Afrika

Afrika tar ytterligare steg på vägen mot frihandel

Financial Times skriver om det stora afrikanska frihandelsavtalet som håller på att förverkligas. Insikten har kommit att bistånd och planekonomi inte ger välstånd och att marknadsekonomi och frihandel är vägen framåt. Frihandelbloggen har tidigare skrivit ...

Afrika tar ytterligare steg på vägen mot frihandel

Financial Times skriver om det stora afrikanska frihandelsavtalet som håller på att förverkligas. Insikten har kommit att bistånd och planekonomi inte ger välstånd och att marknadsekonomi och frihandel är vägen framåt.

Frihandelbloggen har tidigare skrivit om African Continental Free Trade Area (AfCFTA):

”At a time when much of the world seems to be cooling on the idea of free trade, at least one region is growing increasingly enthusiastic: Africa. This year, 54 of the continent’s 55 states — with only recalcitrant Eritrea on the sidelines — signed up to a free trade area that encompasses 1.2bn people and output of more than $3tn.

The project has gathered strong political momentum, going from conception to enactment in less than three years. Cyril Ramaphosa, South Africa’s president, has called it the continent’s boldest attempt to bring to life the pan-African ideals espoused half a century ago by independence leaders such as Kwame Nkrumah. Colonialism left a Balkanised continent of primarily subscale economies. Most of them have arbitrary borders. Sixteen are landlocked. The African Continental Free Trade Area is an opportunity to remake the continent in its own image and in its own interests.

There is a strong economic case to be made. Only about 18 per cent of African exports are traded within the continent, against nearly 60 per cent for Asia and 70 per cent for Europe. African countries have agreed to cut tariffs to zero on 90 per cent of goods. That and other trade-facilitating measures should increase intra-continental commerce by more than 50 per cent in four years, according to the UN Economic Commission for Africa.

More trade could bring many advantages. Too many African countries are stuck in colonial-like trading arrangements, exporting raw materials and importing manufactured goods. The free trade area should encourage both specialisation and higher value-added exports. Research shows that African countries trade more sophisticated goods with each other than they do with the outside world.

(—)

There are many obstacles. The greatest is effective implementation. The African Union has a history of grandiose pronouncements but poor follow-through. The next phase will be to hammer out dull but vital agreements on non-tariff barriers, rules of origin and dispute resolution. Countries also need to build the infrastructure — soft as well as physical — to facilitate smooth trade, linking their countries with road, rail and interconnecting power grids. They also need to streamline customs procedures, often maddeningly slow. Just as important, they must redouble efforts to lift education standards, with a particular emphasis on the vocational skills that can help people participate in more interconnected economies.

(—)

“We have reached a moment in our history when Africa needs investment more than it needs foreign aid,” Mr Ramaphosa told the FT’s Africa Summit in London last month. In this, multilateralism is the best way forward.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Tidsandan speglas i von der Leyens intruktioner till Hogan

Hyggligt men utan tydlig inriktning. Mer WTO och Afrika i handelspolitiken, men också ambitioner om en rad andra hänsyn som riskerar i att ta över i instruktionerna till Phil Hogan.  Ursula von der Leyen har skrivit sina instruktioner till den blivande han...

Tidsandan speglas i von der Leyens intruktioner till Hogan

Hyggligt men utan tydlig inriktning. Mer WTO och Afrika i handelspolitiken, men också ambitioner om en rad andra hänsyn som riskerar i att ta över i instruktionerna till Phil Hogan. 

Ursula von der Leyen har skrivit sina instruktioner till den blivande handelskommissionären Phil Hogan.

Inga betydande överraskningar. Instruktionerna speglar väl det rådande politiska klimatet i EU.

Positiva inslag:

  • Instruktionen speglar en allmänt positiv inställning till handel. Det är inte otänkbart i dagens opinionsklimat med en betoning av självförsörjning och isolering.
  • Den betonar vikten av WTO och dess utveckling. Viktigt idag är WTO ifrågasätts, ofta från utgångspunkten att frihandelsförhandlingarna har gått dåligt i två decennier. Men WTO gör andra saker för att stödja världshandeln och framför allt är det inte WTO:s fel att organisationens medlemsländer inte kan komma överens.
  • Den betonar vikten av regelstyrd global handel.
  • Den nämner särskilt Afrika.

