USA

USA är just nu den viktigaste nationen på den handelspolitiska arenan med två stora handelsavtal, TPP och TTIP, under förhandling på en gång.

Skrattar bäst som skrattar sist — men skrattet kan fastna i halsen

USA fick rätt mot EU när det gäller subventionerna till Airbus, men kan bli fällda av WTO i motsvarande fall där Boeing påstås ha fått subventioner. Om det senare avgörs till USA:s nackdel är det bra för EU, men kan bli ett problem för WTO.  Trump kommer...

Skrattar bäst som skrattar sist — men skrattet kan fastna i halsen

USA fick rätt mot EU när det gäller subventionerna till Airbus, men kan bli fällda av WTO i motsvarande fall där Boeing påstås ha fått subventioner. Om det senare avgörs till USA:s nackdel är det bra för EU, men kan bli ett problem för WTO.  Trump kommer att vilja hämnas.

WTO ger enligt Politico USA rätt att lägga strafftullar på EU för ungefär 100 miljarder kronor. Anledningen är att WTO funnit att Airbus fått stora subventioner.

”The United States has gotten the green light to impose billions of euros in punitive tariffs on EU products in retaliation for illegal subsidies granted to European aerospace giant Airbus.

Four EU officials told POLITICO that the World Trade Organization ruled in favor of the U.S. in the long-running transatlantic dispute and sent its confidential decision to Brussels and Washington on Friday.

The decision means that U.S. President Donald Trump will almost certainly soon announce tariffs on European products ranging from cheeses to Airbus planes. One official said Trump had won the right to collect a total of between €5 billion and €8 billion. Another said the maximum sum was close to $10 billion.

The decision sets the stage for a showdown between Europe and Washington just as the EU is transitioning to new leadership under incoming Commission President Ursula von der Leyen and Trade Commissioner-designate Phil Hogan. In unveiling her team on Tuesday, von der Leyen signaled a robust approach to transatlantic disputes on trade and other issues with the Trump administration.

Washington has previously announced it would follow through with tariffs if it won the case in Geneva and has prepared a list of EU exports worth a total of $21 billion. The U.S. can choose products from that list and then tax them at different rates in order to claw back the total amount of damage resulting from the EU subsidies. Washington has previously estimated the amount of damage resulting from EU subsidies that are still in place at $11 billion.”

(—)

A spokesperson for the European Commission said Brussels would “not comment on leaks” but has “communicated to the United States that the European Union is ready to work on a fair and balanced solution for our respective aircraft industries.”

Brussels expects that its case against Boeing will give the bloc the right to retaliate with its own tariffs next year, and hopes to strike an agreement with Washington to simultaneously lift both sanctions.

“In the parallel Boeing case, we are expecting the WTO decision on the European Union sanction rights in the coming months,” the Commission spokesperson said.

“The mutual imposition of sanctions is counterproductive and damaging to our respective economies … The EU has, as recently as July, submitted concrete proposals to the US to which there has been no reaction so far. The EU’s willingness to find a fair settlement remains unchanged.””

Det ironiska i situationen är att Donald Trump aktivt motarbetar WTO och framför allt den tvistelösningsfunktion som nu givit USA rätt. Bland annat har Trump blockerat utnämningen av nya ”domare”, vilket inom några månader eller max ett år kommer att lamslå WTO:s tvistelösning.

Men domen från WTO visar samtidigt att organisationen spelar roll. 100 miljarder kronor är inte småpengar och framför allt måste EU nu sluta med sina subventioner.

Samtidigt påminner verkligheten om en Netflix-serie. Det kommer ständigt nya avsnitt. EU har anmält Boeing för att även de tar emot subventioner, men av amerikanska staten. Fallet prövas och ett avgörande kommer förmodligen inom de närmaste åtta månaderna. Frågan är vad som händer om USA och Donald Trump drabbas av ett bakslag från WTO mitt i presidentvalrörelsen och sen vinner presidentvalet? Då kan man räkna med att Trump blir ännu mer fientligt inställd till WTO, vilket skulle kunna leda till enorma bekymmer.

