Frihandel i media

Frihandel är en viktig fråga vilket avspeglas i media. Även om frihandel sällan skapar löpsedlar är bevakningen regelbunden och kompetent.

Frihandel i media vecka 50

Japan-EU-avtalet från höger och vänster, och varför frihandelsvännerna inte kan vinna debatten. 2018-12-12 Christoffer Fjellner skriver i Upsala Nya Tidning om frihandelsavtalet mellan Japan och EU. Ett avbrott i den protektionistiska vågen. "Förmodligen lika v...

Frihandel i media vecka 50

Japan-EU-avtalet från höger och vänster, och varför frihandelsvännerna inte kan vinna debatten.

2018-12-12

Christoffer Fjellner skriver i Upsala Nya Tidning om frihandelsavtalet mellan Japan och EU. Ett avbrott i den protektionistiska vågen.

”Förmodligen lika viktigt som avtalet är för svensk och europeisk ekonomi är det ur utrikespolitiska och strategiska synvinklar. När Trump tog USA ur frihandelsavtalet i Stilla havet, TPP, förlorade Japan en viktig allierad i en region som präglas alltmer av kinesiskt inflytande. Genom avtalet med Japan kan Europa försöka fylla det tomrum USA lämnar efter sig. Dessutom är det en tydlig signal att Europa alltjämt tror på frihandel, öppna marknader och den regelstyrda handeln i en tid när detta utmanas av inte bara USA, utan också av Kina, som med sin statskapitalism underminerar WTO genom omfattande subventioner och krav på teknologiöverföring vid investeringar.

Många tror att hotet mot frihandeln enbart kommer från Trump. Men faktum är att motståndet också finns här hemma i Europa. Det är ingen nyhet att ytterkantsvänstern och högerpopulister förenas i sitt frihandelsmotstånd. Men att motståndet likaså kommer inifrån den europeiska socialdemokratin är desto mer oroande. Europa är betjänt av en pragmatisk socialdemokrati som har Europas bästa för ögonen. Men länge försvårade socialisterna förhandlingarna i EU. Först genom att hävda att den europeiska bilindustrin är hotad. Därefter genom att påstå att det förekommer tvångsarbete i Japan. Sanningen är att skyddet för arbetstagare i Japan är minst lika starkt som i Europa, detta är snarast ett svepskäl för protektionism.

Inte ens i Sverige, som är ett världens mest frihandelsvänliga länder, går det helt säkert att lita på socialdemokraterna. När avtalet behandlas i miljöutskottet förmådde inte min kollega Jytte Guteland (S) att ta ställning och när vi senast röstade om ett stort frihandelsavtal, det med Kanada, valde bara drygt hälften av socialdemokraterna att stödja det. Det är en ohelig allians som breder ut sig och som hotar jobb och tillväxt i Sverige och ett starkt Europa i världen.

Det är ett modernt frihandelsavtal Europaparlamentet godkänner. Det undanröjer många fler hinder än bara tullar och framförallt garanterar det att både Japan och EU skyddar miljön, folkhälsan och arbetstagarna. Europas ja till avtalet är ett kraftfullt ställningstagande för öppenhet och frihandel när det behövs som mest.”

 

ETC intervjuar Mp:s Max Andersson och Vänsterpartiets Malin Björk om Japan-avtalet. Inte förvånande har de en annan uppfattning än Fjellner:  

”Till skillnad från fallet med Ceta, EU:s avtal med Kanada, behöver avtalet med Japan inte godkännas i de nationella parlamenten. Det innebär att någon omröstning i Sveriges riksdag inte kommer att ske. Dagens omröstning i EU-parlamentet är därmed den sista instansen som ska godkänna avtalet. – Ett demokratiskt problem, säger parlamentsledamoten Max Andersson (MP).
Det har länge varit oklart hur uppdelningen mellan EU och nationella parlament ska se ut när det gäller ratificeringen av handelsavtal. I samband med Ceta-avtalet avgjordes detta i EU-domstolen. Den kom fram till att det är just elementen rörande investeringsskydd i avtalen som nationella parlament har beslutanderätt kring. Eftersom Japanavtalet i dagsläget inte innehåller sådana, så räcker det med att Europaparlamentet och medlemsländernas regeringar i ministerrådet godkänner det. Investeringsskydd förhandlas dock separat och kommer troligtvis att ingå även i avtalet med Japan.
– Allt talar för att investeringsskydd och tvistlösningsmekanismer som motsvarar den kritiserade ISDS-modellen kommer att tillkomma senare, säger EU-parlamentarikern Malin Björk (V).

Rundar parlamenten
Max Andersson (MP), menar att det hela är ett sätt för EU-kommissionen att kringgå de nationella parlamenten.
– EU-kommissionen lyfter ut investeringsdelen i separata avtal för att på så sätt kunna baxa igenom handelsavtalen utan att involvera nationella parlament.
– De här avtalen medför omfattande risker och påverkar i allra högst grad lagstiftning på medlemsstatsnivå. Att de nationella parlamenten inte involveras i större utsträckning är i förlängningen ett demokratiskt problem. ”

 

Alan S Blinder i Foreign Affairs menar att idén om komparativa fördelar är så krångligt att frihandelsvänner inte kan vinna den folkliga debatten om frihandel:

”“We must always take heed that we buy no more of strangers than we sell them, for so we should impoverish ourselves and enrich them.” Those words, written in 1549 and attributed to the English diplomat Sir Thomas Smith, are one of the earliest known expressions of what came to be called “mercantilism.” Update the language, and they could easily have been tweeted by U.S. President Donald Trump, the most prominent mercantilist of today. Trump believes—or at least says—that the United States “loses” when it runs trade deficits with other countries. Many Americans seem to agree.

Yet the economists Adam Smith and David Ricardo made the definitive case against mercantilism and for free trade more than 200 years ago. Their arguments have convinced virtually every economist ever since, but they seem to have made only limited inroads with the broader public. Polls show only tenuous public support for free trade and even less understanding of its virtues.

Some of the problem comes from the nature of the case for trade. Unlike other economic concepts, such as supply and demand, the idea of comparative advantage—which holds that two countries can both benefit from trade even when one can produce everything more cheaply than the other—is counterintuitive. Defenders of free trade also have to contend with populist politicians and well-financed opponents who find foreign workers and firms easy scapegoats for domestic economic woes. Worst of all, economists may be fundamentally misunderstanding what most people value in the economy. These are hard problems to solve. Governments should do more to help those hurt by trade, but building the necessary political coalitions to do so is tricky. Economists should do a better job communicating with the public, but at the end of the day, they may simply have to accept the inevitable: convincing most people of the value of free trade is a losing fight.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 49

2018-12-08 Tidningen Arbetaren intervjuar Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, från världsfackets kongress i Köpenhamn: "Du har kallats för frihandelskramare. Hur bra landar det här på kongressen där det finns fack som är emot frihandel? – Ja, de...

Frihandel i media vecka 49

2018-12-08

Tidningen Arbetaren intervjuar Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, från världsfackets kongress i Köpenhamn:

”Du har kallats för frihandelskramare. Hur bra landar det här på kongressen där det finns fack som är emot frihandel?

– Ja, det finns sådana fack här men vi kan säga så här: frihandelsavtalet mellan EU och Kanada hade inte kommit till stånd om det inte varit för fackföreningsrörelsen i Europa och Kanada. Det hade då inte funnits någon kraft som hade tryckt på de länder som är negativa till frihandel.

