Frihandel

Frihandel betyder att medborgarna i olika länder kan handla med varandra utan tullar, kvoter eller interna handelshinder som exempelvis skilda standarder.

Spara — inte konsumera — är lösningen på USA:s handelsunderskott

Underskott i handelsbalansen är inget problem. Men vill ett land minska sitt underskott är det bättre att se till att folk sparar snarare än konsumerar, jämfört med att demonisera sina handelsparters. Kul och pedagogisk artikel i New York Times om va...

Spara — inte konsumera — är lösningen på USA:s handelsunderskott

Underskott i handelsbalansen är inget problem. Men vill ett land minska sitt underskott är det bättre att se till att folk sparar snarare än konsumerar, jämfört med att demonisera sina handelsparters.

Kul och pedagogisk artikel i New York Times om varför underskott i handelsbalansen inte är ett problem.

Donald Trumps uppfattning är att USA:s underskott i handelsbalansen är ett problem. Amerikanerna köper för mer pengar från utlandet än de säljer för. Dollar strömmar ut ur USA, exempelvis till Kina eller Tyskland som betalning för datorer eller fina bilar. Trump uppfattar detta som att USA blir fattigare. Men amerikanerna får som sagt nyttigheter för sina pengar. Och utlänningarna kan inte göra så mycket med sina dollar mer än att köpa amerikanska varor, investera i USA eller investera i USA:s budgetunderskott. Så länge den amerikanska ekonomin går bra är det inget problem, och dessutom kommer underskottet att förvärras ju bättre det går i USA. Man kan säga att USA köper från utlandet mer än utlandet köper från USA på grund av att amerikanerna är rikare än andra människor. En riktig ekonomisk kris som bara drabbade USA med fallande dollar och och hög arbetslöshet skulle snabbt minska underskottet i handelsbalansen.  Amerikanerna skulle inte har råd att köpa så mycket, den fallande dollarn skulle göra import dyrare och amerikanska varor billigare för kunderna i andra länder.

Just nu stimulerar Donald Trump den amerikanska ekonomin med stora skattesänkningar och stora budgetunderskott. Centralbanken försöker dämpa inflationstrycket som kommer av den stora konsumtionen genom att höja räntorna. Men det gör dollarn starkare så det blir ännu lättare att importera och svårare att exportera. Trumps politik driver med andra ord på underskottet i handelsbalansen samtidigt som han försöker minska det genom höga tullar.

Författaren, N. Gregory Mankiw, är professor i ekonomi vid Harvard. Han jämför ett lands ekonomin med sin privatekonomi.

”To understand what’s wrong with that inference, consider some of the many bilateral trade deficits that I run. Whenever my family goes out to dinner, the restaurateur gets some money, and we get a meal. In economics parlance, the Mankiw family runs a trade deficit with that restaurant. But that doesn’t make us losers. After all, we leave with full stomachs.

To be sure, I would be happy to have balanced trade. I would be delighted if every time my family went out to dinner, the restaurateur bought one of my books. But it would be harebrained for me to expect that or to boycott restaurants that had no interest in adding to their collection of economics textbooks.

I can run persistent trade deficits with restaurants because I run trade surpluses elsewhere. Take The New York Times, for instance. It pays me more for my columns than I pay it for my subscription. That’s a bilateral trade surplus for me and a bilateral trade deficit for The Times. But nonetheless, we both gain from the relationship.

If we add up all the bilateral trade balances with other countries, we get the nation’s overall trade balance — the difference between the value of all United States exports and imports. For many years, the United States trade balance has been negative, meaning that total imports have exceeded total exports. Mr. Trump believes this trade deficit is a sign that other nations have been taking advantage of us.

To see the folly in that conclusion, consider again the Mankiw family. Our overall trade balance is the sum of all our bilateral trade balances with everyone else — restaurants, The Times, and so on. The end result equals the difference between our income and our spending.

If our overall trade balance is positive, we are spending less than we are earning, meaning we are saving. If our overall trade balance is negative, we are spending more than we are earning. In the language of economists, we are dissaving.

Whether a trade deficit represents a problem depends on whether our spending is prudent or profligate. When a family takes out a loan to buy a car, it runs a trade deficit, but that need not be a reason for concern, as long as it can afford the car in the long run.