Även om WTO kritiseras för att frihandelsförhandlingarna inom organisationens ram i praktiken har upphört — vilket strikt sett är de förhandlande ländernas, inte WTO:s, fel — har organisationen en rad viktiga uppgifter när det gäller att få världshandeln att fungera smidigt.

Ett vingklippt WTO är inte en lockande vision för framtiden.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Krimkrig. Långt innan WTO hade åsikter.

Det säkerhetspolitiska argumentet för ståltullar håller inte

För första gången har WTO:s tvistelösningpanel dömt efter artikel 21. Domen gäller en konflikt om handelshinder mellan Ryssland och Ukraina, men ger en tydlig indikation om att USA:s säkerhetspolitiska argument för sina ståltullar inte kommer att acce...

Det säkerhetspolitiska argumentet för ståltullar håller inte

För första gången har WTO:s tvistelösningpanel dömt efter artikel 21. Domen gäller en konflikt om handelshinder mellan Ryssland och Ukraina, men ger en tydlig indikation om att USA:s säkerhetspolitiska argument för sina ståltullar inte kommer att accepteras 2020.

World Trade Organisation har fällt ett avgörande som indirekt underkänner president Donald Trumps skäl att införa tullar på stål och aluminium.

Trumps argument för att införa tullarna för ett drygt år sedan var att skydda USA:s strategiska intressen och hänvisade till artikel 21 i WTO:s regler som medger handelsrestriktioner om ett lands strategiska intressen är hotade. ”Ett land utan stål är inte ett land”, som presidenten twittrade.

Mot hänvisningen till artikel 21 kan anföras att USA:s stålindustri var i gott skick med hög produktion och lönsamhet långt innan ståltullarna, men WTO ståndpunkt har inte med det att göra.

I själva verket handlar domslutet i tvistelösningspanelen inte ens om USA, utan om Ryssland och Ukraina.

Ryssland och Ukraina är båda med i WTO och har en gränskonflikt som i praktiken är ett långintensivt krig.  Ryssland har infört handelsrestriktioner mot Ukraina med hänvisning till artikel 21.  Ukraina anmälde detta till WTO för avgörande. WTO har i en tvistelösningspanel — en lägre instans än organisationens tribunal — fastslagit att Ryssland hade rätt att införa handelsrestriktioner. Man bör här observera att WTO inte på något sätt tar ställning till vem som har ”rätt” i konflikten mellan länderna.

Var har då detta med USA:s ståltullar att göra?

Jo, tvistelösningspanelen konstaterade att artikel 21 kräver att den land som inför restriktionerna hänvisar till en specifik konflikt och att den är mycket allvarlig. Det är därför Ryssland har rätt att införa restriktioner — man ligger i praktiken i krig med Ukraina.

Det vill säga det räcker inte med ett abstrakt hot mot nationella säkerhetsintressen, vilket är Trumps linje. Men USA ligger inte i krig med något av de länder som ståltullarna riktar sig mot — det finns inte ens en antydan till säkerhetspolitisk konflikt där långsiktig tillgång till inhemsk stålproduktion spelar roll.

Ett skäl till att domen är viktig, är att det är första gången WTO tar ställning i en tvist om artikel 21. Visserligen är domen inte prejudicerande, men den spelar ändå en opinionsmässig roll och blir vägledande.

Den kommer inte att överklagas till WTO:s tribunal eftersom Ukraina dels inte anser att det är meningsfullt, men framför allt för att domen för Ukrainas del är ett kvitto på att det föreligger en riktig, väpnad konflikt mellan länderna.

En kuriositet i sammanhanget är att USA i just detta fall varit på Rysslands sida, trots att USA:s utrikes- och säkerhetspolitik för övrigt stöder Ukraina.

WTO:s utslag spelar roll eftersom EU, Kina och fyra andra länder har utmanat USA:s ståltullar inför WTO, ett fall som kommer att avgöras 2020. Ryssland/Ukraina-domen är en mycket viktig indikator på hur WTO ser på saken även om det som sagt inte är ett formellt prejudikat. Det är ingen djärv gissning att fallet är noga diskuterat i organisationen.

