Frihandel

Frihandel betyder att medborgarna i olika länder kan handla med varandra utan tullar, kvoter eller interna handelshinder som exempelvis skilda standarder.

USA:s ekonomiska framsteg har byggt på teknisk och vetenskaplig utveckling, inte protektionism.

Kina måste hanteras — men traditionellt handelskrig är helt fel metod

USA kan inte vinna handelskriget mot Kina genom att bekämpa Kina, utan genom att stärka sin egen ställning som världens kraftfullaste och modernaste nation när det gäller både vetenskap, teknologi, infrastruktur och ekonomi.  Tom Donilon, säkerhetspolitisk rådgivar...

Kina måste hanteras — men traditionellt handelskrig är helt fel metod

USA kan inte vinna handelskriget mot Kina genom att bekämpa Kina, utan genom att stärka sin egen ställning som världens kraftfullaste och modernaste nation när det gäller både vetenskap, teknologi, infrastruktur och ekonomi. 

Tom Donilon, säkerhetspolitisk rådgivare (National Security Adviser) 2010-2013 skriver i Foreign Affairs om Donald Trumps handelskrig mot Kina.

Han menar att det inte kommer att påverka Kina särskilt mycket och att de skadliga effekterna på USA:s ekonomi kommer att bli allt större.

Strategin bör istället vara att stärka USA genom mer pengar till forskning och utveckling, utbildning, infrastruktur och omställning till ett samhälle där robotar gör allt mer av arbetet. Att stärka relationen till traditionella allierade och inte minst ansluta USA till TPP-samarbetet är andra rekommendationer. Det senare är viktigt. USA har fortfarande chansen att bli navet i ett samarbete som omfattar nästan alla av världens demokratisk och utvecklade länder, större delen av världsekonomin och världshandeln. Genom det skulle Kinas (och inte som nu USA) hamna vid sidlinjen.

”The rivalry between the United States and China is here to stay. But the Trump administration is bringing the wrong tools to the contest, applying blunt trade-war tactics reminiscent of the nineteenth century instead of crafting a strategy to keep the United States the world’s economic and technological leader in the twenty-first. Defensive protectionism will not meet the China challenge; only domestic revival can do that. Restoring the United States’ global standing and revitalizing its economy will require an ambitious strategy that doesn’t rely solely on changing Chinese behavior so much as on preparing the United States to compete.

(—)

The Trump administration is right that China’s high-tech mercantilism threatens U.S. economic competitiveness and national security. China aims to replace the United States as the global leader in several high-tech sectors. The Trump administration is also right that the United States should push back. But so far the United States has not responded with nearly enough ambition.

Tariffs were always a poor choice to change Beijing’s behavior. At best, the administration’s punitive measures will shape China’s policies at the margin, earning U.S. companies a little more access to the Chinese market and slightly reducing the trade deficit. In the meantime, however, the tariffs are hurting U.S. businesses, consumers, and farmers. They are alienating U.S. allies. And, analysts warn, they are increasing the risk of a global recession.

There’s a better solution. History offers a blueprint: the United States’ strongest response to external economic and technological challengers has always been to invest in itself. When, in 1957, the Soviet Union launched the world’s first artificial satellite, Sputnik, the United States responded by passing the National Defense Education Act, which transformed all levels of science and math education, dramatically boosted federal funding for basic research and development, and created NASA and DARPA, which supported the development of many of the technologies that power modern society. Today, China’s technological advancements—a more serious threat to U.S. primacy than the Soviet Union ever posed—should produce a similar response.

(—)

The United States needs to set its house in order, but even then, it cannot go it alone in a global economic, technological, and military competition with China. Trump’s trade wars have alienated the United States’ closest partners. A recent poll in Germany found that the German public now views the United States as a less trustworthy trading partner than China. Regaining the United States’ stature in the world is essential, as only a collective front can pressure Beijing to stop stealing intellectual property and start granting foreign companies greater access to the Chinese market.

A good place for the next president to start would be by reviving U.S. participation in the Trans-Pacific Partnership. A stronger TPP with U.S. involvement would be the ultimate tool for checking China’s unfair trade practices. It would signal to Beijing that it can only shape Asia’s economic future by respecting intellectual property, dismantling bloated state-owned enterprises, and playing fairly with other countries. Trump’s decision to scrap the TPP, in 2017, conveyed exactly the opposite message, assuring China’s leaders that they could double down on the old ways of doing business without consequences.

The administration’s China policy reflects Trump’s belief that China has long taken advantage of the United States, especially on trade. Whatever the merits of that position, a response focused on changing China’s behavior is woefully inadequate. U.S. primacy was born not by defensive protectionism but by building the greatest economic engine in human history. Keeping ahead of China is much more about us than about them.”

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Spelar ingen roll för tillväxten?

Frihandel en förutsättning för ekonomisk utveckling

Stora marknader, specialisering och arbetsdelning står för en mindre del av produktivitetsökningar jämfört med tekniska utveckling och investeringar i produktionskapital. Men samtidigt är stora marknader, specialisering och arbetsdelning en nödvändig förutsä...

