Frihandel i media

Frihandel är en viktig fråga vilket avspeglas i media. Även om frihandel sällan skapar löpsedlar är bevakningen regelbunden och kompetent.

Frihandel i media vecka 26

2019-06-29 Harvardekonomen Bill George skriver i Fortune om varför den globala frihandeln är hotad: "This isn’t the first time the U. S. has engaged in trade wars. Following the stock market crash of 1929, political fervor over the loss of jobs to imp...

Frihandel i media vecka 26

2019-06-29

Harvardekonomen Bill George skriver i Fortune om varför den globala frihandeln är hotad:

This isn’t the first time the U. S. has engaged in trade wars. Following the stock market crash of 1929, political fervor over the loss of jobs to imports led to the passage of the disastrous Smoot-Hawley Tariff Act of 1930. It raised tariffs on 20,000 imported goods and led to retaliatory tariffs from many of America’s trading partners. The bill was intended to reduce the 8% unemployment rate, but just the opposite happened: unemployment jumped to 16% in 1931 and 25% by 1933.

After World War II, the U.S. took an entirely different tack, working with the European nations to open up trade and eliminate tariffs. On October 30, 1947, 30 nations signed the General Agreement on Trade and Tariffs (GATT). The U.S. passed the Marshall Plan that invested $12 billion (nearly $100 billion in 2018) to rebuild the war-torn economies of Western Europe, leading to Germany’s resurgence as a global economic power. A similar American initiative enabled Japan’s great industries to rebound.

In 1950, Frenchman Jean Monnet had the vision of replacing centuries of wars between Germany and France with a trade coalition that benefited and strengthened Europe’s position in the world. In 1958 European government leaders came together to form the European Economic Community, which became the European Community in 1967, and the European Union in 1993. In 1993 the U.S., Mexico and Canada formed NAFTA to compete with Asian and European nations. The following year, 123 nations created the World Trade Organization (WTO) as a comprehensive successor to GATT.

These trade agreements fueled the era of globalization and free trade, propelling a prolonged economic boom throughout the world, the rise of the Asian middle class, and the lifting of one billion people out of poverty.

Then came the 2008 financial crisis and a massive recession which spread globally. In spite of extreme efforts by governments to backstop banks and restore financial markets, the recession created double digit unemployment.

As a consequence, employees who had devoted their working lives to a single company found themselves out of work, with few resources to sustain them. Many U.S. factories closed, unable to compete with Mexican and Asian producers, putting millions more out of work. Even worse, they learned they were not qualified for new jobs as automation and technology made their skills obsolete. Unable to find meaningful jobs, many people simply dropped out of the workforce. Meanwhile, U.S. government leaders and companies failed to create retraining programs to bring these unemployed workers back to productive lives.

In spite of the economic rebound since 2010, a large swath of unemployed, disempowered workers have been left behind. Those who had jobs experienced no real wage growth as the wealthy reaped all the benefits of the recovery. Angry workers blamed immigrants and globalization for their problems, and supported nationalist movements in the U.S. and U.K., as well as France, Germany, Poland, Italy, Austria, Venezuela, and Brazil.

Meanwhile, the great global institutions formed after World War II are becoming ineffective and need to be revamped for today’s world. Without effective global leaders with the political clout to push reform these institutions will likely continue to lose impact and relevance.

Meanwhile, leaders of global companies are pushing hard for an end to the trade wars. Last week 661 companies wrote to President Trump asking him to settle the dispute, as corporate leaders are more committed than ever to their globalization strategies. These CEOs are especially anxious about Trump’s threat to levy 25% tariffs on the remaining $300 billion in Chinese imports, which will trigger a corresponding increase in U.S. consumer prices and a significant reduction in demand.

If Presidents Trump and Xi are unable to reconcile their differences, trade threats and tariffs will continue with no end in sight. And without visionary political leaders and effective global institutions to unite nations around free trade, tariff wars are likely to slow economic growth and erase the benefits that such trade brings people around the world, marking the end of the 70-year era of free trade.”

 

2019-06-28

Dagens Industri avhandlar G20-mötet och handelskriget mellan USA och Kina: 

”För en sak ska man ha klart för sig. Det är inte ett frihandelsavtal mellan länderna som ligger på bordet. Trump ser internationell handel som ett nollsummespel, där den ena vinner på bekostnad av den andra. Vid upprepade tillfällen har han gett uttryck för sin syn på handelsrelationen mellan USA och Kina som att den senare stövlar över den förstnämnda genom sin storskaliga export. Det som han vill ha från Kina är en ökad import av amerikanska varor.

Ett handelsavtal där kinesisk import från USA i praktiken är reglerad snarare än baserad på marknadskrafter är inte en vinst för dem som tror på frihandeln. Tvärtom urgröper den principen om rättvis konkurrens och den osynliga handen som marknadens styrmekanism. Det spelar ingen roll vilka konkurrensfördelar som europeiska företag har på den kinesiska marknaden i fall Donald Trumps armvridarstrategi går vägen hos Xi Jinping.

Den ekonomiska skada som detta skulle innebära för dem som verkar på den europeiska marknaden är givetvis skäl nog för oro. Vad som vore ännu värre är emellertid om andra skulle vända blicken mot och lockas av Trumps sätt att förhandla fram handelsavtal.

Handeln har i modern tid ofta varit baserad på reciprocitet, det vill säga en princip om att ”vi sänker våra tullar mot att ni sänker era tullar”. I februari meddelade Trump EU att om unionen inte gav efter i handelsdiskussioner med USA skulle man ”tariff the hell out of you”. Retoriken liknar den som förs mot Kina. Vi har redan börjat se prov på denna retoriks fäste i EU, efter att EU-kommissionen i våras meddelade att man vill kräva tillgång till offentliga upphandlingar i andra länder mot hot om att annars stänga deras tillgång till europeiska upphandlingar.

En upptrappad handelskonflikt eller ett nytt, snedvridande sätt att driva fram handelsavtal. Oavsett utfall i USA-Kina-konflikten lär frihandeln gå en svår tid till mötes.”

