Svår balansgång mellan cybersäkerhet och protektionism

Cybersäkerhet måste vara en prioriterad fråga där EU inte får vara naivt kring att det finns utländska intressen som inte vill oss väl. Det påverkar handelspolitiken och nationell säkerhet bör vara ett överordnat värde. Men samtidigt är det viktigt att cybersäkerhet och allmän misstänksamhet mot framför allt Kina inte lättvindigt används som argument för protektionism. 

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker (M) skriver i DI om säkerhetsproblemet med att kinesiska företag levererar telekomutrustning.

”Cybersäkerhet blir viktigare i en värld som är mer integrerad. När 5g-näten byggs ut stoppar både USA och Australien kinesiska leverantörer. Nyligen blev det känt att kanadensisk polis på USA:s begäran har gripit telekomföretaget Huaweis finanschef för brott mot amerikanska sanktioner. Häromveckan uppmanade USA “vänligt sinnade” länder att bojkotta företaget.

Men när Sverige nu auktionerar ut tillstånden för frekvensutrymmen tar svenska myndigheter inga sådana hänsyn och Huaweis Sverigechef är inte orolig för att möta hinder när 5g-nätet byggs ut i Sverige.

På samma gång som vi rustar upp det militära försvaret måste vi vara vaksamma på hotet från utländskt cyberspionage. Det krävs en genomtänkt strategi på såväl svensk som EU-nivå för att skydda våra stats- och företagshemligheter, våra personliga data samt funktionen för kritisk infrastruktur. Sverige som har långtgående kompetens inom området bör gå i bräschen för det arbetet.

(—)

I EU är det Storbritannien som tar frågan på störst tar allvar och behovet av att EU trappar upp sitt arbete blir således ännu viktigare när landet lämnar EU. Storbritanniens underrättelse- och cybersäkerhetsmyndigheter granskar all Huaweis utrustning innan den används. Resten av EU framstår dock som aningslöst. Det illustreras kanske tydligast av att hela det belgiska mobilnätet är byggt av Huawei och att EU-kommissionen låter företaget tillhandahålla det interna nätverket.

EU har nyligen infört regler för dataskydd och för att kontrollera utländska direktinvesteringar. Det pågår diskussioner om att införa nya regler som förbjuder export av utrustning för cyberövervakning till stater som använder det till sin egen befolkning.

Det är bra och nödvändiga åtgärder, som emellertid måste kompletteras med en strategi som skyddar Europa från cyberspionage. Det bör fungera som en väckarklocka att våra vänner i USA, Australien och Storbritannien vidtar långtgående åtgärder för att skydda sig mot cyberspionage, och till och med uppmanar andra göra samma sak.”

Tankesmedja Frivärld har just publicerat en rapport på samma tema: ”Digitaliseringens baksida – cyberhotets komponenter och konsekvenser”.

Hoten är självklart allvarliga och bör hanteras, liksom en rad andra problem som har att göra med framför allt Kinas ambitioner att komma över teknologi och forskningsresultat genom uppköp av företag i Kina och krav på att de som vill investera i Kina delar med sig av kunnande.

Samtidigt kan vi vara säkra på att dessa hot förr eller senare inom EU kommer att användas som argument för vad som i praktiken är ren protektionism. När EU:s politiker nu lämnar den mer lättsamma attityden till problemet är det viktigt att utforma institutionella mekanismer som med rimlig säkerhet kan skilja det ena från det andra, som kan avgöra om det handlar om riktiga eller bara påstådda hot.

Det kommer att bli en balansgång mellan att vara tillräckligt vaksam mot hoten, och samtidigt inte ge för stort utrymme åt de särintressen som vill skydda företag eller branscher från utländsk konkurrens. Det kommer också bli en balansgång mellan öppenhet i processen och självklara krav på sekretess. När det handlar om industrispionage och säkerhetshot kan det inte råda total öppenhet kring åtgärder och vad man som myndighet egentligen vet.

Frihandel i media vecka 42

2019-10-17 Svenska Yle skriver om hur Brexit förväntas drabba Åland: "Åland har redan lidit av osäkerheten kring brexit då näthandlare drivits bort av osäkerheten kring tullrutiner och pundets sjunkande värde. Men de direkta förlusterna blir troligtvi...

Frihandel i media vecka 42

2019-10-17

Svenska Yle skriver om hur Brexit förväntas drabba Åland:

”Åland har redan lidit av osäkerheten kring brexit då näthandlare drivits bort av osäkerheten kring tullrutiner och pundets sjunkande värde. Men de direkta förlusterna blir troligtvis relativt små för det åländska samhället, de indirekta effekterna är svåra att beräkna.

Föreningen Ålands näringsliv har i mer än ett år arbetat för att upplysa, varna och förbereda åländska företag för att Storbritanniens utträde ur EU riskerar orsaka problem för deras verksamhet.

Föreningen har bland annat delat ut en artikel med titeln Sju tips inför brexit som innehåller instruktioner för hur företag bör förbereda sig.

