Frihandel

Frihandel betyder att medborgarna i olika länder kan handla med varandra utan tullar, kvoter eller interna handelshinder som exempelvis skilda standarder.

Inte den bästa lösningen.

EU bör inte ge Trump ytterligare skäl att höja tullar

Frankrike höjer skatterna, och USA sina tullar. Hur vore det med andra bullar? The Economist är pessimistisk när det gäller WTO:s tvistelösningsmekanism och därmed organisationens förmåga att behålla sin status och inflytande över tid. USA kommer inte släp...

EU bör inte ge Trump ytterligare skäl att höja tullar

Frankrike höjer skatterna, och USA sina tullar. Hur vore det med andra bullar?

The Economist är pessimistisk när det gäller WTO:s tvistelösningsmekanism och därmed organisationens förmåga att behålla sin status och inflytande över tid.

USA kommer inte släppa fram några nya domare, vilket betyder att appellationsdomstolen kommer sluta fungera vid årsskiftet.

”America has had some wins at the wto: against the European Union for subsidies to Airbus, an aircraft-maker; and against China for its domestic subsidies; theft of intellectual property; controls on the export of rare earths, which are used to make mobile phones; and even its tariffs on American chicken feet. But it has also been dragged before the appellate body repeatedly, in particular by countries objecting to its heavy-handed use of “trade remedies”: tariffs supposed to defend its producers from unfair imports. Time after time, it has lost. In such cases, it has generally sought to become compliant with the rules rather than buy the complainant off.

Though previous administrations had grumbled, and occasionally intervened in judges’ appointments, the Trump administration went further. Its officials complained that disputes often dragged on much longer than the supposed maximum of 90 days, and—more seriously—that the appellate body made rulings that went beyond what wto members had signed up to. They made it clear that unless such concerns were dealt with, no new judges would be confirmed.”

USA har anledning att vara missnöjd. WTO har inte agerat särskilt kraftfullt mot Kina och få länder har gett USA sitt stöd. Konsekvensen är Trumps handelskrig som han nu bedriver. Det är förstås skadligt och borde avslutas, men man skall komma ihåg att problemet med Kina inte är nytt och att det råder en ganska stor samsyn bland amerikanska politiker att det bör hanteras.

USA:s regering planerar möjligen en återgång till tiden före WTO när GATT-reglerna gällde, men då det saknades en tvistelösningsmekanism. USA utnyttjade då sin styrka för att upprätthålla reglerna. Tullarna på franska produkter är ett svar på Frankrikes skatt på digitala jättar som Google, Amazon med flera, vilken USA uppfattar som riktade mot amerikanska företag. Även Storbritannien och EU har planer på någon form av digitalskatt baserad på var folk klickar på länkarna, snarare än vare ett företags huvudkontor ligger.

Det är ingen önskvärd utveckling. Tvärt om kommer det sannolikt leda till att WTO på sikt helt förlorar sin betydelse.

Kanske skulle Frankrike och EU:s politiker lägga ner planerna på ytterligare en skatt (som ju kommer betalas av EU:s medborgare) i utbyte mot att USA går med på att tillsätta nya domare i appellationsdomstolen? Chansen är liten att det skulle gå hem, men det är gratis att försöka.

Hur skall EU då hantera det faktum att USA är världsledande på företag som drar nytta av IT-revolutionen?

Vad sägs om att försöka skapa ett företagsklimat som bidrar till entreprenörskap och expansion i Europa, snarare än ytterligare skatter, subventioner, förbud och påbud? Mer frihandel är en del av detta.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Kina — avdelningen vi såg det inte komma…

Det är dags för EU:s politiker att börja tänka på tiden efter Donald Trump. Fem år går fort och Kineserna har garanterat redan sin plan klar.  Kina är en ekonomisk jätte. Men även USA och EU är ekonomiska jättar. Faktiskt större jättar än Kina. Lande...

Kina — avdelningen vi såg det inte komma…

Det är dags för EU:s politiker att börja tänka på tiden efter Donald Trump. Fem år går fort och Kineserna har garanterat redan sin plan klar. 

Kina är en ekonomisk jätte. Men även USA och EU är ekonomiska jättar. Faktiskt större jättar än Kina. Landets BNP per capita motsvarar ungefär Bulgariens.

