Populismens kärna är att sprida misstro mot de demokratiska institutionerna. TTIP-motståndarna beskriver ständigt EU som en del i en konspiration tillsammans med företagen.

Svenska TTIP-motståndare använder samma retorik som Trump

TTIP-motståndarna bygger stora delar av sin retorik på att sprida myter och misstro mot demokratin och EU:s institutioner. De menar att det finns en konspirerande elit (EU, regeringen, facket, företagen) som vill avskaffa demokratin och i hemlighet arbetar för fascism. Det är samma typ av populism som vi ser hos Donald Trump. Att sprida den sortens föreställningar är inte en helt oskyldig verksamhet. Även TTIP-motståndare har ett ansvar.  

Motiveras den som kritiserar och vill stoppa TTIP nödvändigtvis av samma argument som Donald Trump?

Svaret är nej. Det finns en del argument mot TTIP som inte handlar om jobben i EU eller i det egna landet. I själva verket är omsorgen om industrijobben inte ett vanligt argument mot TTIP i den europeiska debatten. Det är i och för sig bra eftersom argumentet att jobben hotas av handel är fel. Det blir fler, inte färre, jobb av handel. Sannolika slås vissa företag ut av konkurrensen från import, men det är fullständigt marginellt jämfört med de jobb som skapas på grund av handel och framför allt det antal jobb som hela tiden skapas och försvinner i en modern marknadsekonomi.

Däremot finns det en annan likhet som egentligen är mycket värre.

Både Trump/Sanders och svenska TTIP-motståndare spelar hårt på misstron mot de demokratiska institutionerna. Retoriken handlar inte bara om att EU:s institutioner ibland kan uppvisa en häpnadsväckande arrogans och inkompetens. Men det gäller även nationella byråkratier och politiker.  Man kan nog säga att sedan människan började ha någon form av formella statsbildningar för kanske 5 000 år sedan har vi tvingats leva med arroganta härskare och politiska beslut som fattats utan riktig verklighetskontakt. Den moderna demokratin med lagstyre och rättsstat hanterar det problemet rätt bra — men det är nog ingen tvekan om att TTIP-avtalet om och när det blir verklighet kommer att avsätta en del ”hoppsan, det där hade vi inte förutsett”. Men återigen, det är en del av all mer komplex mänsklig verksamhet, från rymdfärder, över äktenskap till renovering av drömtorpet.

Nej, TTIP-motståndarna retorik handlar om att ”EU” på något sätt är i maskopi med ”företagen” för att lura ”folket”. Och folket måste luras för att TTIP syftar till att försämra regler för folkhälsa, miljö, produktsäkerhet, arbetsmarknad och närmast omöjliggöra demokratiska beslut som företag skulle kunna ogilla. Sådana beslut skulle kunna leda till att länder blev stämda på miljarder i hemliga ”direktörsdomstolar” befolkade av storkapitalets jurister. Därför förs TTIP-förhandlingarna i hemlighet, endast övervakade av företagens representanter och innehåller ”hemliga avsnitt” som överför makt till ”företagen”.

Det är en inte bara oerhörd utan också mycket underlig världsbild. De som fattat formella beslut eller på andra sätt bidragit till att TTIP skall förhandlas fram är EU:s regeringar, EU-parlamentet och kommissionen. De har tagit fram instruktionerna till förhandlarna, utsett förhandlarna och har fortlöpande kontroll över förhandlingsprocessen (även om varje detalj inte är offentlig i varje sekund). Vi talar alltså om EU:s mest framstående politiker. Men kan ha synpunkter på enskilda politikers karaktär och kompetens, men det handlar generellt sett om maktspelare i världsklass. Många av dem har ägnat större delen av sina liv åt att uppnå den makt de nu har. Exakt varför skulle de vilja ge bort sin makt till personer i diverse bolagsstyrelser?

De flesta av dessa politiker har gjort karriär på att beskatta och reglera. Ofta kan man få känslan av att allt i EU är antingen förbjudet eller påbjudet, beskattat eller subventionerat. Återigen, varför skulle de plötsligt få för sig att avskaffa alla de regleringar  de varit med om att införa? Och varför ta vägen om ett handelsavtal? Finns det en majoritet för storskaliga avregleringar är dessa bara att genomföra.

Ett svar skulle kunna vara att ”folket” vill ha regleringarna, medan politikerna vill avreglera. Så för att slippa folket vrede lurar man alla med hjälp av TTIP. Kruxet med den förklaringen är att ”folket” inte känner till 99 procent av alla regler som finns och inte skulle kunna komma på majoriteten av alla dessa regleringar (varav en betydande del rena dumheter) ens under pistolhot.

Ett annat svar är att politikerna helt enkelt blir lurade av företagen och deras lobbyister. Men är det rimligt? Politikerna i EU har tagit sig till den absolut högsta nivån i en ekonomisk och kulturell stormakt. Den politiska traditionen i EU går tillbaka till republikens Rom och Bysans. Att den politiska eliten i EU skulle bli bortkollrad av osorterade PR-konsulter i för trånga kostymer är en uppenbart orimlig tanke. Tror någon att Jean-Claude Juncker — killen som lyckades bli kommissionsordförande trots att ingen ville ha honom — är naiv och lättlurad?

En annan berättigad fråga är vad företagen skulle ha för intresse av att delta i konspirationen för att underminera produktsäkerhet, folkhälsa, miljö och demokrati? Stora företag i dag styrs av VD:ar som är anställda tjänstemän. De vet att de kan vara utan jobb i morgon. De flesta av deras vänner och släktingar är inte VD:ar. De har familj och barn, ofta till och med barnbarn. Varför skulle de vilja driva igenom en politik som är skadlig för befolkningen som helhet? För att de tror att det blir lättare att göra vinst om fem år? Vilken VD tänker på politiken om fem år? Det gör inte ens politiker.

Med andra ord är hela idén om TTIP som någon form av konspiration mellan EU:s politiker och storföretagen helt orimlig.

Ändå odlas den av etablerade opinionsbildare och politiker.