On the other hand, if a family runs a trade deficit by persistently living beyond its means, that’s a problem because debts eventually come due. But in this case, the trouble comes not from disreputable trading partners but from poor financial planning. If you eat at expensive restaurants too often, blame yourself, not the restaurateur.

Similar reasoning applies to countries. Nations run trade deficits when their spending on consumption and investment, both private and public, exceeds the value of goods and services they produce. If you really want to reduce a trade deficit, the way to do it is to bring down spending relative to production, not to demonize trading partners around the world.”

Att öka sparandet är alltså lösningen. Men det är som sagt inte så lätt. Och minskad konsumtion kommer att dämpa USA:s tillväxt och jobbskapande.

Trump sitter alltså i rävsaxen mellan två oförenliga mål.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Marknad i Burkina Faso. Något nytt till köket, kanske?

Hopp om att Nigeria undertecknar AfCTA

Det finns hopp om att Nigeria kommer att underteckna AfCTA -- det viktigaste afrikanska frihandelsavtalet. Mycket beror på hur det går i presidentvalet, men oavsett det är utvecklingen hoppfull.  Debatten om frihandel är just nu livaktig i Afrika.  Om ma...

Hopp om att Nigeria undertecknar AfCTA

Det finns hopp om att Nigeria kommer att underteckna AfCTA — det viktigaste afrikanska frihandelsavtalet. Mycket beror på hur det går i presidentvalet, men oavsett det är utvecklingen hoppfull. 

Debatten om frihandel är just nu livaktig i Afrika.  Om man nu får tillåta sig denna förenkling — de flesta afrikaner har förmodligen inte ens tänkt på frågan, men det finns i vilket fall en elit som tar frihandel på allvar som vägen framåt mot mer välstånd.

Det handlar främst om African Continental Free Trade agreement (AfCTA) som Nigeria — det förmodligen viktigaste landet — ännu inte har skrivit under.

Men det är kanske på gång. Landets tidigare president Olusegun Obasanjo har sagt att den nuvarande  presidenten Muhammadu Buhari är för svag och hoppas att nästa president kommer skriva under avtalet. Valet är i februari nästa år. Chansen finns dock att Muhammadu Buhari vinner valet igen.

Ett argument mot att skriva under avtalet är att frihandel inte är bra eftersom de afrikanska länderna inte producerar särskilt mycket de kan handla med. Istället köper de från omvärlden, och en vanlig tanke är att EU bör öppna sin marknad. Det senare är en helt riktig idé. Men Afrikas allvarligaste problem på handelsområdet är att länderna har höga tullar och andra handelshinder mellan sig.

Länder handlar alltid mest med sina grannar. Det gäller exempelvis alla länder i EU. Detta är egentligen självklart. Den egna marknaden med det egna språket, kulturen och lagstiftningen är enklast att arbeta på för ett företag. Därefter kommer grannländerna som har likartade kulturer och lagstiftning, och därefter länder långt bort med mycket främmande kultur och lagstiftning. Utom i mycket speciella fall sker ett företags internationella expansion stegvis.

Att länderna i Afrika inte har så mycket att sälja till varandra beror just på att de haft handelshinder. Det har helt enkelt varit svårt för afrikanska företag att exportera. De har inte ens med lätthet kunnat ta första steget till grannländernas marknader. Konsekvensen av detta är att afrikanska företagare har haft svårt att utnyttja skalfördelar, specialisering och arbetsdelning. Det finns ett skäl till att värdekedjor sträcker sig över nationsgränser. Det är inte konstigare än att värdekedjor sträcker sig mellan orter inom ett land. Tänker man mer konkret är det egentligen inte mellan orter inom ett land eller i olika länder värdekedjorna går utan mellan företag som ligger på olika ställen.

Frihandel kommer att bidra till ekonomiskt välstånd, men en mycket viktig konsekvens av att afrikanska länder börjar handla med varandra är att ekonomiskt samarbete bidrar till att relationer mellan länder blir bättre. Afrika har varit plågat av krig och konflikter. Men det var även Europa innan EU. Om andra världskriget varit det sista stora kriget även utan EU är förstås omöjligt att säga, men det är ostridigt att EU bidrar till goda relationer mellan länder och att handel och annat ekonomiskt samarbete är en central faktorn i EU.