Ändå kan Kina bete sig självsvåldigt när det gäller subventioner, teknikstöld och dessutom strunta totalt i mänskliga rättigheter och internationell lag.

Anledningen är förstås att USA och EU är splittrade. Man tog inte Kina på allvar. Det gör förvisso Donald Trump, men hans analys och metoder är i bästa fall inte självdestruktiva.

Och hans allra första åtgärd var att kasta TPP i papperskorgen. Avtalet var klart och Trump visste inte ens vad det innehöll. Dessutom gav han TTIP nådastöten. Den tyska grönvänstern kampanjmaskineri — delvis offentligfinansierat — hade redan fått EU:s fega politiker att kasta in handduken. De var på vippen att ge upp CETA-avtalet med Kanada också.

Men tänk idag om vi hade haft TTIP och TPP på plats. Då hade EU, USA, Kanada, Japan, Australien, Korea och ett antal andra demokratiska länder i praktiken varit i ett handelsblock omfattande större delen av världen BNP. USA hade varit den obestridlige ledaren när det gällde världshandeln.

Då hade inte Kina kunnat bete sig hur som helst.

Och redan då var det uppenbart vilka planer Kina hade, men många av EU:s och även USA:s politiker var naiva kring detta. Man gömde sig bakom den helt riktiga tanken att handelskrig inte var någon bra idé — men handelskrigets trubbiga och skadliga verktyg var förstås inte de enda som fanns till hands.

Det är de inte i dag heller, men var och för sig går det inte att hantera Kinas målmedvetna strategi.

Men chansen är förstås inte förlorad. Trump kan vara president i fem år till.  Det gäller att EU:s politiker redan idag formulerar en strategi för hur man skall närma sig USA på handelsområdet den dag Donald Trump inte längre är president. Och helst skall det förstås göras tillsammans med Japan, Australien och Storbritannien. Kinesiska regeringen har garanterat en idé om hur världen skall se ut om 20 eller 30 år. Det måste EU också ha.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Ricardo. Upptäckte nyttan av arbetsdelning.

Världen bästa lag

Lagen om komparativa fördelar är inte uppfunnen. Den är upptäckt.  Men den åtlyddes av människor i hela världen långt innan den upptäcktes. Faktum är att de flesta som drar nytta av den inte ens vet att den finns.  Enligt ekonomen Deirdre McCloskey f...

Världen bästa lag

Lagen om komparativa fördelar är inte uppfunnen. Den är upptäckt.  Men den åtlyddes av människor i hela världen långt innan den upptäcktes. Faktum är att de flesta som drar nytta av den inte ens vet att den finns. 

Enligt ekonomen Deirdre McCloskey frågade matematikern Stanislav Ulam nobelprisvinnaren ekonomen Paul Samuelson om det fanns någon princip inom samhällsvetenskaperna som var sann, men inte alldeles självklar.

Samuelson svarade att Ricardos lag om komparativa fördelar är en sådan. Den är otvetydigt sann (frågan är om det inte är en matematisk lag snarare än en samhällsvetenskaplig?).

Att den inte är självklar visas av att många både intelligenta och välutbildade människor har svårt att förstå den. Konsekvensen är föreställningen om att ”konkurrensen på marknaden” gör att bara de bästa överlever och de andra slås eller utnyttjas, att det bara finns en ”vinnare” och att alla andra är ”förlorare”. Det skulle gälla både individer inom ett land och länder på världsmarknaden om det råder frihandel.

Men så är det inte. För det första utmärks marknader av samarbete snarare än konkurrens. Det finns ett konkurrenselement på marknaden, till exempel att vinna en upphandling, öka sina marknadsandelar, förhandla fram ett fördelaktigt kontrakt, men i huvudsak gäller avtal och samarbete. Det är inte konstigare än att parbildning bland människor kan ha ett visst inslag av konkurrens och optimering — man kan sträva efter en vacker partner med hög status och då tävla med andra om en viss person — utan att vi för den skull uppfattar äktenskap som en arena för ständig kamp och maximering av egenintresset.

Och för det andra gäller som sagt lagen om komparativa fördelar.

Även om Svensson är både en bättre ingenjör och städare än Andersson, har Svensson nytta av att anställa Andersson för att städa kontoret. Då kan nämligen Svensson ägna sig på heltid åt sitt jobb som ingenjör vilket ger bättre betalt än att städa. Andersson kommer förstås att tjäna mindre än Svensson, men det är inte Svenssons eller ”marknadens” fel utan beror på att Andersson har lägre produktivitet än Svensson.