Här är en årsgammal artikel från den centralt placerade socialdemokraten Daniel Suhonen. Han anklagar regeringen Löfven i allmänhet och sin partikamrat Mikael Damberg i synnerhet för att av dumhet vilja avskaffa demokratin med hjälp av TTIP:

”Problemet är att den rödgröna regeringen med näringsminister Mikael Damberg i spetsen inte verkar ha en bråkdel av krismedvetande. Damberg sjunger frihandelns lov och lovar snabb exekvering av beslutet. Han hoppas förmodligen på fortsatt tystnad. Men TTIP och ISDS kommer att föras upp på S-kongressen i slutet av maj. Det blir förmodligen årets stora strid.

Beslutet är avgörande. I historieböckerna kan annars i framtiden komma att skrivas att Hjalmar Branting införde demokratin i vårt land och Mikael Damberg tog bort den – lagom till 100-årsdagen.”

Här är en ganska typisk socialdemokratisk ledarartikel. Sydöstran den 22 februari:

”Mer vanligt tyst är det i en annan EU-fråga, stor och viktig även den. Men transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar är inte precis på allas läppar. Även om det kallas och förkortats TTIP.

Att folk inte orkar hänga med är en sak, det handlar inte om krokiga gurkor om man säger. Politikens tystnad beror på andra skäl, och att få igenom TTIP utan debatt borde vara lättare.”

I någon främmande, nebulös makt som kallas ”EU” finns ”politiken” som väljer att vara tyst för att få igenom TTIP ”utan debatt”.

Vet ledarskribenten Annacarin Leufstedt att Sverige är med i EU? Att Sverige har ett stort antal ledamöter i EU-parlamentet? Att Sverige har en kommissionär och tidigare har haft socialdemokratiska kommissionärer? Att svenska regeringen, sossarnas kongress och facket tycker att TTIP i huvudsak är bra? Att frågan debatterats i ett par år?

Dagens Nyheters kulturredaktion publicerade i oktober 2014 en text av Kajsa Ekis-Ekman som på allvar påstår att TTIP är en del i en fascistisk konspiration:

”När fascismen nu återkommer, är det till synes bara den ena halvan. Bakom Gyllene Gryning, SD, SvP och Front National står knappast storkapitalet. Ingen kapitalist med det sunda förnuftet i behåll skulle stödja dem. Delvis därför att kapitalet inte behöver ta hjälp av irrationella stormtrupper – socialismen är inget större hot idag. Men framför allt är kapitalet idag inte nationellt till skillnad från på 30-talet. Tvärtom behöver kapitalet fri rörlighet och relativt öppna gränser, se bara på hur Svenskt Näringsliv argumenterar. Den samtida fascismen är en halv fascism: den saknar sin rike vän.

Betyder detta att kapitalet idag inte har antidemokratiska tendenser? Nej. Det betyder istället att det finns andra metoder: EU, IMF, WTO, TTIP, avtal som tillåter kapitalet att gå runt stater, samt införandet av teknokrater och demonstrationsförbud i undantagstider. Det mål som kapitalet hade med att stödja fascisterna på 30-talet: att sänka lönekostnader och skaffa billig och lydig arbetskraft, uppnås idag genom beslut i EU-domstolar och IMF-avtal. Genom att beslut om välfärden tas på Jersey och beslut om migrationspolitik överlåts till säkerhetsindustrin, har kapitalet skaffat sig ett större inflytande än det kunde drömma om hos Mussolini.”

Att EU och IMF (FN-organ, 188 länder medlemsländer) skulle vara verktyg för ”kapitalets antidemokratiska tendenser”? Detta är fullkomlig galenskap (Sveriges största tidning publicerar uppenbarligen vad som helst bara det har en tydlig vänstertendens).

Skiftet är en sajt som också den står socialdemokraterna nära. Sajten finansieras indirekt genom att de som skriver är avlönade av socialdemokraterna.

Skiftet står för de mest aggressiva och osakliga texterna om TTIP.

”Fulhandelsavtalet mellan EU och Kanada, CETA, har likt TTIP innehållit den kontroversiella klausulen ISDS – vilken innebär att stater kan bli stämda i särskilda domstolar om deras lagstiftning hotar storföretagens vinster. Nu står det klart att ISDS ska bytas ut mot ICS.

ICS, kort för Investment Court System, ska vara ett domstolsväsende som behandlar rättstvister mellan storföretag och stater. En nyckelskillnad mellan ISDS och ICS är att domstolen nu ska vara permanent.

Kritiken mot ISDS handlar bland annat om hur länder riskerar att bli stämda om de väljer att märka tobaksprodukter, avstå odrickbart vatten eller kasta ut oljebolag som beter sig kontraktsvidrigt – för att nämna några exempel. Problemets kärna är alltså att man vill ställa företagens rätt att öka sina intäkter framför demokratins grundvalar.

ICS innebär en mindre förbättring på så vis att dess skiljemän inte väljs av stater och storföretag, vilket därmed kan minska risken för intressekonflikter. Men de problemområden vi diskuterat ovan lämnas oberörda. Skillnaden är kosmetisk.

Oroväckande är att de svenska facken köpt budskapet. Susanne Lindberg Elmgren, utredare för LO, hyllar ICS som ”en seger för den svenska och nordiska fackföreningsrörelsen”. Även TCO är positivt inställda. Det är inte osannolikt att även TTIP behandlas på samma sätt.

Vi ser hur EU-kommissionen försöker byta lack på ett gammalt bilvrak. Men vi synar bluffen och säger nej till zombie-ISDS. Vi säger även nej till CETA och vi säger nej till TTIP. Om du inte redan anslutit dig till kampanjen mot TTIP – gör det nu!”

Förutom att beskrivningen av ISDS och ICS är helt felaktig har vi även här konspirationsteorierna i full blom. Företagens intäkter är viktigare än demokratin. Kommissionen bluffar, facken blir lurade.

Här ser vi samma populistiska retorik som hos Donald Trump. Någon form av elit konspirerar mot demokratin.

Det är inte en oskyldig myt att sprida. Det är kärnan i auktoritär populism.  Victor Orban i Ungern, Polens nya konservativa regering, Trump, Sannfinländarna, SD här i Sverige, alla bygger sin retorik på misstro mot demokratin, konspirerande eliter, EU.