Negativa inslag:

  • Ambitionen att stärka EU:s möjligheter att införa handelshinder.
  • Att inget försök görs att stärka kommissionen i handelsfrågor. Istället betonas parlamentets roll.
  • Att handelsfrågorna allt mer blandas ihop med sociala frågor och miljöambitioner. De båda punkterna är viktiga, men det finns skäl att skilja de olika politikområdena åt. När långsiktiga handelsfrågor ställs mot mer populistiska och känslomässiga frågor är det stor risk att frihandeln blir en restpost när alla andra hänsyn är tagna. Det finns starka krafter som vill sätta käppar i hjulet för global handel även om de inte vill säga det rakt ut av oro för att bli förknippade med Donald Trump.

Nedan den del av texten som berör specifikt handel. Hela brevet här.

Your mission

I would like to entrust you with the role of Commissioner for Trade.

The European Union is the world’s trading superpower. Our trade policy opens up
opportunities and access for our companies to sell their goods and services around the
world. It creates growth and jobs here in Europe and delivers prosperity elsewhere. But
trade is more than simply the exchange of goods and services. It is also a strategic asset
for Europe. It allows us to build partnerships, protect our market from unfair practices and
ensure our values and our standards are respected.

A level playing field for all

Europe’s place is at the heart of the rules-based multilateral system. We must now
also be at the heart of efforts to update and upgrade it for the modern economy. Open and
fair trade must be based on global rules that are effective, enforceable and create a level
playing field for all.

 A top priority will be to lead the reform of the World Trade Organization,
notably on the issues of subsidies, forced transfer of technologies and dispute
settlement. You should aim to launch a broad initiative by the end of 2020,
following the next WTO Ministerial Conference, with a view to reaching a
comprehensive agreement by 2022.

 I want you to give further impetus to WTO negotiations on e-commerce, to
harness the full potential of data, address barriers and enhance consumer and
business trust.

 In parallel, I would like you to lead the work on strengthening Europe’s ability to
protect itself from unfair trade practices. This means making better use of our
trade defence instruments, seeking a level playing field in procurement and
implementing the new system for screening Foreign Direct Investment.

 In addition, I want you to look at how we can strengthen our trade toolbox. This
should include upgrading the EU’s Enforcement Regulation to allow us to use
sanctions when others adopt illegal measures and simultaneously block the WTO
dispute settlement process. You should work with the Executive Vice-President for a
Europe fit for the Digital Age to address the distortive effects of foreign subsidies in
the internal market.

The College will appoint a Chief Trade Enforcement Officer to work under your direct
guidance to monitor and improve the compliance of our trade agreements. He or she will
report regularly on the state of play and keep the European Parliament and the Council
abreast of all developments.

Strengthening Europe’s global leadership

Over the next five years, I want you to lead the work to strengthen Europe’s global
leadership in trade:

 You will work towards a positive, balanced and mutually beneficial trading
partnership with the United States.

 You will step up negotiations with China on a Comprehensive Agreement on
Investment, with the aim of reaching an agreement by the end of 2020.

 I want you to prioritise our trade and investment partnership with Africa. The
implementation of the African Continental Free Trade Agreement should be seen as
a step towards our long-term objective of a continent-to-continent free trade area
between Africa and the EU.

 You will take forward the finalisation of trade agreements already negotiated. You
will lead the work on concluding ongoing negotiations, notably with Australia
and New Zealand. Where conditions are met you will propose to open negotiations
on new bilateral or multilateral agreements. Where relevant, you will work closely
with the Commissioner for Agriculture.

Trade for sustainable development and climate action

You will use our trade tools to support sustainable development. Every new trade
agreement concluded will have a dedicated chapter on sustainable development.

 Working with the Chief Enforcement Officer, you will closely monitor the
implementation of climate, environmental and labour protections enshrined
in our trade agreements, with a zero-tolerance approach to child labour.

 I would like you to contribute to the design and introduction of the Carbon Border
Tax, working closely with the Commissioner for the Economy. The Carbon Border
Tax should be fully compliant with WTO rules.

Making trade more transparent

You will ensure the highest levels of transparency and communication with the European
Parliament, the Council and civil society. You will ensure regular briefings are provided to
the European Parliament before and after each round of talks. Trade agreements should
only provisionally be applied once the Parliament has given its consent. In the same spirit, I
want you to step up our engagement with Member States.

More engagement and better communication will be an important asset in debunking
myths and ensuring that our trade policy responds to citizens’ concerns.
As a rule, you will work under the guidance of the Executive Vice-President for an Economy
that Works for People. The Directorate-General for Trade will support you in your work.