Man kan förstås konstatera att USA inte behöver bry sig om vad WTO säger. WTO är på gott och ont inte en överstatlig organisation.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post

EU:s strafftullar mot USA bör tas bort

Ett bra frihandelsavtal med USA kommer ge fördelar i decennier. Att EU har tullar på jeans och motorcyklar från USA som svar på USA:s ståltullar är bara larvigt. Att ta bort dem kommer ge EU ett bra momentum i de kommande frihandelsförhandlingarna med US...

EU:s strafftullar mot USA bör tas bort

Ett bra frihandelsavtal med USA kommer ge fördelar i decennier. Att EU har tullar på jeans och motorcyklar från USA som svar på USA:s ståltullar är bara larvigt. Att ta bort dem kommer ge EU ett bra momentum i de kommande frihandelsförhandlingarna med USA.

Frihandelsbloggen har skrivit om Harley-Davidson förr.

En gång i tiden — på 70-talet — räddade Reagans tullar MC-märket från Japanerna som byggde snabbare och billigare motorcyklar. Man brukade säga att de enda som körde HD var polisen och brottslingarna. Märkets image var urusel.

En bieffekt av tullarna blev att även tyska BMW räddades. Märket led på den tiden av av samma problem som HD. Gammal konstruktion, dåliga prestanda, höga priser. USA-marknaden som var viktig för märket led av en svag dollar och — som sagt — att Japanerna byggde helt överlägsna motorcyklar. Hondas tvärställda radfyra på 750 kubik slog världen med häpnad.

Med tiden klarade sig både HD och BMW. HD genom att putsa upp rebellimagen, BMW genom att bli tekniskt och kvalitetsmässigt överlägsna och uppfinna en helt ny kategori motorcyklar, äventyrstouringen. Motorcyklar för dem som inte ville vända bara för att asfaltsvägen övergick i grus och sen i lera och sen kanske ingenting alls.

Man kan förstås säga att detta är ett exempel på att protektionism fungerar. Å andra sidan kan man konstatera att knappast någon i dag skulle ha sörjt om HD och BMW försvunnit som varumärken för några decennier sedan. Världen hade inte lidit brist på motorcyklar för farbröder.

Men nu är läget tvärt om. HD drabbas av protektionismen. EU har lagt strafftullar på HD-motorcyklar som hämnd för USA:s ståltullar. Det betyder att HD har tvingats förlägga delar av sin tillverkning utomlands, till Asien, för att kunna exportera till EU. Expansion av tillverkningen i USA har uteblivit.

USA:s president Donald Trump klagar bittert på Twitter:

“Harley-Davidson has struggled with the EU, currently paying 31 percent. They’ve had to move production overseas to try and offset some of that. Tariffs, which they have been hit with will rise to 66 percent in June of 2021.”

Som sagt, Trump klagar över att EU slår tillbaka som svar på de ståltullar USA infört.

Man kan förstås säga att EU har rätt att slå tillbaka. Problemet är att EU:s strafftullar som även berör bland annat jeans och bourbon gör EU:s egna medborgare fattigare, och att Trump har rätt i att USA har lägre tullar mot EU än tvärt om.

EU borde avveckla sina strafftullar med en gång och gå in i förhandlingarna med USA med den tydligt deklarerade ambitionen att alla tullar skall bort.

Trump kommer förstås deklarera det som en seger på hemmaplan. Det blir försmädligt, men politik kan inte ta hänsyn till prestige. Det viktiga är att bete sig på ett sätt som ger konkreta vinster på lång sikt. Vad Trump säger om handel i USA är ändå rätt få EU-medborgare som vet och framför allt kommer Trump förr eller senare vara historia. Ett bra frihandelsavtal mellan EU och USA ger fördelar i decennier och underlättar ytterligare framsteg på frihandelsområdet.

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Handelsavtal USA-Kina lagom till nästa presidentval?

Trump vinner handelskriget på hemmaplan i form av politiska prestigevinster. Att kostnaderna i verkligheten är stora kommer hans kritiker ha svårt att förklara. Just nu vädras det enligt DN förhoppningar om att USA och Kina är på väg att försöka avsluta si...

Handelsavtal USA-Kina lagom till nästa presidentval?

Trump vinner handelskriget på hemmaplan i form av politiska prestigevinster. Att kostnaderna i verkligheten är stora kommer hans kritiker ha svårt att förklara.