Frihandel en förutsättning för ekonomisk utveckling

Stora marknader, specialisering och arbetsdelning står för en mindre del av produktivitetsökningar jämfört med tekniska utveckling och investeringar i produktionskapital. Men samtidigt är stora marknader, specialisering och arbetsdelning en nödvändig förutsättning för den tekniska utvecklingen och investeringarna i produktionskapital.  

Ibland stöter man på argument som är relativt övertygande trots att de är helt felaktiga.

På en konservativ amerikansk webbsajt som heter American Greatness försöker en person som heter Spencer P Morrison argumentera för att frihandel inte ökar välståndet. Anledningen att kommentera en så obskyr och konspiratorisk produkt som American Greatness är att många vanföreställningar i debatten ursprungligen kommer från mer eller minder skumma källor.

Morrison har två argument.

Han menar till att börja med att Adam Smiths ide om att specialisering inte ökar produktiviteten inte stämmer. Man kan nämligen bara dela upp en arbetsprocess i ett begränsat antal steg.

”In The Wealth of Nations, Adam Smith explained that prosperity is a function of productivity, and productivity is itself a function of labor specialization: more specialization means more productivity, and more wealth.

Smith fleshed out his idea in his now-classic example. Imagine two pin workshops. In one workshop each artisanal worker makes his pin from start to finish, meticulously stretching the wire and hammering-down the pinhead. At that rate each man “could scarce, perhaps, with his utmost industry, make one pin a day.” In the other workshop the men divide their labor so that each handles one simple task:

”One man draws out the wire, another straights it, a third cuts it, a fourth points it, a fifth grinds it at the top for receiving the head . . . the important business of making a pin is, in this manner, divided into about eighteen distinct operations . . . I have seen a small manufactory of this kind where ten men only were employed . . . [and by dividing their labor] those ten persons, therefore, could make among them upwards of forty-eight thousand pins a day.”

For Smith, the key to prosperity is an efficient division of labor. Likewise, the key to economic growth is to divide labor—to break production steps into smaller and smaller chunks. This works, but only in the short term. In reality, Smith’s pin-makers can only subdivide their task so many times before the process is maximally efficient. Once this point is reached, additional economic growth is impossible according to Smith’s theory.

And yet economic growth continues unabated. Why? Because technology drives long-run economic growth, not labor specialization. This fact is painfully obvious.”

Det Morrison inte begriper är att 1) rätt många produkter är extremt mycket mer komplexa än en spik. Detta även om man inte tar med i kalkylen att Smiths exempel börjar med att metallen redan existerar — det vill säga hela den extremt mödosamma och komplicerade processen att få fram insatsvaran till spiken är borta ur exemplet. Redan på Adam Smiths tid fanns förstås en rad mer komplexa produkter som vagnar, skjutvapen, ur, kikare och mycket annat. I dag kräver en så vardaglig produkt som en bil eller mobiltelefon tiotusentals högt specialiserade arbetsmoment.

Vidare är 2) den teknologiska utveckling beroende av stora marknader. Produktionskapitalet i en modern industri är gigantiskt. De investeringarna kan inte göras utan tillgång till globala marknader. Det krävs att miljoner konsumenter delar på kapitalkostnaderna för att moderna konsumentprodukter som telefoner, datorer, internet och liknande skall bli rimligt billiga. Frihandel är förutsättningen för tillräckligt stora marknader, tillräckligt stor specialisering och den effektiva användningen av produktionskapital.

Morrisons andra argument är minst lika märkligt.

Nämligen att lagen om komparativa fördelar enligt Ricardo kräver att all produktion läggs där den är billigast.

 ”Ironically, the best critique of comparative advantage comes from David Ricardo himself, who acknowledges that his theory is domain-specific—it only applies when certain antecedent conditions are met. Ricardo writes:

”. . . it would undoubtedly be advantageous to the capitalists [and consumers] of England… [that] the wine and cloth should both be made in Portugal [and that] the capital and labour of England employed in making cloth should be removed to Portugal for that purpose.”

Ricardo says explicitly that comparative advantage suggests that it makes sense for England to import both cloth and wine from Portugal, and that England’s cloth-making industry should be—to use modern parlance—offshored to Portugal.

Of course, Ricardo knows this would be a losing strategy for England. If England imported everything and made nothing, it would have no economy. Further, England would be vulnerable to foreign suppliers. Ricardo adds an intellectual buttress to ensure that the temple of trade will not collapse. He writes: “most men of property [will be] satisfied with a low rate of profits in their own country, rather than seek[ing] a more advantageous employment for their wealth in foreign nations.””

Om citatet av Ricardo stämmer gör även han ett misstag. Hans ursprungliga exempel med vin och kläde förutsätter att de naturliga förutsättningarna i de båda länderna är olika. Inte bara att löneläget i de båda länderna är olika. Den senare skillnaden utjämnas efterhand på grund av frihandeln.