Det är lätt att tro att systemet i sig är så stabilt att det tål den typen av retorik. Folkmajoriteten är i huvudsak förnuftig.

Den senaste tidens utveckling visar att det kanske inte är så. Den som sprider myter och misstro mot demokratiska organ och institutioner tar på sig ett ansvar.

Även om man tycker sig ha ett gott syfte.

Frihandel i media vecka 42

Sverige och EU, USA, Kina och Brexit i veckans pressklipp. 2018-10-18 I Göteborgs Posten debatterar entreprenören och författaren Mark Brolin för att nästa EU-minister inte bör vara en "EU-apologet" utan någon som kritiskt kan bedöma utvecklingen och hål...

Frihandel i media vecka 42

Sverige och EU, USA, Kina och Brexit i veckans pressklipp.

2018-10-18

I Göteborgs Posten debatterar entreprenören och författaren Mark Brolin för att nästa EU-minister inte bör vara en ”EU-apologet” utan någon som kritiskt kan bedöma utvecklingen och hålla tillbaka byråkratisering och regleringar. Frihandeln uppfattar Brolin som en av de viktiga fördelarna med EU:

”Utan Storbritannien flyttar EU-maktens tyngdpunkt vidare söderut. Det vill säga i stället för att EU-institutionerna nu tar efter byråkratiska rutiner i EU:s mest ekonomiskt framgångsrika (nordliga) medlemsländer så är det snarare södra Europas byråkratiska rutiner som sätter avtryck. Gällande löftena att Sverige ska lära EU transparens och ansvarstydlighet har det blivit intet. I stället har Sverige, via Bryssel, börjat anamma “fransk” förvaltningsmentalitet. Illustrerat inte minst av att en synnerligen osvensk snobbighet smugit sig in i den offentliga attityden. Som bekant tenderar det nu att heta att om folket på verklighetens fält protesterar så tänker dessa “fel”. Samt är i behov av mer “information”. Uppifrån.

Denna klassiska härskarteknik minskar motståndskraften mot på pappret förföriska politiska skrivbordsprojekt. Som det fiaskoartade europrojektet som alltid varit dömt att sluta med ett magplask. Tills så sker tvingas södra Europa leva med en övervärderad valuta som gör det nästan omöjligt för entreprenörer att hävda sig internationellt. Resultatet? Så groteskt hög ungdomsarbetslöshet att det riskerar att ärra flera generationer.

För somliga av oss som en gång trodde stenhårt på Europaprojektet är utvecklingen desto mer beklaglig med tanke på att projektets verkligt stora ekonomiska förtjänster – frihandel, gränsöverskridande tvistlösningsmekanismer samt produktstandardisering – var fullt möjliga redan inom EG-ramen. Det var först med den politiska överrocken, när EG transformerades till EU, som vägen mot von-oben-mentalitet (och överexpansion) stakades ut.

(—)

Framgångsrika entreprenörer vet att det kostar stora pengar att hanka sig fast vid prestigeprojekt som slagit fel. Samt att det är direkt olämpligt med ytterst ansvariga som inte klarar av att tänka en kritisk projekttanke. Nästa statsminister, oavsett vem det blir, sviker därför Sveriges väljare och skattebetalare på grövsta sätt om nästa EU-minister återigen blir en fullblodsentusiast. Varför inte blicka bland gräsrotsentreprenörer? När nu Europaprojektet skulle handla om välståndsgenerering är det knappast fel att lyfta in aktörer som verkligen vet hur nyttiga pengar genereras – och slösas bort.”

2018-10-16

Janerik Larsson skriver i SvD om det stundande kongressvalet i USA där handelspolitiken spelar en nyckelroll:

”Det är tre veckor kvar till det amerikanska mellanvalet. Jag har tidigare påpekat att president Trump ser valet som något av en folkomröstning om honom.

Nu när kampanjandet pågår över hela det stora landet vill jag peka på två stora, viktiga frågor som inte spelar särskilt stor roll i kandidaternas profilering av sina budskap.

Det ena är handelspolitiken. Trumps protektionistiska linje är mycket lite uppskattad av de som förstår sig på hur ekonomi fungerar, men om man tittar på de båda stora partierna är läget detta:

I det republikanska lägret försvaras ”America first”-politiken eftersom dess nationalistiska budskap är lätt att sprida oavsett vilka de egentliga konsekvenserna av politiken kommer att bli.

I det demokratiska lägret förekommer viss kritik mot Trumps handelspolitiska linje, men det är inget särskilt säljande budskap eftersom partiets egen vänsterytter (nu ganska dominerande) är minst lika protektionistisk. De amerikanska fackföreningarna har aldrig varit anhängare av frihandel och globalisering.”

2018-10-16

I Norra Västerbotten skriver politiska redaktören Karin Pihl om Kinakännaren Kristina Sandklefs rapport för tankesmedjan Frivärld. 

”När Kina kommer på tal är det ofta i positiva ordalag: presidenten Xi Jinping satsar på solceller och håller brandtal om frihandel på toppmöten i Davos.

Det är som om västvärlden glömt bort att Kina är en diktatur. Trots att landet inte längre är en kommunistisk planekonomi är Kina långt ifrån en liberal marknadsekonomi.

Medan Europa har fullt upp med att tolka den amerikanske presidenten Donald Trumps senaste tweets bygger Kina upp ett internationellt imperium genom strategiska investeringar.

I en rapport från tankesmedjan Frivärld uppmanar Kinakännaren Kristina Sandklef Sverige och EU att skaffa sig en Kinastrategi. Dessutom måste kunskaperna om det kinesiska näringslivet, och statens roll i ekonomin öka. För att förstå vad Kina håller på med utanför landets gränser måste man förstå vad som händer inne i landet.

Staten och kommunistpartiet, som i praktiken är samma sak, har en mycket aktiv roll i näringslivet. Även i de privata företagen finns ofta partikommittéer. Kommunistpartiet är många gånger representerat i styrelserna, och höga chefer är ofta medlemmar i partiet.