AfCTA är helt en av många faktorer som ger hopp när det gäller Afrikas utveckling det kommande decenniet.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Det är lockande att välja en färgglad och exotisk bild från en bymarknad när man skriver om handel i Afrika. Men Afrika industrialiseras i snabb takt och de afrikanska ledarna är medvetna om handelfrågornas betydelse. Här ett raffinaderi i Sydafrika.

Regional frihandel vägen framåt för Afrika

Länderna Afrika söder om Sahara blir allt mer medvetna om att det är frihandel inom regionen som är vägen framåt.  Punch skriver om Aliko Dangote, entreprenör från Nigeria, anses vara Afrikas rikaste man. Vid ett tal i London betonade han just frihande...

Regional frihandel vägen framåt för Afrika

Länderna Afrika söder om Sahara blir allt mer medvetna om att det är frihandel inom regionen som är vägen framåt. 

Punch skriver om Aliko Dangote, entreprenör från Nigeria, anses vara Afrikas rikaste man. Vid ett tal i London betonade han just frihandel inom Afrika och dessutom möjligheterna att investera.

Africa’s richest man, Aliko Dangote, has called for conscious efforts at deepening the continent’s regional market by African investors and governments to aid its rapid growth and development.

Speaking during ‘One to One Conversation’ at the ongoing 5th Annual Financial Times African Summit in London, United Kingdom on Monday, the Nigerian entrepreneur said the key to Africa’s economic growth and strength was in the development of the regional market, saying, “Regional markets in Africa must work.”

Dangote said Africans must patronise the continent’s markets, which was why the free trade agreements by African nations were the direction to go to strengthen the markets.

Citing his own experience, the President of the Dangote Group referred to the case of neighbouring Benin Republic, which continues to import cement from China, while his Nigerian factory was only 35 miles away from the border.

“We need to trade with ourselves”, Dangote stated as he spoke glowingly about the prospect of the African economy, the free trade agreement and the availability of huge raw materials to attract investors.

(—)

Prompted by the Editor, Financial Times, Lionel Barber, to speak about difficult markets like Tanzania and Ethiopia, Dangote dismissed the issue of difficulty, stating, “Our aim is to always provide jobs and worth. As an African investor, I don’t want any investor anywhere in Africa to have a bad experience.”

Dangote repeated his mantra for African growth, urging the reduction of exports of raw materials to other continents, but creation of greater wealth within African economies.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Vitsen med nationalstater är att de kan inskränka sin handlingsfrihet

Nationellt oberoende är bra. Men brist på långsiktighet är inte bra. En av de viktigaste funktionerna hos en nationalstat är att kunna ingå avtal med andra stater så att stabila relationer skapas. Därför är USMCA sämre än NAFTA. En viktig detalj i US...

Vitsen med nationalstater är att de kan inskränka sin handlingsfrihet

Nationellt oberoende är bra. Men brist på långsiktighet är inte bra. En av de viktigaste funktionerna hos en nationalstat är att kunna ingå avtal med andra stater så att stabila relationer skapas. Därför är USMCA sämre än NAFTA.

En viktig detalj i USMCA-avtalet som ersätter NAFTA är att det skall revideras vart sjätte år, och då dessutom kunna sägas upp inom en tioårsperiod.

Det tidigare avtalet hade en omförhandlingsklausul, men inte något formellt krav på att utvärderas och revideras regelbundet.

Det är lätt att se vilket hot som ligger i kravet på revidering. Om parterna tar för vana att tänka i termer av förändring istället för anpassning kommer varje revideringstillfälle att innebära en stor mängd krav och förslag på ändringar. Osäkerheten blir fundamental.

Sex år är ingen lång tid när det gäller stora investeringar.

Syftet är förstås att behålla den nationella handlingsfriheten. Samma argument som användes av USA för att bli av med paragraf 19 om tvistelösning och förmodligen bakgrunden till att USA blockerar tillsättningen av medlemmar i WTO:s skiljedomspaneler så att de snart inte längre kan fungera.

Det finns något intuitivt tilltalande med tanken på att försvara det nationella oberoendet.

Men i själva verket är det en ganska komplex fråga.