Just nu vädras det enligt DN förhoppningar om att USA och Kina är på väg att försöka avsluta sitt handelskrig.

Det är främst USA som har initiativet och ett sorts övertag. USA importerar betydligt mer från Kina än tvärt om. Vilket å andra sidan betyder att USA drabbas mer av sina egna handelshinder. Det är amerikanska konsumenter som betalar tullarna med sina egna, skattade pengar.

Handelskriget minskar också möjligheterna för USA att tillsammans med EU och andra OECD-länder hantera det verkliga problemet med Kina, nämligen landets systematiska och målmedvetna politik när det gäller att komma över utländsk teknologi och genom investeringar få inflytande i andra länder. Som så ofta inom världspolitiken går det inte att säga om ett land är ”ont eller gott”. Kina är både en konstruktiv aktör som gynnar frihandel och ekonomisk tillväxt, och en aktör med sina helt egna intressen av att bli en stormakt som kan utmana USA globalt.

För Trumps del vore ett avslutat handelskrig och någon form av frihandelsavtal med Kina en seger.

Trump är inte en traditionell protektionist. Han är (på felaktiga grunder) bekymrad över USA:s underskott i handelsbalansen. Han tror vidare att underskottet beror på orättvisa villkor när det gäller handel mellan USA och dess handelspartners och att detta kan lösas genom att varje land tecknar ett separat frihandelsavtal med USA. Genom att varje land agerar ensamt kommer USA kunna utnyttja sitt övertag (alla vill handla med USA) för att få bra villkor.

Han försökte den strategin med EU ända tills han förstod att EU-länderna inte kan agera självständigt i handelsfrågor. Där tog det stopp.

Men med NAFTA gick det bättre. Där lyckades USA navigera så att Mexiko och Kanada blev tvungna att förhandla var för sig. När Mexiko gått med på ett avtal tvingades Kanada att också gå med.

Trump drev alltså i det fallet igenom sin strategi. Det var en politisk prestigevinst. Men i praktiken blev det inga stora förändringar och handelsunderskotten kommer knappast påverkas. Inget rimligt frihandelsavtal kan göra något åt det grundläggande skälet till handelsunderskottet: amerikanerna är rika och älskar att shoppa mer än de älskar att spara. Det gäller inte minst amerikanska staten som under Trump slår nya rekord i budgetunderskott. Även om amerikanska staten kanske inte köper så mycket från utlandet går de lånade pengarna till löner, som sen spenderas på importprodukter.

Med andra ord blev det nya NAFTA (USMCA) en prestigevinst snarare än en realpolitik vinst, men på ett område som är alldeles för komplext för att kunna förklaras.

Ett frihandelsavtal med Kina kommer — om det blir verklighet — att fungera på exakt samma sätt. Trump kan utmåla det som att han tvingat Kina till förhandlingsbordet. Ett avtal kommer kunna vara klart rätt lagom till att USA går in i nästa presidentvalrörelse. Det kan då spinnas som en enorm framgång samtidigt som det verkliga resultatet av avtalet inte kommer att ramla in förrän en bra bit in på nästa mandatperiod. Den kommer — om han vinner valet — att bli Trumps sista. Och om han inte vinner valet spelar det ändå ingen roll vad ett handelsavtal ger för resultat. Trump kan med andra ord inte förlora handelskriget i opinionen.

Men politiken är förstås bra enbart som ett ytligt, politiskt taktikspel.

Ur ekonomisk synvinkel är den renodlat vansinne. Trump är helt enkelt världsmästare i den allra obehagligaste formen av politiskt hantverk.

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Spara — inte konsumera — är lösningen på USA:s handelsunderskott

Underskott i handelsbalansen är inget problem. Men vill ett land minska sitt underskott är det bättre att se till att folk sparar snarare än konsumerar, jämfört med att demonisera sina handelsparters. Kul och pedagogisk artikel i New York Times om va...

Spara — inte konsumera — är lösningen på USA:s handelsunderskott

Underskott i handelsbalansen är inget problem. Men vill ett land minska sitt underskott är det bättre att se till att folk sparar snarare än konsumerar, jämfört med att demonisera sina handelsparters.