 

Till sist ett citat från Nigerias president Muhammadu Buhari:

“Africa needs not only a trade policy, but also a continental manufacturing agenda,” Buhari said. “Our vision for intra-African trade is for the free movement of made-in-Africa goods. That is, goods and services made locally with dominant African content in terms of raw materials and value addition.”

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 25

2019-06-19 Ekonomen Amaku Anku diskuterar i The Africa Report förutsättningarna förutsättningarna för att kontinentens nya frihandelsavtal skall leverera det förväntade välståndet: "Until we engage with the political ramifications of dropping protection...

Frihandel i media vecka 25

2019-06-19

Ekonomen Amaku Anku diskuterar i The Africa Report förutsättningarna förutsättningarna för att kontinentens nya frihandelsavtal skall leverera det förväntade välståndet:

”Until we engage with the political ramifications of dropping protection, and remove the other barriers to trade, the benefits of Africa’s Free Trade Zone will be limited.

If, like me, you’ve been wondering what the empirical evidence says about the likely impact of the African Continental Free Trade Area (AfCFTA) on regional African trade, you should read this IMF paper [launches download].

Generally, non-tariff barriers (NTBs) play a much stronger role than tariffs in hindering intra-regional trade in Africa.

These include:

  • quality of infrastructure,
  • poor trade/customs logistics,
  • access to credit/finance,
  • poor education/human capital,
  • the business climate.

So, for example, if you remove all tariffs, you can grow intra-regional trade by 15-25% (with the risk of tariff revenue losses offsetting these gains for certain countries).

But if you reduce NTBs by just 50%, you can grow intra-trade by 35-55%, with a much reduced risk of fiscal impact.

(—)

More diversified and manufacturing-oriented economies are more likely to benefit from trade integration than agricultural and resource-based economies. That means you need significant structural reforms in the latter group to boost efficiency in areas where there is a competitive advantage.

For example, you need to invest in supporting productivity gains, and in helping local firms position to export. This needs to be done before or in conjunction with implementation, otherwise the entire thing will quickly become politically unfeasible
Another area where political caution is needed: the evidence consistently shows that greater trade liberalization comes with an increase in inequality in the short term (arguably also in long term, see current ‘Trumpian backlash’ in the US) as well as a possible decline in income accruing to the poor.

That could exacerbate instability in many countries and eliminate other gains of trade. So again, structural and policy adjustments are really critical to support losers and encourage winners.
Bottom line: How will Africa fund the infrastructure it needs for the AfCFTA to be successful? Or even the tremendous policy coordination required to reduce NTBs? Until and unless we engage with these questions, any real benefits of this agreement will be elusive.”

2019-06-18

Donald Trump och Kinas ledare Xi Jinping kommer att mötas på G20-mötet nästa vecka enligt Washington Post.  Beskedet, som kom tisdag morgon, betyder att hotet om ytterligare tullar på kinesiska varor för 300 miljader, kanske kan undvikas. Det fick börserna i USA att stiga. 

”President Trump said Tuesday morning that Chinese leader Xi Jinping had agreed to meet with him at the G-20 summit next week, a major development amid the ongoing trade war between two of the world’s largest economies.

Trump, in a Twitter post, wrote that he had spoken with Xi by telephone to confirm the meeting. Trump has said for days that he hoped to meet with Xi at the summit in Osaka, Japan, but Chinese officials had not yet confirmed the meeting would occur.

“Had a very good telephone conversation with President Xi of China,” Trump wrote on Twitter. “We will be having an extended meeting next week at the G-20 in Japan. Our respective teams will begin talks prior to our meeting.”

The Twitter post sent the U.S. stocks sharply higher, as investors had long worried that a protracted trade battle between the two nations could damage the U.S. economy and hurt numerous companies.

(—)

The two leaders last met in late 2018, at a G-20 summit in Argentina. At a dinner with top advisers, Trump and Xi agreed to negotiate to resolve the trade battle. But those talks broke down several weeks ago, when U.S. officials accused their Chinese counterparts of backtracking on several commitments.

Among other things, Trump has demanded that China purchase more U.S. goods and create restrictions on the theft of intellectual property. A number of Democrats have supported Trump’s tough tactics, but U.S. businesses have been alarmed that Trump has so far refused to cut a deal with Xi. This uncertainty has led a number of businesses to freeze investment as they wait to see whether the trade war will be resolved soon.

Trump made standing up to China a centerpiece of his 2016 presidential campaign, and he is set to announce his reelection campaign Tuesday night in Orlando.”

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 24

Veckan bjöd inte på något svenskt material om frihandel. Men desto mer på den internationella arenan.  Vi börja i Afrika. 2019-06-14 Alexander C.R. Hammond skriver i The National Interest om USA:s öppning mot handel med Afrika:  "The poorest continent in the ...

Frihandel i media vecka 24

Veckan bjöd inte på något svenskt material om frihandel. Men desto mer på den internationella arenan. 

Vi börja i Afrika.

2019-06-14

Alexander C.R. Hammond skriver i The National Interest om USA:s öppning mot handel med Afrika: 

”The poorest continent in the world is about to lend a hand to the United States. Last week, Africa implemented the world’s largest free-trade area, and that’s great news for American foreign policy. Back in December, U.S. National Security Advisor John Bolton unveiled a plan for the Trump administration’s titled the “Africa Strategy.” The plan is simple—the United States will give less aid to Africa, instead prioritizing enhancing America’s “economic ties with the region.” Now that many African nations have unified under a single market, trading with the continent will become far easier—and a trade deal between the United States and Africa would help out everyone involved.

The African Continental Free Trade Area (AfCFTA) trade deal officially came into force on May 30, a month after it reached the twenty-two-nation threshold needed to do so. Now, tariffs on 90 percent of the goods traded among AfCFTA member states will be removed—a move that, according to the UN, will boost intra-African trade by 52 percent in only a few years.