– Men i WTO och frihandelsförhandlingar så spelar facken ofta en väldigt viktig roll. Men visst, det är inte okontroversiellt. Många inom facket som är kritiska är det av erfarenheter från hemmaplan där jobb har flyttats ut och de har fått en sämre situation för sina löntagare. Det vore naivt att säga att de inte drabbats av globaliseringen, för det har de.

Får du skit från fackliga företrädare här för din positiva syn på frihandel?

– Ja, jag får skit för vår frihandelslinje. Men det är egentligen fler som är kritiska inom Europafacket än här. Men det beror nog på att i Europa har frågan varit mer konkret eftersom vi förhandlat om TTIP och CETA-avtalet. Brett över världen finns dock ett starkt stöd för frihandel, som till exempel i Japan och Sydkorea, så vi är inte ensamma om vår syn.”

2018-12-07

Marianne Björklund på DN rapporterar om Kina:s och USA:s vapenvila i handelskriget:

”I uttalandet bekräftar man också för första gången att de två länderna förklarat vapenvila i handelskriget för att gå in i en 90 dagar lång förhandling och att det finns en utstakad plan. Dessutom hävdar Kina att landet så snart som möjligt ska genomföra de ”konkreta saker” som landet kom överens med USA om.

Men vad det är för saker går man inte in på. Därmed är det fortfarande oklart vad länderna egentligen har enats om och någon bekräftelse på de eftergifter som Donald Trump triumferande har twittrat om ges inte.

Trump har bland annat sagt att Kina gått med på att sänka importtullarna, 40 procent, på amerikanska bilar. Han har dessutom gått ut med att Kina lovat att omedelbart öka sin import av amerikanska jordbruks-, industri- och energiprodukter. Något som skulle förbättra USA:s kraftiga handelsunderskott gentemot Kina. Inget av detta bekräftar Kina.

Däremot säger kinesiska myndigheter i ett annat uttalande att man ska skärpa straffen för de företag som stjäl företagshemligheter från utländska verksamheter, en käpphäst i de amerikanska kraven. Det är dock inte första gången landet lovar det och man har tidigare kritiserats för att fina uttalanden inte alltid följs av åtgärder i verkligheten.

Kinas uttalande lyckades inte ingjuta mod i börserna som föll i Europa efter ett kraftigt ras i New York på tisdagen, över 3 procent. Raset berodde till stor del på den osäkerhet som uppstått kring vad helgens möte resulterade i. Från att först ha tolkats positivt började tveksamheter gro när Trump förvirrade bedömare med en rad motsägelsefulla tweets där han går från att hålla en positiv ton och kalla middagen med Xi Jinping för ”underbar” till att från andra höften hota med ytterligare tullar och konstatera att han är en ”tullman”.

Trump har tidigare hotat att höja de tullar på kinesiska importvaror som nu är 10 procent till 25 procent om inte Kina går med på ett antal villkor som förbättrar handelsbalansen mellan de två länderna. Dessutom finns planer på att höja tullarna på fler varor om en överenskommelse uteblir.”

2018-12-05

Sierra Leone Telegraph argumenterar på ledarplats för det nya afrikanska frihandelsavtalet:

”A total of 44 African nations signed the landmark African Continental Free Trade agreement earlier this year, with only 12 out of the required 22 countries ratifying the accord, but policy makers say there is enough time and practical solutions to move the process ahead.

The African Continental Free Trade (AfCFTA) area aims to create a single continental market for goods and services, with free movement of business persons and investments, and thus pave the way for accelerating the establishment of the Continental Customs Union and the African customs union.

African countries could use the time in the run up to March 2019, the deadline for ratification, to strengthen their capacity in the legislative and tariff instruments required for the process and other “low hanging fruit” measures, presenters at a panel session during the African Economic Conference, currently underway in Kigali Rwanda, told delegates.

“We have learned a lot of lessons,” Dr. Trudi Hartzenberg, Executive Director of the Trade Law Centre said. “We have a window to build capacity… most implementation is done at national level…there is lot that existing (free-trade areas) can bring,” she said.

The signing of AfCFTA, with its potential to create the largest free-trade area in the world – uniting fifty-four African countries with a combined population of more than one billion people and a combined gross domestic product of more than US $3.4 trillion – has also engendered much debate about the challenges of harmonizing disparate tax, fiscal and regulatory regimes as well as the varied socio-political make-up of nations on the continent.

But Rwanda, which has taken bold leadership of the integrate Africa agenda, argues that the benefits outweigh the losses.

Noting that Rwanda was one of the first countries to sign AfCFTA, the country’s Minister of Trade and Industry Soraya Hakuziyaremye, one of the panelists, said it was imperative for the country to champion regional integration and African integration.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 48

2018-11-29 Dagens Nyheters Johan Schück skriver om G20-mötet i Buenos Aires, som han inte tror kommer att bryta den protektionistiska trenden i världen: "Andra av världens ledare kommer i skymundan när presidenterna Donald Trump och Xi Jinping ska träf...

Frihandel i media vecka 48

2018-11-29

Dagens Nyheters Johan Schück skriver om G20-mötet i Buenos Aires, som han inte tror kommer att bryta den protektionistiska trenden i världen:

”Andra av världens ledare kommer i skymundan när presidenterna Donald Trump och Xi Jinping ska träffas. Vid G20-mötet kretsar det mesta kring konflikten mellan USA och Kina.

Någon lösning är dock knappast i sikte, vad man i första hand kan hoppas på är att läget inte ska förvärras. Enligt tidningen Financial Times förbereds en uttunnad kommuniké där inget sägs om behovet att motverka protektionism. Ändå är det osäkert om en konfrontation kan undvikas.

(—)

Ytterligare skärpning av handelskriget skulle avsevärt förvärra situationen. Det gäller särskilt om världen samtidigt skulle gå in i en djup lågkonjunktur och, till och med, hamna i en ny finansiell kris. Möjligheterna till global samverkan, av det slag som förekom vid finanskrisen för tio år sedan, blir i så fall mindre goda än då.

En splittrad värld får sämre förutsättningar att även lösa andra gemensamma problem. Sådana finns det mängder av, men klimatet och migrationen är några av de främsta exemplen.

Handelskrig har tidigare i historien, såsom i början av 1930-talet, blivit starten på någonting mycket värre. Det finns dock ingen automatik som i dagsläget pekar mot en katastrof. Vi ska spara de riktigt stora orden tills de, i värsta fall, behövs.”

 

2018-11-29

Liberalerna i EU-parlamentet Cecilia Wikström (L) och Said Abdu (L) menar i Östgöta Correspondenten att klimatarbetet mår bäst av öppenhet, utveckling och frihandel:

”FN:s klimatpanels senaste rapport, IPCC-rapporten, slår fast att med nuvarande globala utfästelser från Parisavtalet beräknas vi, förutsatt att de fullföljs, i bästa fall kunna begränsa temperaturhöjningen till cirka 3,2 grader, enligt FN:s miljöprogram. Rapporten pekar på allvarliga konsekvenser även om vi når Parisavtalets striktaste mål på 1,5 grader och visar att fokus måste vara att uppnå ett globalt nollutsläpp snarast möjligt.

Som liberaler har vi en grundsyn som bygger på att globala, gränsöverskridande problem måste lösas gemensamt. Liberal miljö- och klimatpolitik handlar om ansvarstagande utifrån kunskap och marknadsekonomiska principer, som kan leda till smarta hållbara lösningar som kan spridas världen över genom transnationella avtal och frihandel. Här är vetenskapliga framsteg och innovationer nyckeln, samtidigt som digitaliseringen banar väg för nya konsumtionsmönster och beteenden. Parallellt med detta måste tacklandet av klimatutmaningarna fortsättas att lyftas till den högsta internationella nivån och diskuteras i internationella forum.