Detsamma gäller länder.

Även om ett land (ännu inte) har blivit bra på något kan det sälja produkter till länder även om dessa är bättre på allt.

Att Sverige importerar kläder och IKEA-möbler från andra länder beror inte på att svenskarna inte kan göra kläder och IKEA-möbler. Det beror på att vi använder vår tid mer produktivt för att vi har mer produktionskapital i vår ekonomi (maskiner, inte människor, gör mycket av jobbet) och därför kan investera i en hög utbildningsnivå. Att ha hög utbildning är ju bara värdefullt om man har möjlighet att tänka. Om man måste ägna stora delar av dagen till att hämta vatten och bruka jorden är det inte så meningsfullt att ha investerat i en designutbildning.

Kunskap samverkar med andra typer av produktionskapital i en självförstärkande process som leder till allt högre välstånd.

För att denna process skall kunna ske med rimlig snabbhet krävs det tillgång till marknader och investeringskapital, det vill säga handel med andra och helst betydligt rikare länder. Att ha rika kunder är en tillgång.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
-- Jag är bekymrad. Om frihandelsförhandlingarna kollapsar kan det bli vår undergång.

Var det handeln som gjorde oss till människor?

Byta av varor mellan människor stimulerar den tekniska utvecklingen. Kanske är det handeln som gjort oss till människor? Eller är det i vilket fall människans förmåga att byta saker även med främlingar som gjort att vi utvecklat kultur, teknik och därm...

Var det handeln som gjorde oss till människor?

Byta av varor mellan människor stimulerar den tekniska utvecklingen.

Kanske är det handeln som gjort oss till människor? Eller är det i vilket fall människans förmåga att byta saker även med främlingar som gjort att vi utvecklat kultur, teknik och därmed välstånd?

Dan Sanchez har en intressant artikel på temat hos Foundation For Economic Education.

Det är väl känt att arkeologer gjort fynd som tydligt visar att produkter förts långa sträckor. Man har hittat snäckskal i grottor fjärran från havet. Produktionen av flintyxor och pilspetsar har skett långt ifrån den plats där flintan förekom naturligt.  Det tyder på organiserad, storskalig och specialiserad produktion av flintföremål och — gissningsvis — mycket annat; det är bara sten, ben, keramik som blir kvar. I vissa områden har människor med säkerhet gjort spjut och knivar av bambu. De blir hårda, starka och ruggigt vassa men försvinner förstås mycket snabbt.

Neandertalarboplatser innehåller inga sådana fynd. De uppvisar tecken på flexibilitet, men verktygen är alltid gjorda av material som fanns i närområdet.

Tidigare människotyper, The Boxgrove Horse Butchers  producerade samma typ av stenyxa i uppemot en miljon år. Under den tiden fick människoarten en 30 procent större hjärna, men deras verktyg förändrades inte.

Hos inga andra primater vi känner till är det möjligt för två flockar att stöta på varandra utan att det uppstår våldsamheter. Även hos oss människor är det en stark drift att ta till våld, men tillräckligt ofta kan vi hantera denna drift och i samarbeta även med okända människor enskilt eller i grupp. Inte minst kan vi byta saker med varandra, vilket närmast per definition är teknikutbyte. Vi byter inte till oss saker som är exakt samma som de vi kan göra själva.

Forskaren och vetenskapsjournalisten Matt Ridley skriver:

“I am not talking about swapping favours — any old primate can do that. There is plenty of ‘reciprocity’ in monkeys and apes: you scratch my back and I scratch yours. (…) Such reciprocity is an important human social glue, a source of cooperation and a habit inherited from the animal past that undoubtedly prepared human beings for exchange. But it is not the same thing as exchange. Reciprocity means giving each other the same thing (usually) at different times. Exchange — call it barter or trade if you like — means giving each other different things (usually) at the same time: simultaneously swapping two different objects. In Adam Smith’s words, ‘Give me that which I want, and you shall have this which you want.’”

…the homicidal relationships between tribes. Famously, no other species of ape can encounter strangers without trying to kill them, and the instinct still lurks in the human breast. But by 82,000 years ago, human beings had overcome this problem sufficiently to be able to pass Nassarius shells hand to hand 125 miles inland.