(—)

If the United States really wants to follow through on its plan to help Africa’s economy thrive, then it is vital that a U.S.-AfCFTA trade deal replaces existing American preferential trade schemes like the African Growth and Opportunity Act (AGOA). Right now, AGOA gives developing African countries duty-free access to the U.S. market for some goods, but the agreement is bogged down with far too many exceptions that can change on a whim—causing havoc for domestic African industries dependent on the American trade scheme. Last year, for example, the United States unexpectedly changed AGOA’s terms and suspended Rwanda’s ability to export clothing duty-free, damaging the Rwandan textile industry and putting hundreds of jobs at risk (mostly women’s jobs). Moving away from these malevolent trade schemes and toward a more reciprocal agreement with mutual, unchangeable rules would go a long way in providing economic stability to the poor in Africa.

So far, twenty-four of the fifty-five African member states have ratified the AfCFTA and now that the trade area is operational, many more African nations are expected to join in the coming months. As more countries join the African single market, the potential benefits for both parties to create a U.S.-AfCFTA trade deal will continue to grow.”oods from Africa, rather than producing them domestically, then the U.S. economy can focus on what it best produces: high-value specialized goods and services.

The poorest continent in the world is about to lend a hand to the United States. Last week, Africa implemented the world’s largest free-trade area, and that’s great news for American foreign policy. Back in December, U.S. National Security Advisor John Bolton unveiled a plan for the Trump administration’s titled the “Africa Strategy.” The plan is simple—the United States will give less aid to Africa, instead prioritizing enhancing America’s “economic ties with the region.” Now that many African nations have unified under a single market, trading with the continent will become far easier—and a trade deal between the United States and Africa would help out everyone involved.

2019-06-10

Och fortsätter med Storbritannien och och Sydkorea som har enats om ett preliminärt frihandelsavtal som snabbt kan förverkligas när britterna lämnar EU:

BBC skriver: 

”The UK and South Korea have signed an outline free trade agreement (FTA) that seeks to maintain existing trade arrangements post-Brexit.

International Trade Secretary Liam Fox signed the deal with his South Korean counterpart Yoo Myung-hee in Seoul.

The preliminary agreement marks the first post-Brexit trade deal the UK has secured in Asia.

The agreement is roughly in line with the terms of the existing Korea-EU FTA.

”In so far as a (UK-S Korea) deal has been struck that’s a landmark moment,” Mouhammed Choukeir, chief investment officer at private bank Kleinwort Hambros told BBC 5 live’s Wake Up to Money.

”Where it’s not a big deal is that actually the biggest trading bloc still needs to be negotiated – the EU and US.”

The deal would cover South Korean exports including cars and auto parts. South Korea exports mostly cars and ships to Britain, while it imports crude oil, cars and whisky.

The agreement is designed to provide stability under a no-deal Brexit, with the UK due to leave the EU on 31 October, with or without a deal.”

Mer av samma sak. Australien förbereder sig också för ett liv efter Brexit när det gäller handeln med Storbritannien:

2019-06-13

Clayton Utz skriver i Lexology:

”Despite this successful trading relationship, an Australian-post-Brexit UK FTA is needed because their economies are inextricably linked by their longstanding complementary markets, and the current trade relationship between Australia and the UK is predicated on the UK being a member of the European Union (EU). The FTA will also provide both Governments with a good foundation for more complex and lucrative trade negotiations including between Australia and the EU, and between a post-Brexit UK and the US.

Australia’s and the UK’s commitment to an FTA post-Brexit

Although the EU rules provide that the UK may not commence FTA negotiations with third-country parties until after Brexit, both Governments are settling the parameters of negotiations in advance of Brexit so as to streamline the formal negotiations once they can be officially commenced.

In September 2016, Australia and the UK established a Joint Trade Working Group (TWG) to define the parameters of future FTA negotiations and exchange views on global trade policy issues and developments. Four formal meetings of the TWG have been held, demonstrating both Governments’ ongoing commitment to ensure an expeditious transition to FTA negotiations once the UK has left the EU.

Opportunities that an FTA with post-Brexit UK presents Australia

While specific details of the TWG meetings have not been made public, a comprehensive FTA with post-Brexit UK would likely assist in ensuring that our trade and investment relationship continues to flourish by:

  • removing barriers to trade in goods
  • expanding services linkages and investment ties;
  • modernising the rules governing trade in goods, services and investment between Australia and the UK; and
  • better facilitating trade and investment in the digital economy.

The Australian Government has invited stakeholders to make submissions on the potential opportunities and impacts of a future FTA with the UK. Although the consultation process has just begun and the commencement of negotiations could take some time, it is worthwhile considering how these changes might impact your business and the opportunities that will likely arise.

In particular, you should consider the commercial, economic, regional and other impacts on your business and investments that could be expected to arise from a future Australia-UK FTA to assist the Government in determining Australia’s key priorities for future TWG meetings and for the formal negotiations of the FTA with the UK.”

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 23

2019-06-06 DN skriver på ledarplats om Trumps handelskrig och världsekonomins avmattning: "Men är inte grundproblemet att ett auktoritärt Kina konsekvent fuskar i den internationella ekonomin? Och att landet tar för sig på ett alltmer aggressivt sätt ...

Frihandel i media vecka 23

2019-06-06

DN skriver på ledarplats om Trumps handelskrig och världsekonomins avmattning:

”Men är inte grundproblemet att ett auktoritärt Kina konsekvent fuskar i den internationella ekonomin? Och att landet tar för sig på ett alltmer aggressivt sätt på den globala scenen? Kräver inte det att Washington sätter hårt mot hårt? Skulle inte vilken amerikansk president som helst ha agerat som Vita husets nuvarande hyresgäst?

Det är riktigt att Kina stjäl kunskap och teknik – och skyddar den egna marknaden och kinesiska företag på ett regelvidrigt sätt. Den demokratiska världen måste självklart agera. Det är högst rimligt att såväl USA som EU intagit en mer restriktiv position när det gäller kinesiska investeringar i strategiskt viktiga industrier och en försiktig hållning rörande teknik från Huawei.

Men ett handelskrig – och att den täta ekonomiska väv som binder samman USA, Kina och resten av världen rivs upp – är varken oundvikligt eller önskvärt.