Skogen renar luften, motverkar klimatförändringar och är avgörande för den biologiska mångfalden. Därför måste de enorma skövlingar som pågår av världens skogar stoppas. Vi måste leverera snabba, drastiska insatser för att rädda haven, världens lungor, som i dag är drabbade av utsläpp, övergödning, nedskräpning och exploatering. Det är dags att införa en koldioxidskatt inom EU för att minska utsläpp från både flyg och bilar och därmed signifikant bidra till att EU:s gemensamma mål kan uppfyllas.”

 

2018-11-29

Michael R. Strain från American Enterprise Institute skriver hos Bloomberg att den folkliga opinionen mot frihandel är kraftigt överskattad:

”Donald Trump’s election in 2016 was taken as clear evidence that Americans were fed up with globalization. Though elites and economists supported free trade, the silent majority of Americans, left to live with its effects, did not. Protectionist sentiment was resurgent. Economic nationalism and “America First” have since become the order of the day, the consequences of a bottom-up reaction from the people.

The problem with this new conventional wisdom about trade is that it may be wrong, according to a new study based on polling data from a variety of organizations.

The author, Scott Lincicome, an international trade lawyer and adjunct scholar at the Cato Institute, found that the solid majority of Americans support trade and globalization. A March 2018 Wall Street Journal/NBC News poll, for example, finds that “Americans overwhelmingly think trade is more of an opportunity to boost the economy than it is a threat to it”; the margin was 66 percent to 20 percent.

In the same month, Gallup found that 70 percent of U.S. adults “see foreign trade as an opportunity for U.S. economic growth through increased exports,” while only 25 percent see trade as a “threat to the economy” due to foreign imports.

Lincicome contrasts the central role trade played in the 2016 campaign with evidence that the issue simply wasn’t a priority even then for most Americans. He highlights a poll taken after the Republican National Convention in July 2016 nominated Trump for president. This poll found that half of respondents had no opinion on “rolling back free-trade agreements” like the North American Free Trade Agreement. (Out of the 12 issues polled, the second-highest “no opinion” score, on Medicare vouchers, was 29 percent.)

Overall, two-thirds of respondents were largely disinterested — either indifferent, weakly supportive or weakly opposed to curtailing free-trade agreements.

(—)

Lincicome’s findings are also instructive to conservative analysts and writers, some of whom are attempting to conform their policy agendas to what they perceive to be the realities of the Trump era. For example, downplaying the importance of economic growth — the subject of my last column — becomes easier if there is a bottom-up revolt against globalization, free trade and the boost to growth they bring. Lincicome argues that there is no such revolt.

But if he is right, how to explain the conventional wisdom about trade that he refutes? In my view, trade may have become a symbol.

When the president rails against trade, it may be that some voters hear him supporting them, even if they don’t care much at all about it as an issue in and of itself. “Bad trade deals” could be heard by many as “a policy, and a governing class, uninterested in your broader needs and concerns.”

It could be a focal point for frustration with economic and cultural change. In this sense, the conventional wisdom about trade might be evidence that public policy needs to create more real on-ramps to economic opportunity for lower-income and working-class Americans.

Such an agenda — and the deflating effect it could have on public figures who try to stir up protectionist sentiment — might make Americans’ true views about trade much more apparent.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 47

2018-11-22 Frihandelsavtal med EU kan ge bättre djurskydd i Australien enligt The Maritime Executive: "In a first for Australia, animal welfare will be on the agenda for free trade agreement negotiations with Europe which entered a second round this ...

Frihandel i media vecka 47

2018-11-22

Frihandelsavtal med EU kan ge bättre djurskydd i Australien enligt The Maritime Executive:

”In a first for Australia, animal welfare will be on the agenda for free trade agreement negotiations with Europe which entered a second round this week.

Unlike Australia, the E.U. has a record of including language on animal welfare in its trade deals and the Treaty on the Functioning of the E.U. explicitly requires it.

Trading partners will usually seek to level playing fields in their free trade negotiations, and Humane Society International says that while far from perfect, farm animal welfare standards are generally higher in the E.U. than in Australia. The animal protection charity says this is an opportunity for Australia to lift its game.

(—)

Australia presently does not have any Federal legislation concerning animal welfare. Individual states do have prevention of cruelty legislation that rarely contains inherent farm animal welfare provisions, but a few states have incorporated national codes of practice.

”Any trade agreement negotiated with the E.U. should include meaningful provisions that create positive change for farm animals. Liberalizing trade may well be one of the key goals of these negotiations, but we believe that this should not be at the expense of the welfare of animals,” said Dr. Joanna Swabe, Senior Director for Public Affairs for Humane Society International in Europe.

”Compliance with E.U. animal welfare standards should be a requirement for placing Australian animal agricultural products on the E.U. market,” she said.

In 2017, over 35 million kilograms of meat was imported to the E.U. from Australia. Nearly half of that was beef, but sheep meat is also one of Australia’s major meat exports to the E.U.

Free trade agreements between Europe and each of Chile, South Korea, Canada and Mexico already include animal welfare provisions, and Humane Society International has detailed what standards it believes should be set. These include welfare for farmed cattle, pigs, sheep, poultry and the live export trade. The trade in live animals between E.U. Member States and Australia mainly concerns horses for breeding purposes or equestrian sports, primarily from and to the U.K. and Ireland. There is also very limited trade recorded for sheep, in addition to species, such as parrots, for the exotic pet trade. While the live animal trade between E.U. Member States and Australia is limited, both are responsible for live animal exports beyond their borders, and the free trade agreement could increase such trade.

The Humane Society International briefing also includes provisions relating to trade in fisheries and wildlife and associated products. The E.U. is one of the top three destinations for illegal wildlife (alongside China and the U.S.). The European Union accounts for one third of all ivory seizures worldwide with Belgium, France, Portugal and the U.K. acting as key transit routes. Caviar, vicuna wool and reptiles are other frequently traded items. As trade between the E.U. and Australia is liberalized, there will also potentially be an increased opportunity for illegal trade in live animals and wildlife products, warns Humane Society International.”

2018-11-21

Johan Norberg skriver i f+ om att marknader och frihandel är naturligt för människor:

”De senaste åren har marknadsekonomin allt mer presenterats som någon slags eliternas konspiration mot folket.

Både Donald Trump och europeiska vänsterpopulister hävdar att frihandel är något som vi har blivit påtvingade av en liten elit som inte har vårt bästa för ögonen – EU, WTO, Kina eller Davos. Folket vill i alla fall inte ha det, så nu är det dags att begränsa marknadens frihet.

Medan jag läste senaste nytt om de globala handelskrigen återkallade en vän mig till verkligheten. Det var ett meddelande från fritids, som hade problem med barnens medhavda snacks.

Problemet var att barnen hade börjat byta frukter och andra matvaror med varandra. Allra värst var riskakorna, för barnen använde dem för att byta till sig andra livsmedel och till och med hjälp och tjänster.

Fritids behövde helt enkelt föräldrarnas hjälp att stävja barnens vildvuxna kapitalism. Marknader uppstår nämligen över allt där det finns människor, därför att det är vår metod att byta till oss det som vi föredrar framför det vi redan har.

Världshandelsorganisationen fanns inte på fritids och barnen hade inte ens någon riksbank, men ändå började de idka byteshandel och utvecklade till och med ett betalningsmedel – riskakor. Dessutom ett som uppfyller lärobokens definition på pengar, att vara standardiserat och att lagra värde (i alla fall bättre än färsk frukt).