Nationellt oberoende är förstås viktigt i den mening att inga andra länder skall kunna tvinga på ett land sin vilja. Det kräver en hyggligt stabil ekonomi, fungerande rättsstat och administration och ett militärt försvar. Den typen av nationellt oberoende är en trygghet för medborgarna.

Men vad Trump (och tyvärr de flesta andra) menar med ”nationellt oberoende” är i vilket fall delvis att regeringarna skall kunna göra lite som de vill i varje läge. Det är inte en bra idé. Regeringen, eller statens, intressen sammanfaller inte nödvändigtvis med medborgarnas intressen. I många delar av världen och under världshistorien har statsmakten stått för plundring och förtryck.

Det är grunden för att den liberala demokratin är önskvärd. Majoriteten bestämmer, men under lagarna, särskilt grundlagen, som skyddar minoriteter och ytterst individernas rättigheter. Individen är definitionsmässigt alltid i minoritet.

Det är därför vi har grundlagar.

Och det är därför vi har internationella avtal, bland annat frihandelsavtal. Meningen är att medborgarna skall kunna vara säkra på att reglerna för import och export är stabila över tid, så att de kan planera sin verksamhet och investera på lång sikt.

Här ser vi en grundläggande motsättning mellan regering och byråkrati å ena sidan och medborgarna å den andra. Regeringar vill kunna agera för att uppnå sina mål, exempelvis gynna sina egna intressen och vinna val genom att ge vissa väljargrupper förmåner. Det vill kunna agera. Medborgarna däremot vill ha långsiktiga och rättvisa spelregler.

Med andra ord står långsiktiga avtal och internationella rättsordning inte i motsatsställning till nationellt oberoende. Däremot sätter de käppar i hjulet för aktivistiska politiker. Det är lite som att gifta sig. Vissa beteenden kommer inte längre att vara acceptabla. Att tveka inför att ingå äktenskap är därför fullt naturligt. Men rätt mycket erfarenhet säger att det i längden är trevligare och hälsosammare att vara gift, trots att en del lockande handlingsalternativ försvinner.

Det gäller kort sagt att ha sitt kritiska tänkande på när politiker talar om nationellt oberoende. Handlar det om att det egna landet skall vara robust på påtryckningar, aggression och interna motsättningar som hotar att skapa kaos, eller handlar det om att politiker vill kunna agera godtyckligt?

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Kristina Sandklef, Christofer Fjellner, Frédéric Cho, och Frivärlds VD Katarina Tracz.

Kina använder globala investeringar i politiska syften

Sverige och EU måste samarbeta för att hantera Kinas ambitioner att använda handel och investeringar i politiska syften. Det går att göra utan att förfalla till protektionism. Tankesmedjan Frivärld lanserade i veckan en rapport av kinakännaren Kristin...

Kina använder globala investeringar i politiska syften

Sverige och EU måste samarbeta för att hantera Kinas ambitioner att använda handel och investeringar i politiska syften. Det går att göra utan att förfalla till protektionism.

Tankesmedjan Frivärld lanserade i veckan en rapport av kinakännaren Kristina Sandklef om Kinas globala investeringar och frågan om dessa är ett ekonomiskt verktyg för politiskt inflytande.

Med på seminariet var även EU-parlamentarikern Christofer Fjellner och Frédéric Cho, expert på Kinas näringsliv.

Slutsatsen är att ja, Kinas regering använder investeringar för att utöva politiskt inflytande. Kina är i princip för frihandel men följer inte alltid den principen för egen del och försöker aggressivt få tillgång till teknologi och marknader.

Samtidigt är inte Kina den av staten och kommunistpartiet styrda monolit som många antar. Staten har inte full kontroll över näringslivet. En del utlandsinvesteringar är mindre lyckade. Den imponerande långsiktigheten visar sig ibland vara enbart retorisk. Samtidigt som man talar om de långa perspektiven sker plötsliga omläggningar i politiken. Men det faktum att det vid varje tillfälle finns en strategi är ändå en fördel. De kinesiska aktörerna har något genomtänkt att utgå ifrån.

Det är något som saknas i Sverige och EU. Inställningen till Kina är närmast idealistiskt och naiv.