Faktum är att Donald Trumps företrädare också oroade sig över Kina, men valde en helt annan strategi: Nya omfattande handelsavtal med Stillahavsländerna och EU – TPP respektive TTIP – skulle förhandlas fram. Syftet var att förstärka och fördjupa den multilaterala handelsordningen. USA:s vänner skulle dras närmare. Kineserna kunde få vara med, om de följde reglerna.

Idén var att tämja, inte isolera, Peking.

Trump har i stället dragit sig ur TPP. TTIP har lagts på is. På menyn står endast piska, inga morötter. Det gäller även förhållandet till allierade i Nordamerika, Europa och Östasien.

Det är synd. Den brända jordens taktik gör oss alla fattigare.”

 

Även DI skriver om handelskriget, dock på nyhetsplats: 

”Den amerikanska presidenten Donald Trump hotar att höja tullarna på kinesiska varor med ytterligare 300 miljarder dollar om det är nödvändigt. Det sade han på torsdagen enligt Reuters, skriver CNBC.

USA:s president Donald Trump skruvar upp den ansträngda relationen med Kina ännu ett snäpp.

”Våra samtal med Kina, många intressanta saker händer…Vi får se vad som händer…Jag kan gå upp med ytterligare minst 300 miljarder dollar och jag kommer göra det vid rätt tillfälle.”

Han sade också:

”Men jag tror Kina vill ha ett avtal, och jag tror Mexiko verkligen vill träffa ett avtal.”

Vilka varor som berörs av de eventuella tullhöjningarna gick han inte in på närmare.

Kinesiska handelsministeriet svarar med att Kina kommer att vidta nödvändiga motdrag ifall USA eskalerar handelsspänningarna. Vidare deklarerade man att USA:s påtryckningar har orsakat en allvarlig tillbakagång i handelssamtalen, rapporterar Reuters.

Kina har å sin sida även trappat upp en fientlig USA-retorik gentemot landets medborgare senaste dagarna, skriver CNN. Bland annat varnar regeringen för att resa till USA på grund av risken för ”skjutningar, rån och stölder”.

Regeringens propagandakampanj, som rullar ut i kinesiska statsmedier, fokuserar på USA:s ”handelsmobbning”. Dagstidningen ”People’s Daily” kallade på tisdagen USA för ”världens fiende”, rapporterar CNN vidare.

Internationella valutafonden varnade på onsdagen för att upptrappade hot om tullar frestar på handeln och marknadens förtroende, vilket kan sänka de globala tillväxtsiffror som man i nuläget räknar med förbättras nästa år.”

 

2019-06-04

I DN rapporteras om Donald Trumps stadsbesök i Storbrittannien. Hans tal om att även NHS (britternas offentliga sjukvårdssystem) skulle inkluderas i framtida handelsförhandlingar kommer garanterat ställa till problem:

”På frågan om han vill inkludera den brittiska offentliga sjukvårdsservicen NHS (National Health Service) i detta avtal svarade han:

– Jag tycker att allt ska finnas på bordet. Även NHS. Allt ska finnas på bordet när man talar om handelsavtal.

Amerikanska bolag kan redan i dag lägga anbud på offentliga upphandlingar inom den brittiska vården, så länge de har ett brittiskt dotterbolag. Trumps utspel tolkas därför av den brittiska oppositionen som ett försök att pressa fram en fullständig privatisering.

Det finns få saker som är så politiskt laddade i Storbritannien som just den fria offentliga sjukvård som garanteras genom NHS.

Det är talande att till och med konservativa politiker som Boris Johnson för tre år sedan propagerade för Brexit med argumentet att det skulle ge mer pengar att satsa på denna offentliga sjukvård.

Samme Johnson framhålls nu av Trump som favorit att ta över efter May, tillsammans med utrikesminister Jeremy Hunt:

– Jag känner Boris och han är en ”good guy”. Jag känner Jeremy och han är också en ”good guy”, sa Trump.

Theresa May försökte begränsa skadan genom att säga att britterna själva kan bestämma vad som ska ingå i ett frihandelsavtal, och hennes sjukvårdsminister avfärdar att NHS alls kommer att ingå i förhandlingarna.

Men Trump har sått ett frö till en misstanke om att en framtida konservativ premiärminister kan vara beredd att privatisera vården, för att säkra ett frihandelsavtal med USA.

Som en oväntad bonus för Corbyn förklarade Trump också att han tackat nej till att träffa Labourledaren på tu man hand, eftersom denne är en så ”negativ kraft”.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 21

2019-05-21 Nigeria kommer att ansluta sig till den afrikanska frihandelspakten enligt Bloomberg: "Nigeria will sign the Africa Continental Free Trade Agreement as soon as President Muhammadu Buhari approves an impact-assessment report he asked for, the...

Frihandel i media vecka 21

2019-05-21

Nigeria kommer att ansluta sig till den afrikanska frihandelspakten enligt Bloomberg:

”Nigeria will sign the Africa Continental Free Trade Agreement as soon as President Muhammadu Buhari approves an impact-assessment report he asked for, the country’s trade minister said.

Nigeria is one of 29 countries yet to sign the agreement seeking to boost intra-African trade, stimulate investment and innovation. The trade deal comes into effect May 30 after 22 African countries ratified it.

“I think the president has a sense of urgency about this because when he asked us to conduct an impact assessment study, we were given just three months to finish everything and we have done so,” Okechukwu Enelamah, Nigeria’s minister of industry, trade and investment, said in an interview in Abuja, Nigeria’s commercial capital.

“We do need to conclude our processes and make sure that the train doesn’t leave the station and go far before we join.”

Nigeria has adopted a proactive approach to its trade policy, which has been recently reviewed for the first time in many years, Enalamah said.”

 

2019-05-18

Mer om Afrikas frihandelsambitioner från Foundation for Economic Education. FEE:

”After the west African nation The Gambia ratified the African Continental Free Trade Area (AfCFTA) in April, the twenty-two-nation threshold needed for the trade pact to come into effect has now been reached. This is great news for Africa, because not only will a continent-wide free-trade area boost the region’s economy, but the AfCFTA represents an important ideological shift away from the socialist tendencies that have haunted much of the continent since its independence.