Marknader är inte något som eliter, utlänningar eller kapitalister tvingar på oss och det är inte någon märklig institution som har konstruerats i nationalekonomernas elfenbenstorn och sedan hissats ned till mänskligheten. Marknader är något människor gör så fort inte stater eller rövare (eller fritids) hindrar dem från det.

Vi kan se att frihandel uppstår spontant hos våra barn, och vi kan också se det i mänsklighetens barndom.

I Olorgesailie i södra Kenya har arkeologer grävt upp verktyg som är mer än 300 000 år gamla, ungefär jämngamla med människosläktet. Intressant nog är de tillverkade av obsidian, vulkaniskt glas som lätt kan brytas för att skapa sylvassa verktyg och vapen. Det intressanta är att obsidian bara finns på några få platser, och ingen är i närheten av Olorgesailie. Forskarna menar att materialet kom från en källa 88 kilometer bort och att invånarna var en del av ett handelsnätverk där de bytte varor och resurser mot obsidian.

Byteshandel är med andra ord lika gammalt som människan, och på många sätt har det bidragit till att skapa människan. Ett skäl till att förmågan att kommunicera och tänka abstrakt utvecklades så snabbt i vår art, är att vi har tjänat så mycket på att samarbeta med andra och dra nytta av varandras idéer och arbetskraft.

Både arkeologer och fritidspedagoger dokumenterar att handel inte är något som har tvingats på oss utifrån, utan är något av det mest självklara och mänskliga vi kan ägna oss åt.

Det betyder att när vi talar om marknader så talar vi egentligen om människor, och när stater begränsar marknadens frihet så är det inte någon abstrakt institution vi talar om, utan det är människors rätt att skapa sig en bättre tillvaro som vi angriper.

Att begränsa marknader är att begränsa människan.”

2018-11-15

I finska Hufvudstadsbladet skriver  Juho Romakkaniemi, vd för Centralhandelskammaren, om att EU måste arbeta för att stärka WTO:

”Det som är avgörande för Finland är USA:s attityd till handelspolitiken överlag. Med Trump vid makten har USA gjort en helomvändning och börjat underminera det globala regelbaserade system som landet själv varit med om att bygga upp inom främst Världshandelsorganisationen WTO.

Inom det Demokratiska partiet leder valresultatet till en maktförskjutning där den vänstra falangen får en större tyngd. I praktiken handlar det om den del av partiet som traditionellt har förhållit sig skeptiskt till frihandel och handelsavtal. Det finns en överhängande risk för att den vänstra falangen inom Demokraterna och den högra inom Republikanerna gör gemensam sak och stöder en protektionistisk politik.

Om det här scenariot förverkligas och Trump trots valresultatet fortsätter att i alla lägen placera USA och landets egna kortsiktiga intressen först kan vi räkna med att det blir svårare för finska företag att sälja sina varor och tjänster på den globala marknaden.

I ett större perspektiv gäller den här frågan inte ens Trump eller hans befogenheter eftersom den skeptiska inställningen till frihandel existerar i båda partierna. Risken finns att USA fortsätter att vända sig inåt och avsäger sig rollen som en förkämpe för frihandel även efter att en ny president tagit över.

(—)

Efter kalla krigets slut och en relativt lång period av stabilitet finns det igen en efterfrågan på skickliga och kunniga politiker som försvarar det regelbaserade system som behövs för att den globala handeln ska fungera. Nästa vår har vi EU-val och en ny kommission tar efter det över ansvaret för att bevaka medlemsländernas intressen.

EU är världens största handelsblock. Den kommission som tar makten efter valet måste utnyttja unionens styrka som ekonomisk supermakt för att stärka WTO och fortsätta att knyta handelsavtal med övriga länder och regioner.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 44

Bara engelskspråkiga nyheter denna vecka. Bolsonaro, nytt liv för TPP och Tony Abbots syn på Brexit.  2018-11-01 Al Jazeera skriver om Brasiliens nyvalde president Jair Bolsonaro. På handelsområdet är signalerna fortfarande oklara, men i vilket fall b...

Frihandel i media vecka 44

Bara engelskspråkiga nyheter denna vecka. Bolsonaro, nytt liv för TPP och Tony Abbots syn på Brexit. 

2018-11-01

Al Jazeera skriver om Brasiliens nyvalde president Jair Bolsonaro. På handelsområdet är signalerna fortfarande oklara, men i vilket fall bättre än befarat: 

”On the foreign policy front, Brazil’s relationship with China, its largest trade partner, appears likely to be in Bolsonaro’s crosshairs after his repeated warnings about aspects of Beijing’s investment in the country.

Bolsonaro has been very critical of China, whom he has accused in the past of trying to ”buy” Brazil. Earlier this year, while still a candidate, he also visited Taiwan while on a trip to Asia, ruffling feathers in Beijing.

Luiz Philippe de Orleans e Braganca, a heir to the Portuguese Imperial crown and an adviser to Bolsonaro, also tipped to possibly lead the ministry of foreign affairs, meanwhile, has warned the new administration will reevaluate the terms of Brazil’s membership of Mercosur, a regional economic and political bloc also comprised of Argentina, Paraguay, and Uruguay.

”Today, Mercosur is a hindrance to free trade,” Braganca told Bloomberg on October 17, three days before Bolsonaro said he was in favour of ”bilateralism where possible”.

Proposed finance minister Paulo Guedes also told reporters Sunday night that the South American trading block Mercosul ”would not be a priority”.

(—)

Brazil is barely crawling out of its worst economic recession on record. While unemployment has fallen slightly in recent months, it still remains stubbornly high at more than 12 percent with economists seeing no quick fix for a recovery.

To that end he said he will appoint Paulo Guedes, an ultra-liberal economist and banker, trained at the University of Chicago, to head his planned economic ministry.”

 

2018-10-31

Var har hänt med TPP? Svaret är att avtalet återuppstått som Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership (CPTPP) genom att elva länder har gått vidare med avtalet utan USA:

The Japan Times skriver:

”The progression of a sweeping 11-member free trade agreement was met with concern among the nation’s farmers Wednesday, with many expressing their anxiety over a possible influx of imports stemming from the agreement that’s set to enter into force Dec. 30.

Australia earlier in the day became the sixth nation to ratify the Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership, fulfilling the requirements for the tariff-cutting framework to take effect.

Tatsumi Dejima, a 60-year-old farmer in the village of Sarabetsu in Hokkaido, said the deal was ratified by member countries “rather fast.”

“If cheap dairy products start coming in from overseas, consumers will probably choose the imports. I fear it would be too late if countermeasures are taken after we start to be affected,” he said. Hokkaido produces half of Japan’s raw milk.

In Kagoshima Prefecture, which raises the largest number of pigs in Japan, Michio Ushidome, the head of an association of farmers of black pigs, expressed doubts about the touted benefits of the pact.

“Small farmers like us are unlikely to enjoy benefits from it,” he said, adding he hopes the rift between the pact’s signatories and the United States, which pulled out of the framework in 2017, would not grow to affect exports of Japanese farm products.

“We want (the government) to make sure it takes support measures if pig-farming businesses begin to feel the crunch,” Ushidome said.

Other farmers, including rice producer Mitsuo Ota in Daisen, Akita Prefecture, also worry about lower tariffs.

“It is something the government decided in consideration of the country’s trade overall. No matter how much we farmers oppose it, we have to follow the decision in the end,” Ota said.