Kul och pedagogisk artikel i New York Times om varför underskott i handelsbalansen inte är ett problem.

Donald Trumps uppfattning är att USA:s underskott i handelsbalansen är ett problem. Amerikanerna köper för mer pengar från utlandet än de säljer för. Dollar strömmar ut ur USA, exempelvis till Kina eller Tyskland som betalning för datorer eller fina bilar. Trump uppfattar detta som att USA blir fattigare. Men amerikanerna får som sagt nyttigheter för sina pengar. Och utlänningarna kan inte göra så mycket med sina dollar mer än att köpa amerikanska varor, investera i USA eller investera i USA:s budgetunderskott. Så länge den amerikanska ekonomin går bra är det inget problem, och dessutom kommer underskottet att förvärras ju bättre det går i USA. Man kan säga att USA köper från utlandet mer än utlandet köper från USA på grund av att amerikanerna är rikare än andra människor. En riktig ekonomisk kris som bara drabbade USA med fallande dollar och och hög arbetslöshet skulle snabbt minska underskottet i handelsbalansen.  Amerikanerna skulle inte har råd att köpa så mycket, den fallande dollarn skulle göra import dyrare och amerikanska varor billigare för kunderna i andra länder.

Just nu stimulerar Donald Trump den amerikanska ekonomin med stora skattesänkningar och stora budgetunderskott. Centralbanken försöker dämpa inflationstrycket som kommer av den stora konsumtionen genom att höja räntorna. Men det gör dollarn starkare så det blir ännu lättare att importera och svårare att exportera. Trumps politik driver med andra ord på underskottet i handelsbalansen samtidigt som han försöker minska det genom höga tullar.

Författaren, N. Gregory Mankiw, är professor i ekonomi vid Harvard. Han jämför ett lands ekonomin med sin privatekonomi.

”To understand what’s wrong with that inference, consider some of the many bilateral trade deficits that I run. Whenever my family goes out to dinner, the restaurateur gets some money, and we get a meal. In economics parlance, the Mankiw family runs a trade deficit with that restaurant. But that doesn’t make us losers. After all, we leave with full stomachs.

To be sure, I would be happy to have balanced trade. I would be delighted if every time my family went out to dinner, the restaurateur bought one of my books. But it would be harebrained for me to expect that or to boycott restaurants that had no interest in adding to their collection of economics textbooks.

I can run persistent trade deficits with restaurants because I run trade surpluses elsewhere. Take The New York Times, for instance. It pays me more for my columns than I pay it for my subscription. That’s a bilateral trade surplus for me and a bilateral trade deficit for The Times. But nonetheless, we both gain from the relationship.

If we add up all the bilateral trade balances with other countries, we get the nation’s overall trade balance — the difference between the value of all United States exports and imports. For many years, the United States trade balance has been negative, meaning that total imports have exceeded total exports. Mr. Trump believes this trade deficit is a sign that other nations have been taking advantage of us.

To see the folly in that conclusion, consider again the Mankiw family. Our overall trade balance is the sum of all our bilateral trade balances with everyone else — restaurants, The Times, and so on. The end result equals the difference between our income and our spending.

If our overall trade balance is positive, we are spending less than we are earning, meaning we are saving. If our overall trade balance is negative, we are spending more than we are earning. In the language of economists, we are dissaving.

Whether a trade deficit represents a problem depends on whether our spending is prudent or profligate. When a family takes out a loan to buy a car, it runs a trade deficit, but that need not be a reason for concern, as long as it can afford the car in the long run.

On the other hand, if a family runs a trade deficit by persistently living beyond its means, that’s a problem because debts eventually come due. But in this case, the trouble comes not from disreputable trading partners but from poor financial planning. If you eat at expensive restaurants too often, blame yourself, not the restaurateur.

Similar reasoning applies to countries. Nations run trade deficits when their spending on consumption and investment, both private and public, exceeds the value of goods and services they produce. If you really want to reduce a trade deficit, the way to do it is to bring down spending relative to production, not to demonize trading partners around the world.”

Att öka sparandet är alltså lösningen. Men det är som sagt inte så lätt. Och minskad konsumtion kommer att dämpa USA:s tillväxt och jobbskapande.