Unfortunately, most African nations fully embraced the socialist economic model when they were freed from their colonial rulers. As the president of the Free Africa Foundation George Ayittey notes, “capitalism was identified with colonialism, and since the latter was evil and exploitative, so too was the former.” Quite simply, socialism “was advocated as the only road to Africa’s prosperity.”

In 1963, the Organization of African Unity (OAU)—the predecessor to the African Union (AU)—was created largely thanks to Nkrumah and Julius Nyerere, the president of Tanganyika and then-Tanzania. They believed “a united socialist Africa (was a) necessary condition for the realization of the African personality.” The market-friendly policies championed by the AU today couldn’t be further opposed to Nkrumah and Nyerere’s socialist intentions for the original OAU.

The AfCFTA, a project of the AU, was introduced in March 2018 by Paul Kagame, the President of Rwanda and (at that time) leader of the AU. Ideologically, Kagame describes himself as an avid free-trader and a disciple of Lee Kuan Yew, the first prime minister of the free-trading nation of Singapore. Kagame’s capitalistic views are not fringe beliefs and, following the trade area’s introduction, forty-four of the fifty-five of the AU nations instantly signed the agreement to show their support. Today, just three countries have yet to sign.

(—)

That’s not to say that Africa’s broad turn toward economic liberalization will solve all of the continent’s problems, or that Africa has been completely taken over by free-trading tendencies. So far, only 22 AU member-states have ratified the free-trade area, and although more are expected to join in the coming months, there is still a long way to go until the entire continent joins the trade area. Similarly, Nigeria, which has the continent’s largest economy, remains vehemently opposed to the trade deal.

Yet although socialism does continue to show its ugly face across Africa, we can all celebrate the fact that the socialist ideology that plagued the continent for decades is no longer mainstream. The AfCFTA truly has the potential to grow Africa’s economy and lift many out of poverty. When the deal is implemented later this year, it should be seen as a sign that Africa is turning it back on its socialist past and is embracing a new, prosperous, free-trading future. Africans should hope that this trend will continue.”

 

Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media vecka 20

2019-05-16 Britterna har i alla fall fått till ett frihandelsavtal, nämligen med Peru enligt Fresh Plaza: "Peruvian Foreign Trade and Tourism Minister Edgar Vasquez on Wednesday highlighted the recent signing of the Free Trade Agreement between Peru a...

Frihandel i media vecka 20

2019-05-16

Britterna har i alla fall fått till ett frihandelsavtal, nämligen med Peru enligt Fresh Plaza:

”Peruvian Foreign Trade and Tourism Minister Edgar Vasquez on Wednesday highlighted the recent signing of the Free Trade Agreement between Peru and the United Kingdom. In this sense, Minister Vasquez and British Ambassador to Ecuador Katherine Ward inked the accord in the city of Quito.

Ecuadorian Foreign Trade and Investments Minister Pablo Campana and Colombian Deputy Foreign Trade Minister Laura Valdivieso also signed the agreement.

Therefore, this FTA ensures the continuity of trade flows, meaning tariff preferences to enter the British market will be maintained once the UK exits the European Union.

”The Trade Agreement between Peru and the United Kingdom is based on the one signed with the European Union in 2013. However, adjustments were made with the purpose of maintaining the commercial exchange between our countries worth over US$700 million for Peru,” the Peruvian official expressed.

It should be noted Peruvian exports to the United Kingdom amounted to over US$700 million in 2018, the second-highest result in the last 14 years. Moreover, non-traditional shipments broke a record (US$407 million) and represented nearly 60% of the total. That same year, Peru was the UK’s second-largest fruit provider. Meanwhile, the British nation is the Inca country’s sixth-largest trade partner within the European Union bloc.”

What’s Our China Endgame? frågar sig Brett Stephens i New York Times:

“My idea of American policy toward the Soviet Union is simple, and some would say simplistic,” Ronald Reagan told his adviser Richard Allen in January 1977, four years before he became president. “It is this: We win and they lose. What do you think of that?”

As the U.S. now girds for a trade war, and perhaps a new cold war, with China, it’s worth thinking through what our endgame should be now.

It can’t be Reagan’s.

The Soviet Union and its satellites were an apparatus of state terror, resting on an ideology of class hatred, foisted on nations that wanted no part of either. It was always a house of cards. China is not like that. It’s a regime, but it’s also a nation and a civilization, and the three are tightly woven. It will evolve one way or another, but it’s unlikely to simply collapse.

It can’t be Donald Trump’s.

The president believes that “trade wars are good, and easy to win.” We’ll see about that. He has turned a trade dispute into a test of wills, and the willingness of dictatorships to let their people absorb economic blows usually exceeds the ability of democracies to do likewise. Besides, even if Washington and Beijing could settle on new terms of trade (and, more improbably, stick to them) it would do nothing to address the broader strategic rivalry.

(—)

So what should the outlines of a wise China policy be?

China can’t be defeated. It’s dangerous to provoke and too unscrupulous to appease. But it can be countered, undermined, and enticed — a type of containment with off-ramps.

The Trans-Pacific Partnership, the free-trade deal negotiated by the Obama administration, might have served as a core piece of the strategy by deepening U.S. economic ties across the region. But Trump withdrew from it in his first week of office.

Deepening military cooperation with our allies in Asia should serve as another piece of the strategy. But Trump ended large joint exercises with South Korea, has thrown shade on military ties with Japan and has yet to make major arms sales to Taiwan.

Denouncing China’s human-rights abuses and championing civil rights and religious liberty would counter Xi’s efforts to entrench a cult-of-personality regime. But Trump has been silent on the subject, and his administration shelved sanctions intended to punish Chinese officials for their mass incarceration of Chinese Muslims.