Och vidare spelar det ingen roll var produktionen ligger i världen. De som äger företagen får vinsten. Det ligger ju inte särskilt mycket produktion i New York eller Stockholms innerstad. Men människorna där lever i stort välstånd för att de äger och administrerar produktionskapital.

Så det skulle inte vara något bekymmer för England om både kläde och vin tillverkades i Portugal, så länge produktionskapitalet (fabrikerna) ägdes av britter.

Men på 1800-talet var det förstås inte alldeles enkelt för en britt att göra direktinvesteringar i Portugal. Det förekom förstås, men fortfarande i dag finns det trögheter. Världens produktion är sannolikt långt ifrån ett teoretiskt ideal. Det faktum att det finns en global tillväxt år ut och år in visar att produktionen förbättras. I Afrika arbetar 70 procent av befolkningen inom en extremt lågproduktiv jordbrukssektor. Ingen skulle påstå att enbart frihandel räcker för att förbättra produktiviteten där.

Ricardos exempel syftar för övrigt inte till att argumentera för att frihandel ger ökat välstånd, utan till att visa att inte bara de mest effektiva länderna tjänar på frihandel. Även ett land som är dåligt på allt jämfört med sina handelspartners tjänar på att delta i den globala handeln.

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Johan August Gripenstedt

Näringsfriheten 155 år i dag

Marknadsekonomins och frihandelns historia är också historien om politiken, de mänskliga rättigheterna och demokratins utveckling.  Idag är det 155 år sedan näringsfriheten infördes i Sverige, i praktiken av den legendariske finansministern Johan August Gr...

Näringsfriheten 155 år i dag

Marknadsekonomins och frihandelns historia är också historien om politiken, de mänskliga rättigheterna och demokratins utveckling.  Idag är det 155 år sedan näringsfriheten infördes i Sverige, i praktiken av den legendariske finansministern Johan August Gripenstedt.

Det är något att fira, eller åtminstone att sända en tacksamhetens tanke.

1864 avskaffades skråväsendet helt, även i städerna.

Samtidigt försvann burskapstvånget, mästarskapstvånget och tvånget att tillhöra en förening. Dessutom infördes fri etableringsrätt för handelsrörelser och fabriksanläggningar på landsbygden.

De första raderna i förordningen (SFS 1864:41. Näringsfrihetsförordningen 18 juni 1864) lyder:

”Svensk man och kvinna är /…/ berättigad att i stad eller å landet idka handels-, eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering; att till utrikes ort utföra eller därifrån införa samt utrikes orter emellan fortskaffa varor.”

Detta var inledningen på Sveriges utveckling mot industrination. Det tog ytterligare ett par generationer innan Sverige blev ett av de rikare länderna i Europa, men näringsfriheten var ett nödvändigt villkor.

Orden ”utrikes ort” var viktiga, då de öppnade för internationell handel. Dock inte frihandel. De första stegen mot frihandel kom under åren efter då Gripensted skickligt manövrerade Sveriges anslutning till Cobdensystemet genom Riksdagen.

Cobdentraktaten introducerade en princip som än i dag är en grundbult i det internationella handelssamarbetet, nämligen ”mest gynnad nations”-principen (som innebär att en handelsfördel som ett avtalsslutande land ger till ett land också ska ges till alla andra avtalsslutande länder). Flera europeiska länder anslöt sig till detta frihandelssystem.

Redan 20 år senare kom internationella skydd för patent, varumärken och mönster.

Under slutet på 1800-talet grundlades de principer och system som än i dag utgör ramar för näringsfrihet och frihandel.

 

Kommentarer

Janne Hyllengrenjuni 21, 2019
Gamla segrar får inte dölja att Kina spionerar, stjäl och dumpar medan vår industriella framgångssaga avvecklas under rop på ännu mer sk frihandel.
Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Tullar. Svårt dilemma just nu.

Trumps handelspolitik dilemma för USA:s näringsliv

USA:s nuvarande president kommer inte lämna efter sig ett idéologiskt arv. Det finns ingen "trumpism". Därför har USA:s näringsliv inga starka skäl att motarbeta hans handelspolitik. Effektiv lobbying handlar om decennier av relationsbyggande. Trump har s...

Trumps handelspolitik dilemma för USA:s näringsliv

USA:s nuvarande president kommer inte lämna efter sig ett idéologiskt arv. Det finns ingen ”trumpism”. Därför har USA:s näringsliv inga starka skäl att motarbeta hans handelspolitik. Effektiv lobbying handlar om decennier av relationsbyggande. Trump har som mest drygt sex år kvar och när han avgår försvinner hans politik nästan omedelbart. 

USA:s näringsliv har traditionellt varit positiva till Republikanerna. Men Donald Trumps handelspolitik har under lång tid alienerat partiets anhängare inom framför allt tillverkningsindustrin.