Samtidigt är av allt att döma de flesta kinesiska investeringar i huvudsak affärsmässiga och kinesiska ägare är i regel populära och respekterade. Dessutom är de knappast övermänskliga, det finns ett antal exempel på att kinesiska affärsmän gjort ordentliga dikeskörningar. Bilden är med andra ord inte entydig.

Fjellner och Cho höll i stort med om rapportens slutsatser, att Sverige och EU behöver en Kina-strategi och förbättrade kunskaper om Kina. Att Sverige och andra EU-länder behöver granska utländska investeringar ur säkerhetspolitisk synvinkel. Det kan de enskilda länderna göra utan att EU lägger sig i eftersom säkerhetspolitiken är en nationell angelägenhet. Att EU bör gå ihop med länder som USA, Japan, Korea, Australien för att få Kina att leva upp till sina ambitioner om frihandel och lika villkor för utländska företag och investeringar i Kina.

Däremot är generell protektionism inte ett verkningsfullt medel mot Kinas politik.

Rapporten här.

Se seminariet här.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Mycket skrik för lite ull — men Trump kan deklarera en seger

NAFTA var enligt president Trump "the single worst trade deal” som USA någonsin ingått. Det nya NAFTA, eller USMCA (United States, Mexico and Canada Agreement), är då rimligen det näst värsta handelsavtalet i USA:s historia, med tanke på hur lite som...

Mycket skrik för lite ull — men Trump kan deklarera en seger

NAFTA var enligt president Trump ”the single worst trade deal” som USA någonsin ingått. Det nya NAFTA, eller USMCA (United States, Mexico and Canada Agreement), är då rimligen det näst värsta handelsavtalet i USA:s historia, med tanke på hur lite som har förändrats.

I förra veckan blev det klart att även Kanada ställer sig bakom det nya avtalet mellan Mexiko, USA och Kanada.

De exakta skrivningarna är ännu inte analyserade, men det finns ett antal relevanta förändringar i det nya avtalet:

  1. Skärpta ursprungsregler. Gäller bilindustrin. I praktiken måste en bil i framtiden bestå av 75 procent komponenter från NAFTA-området för att kunna exporteras utan tullar. Tidigare var andelen 62,5 procent.
  2. Lönekrav. En större andel av en bil måste i framtiden vara producerad av arbetare som tjänar minst 16 dollar i timmen. Det kommer flytta över en hel del produktion från Mexiko, eftersom nästan inga mexikanska bilarbetare tjänar så mycket.
  3. Solnedgångsparagraf. Det nya avtalet kommer att gälla i 16 år. Om sex år kommer man göra en utvärdering om avtalet skall förlängas utöver den 16 åren. Det tidigare avtalet hade en omförhandlingsklausul, men ingen tidsgräns.
  4. USA:s tillgång till Kanadas mejerimarknad kommer att bli bättre. Tullarna sänks till 3,5 procent, men kvoten kommer att finnas kvar. Det är samma tullsats som i TPP-avtalet, men USA kommer få hela kvoten för sig själv.
  5. Kapitel 19 om tvistelösning kommer att finnas kvar. USA var starkt emot det, men har uppenbarligen fått ge sig.
  6. USA har kvar rätten att lägga 25 procents tull på bilar och bildelar av strategiska skäl — men Mexiko och Kanada och får speciella undantag som minskar risken att de skall drabbas.
  7. Det högsta värdet på varor som tullfritt får tas över gränsen höjs.
  8. Det finns en rätt hårt formulerad klausul om konsekvenserna av om något land börjar förhandla handelsavtal med en icke marknadsekonomi — läs Kina.

Avtalstexten, hundratals sidor, skall nu gås igenom, undertecknas i slutet av november och sen godkännas av de tre ländernas parlament. En osäkerhet är att Trump nu har missat chansen att få avtalet godkänt av den nuvarande kongressen. Efter valet i november kan republikanerna mycket väl ha förlorat sin majoritet.