Kinas näringsliv skiljer sig alltså radikalt från hur marknaderna fungerar i Europa och i USA. I moderna, demokratiska marknadsekonomier är grundidén att staten skapar rättvisa regler och att företag konkurrerar med varandra på ett hederligt sätt.

I Kina är staten och näringslivet sammanflätat och har ett gemensamt mål: att öka Kinas ekonomiska, politiska och militära dominans i världen. Det märks inte minst på de massiva investeringar landet gjort i övriga Asien, Europa och Afrika.

Mellan 2000 och 2017 gjorde Kina investeringar för 42,2 miljarder euro i Storbritannien. Motsvarande siffra i Tyskland var 20,6 miljarder, och i Sverige 2,8. Kina förväntas mer än fördubbla sina investeringar globalt mellan 2015 och 2025, från 1,1 biljoner amerikanska dollar till 2,5.

Det är väldigt mycket pengar, och det får konsekvenser av olika slag.

Den mest uppenbara är givetvis de ekonomiska. Kina är inte en schysst spelare på den globala marknaden. Landet gör massiva investeringar utomlands, men flera sfärer av den kinesiska marknaden är så gott som stängda för omvärlden. Landet ägnar sig åt omfattande industrispionage på klassiskt vis och genom cyberattacker.

Med ekonomisk makt följer politisk makt. Att Kina investerat stort i amerikanska statsobligationer, och gett ekonomiskt stöd till det krisande Grekland, får givetvis får politiska konsekvenser genom möjligheten att använda ekonomiska påtryckningar för politiska eftergifter.”

2018-10-17

Fox News skriver om att Donald Trump och USA planerar nya handelavtal med bland annat Storbritannien efter omförhandlingen av NAFTA:

”The Trump administration informed Congress Tuesday that it intends to open trade talks with the United Kingdom, European Union and Japan — coming off a win for President Trump in renegotiating the North American Free Trade Agreement (NAFTA).

U.S. Trade Representative Robert Lighthizer wrote to Democratic and Republican leaders in Congress informing them that the U.S. will initiate talks with Japan and the E.U. “as soon as practicable, but no earlier than 90 days from the date of this notice.” Lighthizer said the U.S. will open negotiations with the U.K. “as soon as it is ready” after it exits the E.U. in March 2019.

“Under President Trump’s leadership, we will continue to expand U.S. trade and investment by negotiating trade agreements with Japan, the EU and the United Kingdom,” Lighthizer said in a statement. “Today’s announcement is an important milestone in that process. We are committed to concluding these negotiations with timely and substantive results for American workers, farmers, ranchers, and businesses.”

The announcements come on the heels of the administration’s renegotiation of NAFTA with Mexico and Canada — now the U.S.-Mexico-Canada-Agreement (USCMA). A vote on that agreement is expected in Congress in 2019.

Trump, who has criticized U.S. trade policies for decades, also pulled the U.S. out of the Obama-negotiated Trans-Pacific Partnership deal and is currently in a tariff showdown with China as he seeks to change what he has described as an ”unfair” trading relationship with Beijing.

Trump, a strong supporter of Brexit, has repeatedly promised to make a strong trade deal with the U.K. — a promise that so-called “Brexiteers” in the U.K. have brandished as proof that the U.K. can stand by itself outside of the E.U. Trade between the two countries is worth more than $230 billion and accounts for a fifth of all U.K. exports.

It also provides a welcome boost for embattled Prime Minister Theresa May, who is facing pressure from not only the E.U. but members of her own party who fear she is going to concede too much to Brussels in negotiations. May was traveling to Brussels on Tuesday for negotiations with E.U. leaders amid a stalemate over the “backstop” — a plan on how to avoid a “hard border” between Northern Ireland and the Republic of Ireland in case there is no deal between the E.U. and the U.K.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Spara — inte konsumera — är lösningen på USA:s handelsunderskott

Underskott i handelsbalansen är inget problem. Men vill ett land minska sitt underskott är det bättre att se till att folk sparar snarare än konsumerar, jämfört med att demonisera sina handelsparters. Kul och pedagogisk artikel i New York Times om va...

Spara — inte konsumera — är lösningen på USA:s handelsunderskott

Underskott i handelsbalansen är inget problem. Men vill ett land minska sitt underskott är det bättre att se till att folk sparar snarare än konsumerar, jämfört med att demonisera sina handelsparters.

Kul och pedagogisk artikel i New York Times om varför underskott i handelsbalansen inte är ett problem.

Donald Trumps uppfattning är att USA:s underskott i handelsbalansen är ett problem. Amerikanerna köper för mer pengar från utlandet än de säljer för. Dollar strömmar ut ur USA, exempelvis till Kina eller Tyskland som betalning för datorer eller fina bilar. Trump uppfattar detta som att USA blir fattigare. Men amerikanerna får som sagt nyttigheter för sina pengar. Och utlänningarna kan inte göra så mycket med sina dollar mer än att köpa amerikanska varor, investera i USA eller investera i USA:s budgetunderskott. Så länge den amerikanska ekonomin går bra är det inget problem, och dessutom kommer underskottet att förvärras ju bättre det går i USA. Man kan säga att USA köper från utlandet mer än utlandet köper från USA på grund av att amerikanerna är rikare än andra människor. En riktig ekonomisk kris som bara drabbade USA med fallande dollar och och hög arbetslöshet skulle snabbt minska underskottet i handelsbalansen.  Amerikanerna skulle inte har råd att köpa så mycket, den fallande dollarn skulle göra import dyrare och amerikanska varor billigare för kunderna i andra länder.

Just nu stimulerar Donald Trump den amerikanska ekonomin med stora skattesänkningar och stora budgetunderskott. Centralbanken försöker dämpa inflationstrycket som kommer av den stora konsumtionen genom att höja räntorna. Men det gör dollarn starkare så det blir ännu lättare att importera och svårare att exportera. Trumps politik driver med andra ord på underskottet i handelsbalansen samtidigt som han försöker minska det genom höga tullar.

Författaren, N. Gregory Mankiw, är professor i ekonomi vid Harvard. Han jämför ett lands ekonomin med sin privatekonomi.