Inte minst är det presidentens ryckiga och oförutsägbara beteende på handelsområdet som bekymrar. Det är mycket svårt att teckna avtal med underleverantörer i andra länder när man bokstavligen inte vet från en minut till en annan vad som gäller.

Trump hotar med tullar, tar bort hotet, hotar igen, gör överenskommelser bara för att bryta dem i nästa ögonblick. Dessutom använder han inte bara tullarna i handelskonflikter.  Som i den senaste konflikten med Mexiko om illegal migration.

Time magazine rapporterar:

”President Donald Trump’s aggressive and wildly unpredictable use of tariffs is spooking American business groups, which have long formed a potent force in his Republican Party.

Corporate America was blindsided last week when Trump threatened to impose crippling taxes on Mexican imports in a push to stop the flow of Central American migrants into the United States.

The two sides reached a truce Friday after Mexico agreed to do more to stop the migrants. But by Monday, Trump was again threatening the tariffs if Mexico didn’t abide by an unspecified commitment, to “be revealed in the not too distant future.”

(—)

“Business is losing,” said Rick Tyler, a Republican strategist and frequent Trump critic. “He calls himself ‘Mr. Tariff man.’ He’s proud of it… It’s bad news for the party. It’s bad news for the free market.”

“It was a good wakeup call for business,” James Jones, chairman of Monarch Global Strategies and a former U.S. ambassador to Mexico, said of Trump’s abrupt move to threaten to tax Mexican goods.

Just last week, the sprawling network led by the billionaire industrialist Charles Koch announced the creation of several political action committees focused on policy — including one devoted to free trade — to back Republicans or Democrats who break with Trump’s trade policies. A powerful force in Republican politics, the network is already a year into a “multi-year multi-million dollar” campaign to promote the dangers of tariff and protectionist trade policies.

The Chamber of Commerce, too, is in the early phases of disentangling itself from the Republican Party after decades of loyalty. The Chamber, which spent at least $29 million largely to help Republicans in the 2016 election, announced earlier this year that it would devote more time and attention to Democrats on Capitol Hill while raising the possibility of supporting Democrats in 2020.

Few expect the Chamber or business-backed groups like the Koch network to suddenly embrace Democrats in a significant way. But even a subtle shift to withhold support from vulnerable Republican candidates could make a difference in 2020.

(—)

Congressional reluctance to challenge Trump could be tested in coming months. Lawmakers may balk if he proceeds with plans to tax $300 billion worth of Chinese goods that he hasn’t already targeted with tariffs — a move that would jack up what consumers pay for everything from bicycles to burglar.

Likewise, taxing auto imports — an idea that has virtually no support outside the White House — would likely meet furious resistance. So would any move to abandon a trade pact with Mexico and Canada. Trump has threatened to withdraw from the 25-year-old North American Free Trade Agreement if Congress won’t ratify a revamped version he negotiated last year.

For all their disenchantment with Trump, the Chamber of Commerce may yet find it hard to break its ties to the party. Though the chamber says it’s weighing a more bipartisan approach, it recently featured a sign on its front steps: It likened Trump to Republican icons Ronald Reagan and Dwight Eisenhower.”

Det är förstås svårt för enskilda republikaner att utmana presidenten. Han har stor makt, är aggressiv och långsint.

Det i sin tur skapar ett klassiskt dilemma för de intressegrupper som normalt stöder Republikanerna. Goda kontakter i senaten och kongressen är värdefulla och man vill inte i allt för hög utsträckning förstöra relationer som kan ta lång tid att återskapa. Trump är president i som mest ungefär sex år till. Effektiv lobbying handlar om decennier. Och har näringslivet någon glädje av att republikaner ersätts av demokrater? De är inte mer frihandelsvänliga än republikanerna och har inte större möjligheter att göra något åt presidenten.

Till detta kommer förstås att det finns delar av USA:s näringsliv — exempelvis stålindustrin —  som åtminstone på kort sikt har glädje av tullarna.

Kanske bättre att hålla god min i elakt spel och se tiden an. Trump har ju egenheten att man kan vara 99 procent säker på att hans efterträdare kommer att vara bättre när det gäller handelsfrågor.

Donald Trump kommer inte lämna efter sig ett ideologiskt arv. Inga odödliga tal eller one-liners, ingen inspirerande principer, ingen konsekvent syn på statens eller presidentens roll. Han har inte heller varit framgångsrik i att tryffera administrationen med sina ideologiska lärjungar eller skapat nätverk av unga eller universitetsstuderande. När Trump avgår, vare sig det blir efter valet 2020 eller, mer troligt, efter ytterligare en mandatperiod, försvinner hans politik nästan på ögonblicket.

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Skomakare. Före frihandeln. Johan Fredrik Martin

Skomakaren som fick frihandel och blev konsult

Större marknader ger större välstånd. Det är hemligheten med frihandel. De som är kritiska till frihandel brukar ofta framhålla två argument. Det ena är att frihandeln bara betyder att storföretagen får större marknader och kan växa ännu mer. Det andr...