This is in striking contrast to the Neanderthals, whose stone tools were virtually always made from raw material available within an hour’s walk of where the tool was used. To me this is a vital clue to why the Neanderthals were still making hand axes, while their African-origin competitors were making ever more types of tool. Without trade, innovation just does not happen. Exchange is to technology as sex is to evolution. It stimulates novelty. The remarkable thing about the moderns of west Asia is not so much the diversity of artefacts as the continual innovation. There is more invention between 80,000 and 20,000 years ago than there had been in the previous million. By today’s standards, it was very slow, but by the standards of Homo erectus it was lightning-fast. And the next ten millennia would see still more innovations: fish hooks, all sorts of implements, domesticated wolves, wheat, figs, sheep, money.”

Självklart kan inte stenåldern och människans tidigaste utvecklingen direkt användas som argument för frihandel i dagens värld.

Men den grundläggande iakttagelsen att utbyte stimulerar teknisk och förmodligen kulturell utveckling torde vara relevant även i dag. Nu med tillägget att systematisk forskning och utveckling är resurskrävande och därför förutsätter stora marknader.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Kinas ekonomi skadas av deras protektionism

Om Donald Trump skulle få kineserna att ta bort alla sina tullar och subventioner skulle det resultera i att den kinesiska ekonomin blev ännu starkare än den är nu. Kina tillväxt är inte hög tack vare protektionismen, utan trots protektionismen. Tom Mu...

Kinas ekonomi skadas av deras protektionism

Om Donald Trump skulle få kineserna att ta bort alla sina tullar och subventioner skulle det resultera i att den kinesiska ekonomin blev ännu starkare än den är nu. Kina tillväxt är inte hög tack vare protektionismen, utan trots protektionismen.

Tom Mullen på FEE gör en intressant vinkel på handelskriget:

”As Walter Williams put it, if you’re out in a rowboat with someone who shoots a hole in his end of the boat, you’re not helping yourself by shooting another hole in your end.

Well, the same goes for the Chinese. To the extent they are doing the things they are accused of by Washington, they are only hurting themselves. All the arguments for why the US should eliminate its tariffs, even if the Chinese don’t, also apply to China. Whatever money China spends subsidizing its exporters is money that could have been used by a Chinese industry that doesn’t need to be subsidized. Every additional renminbi yuan Chinese consumers are paying for automobiles or other products upon which they place high tariffs is one they no longer have to spend on something else, making the Chinese poorer for all the same reasons US tariffs make Americans poorer.

Contrary to the flawed reasoning pervading most of the political spectrum, China’s economy is not growing faster than America’s because of its protectionism and other government interventions. It’s growing faster despite them.

US manufacturing output hasn’t dropped significantly as the jobs have left.

China has a population north of 1.4 billion people. If the whole world were laissez-faire, China would have the largest economy in the world. It has been the relative freedom of the US economy compared to China’s that has made the US economy larger. It is only the persistence of relatively more state interventions, even in the post-communist era, that has kept China from becoming the largest economy already.”

Ett ekonomiskt starkare Kina skulle vara bra för USA. Då skulle kineserna köpa fler amerikanska produkter och deras arbetsintensiva industri få ett högre kostnadsläge, men samtidigt bli effektivare. Både Kina och USA skulle vinna.

Däremot är det inte självklart att Kina skulle bli ett mindre hot geopolitiskt, snarare tvärt om. Men det är inte ett handelspolitiskt problem, och Kinas militära styrka och internationella inflytande är betydande redan som det är.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Singapores hamn.

Nytt frihandelsavtal mellan EU och Singapore

Den 21 november kommer frihandelsavtalet mellan EU och Singapore träda i kraft.  Det betyder att de flesta tullar försvinner, och även en rad tekniska handelshinder försvinner. Bland annat på elektronik, fordon, läkemedel och miljöteknik. Även offentli...

Nytt frihandelsavtal mellan EU och Singapore

Den 21 november kommer frihandelsavtalet mellan EU och Singapore träda i kraft. 

Det betyder att de flesta tullar försvinner, och även en rad tekniska handelshinder försvinner. Bland annat på elektronik, fordon, läkemedel och miljöteknik. Även offentlig upphandling öppnas.