På samma sätt som med EU har Donald Trump fått igenom en del förändringar av USA:s handelsvillkor. Om det är förbättringar eller inte kan diskuteras. I de fall USA:s handelspartners tvingas sänka sina tullar är det definitivt förbättringar både för USA och landets handelspartners. När handelshindren av olika skäl ökar är det en förlust för alla parter. Men det råder nog ingen tvekan om att det åtgår enorma mängder hot, förolämpningar, osäkerhet och prestigekamp för att få relativt små förändringar till stånd. USA skulle förmodligen kunnat få ungefär samma resultat genom att bara be om dem eller mot en symbolisk kostnad. Det är förstås inget fel att förhandla hårt, men det är rätt märkligt att köra den hårda stilen innan man ens kommit till förhandlingsbordet.

Trots allt är exempelvis mejeriprodukternas andel av de totala handelsvolymerna ungefär 0,06 procent.

Men Trump kan nu deklarera en seger i handelskriget lagom till valet i november och lägga allt sitt fokus på Kina.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Gästbloggare Pär Nyrén: Kinas vitbok om handelskriget är en förberedelse för utdragen konflikt

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld. Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från Stockholms universitet och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai. Handelskriget mellan USA ...

Gästbloggare Pär Nyrén: Kinas vitbok om handelskriget är en förberedelse för utdragen konflikt

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på
tankesmedjan Frivärld. 
Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från
Stockholms universitet 
och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai.

Handelskriget mellan USA och Kina pågår för fullt. Måndagen den 24 september trädde
nya tullar i kraft
. USA belägger import från Kina till ett värde av 200 miljarder USD med fem och tio procent i tullavgifter, medan Kina i samma vända bestraffar import av 60 miljarder USD av amerikanska varor med tioprocentiga tullar. Detta utgör den tredje rundan av tullhöjningar i ett handelskrig som ser ut att eskalera.

I lördags valde Kina att avstå från en amerikansk inbjudan att fortsätta förhandlingar. Istället för att hålla överläggningar direkt med sin motpart i handelskriget valde Kina istället att publicera en vitbok om landets syn på konflikten.

I korthet framhåller vitboken följande budskap:

1. Kina värnar sin värdighet och sina intressen. Kina söker inte konflikt men räds inte att ta kampen;

2. Kina är berett att utveckla de ekonomiska förbindelserna med USA;

3. Kina är villigt att reformera och förbättra det multilaterala handelssystemet;

4. Kina gör sitt yttersta för att skydda immateriella rättigheter;

5. Kina gör sitt yttersta för att skydda utländska företag som är verksamma i Kina;

6. Kina är hängivet att “fortsätta” öppna sin ekonomi;

7. Kina eftersträvar goda handelsförbindelser mellan utvecklade länder och utvecklingsländer.

Vitboken är i lika delar ett försvarstal och en litani om amerikansk protektionism. Kinas officiella budskap är att landets ekonomiska tillväxt och växande ställning i den internationella ekonomin har gynnat omvärlden i allmänhet och USA i synnerhet. Därtill upprepar och fördjupar vitboken Kinas kritik av Trumpadministrationens handelspolitik. Detta utgör Kinas första omfattande officiella ställningstagande till handelskriget, men dess innehåll är sedan tidigare bekant.

Vad policydokumentet saknar är en tydlig handlingsplan.

För närvarande är möjligheterna för antingen en multilateral eller bilateral lösning högst begränsade.

Dödläge för WTO-reform

Kina har som uttalad ambition att reformera WTO. Kina och EU grundade en arbetsgrupp för WTO-reform under toppmötet mellan EU och Kina i juli. För bara några dagar sedan följde Europeiska kommissionen upp det med ett preliminärt ställningstagande om varför WTO behöver reformeras och hur det bör genomföras. Något liknande saknas fortfarande från Kina. En vitbok om Kinas WTO-politik, som publicerades kort innan toppmötet med EU, angav inte någon indikation att Kina önskar se nya regler styra den internationella handeln. Den häromdagen publicerade vitboken klargör att WTO-reform numera är på agendan, men undviker att säga någonting om vad Kina prioriterar för handelsregimens framtid. Det enda otvetydiga ställningstagandet hittills är att ett reformerat WTO inte bör kräva lika mycket av utvecklade länder som av utvecklingsländer, vilket Kina anser sig vara. Att Kina anser sig ha rätt att inte anta lika strikta regler som många andra av WTO:s medlemsländer är en av EU:s och USA:s främsta klagomål om organisationen.