Skomakaren som fick frihandel och blev konsult

Större marknader ger större välstånd. Det är hemligheten med frihandel.

De som är kritiska till frihandel brukar ofta framhålla två argument. Det ena är att frihandeln bara betyder att storföretagen får större marknader och kan växa ännu mer. Det andra är att vi visserligen får lägre priser genom import, men att detta bara är ett sätt att utnyttja fattiga människor med dåliga arbetsförhållanden i andra länder. Det totala välståndet ökar inte. Det ser bara så ut genom att storföretag blir större och rikare och att vi får billigare produkter — vi ser inte att detta sker på någon annans bekostnad.

Men frihandeln omfördelar inte bara välstånd eller ökar volymerna av producerade och sålda varor.

Det är helt enkelt så att större marknader ger högre välstånd i den mening att det går åt färre arbetstimmar för att tillverka allt bättre varor. Det beror på specialisering, utnyttjande av kapital och arbetsdelning.

Låt oss säga att en skomakare har sin hemby som marknad. Efterfrågan på skor räcker till att försörja honom. Han garvar lädret, skär till, syr med tråd han själv producerat och har alla kundkontakter.

Om han hade en symaskin skulle han kunna tillverka många fler skor, men efterfrågan i byn räcker inte för att motivera den investeringen. Hans produktion är ineffektiv även på andra sätt. Att garva skinnen skulle kunna göras mer storskaligt när nu garvningsutrustningen redan finns, men han behöver inte mer läder. Även tråden kan tillverkas maskinellt, men också där är hans volymer för små för att motivera inköpet av en maskin.

Vår skomakare skulle också vilja resa till en närliggande stad där det finns duktiga skomakare och lära sig mer och inspireras av det nya modet. Men inte heller den resan kan räknas hem. Byborna gillar förvisso hans skor, men de behöver inte hur många skor som helst. Skor är dyra eftersom det går åt så mycket tid för att tillverka dem.

Varför säljer inte skomakaren skor till dem som bor i de omgivande byarna?

Han har tänkt på saken, men kungen i landet har sagt att hantverkare bara får sälja till invånarna i sina egna byar. Annars så kommer de konkurrera ut varandra och skobrist uppstå. Drottningen vill dessutom inte ha trafik på vägarna när hon skall resa till sina väninnor. Om alla transporterade runt varor mellan byarna skulle vägarna vara fulla av långsamma oxkärror. Så kan man inte ha det.

Men en dag dör kungen och hans dotter tar över. Hon har varit i fjärran land och läst tjocka böcker. Hovmännen viskar oroligt att hon blivit en verklighetsfrånvänd teoretiker som inte bryr sig så mycket om gamla traditioner.

Den unga drottningen — som är uppfylld av sina teoretiska föreställningar — deklarerar att från och med nu får alla skomakare i landet sälja till vem de vill. De som protesterar får fingret. ”Nu är det jag som är f-ing queen här! Fatta det!”

Så nästa söndag står en härold på torget i byn och läser upp den nya lagen, ”Lag om fri försäljning av skodon inom hela riket”.

Vår skomakare reagerar omedelbart. Han räknar ut att om han kan sälja skor i de omgivande byarna kan han ha råd med både en symaskin och en maskin som tillverkar tråd. Garvningsutrustningen har han redan. ”Bättre resursutnyttjande”, mumlar han belåtet.

Inom några månader tillverkar och säljer han skor i de omgivande byarna. Eftersom han nu tillverkar tre gånger så många skor som tidigare kan han sänka priserna och konkurrera ut de andra skomakarna.

Men vår skomakare är inte riktigt nöjd. Symaskinen som han köpt på avbetalning och som kräver service används bara halva dagen. Likaså maskinen som spinner tråd. Men skomakaren varken hinner eller orkar jobba mer. Skinn skall garvas och skor transporteras till de omgivande byarna. Allt tar tid.

En kväll när han är på puben dyker det upp en luggsliten man. Han är dessutom full och arg. Det är en skomakare från grannbyn som blivit arbetslös. Nu står snart han och hans fru på gatan.

Vår skomakare blir bekymrad. Han hade faktiskt inte tänkt på vad som hände skomakarna i grannbyarna. Så nästa dag söker han upp den nu bakfulle före detta skomakaren och erbjuder honom att sköta garveriet. Hans hustru kanske kan transportera skor till grannbyarna?

Lönen är inget vidare, men titlarna blir fina. ”Garveri- och logistikchef, kan det var nåt?”

Nu kan vår skomakare jobba heltid med det han är bäst på och blir landets ledande leverantör av skor. I vissa byar har skomakarna slutat tillverka egna skor och säljer istället hans skor. Dessutom måste även de bästa skor repareras, så snart är skomakarnas huvudsyssla att laga skor snarare än tillverka dem.