Detta är både bra och dåligt. Bra eftersom det öppnar upp för mer handel och att EU ligger i frontlinjen. Dåligt eftersom det förstärker trenden mot att handeln blir en ”spagettiskål” av avtal som försvårar för både importörer, exportörer och myndigheter att hantera regelverket. Målet måste vara att världens länder skapar ett globalt avtal inom ramen för WTO.  Men så länge Donald Trump är president i USA kommer det inte att ske. Å andra sidan är det bara som mest drygt fem år till — en kort i tid i handelssammanhang.

The Strait Times skriver:

”SINGAPORE – The Council of the European Union (EU) has approved the EU-Singapore Free Trade Agreement (FTA), which will remove nearly all customs duties between the two jurisdictions from Nov 21.

Minister-in-charge of Trade Relations S. Iswaran announced this with EU trade commissioner-designate Phil Hogan at a gala dinner on Friday (Nov 8).

Mr Iswaran said the FTA marks a watershed moment in the relationship between them. It is the first such agreement between the EU, which is the world’s largest single market, and an Asean member state.

He also said it will be a step towards a larger relationship between the EU and Asean, which is expected to be the world’s fourth largest market by 2030.

”This is a an excellent opportunity for companies on both sides, in the EU and in Singapore, and in particular for our small and medium enterprises (SMEs),” said Mr Iswaran.

Singapore will continue to ensure its SMEs can benefit from FTAs, he added, citing last month’s FTA symposium here for SMEs to understand specific aspects of such trade agreements.

Enterprise Singapore has also set up a website where SMEs can access a tariff calculator that will tell them what are their preferential margins for particular products or markets based on Singapore’s 24 existing FTAs, Mr Iswaran said.

The EU-Singapore FTA will allow 84 per cent of Singapore exports, including food products and electronics, to enter the EU duty-free, with the rest to follow in the next three to five years.

It also contains strong rules on trade and sustainable development, including the protection of labour rights and the environment, Mr Iswaran said.

”Under the agreement, the EU and Singapore will remove obstacles to trade and investment in green technologies, as well as foster green public tendering and create new opportunities in environmental services.

”These forward-looking provisions recognise the increasing need for trade to contribute positively towards the fight against climate change and reaffirms our commitment to the Paris Agreement.”

Mr Hogan said a ”European Green Deal” will be a priority for the next European Commission – the executive arm of the EU – which will take office next month.

”Singapore will be able to tap into the initiatives that will be proposed to ’green’ business activities across the EU.

”There will be a lot of money invested in new initiatives and opportunities for environmental services, businesses and software industries that Singapore will be able to take advantage of.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Afrika tar ytterligare steg på vägen mot frihandel

Financial Times skriver om det stora afrikanska frihandelsavtalet som håller på att förverkligas. Insikten har kommit att bistånd och planekonomi inte ger välstånd och att marknadsekonomi och frihandel är vägen framåt. Frihandelbloggen har tidigare skrivit ...

Afrika tar ytterligare steg på vägen mot frihandel

Financial Times skriver om det stora afrikanska frihandelsavtalet som håller på att förverkligas. Insikten har kommit att bistånd och planekonomi inte ger välstånd och att marknadsekonomi och frihandel är vägen framåt.

Frihandelbloggen har tidigare skrivit om African Continental Free Trade Area (AfCFTA):

”At a time when much of the world seems to be cooling on the idea of free trade, at least one region is growing increasingly enthusiastic: Africa. This year, 54 of the continent’s 55 states — with only recalcitrant Eritrea on the sidelines — signed up to a free trade area that encompasses 1.2bn people and output of more than $3tn.

The project has gathered strong political momentum, going from conception to enactment in less than three years. Cyril Ramaphosa, South Africa’s president, has called it the continent’s boldest attempt to bring to life the pan-African ideals espoused half a century ago by independence leaders such as Kwame Nkrumah. Colonialism left a Balkanised continent of primarily subscale economies. Most of them have arbitrary borders. Sixteen are landlocked. The African Continental Free Trade Area is an opportunity to remake the continent in its own image and in its own interests.

There is a strong economic case to be made. Only about 18 per cent of African exports are traded within the continent, against nearly 60 per cent for Asia and 70 per cent for Europe. African countries have agreed to cut tariffs to zero on 90 per cent of goods. That and other trade-facilitating measures should increase intra-continental commerce by more than 50 per cent in four years, according to the UN Economic Commission for Africa.

