel i media vecka 35

2019-08-29

Greg Sargent skriver i Washington Post om demokraten och presidentkandidaten Beto O’Rourke’s plan för att avsluta Trumps handelskrig:

”Though it took a long time for some folks to figure it out, it has become conventional wisdom that President Trump’s disastrous trade wars have made him deeply vulnerable to challenge on one of his signature issues.

The question, though, is how exactly to go after him on the issue. And as each Democratic candidate rolls out his or her trade plan, implicit within it is an answer to that question — and each answer stands as its own form of rebuke to Trump and his nationalist worldview.

Now, it’s Beto O’Rourke’s turn. The former Texas congressman just rolled out his trade agenda, and his answer is basically not just that trade wars are bad, but also that we should make an affirmative case for international trade as something that can be managed so working people enjoy its benefits.

That might not sound too surprising, since O’Rourke is sometimes associated with the “free trade” wing of the Democratic Party, having supported the North American Free Trade Agreement and the failed Trans-Pacific Partnership. But, nonetheless, O’Rourke isn’t necessarily embracing a “free” trade position here — he has moved along with the Democratic Party to the left.

(—)

Jared Bernstein, a progressive economist who has consulted with O’Rourke’s campaign and those of other Democrats, told me that O’Rourke’s approach overall treats international trade flows as a potentially positive force, if they are harnessed for the broader public good.

“This is managing trade so that its benefits flow to a much more broad set of people,” Bernstein said. He added that O’Rourke’s implicit argument against Trump, and Trumpism, is that we actually can “manage the outcomes of international trade to benefit working people far more than we have in the past.”

“Trade flows are good, and the more of them, the better,” Bernstein continued, in explaining the core ideas underlying O’Rourke’s approach — provided that those trade flows are no longer managed to channel their benefits to corporations, but rather to workers.

By contrast, Bernstein noted, Trump’s approach targets trade flows as a bad thing, rather than trying to improve the “distribution of trade’s benefits.”

Given O’Rourke’s past, some trade progressives might naturally be wary of his instincts. But the concrete plan that he has embraced shows that the Democratic Party as a whole has moved left on this issue, and that aspiring national candidates can no longer buck this trend.”

 

2019-08-27

Csaba Perlenberg, ledarskribent på Expressen, skriver om Fair Trade med anledning av att moderaterna i Malmö motionerat om att kommunen skall upphöra med samarbetet.  Den vanliga frihandeln fungerar lika bra: 

”Skrota Malmös status som Fairtrade City och låt kommunstyrelsen ta fram ett nytt koncept för kommunens inköp med fokus på hållbarhet. Det föreslår Moderaterna via fullmäktigeledamoten Tony Rahm (M) i en motion som behandlas på Miljönämnden i Malmö under tisdagen.

Fairtrade, som märker livsmedel med en rättvisestämpel och tar dyrare betalt än andra produkter i syfte att stötta jordbrukare i utvecklingsländer, har ett 40-tal medlemsorganisationer, däribland ABF, Byggnads, Kommunal och Svenska Kyrkan.

I Sverige går det att som kommun bli certifierad för att knyta sig, och kommuninvånarnas skattepengar, att betala mer för rättvisemärkta produkter eller varor producerade i enlighet med principerna för rättvis handel i stället för att vara kostnadsmedveten och köpa in vanliga, billigare varor samt att genomföra informationskampanjer.

Fairtrades nytta är omdiskuterad. Syftet, att höja levnadsvillkoren för människor och jordbrukare i utvecklingsländer är vällovlig, men rättvisemärkta produkter har väldigt lite med rättvisa att göra. Frihandel är en mer rimlig värdemätare på marknadsmässig produktion än en dopad och snedvriden godhetsstämpel som skapar inlåsningseffekter.

Tjänsteskrivelsen föreslår att följande formulering ska antas av Miljönämnden: ”Miljönämnden anser […] att Fairtrade City är en bra plattform att verka för hållbarhet både lokalt i Malmö såväl som globalt och i enlighet med Agenda 2030. Därav föreslår miljönämnden att kommunfullmäktige avslår motionen i sin helhet.”

I sin motion hänvisar Tony Rahm till en tio år gammal rapport från AgriFood Economics Centre, skriven av Ewa Rabinowicz, då vid Sveriges Lantbruksuniversitet och Helena Johansson vid Lunds Universitet.

Forskarna medger i rapporten att Fairtrade fungerar, men endast i liten skala som en inkomstförsäkring när världsmarknadspriserna är låga. Däremot är det inte hållbart i större, global skala. Det är helt enkelt för dyrt att göra gott – och det finns för få som kan göra gott.”

 

2019-08-25

SvD:s Jan Almgren skriver om Donald Trump och Boris Johnson på G7-mötet i Biarritz:

”Det har talats med vissa nervösa förtecken om mötet mellan Boris Johnson och Donald Trump på G7-mötet. Att de två impulsiva ledarna skulle riskera gå i clinch. Men Jan Hallenberg tycker att Boris Johnson gjorde en lågmäld men ganska tydlig markering mot den amerikanska presidenten efter deras möte. Boris Johnson poängterade att Storbritannien tror på frihandel utan massa tullar.

– Den stora frågan inför hösten är om att USA ska införa nya tullar mot den europeiska bilexporten till USA, oklart om det kommer diskuteras under G7. Det vore en katastrof för den bilaterala förbindelsen mellan USA och Europa. Och det vore en katastrof för världsekonomin, säger Jan Hallenberg.

–Min förhoppning är att Trump inser att det inte går att hålla på med hur mycket dumheter som helt. Vare sig världsekonomin eller USA klarar av det.”

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Visa flera poster