Avsaknaden av konkretion om vad Kina faktiskt vill ändra gör det svårt att fortskrida med förhandlingar. Kanske avslöjar detaljbristen att Kina inte är särskilt intresserat av att reformera det multilaterala handelssystemet.

Samtidigt brottas den amerikanska WTO-politiken med en annan utmaning. Liksom övriga involverade parter är den amerikanska administrationen i princip för en omstöpning av den internationella handelsregimen — men lite tyder på att det är en prioritet. USA:s handelsrepresentant Robert Lighthizer har kommenterat under ett sammanträde med internationella motparter att ”det är omöjligt att förhandla om nya [WTO-]regler när många av de nuvarande inte efterföljs.” Givet att Kina förnekar att de bryter mot WTO-reglerna innebär det att förhandlingar om regelverket läggs på is under överskådlig framtid för USA:s del. Emellertid är USA inte bara missnöjda med Kinas regelbrott, utan menar även att domare inom WTO:s tvistelösningmekanism agerat ”aktivistiskt”, med följden att systemet försvarat illegitima handelsbarriärer, subventioner och andra marknadsskadliga åtgärder.

På sina olika sätt verkar både Kina och USA för närvarande vilja lösa handelskonflikten på bilateral basis. Medan förhandlingarna mellan de två länderna upphört kommer det inte ske.

Lite politisk vilja att öppna ekonomin

Handelskonflikten skulle kunna upphöra om Kina genomför betydelsefulla reformer i marknadsekonomisk riktning. Det verkar dock inte vara aktuellt. Vitboken om handelskriget ger inte uttryck för självkritik utan menar att tidigare reformarbete redan möjliggjort för utländska företag att konkurrera i Kina på jämlika villkor. EU:s handelskammare i Peking delar inte den uppfattningen, utan framhåller istället att många av de reformer som utlovats huvudsakligen har uteblivit. Bland många andra utmaningar har utländska företag i Kina särskilt svårt att få licenser, statligt ägda företag får fortfarande stora (och icke-transparenta) subventioner och regleringar ändras både frekvent och på ett oförutsägbart sätt, enligt handelskammaren.

Medan den kinesiska statens företrädare i unison ensidigt beskyller USA för den pågående konflikten framkommer det med jämna mellanrum viss självkritik i Peking. Den inflytelserika före detta riksbankschefen Zhou Xiaochuan till exempel kommenterade nyligen under ett seminarium i Geneve att Kina måste göra vidta åtgärder för att minska subventioner och påtvingad teknologiöverföring för utländska företag som etablerar sig i Kina. Som ofta är fallet i Kina menade Zhou att denna politik är påtvingad av lokala styren, medan den nationella regeringen står oskyldig till sådan favoritism av det inhemska näringslivet. Det må vara en inkorrekt beskrivning av den kinesiska politiken, men det ger Kinas nationella ledare en möjlig väg att ändra sin politik utan tappa ansiktet.

Trots detta ser reformviljan ut att vara ytterst begränsad. Den i andra frågor hårdföre professorn Yan Xuetong, verksam vid det välrenommerade Tsinghuauniversitetet, har bittert noterat att hans egna uppmaningar om att reformera de statligt ägda bolagen och att öppna den kinesiska ekonomin för omvärlden saknar stöd i Peking.

Utdragen konflikt

Av allt att döma är Kina allt mer inställt på en utdragen och eventuellt eskalerande konflikt. I en ny studie har kinesiska forskare undersökt hur Kina skulle påverkas om konflikten sprids från handel till finansiella tjänster. Scenariot som undersöks vore så skadligt för världsekonomin att det är svårt att föreställa sig att det förverkligas, men att det ens diskuteras vittnar om att en viss alarmism infunnit sig i Kinas politiska kretsar.

I väntan på sämre tider har den kinesiska staten vidtagit ytterligare åtgärder för att göra sig mindre ekonomiskt beroende av omvärlden. Utöver särskilt stöd för företag som direkt påverkas av de amerikanska tullarna har staten i dagarna vidtagit ytterligare åtgärder för att stödja privata företag med dåliga finanser och öka inhemsk konsumtion.

