Malmö kommun. Ett skyltfönster för kommunala kvalitetsprodukter. Inte heller den kommer att hotas av TTIP.

Mer mytbildning från Dagens Arena om TTIP

Dagens Arena fortsätter sin mytbildning kring TTIP.

Den här gången påstår tidningen att TTIP skulle förhindra att offentlig tjänsteproduktion som utförs av privata företag togs tillbaka i kommunal regi.

”Den svenska regeringen är positivt inställd till TTIP, men inbördes splittrade om ISDS. Om avtalet går igenom i nuvarande form kan det innebära att Sveriges välfärdsverksamheter inte kan återkommunaliseras.

Däremot kan vi få desto fler privata skolor, vårdcentraler och hemtjänstbolag drivna av amerikanska och kanadensiska företag, som sedan kan stämma den svenska staten om den vill återkommunalisera verksamheterna.”

Denna föreställning saknar helt grund. Det intressanta är hur Dagens Arena har kommit till slutsatsen.

Svaret är följande:

BBC publicerar dokument som visar att offentlig sjukvård, skola och annan offentlig tjänsteproduktion inte omfattas av TTIP: staterna är helt suveräna att själva besluta hur de vill organisera, finansiera och fördela offentliga tjänster (detta är ingen nyhet dock — har varit klart från början).

Den exakta motsatsen mot vad Dagens Arena säger alltså. Staterna bestämmer själva. TTIP påverkar inte.

Hur har då Dagens Arena kommit fram till detta?

Jo, från ett citat av en fackföreningsaktivist i BBC-artikeln:

”The union’s Scottish regional secretary, Pat Rafferty said: ”Last week Lord Livingston tried to pull the wool over the eyes of the Scottish people.

— Now this leaked document has confirmed Unite’s expert legal advice, that NHS services in Scotland and the rest of the UK do fall within the scope of the TTIP.

— This means that American investors in NHS services that are privatised now or in the future will be able to use TTIP to sue the government if it tries to bring them back into public hands”. 

Fackets logik är alltså som följer: Det finns ett TTIP-dokument som säger att offentlig service inte påverkas. Alltså påverkas den offentlig servicen av TTIP.

Men eftersom dokumentet uttryckligen säger att offentlig service skall beslutas av staterna, måste Pat Rafferty hitta på en ny lögn. Det är helt enkelt för magstarkt att försöka påstå att dokumentet säger något helt annat än det som faktiskt står där.

Så Rafferty påstår att OM offentlig verksamhet skulle privatiseras oberoende av TTIP och OM någon investerar i den, kommer TTIP hindra att den återförs i offentlig egenregi.

Detta påstående har inte stöd i några dokument eller citat eller något annat mer än Raffertys fantasi.

Detta är alltså hela grunden för Dagens Arenas artikel.

EU:s dokumentation, brittiska regeringens uttalanden eller handelskommissionär Cecilia Malmströms uttalanden spelar uppenbarligen inte någon som helst roll. Dagens Arena ersätter utan att blinka samtliga tillgänglig fakta med rent fabulerande.

Observera också att skribenterna på Dagens Arena förefaller totalt okunniga om hur privat tjänsteproduktion i Sverige är organiserad. Gäller det äldreomsorg och liknande är den alltid upphandlad på tidsbegränsade kontrakt. Ingen privat aktör kan alltså vara säker på att få en upphandling. En återkommunalisering av offentligt verksamhet, vilket händer ibland, innebär att kommunen bestämmer sig för att inte göra en ny upphandling utan köra egen regi.

Föreställningen  hos Dagens Arena är alltså att TTIP-avtalet kommer innebära att företag skall kunna stämma en kommun för att den inte upphandlar med argumentet att ”om det hade skett en upphandling skulle vi ha fått kontraktet och därför vill vi ha skadestånd för det kontrakt vi nu inte fick eftersom kommunen valde att inte köpa något”.

Tror ens Dagens Arenas egna journalister på detta?