The business sector, in contrast, welcomed the pact’s expected entry into force.

“It is an enormous achievement. We, as corporate managers, very much welcome the move,” said Hiroaki Nakanishi, chairman of the Japan Business Federation, commonly known as Keidanren.

Nakanishi said that even though he can understand the reasons behind the United States’ withdrawal from the framework, Japan needs to promote free trade deals.

“People should understand each country has its own circumstances to consider,” Nakanishi said.

Japan, the largest economy in the deal, is one of the five other countries to have ratified it, along with Mexico, Singapore, New Zealand and Canada.

Brunei, Chile, Malaysia, Peru and Vietnam have yet to finish their domestic procedures.

 

2018-10-27

Tony Abott, tidigare konservativ premiärminister i Australien, ser Brexit på lite avstånd i The Sptectator:

”It’s pretty hard for Britain’s friends, here in Australia, to make sense of the mess that’s being made of Brexit. The referendum result was perhaps the biggest-ever vote of confidence in the United Kingdom, its past and its future. But the British establishment doesn’t seem to share that confidence and instead looks desperate to cut a deal, even if that means staying under the rule of Brussels. Looking at this from abroad, it’s baffling: the country that did the most to bring democracy into the modern world might yet throw away the chance to take charge of its own destiny.

Let’s get one thing straight: a negotiation that you’re not prepared to walk away from is not a negotiation — it’s surrender. It’s all give and no get. When David Cameron tried to renegotiate Britain’s EU membership, he was sent packing because Brussels judged (rightly) that he’d never actually back leaving. And since then, Brussels has made no real concessions to Theresa May because it judges (rightly, it seems) that she’s desperate for whatever deal she can get.

The EU’s palpable desire to punish Britain for leaving vindicates the Brexit project. Its position, now, is that there’s only one ‘deal’ on offer, whereby the UK retains all of the burdens of EU membership but with no say in setting the rules. The EU seems to think that Britain will go along with this because it’s terrified of no deal. Or, to put it another way, terrified of the prospect of its own independence.

But even after two years of fearmongering and vacillation, it’s not too late for robust leadership to deliver the Brexit that people voted for. It’s time for Britain to announce what it will do if the EU can’t make an acceptable offer by March 29 next year — and how it would handle no deal. Freed from EU rules, Britain would automatically revert to world trade, using rules agreed by the World Trade Organization. It works pretty well for Australia. So why on earth would it not work just as well for the world’s fifth-largest economy?

A world trade Brexit lets Britain set its own rules. It can say, right now, that it will not impose any tariff or quota on European produce and would recognise all EU product standards. That means no border controls for goods coming from Europe to Britain. You don’t need to negotiate this: just do it. If Europe knows what’s in its own best interests, it would fully reciprocate in order to maintain entirely free trade and full mutual recognition of standards right across Europe.

Next, the UK should declare that Europeans already living here should have the right to remain permanently — and, of course, become British citizens if they wish. This should be a unilateral offer. Again, you don’t need a deal. You don’t need Michel Barnier’s permission. If Europe knows what’s best for itself, it would likewise allow Britons to stay where they are.

(—)

Finally, there’s no need on Britain’s part for a hard border with Ireland. Britain wouldn’t be imposing tariffs on European goods, so there’s no money to collect. The UK has exactly the same product standards as the Republic, so let’s not pretend you need to check for problems we all know don’t exist. Some changes may be needed but technology allows for smart borders: there was never any need for a Cold War-style Checkpoint Charlie. Irish citizens, of course, have the right to live and work in the UK in an agreement that long predates EU membership.

Of course, the EU might not like this British leap for independence. It might hit out with tariffs and impose burdens on Britain as it does on the US — but WTO rules put a cap on any retaliatory action. The worst it can get? We’re talking levies of an average 4 or 5 per cent. Which would be more than offset by a post-Brexit devaluation of the pound (which would have the added bonus of making British goods more competitive everywhere).

UK officialdom assumes that a deal is vital, which is why so little thought has been put into how Britain might just walk away. Instead, officials have concocted lurid scenarios featuring runs on the pound, gridlock at ports, grounded aircraft, hoarding of medicines and flights of investment. It’s been the pre-referendum Project Fear campaign on steroids. And let’s not forget how employment, investment and economic growth ticked up after the referendum.

As a former prime minister of Australia and a lifelong friend of your country, I would say this: Britain has nothing to lose except the shackles that the EU imposes on it. After the courage shown by its citizens in the referendum, it would be a tragedy if political leaders go wobbly now. Britain’s future has always been global, rather than just with Europe. Like so many of Britain’s admirers, I want to see this great country seize this chance and make the most of it.”

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 43

Frihandel med Egypten, USA i Kinas fotspår och liberal optimisms i veckans pressklipp om frihandel.  2018-10-26 Egyptiska Daily News rapporterar om initiativen till ett frihandelsavtal mellan Egypten och USA. Kanske inte den viktigaste handelpartnern fö...

Frihandel i media vecka 43

Frihandel med Egypten, USA i Kinas fotspår och liberal optimisms i veckans pressklipp om frihandel. 

2018-10-26

Egyptiska Daily News rapporterar om initiativen till ett frihandelsavtal mellan Egypten och USA. Kanske inte den viktigaste handelpartnern för USA, men handeln med Egypten kommer gissningsvis inte hota att den amerikanska bytesbalansen: 

Greg Lebedev, senior advisor to the US President and CEO of the American Chamber of Commerce (AmCham), confirmed that the free trade agreement between Egypt and the US is under consideration, and that he believes that it will be a strong stimulus towards increasing trade exchange between the two countries.

Lebedev’s statements came during a press conference held on the sidelines of the AmCham’s conference on Thursday. He said that the chamber will submit a request to the US government in which they will demand serious negotiations to be conducted in order to initiate and finalise a free trade agreement with Egypt.

Moreover, Lebedev indicated that the meeting between President Abdel Fattah Al-Sisi and the US delegation shed light on the investment opportunities in the Egyptian market, and the economic reforms which improved Egypt’s investment climate.

“As a result of Egypt’s economic indicators-which exceeded our expectations-many American companies have shown a strong desire to invest in the Egyptian market,” he declared.

Concurrently, Tarek Tawfik, head of the AmCham in Cairo, stressed that the economic reforms cannot be implemented all at once. However, he announced, the Egyptian government has achieved remarkable progress in its economic reform programme.

Meanwhile, Omar Mehanna, chairman of the Egyptian-American Business Council, expressed that this current US visit is different, adding that “contrary to previous visits, where we invariably posed problems and pledged to resolve them, this time we revealed the solutions of the challenges facing investors.”

 

2018-10-25

Janerik Larsson skriver om liberalism och frihandel (och varför man skall vara optimist) i Liberalernas tidning Nyhetsmagasinet Nu:

”På min kavaj har jag oftast optimistnålen med budskapet VAR OPTIMIST. Den skapades för länge sedan av Gustaf Dalén.

AGA-magasinet berättar: 1912, samma år som han fick Nobelpriset förlorade Dalén synen på båda ögonen i en explosionsolycka. Under 1920-talet drabbades både han och AGA av stora ekonomiska problem och Dalén förlorade sin förmögenhet, men kom på fötter igen. På 1930-talet fick AGA, i Kreugerkraschens spår, återigen ekonomiska problem. Dalén lät sig dock aldrig nedslås eller deppa ihop.

Istället lät han tillverka en nål med texten ”VAR OPTIMIST”. Dalén bar själv alltid optimistnålen på kavajen och mötte han någon som verkade nedstämd eller negativ, så fäste han sin nål på dennes rockslag.