”To understand what’s wrong with that inference, consider some of the many bilateral trade deficits that I run. Whenever my family goes out to dinner, the restaurateur gets some money, and we get a meal. In economics parlance, the Mankiw family runs a trade deficit with that restaurant. But that doesn’t make us losers. After all, we leave with full stomachs.

To be sure, I would be happy to have balanced trade. I would be delighted if every time my family went out to dinner, the restaurateur bought one of my books. But it would be harebrained for me to expect that or to boycott restaurants that had no interest in adding to their collection of economics textbooks.

I can run persistent trade deficits with restaurants because I run trade surpluses elsewhere. Take The New York Times, for instance. It pays me more for my columns than I pay it for my subscription. That’s a bilateral trade surplus for me and a bilateral trade deficit for The Times. But nonetheless, we both gain from the relationship.

If we add up all the bilateral trade balances with other countries, we get the nation’s overall trade balance — the difference between the value of all United States exports and imports. For many years, the United States trade balance has been negative, meaning that total imports have exceeded total exports. Mr. Trump believes this trade deficit is a sign that other nations have been taking advantage of us.

To see the folly in that conclusion, consider again the Mankiw family. Our overall trade balance is the sum of all our bilateral trade balances with everyone else — restaurants, The Times, and so on. The end result equals the difference between our income and our spending.

If our overall trade balance is positive, we are spending less than we are earning, meaning we are saving. If our overall trade balance is negative, we are spending more than we are earning. In the language of economists, we are dissaving.

Whether a trade deficit represents a problem depends on whether our spending is prudent or profligate. When a family takes out a loan to buy a car, it runs a trade deficit, but that need not be a reason for concern, as long as it can afford the car in the long run.

On the other hand, if a family runs a trade deficit by persistently living beyond its means, that’s a problem because debts eventually come due. But in this case, the trouble comes not from disreputable trading partners but from poor financial planning. If you eat at expensive restaurants too often, blame yourself, not the restaurateur.

Similar reasoning applies to countries. Nations run trade deficits when their spending on consumption and investment, both private and public, exceeds the value of goods and services they produce. If you really want to reduce a trade deficit, the way to do it is to bring down spending relative to production, not to demonize trading partners around the world.”

Att öka sparandet är alltså lösningen. Men det är som sagt inte så lätt. Och minskad konsumtion kommer att dämpa USA:s tillväxt och jobbskapande.

Trump sitter alltså i rävsaxen mellan två oförenliga mål.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Marknad i Burkina Faso. Något nytt till köket, kanske?

Hopp om att Nigeria undertecknar AfCTA

Det finns hopp om att Nigeria kommer att underteckna AfCTA -- det viktigaste afrikanska frihandelsavtalet. Mycket beror på hur det går i presidentvalet, men oavsett det är utvecklingen hoppfull.  Debatten om frihandel är just nu livaktig i Afrika.  Om ma...

Hopp om att Nigeria undertecknar AfCTA

Det finns hopp om att Nigeria kommer att underteckna AfCTA — det viktigaste afrikanska frihandelsavtalet. Mycket beror på hur det går i presidentvalet, men oavsett det är utvecklingen hoppfull. 

Debatten om frihandel är just nu livaktig i Afrika.  Om man nu får tillåta sig denna förenkling — de flesta afrikaner har förmodligen inte ens tänkt på frågan, men det finns i vilket fall en elit som tar frihandel på allvar som vägen framåt mot mer välstånd.

Det handlar främst om African Continental Free Trade agreement (AfCTA) som Nigeria — det förmodligen viktigaste landet — ännu inte har skrivit under.

Men det är kanske på gång. Landets tidigare president Olusegun Obasanjo har sagt att den nuvarande  presidenten Muhammadu Buhari är för svag och hoppas att nästa president kommer skriva under avtalet. Valet är i februari nästa år. Chansen finns dock att Muhammadu Buhari vinner valet igen.

Ett argument mot att skriva under avtalet är att frihandel inte är bra eftersom de afrikanska länderna inte producerar särskilt mycket de kan handla med. Istället köper de från omvärlden, och en vanlig tanke är att EU bör öppna sin marknad. Det senare är en helt riktig idé. Men Afrikas allvarligaste problem på handelsområdet är att länderna har höga tullar och andra handelshinder mellan sig.

Länder handlar alltid mest med sina grannar. Det gäller exempelvis alla länder i EU. Detta är egentligen självklart. Den egna marknaden med det egna språket, kulturen och lagstiftningen är enklast att arbeta på för ett företag. Därefter kommer grannländerna som har likartade kulturer och lagstiftning, och därefter länder långt bort med mycket främmande kultur och lagstiftning. Utom i mycket speciella fall sker ett företags internationella expansion stegvis.

Att länderna i Afrika inte har så mycket att sälja till varandra beror just på att de haft handelshinder. Det har helt enkelt varit svårt för afrikanska företag att exportera. De har inte ens med lätthet kunnat ta första steget till grannländernas marknader. Konsekvensen av detta är att afrikanska företagare har haft svårt att utnyttja skalfördelar, specialisering och arbetsdelning. Det finns ett skäl till att värdekedjor sträcker sig över nationsgränser. Det är inte konstigare än att värdekedjor sträcker sig mellan orter inom ett land. Tänker man mer konkret är det egentligen inte mellan orter inom ett land eller i olika länder värdekedjorna går utan mellan företag som ligger på olika ställen.

Frihandel kommer att bidra till ekonomiskt välstånd, men en mycket viktig konsekvens av att afrikanska länder börjar handla med varandra är att ekonomiskt samarbete bidrar till att relationer mellan länder blir bättre. Afrika har varit plågat av krig och konflikter. Men det var även Europa innan EU. Om andra världskriget varit det sista stora kriget även utan EU är förstås omöjligt att säga, men det är ostridigt att EU bidrar till goda relationer mellan länder och att handel och annat ekonomiskt samarbete är en central faktorn i EU.

AfCTA är helt en av många faktorer som ger hopp när det gäller Afrikas utveckling det kommande decenniet.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Det är lockande att välja en färgglad och exotisk bild från en bymarknad när man skriver om handel i Afrika. Men Afrika industrialiseras i snabb takt och de afrikanska ledarna är medvetna om handelfrågornas betydelse. Här ett raffinaderi i Sydafrika.