 

 

 

 

Kommentarer

jahamars 6, 2015
”The TISA will prevent governments from returning public services to public hands when privatisations fail, restrict domestic regulations on worker safety, limit environmental regulations and consumer protections and regulatory authority in areas such as licensing of health care facilities, power plants, waste disposal and university and school accreditation. This agreement will treat migrant workers as commodities and limit the ability of governments to ensure their rights. Labour standards should be set by the tripartite International Labour Organization (ILO) and not be covered by trade agreements.” Läs mer här: http://www.world-psi.org/sites/default/files/documents/research/en_tisaresearchpaper_hqp_internal.pdf

Frihandel i media vecka 46

2019-11-14 Ulf Jakobsson skriver i Affärsvärlden om USA och protektionismen:  "USA är det ledande importlandet i världen. Landet tar emot nästan 20 procent av världens import. Detta betyder att USA:s handelspolitik är mycket viktig för världsekonomin. Däremot b...

Frihandel i media vecka 46

2019-11-14

Ulf Jakobsson skriver i Affärsvärlden om USA och protektionismen: 

”USA är det ledande importlandet i världen. Landet tar emot nästan 20 procent av världens import. Detta betyder att USA:s handelspolitik är mycket viktig för världsekonomin. Däremot betyder den relativt lite för USA:s ekonomi. USA:s export uppgår till 11,9 procent som andel av landets BNP och dess import till 14,7 procent. Motsvarande siffror för Sverige är 45,3 och 41,1 och för Tyskland 47,2 och 39,7 procent. USA betyder mycket för världen, men världen betyder inte så mycket för USA.

Siffrorna kan förklara varför en protektionistisk politik kan vara ett alternativ för just USA. Samtidigt borde skälen att överväga en sådan politik vara små. Med den plats som handeln tar i den amerikanska ekonomin borde potentialen för skadeverkningar av globaliseringen vara små. Men det betyder också att potentialen för vinster av globaliseringen i denna stora nästan autonoma ekonomi är begränsad. Ändå är det USA som under hela tiden efter andra världskriget genom olika avtal har drivit industriländerna mot en allt friare handel.

(—)

Man hittar heller inga stora frihandelsvänner bland de ledande demokratiska presidentkandidaterna. Elisabeth Warren, som just nu förfaller vara den mest troliga kandidaten, har också varit mycket tydlig med att hon står för en protektionistisk politik.

Hennes protektionism har andra förtecken än Trumps, men kan bli mycket omfattande. Hon vill ställa mycket höga krav på de länder som exporterar till USA. Kraven gäller miljöbestämmelser, minimilöner, skattepolitik, med mera. Därtill ställs stora krav på ländernas växelkurspolitik. Få länder, allra minst USA, klarar alla dessa krav. Man kan därför vänta sig att de kommer att vara en utgångspunkt för förhandlingar, som sammantaget leder till ökad amerikansk protektionism. Denna de goda avsikternas protektionism, kan ställa till med ännu större skada än Trumps tullkrig. Dels därför att Warrens krav omfattar mycket stora delar av den amerikanska importen. Dels därför att risken att andra industriländer går i Warrens fotspår kan vara mycket stor. Den politiska frågan i många industriländer kan bli: Hur kan vi tillåta miljöskadlig låglöneimport, som inte ens USA släpper igenom?”

2019-11-10

Hela Gotland publicerar en TT-intervju med Världsbankens chefsekonom Pinelopi Koujianou Goldberg:

”Yale-professorn Pinelopi Koujianou Goldberg är bekymrad. Det talas om en preliminär och partiell handelsuppgörelse mellan Trumpregeringen och Kina. Men Goldberg har efter snart ett år som chefsekonom för Världsbanken svårt att se något ljus i tunneln när det gäller handelskonflikterna i världen.

Som de flesta ekonomer tog hon inte Donald Trumps prat om tullar inför presidentvalet 2016 på allvar.

— Och när sedan tullarna kom trodde jag att det var något tillfälligt, att de skulle avvecklas snabbt. Men i stället har handelskonflikterna eskalerat. Så nu är jag inte säker längre, säger hon till TT i samband med ett Stockholmsbesök.

— Och det är just det som är poängen. Jag är inte säker längre och det är det ingen som är. Det är det som är den värsta effekten, att ingen vet vad som ska hända. Detta kan få stora negativa konsekvenser, tillägger hon.

Både USA och Kina har förlorat på handelskriget, inte minst amerikanska konsumenter, enligt Världsbanksekonomen.

— Och ironiskt nog befolkningen med stor jordbruksproduktion, säger hon och pekar på hur motåtgärder från både EU och Kina riktats in mot just denna sektor.