När skor är billigare köper kunderna flera skor. Många vill ha snygga skor till fest. Men nu stöter vår skomakare på sitt första problem. Han är inget vidare på att göra snygga skor. Han har tillverkat samma modell i decennier och hans finskor påminner om den traditionella modellen. Finskon har en viss klumpighet.

Istället är det en av de andra skomakarna som visar sig ha talang för att ta fram en elegant design.

En ytterligare annan skomakare kommer på ett sätt att sy ihop sulan och ovanlädret som bara tar hälften så lång tid. Det blir inte lika bra, men priset blir betydligt lägre.

En dag kommer garverichefen och säger att han skulle kunna sälja skinn till de andra skomakarna i landet och tjäna mer pengar på det. Dessutom vill de rika köpa läder till sina möbler.

”Sälja till mina konkurrenter?! Kommer aldrig på fråga!”.

”Ok”, säger garverichefen, ”då säger jag upp mig och startar eget”.

Detta var en missräkning för vår skomakare. Att hitta en ny, lika duktig, garvare blir inte lätt. Men när han sovit på saken har han en lösning.

”Jag tror vi kan komma överens”, säger han till garverichefen.

”Du får köpa garveriet av mig, mot att du lovar att leverera mig skinn till bra pris i tio år. Vilka du sen säljer till har jag inte med att göra.”

De skakar hand och nu finns det plötsligt en hel skobransch i riket, med underleverantörer, specialiserade producenter, distributörer, detaljister, reparatörer. Alla har mycket att göra och kan investera i maskiner som gör jobbet snabbare och enklare.

Vår skomakare har under tiden blivit till åren och lite giktbruten.  Han säljer sin skofabrik. Istället hjälper han mot betalning nya skotillverkare med goda råd. ”Nu är du konsult” säger hans hustru som var duktig i skolan och kan svåra ord. Skomakaren vet inte vad ”konsult” är för något. Men det vill han inte erkänna. ”Just, det. Konsult. Det är bra” säger han bara.

Han funderar ibland över utvecklingen. Förr fanns det få skomakare som gjorde allt. De tjänade inte särskilt mycket trots att deras skor var dyra. Numera finns det många skomakare som tjänar bra med pengar — några har för övrigt aldrig tillverkat en sko på egen hand — samtidigt som skorna har blivit så billiga att många medborgare kan äga ett stort antal par för olika ändamål.

Hur gick det med drottningen?

Jo, hon sitter som bäst med sin kollega i grannlandet och diskuterar om inte de båda länderna borde skapa en gemensam skomarknad.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel EU:s viktigaste uppgift

Just nu präglas EU av maktkamp och dragkamp om EU-pengarna. Det är helt fel fokus. Att utveckla den inre marknaden och öka handeln med omvärlden är det riktigt viktiga.  Här en utomordentligt bra artikel från Forbes av Frantisek Markovic. Den driver eff...

Frihandel EU:s viktigaste uppgift

Just nu präglas EU av maktkamp och dragkamp om EU-pengarna. Det är helt fel fokus. Att utveckla den inre marknaden och öka handeln med omvärlden är det riktigt viktiga. 

Här en utomordentligt bra artikel från Forbes av Frantisek Markovic.

Den driver effektivt tesen av även för de fattigaste och minst utvecklade EU-länderna är handel, både inom EU och med omvärlden, den viktigaste faktorn för att öka välståndet.

”When it comes to the V4 countries in particular, since joining the EU in 2004, the value of their exports of goods to other EU states has increased by between 6.4% in Hungary and 10.7% in Poland (with the Czech Republic growing their intra-EU exports by 9.7% and Slovakia by 10.1%).

This matters because higher demand and trade lead to higher tax revenues, which fund public investment and services. But unlike the EU funds, these revenues are raised through healthy economic activity and as such they are conditioned upon the general quality of state, rule of law, business-friendliness and investment climate as well as on the level of tax. They are, to put it simply, earned through difficult decisions costing political capital.

On the other hand, the entitlement system of the EU funds is perceived as easy money. Worse still, these funds often have an inverse impact on the very conditions facilitating trade as described above. As we have witnessed in Central Europe on many occasions, the abundance of easily accessible funds from the EU sometimes leads to corruption and mismanagement. That should not come as a surprise; in principle, things that mascaraed as free often end up being more expensive.

The Single Market: Mission (Not Yet) Accomplished

That is not to say that the EU should resign on its ambition to bridge the gap between its poorer and richer regions. The EU arguably brings positive impact through its investment – especially in areas where national governments fail to deliver (e.g. cross-border projects and infrastructure). But it does mean that the EU should be smarter about where it puts the emphasis, effort, time and money.

It is undeniable that the real benefit of the EU membership has a lot less to do with the EU funds and a lot more with the EU’s Single Market. And while the Single Market has still a long way to go till perfection (with the EU Parliament estimating that the completing of the economic integration could bring additional €1.7 trillion to our economy), its positive impact on the EU’s prosperity is indisputable.