The way forward

The mission outlined above is not exhaustive or prescriptive. Other opportunities and
challenges will no doubt appear over the course of the next five years. On all of these
issues, I will ask you to work closely with me, and with other Members of the College.
Once there is more clarity, we should be ready to pave the way for an ambitious and
strategic partnership with the United Kingdom.

I look forward to working closely together at what is an exciting and testing time for our
Union. You can of course count on my full personal and political support ahead of your
hearing at the European Parliament and throughout our mandate.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i Afrika påstås öka ojämlikheten — men är det ens möjligt?

Kritiker mot frihandel angriper nu det stora afrikanska frihandelsavtal som är på väg att godkännas och träda i kraft. Men kritiken är irrelevant -- mest en blåkopia av den kritik som riktas mot frihandelsavtal i den rika världen. Washington Post publice...

Frihandel i Afrika påstås öka ojämlikheten — men är det ens möjligt?

Kritiker mot frihandel angriper nu det stora afrikanska frihandelsavtal som är på väg att godkännas och träda i kraft. Men kritiken är irrelevant — mest en blåkopia av den kritik som riktas mot frihandelsavtal i den rika världen.

Washington Post publicerar i veckan en artikel om det nya afrikanska frihandelsavtalet ACFTA.

Skribenten Ishaan Tharoor är kunnig, men har tyvärr ett traditionellt vänsterperspektiv på handel. Han förefaller tro att problem med brist på investeringar, dålig politisk ledning, ojämlikhet och svag industriell bas (årets underdrift) i vissa afrikanska länder kommer att förvärras av frihandelsavtalet. Tharoor citerar organisationen Oxfam som påpekar att de tre rikaste personerna i Afrika äger lika mycket som 650 miljoner av de fattigaste — ungefär halva Afrikas befolkning. Vad det nu har med ett alldeles nytt frihandelsavtal att göra?

Men det är inte förvånande då en stor del av afrikanerna inte ens lever i en penningekonomi eller har lagfart på den mark de brukar. Om man etablerade äganderätter till mark i Afrika skulle den dels kunna värderas och dels bli betydligt värdefullare för de som ägde och brukade den. Plötsligt skulle marken kunna belånas, säljas, incitamenten till investeringar skulle öka och framför allt; plötsligt skulle värdet synas i de samhällsekonomiska kalkylerna. Då skulle förstås Oxfams jämförelse se helt annorlunda ut.

Kapitalismen fungerar inte utan kapital och mark är en av de viktigaste kapitalbaserna i ett utvecklingsland. Förhoppningsvis kommer ACFTA vara en faktor som snabbar på Afrikas inträde i den globala penningekonomin och finanssystemet.

(För en utveckling av betydelsen av äganderätter läs gärna Hernando De Sotos The Mystery of Capital, här som gratisbok.)

Nedanstående citat är typiskt:

“We need to learn from trade in the era of globalization, trade that was inextricably linked to a race to the bottom on regulation. In an era without rules nor referees, the rich bullies took charge to take most of the spoils,” Winnie Byanyima, executive director of Oxfam International, told Today’s WorldView. “Richer countries, richer companies and richer people gained most from liberalized trade.”

Byanyima’s organization serves as the town crier at the World Economic Forum’s various annual events, warning the global jet-setting elites of the yawning divides their policies have created. A free-trade deal, Byanyima added, “will be great for Africa only if it reduces economic inequality and creates good quality jobs, especially for women and for our young people.”

So what’s to be done? Many of the African attendees at the forum expressed exasperation with the continent’s political elites. “The young people who are out there are extremely angry,” said Oby Ezekwesili, a prominent former Nigerian politician and civil society activist. She argued that the steady progress of a Pan-African trade pact meant little if political leaders didn’t confront the systemic problems within their societies. “We have a problem of bad politics on the continent.”

The conference’s solution for this is now familiar: A focus on the myriad innovative projects and business initiatives — from solar tech to micro-electricity grids to digital banking to companies that seed clouds with artificial rain — that are pushing the continent forward despite its laggard governments.”

Den ovanstående beskrivningen är delvis fel, från början rika länder, företag och människor är inte vinnarna på global frihandel.