More trade could bring many advantages. Too many African countries are stuck in colonial-like trading arrangements, exporting raw materials and importing manufactured goods. The free trade area should encourage both specialisation and higher value-added exports. Research shows that African countries trade more sophisticated goods with each other than they do with the outside world.

(—)

There are many obstacles. The greatest is effective implementation. The African Union has a history of grandiose pronouncements but poor follow-through. The next phase will be to hammer out dull but vital agreements on non-tariff barriers, rules of origin and dispute resolution. Countries also need to build the infrastructure — soft as well as physical — to facilitate smooth trade, linking their countries with road, rail and interconnecting power grids. They also need to streamline customs procedures, often maddeningly slow. Just as important, they must redouble efforts to lift education standards, with a particular emphasis on the vocational skills that can help people participate in more interconnected economies.

(—)

“We have reached a moment in our history when Africa needs investment more than it needs foreign aid,” Mr Ramaphosa told the FT’s Africa Summit in London last month. In this, multilateralism is the best way forward.

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Utbytets alkemi

Frihandel innebär inte bara större vinst genom större marknader, utan att välstånd skapas genom att vi i allt högre usträckning byter grejor med varandra. Kritik mot frihandel och marknadsekonomi bygger oftast på (ibland medvetna) missförstånd eller oku...

Utbytets alkemi

Frihandel innebär inte bara större vinst genom större marknader, utan att välstånd skapas genom att vi i allt högre usträckning byter grejor med varandra.

Kritik mot frihandel och marknadsekonomi bygger oftast på (ibland medvetna) missförstånd eller okunskap om ekonomi. Det betyder förstås inte att en person som förstår ekonomi inte kan vara kritisk mot företeelser som är orsakade av marknadsekonomi eller hur exempelvis företag agerar. Även marknadsekonomin är ”uppfunnen” av människor och har mänskliga brister. Adam Smiths osynliga hand är inte en metafor för Gud.

En annan typ av kritik bygger på att marknadsekonomins verkliga resultat jämförs med en fantasivärld där politiker och byråkrater med osviklig perfektion styr den ekonomiska verksamheten i samhället mot ett önskat tillstånd. När dessa fantasier omsätts i verkligheten visar de sig leda till förtryck, svält och massmord. Politiken kan styra på marginalen, men ju större politisk sektor desto fler, större och mer oöverskådliga blir systemfelen.

En missuppfattning om frihandel är att den är lönsam i huvudsak för att våra svenska exportföretag får större marknader och därmed kan göra mer vinst, samtidigt som vi i Sverige (eller i-världen) får tillgång till enkla men billiga produkter från andra länder — produkter som tillverkas av arbetare som lever under slavliknande förhållanden.

Så kan det förstås vara till en viss del, men den stora vinsten med frihandel är större marknader som ger tre effekter på möjligheten att skapa välstånd.

Den första faktorn är att byten i sig kan skapa ökat välstånd. Det klassiska exemplet är att handbollsspelare har en fotboll och en fotbollsspelare en handboll. Om de byter bollar med varandra ökar deras välstånd. De kan spela det spel de gillar och är bra på.

Grisfarmaren och potatisodlaren är ett annat exempel, om de byter kan båda äta kött och potatis. Ännu tydligare blir det om man exemplifierar med skogsbonden, smeden, färgtillverkaren, glastillverkaren och den som gör cement av kalksten. De yrkena har funnits sedan hundratals år och tillverkar tillsammans allt som behövs för att man skall kunna bygga ett ordentligt hus som står i århundraden. Att ha ett ordentligt hus att bo i innebär att man slipper frysa ihjäl; det är välstånd!

Det leder över till nästa faktor som är specialisering. En person kan kunna göra allt det som räknas upp ovan, och på stora gods fanns ibland alla funktioner. Men vi vet att specialisering har funnits sedan stenåldern. Arkeologerna har hittat platser där man uppenbarligen ägnade sig åt masstillverkning av flintföremål. De elegant och ändamålsenligt utformade pilspetsar, stenyxor, skäror och verktyg för pälsberedning som idag finns på våra museer gjordes med största sannolikhet av specialister. De flesta kunde nog få till en stenyxa, men den elegans som många föremål präglas av kunde garanterat inte vem som helst skapa.