För utvecklingsländer är konsekvenserna av handelskriget också överlag negativa, med vissa undantag. För länder som Vietnam, som till följd av nya handelshinder har fått ta över produktion som tidigare låg i Kina, kan handelskriget ha inneburit ett plus. Men överlag slår det hårt mot de fattigare delarna av världen i form av minskade utländska investeringar.

— Detta är troligen den del av världen som har mest att förlora, säger Goldberg.
Hon påminner om att många utvecklingsländer dras med stora skuldberg i dollar och underskott i statsfinanserna, som begränsar utrymmet att hantera ekonomiska motgångar.

— Sannolikheten för att det ska bli en global finanskris är inte särskilt stor. Men det är troligt att enskilda mindre länder får allvarliga problem, säger hon.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Kinas ekonomi skadas av deras protektionism

Om Donald Trump skulle få kineserna att ta bort alla sina tullar och subventioner skulle det resultera i att den kinesiska ekonomin blev ännu starkare än den är nu. Kina tillväxt är inte hög tack vare protektionismen, utan trots protektionismen. Tom Mu...

Kinas ekonomi skadas av deras protektionism

Om Donald Trump skulle få kineserna att ta bort alla sina tullar och subventioner skulle det resultera i att den kinesiska ekonomin blev ännu starkare än den är nu. Kina tillväxt är inte hög tack vare protektionismen, utan trots protektionismen.

Tom Mullen på FEE gör en intressant vinkel på handelskriget:

”As Walter Williams put it, if you’re out in a rowboat with someone who shoots a hole in his end of the boat, you’re not helping yourself by shooting another hole in your end.

Well, the same goes for the Chinese. To the extent they are doing the things they are accused of by Washington, they are only hurting themselves. All the arguments for why the US should eliminate its tariffs, even if the Chinese don’t, also apply to China. Whatever money China spends subsidizing its exporters is money that could have been used by a Chinese industry that doesn’t need to be subsidized. Every additional renminbi yuan Chinese consumers are paying for automobiles or other products upon which they place high tariffs is one they no longer have to spend on something else, making the Chinese poorer for all the same reasons US tariffs make Americans poorer.

Contrary to the flawed reasoning pervading most of the political spectrum, China’s economy is not growing faster than America’s because of its protectionism and other government interventions. It’s growing faster despite them.

US manufacturing output hasn’t dropped significantly as the jobs have left.

China has a population north of 1.4 billion people. If the whole world were laissez-faire, China would have the largest economy in the world. It has been the relative freedom of the US economy compared to China’s that has made the US economy larger. It is only the persistence of relatively more state interventions, even in the post-communist era, that has kept China from becoming the largest economy already.”

Ett ekonomiskt starkare Kina skulle vara bra för USA. Då skulle kineserna köpa fler amerikanska produkter och deras arbetsintensiva industri få ett högre kostnadsläge, men samtidigt bli effektivare. Både Kina och USA skulle vinna.

Däremot är det inte självklart att Kina skulle bli ett mindre hot geopolitiskt, snarare tvärt om. Men det är inte ett handelspolitiskt problem, och Kinas militära styrka och internationella inflytande är betydande redan som det är.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Singapores hamn.

Nytt frihandelsavtal mellan EU och Singapore

Den 21 november kommer frihandelsavtalet mellan EU och Singapore träda i kraft.  Det betyder att de flesta tullar försvinner, och även en rad tekniska handelshinder försvinner. Bland annat på elektronik, fordon, läkemedel och miljöteknik. Även offentli...

Nytt frihandelsavtal mellan EU och Singapore

Den 21 november kommer frihandelsavtalet mellan EU och Singapore träda i kraft. 

Det betyder att de flesta tullar försvinner, och även en rad tekniska handelshinder försvinner. Bland annat på elektronik, fordon, läkemedel och miljöteknik. Även offentlig upphandling öppnas.

Detta är både bra och dåligt. Bra eftersom det öppnar upp för mer handel och att EU ligger i frontlinjen. Dåligt eftersom det förstärker trenden mot att handeln blir en ”spagettiskål” av avtal som försvårar för både importörer, exportörer och myndigheter att hantera regelverket. Målet måste vara att världens länder skapar ett globalt avtal inom ramen för WTO.  Men så länge Donald Trump är president i USA kommer det inte att ske. Å andra sidan är det bara som mest drygt fem år till — en kort i tid i handelssammanhang.