Worst, Trump is obsessed by our trade deficit with China, which has led to his tariffs. But tariffs are a tax on U.S. consumers, and the wrong tool to deal with China’s routine theft of intellectual property. Trump is falling down here, too, by failing to sanction the entities or individuals doing the stealing.

The goal of the next administration should be to reverse each of these errors. As for off-ramps, it would also help if U.S. policymakers resisted the temptation to think of China as our next great enemy. As the Canadian scholar Michael Ignatieff once pointed out (in a different context), there’s a difference between adversaries and enemies — between those whose designs “you want to defeat” and those whose very existence “you have to destroy.”

China is now an adversary of the United States. A wise U.S. policy should treat it as one. But it should also do everything possible to keep it from becoming an enemy. Generous accommodations in trade negotiations would help: The last thing the U.S. or the world needs is a wrecked Chinese economy or a humiliated Chinese public.

How do we gradually deflect and deflate the ambitions of an immense rival power, without quite bursting them? That will be America’s central geopolitical challenge for years to come.”

2019-05-10

Anders Rehnberg, kandidat till Europaparlamentet för Liberalerna, Olle Johnsson, vice ordförande LUF Väst och Sandra Daniels, ledamot LUF Väst skriver  på debattplats i ATL Lantbrukets Affärstidning: 

”Europas jordbrukare har alltför länge hämmats av de destruktiva jordbruksstöden, som varje år kostar över 400 miljarder kronor. Frihandelns principer måste få råda även inom jordbrukssektorn för att stärka de europeiska böndernas konkurrenskraft och möjliggöra jordbrukets utveckling i andra regioner i världen.

Subventioner till jordbrukare leder till att marker som inte är produktiva brukas och då stöden baseras på areal är det de största godsen som får störst stöd. Tyvärr har protektionistiska krafter genom historien verkat för fortsatt höga jordbruksstöd.

Centerpartiet och LRF har varit en bromskloss när det talas om en mer liberal europeisk jordbrukspolitik. En förutsättning för det europeiska jordbrukets framtid är att liberala partier som Centerpartiet börjar driva en liberal jordbrukspolitik och slutar behandla branschen som ett särintresse.

Nästa mandatperiod i EU-parlamentet kommer ha stor betydelse för hur jordbrukspolitiken kommer att se ut det kommande decenniet. 2021 kommer EU:s nya jordbruksprogram, som kommer att gälla till 2027.

Liberalerna föreslår att man inför de kommande Cap-förhandlingarna helt avskaffar direktstöden och halverar budgeten för jordbrukssektorn. Vidare ska den kvarvarande hälften investeras i forskning för att utveckla det europeiska jordbruket.

Inbäddat i EU:s jordbrukssubventioner ligger även en djup orättvisa gentemot till exempel forna kolonier i Afrika. Deras egen produktion hämmas i dag av att behöva konkurrera med subventionerade produkter och höga tullar i EU.

(—)Jordbruksnäringen är en av Europas allra viktigaste och kommer även i framtiden spela en stor roll för vår framtid. Vi har inte tid att fortsätta slira i samma gamla protektionistiska traktorspår i Bryssel. Det är i en fri konkurrens med de möjligheter marknaden ger både inom landet och på exportmarknaderna som de bästa förutsättningarna ges för ett blomstrande svenskt jordbruk.”

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel i media vecka 19

2019-05-05 Johan Alfonsson på Aftonbladets kultursida anmäler Mattias Svenssons och Fredrik Segerfeldts nya bok Frihandel för nybörjare.  "I boken, som är ett brandtal för frihandeln, berättas att Sveriges tillväxt från 1850-talet och framåt huvudsakli...

Frihandel i media vecka 19

2019-05-05

Johan Alfonsson på Aftonbladets kultursida anmäler Mattias Svenssons och Fredrik Segerfeldts nya bok Frihandel för nybörjare. 

”I boken, som är ett brandtal för frihandeln, berättas att Sveriges tillväxt från 1850-talet och framåt huvudsakligen beror på en liberaliserad utrikeshandel. Författarna argumenterar bland annat för att handel är orsaken till att den absoluta fattigdomen i världen har minskat, är bra för miljön och har lett till billigare flygresor. Handelshinder håller kvar länder i fattigdom, gör att konsumenter får sämre och dyrare varor och påstås till och med vara en bidragande orsak till andra världskriget.

Huvudargumentet är att då företag konkurrerar fritt kan de som producerar de bästa och billigaste varorna slå ut de sämre. Konsumenterna får fler, bättre och billigare varor. Handelshinder gör varor dyrare och sämre.

Ett tankeväckande exempel som används är att EU årligen subventionerar det inhemska jordbruket med 600 miljarder kronor, pengar som kommer från skattebetalare vilka på så vis betalar dubbelt för sin mat, samtidigt som bättre producenter stängs ute.

Utgångspunkten är att frihandeln i dag är hotad. Med högernationalister på frammarsch är det en oro som är lätt att förstå. Författarna för ett mindre övertygande argument att hotet syns i det faktum att handeln stagnerat. Handelns andel av världens BNP har inte ökat nämnvärt sen krisen 2008, men samtidigt är siffran den högsta någonsin och ser ut att ha börjat öka igen.

I ett intressant kapitel gör författarna upp med den återkommande idén att arbetstillfällen generellt skulle försvinna på grund av handeln. En bild som ju både högern och vänstern använt sig av.

De gör ett viktigt påpekande att visst försvinner jobb på grund av internationell konkurrens, men nya kommer också till (här är de dock motsägelsefulla då det på annat håll hävdas att arbeten försvinner till följd av handelshinder). De påstår att detta leder till att låglönejobben försvinner och allt fler i stället hamnar i välbetalda framtidsyrken. Detta stämmer dock inte. Forskning har visat att arbetsmarknaden snarare polariserats. De högbetalda jobben har ökat men det har också de lågbetalda. Det är jobben i mitten som försvunnit. Ojämlikheten har således ökat.