Men perspektivet är udda på ett mer övergripande plan.Winnie Byanyima resonerar på samma sätt som frihandels- och marknadskritiker gör i EU och USA. Men den som kollar statistik över ekonomiska förhållanden i Afrika ser att knappast något kan bli särskilt mycket sämre. Ojämlikhet, fattigdom, korruption, förtryck, krig — allt elände finns redan där. Ett ”race to the bottom on regulation” är ett perspektiv som skulle vara skrattretande om den tragiska verkligheten inte var den att det knappast finns några fungerande regleringar av något i Afrika. De flesta har inte ens tillgång till ett fungerande rättssystem. I den mån det finns offentliga tjänstemän som har koll är de oftast korrumperade.

Att ett frihandelsavtal skulle kunna göra problemen värre är en befängd idé.

Tvärt om visar avtalet att Afrikas ledare, i vilket fall några av dem, inser att socialism, protektionism och biståndsberoende inte är vägen framåt. De förstår att marknad och frihandel är en nödvändig förutsättning för ekonomiska framsteg och för att kunna bygga stabila och fungerande rättsstater.

Sen är det förstås ytterst oklart hur lång tid det kommer att ta att etablera de institutionella förutsättningarna för att få avtalet att börja fungera. Det kommer ta tid, men samtidigt uppstår starka intressen för att politiker och administration skall få systemen på plats. De som gör stora investeringar, både afrikaner och investerare från andra världsdelar, kommer kräva att administrationen kring handel, investeringar, rättssystem, infrastruktur och mycket annat fungerar.

ACFTA kommer förstås inte lösa alla Afrikas problem, men det är ett mycket viktigt steg mot att modernisera Afrika och binda dess stater samman.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Nairobi. Finansiellt centrum i Afrika.

Afrika: AfCFTA går sakta framåt

Frihandelavtal driver ofta fram institutionella förändringar. För Afrikas del en viktig effekt. Rilwan Akeyewale, CEO of Grandir Inc. har skrivit en bra sammanfattning av tänkta fördelar och nackdelar med African Continental Free Trade Agreement (AfCF...

Afrika: AfCFTA går sakta framåt

Frihandelavtal driver ofta fram institutionella förändringar. För Afrikas del en viktig effekt.

Rilwan Akeyewale, CEO of Grandir Inc. har skrivit en bra sammanfattning av tänkta fördelar och nackdelar med African Continental Free Trade Agreement (AfCFTA) från affärsmagasinet How we made it in Africa.

Målet med AfCFTA är enligt uppgift att skapa ett afrikanskt EU. Dit är nog vägen lång, å andra sidan handlar det just nu enbart om att underlätta handel mellan de afrikanska staterna. 44 länder har skrivit under och fler är på väg att ansluta sig.

Akeywale rekommenderar att problem hanteras genom förbättrad lagstiftning. En effekt av handelsavtal är ofta att lagstiftning moderniseras och blir mer lika mellan länderna som ingår i avtalet.

Ett intressant exempel är Kanada som allt mer lämnar sin interna protektionism som ett resultat av ACTA-avtalet med EU.

Det kan förstås medföra onödig byråkratisering, men för Afrikas del överväger garanterat fördelarna.

”Without comprehensive policy-making and preferential treatment for Africa’s most at-risk economies, the AfCFTA could prove to be a force for economic divergence, rather than a force for good. It is therefore important that participating countries build an efficient and participatory institutional architecture to avoid leaving any economies behind.

To increase the impact of the trade deal, industrial policies must also be put in place, especially those concerning SMEs and manufacturing. These must focus on productivity, competition, diversification and economic complexity.

Furthermore, individual countries under the agreement should introduce policies that address the concerns of labour unions, encourage healthy competition without killing local businesses, ensure strict adherence to waste disposal and protect intellectual property.”

 

Stäng posten Läs nästa post

Varför har Afrika kommit med i världshandeln så sent?

Att Afrika är världens fattigaste kontinent är välkänt. Mindre välkänt är att Afrika det senaste decenniet har haft höga tillväxttal och stora direktinvesteringar från omvärlden. Om ett eller ett par decennier kommer inte heller Afrika att vara en kon...

Varför har Afrika kommit med i världshandeln så sent?

Att Afrika är världens fattigaste kontinent är välkänt. Mindre välkänt är att Afrika det senaste decenniet har haft höga tillväxttal och stora direktinvesteringar från omvärlden. Om ett eller ett par decennier kommer inte heller Afrika att vara en kontinent som kännetecknas av nöd.