Med den utgångspunkten ska jag söka peka på några utgångspunkter för en optimistisk syn på liberalismens framtid – i Sverige och i resten av världen.

John F Harris, som är chefredaktör för den amerikanska politiska nyhetssajten Politico citerade nyligen Chicagos Borgmästare Rahm Emanuel. Det blir mer exakt på engelska:

”Democrats are the first to believe elite opinion and editorial-page opinion represent America, and they don’t,” said Chicago Mayor Rahm Emanuel.

(Chicagos borgmästare Rahm Emanuel: -Demokraterna är de första som tror att elit-opinionen och ledarsidornas skribenter representerar Amerika – men så är det inte.)

En fråga om den svenska liberalismen och dess framtid handlar just om detta, förmågan att lyssna inte bara på de som alltid brukat hålla med.

Ett annat sätt att formulera samma frågeställning är att ställa sig inför valet om man är nöjd med att man har rätt eller om man i politisk strid vill anstränga sig för att få rätt, att förverkliga in politiska linje.

En stridbar liberalism inriktad på resultat har aldrig varit avgränsad till Folkpartiet (nu Liberalerna). Liberalismen – i olika versioner kompletterade med en viss dos konservatism – har mycket länge varit en dominerande tankeströmning i västvärlden.

Denna framgångsrika liberalism har varit välståndsskapande och en av denna liberalisms starka grundpelare är marknadsekonomi med dess förutsättningar – främst rättsstaten.

Detta idéarv är öppet för alla att ansluta sig till och det är därför i allra högsta grad en bred kyrka som accepterar många olika prioriteringar och framför alltid möjliggör ganska skiftande politiska agendor.

(—)

En ung optimism har alla förutsättningar att se bakom detta och sikta mot att utveckla goda samhällen i vår del av världen. Det är denna liberalism för en ung generation som jag saknar i dagens svenska diskussion om liberalismen. Alltför mycket tycks mig handla om defensivt försvar av gamla ordningar.

Norden och EU erbjuder goda möjligheter och globaliseringen kommer att ta nya steg framöver. Här några ingångar:

Kinas ekonomiska liberalisering började i slutet av 70-talet. EUs inre marknad kom 1993, NAFTA 1994, WTO 1995 och frihandelspolitiken har fortsatt trots Donald Trump: de 11 TPP-länderna fortsatte efter USAs avhopp, EU har slutit frihandelsavtal med Japan och Kanada och nya sådana förhandlingar pågår.

Marknadsekonomi och liberalism har mycket mera att erbjuda mänskligheten och något -egentligt alternativ finns inte. Det betyder att själva grunden för den välståndsskapande liberalismen består.

Moln vid horisonten? Visst. Nu som alltid. Men det är VAR OPTIMIST som gäller.”

 

2018-10-23

Holman W. Jenkins, Jr. skriver i Wall Street Journal om att Trumps handelskrig står inför ett vägval. Kina undergräver sin egen utveckling genom att bli allt mer auktoritärt och genom att en grundläggande förståelse för marknadsekonomi saknas. USA bör inte gå i Kinas fotspår:

Business leaders who expect the China trade dispute to end the way the Mexican and Canadian disputes did had better wake up. It won’t be over soon. When a tariff is announced on Chinese production, expect it to stay on forever. By now, the U.S. has imposed initial duties on about half of China’s exports to the U.S.—worth $250 billion. More are coming.

U.S. companies are starting to be publicly pressured to reduce their reliance on Chinese suppliers and markets. Vice President Mike Pence, in a speech this month, applauded unnamed U.S. business for turning away from the China market if it requires surrendering to Beijing’s technology theft agenda, adding, “More must follow suit.” Apple has been laughing off Mr. Trump’s demands for factories in the U.S. Maybe it shouldn’t.

It’s been a strange few weeks in this regard. Bloomberg News produced a detailed and elaborate account of China’s sneaking hidden components into U.S. motherboards. All the U.S. companies named in the story issued stringent denials.

Then there’s the odd matter of Broadcom and its latest U.S. acquisition target, CA Technologies. In response to Trump pressure, Broadcom has redomiciled in the U.S. but remains a China-influenced company. CA’s roll-up business model has made it the sole-source supplier of legacy software used in U.S. banks, hospitals and power companies. A Defense Department letter criticizing the sale is reportedly a forgery. Yet if the Trump administration means what it says, the transaction is exactly the kind that might seem suspect. Look for a resurrection of the long-defunct Coordinating Committee for Multilateral Export Controls, which once applied a stern hand to U.S. and allied companies to curb commercial technology flows to America’s adversary in the last Cold War.

But with one difference—last time we had a debate. Arthur Vandenberg and all that.

Maybe it’s time for the Trump administration to lay out for the American people just how thoroughly it intends to shake up the hugely important U.S.-China economic relationship.

By one view, China is becoming the worst enemy of its own development. It doesn’t need our help. Its surveillance and social-control agenda likely will deter its best minds from staying in China or coming back from a foreign university. The Soviet Union, in the 1980s, thought with enough bureaucratic imperative and enough stealing it could keep pace with the U.S. It couldn’t. Under Xi Jinping, China seems increasingly confused about output and value—more high-speed railways to nowhere, more towering buildings with nobody inside.

A traditional free-trade view would say if China wants to chase away foreign investment, China pays the cost, not the U.S. If China wants to tax its people to subsidize steel, solar panels and auto parts for export, we would be wise to pocket these handouts to our consumers and businesses and focus our resources elsewhere. When your adversary insists on shooting himself in the foot, let him. China’s avid pursuit of artificial intelligence worries Western experts but is likely to be employed mainly in destroying the creativity and initiative of its own people.

If the Trump boom has proved anything, meanwhile, it’s proved that American prosperity is still made at home. A better answer to China’s perverse ambitions would be to focus on renewing our own economic dynamism, building up our military and alliances, dealing with the fiscal challenge of our welfare state. These priorities are likely to guarantee American success in the coming century, not following Xi Jinping down the path of seeking foreign scapegoats for failure and heavy-handed intervention at home.

Tempted by the potentialities of technology to create the thoroughly modern totalitarian state with himself at the center, Mr. Xi is rapidly undermining the openness that lifted China out of poverty. His personal ambition—not any political necessity—seems to be driving the show. That’s a mistake the U.S. does not need to emulate.

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel i media vecka 42

Sverige och EU, USA, Kina och Brexit i veckans pressklipp. 2018-10-18 I Göteborgs Posten debatterar entreprenören och författaren Mark Brolin för att nästa EU-minister inte bör vara en "EU-apologet" utan någon som kritiskt kan bedöma utvecklingen och hål...

Frihandel i media vecka 42

Sverige och EU, USA, Kina och Brexit i veckans pressklipp.

2018-10-18

I Göteborgs Posten debatterar entreprenören och författaren Mark Brolin för att nästa EU-minister inte bör vara en ”EU-apologet” utan någon som kritiskt kan bedöma utvecklingen och hålla tillbaka byråkratisering och regleringar. Frihandeln uppfattar Brolin som en av de viktiga fördelarna med EU:

”Utan Storbritannien flyttar EU-maktens tyngdpunkt vidare söderut. Det vill säga i stället för att EU-institutionerna nu tar efter byråkratiska rutiner i EU:s mest ekonomiskt framgångsrika (nordliga) medlemsländer så är det snarare södra Europas byråkratiska rutiner som sätter avtryck. Gällande löftena att Sverige ska lära EU transparens och ansvarstydlighet har det blivit intet. I stället har Sverige, via Bryssel, börjat anamma “fransk” förvaltningsmentalitet. Illustrerat inte minst av att en synnerligen osvensk snobbighet smugit sig in i den offentliga attityden. Som bekant tenderar det nu att heta att om folket på verklighetens fält protesterar så tänker dessa “fel”. Samt är i behov av mer “information”. Uppifrån.