– Alla som har leverantörer, handelspartner eller kunder i Storbritannien borde förbereda sig på att hinder kan uppstå efter utträdet, säger Anders Ekström, vd för Ålands näringsliv.

Ekström tror ändå att flera mindre företag är dåligt förberedda.

– Det har varit oerhört svårt att veta vilka åtgärder man ska vidta när det fortfarande är så oklart när brexit blir av och hur omständigheterna kommer att se ut. Vi vet inte ännu trots att slutet av oktober närmar sig, säger Ekström.

Indirekta effekter att vänta
Det idkas direkt handel mellan Åland och Storbritannien, men inte i en sådan utsträckning att Ekström tror att den direkta ekonomiska smällen blir hård.

– Det hade varit annorlunda om det rörde sig om ett gränsland. Såsom marknaden ser ut i dag tror jag de största effekterna kommer genom den påverkan brexit har på de svenska och finska marknaderna, säger han.”

 

2019-10-15 

En majoritet av tillfrågade ekonomer tror att inte att Brexit kommer ske i månadsskiftet enligt Reuters:

”LONDON (Reuters) – Britain’s Oct. 31 departure from the European Union will be delayed, according to the vast majority of economists polled by Reuters who again said the two sides would eventually agree a free trade agreement as the chance of a no-deal exit had fallen.

Michel Barnier, the EU’s chief Brexit negotiator, said on Tuesday that reaching a deal on Britain’s departure from the bloc before the scheduled date of Oct. 31 had become “more and more difficult”.

Barnier told EU ministers that he saw three possible scenarios ahead: a deal with Britain later on Tuesday, another delay to Britain’s departure, or a “breakdown” of talks, according to diplomats.

Prime Minister Boris Johnson, one of the driving “leave” forces in the 2016 referendum in which Britons voted to exit the EU, has pledged to take the United Kingdom out of the bloc on that day with or without a withdrawal agreement.

But his hands may be tied as the parliament has passed a law saying Britain cannot leave without an agreement – and Johnson has not explained how he can get around that.

The chance of a disorderly Brexit dipped in the latest poll to 30% from 35% given in September. Forecasts ranged from 5% to 60%.

“Despite all the excitable commentary, I still believe no deal to be a relatively low-probability event. It will cause significant economic disruption,” said Peter Dixon at Commerzbank.”

2019-10-14

DI skriver om USA:s strafftullar mot EU på grund av Airbus-domen i WTO:s appellationsdomstol:

”Tidigare på måndagen gav Världshandelsorganisationen WTO USA det sista formella godkännandet som krävs för USA att införa tullarna på 7,5 miljarder dollar som kompensation för att EU har gett Airbus olagligt statsstöd.

”Vi förväntar oss att tullarna införs. Vi tittar på alla alternativ till svar. Men denna vecka är fokus på att försöka övertyga amerikanerna att nå en lösning, eller åtminstone frysa tullarna och sitta ner och samtala”, sade Cecilia Malmström.

EU har lagt ett förslag om att begränsa statsstöd både till EU:s och USA:s flygplanstillverkare och andra länders tillverkare, däribland Kinas.

Om USA inför tullarna kommer EU:s svar att bestämmas vid ett nytt möte med EU:s handelsministrar, sade hon.

Ett alternativ är att EU inför tullar mot USA i ett omvänt statsstödsärende mot Boeing. WTO väntas lämna sitt utslag om ett halvår. EU har en färdig lista på amerikanska varor som skulle kunna tullbeläggas.

Ett annat alternativ är att återuppliva ett gammalt fall, där USA har fällts i WTO för skattesubventionerad export värd 4 miljarder dollar. Hittills har EU valt att inte införa dessa tullar mot USA.

Cecilia Malmström försäkrade att EU inte kommer att införa några sanktioner mot USA som strider mot WTO:s regler.

Enligt medieuppgifter har kommissionen och EU-länder börjat överväga att frångå WTO:s regelverk för att kunna möta USA fullt ut, när USA inte följer WTO-reglerna.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Nu börjar den andra ronden i slaget om investerarskyddet

Nu kommer de första resultaten av haveriet i debatten om skiljedom för tvistelösning som skedde i samband med de nu nedlagda förhandlingarna om TTIP, ett stort frihandelsavtal med USA. Då lovades en EU-kontrollerad investeringsdomstol som nu håller på at...

Nu börjar den andra ronden i slaget om investerarskyddet

Nu kommer de första resultaten av haveriet i debatten om skiljedom för tvistelösning som skedde i samband med de nu nedlagda förhandlingarna om TTIP, ett stort frihandelsavtal med USA. Då lovades en EU-kontrollerad investeringsdomstol som nu håller på att ta form. Det finns skäl att hålla ögonen på hur domstolen kommer att utformas så den inte blir ett politiskt organ.