I boken Perspektiv på frihandel (Förlaget Näringslivshistoria 2017, red Per Dahl) har ekonomen Peter Stein skrivit om Afrikas ekonomiska utveckling ur ett historiskt perspektiv.

I en mening är det inte sant att Afrika varit uteslutet från den globala handeln. Exotiska lyxvaror, råvaror och slavar har kommit från Afrika sedan romartiden. Romarna hade gjort Medelhavet till ett innanhav och koloniserat Nordafrika. Karavaner förde produkter från Afrika syd om Sahara till hamnarna i Nordafrika för vidare transport till den romerska städerna.

Redan på 500-talet fanns det stora riken. Islam expanderade söderut och arabiska handelsmän anlade hamnstäder och handelsstationer runt hela den afrikanska kusten.

Afrikas problem har snarast varit att kontinenten är enorm — storleken döljs av kartprojektionen, exempelvis skulle hela USA rymmas i Sahara. Storleken har gjort Afrika glesbefolkat och tagit bort behovet av effektivisering av jordbruket. När befolkningen blev för stor i ett område var det lätt att flytta och bryta ny mark. Historiskt har Afrika varit en kontinent med få krig och konflikter. Tropiska sjukdomar orsakade att de stora tamdjuren som i andra delar av världen varit dragdjur och bidragit till transporter inte kunna överleva. Vi förknippar Afrika med att mänskliga bärare, en konsekvens av bristen på dragdjur. Resultatet blev förstås att transporter blev dyra. Handeln blev begränsad och specialiseringen låg. I förlängningen leder det till småskaliga, lokala ekonomier. Till skillnad från de romantiska föreställningar om lokal småskalighet vi har i vår del av världen är det ett recept för fattigdom och nöd.

Svåra tropiska sjukdomar gjorde det också svårt för européerna att  bosätta sig i Afrika. Man hade handelsstationer och hamnar, men det inre av kontinenten var i huvudsak okänt. Sydafrika är undantaget, men ligger som bekant så långt söderut att klimatet inte längre är tropiskt. Att holländare och britter kunde slå sig ner där och odla jorden är ingen tillfällighet. Något sådant hade knappast kunnat ske närmare ekvatorn.

Koloniseringen av Afrika sker först mot slutet av 1800-talet. Anledningen är ångmaskinen, telegrafen, modern sjukvård och förstås moderna vapen som gjorde det möjligt att hantera de stora avstånden och besegra afrikanerna på deras egen mark. Kolonisationen både bidrog till utvecklingen och utarmade. När de afrikanska länderna befriades efter andra världskriget blev de istället experimentverkstäder för olika socialistiska eller auktoritära regimer — alla med planekonomi och protektionism på programmet. Under 90-talet bröts den trenden. Demokratisering och globalisering förändrade spelplanen och Afrika har både industrialiserats, integrerats i världshandeln och börjat industrialiseras. En problem har varit att få afrikanska länder haft ett fungerande bankväsen och kapitalmarknader. Man har därför varit helt beroende av utländska direktinvesteringar. Sådana har börjat strömma in och har ökat från 13 miljarder US-dollar 2006 till över 40 miljarder i dag. Samtidigt har finansiella tjänster börjat växa fram, i huvudsak skapade av afrikanska entreprenörer och betalningar med mobiltelefon var verklighet långt innan någon hört talas om Swish här i Sverige. Den kenyanska tjänsten M-Pesa för mobila betalningar används av 15 miljoner invånare och har expanderat till bl a Iran och Indien.

Afrikas problem är förstås inte över. Världsmarknadspriserna på olja och en rad andra råvaror har fallit de senaste år. Bristen på utbildad arbetskraft gör att industrialiseringen går trögt. I många fall kan man se en tendens till att utvecklingen går från lågproduktivt jordbruk till lågproduktiva tjänster.

Men de senaste 20 årens utveckling visar att Afrika inte sitter fast i en fattigdomsfälla. Det finns vägar framåt. Framför allt har afrikanerna börjat inse att den interna handeln är viktigare än de globala. Som skrivits här på Frihandelsbloggen tidigare har de afrikanska ledarna allt mer börjat fokusera på institutionella reformer och frihandelsavtal mellan de afrikanska länderna parallellt med de globala ambitionerna.

Ur ett principiellt perspektiv visar utvecklingen att det är handel och globalisering som ger välstånd. Isolering och försök till självförsörjning leder till motsatsen.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
-- Fint vi har det. Med lite mer frihandel skulle det vara perfekt.