Regional frihandel vägen framåt för Afrika

Länderna Afrika söder om Sahara blir allt mer medvetna om att det är frihandel inom regionen som är vägen framåt.  Punch skriver om Aliko Dangote, entreprenör från Nigeria, anses vara Afrikas rikaste man. Vid ett tal i London betonade han just frihande...

Regional frihandel vägen framåt för Afrika

Länderna Afrika söder om Sahara blir allt mer medvetna om att det är frihandel inom regionen som är vägen framåt. 

Punch skriver om Aliko Dangote, entreprenör från Nigeria, anses vara Afrikas rikaste man. Vid ett tal i London betonade han just frihandel inom Afrika och dessutom möjligheterna att investera.

Africa’s richest man, Aliko Dangote, has called for conscious efforts at deepening the continent’s regional market by African investors and governments to aid its rapid growth and development.

Speaking during ‘One to One Conversation’ at the ongoing 5th Annual Financial Times African Summit in London, United Kingdom on Monday, the Nigerian entrepreneur said the key to Africa’s economic growth and strength was in the development of the regional market, saying, “Regional markets in Africa must work.”

Dangote said Africans must patronise the continent’s markets, which was why the free trade agreements by African nations were the direction to go to strengthen the markets.

Citing his own experience, the President of the Dangote Group referred to the case of neighbouring Benin Republic, which continues to import cement from China, while his Nigerian factory was only 35 miles away from the border.

“We need to trade with ourselves”, Dangote stated as he spoke glowingly about the prospect of the African economy, the free trade agreement and the availability of huge raw materials to attract investors.

(—)

Prompted by the Editor, Financial Times, Lionel Barber, to speak about difficult markets like Tanzania and Ethiopia, Dangote dismissed the issue of difficulty, stating, “Our aim is to always provide jobs and worth. As an African investor, I don’t want any investor anywhere in Africa to have a bad experience.”

Dangote repeated his mantra for African growth, urging the reduction of exports of raw materials to other continents, but creation of greater wealth within African economies.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 41

Kina, Kina och mera Kina. Handelsnyheterna handlar för tillfället mycket om Kina. Orsaken är dels USA:s handelskrig, men också det faktum att Kinas aggressiva investeringspolitik har börjat uppmärksammas på bred front. 2018-10-11 Nättidningen Free Ma...

Frihandel i media vecka 41

Kina, Kina och mera Kina. Handelsnyheterna handlar för tillfället mycket om Kina. Orsaken är dels USA:s handelskrig, men också det faktum att Kinas aggressiva investeringspolitik har börjat uppmärksammas på bred front.

2018-10-11

Nättidningen Free Malaysia Today rapporterar att USA:s handelskrig mot Kina gör att regionala frihandelsavtal skyndas på:

KUALA LUMPUR: The US-China trade conflict is speeding up negotiations on the Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP) free trade agreement (FTA) negotiations.

“One thing I must say is, the conflict between US and China has actually provided impetus to the early conclusion of RCEP,” said Norazman Ayob, the deputy secretary-general of the international trade and industry ministry during a keynote address at the “China Conference”, organised by the South China Morning Post.

He said at a luncheon for RCEP negotiations in Jakarta earlier this week, all the 16 nations agreed that there is now a “renewed momentum” to conclude the trade agreement as possible.

“This is also in view of some countries, even in Asean, which would be going for their elections soon,” Norazman said.

(—)

RCEP is an FTA involving 10 member states of the Association of Southeast Asian Nations (Asean) and the six Asia-Pacific states — China, Japan, Korea, New Zealand, Australia and India.

Norazman added that the current government is reviewing all FTAs to ensure they are “mutually beneficial”, saying “we don’t want to be dominated by any one economic power”.

If concluded, RCEP may be “the world’s mega FTA”, creating the largest integrated market consisting of 3.5 billion people, he said.”

2018-10-09

Kina kommer aldrig backa i handelskriget. DI skriver om en intervju med Kinas handelsminister Zhong Shan:

””Det finns en uppfattning i USA att så länge som USA fortsätter att öka priserna, kommer Kina att backa. De känner inte till Kinas historia och kultur. Denna orubbliga nation har lidit av utländsk mobbning många gånger i historien, men har inte gett upp även under de svåraste förhållanden. Kina vill inte ha ett handelskrig, men skulle vara beredda om det bryter ut. Vi ska beslutsamt skydda landets och folks intressen och beslutsamt upprätthålla frihandel och det multilaterala handelssystemet. USA bör inte underskatta Kinas beslut och vilja”, säger Zhong Shan i intervjun.

(—)

”Kina representerar bara en länk i den globala industrikedjan och försörjningskedjan. De färdiga produkterna Kina exporterar omfattar en stor mängd mellanprodukter och komponenter importerade från andra länder. Offren för amerikanska tullar på kinesiska produkter inkluderar de multinationella företag som samarbetar med Kina, varav många är amerikanska företag. Bokstavligen attackerar USA sin egen export”, säger han vidare.

Zhong Shan hänvisar också till en nyligen genomförd undersökning av den amerikanska handelskammaren i Kina som visar att över 30 procent av amerikanska företag som är verksamma i Kina säger att de inte längre kommer att förlita sig på USA för inköp till följd av införda avgifter.””

 

2018-10-09

Nättidningen Alltinget-EU skriver om att EU blir mer vaksamma mot kinesiska investeringar:

”Något yrvaket har EU-länderna upptäckt att många direktinvesteringar från Kina och Ryssland kan ha allt annat än rent affärsmässiga motiv. När länderna reviderar sin bild av hoten som finns i omvärlden står vissa försök till övertaganden i annan dager.

– Sent ska syndaren vakna, säger europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) till Altinget.

Inte minst gäller det Sverige som har vaknat mycket sent för sådana risker, fortsätter han och är kritisk mot den rödgröna regeringen.

Som mycket stark frihandelsvän i EU misstänkte Sverige först att det handlade om illa dold protektionism när granskning av utländska direktinvesteringar kom på tal. Ett stort bråk bröt ut vid EU-toppmötet i juni 2017, då Tyskland, Frankrike och Italien började driva att EU borde kontrollera vissa förvärv.

