Frihandel

Frihandel betyder att medborgarna i olika länder kan handla med varandra utan tullar, kvoter eller interna handelshinder som exempelvis skilda standarder.

Vinsten viktigare än kostnaden

Frihandel innebär inledningsvis kostnader, men dessa uppgår bara till kring 20 procent av vinsten. I praktiken innebär frihandel att man får tillbaka åtta kronor för varje två kronor man lägger ut. Det är ingen tillfällighet att det land som just nu ä...

Vinsten viktigare än kostnaden

Frihandel innebär inledningsvis kostnader, men dessa uppgår bara till kring 20 procent av vinsten. I praktiken innebär frihandel att man får tillbaka åtta kronor för varje två kronor man lägger ut.

Det är ingen tillfällighet att det land som just nu är marknadsledande när det gäller protektionism är ett av världens rikaste, och att de länder som kastar sig in i handelskriget och hotar med motåtgärder också är relativt rika.

Undantaget är Japan som är både positivt till frihandel och rikt.

Men det mest positiva exemplet är Afrika som är på väg på mot att skapa världens största frihandelsområde. 54 nationer, en miljard människor och 3,4 triljoner i samlat BNP.

Att Afrikas länder går mot allt friare handel är extra viktigt. Det finns nämligen ingenting som är så viktigt för att öka tillväxt och välstånd, särskilt för fattiga länder och människor.

Björn Lomborg, chef för  Copenhagen Consensus Center och en av världens intressantaste tänkare när det gäller utveckling och välstånd skriver om detta i The Hill.

Lomborg menar att frihandel har en kostnadssida som uppgår till så mycket som 20 procent jämfört med vinsten. Frihandel orsakar inledningsvis strukturförändringar som drabbar anställda, företag och hela regioner. Det kräver olika insatser som tillsammans med kapitalförstöring — investeringar i produktionsresurser som måste tas ur bruk innan de är avskrivna — har en kostnad. Förutom de rent humanitära skälen att göra insatser finns det också politiska skäl. I USA har protektionismen vunnit mark delvis genom att folk i vissa regioner faktiskt drabbats av industrinedläggningar på grund av utländsk konkurrens. Bättre politik på området skulle kanske ha minskat motståndet, även om man i rättvisans namn har lagt ner resurser för att hantera problemen. Tyvärr med ganska liten effekt. Samma sak i EU. Försök att omskola människor och förlägga andra verksamheter till regioner som förlorat arbetsplatser har inte varit särskilt lyckosamma.

Men samtidigt är det förstås orimligt att bara se på kostnadssidan. Att 20 procent av vinsten försvinner innebär ju att 80 procent blir kvar. En investering som kostar två kronor men ger en intäkt på 10 kronor är extremt bra. 400 procent avkastning är inte att förakta…

Om Doha-rundan förverkligades (i praktiken ett globalt frihandelsavtal) skulle världen bli 11 triljoner dollar rikare varje år fram till 2030. Det är knappast ett stort problem om 20 procent av den summan försvinner. Det skulle ändå bli kvar 9 triljoner dollar.  Det betyder 1000 dollar extra årligen jämfört med dagens utveckling för varje enskild person i utvecklingsländerna. på 12 år skulle 145 miljoner människor tas ur fattigdom.

Även människor i rika länder vinner på frihandel. I USA är exportföretag mer lönsamma och betalar högre löner än motsvarande företag som inte exporterar och konsumenterna får uppemot 30 procent mer för sin pengar tack vare importvarorna i butiken.

Även miljön gynnas. Det finns ett tydligt samband mellan välstånd och miljövård. Det är bara mycket rika samhällen som kan avsätta stora ytor skogsmark för att skydda några fågelarter, ta stora kostnader för rening av utsläpp eller ganska snabbt byta ut sin bilpark mot miljövänliga fordon.

Att lägga ut pengar för att hantera de negativa effekterna av frihandel är helt enkelt en god affär.

Det behöver också bara göras en begränsad period. När väl strukturförändringarna är genomförda och ekonomin anpassat sig till den nya situationen finns vinsterna kvar, medan kostnaderna försvinner — eller rättare sagt går ner till de normala kostnaderna för omställning som alltid finns i en ekonomi som utvecklas. Frihandel är egentligen inte väsensskild från tekniska eller institutionella förändringar som påverkar ekonomin.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Är frihandlare dumma eller onda? Bild: Gustave Doré

Är frihandelsvänner antingen dumma eller onda?