Viktigare än någonsin att fokusera på handelsavtalen mellan EU och Afrika

Handel är en praktisk fråga, men principer, lagar och internationella avtal är avgörande. EU och världens regeringar måste lägga ner mer energi på att få undan handelshinder. Det är viktigt för framför allt de fattigaste länderna i världen. För Afrika är...

Viktigare än någonsin att fokusera på handelsavtalen mellan EU och Afrika

Handel är en praktisk fråga, men principer, lagar och internationella avtal är avgörande. EU och världens regeringar måste lägga ner mer energi på att få undan handelshinder. Det är viktigt för framför allt de fattigaste länderna i världen. För Afrika är det viktigt att få full tillgång till de globala marknaderna. 

Ett drygt år efter det att avtalet mellan EU och sex länder i södra Afrika (SADC-EPA) trätt i kraft har inte exporten kommit igång som man hoppats.

Sydafrikanska media skriver ”… it emerged at an EU-SADC seminar in Johannesburg on Monday that only 44.4% of the increased wine export quota, only 7.8% of the new sugar quota and only 11.4% of the ethanol quota had been used.

None of a 500-ton annual duty-free quota of skimmed milk powder, a 500-ton annual duty-free butter quota or a 385-ton annual duty-free strawberry quota had been used, according to Mlamli Mjambana of South Africa’s Department of Agriculture, Forestry and Fisheries.

None of a 100-ton annual quota of citrus jams or of a 3,020-ton annual quota of canned tropical fruit – both with tariffs of 50% of the so-called MFN (Most Favoured Nation) standard tariff – had been used by South African exporters.

And they had only used about 5% of an apple juice quota at 50% of MFN and some 44% of a non-tropical canned fruit juice quota at 45% of MFN, Mjambana said.

The most successful export under the SADC-EPA has been frozen orange juice where the entire annual, duty-free quota has been used by South African exporters.”

Men som vanligt råder det viss oenighet om vad detta beror på. EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström menar att det beror på att informationen varit dålig och de Sydafrikanska exportörerna därför inte kommit igång.

”EU trade commissioner Cecilia Malmström blamed most of the failure of South African exporters to take up the EPA quotes on ignorance about the opportunities and said that together the EU and South Africa should launch a campaign to inform businesses of these opportunities.”

Sydafrikanerna uppfattar istället problem med att det saknas en överenskommelse om SPS (Sanitary and Phyto-sanitary, det vill säga frågor om smitta för djur och växter) mellan EU och  Sydafrika.  Det finns en WTO-överenskommelse, men den förefaller inte räcka i sammanhanget.

Man kommer återigen till frågan om internationella avtal för handel. Den teoretiska debatten är avklarad, men de praktiska frågorna och oklarheten när det gäller avtal består.

När britterna försvinner ur EU-systemet (inflytandemässigt är de redan borta) blir Sverige och de skandinaviska länderna allt mer ensamma när det gäller handelsfrågor och globalisering.

Sverige har en viktig roll att spela när det gäller att få avtal på plats för att öka frihandeln och Malmström gör ett bra jobb. Men det finns alltid mäktiga motståndare — nu senaste Frankrike och president Macron som sprider misstro mot internationell handel och sätter käppar i hjulen.

Just när det gäller det aktuella SPS-avtalen verkar det mest vara ett förbiseende. Men det bör snabbt rättas till. Afrika har en enorm potential. Frihandel inom Afrika är viktigaste, men det är viktigt att kontinenten också får full tillgång till de globala marknaderna.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Enorm potential för handel mellan länder i Afrika

Afrikanerna handlar för lite internt. Genom samarbeten som EAC, TFTA har de chansen att få allt mer frihandel på kontinenten.

Enorm potential för handel mellan länder i Afrika

Länderna i Afrika är väl integrerade i världshandeln. De stora investeringarna ligger också på infrastruktur för detta. I Ghana byggs den största hamnen ut för ungefär en miljard euro. När den är färdigbyggd 2019 kommer den vara Västafrikas största containerhamn. Nigeria planerar en sexfilig motorväg från norra delen av landet till hamnstaden Calabar. Kostnad, fyra miljarder Euro. I Kenya investerar Kina 3,8 miljarder dollar för att renovera järnvägen mellan Nairobi och Mombasa.