Genom specialisering blir vi bättre och utnyttjar sedan den kunskapen mer. I praktiken handlar det om att vi gör investeringar i kunskap och sedan utnyttjar den investeringen maximalt.

Hur mycket specialisering skall vi då sträva efter?

Ja, det avgörs av i vilket sammanhang man befinner sig. Är jag stenåldersman i en liten familjegrupp eller järnåldersbonde långt från grannarna finns det knappast utrymme för extrem specialisering. Då måste jag kunna allt som är nödvändigt för att överleva. Det är förstås fantastiskt att ha så mycket nyttig kunskap, specialisering är inte värdefullare än alternativet, men det ligger en effektivitetsförlust i att vara tvungen att lära sig många olika saker som man bara utnyttjar då och då. Att lära sig en sak bra som man sen gör dag ut och dag in är en effektivare användning av tiden (men möjligen tråkigare om det är något som inte går att utveckla).

I moderna ekonomiska termer skulle vi säga av marknadens storlek avgör hur mycket människor kan specialisera sig.

Samma sak gäller förstås produktionskapital. Investeringarna i maskiner hänger på hur mycket de utnyttjas. En maskin kan köpas in först om den utnyttjas tillräckligt mycket för att betala räntor och amorteringar. Och då är marknadens storlek en avgörande faktor. Största delen av skillnaden mellan rika och fattiga länder beror på mängden produktionskapital. I rika länder gör maskinerna jobbet, medan människorna mest tänker ut vad som skall produceras och hur produkterna skall få köpare.

Samma dynamik gäller utvecklingskostnader. En stor del av dagens produkter kan inte utvecklas utan att miljarder konsumenter på en global marknad delar på utvecklingskostnaderna.

Till sist har vi arbetsdelningen eller lagen om komparativa fördelar. Det är en matematiska lag som förklarar varför alla har nytta av att delta i utbytet på marknaden. Den säger i korthet att det effektivaste är att vi gör det vi är minst dåliga på jämfört med alla andra.

Ett vanligt missförstånd bland dem som kritiserar marknadsekonomin är att ”konkurrens” innebär samma sak som det gör i idrottssammanhang. Någon vinner, de andra förlorar. Den som inte är bäst slås ut. Alla måste vara på tå och alltid springa lite snabbare för varje dag.

Men konkurrens är bara en del av agerandet på marknaden, huvudprincipen är samarbete.

Ett enkelt exempel är advokaten som anställer en person som städar sitt kontor. Gör han det för att han städar dåligt? Förmodligen inte, en person som är advokat kan förmodligen vara mycket duktig på att städa. Smart, energisk, fokuserad är han antagligen bättre än de flesta han kan anställa. Bör han då inte städa själv? Nej.  Marknadspriset på städning är 500 kronor per timma, medan marknadspriset på advokattjänster är 4000 kronor per timma. Kan han inte städa mer än åtta gånger bättre än han är advokat bör han hyra någon annan att städa. Den personen kan i princip ta upp till 3999 kronor för att städa, men i praktiken sätts priset för städning på marknaden. Det är inte alldeles ovanligt att man kan tvingas sälja något för ett pris som är lägre än vad köparen värderar det till. Problemet för städare är att det finns många som kan städa och att deras marknadsvärde därför trycks ner enligt lagen om tillgång och efterfrågan. ”Bli städare” är därför inte ett bra karriärråd.

Men exemplets poäng är att det finns jobb åt städaren trots att han städar sämre än advokaten skulle göra, det vill säga man behöver inte vara bäst för att ha glädje av samarbete på marknaden.

I princip gäller samma sak i handeln mellan länder. Man behöver inte vara bäst för att ha nytta av frihandeln. Tyskland, Japan, USA, Sverige och några till länder  är säkert bäst i världen på att göra nästan allt. Men detta är också de länder som handlar mest med omvärlden per capita. Förklaringen är att de är avancerade ekonomier med extremt nedbrutna produktionsprocesser. Varenda lite detalj  som ingår i produkterna bygger på specialisering, stora volymer och arbetsdelning.

Det är fantastiska exempel på utbytets alkemi, på hur välstånd skapas genom att vi byter grejor med varann.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Visa flera poster