Traditionella frihandelsvänner som Sverige, Storbritannien och Nederländerna fick lite oväntat stöd från mindre sydliga länder, som oftast vill skydda sig mot alltför öppen handel. Men då tyckte länder som Grekland och Portugal att deras svaga ekonomier behövde alla investeringar de kunde få.

När handelskommissionär Cecilia Malmström sedan lade fram kommissionens förslag i september 2017 underströk hon mycket noga att varje EU-land ska sköta granskningen i sitt land. Landet ska själv bestämma om uppköp av företag ska godkännas. Det är inget EU ska göra.

Lagförslaget om investeringsskydd ger EU-länderna minimiregler för hur granskningen ska gå till och vilka kriterier som ska användas. Förslaget utgår från Världshandelsorganisationen WTO:s regler som tillåter begränsningar i handel och investeringar för att skydda nationell säkerhet och den allmänna ordningen.

Dessutom inför lagen ett samarbete där EU-länder ska byta information med varann om uppköp. Kommissionen vill gärna kunna upptäcka mönster om till exempel delar i samma europeiska energinät köps upp här och var i flera EU-länder.

När det gäller gemensamma EU-projekt vill dock kommissionen ha rätt att stoppa köp som påverkar dem. Det gäller till exempel projekt som Galileo (rymd), Horizon 2020 (forskning), och gränsöverskridande stora nät inom energi, transporter och telekom.

(—)

Varken EU eller Sverige vill rikta udden av granskningarna mot vissa länder. Lagstiftningen blir generell. Men Kinas stora köprunda i Europa de senaste åren sticker ut.

I Tyskland har uppköpen mest riktat in sig på högteknologiska företag, och i östra EU mest infrastruktur. I södra EU passade kinesiska företag på vid privatiseringar under krissaneringen i länder som Grekland och Portugal.

I Asien och nordöstra Afrika flätar Kina samman handel, investeringar och politisk inflytande med sitt jätteprojekt, Den nya Sidenvägen (Belt and road initiative). I hela världen ökade Kinas direktinvesteringar från 19 miljarder dollar i snitt 2005-2007 till 196 miljarder dollar 2016, enligt UNCTAD. Dock sjönk investeringarna 2017 till 125 miljarder.

Ett land i taget
Styrkeförhållandena blir ojämna när Kina diskuterar med länder ett i taget. En tanke med EU-lagstiftningen – som så ofta när det gäller EU – är att de 28 länderna blir starkare tillsammans. Med EU i ryggen kan det vara lättare att säga nej.

– För vår del spelar det ingen roll. Vi är fullt kapabla att säga nej själva, om så behövs, säger Ann Linde.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Vitsen med nationalstater är att de kan inskränka sin handlingsfrihet

Nationellt oberoende är bra. Men brist på långsiktighet är inte bra. En av de viktigaste funktionerna hos en nationalstat är att kunna ingå avtal med andra stater så att stabila relationer skapas. Därför är USMCA sämre än NAFTA. En viktig detalj i US...

Vitsen med nationalstater är att de kan inskränka sin handlingsfrihet

Nationellt oberoende är bra. Men brist på långsiktighet är inte bra. En av de viktigaste funktionerna hos en nationalstat är att kunna ingå avtal med andra stater så att stabila relationer skapas. Därför är USMCA sämre än NAFTA.

En viktig detalj i USMCA-avtalet som ersätter NAFTA är att det skall revideras vart sjätte år, och då dessutom kunna sägas upp inom en tioårsperiod.

Det tidigare avtalet hade en omförhandlingsklausul, men inte något formellt krav på att utvärderas och revideras regelbundet.

Det är lätt att se vilket hot som ligger i kravet på revidering. Om parterna tar för vana att tänka i termer av förändring istället för anpassning kommer varje revideringstillfälle att innebära en stor mängd krav och förslag på ändringar. Osäkerheten blir fundamental.

Sex år är ingen lång tid när det gäller stora investeringar.

Syftet är förstås att behålla den nationella handlingsfriheten. Samma argument som användes av USA för att bli av med paragraf 19 om tvistelösning och förmodligen bakgrunden till att USA blockerar tillsättningen av medlemmar i WTO:s skiljedomspaneler så att de snart inte längre kan fungera.

Det finns något intuitivt tilltalande med tanken på att försvara det nationella oberoendet.

Men i själva verket är det en ganska komplex fråga.

Nationellt oberoende är förstås viktigt i den mening att inga andra länder skall kunna tvinga på ett land sin vilja. Det kräver en hyggligt stabil ekonomi, fungerande rättsstat och administration och ett militärt försvar. Den typen av nationellt oberoende är en trygghet för medborgarna.

Men vad Trump (och tyvärr de flesta andra) menar med ”nationellt oberoende” är i vilket fall delvis att regeringarna skall kunna göra lite som de vill i varje läge. Det är inte en bra idé. Regeringen, eller statens, intressen sammanfaller inte nödvändigtvis med medborgarnas intressen. I många delar av världen och under världshistorien har statsmakten stått för plundring och förtryck.

Det är grunden för att den liberala demokratin är önskvärd. Majoriteten bestämmer, men under lagarna, särskilt grundlagen, som skyddar minoriteter och ytterst individernas rättigheter. Individen är definitionsmässigt alltid i minoritet.

Det är därför vi har grundlagar.

Och det är därför vi har internationella avtal, bland annat frihandelsavtal. Meningen är att medborgarna skall kunna vara säkra på att reglerna för import och export är stabila över tid, så att de kan planera sin verksamhet och investera på lång sikt.

Här ser vi en grundläggande motsättning mellan regering och byråkrati å ena sidan och medborgarna å den andra. Regeringar vill kunna agera för att uppnå sina mål, exempelvis gynna sina egna intressen och vinna val genom att ge vissa väljargrupper förmåner. Det vill kunna agera. Medborgarna däremot vill ha långsiktiga och rättvisa spelregler.

