Allvin

CETA-motståndet bygger på motvilja mot rättsstaten

CETA varken tvingar länder att privatisera eller hindrar regleringar. Istället stärks rättsstaten vilket de som kritiserar CETA ogillar. Suhonen och Allvin svarar mig och Åsa Eriksson (s) i dagens DI. Deras argumentation bygger på två retoriska knep. ...

CETA-motståndet bygger på motvilja mot rättsstaten

CETA varken tvingar länder att privatisera eller hindrar regleringar. Istället stärks rättsstaten vilket de som kritiserar CETA ogillar.

Suhonen och Allvin svarar mig och Åsa Eriksson (s) i dagens DI.

Deras argumentation bygger på två retoriska knep.

Det ena är att tala om att det finns ”risker” för olika konsekvenser av CETA-avtalet. Men det är självklart. I komplexa och omfattande avtal kan det förstås smyga sig in oklarheter, inkonsekvenser eller skrivningar som ger oväntade och oönskade effekter. Det gäller allt, även i exempelvis nationell lagstiftning eller EU-samarbetet. Men frågan är förstås hur stora dessa risker är? När det gäller CETA-avtalet kan man på goda grunder anta att de är närmast marginella. Avtalet är dessutom mellan EU och Kanada — två fullt utvecklade demokratiska rättsstater. Allt för bekymmersamma konsekvenser kommer att hanteras av ländernas politiska system.

Det andra retoriska knepet är att hävda att saker inte går att göra bara för att man inte kan göra dem exakt som man vill. Men så är det inte. Om Sverige exempelvis skulle avskaffa alkoholmonopolet kan det införas igen. Men det kan förstås inte införas igen utan hänsyn till de som fått licenser att sälja alkohol och gjort investeringar. Skulle Sveriges kommuner och landsting privatisera alla sjukhus och kommunala vattenverk skulle man kunna ta tillbaka dessa.  Men inte genom att bara ta tillbaka egendomen utan ersättning och hänsyn till de avtal som finns. Förutom att det saknas  några sådana planer skulle staten knappast kunna göra detta oavsett om CETA finns. Stat, kommun, landsting kan inte sälja något enda dagen och sen bara sno tillbaka det dagen efter eller skriva entreprenadkontrakt man bara struntar när de inte passar längre.

Ett exempel från dagens politiska verksamhet är kommuner som vill ta tillbaka kommunal service från privata entreprenörer och driva verksamheten i egen regi.

Det går alldeles utmärkt. Men kommunen måste förstås uppfylla de kontrakt som finns med den privata utföraren. Vanligtvis sker detta genom att man låter avtalet löpa på tiden ut och sen inte gör någon ny upphandling.

Ett annat exempel är när kärnkraftverket i Barsebäck stängdes i förtid. Staten betalade då ersättning till ägarna eftersom det fanns ett avtal mellan ägarna och staten (man får inte bygga kärnkraftverk i Sverige utan rätt omfattande avtal med staten…).

I Suhonen/Allvins politiska värld är det helt enkelt ett problem att även stat, kommun, landsting och myndigheter omfattas av rättsstatens regler. Men detta är en konsekvens av deras ideologi. De anser inte att företag (och förmodligen inte heller medborgare) skall kunna sätta käppar i hjulet för politikernas ambitioner att i varje ögonblick styra samhället. Ingen skall kunna utmana staten i domstol. Ofta uttrycks detta som att ”juristerna inte skall få sätta sig över demokratin”.

Debatten i sin helhet:

Suhonen/Allvins första artikel.

Frihandelsbloggens svar.

Åsa Erikssons svar.

Suhonen/Allvin svar på Frihandelsbloggen och Åsa Eriksson.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export