Kommissionen har tagit fram ett förslag till hur den nya Investeringsdomstolen (ICS) för CETA (frihandelsavtalet mellan Kanada och EU) skall se ut. Förslaget är lämnat till ministerrådet som skall ta ställning. Om allt går som det skall kommer den nya investeringsdomstolen börja arbeta så snart alla länder har ratificerat avtalet.

Bakgrunden till den nya investeringsdomstolen är både tragisk och intressant.

När TTIP, det stora frihandelsavtalet med USA började förhandlas 2014 möttes det av stora protester. Framför allt tyska vänsterorganisationer kunde mobilisera mot avtalet på grund av att USA var motpart. USA fungerar av tradition mobiliserande på vänsterrörelser. En av mest effektiva myterna som spreds i det sammanhanget handlade om tvistelösningssystemet, allmänt förkortat ISDS, som skulle byggas in i avtalet. ISDS-klausulen finns i de allra flesta handels- och investeringsavtal och hänvisar helt enkelt till vanlig skiljedom. Myten som skapades och okritiskt spreds av media var att ISDS-mekanismen gjorde det möjligt för företag att i ”privata direktörsdomstolar” stämma länder om de införde exempelvis miljölagstiftning som hotade företagens vinster.

Tillsammans med ytterligare i huvudsak felaktiga påståenden om TTIP byggdes ett hårt motstånd upp.

I det läget försvarade många TTIP och ISDS-mekanismen med att det stora avtalet mellan EU och Kanada, CETA, som redan var färdigförhandlat, innehöll i stort sett samma element. Varför hade ingen protesterat mot det?

Resultatet blev att drevet gick även om CETA. Jean-Claude Juncker hanterade frågan på ett ytterst valhänt sätt — ingen skugga över Cecilia Malström som agerade rätt — och kommissionen fick backa. Löftet blev att inrätta en EU-kontrollerad investeringsdomstol. EU håller alltså på att ersätta ett välfungerande system med sin egen lösning som egentligen ingen har efterfrågat, i huvudsak på grund av att nationella politiker i EU:s medlemsländer inte orkade sätt sig in i frågan. Skiljedom är ett väl beprövat system som funnits i decennier, regleras genom en FN-konvention. Stockholms Handelskammare driver ett av de största och äldsta skiljedomsinstituten. Den politiker som hade orkat läsa på i 20 minuter skulle med lätthet han kunna försvara den beprövade ordningen, den journalist som gjort motsvarande hade inte behövt sprida myterna.

Men med viss självklarhet hände ingenting av detta.

Så nu, efter fem år, börjar förslagen komma. Det blir inte nödvändigtvis dåligt, men ICS är totalt onödigt, resultatet av en ogenomtänkt politisk reträtt, och innebär förstås år av osäkerhet innan man vet hur den kommer att utformas och fungera.

Det finna anledning att hålla ögonen på hur frågan utvecklas. Det vore olyckligt om domstolen blir ett politiskt organ, något som har efterfrågats i debatten.

”The European Commission today presented to the Council four proposals for specific rules putting in place the Investment Court System (ICS) provisions in the EU-Canada Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA). These will now be discussed in the Council and approved by the Council and Member States. After their approval they can be formally agreed with Canada in the relevant CETA committees. They will enter into force when the ratification of CETA is completed by Member State parliaments.

The fundamentals of the Investment Court System are already established in CETA. While they are not yet applied pending ratification of the agreement by all EU Member States (13 have ratified it so far), the Joint Interpretative Instrument on CETA agreed by the EU and Canada in October 2016 includes a commitment to make the system operational as soon as the agreement enters into force.

Today’s proposals are necessary to deliver on this commitment by the European Union, Member States and Canada. These rules complete the putting in place in CETA of the reformed approach to investment dispute settlement and continue the ground-breaking path already established by the EU’s reforms of investment dispute policy.

In particular, they will ensure an effective appeal function, the first such appeal function to become operational in international investment agreements. They will further bolster the assurances of the highest ethics standards already contained in the agreement. They put in place rules on mediation for investment disputes, an area which traditional investment agreements have largely overlooked. Finally, they flesh out a framework for the adoption of binding interpretations (already foreseen in the agreement), facilitating the Parties maintenance of control of the interpretation of the agreement.

The four proposals concern:

  • Rules setting out the functioning of the Appellate Tribunal (Decision here);
  • a code of conduct for members of the ICS; (Decision here);
  • rules for mediation (Decision here), and;
  • rules for binding interpretations to be adopted by the CETA Joint Committee (Decision here).
  • The Commission has already discussed the drafts with EU Member States and has also kept the European Parliament fully informed.

Background

The Investment Court System included in the EU-Canada agreement represents a new EU approach to investment-related disputes eliminating the risk of abuse and safeguarding the right to regulate in the public interest. The same approach is taken in the agreements the EU has negotiated with Singapore, Viet Nam and Mexico and is on the table in all on-going investment negotiations.