Trump sitter alltså i rävsaxen mellan två oförenliga mål.

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

EU bör stoppa beslutet om strafftullar mot USA

EU har fortfarande chansen att agera förnuftigt och inte bidra till att eskalera handelskriget med USA. Gör helt enkelt ingenting och njut av att ha billigare stål än amerikanska företag på världsmarknaden.  På torsdag väntas EU besluta om strafftullar mot USA p...

EU bör stoppa beslutet om strafftullar mot USA

EU har fortfarande chansen att agera förnuftigt och inte bidra till att eskalera handelskriget med USA. Gör helt enkelt ingenting och njut av att ha billigare stål än amerikanska företag på världsmarknaden. 

På torsdag väntas EU besluta om strafftullar mot USA på 2,8 miljarder euro.

EU har förberett en lista på amerikanska exportprodukter värda 2,8 miljarder kronor som kan beläggas med tullavgifter på 25 procent. På listan finns bland annat stål, livsmedel, kläder och industrivaror. Stödet för strafftullarna är stort bland EU-länderna.

Men ännu är inte för sent att hindra en eskalering av handelskriget mellan USA och EU. Trump började, men EU har som safgt bundit sig vid löftet att slå tillbaka med egna strafftullar. Då kommer USA svara med tullar på bilar från EU. Ingen vet hur detta kommer att sluta.

Det börjar handla om hundratusentals förlorade jobb i både USA och EU.

Vad kan då EU göra för att hindra utvecklingen? Att tala förnuft med Donald Trump är uppenbarligen utsiktslöst på alla områden, inte minst handel. Men kanske kan EU:s ledare tala förnuft med sig själva och varandra?

En möjlig lösning för EU är att i sista stund bestämma sig för att inte göra något alls mer än att försöka stoppa USA inom ramen för WTO-systemet. Det kommer förmodligen inte att fungera, men är i vilket fall i stort sett gratis.

Inga strafftullar mot USA helt enkelt.

För vad innebär strafftullarna mot USA? Dels att några amerikanska företag drabbas, både deras investerare och anställda. Några av dem kanske har röstat på Trump och kan därför med viss rätt sägas få skylla sig själva. Men många har inte röstat på Trump, och kommer tillsammans med sina familjer att drabbas oförskyllt.

Vidare kommer många inom EU att drabbas. Om exempelvis importen av amerikanska motorcyklar (Harley-Davidson) minskar på grund av tullarna drabbas alla de som investerat i och/eller arbetar för importörer och den serviceorganisation som finns uppbyggd med HD-ägarna som bas för intäkterna. Dessa företag har gjort sina kalkyler på ett visst antal sålda motorcyklar och decenniers behov av service. Den höga dollarn gör redan amerikanska produkter dyra i EU, och tullarna kommer göra det ännu värre.

Det här gäller förstås alla kategorier av produkter från USA. Varken bourbon, jeans eller jordnötssmör importeras av barmhärtighet, och ingen av produkterna säljer sig själva.

Exakt vad är vitsen med att göra livet surt för anställda i USA? Svaret är att de kanske bidrar till en opinion för att ta bort tullarna i USA. Kanske…

Men att göra livet surt för konsumenter, företag och anställda i EU?

Strafftullar är bland det mest idiotiska man kan hitta på. Trump gör livet dyrare och sämre för amerikanska konsumenter, anställda och företag.  Och EU hämnas genom att göra livet dyrare och sämre för europeiska konsumenter, anställda och företag. EU höjer sina tullar eftersom inte gillar höga tullar.

Vad bör EU göra då?

Svaret är ingenting.

EU:s industri har redan nu en konkurrensfördel mot USA:as industri, nämligen tillgång till billigt stål. Det finns en hel världsmarknad där amerikanska företag som använder stål i sin tillverkning nu drabbas av en väsentlig fördyring.

Det är extremt mycket mer värdefullt för att skapa jobb och välstånd i EU än de planerade strafftullarna, som bara innebär en självvald försämring.

Det är förvisso ett politiska problem att förklara detta för medborgarna i EU, särskilt när man börjat skramla med vapnen. Det är också ett EU-parlamentsval om ungefär ett år. Det går att ha förståelse för kommissionens och EU-ländernas agerande.