The Strait Times skriver:

”SINGAPORE – The Council of the European Union (EU) has approved the EU-Singapore Free Trade Agreement (FTA), which will remove nearly all customs duties between the two jurisdictions from Nov 21.

Minister-in-charge of Trade Relations S. Iswaran announced this with EU trade commissioner-designate Phil Hogan at a gala dinner on Friday (Nov 8).

Mr Iswaran said the FTA marks a watershed moment in the relationship between them. It is the first such agreement between the EU, which is the world’s largest single market, and an Asean member state.

He also said it will be a step towards a larger relationship between the EU and Asean, which is expected to be the world’s fourth largest market by 2030.

”This is a an excellent opportunity for companies on both sides, in the EU and in Singapore, and in particular for our small and medium enterprises (SMEs),” said Mr Iswaran.

Singapore will continue to ensure its SMEs can benefit from FTAs, he added, citing last month’s FTA symposium here for SMEs to understand specific aspects of such trade agreements.

Enterprise Singapore has also set up a website where SMEs can access a tariff calculator that will tell them what are their preferential margins for particular products or markets based on Singapore’s 24 existing FTAs, Mr Iswaran said.

The EU-Singapore FTA will allow 84 per cent of Singapore exports, including food products and electronics, to enter the EU duty-free, with the rest to follow in the next three to five years.

It also contains strong rules on trade and sustainable development, including the protection of labour rights and the environment, Mr Iswaran said.

”Under the agreement, the EU and Singapore will remove obstacles to trade and investment in green technologies, as well as foster green public tendering and create new opportunities in environmental services.

”These forward-looking provisions recognise the increasing need for trade to contribute positively towards the fight against climate change and reaffirms our commitment to the Paris Agreement.”

Mr Hogan said a ”European Green Deal” will be a priority for the next European Commission – the executive arm of the EU – which will take office next month.

”Singapore will be able to tap into the initiatives that will be proposed to ’green’ business activities across the EU.

”There will be a lot of money invested in new initiatives and opportunities for environmental services, businesses and software industries that Singapore will be able to take advantage of.”

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media vecka 45

2019-11-07 SvD har en lång artikel om hur handelskriget drabbar USA: bönder: "CANTON, MISSISSIPPI. Jordbrukaren Danny Murphy plockar upp en fnasig skida och öppnar den försiktigt. Inuti ligger tre skrumpna sojabönor, som missats av skördemaskinerna. – Så ...

Frihandel i media vecka 45

2019-11-07

SvD har en lång artikel om hur handelskriget drabbar USA: bönder:

”CANTON, MISSISSIPPI. Jordbrukaren Danny Murphy plockar upp en fnasig skida och öppnar den försiktigt. Inuti ligger tre skrumpna sojabönor, som missats av skördemaskinerna.

– Så här ser de ut, säger han, håller dem i handflatan och synar dem i solljuset.

De små gula ärtväxterna som Danny Murphy odlar spelar en central roll i handeln mellan världens två största ekonomier: amerikanerna producerar mest soja globalt, kineserna konsumerar mest.

Han skördade för ett par veckor sedan, därför är marken han står på nästintill barskrapad. Marken påminner om hur hela marknaden för sojabönor har varit för amerikanska jordbrukare i över ett och ett halvt år. Handelskriget har lamslagit branschen och marknaden har stagnerat.

Innan strafftullarna infördes köpte Kina sojabönor från amerikanerna till ett värde av 14 miljarder dollar per år. Det innebar att drygt 30 procent – alltså var tredje sojaböna i USA – exporterades till det östasiatiska landet, som använder sojan till bland annat tofu, sojamjölk och framförallt som djurfoder.

Danny Murphy säger att han har förlorat stora pengar på grund av tarifferna. Han uppskattar att det handlar om cirka 200 000 dollar, alltså motsvarande knappt två miljoner kronor.

För många jordbrukare i området ser det likadant ut.

– Det har varit tufft. Många här är frustrerade över de låga priserna, och jojo-effekten vi får när vi inte vet om det blir ett avtal, eller inte. Vi har haft recession i jordbrukarekonomin de senaste åren, vilket är frustrerande och oroande inför framtiden, säger Danny Murphy.

Ovissheten har varit svår för honom och resten av USA:s 300 000 sojabönder. Flera gånger har de fått upp förhoppningarna, men sedan händer inget.