Är frihandeln bara en kuliss bakom vilken ett omfördelningssystem som gynnar de rika och mäktiga döljer sig? Den här artikeln i det amerikanska politiska magasinet Truthout är intellektuellt intressant på grund av det sätt som argumentationen förs. "...

Är frihandelsvänner antingen dumma eller onda?

Är frihandeln bara en kuliss bakom vilken ett omfördelningssystem som gynnar de rika och mäktiga döljer sig?

Den här artikeln i det amerikanska politiska magasinet Truthout är intellektuellt intressant på grund av det sätt som argumentationen förs.

”In Washington policy circles, being a supporter of free trade is pretty much comparable to saying you believe in evolution. All reasonable people say they accept the doctrine and agree that tariffs and other forms of protectionism are evil and dirty.

While there are good arguments for free trade as an economic policy, in the real world what passes for “free trade” is pretty much any policy that redistributes income upward, even if it is directly at odds with free trade.

(—)

The long and short in this story is that “free trade,” as it appears in Washington policy debates, is pretty much whatever the rich and powerful want it to be. It has nothing to do with the economic concept of free trade; it is about redistributing more money from everyone else to them.”

Författaren Dean Baker är uppenbarligen en på området mycket kunnig person. Om man bortser från ett extremt märkligt resonemang om att patent och copyright är en form av protektionism, är hans kritiska verklighetsbeskrivning av olika usla kompromisser på frihandelsområdet helt rimlig.

Reglerna kring handel drabbas, även när den övergripande ambitionen är frihandel, av exakt samma dynamik som alla andra politiska idéer när de implementeras. Särintressen, okunskap, traditioner och ideologiska kompromisser korrumperar den ursprungliga idén. Det gäller ju även sådant som äganderätt, yttrandefrihet och andra mycket fundamentala delar av det politiska landskapet.

Och det är förstås viktigt för alla frihandelsvänner att uppmärksamma och kritisera när termen ”frihandel” används felaktigt av okunskap eller av retoriska skäl.

Felet Baker gör och som är vanligt i många politiska debattörers föreställningsvärld är att han lider av en sorts vag konspirationsföreställning.

Det är en sak att säga att en del av den politik som motiveras med frihandelsargumentet är politiska kompromisser som i vilket fall när kom till gynnade något särintresse.

En annan sak är den tanke som Baker uttrycker i citatet ovan.

Där påstår Baker att de politiska ambitionerna om ”frihandel” i Washington inte har något med frihandel att göra, att det bara är frågan om att de rika vill berika sig genom någon form av ”omfördelning” (redistribution).

Och det är förstås där som han resonemang havererar fullständigt. Hur skulle detta system ha kommit till? Alla som känner till Washingtons politiska sektor vet att det förvisso finns tusentals lobbyister för olika mer eller mindre små och bisarra särintressen, men det finns också inflytelserika organisationer och mäktiga politiker som styrs av idéer och ideal. Det sker en dragkamp mellan dessa intressen, som i alla demokratier, och tyvärr vinner inte alltid rätt sida.

Men att påstå att att USA:s frihandelsdebatt och den politik som faktiskt förts i decennier enbart är en någon sorts konspiration av ”the rich and powerful” är förstås helt knäppt.

Dessutom är detta något som polariserar och förgiftar debatten. Bakers uppfattning reducerar ju dem som argumenterar för frihandel till antingen naiva idealister som inte förstår vad deras idéer egentligen leder till, eller till kallhamrade cynikern som gå de rika och mäktigas ärenden. Alla försök att hitta en gemensam inställning, exempelvis ”hur skall vi kunna skapa frihandelsavtal som kan accepteras av de beslutande församlingarna med så få, små och oskadliga kompromisser som möjligt” blir med Bakers attityd inte möjlig.

Han har ju redan avfärdat frihandlare som dumma eller onda.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

”Afrikas EU” sakta mot förverkligande

Allt närmare frihandel i Afrika. En av de viktigaste faktorerna för välstånd. Länderna i Afrika jobbar på att skapa vad som kommer att bli världens största frihandelsområde. Dock bara till ytan, inte när det gäller antalet människor eller BNP. Liknel...