Men det hindrar inte att det finns ett förnuftigt vägval som går att förklara och försvara.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Det senaste handelskrigets första slag

I dag införde USA de länge aviserade tullarna på stål och aluminium. EU kommer att slå tillbaka, vilket är ett misstag. En tröst är att EU har som ambition att hålla sig inom WTO:s ramverk. Det mest tragiska är att EU oförskyllt är indraget i USA:s han...

Det senaste handelskrigets första slag

I dag införde USA de länge aviserade tullarna på stål och aluminium. EU kommer att slå tillbaka, vilket är ett misstag. En tröst är att EU har som ambition att hålla sig inom WTO:s ramverk. Det mest tragiska är att EU oförskyllt är indraget i USA:s handelskrig med Kina.

In i det sista hoppades många att vapenvilan i handelskriget skulle kunna förlängas. Men i dag deklarerade USA:s regering att man gör verklighet av de stål- och aluminiumtullar som aviserats sedan länge.

De riktar sig egentligen mot Kina som anses dumpa sin överproduktion till för låga priser på världsmarknaden. Att EU och en rad andra länder som är USA:s allierade drabbas beror på att det överskott av billigt stål som Kina skapar trycker ner marknadspriserna i hela världen. Om inte det billiga stålet kommer direkt från Kina kommer det indirekt från något annat land.

EU kommer med största sannolikhet nu att slå tillbaka med strafftullar på utvalda amerikanska varor, och president Donald Trump har redan flaggat för att då lägga tull på europeiska bilar.

Det är dock ett misstag av EU att slå tillbaka med egna strafftullar. Ingenting blir bättre av att EU:s konsumenter får betala mer för jeans, bourbon och Harley-Davidsson-motorcyklar.

USA:s agerande strider mot världshandelsorganisationen WTO:s regler, men Trump hänvisar till strategiska skäl. Kina och EU har redan ifrågasatt detta genom att anmäla USA till WTO. USA:s argument är ihåligt. Landets stålindustri är inte hotad. Tvärt om producerar den en betydande del av USA:s behov och har god lönsamhet. Trumps egentliga skäl är som han framförde under valrörelsen är att återskapa jobb inom stålindustrin.

Det kommer dock inte ske. Moderna stålverk har genomgått samma utveckling som vilken annan industri som helst — automatisering och robotisering gör att behovet av mänsklig arbetskraft har fallit radikalt.

Risken är betydande att USA:s tullar varken ger några nya jobb eller något mätbar effekt på USA:s underskott i handelsbalansen. I stället är det sannolikt att det om några månader kommer att visa sig att tullarna kostar jobb. Så var det senast USA införde ståltullar. Då hette presidenten George W Bush. Tullarna togs bort under viss tystnad. Frågan är vad som kommer att hända nu när Donald Trump är president. Han har knappast uppvisat någon större ekonomisk rationalitet och är i stället ytterst prestigeberoende. Risken är att han försöker med mer av samma sak.

Många har talat om att det som händer nu är slutet på det system för världshandeln som kom efter andra världskriget. Protektionismen sprider sig och WTO:s roll urgröps ytterligare.

Så kan det bli. Men samtidigt är det inte första gången USA inför tullar. Vidare har WTO knappast någonsin varit en särskilt kraftfull organisation. Den har dessutom andra viktiga funktioner och kommer sannolikt att överleva. EU har också deklarerat att alla motåtgärder mot USA kommer att ske inom ramen för WTO-reglerna. En konsekvens av dagens situation kan mycket väl bli att allt fler länder inser behovet av ett regelverk för världshandeln och sakta börjar backa från den nuvarande strategin med regionala eller till och med bilaterala handelsavtal.

Just nu är dessa bättre än ingenting. EU och Japan kommer snart skriva under vad som blir världens största avtal mellan sig och visar tydligt att i stort sett alla länder utom USA är för att stärka frihandeln i världen.

Att gå från ett läge med många regionala avtal till ett mer komplett WTO-avtal blir en komplicerad process. Men inte krångligare än många andra förhandlingar på handelsområdet.