Denna klassiska härskarteknik minskar motståndskraften mot på pappret förföriska politiska skrivbordsprojekt. Som det fiaskoartade europrojektet som alltid varit dömt att sluta med ett magplask. Tills så sker tvingas södra Europa leva med en övervärderad valuta som gör det nästan omöjligt för entreprenörer att hävda sig internationellt. Resultatet? Så groteskt hög ungdomsarbetslöshet att det riskerar att ärra flera generationer.

För somliga av oss som en gång trodde stenhårt på Europaprojektet är utvecklingen desto mer beklaglig med tanke på att projektets verkligt stora ekonomiska förtjänster – frihandel, gränsöverskridande tvistlösningsmekanismer samt produktstandardisering – var fullt möjliga redan inom EG-ramen. Det var först med den politiska överrocken, när EG transformerades till EU, som vägen mot von-oben-mentalitet (och överexpansion) stakades ut.

(—)

Framgångsrika entreprenörer vet att det kostar stora pengar att hanka sig fast vid prestigeprojekt som slagit fel. Samt att det är direkt olämpligt med ytterst ansvariga som inte klarar av att tänka en kritisk projekttanke. Nästa statsminister, oavsett vem det blir, sviker därför Sveriges väljare och skattebetalare på grövsta sätt om nästa EU-minister återigen blir en fullblodsentusiast. Varför inte blicka bland gräsrotsentreprenörer? När nu Europaprojektet skulle handla om välståndsgenerering är det knappast fel att lyfta in aktörer som verkligen vet hur nyttiga pengar genereras – och slösas bort.”

2018-10-16

Janerik Larsson skriver i SvD om det stundande kongressvalet i USA där handelspolitiken spelar en nyckelroll:

”Det är tre veckor kvar till det amerikanska mellanvalet. Jag har tidigare påpekat att president Trump ser valet som något av en folkomröstning om honom.

Nu när kampanjandet pågår över hela det stora landet vill jag peka på två stora, viktiga frågor som inte spelar särskilt stor roll i kandidaternas profilering av sina budskap.

Det ena är handelspolitiken. Trumps protektionistiska linje är mycket lite uppskattad av de som förstår sig på hur ekonomi fungerar, men om man tittar på de båda stora partierna är läget detta:

I det republikanska lägret försvaras ”America first”-politiken eftersom dess nationalistiska budskap är lätt att sprida oavsett vilka de egentliga konsekvenserna av politiken kommer att bli.

I det demokratiska lägret förekommer viss kritik mot Trumps handelspolitiska linje, men det är inget särskilt säljande budskap eftersom partiets egen vänsterytter (nu ganska dominerande) är minst lika protektionistisk. De amerikanska fackföreningarna har aldrig varit anhängare av frihandel och globalisering.”

2018-10-16

I Norra Västerbotten skriver politiska redaktören Karin Pihl om Kinakännaren Kristina Sandklefs rapport för tankesmedjan Frivärld. 

”När Kina kommer på tal är det ofta i positiva ordalag: presidenten Xi Jinping satsar på solceller och håller brandtal om frihandel på toppmöten i Davos.

Det är som om västvärlden glömt bort att Kina är en diktatur. Trots att landet inte längre är en kommunistisk planekonomi är Kina långt ifrån en liberal marknadsekonomi.

Medan Europa har fullt upp med att tolka den amerikanske presidenten Donald Trumps senaste tweets bygger Kina upp ett internationellt imperium genom strategiska investeringar.

I en rapport från tankesmedjan Frivärld uppmanar Kinakännaren Kristina Sandklef Sverige och EU att skaffa sig en Kinastrategi. Dessutom måste kunskaperna om det kinesiska näringslivet, och statens roll i ekonomin öka. För att förstå vad Kina håller på med utanför landets gränser måste man förstå vad som händer inne i landet.

Staten och kommunistpartiet, som i praktiken är samma sak, har en mycket aktiv roll i näringslivet. Även i de privata företagen finns ofta partikommittéer. Kommunistpartiet är många gånger representerat i styrelserna, och höga chefer är ofta medlemmar i partiet.

Kinas näringsliv skiljer sig alltså radikalt från hur marknaderna fungerar i Europa och i USA. I moderna, demokratiska marknadsekonomier är grundidén att staten skapar rättvisa regler och att företag konkurrerar med varandra på ett hederligt sätt.

I Kina är staten och näringslivet sammanflätat och har ett gemensamt mål: att öka Kinas ekonomiska, politiska och militära dominans i världen. Det märks inte minst på de massiva investeringar landet gjort i övriga Asien, Europa och Afrika.

Mellan 2000 och 2017 gjorde Kina investeringar för 42,2 miljarder euro i Storbritannien. Motsvarande siffra i Tyskland var 20,6 miljarder, och i Sverige 2,8. Kina förväntas mer än fördubbla sina investeringar globalt mellan 2015 och 2025, från 1,1 biljoner amerikanska dollar till 2,5.

Det är väldigt mycket pengar, och det får konsekvenser av olika slag.

Den mest uppenbara är givetvis de ekonomiska. Kina är inte en schysst spelare på den globala marknaden. Landet gör massiva investeringar utomlands, men flera sfärer av den kinesiska marknaden är så gott som stängda för omvärlden. Landet ägnar sig åt omfattande industrispionage på klassiskt vis och genom cyberattacker.

Med ekonomisk makt följer politisk makt. Att Kina investerat stort i amerikanska statsobligationer, och gett ekonomiskt stöd till det krisande Grekland, får givetvis får politiska konsekvenser genom möjligheten att använda ekonomiska påtryckningar för politiska eftergifter.”

2018-10-17

Fox News skriver om att Donald Trump och USA planerar nya handelavtal med bland annat Storbritannien efter omförhandlingen av NAFTA:

”The Trump administration informed Congress Tuesday that it intends to open trade talks with the United Kingdom, European Union and Japan — coming off a win for President Trump in renegotiating the North American Free Trade Agreement (NAFTA).

U.S. Trade Representative Robert Lighthizer wrote to Democratic and Republican leaders in Congress informing them that the U.S. will initiate talks with Japan and the E.U. “as soon as practicable, but no earlier than 90 days from the date of this notice.” Lighthizer said the U.S. will open negotiations with the U.K. “as soon as it is ready” after it exits the E.U. in March 2019.

“Under President Trump’s leadership, we will continue to expand U.S. trade and investment by negotiating trade agreements with Japan, the EU and the United Kingdom,” Lighthizer said in a statement. “Today’s announcement is an important milestone in that process. We are committed to concluding these negotiations with timely and substantive results for American workers, farmers, ranchers, and businesses.”

The announcements come on the heels of the administration’s renegotiation of NAFTA with Mexico and Canada — now the U.S.-Mexico-Canada-Agreement (USCMA). A vote on that agreement is expected in Congress in 2019.

Trump, who has criticized U.S. trade policies for decades, also pulled the U.S. out of the Obama-negotiated Trans-Pacific Partnership deal and is currently in a tariff showdown with China as he seeks to change what he has described as an ”unfair” trading relationship with Beijing.