(—)

Under de dåliga handelsrelationerna de senaste 18 månaderna har Kina i stället vänt sig till Sydamerika, Ryssland och Ukraina för att mätta sitt behov av soja. Nya handelsrelationer, som Murphy tror har vuxit sig allt starkare.

– Idag är Ryssland och Ukraina inte alls särskilt stora sojabönsleverantörer, men vad händer nu när Kina samarbetat med dem under ett och ett halvt år? De skapar en större operation, och kanske en långsiktig relation. Så, jag undrar – har vi förlorat vår möjlighet?, säger Danny Murphy.

(—)

I USA talas det om ”farm country”, alltså delstaterna i de centrala delarna som står för merparten av jordbruket. Det är också här den mest solida republikanska väljarbasen finns; i Mississippi fick Trump 58 procent i senaste presidentvalet. Danny Murphy, som varken röstade på Trump eller Clinton 2016 utan en tredjepartskandidat, tror inte att handelskriget har fått böndernas politiska färg att skifta.

– Visst, Trump har skadat sina egna väljare genom handelskriget, men de kommer att fortsätta att rösta på honom i Mississippi. Även om bönderna är missnöjda med tarifferna har de varit nöjda med mycket annat. Och det handlar inte om att de gillar Trump – utan att de ogillar alternativen, säger han.

Huruvida handelskriget får bönderna ändra namn på valsedeln hänger dock på vem den demokratiska presidentkandidaten blir.

– Jag skulle säga att de flesta jordbrukare är konservativa, många demokrater är för långt ut på vänsterkanten för dem. Kanske skulle vissa stötta någon som demokraten Amy Klobuchar, för hon är från Minnesota och många anser att hon förstår sig på jordbruket, säger han.

Danny Murphy tror att handelskriget inte kan fortgå länge till. Många otåliga jordbrukare får det knappt att gå runt och kritiken mot Trump har varit massiv.

– Han måste göra något, särskilt före valet 2020. Vissa tror att han kanske väntar tills strax före valet för att göra en överenskommelse, så att alla har avtalet färskt i minnet. Men jag hoppas inte han gör det. Det är inte så det funkar.”

2019-11-06

Newsweek är inne på samma spår, att handelskriget är skadligt. Dessutom för andra länder förutom USA och Kina:

”The trade war waged by President Donald Trump against China has hurt the global economy even with the leaders of both countries expected to claim victory with the promise of an imminent partial deal, an expert has told Newsweek.

A ”phase one” deal may be signed by Trump and Chinese President Xi Jinping and is expected to roll back tariffs on around $156 billion worth of Chinese imports from December 15. These would include cell phones, computers and toys, according to Reuters.

But Scott Kennedy, who is senior adviser and trustee Chair in Chinese business and economics at the Center for Strategic and International Studies [CSIS] in Washington, D.C., said there was ”no chance” that the tariffs would be fully removed as the Trump administration needed them to ensure Chinese compliance.

”Trump will be able to say he was tougher on China than anyone before him and obtained a range of concessions regarding purchases, market access and industrial policy.

”But Xi Jinping will be able to claim victory by saying China gave relatively little in exchange for restoring some degree of stability and certainty to the trade relationship.

”Despite both sides’ claims, the trade war has damaged both economies and the global economic system,” he told Newsweek, pointing out that ”other countries and the WTO have also suffered.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Afrika tar ytterligare steg på vägen mot frihandel

Financial Times skriver om det stora afrikanska frihandelsavtalet som håller på att förverkligas. Insikten har kommit att bistånd och planekonomi inte ger välstånd och att marknadsekonomi och frihandel är vägen framåt. Frihandelbloggen har tidigare skrivit ...

Afrika tar ytterligare steg på vägen mot frihandel

Financial Times skriver om det stora afrikanska frihandelsavtalet som håller på att förverkligas. Insikten har kommit att bistånd och planekonomi inte ger välstånd och att marknadsekonomi och frihandel är vägen framåt.

Frihandelbloggen har tidigare skrivit om African Continental Free Trade Area (AfCFTA):

”At a time when much of the world seems to be cooling on the idea of free trade, at least one region is growing increasingly enthusiastic: Africa. This year, 54 of the continent’s 55 states — with only recalcitrant Eritrea on the sidelines — signed up to a free trade area that encompasses 1.2bn people and output of more than $3tn.