”Afrikas EU” sakta mot förverkligande

Allt närmare frihandel i Afrika. En av de viktigaste faktorerna för välstånd.

Länderna i Afrika jobbar på att skapa vad som kommer att bli världens största frihandelsområde. Dock bara till ytan, inte när det gäller antalet människor eller BNP. Liknelsen med EU som vissa afrikanska ledare gjort är möjligen lite överoptimistisk.  Men utvecklingen är ändå positiv.

African Continental Free Trade Area (AfCFTA) rullar sakta framåt. 17 länder har ratificerat avtalet. När man kommer upp i 22 länder börjar avtalet att gälla.

African Development Bank (AfDB) räknar med att implementeringen kommer att ge en 15 procent ökning av handeln och ett netto på 2,8 miljarder dollar i ytterligare tillväxt.

Alla beräkningar av den typen är osäkra, men en entydig erfarenheten säger att handeln och därmed välståndet ökar när det finns avtal på plats som säkrar långsiktigt stabila förhållanden.

Afrikas problem är att många av länderna ofta legat i krig och dessutom handlat med forna kolonialherrar. Te, kaffe, vin och liknande har handlats från Europa — ibland trots att produkterna kommit från grannländerna. Man har fått flyga mellan afrikanska länder visa Paris eller London.

Afrikanerna har också haft fokus på att få tillgång till EU:s marknad. Det är självklart att EU bör ha frihandel med omvärlden, men regeln är att länder handlar med sina grannar. Det gäller även mycket utvecklade och globaliserade ekonomier som Sverige, Tyskland, Frankrike. De dominerande export- och importländerna är grannarna. Att Afrika börja få frihandel mellan de afrikanska länderna är mycket betydelsefullt.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Ryktet om EU som en protektionistisk organisation är starkt överdrivet. Men det finna brister i handelspolitiken. Inriktningen avgörs bland annat vid valen till EU-parlamentet i maj.

Det bästa med EU är gratis

I valet till EU-parlamentet finns det två linjer. Att EU skall göra bra saker som är gratis, eller dåliga saker som kostar pengar. Den moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner brukar säga att det bästa med EU är gratis. Med det menar han förstå...

Det bästa med EU är gratis

I valet till EU-parlamentet finns det två linjer. Att EU skall göra bra saker som är gratis, eller dåliga saker som kostar pengar.

Den moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner brukar säga att det bästa med EU är gratis.

Med det menar han förstås att de fyra friheterna; för varor, tjänster, arbetskraft och kapital inte kostar något att upprätthålla. Eller, något kostar det väl, men den kostnaden är i alla händelser mindre än att upprätthålla gränserna och minska den fria rörligheten.

Tyvärr ägnar sig EU åt en rad andra verksamheter som kan ifrågasättas. Därvidlag är EU inte unikt. Var helst det finns en politisk organisation utan stenhårda institutionella ramar för sin verksamhet kommer ”kreativa” och ”välmenande” individer att försöka kidnappa den för sina egna syften. Det gäller statsmakterna i EU:s medlemsländer. De ägnar sig undantagslöst åt saker vars värde kan ifrågasättas eller som är uppenbart destruktivt och slösaktigt. Gemensamt för dessa projekt är att medborgarna nästan aldrig har efterfrågat dessa projekt eller ens vet om att de existerar. Och det mesta av vad EU ägnar sig åt har medlemsstaterna stått bakom.

Man kan konstatera att många politiker som tidigare varit motståndare till EU nu är rätt entusiastiska. De har nämligen kommit på att politik man inte kan få igenom i hemlandet kanske kan genomföras på EU-nivå, på tryggt avstånd från de egna väljarna. Dessa politiker ser dessutom gärna att EU skall kunna ta för sig av medlemsstaternas beslutanderätt genom majoritetsbeslut. EN EU-skatt finns alltid på agendan, högt upp eller lite längre ner. Många inbitna EU-federalister har varit med länge och är gamla. De har lärt sig vara tålmodiga. Det vet att tålmodigt driva frågor, även om dessa kanske kommer att förverkligas efter det egna frånfället.

Därför är det oerhört viktigt att de som väljs till Europaparlamentet har fokus på att behålla det med EU som är bra och värdefullt; öppenhet, handel, rättstat, maktdelning, men motarbetar federalism, byråkratisering, överföring av makt till EU annat än som ett resultat av total enighet mellan medlemsstaterna.