Att minimera konfliktens skador kommer bli allt svårare. Den senaste rundan av amerikanska tullar kommer öka från fem respektive tio till 25 procent den 1 januari nästa år. Om det inte undviks kommer såväl Kina, USA och det internationella handelssystemet att utsättas för än svårare påfrestningar.

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld. Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från Stockholms universitet och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Kinas export är det minsta problemet.

Trumps handelskrig förhindrar en rationell hantering av Kina

Kina är ett problem genom sitt aggressiva beteende på handels- och ekonomiområdet. Omvärlden skulle behöva svara med en enad front och en kombination av dialog och smarta påtryckningar. Men så länge Trump bedriver handelskrig mot Kina och sina alliera...

Trumps handelskrig förhindrar en rationell hantering av Kina

Kina är ett problem genom sitt aggressiva beteende på handels- och ekonomiområdet. Omvärlden skulle behöva svara med en enad front och en kombination av dialog och smarta påtryckningar. Men så länge Trump bedriver handelskrig mot Kina och sina allierade är detta inte möjligt. 

Donald Trump hotar nu med nya tullar mot Kina på 200 miljarder dollar.

Trump har också gjort klart att USA står redo att införa ytterligare tullar till ett värde av 267 miljarder dollar – i praktiken på all kinesisk import som fortfarande är tullfri. Detta om kineserna svarar med mottullar — vilket de redan gjort.

Detta hotar att dra ner Kinas tillväxt. Kina har svårt att svara med samma mynt då USA exporterar mindre till Kina än landet importerar — vilket är grunden för underskottet i USA:s handelsbalans mot Kina. Samtidigt skadas den amerikanska ekonomin av att produkter från Kina blir dyrare, men de mätbara effekterna är långsammare eftersom pengarna från tullarna hamnar i USA:s stadsbudget, och minskad import av kinesiska produkter leder till att amerikanerna köper mer inhemska produkter, alternativt sparar och investerar.

Leder detta till att USA kommer att vinna handelskriget?

Knappast. Även om Kina är en diktatur — eller just därför — vill inte ledarna visa svaghet.

Med andra ord kommer konflikten att eskalera. Kinas stöd för USA:s dialog med Nordkorea är mindre aktivt. Kinas ambitioner som uttrycks i målet ”Made in China 2025” kommer de knappast ge upp. Det handlar om att Kina satsar på att bli världsledande på robotisering, AI och andra högteknologiska områden. Det är förstås ett hot mot USA, inte minst för att Kina har klara ambitioner på att utmana USA även när det gäller geopolitisk och militär dominans. Kina vill också ha oceangående hangarfartyg och ett globalt bassystem.

Här är det alldeles klart att Kina är ett problem. Kina expanderar genom billiga lån från statliga banker till sina industrier, billiga transporter, aggressiva strategier för att kommer över teknologi, likgiltighet för intellektuella rättigheter. Det är sannolikt att Kina även ägnar sig åt storskaligt industrispionage och stöld av företagshemligheter.

Detta är förstås en situation som inte kan hanteras genom protektionism och som i grunden inte har med frihandel eller inte att göra.

Kina är en konstruktiv partner på vissa områden, men en målmedveten maktspelare på andra och testar regelbundet vad man kan komma undan med. Att försöka hantera Kina genom aggressiva påtryckningar kommer inte att fungera. Däremot är dialog en möjlig väg. USA, Australien, Kanada, Japan och EU har redan börjat samarbeta mot Kina, men behöva ha en än mer enad front.

Men så länge USA driver ett handelskrig mot Kina, och Kanada, och EU, och underminerar WTO,  är varken en dialog med Kina eller en enad front med övriga länder möjlig.

Kina är under tryck, men kan å andra sidan göra som man vill. USA driver ett destruktivt handelskrig mot Kina men uppnår inget av målen på varken kort eller lång sikt.

Det är det riktigt allvarliga problemet med Trumps handelskrig. Bristen på handling nu riskerar att ge problem om tio år då Kina med säkerhet har uppnått en rad av sina mål och är en ännu mäktigare aktör på alla områden.

Man behöver inte vara särskilt misstänksam mot Kina för att inse att en värld där Kina både kan diktera villkoren för världshandeln och utmanar USA som världspolis inte är enbart idyllisk.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Visa flera poster