The project has gathered strong political momentum, going from conception to enactment in less than three years. Cyril Ramaphosa, South Africa’s president, has called it the continent’s boldest attempt to bring to life the pan-African ideals espoused half a century ago by independence leaders such as Kwame Nkrumah. Colonialism left a Balkanised continent of primarily subscale economies. Most of them have arbitrary borders. Sixteen are landlocked. The African Continental Free Trade Area is an opportunity to remake the continent in its own image and in its own interests.

There is a strong economic case to be made. Only about 18 per cent of African exports are traded within the continent, against nearly 60 per cent for Asia and 70 per cent for Europe. African countries have agreed to cut tariffs to zero on 90 per cent of goods. That and other trade-facilitating measures should increase intra-continental commerce by more than 50 per cent in four years, according to the UN Economic Commission for Africa.

More trade could bring many advantages. Too many African countries are stuck in colonial-like trading arrangements, exporting raw materials and importing manufactured goods. The free trade area should encourage both specialisation and higher value-added exports. Research shows that African countries trade more sophisticated goods with each other than they do with the outside world.

(—)

There are many obstacles. The greatest is effective implementation. The African Union has a history of grandiose pronouncements but poor follow-through. The next phase will be to hammer out dull but vital agreements on non-tariff barriers, rules of origin and dispute resolution. Countries also need to build the infrastructure — soft as well as physical — to facilitate smooth trade, linking their countries with road, rail and interconnecting power grids. They also need to streamline customs procedures, often maddeningly slow. Just as important, they must redouble efforts to lift education standards, with a particular emphasis on the vocational skills that can help people participate in more interconnected economies.

(—)

“We have reached a moment in our history when Africa needs investment more than it needs foreign aid,” Mr Ramaphosa told the FT’s Africa Summit in London last month. In this, multilateralism is the best way forward.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 44

2019-10-30 Washington post. Redan innan avtalet är godkänt av kongressen tornar problem med nya NAFTA upp sig för biltillverkare i USA: "It appears America First doesn’t necessarily mean American businesses first. The Trump administration wants to unil...

Frihandel i media vecka 44

2019-10-30

Washington post. Redan innan avtalet är godkänt av kongressen tornar problem med nya NAFTA upp sig för biltillverkare i USA:

”It appears America First doesn’t necessarily mean American businesses first.

The Trump administration wants to unilaterally dictate how global automotive companies manage their supply chains within the terms of a replacement to the North American Free Trade Agreement that’s still awaiting congressional approval, people familiar with the matter told Bloomberg News. The U.S.-Mexico-Canada agreement signed by President Donald Trump in 2018 allows for a transition period for automakers to meet new rules for tariff-free production that include sourcing 75% of a car from the three countries and 40% from factories that pay an average wage of $16 an hour or higher. The language governing that transition period could give the White House the ability to favor one automaker over another and to pressure companies into making investments that it wants to see, the people told Bloomberg News.

So much for the USMCA agreement providing certainty to businesses — and so much for free markets.In the immediate term, the Trump administration’s efforts to dictate how and where automotive parts are built risks ballooning costs for an industry already grappling with weaker demand for sedans. It also raises the risk of factory decisions being used as political currency in swing states, an almost unfathomable shift in U.S. policy.What’s mind-boggling about this push for control over automotive supply chains is that it entails the same kind of government oversight and closed-market mentality that U.S. companies and the government have (rightly) criticized in China. This should raise red flags for manufacturing companies about the longer-term ramifications of the “phase one” deal the U.S. is currently negotiating with China. It’s perhaps worth asking again what Trump is really trying to solve in his trade war with China.”

2019-10-29

Sydafrikanska Business report skriver om EU:s initiativ till frihandelsavtal med Afrika:

”The European Union (EU) pushed for an African free trade agreement at the opening of the Southern Africa Europe CEO Dialogue in Sandton, Johannesburg on Tuesday.

Newly-appointed European Union (EU) Ambassador to South Africa, Riina Kionka stated that with R1.4 trillion in investment stocks, South Africa’s major trade partner is the EU.

“The R1.4 trillion in foreign direct investment stocks by the European Union is almost as much as South Africa’s state budget for 2019 (R1.8 trillion) and accounts for a whopping 75 percent of overall foreign direct investment in this country,” said Kionka at the sixth edition of the summit.