Det radikala EU-motståndet är lika orimligt som den naiva EU-entusiasmen. Tyvärr har EU-debatten i Sverige fastnat i skyttegravarna från folkomröstningen om medlemskap vilket i hög utsträckning blockerar den seriösa debatten om vilken inriktning av EU som är bäst ur svensk synpunkt. Det finns självklart nationella intressen som varierar mellan länder — Frankrike och Tyskland har andra mål med EU än vad Sverige har. Det är lite tabu att tala om ”nationella intressen” i Sverige, men det är en självklar del av debatten i alla andra EU-länder.  Det är bara i högtidstalen det finns ett enda mål med EU — när TV-lamporna slocknat och journalisterna har packat ihop sina bandspelare startar dragkampen igen. Visserligen en i huvudsak fredlig och civiliserad dragkamp, men icke desto mindre en kamp om att samarbetet också skall gynna de egna, nationella intressena.

Den viktiga frågan till dem som står på listorna till EU-parlamentet i valet i maj är alltså hur de vill att EU skall utvecklas. Tycker de frihandel, öppenhet och rättstat är det viktiga, eller tycker de att EU skall bli ytterligare en stat som pysslar med allt och ingenting utan fasta gränser för sin kompetens?

Eller enklare. Vill de att EU skall göra det som är bra och gratis, eller det som är dåligt och kostar pengar?

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Hallaway Dairy Farm in Delhi, NY, September 1999. USDA Photo.

USA måste gå med i CPTPP — innan Kina gör det

USA riskerar att totalt hamna vid sidlinjen när det framtida landskapet för global handel utformas. Landet bör omedelbart gå med i CPTPP. USA förlorar över 130 miljarder dollar på att stå utanför TPP. President Trumps beslut, ett av de första när han t...

USA måste gå med i CPTPP — innan Kina gör det

USA riskerar att totalt hamna vid sidlinjen när det framtida landskapet för global handel utformas. Landet bör omedelbart gå med i CPTPP.

USA förlorar över 130 miljarder dollar på att stå utanför TPP.

President Trumps beslut, ett av de första när han tillträdde, att kasta det färdigförhandlade TPP-avtalet i papperskorgen är förmodligen ett av de sämsta ekonomisk-politiska besluten i USA:s historia.

Avtalet var ursprungligen väl anpassat till USA:s krav. De andra länderna — Australien, Japan, Nya Zeeland, Kanada, Mexiko, Singapore, Malaysia, Vietnam. Brunei, Chile och Peru —  hade starka incitament att tillmötesgå USA. Landet hade därigenom fått igenom många av sina krav när det gäller patent och andra skydd för intellektuella rättigheter.

Nu omfattar avtalet (med det fantastiska namnet Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership — CPTPP) ungefär 13,5 procent av globalt BNP, med USA skulle det ha blivit 38 procent.

Dessutom inkluderades inte Kina i avtalet. Det betyder att USA skulle kunna ha tecknat ett avtal med EU och  därigenom bli centrum i ett kombinerat frihandelsområde bestående av i stort sett alla industriländer, varav de flesta dessutom öppna och demokratiska. En fantastisk position i kampen mot Kina om att dominera världsmarknaden och hantera Kinas mer osympatiska drag när det gäller handel och investeringar.

USA har dock fortfarande möjlighet att gå med i CPTPP, och därigenom minska risken för att Kina förr eller senare kommer med. Om Kina kommer med, men inte USA, hamnar landet verkligen vid sidlinjen när det gäller de framtida reglerna för internationell handel och investeringar.

WTO domineras fortfarande av USA. Men just nu spelar WTO ingen viktig roll. Förr eller senare kommer världens stora handelsländer se värdet av att försöka samla att avtal som nu ingås i ett enda avtal. Då kommer fokus förskjutas till WTO, men det kommer att ta minst ett decennium — förmodligen är vi inte där förrän om 30 år. Det vore bra om USA hade ett ordentligt inflytande även innan dess. Det kommer en tid efter Trump och en tid då dagens flirtande med protektionism ifrågasätts.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Omfattas inte av frihandeln med Kanada...

Vill britterna röka på och köpa vapen?