Författarna menar att det primärt är låginkomsttagare som har gynnats av frihandeln, eftersom den gör att varor blir billigare och därför kommer denna grupp till del. Denna bild går inte ihop med det faktum att real-lönerna sen 1970-talet stagnerat, och av de allt mindre löneökningarna har en allt mindre del gått till de lägst betalda. Konkurrensen har skapat en maktförskjutning på arbetsmarknaden där vissa grupper har prekariserats. Denna berättelse ryms inte i lovsången till frihandel.”

 

2019-05-06

”Afrikas EU” går framåt. I The National Interest skriver Alexander C. R. Hammond, Senior Fellow vid African Liberty : 

”Africa has just secured its free-trading future.

After the west African nation The Gambia ratified the African Continental Free Trade Area (AfCFTA) in April, the twenty-two-nation threshold needed for the trade pact to come into effect has now been reached. This is great news for Africa, because not only will a continent-wide free-trade area boost the region’s economy, but the AfCFTA represents an important ideological shift away from the socialist tendencies that have haunted much of the continent since its independence.

Unfortunately, most African nations fully embraced the socialist economic model when they were freed from their colonial rulers. As the president of the Free Africa Foundation George Ayittey notes, “capitalism was identified with colonialism, and since the latter was evil and exploitative, so too was the former.” Quite simply, socialism “was advocated as the only road to Africa’s prosperity.”

Africa’s socialist experiment started in 1957, when Ghana became the first nation on the continent to be granted their independence. Ghana’s first leader Kwame Nkrumah was a self-proclaimed “Marxian Socialist,” and encouraged other African states to seek independence and pursue the “complete ownership of the economy by the state.”

Many African leaders followed Nkrumah’s socialist example: Modibo Keita of Mali, Sekou Touré of Guinea, and Leopold Senghor of Senegal—just to name a few. These rulers were often dubbed “the main architects of African Socialism.” But in spite of their early socialist influence, today, all four of these countries are opening themselves up to freedom with the AfCFTA.

(—)

Another benefit of the AfCFTA lies in uniting many African states under a single market, making it easier for Africa to trade with the rest of the world. If all AU member-states were to ratify the AfCFTA, just one set of trade deals is needed to be negotiated with each external trade partner—rather than fifty-five individual trade agreements for each African nation.

That’s not to say that Africa’s broad turn toward economic liberalization will solve all of the continent’s problems, or that Africa has been completely taken over by free-trading tendencies. So far, only twenty-two AU member-states have ratified the free-trade area, and although more are expected to join in the coming months, there is still a long way to go until the entire continent joins the trade area. Similarly, Nigeria, which has the continent’s largest economy, remains vehemently opposed to the trade deal.

Yet although socialism does continue to show its ugly face across Africa, we can all celebrate the fact that the socialist ideology that plagued the continent for decades is no longer mainstream. The AfCFTA truly has the potential to grow Africa’s economy and lift many out of poverty. When the deal is implemented later this year, it should be seen as a sign that Africa is turning it back on its socialist past and is embracing a new, prosperous, free-trading future. Africans should hope that this trend will continue.”

2019-05-08

Pressklippen känns nästan inte kompletta utan en kommentar om Donald Trumps handelspolitik. Här Washington Examiners ledare

”President Trump is taking a gamble this week on trade. He is threatening to impose massive tariffs against Chinese goods, which would be bad for American consumers but perhaps much worse for an increasingly wobbly Chinese economy.

As bad as that all sounds in principle, this is a calculated risk that Trump is taking with a worthy goal in mind. He wants to force China’s regime back to the negotiating table, to hash out a trade deal that will end, among other things, China’s policy of expanding its economy using the stolen intellectual property of companies that do business there.

This is a judgment call that Trump is better positioned to make than we are. Moreover, in the long run, everyone will benefit from a favorable trade agreement that binds China’s regime to the basic norms of ethics and fair play that Westerners take for granted.

President Trump is taking a gamble this week on trade. He is threatening to impose massive tariffs against Chinese goods, which would be bad for American consumers but perhaps much worse for an increasingly wobbly Chinese economy.

As bad as that all sounds in principle, this is a calculated risk that Trump is taking with a worthy goal in mind. He wants to force China’s regime back to the negotiating table, to hash out a trade deal that will end, among other things, China’s policy of expanding its economy using the stolen intellectual property of companies that do business there.

This is a judgment call that Trump is better positioned to make than we are. Moreover, in the long run, everyone will benefit from a favorable trade agreement that binds China’s regime to the basic norms of ethics and fair play that Westerners take for granted.

In addition to that, tariffs also invite retaliatory tariffs, harming U.S. exporters and putting Americans out of work. To cite just one example, even Trump understands that American commodity farmers are currently getting killed by his tariff war; that’s why his administration has been forced to subsidize them. Farmers, other exporters, and taxpayers, then — not just the Chinese — are paying the wholly unnecessary costs of Trump’s tariffs.

Trump also discussed the trade deficit this week in a way that doesn’t inspire confidence in what he’s trying to accomplish. ”The United States has been losing, for many years, 600 to 800 Billion Dollars a year on Trade,” he tweeted Monday. ”With China we lose 500 Billion Dollars. Sorry, we’re not going to be doing that anymore!”

This perpetuates at least two more false notions. The first is that a trade deficit represents a national ”loss” of money. But every surplus dollar that a Chinese company receives in exchange for goods represents a dollar that has to be exchanged. As a result, the changing relative value of international currencies ultimately makes up for whatever imbalances exist. The anti-traders’ oft-cited doomsday scenario, in which the U.S. buys everything from China and nothing is made or built domestically, can never occur. Long before things reached that point, the Chinese would voluntarily slow or stop their exports in the face of a weakening dollar, at which point they would benefit more from importing American-made goods and services.

The second false notion embedded in Trump’s tweet is that trade policy can directly cause deficits or surpluses in the first place. This is not so, and one need not look far for an example. Just during Trump’s own tenure, he has imposed multiple tariffs on nations from Europe to Asia to the Americas, and the trade deficit increased by nearly 20% in his first two full years as president. But again, this isn’t a bad thing, it’s a sign of a strong U.S. economy. If Trump really wants to lower trade deficits, he should cripple U.S. economic growth (a terrible idea) or cut government spending (a good idea that he won’t try). It is not an accident that the only meaningful reduction in the U.S. trade deficit this century came about as a result of the economic downturn of 2007-2009.”