“The European Union has been a stable and resilient partner of South Africa through the toughest times. While South African exports in 2018 have decreased by 3.1 percent overall, due mainly to strong declines in the United States (-13.5 percent) and China (-9 percent), South Africa’s exports to the EU have increased by 2.8 percent. This comprises almost one quarter of this country’s total exports. This is a testament to our preferential agreement, the Economic Partnership Agreement (EPA), which provides stability and predictability to our trading and business environment and is an anchor for our investment decisions,” Kionka added.

The Southern Africa Europe CEO Dialogue (formerly the South Africa Italy Summit) is hosted by one of the world’s leading think tanks, The European House Ambrosetti, in partnership with the Gauteng Provincial Government (GPG).

Gauteng Premier, David Makhura, said it was the Gauteng Province’s aim to contribute 50 percent to President Cyril Ramaphosa’s investment target of $100 billion (R750 billion) over the next five years.

“I am leading this investment drive, together with the Mayors, CEOs of Gauteng- based companies and state-owned enterprises. We have infrastructure and investment projects – both public and private sector – worth R500 billion over the next 5-7 years. We want to attract an additional R200 billion of foreign direct investment over five years. The Southern Africa Europe CEO Dialogue is an important platform to mobilise the investor community towards a common understanding of the opportunities and common action to unlock investment to grow South Africa and the SADC region,” Makhura said at the summit.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Utbytets alkemi

Frihandel innebär inte bara större vinst genom större marknader, utan att välstånd skapas genom att vi i allt högre usträckning byter grejor med varandra. Kritik mot frihandel och marknadsekonomi bygger oftast på (ibland medvetna) missförstånd eller oku...

Utbytets alkemi

Frihandel innebär inte bara större vinst genom större marknader, utan att välstånd skapas genom att vi i allt högre usträckning byter grejor med varandra.

Kritik mot frihandel och marknadsekonomi bygger oftast på (ibland medvetna) missförstånd eller okunskap om ekonomi. Det betyder förstås inte att en person som förstår ekonomi inte kan vara kritisk mot företeelser som är orsakade av marknadsekonomi eller hur exempelvis företag agerar. Även marknadsekonomin är ”uppfunnen” av människor och har mänskliga brister. Adam Smiths osynliga hand är inte en metafor för Gud.

En annan typ av kritik bygger på att marknadsekonomins verkliga resultat jämförs med en fantasivärld där politiker och byråkrater med osviklig perfektion styr den ekonomiska verksamheten i samhället mot ett önskat tillstånd. När dessa fantasier omsätts i verkligheten visar de sig leda till förtryck, svält och massmord. Politiken kan styra på marginalen, men ju större politisk sektor desto fler, större och mer oöverskådliga blir systemfelen.

En missuppfattning om frihandel är att den är lönsam i huvudsak för att våra svenska exportföretag får större marknader och därmed kan göra mer vinst, samtidigt som vi i Sverige (eller i-världen) får tillgång till enkla men billiga produkter från andra länder — produkter som tillverkas av arbetare som lever under slavliknande förhållanden.

Så kan det förstås vara till en viss del, men den stora vinsten med frihandel är större marknader som ger tre effekter på möjligheten att skapa välstånd.

Den första faktorn är att byten i sig kan skapa ökat välstånd. Det klassiska exemplet är att handbollsspelare har en fotboll och en fotbollsspelare en handboll. Om de byter bollar med varandra ökar deras välstånd. De kan spela det spel de gillar och är bra på.

Grisfarmaren och potatisodlaren är ett annat exempel, om de byter kan båda äta kött och potatis. Ännu tydligare blir det om man exemplifierar med skogsbonden, smeden, färgtillverkaren, glastillverkaren och den som gör cement av kalksten. De yrkena har funnits sedan hundratals år och tillverkar tillsammans allt som behövs för att man skall kunna bygga ett ordentligt hus som står i århundraden. Att ha ett ordentligt hus att bo i innebär att man slipper frysa ihjäl; det är välstånd!

Det leder över till nästa faktor som är specialisering. En person kan kunna göra allt det som räknas upp ovan, och på stora gods fanns ibland alla funktioner. Men vi vet att specialisering har funnits sedan stenåldern. Arkeologerna har hittat platser där man uppenbarligen ägnade sig åt masstillverkning av flintföremål. De elegant och ändamålsenligt utformade pilspetsar, stenyxor, skäror och verktyg för pälsberedning som idag finns på våra museer gjordes med största sannolikhet av specialister. De flesta kunde nog få till en stenyxa, men den elegans som många föremål präglas av kunde garanterat inte vem som helst skapa.