EU:s frihandelsavtal kan uppfattas som komplexa, men det är ingen skillnad mot andra liknande avtal eller WTO:s regelverk. Avtalen är en spegelbild av staternas egna, interna, regleringar.  En återkommande idé är att dagens frihandelsavtal mellan state...

Vill britterna röka på och köpa vapen?

EU:s frihandelsavtal kan uppfattas som komplexa, men det är ingen skillnad mot andra liknande avtal eller WTO:s regelverk. Avtalen är en spegelbild av staternas egna, interna, regleringar. 

En återkommande idé är att dagens frihandelsavtal mellan stater eller mellan EU och länder utanför EU inte är ”riktiga frihandelsavtal”.

Inte minst har det varit ett tema för Brexitanhängare. Om bara Storbritannien slapp EU kunde landet ingå separata och bättre frihandelsavtal med omvärlden.

Här uppmärksammas en bok på temat av före detta Ukip MP Douglas Carswell.

”THE European Union claims to have over 40 “free-trade agreements” with around 50 countries in place but instead of “freeing trade”, these deals turn out to do the exact opposite, former Ukip MP Douglas Carswell has claimed in his his 2017 book “Rebel: How to Overthrow the Emerging Oligarchy”,

(—)

Mr Carswell argued Brexit will be a “golden opportunity” for Britain to strike free trade agreements with the rest of the world and free itself from the EU’s economic restrictions.

The former Ukip MP claimed Brussels’ so-called “free-trade agreements” actually limit trade and just like the single market does not create prosperity.

(—)

”Again and again, we are told how – following long, complex negotiations, ‘free trade’ deals like the Transatlantic Trade and Investment Partnership

(TTIP) or the Canadian-EU trade agreement might be possible.

”But hold on. If these agreements were giving permission for the goods and services sold in one country to be sold in another, and vice versa, what would there be left to negotiate?”

Mr Carswell noted it is because these deals are ”corporatists agreements”, with all manner of ”privileges hidden in each-subclauses”, that they take so long.

He added: ”The EU’s so-called free-trade agreements, effectively extend to international trade the kind of prescriptive, top-down, permission-based approach on which the European single market has been created.

”In terms of prosperity and job creation, it’s not a template with a great record of success.””

I en mening har Carswell rätt. Det ideala frihandelsavtalet skulle förstås bara säga att ”allt som är lagligt att handla med i land A bör vara lagligt att utan hinder föra in och handla med i land B, och vice versa”.

Men frågan är om ens Carswell skulle vilja ha ett sådant avtal med till exempel Kanada? Det skulle innebära en omedelbar legalisering av marijuana i Storbritannien. Eller med USA, där frågan uppkommer vilken delstatslagstiftning för marijuana och skjutvapen som skulle tillämpas i Storbritannien?

Och britterna var inte alldeles lyckliga över tanken på import av hormon- och antibiotikabehandlat kött när TTIP diskuterades för några år sedan.

Det kan mycket väl vara så att britterna får till ett stort antal frihandelsavtal med omvärlden efter Brexit och där några kommer vara bättre än vad EU skulle kunna åstadkomma. Men att avtalen mellan EU och andra länder ser ut som de gör har helt andra orsaker än att EU tvingar på andra länder en massa krångel för nöjes skull.

EU och nästan alla andra länder i världen är mer eller mindre genomreglerade. Regelverken avviker från varandra i stort och smått och måste på ena eller andra sättet hanteras för att inte utgöra handelshinder. Antingen genom att reglerna görs enhetliga, eller genom att länderna erkänner varandras regelverk. Alla dessa förändringar måste förstås sättas på pränt och beslutas.

Nästan alla länder har dessutom undantagslöst sina väl organiserade särintressen, framför allt på jordbruksområdet.

Så frihandelsavtalen är i princip spegelbilder av de moderna, genomreglerade staterna. EU kan förstås visa upp en hel del skräckexempel, men det kan även Storbritannien som i stora stycken är ett mycket byråkratiskt land.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 5

2019-01-31 Janerik Larsson i Svenska Dagbladet skriver fascinerande om varför det är vårt att flytta tillverkningsindustri tillbaka till USA. Apple har problem för att de inte får fram tillräckligt med skruvar till sin produktion. Det finns helt enkel...