Detta är tvivelsutan bra. Problemet för Afrika är — tvärt emot vad många tror — inte att de saknar globalt handelsutbyte. Problemet är i stället att de afrikanska länderna inte handlar mellan sig. Bara 14 procent av Afrikas handel sker mellan de afrikanska länderna, vilket skall jämföras med EU där 60 procent av handeln sker inom unionen. Det är mer än 400 procents skillnad.

Förklaringen är usel infrastruktur och administration. Både vägar och järnvägar är nedgångna. De ovan nämnda infrastruktursatsningarna är helt inriktade på den globala handeln — inte den interna i Afrika.

Tullmyndigheterna är mer intresserade av att få in tullar (och mutor) än av att varor snabbt skall passera gränsen. Det är ofta oklart vilka regler som gäller och hur höga avgifterna skall vara. En genomsnittlig lastbilschaufför kan behöva föra med sig 1600 dokument. Transporterna i Afrika beräknas av Världsbanken vara 50 procent dyrare än i Sydostasien.

Dessutom saknas möjligheter för lagring och omlastning för färskvaror. 40 procent av maten i Afrika förstörs och bara 14 procent av allt spannmål i Afrika köps från ett annat afrikanskt land.

Sammantaget är detta ett gigantiskt problem.

Den välståndsskapande mekanismen med global frihandel är självklart inte att varor transporteras långt. Transporterna är en kostnad, oavsett hur bra frihandelsavtal man har och hur smidigt gränsövergångarna fungerar. Det som skapar värde är stora marknader som ger specialisering, volymer, arbetsdelning. Man måste komma ihåg att ”stora marknader” i princip är synonymt med ”många människor”. Stora geografiska ytor utan invånare är inte särskilt intressant.

Det bästa är förstås att ha många människor nära sig och helst människor som talar samma språk och delar kultur och värderingar. Det är därför ett företag har glädje av en stor hemmamarknad. EU:s styrka ligger i att så långt det är möjligt göra Europa till en hemmamarknad för unionens företag.  Det går bra på vissa områden, mindre bra på andra. Olika språk och kultur gör att EU är en mer svårbearbetad marknad än till exempel USA. Det är därför amerikanska företag så ofta är bra på att expandera. Amerikanska entreprenörer tänker från början på hur en affärsverksamhet snabbt skall kunna rullas ut över en hel kontinent.

Men inom EU handlar alla länder mest med sina grannar. Sveriges största handelspartners är Norge, Danmark, Tyskland, England. Trots vår höga grad av internationalisering handlar vi med våra grannar. Det är i det trygga närområdet företag hittar kunder och underleverantörer och börjar den internationella expansionen. Och den är förstås nödvändig. Moderna produkter kostar enorma summor att utveckla och inget enskild lands kunder kan längre bära utvecklingen av exempelvis mobiltelefonisystem.

Men i Afrika handlar grannländerna inte med varandra. Det begränsar afrikanska entreprenörer till den egna hemmamarknaden (där det ofta finns många som gör samma sak), minskar arbetsdelning och specialisering. Vilket i sin tur minskar lönsamheten och gör det svårare att investerar i moderna produktionsmetoder. På you-tube kan man hitta mängder med klipp med afrikaner som visar otrolig hantverksskicklighet i att typ tillverka saker från gamla oljefat. Problemet är att det tar timmar att göra något som man i en utvecklad industriekonomi gör bättre på några minuter med hjälp av avancerade maskiner. Men det kräver en större marknad. Annars kan man inte räkna hem maskinen. Ett av Afrikas problem är att kontinenten är så glesbefolkad. De få marknader som finns bör även av detta skäl knytas samman.

Så länge Afrika inte har fungerande frihandel kommer det vara mycket svårt för entreprenörer att expandera och investera i bättre produktionsmetoder. Då kommer Afrika vara hänvisat till en lågproduktiv lokal ekonomi i kombination med att sälja råvaror och oförädlade livsmedel på den globala marknaden och låta företag från andra länder göra investeringarna i infrastruktur. Det är ett säkert sätt att bli kvar i fattigdom.

Det positiva är att afrikanska politiker vet om detta och arbetar intensivt med att skapa olika frihandelsområden och andra typer av ekonomiska samarbeten. Resultatet har hittills varit ganska magert men East African Community (EAC) har de senaste 15 åren förbättrat möjligheterna radikalt. År 2000 kunde det ta tre veckor att transportera från Rwandas huvudstad Kigali till hamnstaden Mombasa i Kenya. I dag tar det fyra dagar.