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 18

2019-05-02 DN skriver på ledarplats att EU:s kommande utmaning är ekonomin, liberaliseringar krävs för att bryta stagnationen:  "Det är inte helt lätt att orientera sig i vilka frågor som EU:s institutioner och framför allt dess parlament faktiskt beslutar...

Frihandel i media vecka 18

2019-05-02

DN skriver på ledarplats att EU:s kommande utmaning är ekonomin, liberaliseringar krävs för att bryta stagnationen: 

”Det är inte helt lätt att orientera sig i vilka frågor som EU:s institutioner och framför allt dess parlament faktiskt beslutar om. Inte ens våra politiska ledare verkar ha riktig koll. När Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor nyligen föreslog att EU borde reglera kärnkraftssäkerhet påpekade journalisten Ylva Nilsson ampert på bloggen Elvis & Brors att Euratom gjort detta sedan 1957.

En liknande poäng gör ekonomen Fredrik Erixon i sin rapport ”Det bortglömda valet” för tankesmedjan Frivärld. Mycket av dramaturgin inför parlamentsvalet rör den ideologiska motsättningen mellan nationalister och liberaler, men de flesta viktiga konflikterna i de frågor parlamentet faktiskt har inflytande över rör ekonomi.

”Bland missnöjesröster till vänster och till höger har det satt sig en föreställning om att frihandeln trumfar alla andra hänsyn. Det är inte sant. Frihandeln är tvärtom tillbakaträngd, vilket den har varit under stora delar av 2000-talet. Världen har, enligt tankesmedjan Global Trade Alert, sett mer än dubbelt så många statliga interventioner som minskar och skadar handeln än liberaliseringar av handeln sedan 2008.

(—)

Vill vi fortsätta att dra fördel av Europasamarbetet vore det naturliga att gå vidare med betydande liberaliseringar av tjänstesektorn. Det skulle kunna ske på samma sätt som gjorts med varuhandeln, genom harmoniserade regler eller genom att ömsesidigt erkänna varandras olika regleringar.

Tyvärr är EU-länderna mycket olika på det digitala området. De mest öppna, som Irland, skulle rentav ha lättare att integreras digitalt med andra öppna länder som Australien och Nya Zeeland, än med de mest slutna EU-länderna. Till de mest digitalt slutna länderna hör dessutom Tyskland och Frankrike, som med Storbritanniens förestående utträde blivit än mer dominerande i EU-samarbetet. Därmed riskerar den digitala harmonisering som eventuellt kommer till stånd att följa dessa länders slutenhet.

(—)

Ska utvecklingen kunna vändas krävs en mobilisering av Europas liberala krafter som inte bara riktas mot främlingsfientliga populister, utan även mot en alltför ingreppsglad politik.

Detta uppdrag är det viktigaste som tänkas kan för nästa mandatperiods parlamentariker. Tjänsteprotektionismen och den generella regleringsbördan tynger den europeiska produktiviteten, vilket är en anledning till att lönerna för vanligt folk stagnerar. Globaliseringen bidrar tvärtom till ökat välstånd i samma grupper. Som Fredrik Erixon visat i en annan rapport ”The economic benefits of globalization for business and consumers” (2018) är det tiondelen med lägst inkomster som tjänar mest på att ett land öppnar för handel, och som omvänt får avstå högst andel av sina inkomster till tullar.

Frihandel och dynamiska marknader är avgörande för Europas framtid. Det är också viktigt för vanligt folk.”

 

2019-04-27

Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida påpekar att Kinas globala ambitioner och statsstyrda företag är ett säkerhetsproblem, men att protektionism inte är lösningen:

”De sociala konsekvenserna lär bli stora av nästa våg i digitaliseringen. Med företag som Facebook, Google, Uber och Amazon har frågor om arbetsvillkor, mediers roll och framtiden för taxinäringen och detaljhandeln redan ställts på sin spets. Hela branscher slås ut samtidigt som andra uppstår. Vad händer med oss människor i denna sköna nya värld?

– Kinesiska företag kommer att konkurrera i Sverige som alla andra. Det är samma diskussion som med Amazon och det kommer att bli en strid arbetarrörelsen måste ta om kollektivavtal och arbetsvillkor. Men jag tror det går. I höstas tecknade exempelvis Handels kollektivavtal med den japanska modejätten Uniqlo, det är det första kollektivavtal de skriver på någonstans, säger Anders Ygeman.

”Thukydides fälla”
Inom säkerhetspolitik talar man ibland om ”Thukydides fälla” när det gäller relationen mellan Kina och USA. Thukydides var grekisk historiker på 400-talet före Kristus och skrev världens första vetenskapliga historiebok om kriget mellan den växande sjömakten Aten och stormakten Sparta.

”Det var Atens uppgång, och den fruktan denna ledde till i Sparta, som gjorde krig oundvikligt.” skriver han och forskare pekar ut detta som ett mönster genom historien. När en stormakt utmanats av framgångar för andra länder har det ofta lett till krig. Hur blir det då med USA och Kina, fastnar de i Thukydides fälla?

Frågan gäller inte minst världsekonomin. Det råder redan handelskrig mellan USA och Kina men vad bör Europa, och Sverige, göra?
Svaret är inte enkelt. De som vill ”sätta hårt mot hårt” eller ”sluta vara naiva” blir faktiskt svaret skyldiga kring vad vi faktiskt kan göra. Att bromsa världshandeln, med Donald Trump, vore ett historiskt självskadebeteende. Teknikutvecklingen går knappast att stoppa och protektionism leder bara till att vi blir fattiga.

Förmodligen ligger vår bästa chans i att hålla ihop i Europa och ställa krav på lika spelregler. Och i förhandlingsrummet är vi betydligt starkare än på Thukydides slagfält. EU är världens största handelsblock – om vi håller ihop.”

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Visa flera poster