Frihandel i media vecka 5

2019-01-31

Janerik Larsson i Svenska Dagbladet skriver fascinerande om varför det är vårt att flytta tillverkningsindustri tillbaka till USA. Apple har problem för att de inte får fram tillräckligt med skruvar till sin produktion. Det finns helt enkelt inte nog med verkstadsteknisk kompetens tillgänglig (läs gärna den länkade New York Times-artikeln): 

”President Donald Trump har sedan decennier varit motståndare till frihandel och internationella handelsavtal – den tankefigur som är hans version av merkantilism och som inte haft någon prominent förespråkare sedan den franske finansministern Jean-Baptiste Colbert gick bort 1683.

Som nybliven president hyllade Trump flera företagssatsningar som han hävdade skulle leda till att amerikansk tillverkningsindustri skulle pånyttfödas.

Ett av dessa var Foxconns 10 miljarder USD satsning i Wisconsin som skulle skapa 13 000 jobb för amerikanska industriarbetare.

Trump kallade det för “eighth wonder of the world”. Amerikanska medier har under onsdagen rapporterat att detta världens åttonde underverk sannolikt inte blir av.

Trump hånas nu av sina kritiker, men man ska inte underskatta vilken effekt detta kan få på presidentens politik framöver. Han hatar att ha fel och det nya NAFTA-avtalet som nu sitter fast i kongressen kan mycket väl drabbas av Trumps vrede. Även förhandlingarna med EU kan ligga i farozonen, gissar jag.

Trumps huvudlösa politik får konsekvenser. Motorcykeltillverkaren Harley- Davidsons vinst utplånades av Trumps tullar.

Harley-Davidson Inc. barely broke even in the last quarter of a year in which the struggling American icon got caught up in President Donald Trump’s trade wars. The motorcycle maker’s shares plunged the most in a year.

Hur svårt det är att förändra tillverkningsindustrins industriella logik illustreras av en intressant artikel om en skruv. Det är New York Times som berättar:..”

2019-01-30

Lexology skriver om att Israel och Ukraina efter några år av förhandlingar har ingått ett frihandelsavtal. Inte världens mest betydande, kanske, men ändå:

On 21 January 2019, Ukraine and Israel formally concluded a free trade agreement. The final deal, which was the culmination of seven years of negotiations, was signed by Stepan Kubiv, the Ukrainian Minister of Economic Development and Trade, and Eli Cohen, Israel’s Minister of Economy and Industry.

The full text of the FTA is not yet publicly available, but according to Kubiv, the deal includes the following points:

  • the annulment of Israeli import duties for approximately 80% of Ukrainian products and the annulment of Ukrainian import duties for approximately 70% of Israeli products;
  • anticipated increase in the amount of Israeli investment into the Ukrainian industrial, agricultural, high-tech and IT sectors;
  • establishment of a new free trade triangle: Ukraine-EU-Israel;
  • enhancement of Ukrainian-Israeli cooperation within the transport, automotive engineering and aircraft industries.

Joel Lion, Israel’s Ambassador to Ukraine, stated that the agreement is expected to increase trade turnover between the countries by 15% over the next five years to approximately USD 1 billion.

Both officials and analysts view the deal as a significant step forward in cooperation between Ukraine and Israel in a host of sectors including technology, agriculture, healthcare, aerospace and science.

To go into force, the deal still needs to be ratified by the parliaments of both countries: the Ukrainian Verkhovna Rada and the Israeli Knesset.”

2019-01-29

Liberala samhällsdebattören Johanna Nylander påpekar i Ystads Allehanda att regeringen visserligen är för frihandel, men samtidigt ökar antalet handelshinder genom symbolpolitiska åtgärder som leder till mer krångel, byråkrati och kostnader: 

””Sverige ska försvara den fria handeln”. Så står det i regeringsförklaringen, och det är en bra utgångspunkt för ett litet land som är beroende av sin omvärld. Tyvärr återspeglas inte det lika tydligt i de förslag och utredningar som den nya regeringen tagit sig an.

Bland de 73 punkter som den rödblågröna mitten enades om före statsministeromröstningen finns det flera förslag som beskattar, reglerar och försvårar handel med andra länder. Kemikalieskatt på kläder och skor, förbud av vissa plastsorter, extraavgift på andra plastprodukter, pantsystem för sällanköpsprodukter, och ett nytt system där varenda liten vara ska förses med ett eget pass(!) som berättar vad den är, hur den tillverkats och hur den återvinns är bara några av de nya regleringar som föreslås.