Och för två år sedan ingick 26 afrikanska länder en plan för att binda samman tre existerande handelsblock till ett frihandelsområde från Kairo till Kapstaden; The Tripartite Free Trade Area (TFTA) håller på att ratificeras av de ingående ländernas parlament.

Det är ett stort framsteg men som ännu bara är taget på det politiska planet. Nu gäller det att investera massivt i infrastruktur och — inte det enklaste — få tullmyndigheternas personal att bli hederliga och serviceinriktade.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
-- Fint vi har det. Med lite mer frihandel skulle det vara perfekt.

För Afrika är handelsavtal en fråga om liv eller död

Continental Free Trade Area (CFTA) är namnet på det frihandelsavtal som de afrikanska staterna arbetar på sedan ett knappt år.   Och det är bråttom.  Man kan räkna med att när TTIP, TPP, CETA och att antal avtal mellan enskilda länder och EU blir verk...

För Afrika är handelsavtal en fråga om liv eller död

Continental Free Trade Area (CFTA) är namnet på det frihandelsavtal som de afrikanska staterna arbetar på sedan ett knappt år.  

Och det är bråttom.  Man kan räkna med att när TTIP, TPP, CETA och att antal avtal mellan enskilda länder och EU blir verklighet kommer det påverka Afrikas konkurrenskraft på världsmarknaden. Det måste kompenseras med lägre tullar andra typer av förbättrade villkor för handel inom Afrika.

Carlos Lopes som är generalsekreterare för United Nations Economic Commission for Afrika (UNECA) skriver i AllAfrica att kontinenten knappast har råd att behålla dagens handelshinder mellan de afrikanska länderna.  De afrikanska ländernas handel mellan sig står för bara 16 procent av BNP, vilket kan jämföras med 70 procent för EU och 50 procent för Asien.

Den låga siffran är ett problem eftersom den reflekterar att den internationella handeln för de flesta afrikanska länder är liten. Stora handelsvolymer betyder ökat välstånd och stora handelsvolymer uppnår man genom att handla med sina grannar. I EU är ett lands största handelspartners som regel de närmaste grannarna. Även med globala värdekedjor tenderar länder som ligger nära varandra och har likartade kulturer och näringslivsstruktur att handla med varandra. Afrikanerna talar ofta om att de vill ha tillgång till EU:s marknad. Det är en helt riktig ambition och att EU öppnar upp för handel är viktigt för både oss i EU och länderna i resten av världen.

Den låga handeln inom Afrika är inte förvånande. I många fall har afrikanska länder legat i krig med varandra, men framför allt är tullarna höga. Tullarna ligger på nästan 8 procent i snitt mellan afrikanska länder, jämfört med tullarna mot övriga världen som ligger på 2,5 procent. Skillnaden är alltså kring 200 procent. Och 8 procent i snitt är högt, särskilt med tanke på att en genomsnittlig siffra inte ger hela bilden: många tullsatser ligger betydligt högre. Man kan också jämföra med EU och USA som vill ha bort tullar på 3,5 procent. Också på grund av att vissa tullsatser är betydligt högre än snittet.

Dessutom är själva tullnivåerna bara ett delproblem. Tullprocedurer mellan fullt utvecklade industriländer (t ex EU/USA) kan vara dyr, krånglig och tidsödande. Mellan afrikanska länder motsvarande process ofta rent mardrömslik och göder korruption på alla nivåer.

Och bakom alltsammans ligger förstås det faktum att WTO-processen har stannat upp totalt:

”Let us be realistic: it has become clear that the global trade reforms through the WTO’s Doha Round are not forthcoming. This is why Africa needs to make its own move and it needs to do it now. So the question is: are we moving fast enough?”

En bra fråga; går det fort nog?

Varje månad som frihandeln i Afrika och resten av världen fördröjs betyder att den globala välståndsökningen går långsammare än nödvändigt. I vår del av världen kanske det spelar mindre roll och många koketterar med att ifrågasätta tillväxt. Men för Afrika handlar det bokstavligt talat om liv och död att snabbt öka det ekonomiska välståndet.

Det blir allt mer uppenbart att WTO:s framtida uppgift ligger i ett försöka sammanföra ett antal stora regionala handelsavtal till ett globalt avtal. Det blir en lång och komplicerad process, men på ena eller andra sättet måste man komma vidare med arbetet på ett globalt frihandelsavtal.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera poster