USA står just nu vid sidan av utvecklingen av världshandeln. Landet är helt enkelt inte så dominerande som det en gång var. Det kommer en tid efter Donald Trump då lockelsen i protektionistiska budskap kommer att ha minskat betydligt.

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Chongqing. Symbol för Kinas ekonomiska framsteg.

Vinner Trump handelskriget mot Kina?

Kina förefaller gå USA till mötes när det gäller handeln. Men inga konkreta utfästelser är gjorda och en stor del av de luddiga löftena kommer uppfyllas i vilket fall som helst på grund av Kinas tillväxt. Fördelen för Trump är att han kan framställa d...

Vinner Trump handelskriget mot Kina?

Kina förefaller gå USA till mötes när det gäller handeln. Men inga konkreta utfästelser är gjorda och en stor del av de luddiga löftena kommer uppfyllas i vilket fall som helst på grund av Kinas tillväxt. Fördelen för Trump är att han kan framställa det hela som en framgång.

Håller USA under ledning av president Donald Trump på att vinna handelskriget mot Kina?

Den som läser DN kan få den känslan.

Men i verkligheten är det just nu kineserna som hanterar situationen rationellt och går vinnande ur första ronden av diplomatiskt spel.

Kineserna inser att någon form av prestigevinst är ointressant.  Man kan inte äta prestigevinster. Det är för övrigt ingen idé att låta Trump framställa Kina som omedgörliga. Så de spelar med och låtsas som om de gett efter för kraven från USA att minska underskottet i handelsbalansen mot USA. Kineserna har lovat att minska USA:s handelsunderskott på 375 miljarder dollar ”substantiellt”. Kineserna lovar att köpa mer, det som nämns är energi och jordbruksprodukter.

Men samtidigt innehåller det nuvarande löftet inga siffror. Trumps ekonomisk-politiske rådgivare Larry Kudlow deklarerade visserligen i fredags att det handlade om 200 miljarder dollar, något som kineserna omedelbart förnekade.

Trumpadministrationens uttalande här.

Men även om kineserna i något sammanhang har nämnt siffran 200 miljarder är det svårt att se att den kan realiseras. Kina handlar för tillfället jordbruksprodukter för 20 miljarder dollar och och energi (olja och gas) för 7 miljarder. Även om de ökar den siffran med 300 procent kommer de bara upp i knappt 110 miljarder dollar.

Mycket talar dessutom för att Kina ändå kommer att öka sin import ordentligt de kommande decennierna. Både befolkning och BNP per capita växer snabbt. Att lova att köpa mer kol, olja, gas, kött och spannmål är knappast att ta en risk. Dessutom. Allt fler kineser får inte bara hög utan mycket hög levnadsstandard. Behovet av att spara och investera fylls allt mer och kineserna övergår till att shoppa. Med andra ord kommer på sikt handelsunderskottet att bli allt mindre. När det har försvunnit vågar förstås ingen gissa, men förmodligen tar det decennier. Om det nu sker alls. När Kina köper mer från USA är det fullt möjligt att amerikanerna använder inkomsterna till att köpa mer import från Kina. Skälet till att exportera är i princip att kunna importera.

När det gällde intellektuella rättigheter påstår Trump att Kina har stulit sådana i åratal till ett värde av mellan 250 och 600 miljarder dollar. Men även där är överenskommelsen vag. Kina förbinder sig till ”ökat samarbete” och att stärka sin lagstiftning på området. Om det kommer att ske, och om lagstiftningen i så fall kommer att följas, återstår att se.

Nu spelar detta kanske ingen större roll. Trump kan presentera detta som en seger och sätta även handelskriget med Kina på vänt, som han gjort med EU och en rad andra länder.

Som taktik inför valen i höst är det kanske inte direkt genialiskt men Donald Trump har skapat en bild av att han bedriver handelskrig, utan att ställa till alltför mycket skada hittills. Därmed inte sagt att hans agerande är oproblematiskt. Tvärt om sprids stor osäkerhet i en situation där världshandeln börjar komma igång igen efter flera års stagnation. Och självklart går det inte att blåsa faran över. Det kommer helt olika signaler från olika delar av administrationen.

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Visa flera poster