Genom specialisering blir vi bättre och utnyttjar sedan den kunskapen mer. I praktiken handlar det om att vi gör investeringar i kunskap och sedan utnyttjar den investeringen maximalt.

Hur mycket specialisering skall vi då sträva efter?

Ja, det avgörs av i vilket sammanhang man befinner sig. Är jag stenåldersman i en liten familjegrupp eller järnåldersbonde långt från grannarna finns det knappast utrymme för extrem specialisering. Då måste jag kunna allt som är nödvändigt för att överleva. Det är förstås fantastiskt att ha så mycket nyttig kunskap, specialisering är inte värdefullare än alternativet, men det ligger en effektivitetsförlust i att vara tvungen att lära sig många olika saker som man bara utnyttjar då och då. Att lära sig en sak bra som man sen gör dag ut och dag in är en effektivare användning av tiden (men möjligen tråkigare om det är något som inte går att utveckla).

I moderna ekonomiska termer skulle vi säga av marknadens storlek avgör hur mycket människor kan specialisera sig.

Samma sak gäller förstås produktionskapital. Investeringarna i maskiner hänger på hur mycket de utnyttjas. En maskin kan köpas in först om den utnyttjas tillräckligt mycket för att betala räntor och amorteringar. Och då är marknadens storlek en avgörande faktor. Största delen av skillnaden mellan rika och fattiga länder beror på mängden produktionskapital. I rika länder gör maskinerna jobbet, medan människorna mest tänker ut vad som skall produceras och hur produkterna skall få köpare.

Samma dynamik gäller utvecklingskostnader. En stor del av dagens produkter kan inte utvecklas utan att miljarder konsumenter på en global marknad delar på utvecklingskostnaderna.

Till sist har vi arbetsdelningen eller lagen om komparativa fördelar. Det är en matematiska lag som förklarar varför alla har nytta av att delta i utbytet på marknaden. Den säger i korthet att det effektivaste är att vi gör det vi är minst dåliga på jämfört med alla andra.

Ett vanligt missförstånd bland dem som kritiserar marknadsekonomin är att ”konkurrens” innebär samma sak som det gör i idrottssammanhang. Någon vinner, de andra förlorar. Den som inte är bäst slås ut. Alla måste vara på tå och alltid springa lite snabbare för varje dag.

Men konkurrens är bara en del av agerandet på marknaden, huvudprincipen är samarbete.

Ett enkelt exempel är advokaten som anställer en person som städar sitt kontor. Gör han det för att han städar dåligt? Förmodligen inte, en person som är advokat kan förmodligen vara mycket duktig på att städa. Smart, energisk, fokuserad är han antagligen bättre än de flesta han kan anställa. Bör han då inte städa själv? Nej.  Marknadspriset på städning är 500 kronor per timma, medan marknadspriset på advokattjänster är 4000 kronor per timma. Kan han inte städa mer än åtta gånger bättre än han är advokat bör han hyra någon annan att städa. Den personen kan i princip ta upp till 3999 kronor för att städa, men i praktiken sätts priset för städning på marknaden. Det är inte alldeles ovanligt att man kan tvingas sälja något för ett pris som är lägre än vad köparen värderar det till. Problemet för städare är att det finns många som kan städa och att deras marknadsvärde därför trycks ner enligt lagen om tillgång och efterfrågan. ”Bli städare” är därför inte ett bra karriärråd.

Men exemplets poäng är att det finns jobb åt städaren trots att han städar sämre än advokaten skulle göra, det vill säga man behöver inte vara bäst för att ha glädje av samarbete på marknaden.

I princip gäller samma sak i handeln mellan länder. Man behöver inte vara bäst för att ha nytta av frihandeln. Tyskland, Japan, USA, Sverige och några till länder  är säkert bäst i världen på att göra nästan allt. Men detta är också de länder som handlar mest med omvärlden per capita. Förklaringen är att de är avancerade ekonomier med extremt nedbrutna produktionsprocesser. Varenda lite detalj  som ingår i produkterna bygger på specialisering, stora volymer och arbetsdelning.

Det är fantastiska exempel på utbytets alkemi, på hur välstånd skapas genom att vi byter grejor med varann.

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera posten