The EU is a great asset to the Member States and its main added value rests in the ability to lift all boats mainly (but not exclusively) through competition and free trade. More attention should, therefore, be paid to the completion of the Single Market, especially when it comes to free movement of services. The next legislative term should hence be understood as an opportunity to set the balance right. But whether the EU leaders will be capable (given the fragmentation of the European Parliament) or interested (given the necessary political capital needed) in taking up this challenge remains, however, to be seen.”

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Ekonomiskt rationell. Eller kanske inte...

Efter ett par år med Trumps handelspolitik — finns det en dold rationalitet

Efter ett par år med Donald Trumps handelspolitik kan man konstatera att den är fundamentalt irrationell. Det finns inslag som kan motiveras ur ett rationellt perspektiv, men helheten är slumpmässig och ännu är ingenting vunnet. Inte ens ur USA:s persp...

Efter ett par år med Trumps handelspolitik — finns det en dold rationalitet

Efter ett par år med Donald Trumps handelspolitik kan man konstatera att den är fundamentalt irrationell. Det finns inslag som kan motiveras ur ett rationellt perspektiv, men helheten är slumpmässig och ännu är ingenting vunnet. Inte ens ur USA:s perspektiv. Tvärt om har det hittills bara uppstått oro och kostnader.  

Det finns ett skäl till att alltid försöka analysera politiska aktörers agerande med utgångspunkt från att de är rationella.

Motsatsen, att de agerar slumpmässigt eller är galna, gör analysen meningslös.

Därför har Frihandelsbloggen i så hög utsträckning som möjligt utgått från att Donald Trump är rationell i sin handelspolitik. Inte så empiriskt faktum, utan som metod.

Efter ett par år av handelskrigande, finns det ett svar på frågan om det finns någon rationalitet i Trumps beteende?

En av utgångspunkterna, problemet med handelsbalansen, är definitivt irrationell. Det är ekonomiskt tänkande som var på modet fram till 1700-talet, men som vi nu vet är fel. Och inte ens om handelsbalansunderskottet vore ett problem skulle tullar mot Kina och EU vara lösningen. Anledningen till underskottet är att USA:s ekonomi går extremt bra just nu och jänkarna shoppar frenetiskt. Enda lösningen vore en dramatisk ekonomisk nedgång i USA som inte drabbade resten av världen, vilket är ett helt orealistiskt scenario.

Klart irrationellt.

Inledningen av Trumps mandatperiod var på handelsområdet djupt irrationell. Att kasta TPP-avtalet i papperskorgen och avsluta TTIP-förhandlingarna måste ha varit beslut baserade på total okunskap. TPP-avtalet innehöll mycket av det som USA rimligen kan efterfråga, såsom skrivningar om arbetsmarknad och miljökrav vilket med tiden kommer att utjämna villkoren mellan olika länder.

Den som vill se någon form av rationalitet i detta beteendet kan konstatera att Trump har deklarerat att han vill förhandla med enskilda länder, inte med grupper av länder. Han tänker sig att varje land för sig är svagt och kan avtvingas eftergifter. Ur den synpunkten var det rationellt att dumpa TPP och TTIP. Det blev uppenbart att Trump faktiskt trodde att han skulle kunna göra separata avtal med olika länder i EU.

Både EU och Kina har haft högre tullar mot USA än tvärt om. Hade det kunnat hanteras i förhandlingar? Ja, med EU förhandlades TTIP-avtalet när Trump tillträdde, så det var uppenbart att förhandlingar pågick med målet att avskaffa alla tullar.

Agerandet mot EU klart irrationellt.

Med Kina är det annorlunda. Kinas regim säger en sak, men gör en annan. Den kinesiska ekonomin, liksom samhället i övrigt, saknar transparens och lagstyre.

Är handelskrig rätt väg att gå för att få till stånd förhandlingar och få kineserna att vika sig på viktiga punkter?  Svårt att säga. Frågan är förstås vad det fanns för alternativ?

Ett svar på den frågan är att Trump borde ha undvikit handelskriget med EU och gjort gemensam sak med EU i ett antal frågor där både USA och EU har problem med Kina.

Åtgärder mot Kina har således viss rationalitet, men givet att de inte koordineras med övriga allierade blir de mindre kraftfulla och tullar, handelskrigets huvudvapen, är förmodligen den sämsta åtgärden och riskerar att permanentas.

Åtgärder mot Kina kan motiveras på rationella grunder, men tullar är en dålig metod och genomförandet illa planerat.

Det fanns skäl att omförhandla NAFTA. Avtalet var nästan 30 år gammalt och behövde förnyas. Att skapa så mycket oro och aggression kring processen var dock helt omotiverat. Men det är Donald Trumps signum. Alltid full attack. Det fungerar bra eftersom han på så sätt får uppmärksamhet för sin världsbild och sitt perspektiv. De som försöker nyansera frågorna och argumentera med fakta dränks i larmet och ger intryck av svaghet. Trump verkar också ha en talang för konkretiseringar som ger hans åsikter stort genomslag.