In parallel to its implementation, the Commission is continuing to work at multilateral level to seek support for a Multilateral Investment Court. This discussion takes place in Working Group III of the United Nations Commission on International Trade (UNCITRAL), where the EU and its Member States have submitted a concept paper setting out how a multilateral investment court could be established. Discussions in the Working Group take place in the week of 14 October, 20 January 2020 and 30 March 2020 and beyond.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Trumps handelskrig en total flopp

Donald Trumps handelspolitik är fundamentalt misslyckad. Det kan konstateras oavsett vad man tycker om frihandel. Trump har misslyckats med sina två mål, att minska handelsunderskottet och att få industrijobb att flytta tillbaka till USA. Inte heller har...

Trumps handelskrig en total flopp

Donald Trumps handelspolitik är fundamentalt misslyckad. Det kan konstateras oavsett vad man tycker om frihandel. Trump har misslyckats med sina två mål, att minska handelsunderskottet och att få industrijobb att flytta tillbaka till USA. Inte heller har han fått Kina på knä. Det enda resultatet är försämrade villkor för handeln och därmed för tillväxt av välstånd. 

Det är närmast omöjligt att hålla reda på alla turerna i handelskriget mellan USA och Kina, och än värre är det att försöka göra en analys eller förutsäga framtiden och effekterna.

Anledningen är att Donald Trump inte har några principer eller strategiska mål för sitt handlande. Taktiken är att genom ständigt nya besked och uttalanden stressa motparten. Det är standardknepet bland oseriösa försäljare, en svada vars syfte är att omöjliggöra rationella överväganden och genomtänkta beslut. Målgruppen är förstås inte Kinas regering utan media, aktiemarknad och väljare. Ohämmat självskryt och positiva besked utan täckning, blandat med hot och anklagelser skapar en bild av strid, initiativ och framgång.

Men de två syften som handelskriget inledningsvis motiverades med har fallit. Underskottet i handelsbalansen har ökat under mandatperioden och inga jobb har flyttat tillbaka till USA, varken från Kina, Kanada eller Mexiko. Däremot gör Trumps kraftfulla stimulanspolitik att den amerikanska ekonomin går bra och skapar jobb — men det har inte med handelspolitiken att göra.

En positiv nyhet är att det finns en överenskommelse om att handelsavtal. Det betyder att inga nya tullar mot Kina — de planerade tullarna var från 25 till 30 procent på varor för 250 miljarder dollar —  kommer att införas i morgon, tisdag, och att ett skrivet avtal skall tas fram och undertecknas inom några veckor.

En viktig del i avtalet är att Kina lovar att köpa jordbruksprodukter från USA.

Nu är förstås tillkomsten av även detta framtida avtal osäkert. Donald Trump kan ändra sig i sista stund, det har hänt förr.

Ändå går börsen upp efter beskedet om ett eventuellt avtal. Det kan förefalla vara ett mysterium, men har en enkel förklaring.  Visserligen påstås det att ”marknaden hatar osäkerhet”, vilket skulle ha gjort Trumps presidentskap till en enda lång börsnedgång. Men osäkerhet är en fundamental del av människans villkor och när Trump säger något positivt är det trots allt bättre än när han säger något negativt, oavsett uttalandets halveringstid.

Avtalets kärna är alltså att försöka undvika problem för amerikanska lantbrukare som Trump redan ställt till. Med andra ord har USA kommit till det sista stadiet av dålig politik där man i huvudsak löser problem som politiken orsakat. De problem som från början skulle lösas är däremot kvar eller förvärrade.

Under en tid låg handelskriget med EU på is, men kom igång tack vare WTO:s dom mot Airbus. WTO konstaterade att det förekommit subventioner och vad därför amerikanerna rätt att ta till strafftullar. Det är en påminnelse om att Donald Trump inte är ensam skurk när det gäller handelsfrågor. Men det hade varit rimligt av USA att vänta med strafftullar då WTO med största sannolikhet kommer med en motsvarande fällning mot Boeing i nästa månad.

Och i december kommer för övrigt WTO:s appellationsdomstol att sluta fungera då USA blockerar tillsättningen av nya domare.

Det är ytterligare ett steg mot en världsordning där handeln styrs av enskilda länders interna politik och mellanstatliga avtal och inte av ett internationellt regelverk.

Politik är delvis konsten att kunna övervintra. I värsta fall kommer Donald Trump att vara president en hel mandatperiod till. Men därefter finns det all anledning för världens ledare att ta ett helhetsgrepp och återuppta försöken att skapa en stabil, regelstyrd, global handelsordning.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Oroande utveckling i Sydafrika problem för frihandeln

Samtidigt som Sydafrikas president Cyril Ramaphosa gläds åt Afrikas nya frihandelsavtal som inkluderar i stort sett alla afrikanska länder, planerar ANC-regeringen att genomdriva en lag som medger konfiskering av egendom utan kompensation. Det riskerar at...