Trump, a strong supporter of Brexit, has repeatedly promised to make a strong trade deal with the U.K. — a promise that so-called “Brexiteers” in the U.K. have brandished as proof that the U.K. can stand by itself outside of the E.U. Trade between the two countries is worth more than $230 billion and accounts for a fifth of all U.K. exports.

It also provides a welcome boost for embattled Prime Minister Theresa May, who is facing pressure from not only the E.U. but members of her own party who fear she is going to concede too much to Brussels in negotiations. May was traveling to Brussels on Tuesday for negotiations with E.U. leaders amid a stalemate over the “backstop” — a plan on how to avoid a “hard border” between Northern Ireland and the Republic of Ireland in case there is no deal between the E.U. and the U.K.”

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 41

Kina, Kina och mera Kina. Handelsnyheterna handlar för tillfället mycket om Kina. Orsaken är dels USA:s handelskrig, men också det faktum att Kinas aggressiva investeringspolitik har börjat uppmärksammas på bred front. 2018-10-11 Nättidningen Free Ma...

Frihandel i media vecka 41

Kina, Kina och mera Kina. Handelsnyheterna handlar för tillfället mycket om Kina. Orsaken är dels USA:s handelskrig, men också det faktum att Kinas aggressiva investeringspolitik har börjat uppmärksammas på bred front.

2018-10-11

Nättidningen Free Malaysia Today rapporterar att USA:s handelskrig mot Kina gör att regionala frihandelsavtal skyndas på:

KUALA LUMPUR: The US-China trade conflict is speeding up negotiations on the Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP) free trade agreement (FTA) negotiations.

“One thing I must say is, the conflict between US and China has actually provided impetus to the early conclusion of RCEP,” said Norazman Ayob, the deputy secretary-general of the international trade and industry ministry during a keynote address at the “China Conference”, organised by the South China Morning Post.

He said at a luncheon for RCEP negotiations in Jakarta earlier this week, all the 16 nations agreed that there is now a “renewed momentum” to conclude the trade agreement as possible.

“This is also in view of some countries, even in Asean, which would be going for their elections soon,” Norazman said.

(—)

RCEP is an FTA involving 10 member states of the Association of Southeast Asian Nations (Asean) and the six Asia-Pacific states — China, Japan, Korea, New Zealand, Australia and India.

Norazman added that the current government is reviewing all FTAs to ensure they are “mutually beneficial”, saying “we don’t want to be dominated by any one economic power”.

If concluded, RCEP may be “the world’s mega FTA”, creating the largest integrated market consisting of 3.5 billion people, he said.”

2018-10-09

Kina kommer aldrig backa i handelskriget. DI skriver om en intervju med Kinas handelsminister Zhong Shan:

””Det finns en uppfattning i USA att så länge som USA fortsätter att öka priserna, kommer Kina att backa. De känner inte till Kinas historia och kultur. Denna orubbliga nation har lidit av utländsk mobbning många gånger i historien, men har inte gett upp även under de svåraste förhållanden. Kina vill inte ha ett handelskrig, men skulle vara beredda om det bryter ut. Vi ska beslutsamt skydda landets och folks intressen och beslutsamt upprätthålla frihandel och det multilaterala handelssystemet. USA bör inte underskatta Kinas beslut och vilja”, säger Zhong Shan i intervjun.

(—)

”Kina representerar bara en länk i den globala industrikedjan och försörjningskedjan. De färdiga produkterna Kina exporterar omfattar en stor mängd mellanprodukter och komponenter importerade från andra länder. Offren för amerikanska tullar på kinesiska produkter inkluderar de multinationella företag som samarbetar med Kina, varav många är amerikanska företag. Bokstavligen attackerar USA sin egen export”, säger han vidare.

Zhong Shan hänvisar också till en nyligen genomförd undersökning av den amerikanska handelskammaren i Kina som visar att över 30 procent av amerikanska företag som är verksamma i Kina säger att de inte längre kommer att förlita sig på USA för inköp till följd av införda avgifter.””

 

2018-10-09

Nättidningen Alltinget-EU skriver om att EU blir mer vaksamma mot kinesiska investeringar:

”Något yrvaket har EU-länderna upptäckt att många direktinvesteringar från Kina och Ryssland kan ha allt annat än rent affärsmässiga motiv. När länderna reviderar sin bild av hoten som finns i omvärlden står vissa försök till övertaganden i annan dager.

– Sent ska syndaren vakna, säger europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) till Altinget.

Inte minst gäller det Sverige som har vaknat mycket sent för sådana risker, fortsätter han och är kritisk mot den rödgröna regeringen.

Som mycket stark frihandelsvän i EU misstänkte Sverige först att det handlade om illa dold protektionism när granskning av utländska direktinvesteringar kom på tal. Ett stort bråk bröt ut vid EU-toppmötet i juni 2017, då Tyskland, Frankrike och Italien började driva att EU borde kontrollera vissa förvärv.

Traditionella frihandelsvänner som Sverige, Storbritannien och Nederländerna fick lite oväntat stöd från mindre sydliga länder, som oftast vill skydda sig mot alltför öppen handel. Men då tyckte länder som Grekland och Portugal att deras svaga ekonomier behövde alla investeringar de kunde få.

När handelskommissionär Cecilia Malmström sedan lade fram kommissionens förslag i september 2017 underströk hon mycket noga att varje EU-land ska sköta granskningen i sitt land. Landet ska själv bestämma om uppköp av företag ska godkännas. Det är inget EU ska göra.

Lagförslaget om investeringsskydd ger EU-länderna minimiregler för hur granskningen ska gå till och vilka kriterier som ska användas. Förslaget utgår från Världshandelsorganisationen WTO:s regler som tillåter begränsningar i handel och investeringar för att skydda nationell säkerhet och den allmänna ordningen.

Dessutom inför lagen ett samarbete där EU-länder ska byta information med varann om uppköp. Kommissionen vill gärna kunna upptäcka mönster om till exempel delar i samma europeiska energinät köps upp här och var i flera EU-länder.

När det gäller gemensamma EU-projekt vill dock kommissionen ha rätt att stoppa köp som påverkar dem. Det gäller till exempel projekt som Galileo (rymd), Horizon 2020 (forskning), och gränsöverskridande stora nät inom energi, transporter och telekom.

(—)

Varken EU eller Sverige vill rikta udden av granskningarna mot vissa länder. Lagstiftningen blir generell. Men Kinas stora köprunda i Europa de senaste åren sticker ut.

I Tyskland har uppköpen mest riktat in sig på högteknologiska företag, och i östra EU mest infrastruktur. I södra EU passade kinesiska företag på vid privatiseringar under krissaneringen i länder som Grekland och Portugal.

I Asien och nordöstra Afrika flätar Kina samman handel, investeringar och politisk inflytande med sitt jätteprojekt, Den nya Sidenvägen (Belt and road initiative). I hela världen ökade Kinas direktinvesteringar från 19 miljarder dollar i snitt 2005-2007 till 196 miljarder dollar 2016, enligt UNCTAD. Dock sjönk investeringarna 2017 till 125 miljarder.

Ett land i taget
Styrkeförhållandena blir ojämna när Kina diskuterar med länder ett i taget. En tanke med EU-lagstiftningen – som så ofta när det gäller EU – är att de 28 länderna blir starkare tillsammans. Med EU i ryggen kan det vara lättare att säga nej.

– För vår del spelar det ingen roll. Vi är fullt kapabla att säga nej själva, om så behövs, säger Ann Linde.

 

Stäng posten Läs nästa post
Visa flera poster