Med andra ord står långsiktiga avtal och internationella rättsordning inte i motsatsställning till nationellt oberoende. Däremot sätter de käppar i hjulet för aktivistiska politiker. Det är lite som att gifta sig. Vissa beteenden kommer inte längre att vara acceptabla. Att tveka inför att ingå äktenskap är därför fullt naturligt. Men rätt mycket erfarenhet säger att det i längden är trevligare och hälsosammare att vara gift, trots att en del lockande handlingsalternativ försvinner.

Det gäller kort sagt att ha sitt kritiska tänkande på när politiker talar om nationellt oberoende. Handlar det om att det egna landet skall vara robust på påtryckningar, aggression och interna motsättningar som hotar att skapa kaos, eller handlar det om att politiker vill kunna agera godtyckligt?

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 40

2018-10-04 Brookings kommenterar en rapport om vilka sektorer och regioner i USA som påverkas mest av handelskriget. Det förefaller vara sektorer som befolkas av Trumps väljare som drabbas hårdast: "Trade policy is inextricably linked with politics, and...

Frihandel i media vecka 40

2018-10-04

Brookings kommenterar en rapport om vilka sektorer och regioner i USA som påverkas mest av handelskriget. Det förefaller vara sektorer som befolkas av Trumps väljare som drabbas hårdast:

”Trade policy is inextricably linked with politics, and the retaliatory tariffs seem geographically and industrially targeted to mobilize political angst. A county-level analysis reveals that, while a political diversity of places will be implicated, counties that voted for President Trump are more exposed to the tariffs, as measured by the share of exports in tariff-affected industries (8.1 percent) and the share direct and indirect jobs those exports support (8.1 percent). Comparatively, in counties that voted for Hillary Clinton, 4.2 percent of exports are in tariff-affected industries, which support about 3.2 percent of export jobs.

The trade standoff between the United States and its North American partners shows signs of easing with progresses made on the United States-Mexico-Canada Agreement (USMCA). However, trade relations with China remain tense.

This analysis provides a look at how regions and states are positioned given their distinctive firms and industries, an important starting point that provides greater understanding to subnational leaders of how a significant macroeconomic policy change influences their place.”

 

2018-10-02

Europaportalen skriver om Boris Johnsons tal på (eller snarare strax utanför) Torys kongress i Birmingham. Johnson uppfattar Mays plan, Chequersplanen, som förödmjukande:

”Istället för att nu göra upp med EU – med hjälp av Chequersplanen – bör landet framöver satsa på ”riktiga frihandelsavtal” med länder utanför exempelvis i Latinamerika.

Att anta planen skulle vara ett katastrofalt misstag, uppgav han.

– Vi skulle vara hindrade från att erbjuda våra egna tullavgifter, inte kunna skriva våra egna lagar, inte ha egna ramverk för jordbruksvaror och mycket annat, fortsatte han och sa att en sådan sorti skulle vara ”politiskt förödmjukande för landet”.

Boris Johnson anklagade också Bryssel för att vilja statuera exempel i förhandlingarna.

– Vad de över allt vill är att demonstrera för varje annat land som drömmer om att lämna är att de inte kan följa efter och lämna EU utan att lida svåra konsekvenser, hävdade Johnson i sitt tal.

– Och tro inte att vi kan göra fel nu och fixa det senare; det är en total fantasi, en total fantasi, upprepade han.

Johnson avfärdade en andra folkomröstning om brexit, något som intensivt diskuteras i landet.

Han sade också att den av EU föreslagna backstop-lösningen, som innebär att Nordirland kan bli kvar i EU:s tullunion för att lösa tull- och gränsfrågor om man inte kommer överens, ”aldrig skulle komma att inträffa”.

Det är nu dags, enligt EU-motståndaren Boris Johnson, för Storbritannien att ta tillbaka kontrollen, följ visionen och göra ”den värdiga exit” som man röstat för. Boris Johnson vill i stället jobba fram nya avtal med EU under en övergångsperiod fram till slutet av 2020 och satsa mer på världshandelsorganisationens WTO:s ramverk och handelsregler.”

2018-10-02

Carl B Hamilton, rådgivare i handelsfrågor för EU:s handelskommissionär Cecilia Malström förutspår i DN att EU kan bli ledande på världshandelsområdet efter USA:

”USA:s president Donald Trump är ombytlig men på en punkt har han varit konsekvent i tre år­tionden: Han är övertygad om att högre amerikanska tullar skapar ökat välstånd i Amerika, ökad säkerhet för Amerika, och skulle återföra jobb och inkomster till Amerika från andra länder. Är USA och världen med Trump på väg tillbaka till perioder med protektionism och isolationism?

Det som sker i USA är sannolikt en permanent kursändring i USA:s handelspolitik, men trots allt endast en tillfällig avvikelse för världsekonomin. Den fortsätter med ökad handel, lägre handelshinder och högre levnads­standard för de handlande länderna. Att avskaffa handelshinder som motiveras av hälsa, säkerhet och miljö, kommer dock ofta att ses som oacceptabelt.

(—)

Europa får framdeles sköta handels-, försvars- och säkerhetspolitik mer självständigt från USA. Det innebär ökade egna resurser och höjd beredskap för att axla ett globalt ansvar. Luckan efter USA kan inte fyllas om EU skulle agera enligt en ”EU first”-maxim. Ett globalt ledarskap innebär att verka för bredare principer, som multilateralism, och en beredskap att också ta kostnader i sådana strider. EU kan naturligtvis inte enbart satsa på att självt komma undan åtgärder som drabbar övriga länder, till exempel genom att söka undan­tag enbart för sig självt från Trumps protektionistiska åtgärder.

Trump har med sin handelspolitik drivit samman EU-länderna i handels­politiska frågor. De är i dag mer eniga än någonsin i EU:s historia. Även Sydeuropa har valt en mer frihandels­vänlig hållning som svar på USA:s ökade protektionism. EU:s köpstarka inre marknad – fri från handels­hinder – är attraktiv och fungerar som ett viktigt skydd av EU-ländernas levnadsstandard mot konsekvenserna av ett globalt handelskrig.

EU vill gärna ta ledningen i försvaret av det multilaterala handelssystemet, och förhandlar med snart sagt hela världen.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera posten