Oroande utveckling i Sydafrika problem för frihandeln

Samtidigt som Sydafrikas president Cyril Ramaphosa gläds åt Afrikas nya frihandelsavtal som inkluderar i stort sett alla afrikanska länder, planerar ANC-regeringen att genomdriva en lag som medger konfiskering av egendom utan kompensation. Det riskerar att omintetgöra de goda effekterna av frihandeln. Sydafrika kommer förstås drabbas hårdast, men också Afrikas ekonomi som helhet. Sydafrika är en viktig motor för kontinentens ekonomiska utveckling.

Alexander Hamilton skriver för Foundation för Economic Education:

”As Africa’s second-biggest economy and most industrialized economy, South Africa would clearly have much to gain from the new trade area.

However, the ANC’s (African National Congress) eagerness to pursue a policy of land expropriation threatens to undermine the benefits of a continent-wide free trade area.

Just one week after Ramaphosa’s most recent push for the free trade area, the president’s ad hoc committee, the group tasked with drafting the Section 25 amendment, met for the first time since May’s election.

The committee’s chairperson, Dr. Mathole Motshekga, an ANC politician, announced that the draft legislation for the amendment will likely be produced by the end of June next year—a date coincidentally close to the day that the free trade area will take effect (July 1, 2020).

Last year, Professor Ilse Botha from the University of Johannesburg and Roelof Botha, an economist at the University of Pretoria, produced an economic impact assessment that investigated the damage the Section 25 amendment would likely render.

In short, the pair warned of an “imminent socioeconomic disaster for South Africa in the event of expropriation without compensation.”

The researchers forecast a nightmare combination of “a downgrade of the country’s sovereign bonds to junk status, higher interest rates, a fairly sharp decline in taxation revenues and a deep recession.”

In short, the pair warned of an “imminent socioeconomic disaster for South Africa in the event of expropriation without compensation.”

Investors would simply be unwilling to invest in a South Africa where their capital might not be protected.

For a nation to benefit from free trade, it must first have something to produce, and without strong property rights ensuring the fruits of one’s labor are protected, the incentive for people and businesses to invest, produce, and create no longer exists.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 41

2019-10-09 DI rapporterar om börsoptimism inför ett eventuellt handelsavtal mellan USA och Kina.  "Uppgångarna i terminerna för USA-börserna utökades under onsdagen efter nyheten om att Kina fortfarande är öppet för ett partiellt handelsavtal med USA, ...

Frihandel i media vecka 41

2019-10-09

DI rapporterar om börsoptimism inför ett eventuellt handelsavtal mellan USA och Kina. 

”Uppgångarna i terminerna för USA-börserna utökades under onsdagen efter nyheten om att Kina fortfarande är öppet för ett partiellt handelsavtal med USA, trots USA:s senaste åtgärder med svartlistning av kinesiska företag. Investerare avvaktade även kvällens Fed-protokoll.

Signalerna från Kina kommer inför samtalen med USA mellan företrädare på högre nivåer som ska starta på torsdagen. Enligt Bloombergs källor ska Kina vara öppet för ett mer begränsat avtal så länge som Donald Trump inte inför nya tullar, inklusive de redan aviserade höjningarna som ska ske i senare i oktober och i december.

Financial Times rapporterar samtidigt att Kina erbjuder sig att öka köpen av amerikanska jordbruksprodukter med 10 miljarder dollar per år för att lägga grunden för ett avtal.

Klockan 14.45 handlades terminen för Dow Jones industriindex 0,6 procent högre. Terminerna för det bredare S&P 500 samt för Nasdaq 100 hade då stigit runt 0,8 procent vardera.

Därmed väntas en tydlig återhämtning från de breda nedgångar som sågs under tisdagens handel, då indexen på Wall Street stängde ned 1,2-1,7 procent.”

2019-10-08

Janerik Larsson skriver i SvD om USA:s och Trumps handelspolitik som totalt misslyckad:

”USA:s politik säkerställde världshandelsorganisationen WTO:s verksamhet och framgång. Världen blev rikare och fredligare.

USA under Donald Trump bryter med denna 70-åriga, framgångsrika amerikanska politik.

I New York Times idag skriver en forskare om fem vanföreställningar som präglat Trumps handelspolitik.

1. Trumps handelspolitiske rådgivare Peter Navarrro sa efter att USA riktat tullar mot Kina att inget land i världen kommer att slå tillbaka med tullar mot USA eftersom den amerikanska marknaden är den största och mest lönsamma marknaden i världen.

Fel. Kina och andra handelsparter har reagerat med tullar på i snitt 16 % av ca 121 billion (tusen miljarder) amerikanska exportprodukter.