Grundtanken, modernisering av NAFTA bra, men retoriken och agerandet irrationellt.

Agerandet gentemot WTO är likaså splittrat men vittnar mest om okunnighet. Att underminera WTO:s tvistelösning när USA är det land som i högst utsträckning använder mekanismen är milt talat en rätt udda taktik.

Det senaste utspelet att lägga tullar på mexikanska varor för att Mexiko inte bidrar till att stoppa illegal migration till USA är dock ytterligare ett steg mot total irrationalitet. Att försöka påverka en politisk fråga genom att hota med åtgärder inom ett helt annat samhällsområde är mycket ovanligt mellan civilicerade, demokratiska stater.

Sammanfattningsvis kan man utan vidare säga att Donald Trump på handelsområdet agerar irrationellt i den mening att hans åtgärder inte hänger ihop och stöder varandra och inte har några klara mål.

Trump är hyggligt effektiv i sin ambition att splittra upp förhandlingar och hantera ett land i taget.

Problemet är att han verkar se det som en strategi snarare än som en taktisk åtgärd. Det är just nu fundamentalt oklart vad USA långsiktigt vill uppnå med sin handelspolitik och den frenetiska aktivitet som uppvisas.

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuni 17, 2019
Vill inte se "obalanser"? Klart det är en faktor som måste räknas in när man bedömer om frihandel är önskvärt eller inte. Men "obalanser" är en oundviklig del av den dynamik i en marknadsekonomi som ger ökat välstånd. Försöken att reglera bort "obalanser" med politiska medel som tullar, subventioner, kvoter, prisregleringar har undantagslöst gjort mer skada än nytta.
Janne Hyllengrenjuni 7, 2019
Frihandelsbloggen vill inte se de obalanser som jobbflytten till tredje världen orsakat. Men kul att ni kan ge Trump lite erkännande i vart fall: ”Trump verkar också ha en talang för konkretiseringar som ger hans åsikter stort genomslag.”
Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt.  Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskoll...

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt. 

Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskollegium och statssekreterare i Statsrådsberedningen under EU-minister Cecilia Malmström. Han har skrivit en intressant rapport för tankesmedjan Frivärld där huvudtanken är att EU förutom att påverka genom lagstiftning och förhandlingar, även har betydelse genom sin blotta storlek och ekonomiska ställning. Omvärlden anpassar sig frivilligt de standarder och system som råder inom EU. Antingen för att det underlättar samarbetet med EU eller för att de slipper uppfinna hjulet själva.

Ur stiftelsens ordförande Gunnar Hökmarks förord:

”Europeiska Unionen öppnar marknader. Genom gemensam lagstiftning ersätts nationella regler och lagar. Det är en förutsättning. Annars har vi bara nationella marknader
med dess begränsningar, där de nationella reglerna fungerar som gränsvakter.När EU öppnar marknader bygger det på två viktiga företeelser som hänger samman men som har olika funktioner.
Den ena är konkurrens och etableringsfrihet. Den andraär öppna gränser och lika behandling. Den första har inneburit att nationella monopol och dominanta aktörer
har fått ge efter för ny konkurrens och tvingats möta nyautmaningar. Den andra innebär att konkurrensen gäller över gränserna och är rättvis mot varje enskild aktör. Det gäller för både handel och för investeringar. Det ärsannolikt den största marknadsekonomiska reformationen vi har sett globalt. Därför har Europa många flygbolag, många telekomoperatörer, många bilföretag och många banker. Det är inte bara så att vi har många av dem när vi summerar olika länder utan även när vi i varje land räknar hur många aktörer som möter företag eller enskilda på
marknaden. Ericsson, SAS, Nokia, Volvo, Scania, Santander, Maersk, Telenor, Danske Bank, Schibsted, Carlsberg, HM, Zara, Zalando, IKEA, Valio och alla de tusen och
åter tusen företag som inte är på affärstidningarnas förstasidor men som är basen i vår ekonomi.

Utan gemensamma marknader skulle vi visserligen inte ha gemensamma regler men de som därmed hävdar att EU bidrar till mer reglering har fel. De förtränger nämligen att
varje gång vi lagstiftar ersätter EU:s regler 32 olika nationella regler. (EU28, EES3 samt Turkiet, som är medlemmar i tullunionen.) Alternativet till gemensamma regler och
lagar är nämligen nationella regler och lagar. Inte bara olika regler utan också på grund av mångfalden extremt komplicerade regelverk att tolka och förstå. Varje nationellt regelverk och lagstiftning skulle tjäna som hinder för handel och ekonomiskt utbyte, självklart inte oöverstigliga hinder men likväl hinder. Dessa är svårare för små företag än för stora,
mer komplicerade för nya företag än för gamla och leder alltid till behov av konsulter, rådgivare och agenter.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
Visa flera poster