En kemikalieskatt på kläder och skor kan låta behjärtansvärt, men erfarenheterna från kemikalieskatten på elektronik visar att det bara riskerar att bli en dåligt lönsam byråkratisk process som gör det svårare och dyrare för svenska handlare att sälja kläder och skor i butik. Hårdast drabbas enskilda fristående butiksägare som importerar själva och behöver hantera ännu en skattesats. Andelen skadliga kemikalier kommer knappast att minska av en extraskatt heller, vilka det nu ens skulle vara, för det nämns inte i förslaget. Att förse varje vara med ett eget pass är också en usel idé. I praktiken skulle det bli en ny obligatorisk märkning av produkter som hade behövt anpassas särskilt till den svenska marknaden.

(—)

Som med de flesta regleringar drabbar de mindre företag hårdare än stora. Stora butikskedjor kan lägga resurser på att optimera importbyråkratin och hitta egna smarta lösningar. En liten fristående skobutik behöver till exempel själv lösa hur man skall deklarera nya punktskatter, utforma obligatoriska produktmärkningar och samtidigt kämpa mot butiksdöd i city.

Förslagen om varumärkning och utökad kemikalieskatt skall utredas först. Låt de stanna på utredningsbordet och må de aldrig verkställas. Sverige behöver inte fler handelshinder.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
-- Tur att vi sluppit globaliseringen. Jag har alltid gillat att ha ett jobb där man har kontakt med naturen.

Vi blev utsatta — därför är vi rika

Om vi i Sverige varit "förskonade" från internationell konkurrens skulle vi i Sverige förmodligen vara kvar på 1800-talet när det gäller allmänt välstånd.  I DN den 26 januari finns en trevlig artikel av Mia Holmgren om färdtjänstföretaget Samres som h...

Vi blev utsatta — därför är vi rika

Om vi i Sverige varit ”förskonade” från internationell konkurrens skulle vi i Sverige förmodligen vara kvar på 1800-talet när det gäller allmänt välstånd. 

I DN den 26 januari finns en trevlig artikel av Mia Holmgren om färdtjänstföretaget Samres som har sin växel i Senegals huvudstad Dakar. 120 senegalesiska akademiker dirigerar färdtjänst och sjuktransporter till kunder i Bengtsfors, Töreboda och Visby.  De senaste tio åren har företaget Samres växt utomlands samtidigt som antalet anställda i Sverige har minskat med 100.

Det intressanta ur handelssynpunkt är att Sverige därigenom faktiskt importerar tjänster. De senegalesiska medarbetarna tjänar cirka 4000 kronor i månaden (om man har ett jobb, arbetslösheten är hög). Det är en hygglig lön i Senegal, men kanske en femtedel av en svensk lön för motsvarande jobb.

Att detta är möjligt beror förstås på teknikutvecklingen. Det är bara ett par decennier sedan det vore omöjligt att lägga ett callcenter i Afrika. Om telefonlinjer eventuellt fungerade skulle kostnaden vara enorm. I dag fungerar tekniken och överföringen är nästan gratis.

Till artikeln finns en kommentar av Carl Johan von Seth som skriver om hur det nya snabbare trådlösa internettekniken 5G och annan teknikutveckling gör att allt fler tjänster kommer att kunna utföras på distans. Icke oväntat andas artikeln en viss oro och synen på handel är problematiserande:

”En stor del av vår ekonomi – mellan tummen och pekfingret en fjärdedel – har hittills varit förskonad från internationell konkurrens. Det finns ingen världsmarknad för sjukvård. Och till skillnad från tillverkningsindustrin och jordbruket pressas inte heller byggsektorn av import. Detsamma gäller många andra tjänstebranscher som efter nästan 200 år av globalisering inte berörts nämnvärt av det stigande trycket från internationella marknadskrafter.”

”Förskonad från internationell konkurrens” är en märklig och felaktig formulering. Det är konkurrens, både inhemsk och internationell, som gör att vi har det välstånd vi har.

Länder som Frankrike, Tyskland, England, USA skulle möjligen inledningsvis kunnat bygga upp en hygglig industri med egna resurser och den egna marknaden. Sverige hade inte haft en chans. Och dagens välstånd är även för de länderna helt beroende av globala marknader och värdekedjor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera poster