2. Trump har hävdat att tullar är ett kraftfullt verktyg för att få företag att återvända till USA. Han har främst tänkt på tillverkningsindustrier och utvecklingen pekar knappast i den riktningen,

3. Trump förklarade också tidigt under sin ämbetsperiod att ”trade wars are good and easy to win”. Men handelskrigen Trump bedriver har varken visat sig goda eller lätta att vinna. I stället har USA:s handelspartners ingått handelsavtal med varandra (EU/Japan, EU/Mercosur). Kinas tullar mot USA är 20,7 % i juni i år jämfört med 8% i januari 2018 men Kinas tullar mot alla andra länder har minskat under samma period.

4. USA:s jordbrukare kommer att gynnas av Trumps handelskrig är ett annat påstående som Trump ofta upprepat. Men det motsatta har hänt; amerikanskt jordbruk har drabbats och administrationen har tvingats kompensera dem med 28 billion (tusen miljarder) i ekonomiskt stöd. De amerikanska skattebetalarna får stå för notan.

5. Trumps handelskrig skulle utplåna det amerikanska underskottet i utrikeshandeln. I själva verket är det månatliga handelsunderskottet idag högre än under president Obamas andra mandatperiod.

Medan handelsunderskottet i förhållande till Kina gått ner så har det ökat i förhållande till andra länder som Vietnam och Mexiko. Importen från Kina har gått ner 12% men exporten dit har gått ner 19%.

Sammanfattningsvis stämmer inget Trump utlovat men en sak man kan vara helt säker på är att Trump aldrig kommer medge att han haft fel.

Han medger nämligen aldrig något fel.

Men man ska också vara medveten om att det demokratiska partiet alltid varit och fortsatt är mer protektionistiskt än vad det republikanska partiet brukade vara.

Framtiden ser inte ljus ut; en återgång till den 70 åren av amerikansk liberal handelspolitik är ingen självklarhet även om Trump inte skulle återväljas.”

2019-10-04

Ekonomie dr Mattias Lundbäck skriver i GP om handel och koldioxidutsläpp: 

”Trafikverket beslutade nyligen att tillämpa ett skuggpris på sju kronor per utsläppt kilogram koldioxid i sin planering. Vad skulle hända om vi värderade all produktion som ger upphov till koldioxidutsläpp – alltså även den som flyttat till Kina – lika högt som produktionen i Sverige? Kina släpper ut 7,7 ton koldioxid per person och år och har en BNP per person på motsvarande 76 150 kronor. Applicerar vi Trafikverkets skuggpriser på kinesisk produktion – 7 000 kronor per ton koldioxid – innebär detta att koldioxidavgiften i Kina borde uppgå till 60 procent av värdet av landets samlade produktion. Det är den skatte- eller tullnivå som skulle göra valet mellan att bedriva verksamhet i Sverige och i Kina någorlunda klimatneutralt.

Vi vet att de åtaganden som förhandlats fram inom ramen för Parisöverenskommelsen mer stjälper än de hjälper, då kraven på Kina och Indien är så mycket lägre. Ironiskt nog är Donald Trumps handelskrig mot Kina förmodligen en effektivare åtgärd för att ta ner de globala koldioxidutsläppen än Parisavtalet – någon får väl räkna på saken.

Ett rejält handelskrig och en påföljande världsdepression skulle säkert ta ner koldioxidutsläppen rejält. Men det finns smartare sätt att hantera saken. Det första vi måste inse är att det inte är vår produktion som är problemet, utan vår konsumtion. Om vi sätter ett skuggpris på sju kronor per utsläppt kilogram koldioxid när utsläppen sker i Sverige bör vi även göra det när vår konsumtion indirekt leder till koldioxidutsläpp i Kina. Annars kommer de totala koldioxidutsläppen bara flytta till Kina och – på grund av den lägre koldioxideffektiviteten i kinesisk produktion – dessutom öka.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Regeringens Kinastrategi: Inte fel, men inte heller något nytt

EU och USA måste ha en enad strategi mot Kina. I den bör inte handelskrig ingå. Regeringens Kinastrategi presenterades den 2 oktober. Den är på 21 sidor och handelsavsnittet på ungefär en A4. Det är inte överdrivet mycket. Kinas påverkan på Sverige oc...

Regeringens Kinastrategi: Inte fel, men inte heller något nytt

EU och USA måste ha en enad strategi mot Kina. I den bör inte handelskrig ingå.

Regeringens Kinastrategi presenterades den 2 oktober. Den är på 21 sidor och handelsavsnittet på ungefär en A4.

Det är inte överdrivet mycket. Kinas påverkan på Sverige och EU i dag till stor del sker genom handeln. Kinas framväxt som ekonomisk stormakt är en av de viktigaste utvecklingslinjerna sedan Berlinmurens och Sovjetunionens fall. Innehållet på denna enda sida är inte heller direkt nytt, men av allt att döma inte heller direkt fel. Frågan är mer vart strategin är tänkt att leda.*

Ännu påverkas vår vardag inte så mycket av Kinas stormaktsambitioner och deras utbyggnad av ett storskaligt kontrollsamhälle. Risken med det senare är snarast att tekniken Kina utvecklar kommer att locka makthavare i våra egna samhällen och inte så mycket att den kinesiska regimen övervakar människor i andra länder — även om det förmodligen är möjligt redan i dag. Att agera i andra länder är inget problem. Kina spionerar i vilket fall på kinesiska flyktingar och dissidenter i väst.

Däremot är det klart att Kinas handelspolitik och det faktum att den kinesiska regimen subventionerar sina exportföretag är ett problem. Ett annat problem är rent industrispionage och de mer odramatiska men nog så bekymmersamma kraven på kinesiskt inflytande och tekniköverföring när företag från EU och USA etablerar sig i Kina.

Det finns två perspektiv på utvecklingen, ett mer alarmistiskt och ett mindre.

Det mer alarmistiska perspektivet är att Kina har en sedan länge fastlagd, stabil kurs genom decennierna där målet är att vara ekonomiskt dominerande och använder den styrkan för att utmana USA som världsmakt. Kina som förödmjukad jätte som börjar kräva (mer än) sin rättmätiga plats på världsscenen. Till det perspektivet skall läggas en närmast mytiskt idé om Kina som närmats oövervinnligt i sin hårda centralism och perfektion.

Det perspektivet påminner lite om myterna om Japan på 80-talet. Ekonomiska prognoser och populärkultur delade samma bild av Japan som mystiskt och oövervinnligt både kulturellt, ekonomiskt och intellektuellt. Med tiden har den bilden modifierats och Japan framstår allt mer som ett land befolkat av vanliga människor med fel och brister och en politik som kämpar med de vanliga systemfelen och målkonflikterna.

Det mindre alarmistiska perspektivet på Kina är förstås att de har en stor ekonomi i kraft av sin storlek, men räknar per capita är varken BNP eller export så särdeles imponerande.

Kinas BNP ligger på drygt 12 biljoner dollar, ett jämföras med USA på 19 biljoner eller EU:s på 15 biljoner. Kinas BNP per capita är ungefär 15 00o dollar, under länder som Vitryssland, Botswana och Irak.

Tillväxttakten är förstås magnifik och den går inte att hantera genom att välja perspektiv eller startpunkt. Det är otvivelaktigt så att Kina har haft en unik utveckling och att den förefaller fortsätta.

Å andra sidan kan man konstatera att varken produktutveckling eller varumärken har imponerat. En betydande del av Kinas tillväxt bygger på att amerikanska företag har förlagt sin produktion till Kina. De hundratusentals superstudenter som studerar på universitet i USA och EU är imponerande. Å den tredje sidan är de sorterade ur en enorm mängd ungdomar. Majoriteten av Kineser är förstås inte så smarta och duktiga även om de förefaller vara intelligenta i snitt och inte minst ha en kulturellt grundad studieambition som få andra länder kan mäta sig med.

Men till sist man kan konstatera att Kina i stort sett saknar socialförsäkringssystem och andra trygghetssystem som vi i väst tar för givet finns och i allmänhet fungerar hyggligt. Det betyder att kineserna både måste spara till sina egna pensioner, försörja sina gamla föräldrar och försöka driva fram sina barn till hygglig framgång. De stora städerna med miljoner unikt rika invånare imponerar, men det finns också fattigdom i städerna och en landsbygd som till delar är outvecklad. Klyftorna växer och det är ingen vågad gissning att regimen är bekymrad för en avmattning. Den som är fattig jobbar gärna hårt nästan dygnet runt om hans lön ökar med fem-tio procent per år och den lysande framtid är hans. Men vad händer om tillväxten kroknar? Storskalig social oro är inte något okänt fenomen i Kinas historia. Men mot det talar att dagens kineser knappast är desperata. De är vana vid umbäranden och en ekonomisk avmattning är inget problem för en befolkning där många fortfarande minns hur det är att svälta.

Men oavsett perspektiv är det klart att konventionella handelskrig knappast kan påverka Kinas politik. Kina är en hårdför diktatur och har under decennier struntat fullständigt i omvärldens påtryckningar när det exempelvis gäller mänskliga rättigheter.

Däremot kan möjligen USA och EU, om de enar sig, kunna hantera Kina genom åtgärder som har med nationell säkerhet att göra. Regeringarna i Sverige och EU måste inte acceptera att viktig forskning och utveckling hamnar i kinesiska händer, inte heller att låta kinesiska företag leverera viktig digital infrastruktur. Naivitet på det området väcker knappast respekt i Peking.

Men konventionellt handelskrig har inte förutsättningar att fungera.

*Länk till Frivärlds intressanta seminarium om Kinastrategin.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 40

2019-09-29 Daniel Braw i Barometern skriver om Peter Stein och Emil Uddhammars bok Svenska företag i Afrika: från slavhandel till it-revolution. "I början av augusti år 1863 lämnade en märklig grupp människor Kalmar. De hade nappat på erbjudandet, bland a...

Frihandel i media vecka 40

2019-09-29

Daniel Braw i Barometern skriver om Peter Stein och Emil Uddhammars bok Svenska företag i Afrika: från slavhandel till it-revolution.

”I början av augusti år 1863 lämnade en märklig grupp människor Kalmar. De hade nappat på erbjudandet, bland annat framfört i annonser i Barometern, att följa med till Sydafrika och där bedriva jordbruk. De enda formella kraven var att man skulle vara nykter och anständig. Det mönsterjordbruk som de skulle driva, kallat Scandinavia, fick en kort historia. Men i stort sett alla emigranterna, som huvudsakligen kom från Kalmartrakten och Öland, blev kvar.

Expeditionens ledare, Alrik Forssman, fortsatte att handla med timmer som skeppades från Kalmar. Och en av deltagarna på resan, den då blott sjuttonårige Carl Ludwig Theodor Olen, startade senare ett åkeri med oxtransportvagnar. Elva år efter avfärden från Kalmar hade han en flotta på hela 20 oxdragna vagnar.

Detta är ett tidigt exempel på ekonomiskt utbyte mellan Sverige och Afrika, men ingalunda det tidigaste. Som statsvetaren Emil Uddhammar och ekonomen Peter Stein belyser i en nyutkommen bok, Svenska företag i Afrika: från slavhandel till it-revolution (Santérus förlag), finns det en lång historia av svensk näringslivsnärvaro i Afrika. Den har dock varit ganska bristfälligt utforskad. Missionens historia har studerats, biståndsverksamhetens likaså. Men entreprenörernas och företagens bidrag har väckt mindre intresse.

Som framgår av boken är detta dock en synnerligen spännande historia, med färgstarka personer och många tankeväckande inslag. En sådan är att svenska näringsidkare som nådde framgångar i Afrika sände pengar hem till Sverige på samma sätt som emigranterna till Amerika gjorde. ”Idag utgör remitteringar från familjemedlemmar som emigrerat eller som är gästarbetare i andra länder en betydande inkomstkälla för många i Afrika”, skriver Uddhammar och Stein.

En annan är hur snabbt den afrikanska marknaden etablerades som en viktig exportmarknad för Sverige. År 1870 var Sveriges näst största exportmarknad utanför Europa faktiskt Algeriet. Vid sekelskiftet trettio år senare var värdet av exporten till Kaplandet större än värdet av exporten till både Ryssland och Spanien. De stora svenska företagen etablerade sig tidigt och bidrog till den allmänna utvecklingen av kontinenten.”

 

2019-10-02

Moderaternas EU-parlamentariker Jessica Polfjärd skriver i Mariestads Tidningen

”Efter 20 års förhandlingar lyckades EU i somras sluta sitt största frihandelsavtal någonsin. Avtalet med Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay (Mercosur) öppnar upp handeln med länder med mer än 260 miljoner invånare. Marknaden har varit stor men sluten och Mercosur-länderna har oftast haft höga tullar. Bara de borttagna tullarna beräknas spara europeiska företag nästan 45 miljarder kronor per år. Fortsättningsvis är det inte heller tillåtet att diskriminera europeiska varor.

Lägre tullar och mer rättvisa regler ger fler jobb och högre tillväxt vilket gör varor och tjänster billigare och bättre. Avtalet gynnar både EU och Sydamerika liksom alla typer av företag, även små- och medelstora, eftersom de behöver enklare regler som underlättar export.

Vänstersidan inom svensk politik vill stoppa Mercosuravtalet i sin helhet. Vänsterpartiet menar att det skulle hjälpa Amazonas. De misstar sig dock grovt om att ett uteblivet avtal kommer att stoppa skogsbränder och klimatförändringar.

Avtalet förbättrar i stället förutsättningarna för det globala klimat- och miljöarbetet eftersom det binder Mercosur-länderna att anstränga sig för att implementera Parisavtalet och bedriva hållbart skogsbruk. Det ålägger också parterna att se till att ursprungsfolk, efter samtycke, bidrar till ett hållbart skogsbruk som i sin tur bidrar till ursprungsfolkens ökade välfärd. Parterna ska även samarbeta för att bidra till att FN:s globala mål om hållbart skogsbruk uppnås enligt Agenda 2030. Genom avtalet kan EU påverka president Bolsonaros klimatpolitik och ge Brasilien goda anledningar att genomföra nödvändiga reformer för klimat och miljö.

Om vi inte ratificerar Mercosuravtalet riskerar vi att skapa falska förhoppningar om en lösning på klimatfrågan och skogsbränderna. Vi skulle även ge upp vårt bästa verktyg att påverka Brasiliens klimatpolitik. I stället måste vi arbeta på flera fronter samtidigt och handelspolitiken spelar en viktig roll.

Frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur måste skrivas under. Europas konkurrenskraft och våra möjligheter att tackla akuta klimat- och miljöproblem är beroende av det. De svåra skogsbränderna i Amazonas är inte en anledning att offra både klimatet och frihandel i lågorna.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Visa flera posten